Igår firade vi! Jenny och jag har nu varit ett par i fem år. Tänk vad tiden går fort, men vi har faktiskt hunnit med en del. Vi har hunnit resa tillsammans, flytta ihop och köpa ett hus tillsammans och fått tre barn. Så nu är det väl egentligen bara en sak som behöver göras för att fullborda vår kärlek för varandra. Giftermål? Inte riktigt. Men vi borde skaffa en hund…
De tre V:na har väl de flesta hört talas om? Villa, Volvo och Vovve. Fast det sistnämnda är vi inte alls överens om, tråkigt nog. Jag får väl byta ut det sista V:et mot en vespa eller en vaxduk. Men just nu känns det mer troligt att det istället blir en värktablett. Oj vad det är synd om mig. Oh, the horror…

Firandet då, det kan jag ju berätta lite om!
Det skulle börja med ett blomsterbud med en vacker rosbukett på lördagsmorgonen. Men av någon anledning levererades blommorna på fel dag, och kom redan på fredagen. Attans! Det tog ju lite död på hur hela dagens firande illusion skulle börja. Sedan hade vi bett min syster Linda och moder Cina om hjälp med barnpassningen denna dag. Så de kom ut och fikade med oss innan Jenny och jag åkte iväg. För enkelhetens skull så valde vi en eftermiddag att fördriva tillsammans, barnfria i lugn och ro.
Omtänksam som jag är så hade jag lite planer som skulle uppskattas av oss båda. Men helst av allt ville jag ta in på hotell denna lediga eftermiddag och bara, sova… Zzz! Men jag är bättre än så.
En bio kändes helt rätt, men utbudet var skralt denna lördagseftermiddag. Vi kunde inte vara borta hela dagen utan fick ta en film som började runt kl.15.00. Det förde oss till Sickla, de hade två filmer att välja på vid den tidpunkten. Antingen ”Hokus Pokus Alfons Åberg” eller ”Hur många kramar finns det i världen”. Det blev den sistnämnda, Jenny var ju väldigt förtjust i ”Hur många lingon finns det i världen”. Men först, mat!
Vi var båda nyfikna på Texas Longhorn Burger i Sickla. Det stället har jag hört mycket om och tror det passar oss. Så vi gick dit och åt varsin hamburgertallrik med smaskig dryck. Sedan var vi överlägset propptjockast i hela Stockholm. Okej inte Jenny kanske, men jag var det. Mäktigt och helt fantastiskt gott!

Sedan fördrev vi sista tiden innan bion med att strosa runt en stund. Vi kände oss lite tvungna att avnjuta en glass också, så vi slog oss ner på ett fik.
Nu börjar bion! Vi två var först in i salongen, som var väldigt liten. Det var bara sex stolsrader, och vi satt ensamma på vår rad näst längst bak. Men sedan hände något. En grupp om sju eller åtta människor kommer in och slår sig ner på en av raderna framför oss. Nu rasar väl omvärlden mot mig och man blir offentligt bespottad. Men det var några vuxna med utvecklingsstörning och deras handledare eller vad de kallas för. Inget konstigt alls, de höjde faktiskt glädjen i biosalongen och applåderade åt reklamfilmerna innan filmen började. De var laddade helt enkelt! Men när filmen skulle börja slog det mig. Hur gör jag nu? Om karaktärerna i filmen, som handlar om just några med utvecklingsstörning, gör något oväntat roligt. Är det okej att skratta då? Jag har ju sett föregångaren och vet ju hur roliga skådespelarna är. Det är kanske bara jag, men jag var tvungen att fråga Jenny angående detta. Så jag lutar mig försiktigt och viskar fram min fråga.
– Jag väntade bara på att du skulle säga något om det. Det ”svaret” fick jag och sedan började filmen.
Jaha, men hur gör jag nu då? Äh, vi får ta det som det kommer. Och det tog inte lång tid innan man avfyrade den ena skrattsalvan efter den andra. De är så underbara och härliga! Glada Hudik-teatern tror jag de heter, fantastiska! Filmen var jättemysig och underhållande. Kan varmt rekommendera den, speciellt om ni gillade föregångaren. Och vår lilla grupp i biosalongen tycktes gilla filmen de också. Det var väl bara dumma funderingar från min sida innan filmen började. Jag vet fortfarande inte vad Jenny står i mitt moraliska dilemma, men hon är ju en större människa än vad jag är när det gäller sådana saker. Så jag skrattade när hon skrattade, för att vara på den säkra sidan…

