Etikettarkiv: #mot17

Ett Skepp Kommer Lastat

Nu var det ett tag sedan sist, igen… Men nu är jag tillbaka så nu kör vi! Ett skepp kommer lastat! Med vadå? Kanoner, rysningar och powermetal! F-f-f-f-f-f-f… Hell yeah!

Ett skepp kommer lastat, det var en rolig lek man roade sig med som barn. För någon vecka sedan gav sig det svenska rockbandet Sabaton in i leken och skickade fram en låt om det nästan mytomspunna slagskeppet Bismarck från andra världskriget. Låten är så bra att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, de har ju lyckats få med precis allt man kan önska sig i en och samma låt. Ett lugnt och melodiskt intro, en bombastisk start med tungt gung och sjungande gitarrer, sångverserna varierar i tempo och styrka fram till refrängen som bara dundrar ut i full kraft av sångarens kraftfulla röst. Jag finner inte ord längre, detta är deras bästa låt utan tvekan!

Sedan jag var barn och fick en modellbyggsats av skeppet Bismarck har jag fascinerats av dess rykte. Som jag minns det tilläts Tyskland inte äga några militärfartyg på den tiden, men när de sedan fick bygga fem stycken så var nog tvillingfartygen Tirpitz och Bismarck kronjuvelerna i den tyska flottan. Där den sistnämnda blev ökänd efter att ha sänkt britternas stolthet HMS Hood och jagat bort de andra brittiska fartygen. Bismarck var tekniskt fulländat i jämförelse med likvärdiga fartyg på denna tid, och satte skräck i alliansens marina fartyg under kriget. Fartyget blev dock inte långvarigt, för efter att ha sänkt HMS Hood så skickade britterna i stort sett allt de hade efter Bismarck för att sänka skeppet, så bara drygt ett halvår efter att det sjösatts så anfölls det och sänktes. Tror jag i alla fall, minns inte exakt vad som hände. Det förekom även en diskussion efteråt huruvida britterna verkligen sänkte Bismarck eller ej, de säger sig ha skjutit sönder skeppet medan tyskarna själva påstår sig ha sänkt skeppet. Detta efter att deras Bismarck ej längre gick att manövrera på grund av attackerna de utsattes för, och då beslöt kaptenen att öppna bottenventilerna och sänka skeppet istället för att de allierade skulle komma över det och dess avancerade teknologi. Så ingen vet egentligen hur det slutade, men nu ligger vraket på nästan 5000 meters djup i Atlanten. Och tvillingfartyget Tirpitz sänkes väl i någon norsk fjord tror jag, så inget av dem finns kvar. Lite historisk kuriosa fick ni där, kul för alla er som bryr sig om sådant. Själv undrar jag varför jag minns detta men viktigare saker man fick lära sig i skolan gick tydligen bara in genom ena örat och sedan ut genom det andra…

Låten är i alla fall hur bra som helst, lyssna på den om ni gillar rockmusik. Enligt säkra källor så finns den inte på Spotify än, trots att Spotify ska vara så jäkla bra enligt vissa. Men kolla på DC++ om ni hittar den där kanske, haha! Annars kan jag varmt rekommendera musikvideon på Youtube. Och tänk er vilken fasa som måste ha spridit sig genom kroppen när man såg detta monster i horisonten där ute på havet… ”King of the ocean, he was made to rule the waves across the seven seas!”

Jag insåg precis att jag inte har skrivit något sedan jag var på konferens med jobbet för en månad sedan, fy på Jimmy! Problemet med att det går så lång tid mellan inläggen är att jag hinner glömma så mycket av det som händer här i livet. Men jag tänkte att jag backar tillbaka till när vi firade påsk och det som hände då.

Barnen hade påsklov veckan innan påskhelgen och jag var då ledig i början av veckan för att umgås med de underbara små liven. Vi promenerade runt i området och letade efter roliga lekparker, och hittade då en linbana på skolgården uppe vid Haninge C som blev en riktig hit! Eftersom det var påsklov så var det nästan tomt på skolgården, bortsett från barnen som gick på fritids där. Men de lekte längre bort så här kunde de åka linbana själva hur mycket de ville, och de hade så kul!