Sedan skyndade vi oss hem! Märkligt hur mycket man kan sakna sina barn efter bara en eftermiddag ifrån varandra. Men väl hemma igen fick vi höra att allt gått bra. Vilket det oftast gör, brukar sällan vara några problem att lämna bort dem. Så vi tackar syster och mor för all hjälp!
När alla barnen var nattade och sov så avslutade vi kvällen med varsin irish coffee. Och en bit smaskig chokladkladdkakagrej. Mums!
Jag fick ett fint halsband med silverhänge av Jenny. På det var barnens namn ingraverade, jättefint! Känner mig lite blek nu som bara köpte blommor och presentkort på SF bio. Tanken var att hon ska få nyttja det själv eller med vänner och få lite ”egen tid”. Men nu måste jag väga upp det hela lite och köpa nåt dyrare.

Freja inledde gårdagen med att skrämma slag på mig igen. Hon satt och tittade på Pippi Långstrump medan jag vispade grädde. Och som många andra barn så ville hon slicka av grädden från visparna. Så hon fick dem och rusade in i vardagsrummet. Men när jag står och diskar så hör jag henne prata.
– Pippi, vill du ha grädde? Vill du ha grädde Pippi?
I ögonvrån ser jag hur hon med utsträckt arm håller fram en av visparna med grädde framför TV:n, och börjar gå framåt.
– NEJ NEJ NEJ! Inte… INTE! Kladda grädde på TV:n Freja! Säger jag väldigt bestämt och går in till henne.
Men hon hade inte kladdat, hon höll bara upp vispen framför skärmen. Usch va dum man känner sig. Varje gång reagerar jag likadant, men varför? Hur farligt kan det egentligen vara, lite grädde går alltid att torka bort. Freja verkade inte bry sig så mycket utan smaskade vidare på sin grädde. Jag satte mig hos henne en stund och bad om ursäkt för att jag lät arg. Hoppas jag lär mig till nästa gång…

Idag var hon i farten igen! Inget kladdande, utan bara med sitt underbara resonemang för att få sin vilja igenom.
– Pappa, jag vill ha glass! Sa hon runt klockan åtta på morgonen.
– Nja, det är lite tidigt för glass. Pappa vill nog hellre äta frukost först. Vi kan äta glass efter maten ikväll istället, alla tillsammans! Försökte jag resonera med henne.
– Men pappa, jag… Jag kan lära dig äta glass nu! Jag kan lära dig! Sa hon och tittade på mig med sina rådjursögon.
Hahaha, hur kan man motstå ett sådant erbjudande. Jag lyckades istället få henne att följa med mig ut och handla. Tycker inte det är superbra att börja dagen med sötsaker, då äter hon inte så bra med frukost eller lunch. Men det gick bra, hon glömde glassen och följde med mig till affären istället.

Ja men om man skulle ta och hoppa i säng nu. Imorgon börjar en ny arbetsvecka, kroppens batterier måste vara laddade. Ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till Coop. Här kommer jag, prisjägare Jimmy Fett, och ska fynda bland veckans erbjudanden. Så är ALLT jag vill köpa slut. Inga ersättningsvaror. Fy skäms!

Äh… Mer än så bör det väl kanske krävas för att få DAGENS JERKER. Men jag har inga andra kandidater. Så grattis Sune, och välkommen tillbaka från semestern!