Slutspelet i SHL är nu avklarat, där tyvärr Djurgården föll mot Frölunda i finalen. Så det blev inget 17:e SM-guld för klubben som jag hoppades på, men de är fortfarande mesta mästarna här i Sverige! Och det var kul att de tog sig så långt ändå, trots att de bjöd på några riktiga plattmatcher ibland. De hade ju flera tongivande spelare skadade, bland annat saknades ju Andreas Enqvist som är både lagets kapten och förste center. Så jag blev lite bitter när de ändå tog sig hela vägen till finalen där de sedan förlorade, men med lite perspektiv på saker och ting så är jag väldigt glad ändå. Det bjöds på bra tifon och draget på läktarna var magiskt emellanåt. Bra kämpat Djurgården, jag längtar redan till att nästa säsong saka dra igång igen! #mot17

Förra helgen drog fotbollen igång för Nova och Theo igen, de missade första träningspasset innan dess men nu var de med och tränade. De tycker det är jättekul, och förhoppningsvis så fortsätter det så. Vi pratade med några andra föräldrar där som man inte träffat på ett tag sedan de gick på förskolan. Freja klättrade runt och lekte i lekparken intill genom båda träningspassen, men även hon träffade några bekanta barn och syskon till de som var där. Så hon hade väldigt kul, och vädret var toppen! Solen sken på en klarblå himmel, men det blåste väldigt mycket så det var inte så varmt ändå. När träningarna var klara så åkte vi på en utflykt med matsäck till en lekpark i Barkarby, bakom deras outlet som finns där. Denna lekpark ser ut som en flygplats med landningsbanor och massor av roliga saker. Här fanns linbana, studsmattor och diverse saker att klättra på. Det enda jag upplevde som negativt var att parken såg väldigt mycket större ut på bilderna än vad den var i verkligheten, men den räckte ändå till för barnen. De for runt oavbrutet och fick en ny kompis att leka med där, så vi fikade tillsammans med dem och hade en väldigt trevlig eftermiddag ihop i parken. När vi kom hem på kvällen så brände mitt huvud, solen hade tagit som tusan och jag var riktigt knallröd. Detta kändes ju inte när man var ute för det blåste ju så mycket, men nu har man lagt grunden för sommarens solbränna i nyllet i alla fall. Haha!

Farsan fick åka in till akuten också, jo men visst. Han mådde inte bra alls och fick med Sussies hjälp ta en taxi in till SÖS mitt i natten. Där genomfördes en massa tester för att se så att det inte var hjärtat det var fel på, och jag åkte in direkt till honom på morgonen när mina syskon och jag fick höra om detta. Då kom han precis tillbaka från en undersökning med ultraljud, och det konstaterades att det var gallsten och en inflammation runt gallan. Därför beslutade läkaren att de skulle operera bort gallan, så vi dröjde kvar där i väntan på att få träffa en kirurg. Men det tog ju hur lång tid som helst, så han låg där på sin säng i korridoren och jag satt bredvid. I över sex timmar väntade vi bland skrikande gubbar och gråtande människor innan vi fick beskedet att han nu skulle få komma upp och träffa kirurgen. Och där fick han vänta i ytterligare två dagar på operation innan de tillslut skickade hem honom utan att ha blivit opererad. Istället får han invänta en kallelse och återvända till jobbet under tiden, kul system. Han är knappast den första att bli hemskickad och troligen inte den sista heller, man blir så besviken på sjukvården. Den är inte dålig, men väntetiderna är ju bedrövliga! Och att ligga på akuten i flera timmar utan att någon meddelar vad som händer eller hur lång tid det kan ta att få komma vidare blir ju ett orosmoment i sig. Nu verkar han ändå kunna jobba och mår under omständigheterna ganska bra. Men vi hoppas verkligen att han får hjälp och kan opereras snart, och att hela sjukvårdssystemet förbättras avsevärt de kommande åren. Det lovade Stefan Lövfen hela svenska folket under valet i höstas faktiskt…

På valborg så åkte barnen och jag till Jenny och spenderade kvällen på Sjöliden ute hos dem. Detta är ett väldigt trevligt firande som kyrkan arrangerar varje år med korvgrillning, körsång och fiskedamm för barnen. Det är ofta mycket folk på plats och många som man känner sedan tidigare, så barnen ser man knappt på hela kvällen för de bara rusar runt och leker med de andra barnen. Det regnade ju naturligtvis tidigare på dagen så majbrasan var nog ganska fuktig, vilket gjorde att det tog lång tid innan den började brinna ordentligt. Men efter det så gick vi hem till Jenny med barnen och jag åkte vidare hem till mig. Det var en trevlig kväll och nu får vi väl ändå hoppas på att sommaren är på intåg på riktigt!

Man ska ju egentligen inte skriva så, att man hoppas att sommaren är på intågande. För vad händer då? Jo det snöade i helgen, i maj! Det låg ju inte kvar något på marken, men ack så onödigt ändå att behöva se snöflingarna falla ner. De kan få komma tillbaka i december istället tycker jag!

Några som var tillbaka var de fina herrarna! Jo men visst, i lördags så kom de hem till mig och käkade middag. Jag hade förberett hela förmiddagen med att baka baguetter, marinerat kött och quornfiléer, slängt ihop en tzatziki och sedan hackat ihop en väldigt enkel men god bulgursallad på det! Marcus och Tommy tävlade om vem som skulle komma fram först genom att ta olika bussar, kanske för att förvirra eventuella förföljare. Haha! Men Marcus hann fram först och vi vinkade från balkongen när vi såg Tommy komma gåendes med bestämda steg genom bostadsområdet. Kort därefter så anslöt Mogge och nu satt vi och smuttade rosé på balkongen. Det var riktigt trevligt och som vanligt så hann vi diskutera både det ena och det andra. För er som inte känner till detta så är Tommy över medel på att prata, han gör det så gärna och vi tycker bara att det är roligt. Men efter en stund så var det dags att starta grillpannan i köket, mina planer på att grilla på balkongen sprack på grund av platsbrist. Men det går lika bra att laga mat i köket faktiskt, det är man ju van vid dessutom.

När middagen var serverad så slog vi oss ner och åt av alla godsaker. Jag hade köpt vit sparris för första gången i hela mitt liv, och fräste på dessa tillsammans med den mer vanliga gröna sparrisen i en grillpanna. Sedan toppades det läckra sparrisfatet med en skvätt olivolja, grovriven parmesan, rostade pinjenötter och flingsalt. Det var kalasgott! Jag tyckte lite synd om Tommy som skulle äta quornfiléer och var tvungen att smaka på dessa, medan vi andra åt fläskytterfilé. Jag har ätit stekt quornfiléer tidigare men då oftast i diverse grytor, så jag blev inte jätteimponerad av dessa nu tyvärr. Smaken var god men konsistensen var ganska tråkig. Men Tommy såg glad ut i alla fall, det fanns ju halloumi och annat gott också så jag tror att han blev mätt. Vi andra blev det i alla fall, och det blev till och med mat över. Efter middagen blev det fler diskussioner och många skratt, detta med lite kaffe och dessert (Fireball) som vi ju alla gillar så mycket. Marcus hade ju fyndat värsta spelet i taxfreen på färjan och köpt ett set ”Ginpong”, som beerpong då fast med gin och tonic skulle jag tro. Vi råkade dock glömma bort spelet och drack GT ändå, och mojito som är så gott. Ju längre kvällen led desto djupare blev samtalen, och Tommy ville gärna bara pröva att blunda med sina ögon liggandes på soffan en snabbis. Två timmar senare så var han klar och redo att promenera hem med Marcus, Mogge åkte taxi nu när han är chef numera. Som vanligt har vi skitkul när vi ses och skrattar så magen vrider sig, men även allvarligare saker ventileras och när man gör detta så märker man att det oftast finns fler som går eller har gått igenom samma saker. Dessa utbyten är ovärderliga och därför är man så tacksam över att ha de fina herrarna i sitt liv. Tack för en toppenkväll, ni är bäst!

Det blev en del att skriva om här, men roligt att berätta om allt som har hänt. Hoppas det var underhållande och tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla svenska politiker! Inte alla kanske men väldigt många verkar ju utnyttja alla dessa förmåner de har och fuskar dessutom med detta. De som tjänar redan hur mycket som helst, och ska vara föredömliga kan jag tycka. Att de har olika förmåner förstår jag och ser inga problem med detta, men när de fuskar med sina förmåner så blir jag riktigt sur! De är ju inga små godisbelopp det handlar om heller utan rejäla summor om man slår ut det på ett år, riktigt skitdåligt av dessa personer tycker jag…