Skrattar bäst som skrattar sist. Jag will propp you rätt on the käft!

Hon menade säkert inget illa, damen som satt i kassan på Coop. Men när Theo och jag skulle betala för våra varor igår så uppstod en liten situation. Först så skrattar Theo när damen i kassan säger hej. Det tyckte hon var gulligt och sa hej till honom igen. Jag var tuff och kastade maskulint upp två blöjpaket, ett paket nötfärs och tortillabröd på kassabandet. När jag sedan skulle betala så såg jag hur kassörskan försökte hålla sig för skratt. Trodde det var åt Theo men han var upptagen med att äta på kundvagnen. Då insåg jag att det var min gnuggis på handen som hon skrattade åt, fjärilstatueringen jag fick av Freja tidigare samma dag. Den hade jag helt glömt bort. Okej att den inte utstrålar manlighet, men så roligt är det väl inte!
Jag blev upprörd och ifrågasatte vad som var så jäkla kul! Mitt i mitt utlägg om vad man inte gör för sina barn så tyckte jag att hon skrattade till. Jag blev vansinnig! Jag rev ner några burkar med lakritsstänger som stod vid kassan, sparkade bort kundkorgarna och började rycka i cigarettskåpet ovanför kassabandet. Men det satt fast. Theo började grina och jag hävdade att allt var hennes fel och att jag aldrig någonsin skulle handla där igen. Sedan slängde jag varorna i vagnen utan att packa ner dem i påsarna, och stirrade argt på kassörskan när jag med bestämda steg lämnade affären…
Tänk så arg man kan bli över en gnuggis. Men om sanningen ska fram, så hände inget av ovanstående. Eller jo, damen i kassan flinade åt min gnuggis. Men jag blev inte alls så arg som jag beskrev det. På sin höjd så ryckte jag kvittot lite bryskt ur hennes hand när hon räckte fram det. Inte mer än så. Betyder detta att jag bär på en inre ilska? Dags att boka in sig på lite ”anger management” hos Jack Nicholson och reda ut detta…

Efter att vi handlat färdigt så åkte vi till pizzerian. Medan vi väntade på vår söndagsmiddag så vandrade Theo runt och utforskade lite bland matgästerna. Sedan utbrast han plötsligt i ett glatt vrål och sprang iväg. Jag sprang efter, medan förskräckta matgäster och pizzabagare nog frågade sig själva vad tusan det är frågan om. Theo hade fått syn på ett brödskåp med bullar i livsbutiken i lokalen bredvid.
– Macka! MACKAAA! Ropade han hela vägen när han rusade fram.
Jag hämtade tillbaka honom och lyfte upp honom på armen, köpte en cola och tog pizzorna på andra armen. Sedan låtsades jag att jag var osynlig hela vägen ut till bilen. Tack Theo för den upplevelsen, undrar om vi verkligen är ”välkomna åter”…

Idag fick jag stanna hemma från jobbet. Freja har varit febrig några dagar nu, och dessutom så ramlade Jenny igår och skadade sin fot. Som tur är så minns jag min sjukvårdsutbildning väl och lindade snabbt in fossingen för att förhindra att den svullnade upp. Men tydligen så saknade vi bandage hemma så jag fick ta en av mina strumpor. När jag lindat foten så tejpade jag strumpan hårt med kirurgtejp så att den skulle sitta kvar. Strumpan alltså, foten ramlade inte av om nu någon tror det. Hörde jag någon kalla mig McGyver? Ja kanske, men det verkar ha hjälpt. Foten är bara lite svullen idag och förhoppningsvis kan hon snart gå på den igen. Sedan måste jag vända mig till någon jourhavande präst eller dylikt för att få svar på vad det är med Rogelandarnas leder i kroppen. Vad jag förstår så har Lembit hål i hålfoten, Mayas knän hoppar ur led, Jenny hävdar att hennes knän är ”lösa” och nu snubblar hon dessutom på sin egen fot så att den går sönder…
Men nu är Freja feberfri, så då återstår att se hur Jenny mår imorrn. Förhoppningsvis så klarar hon av att gå så pass bra på sin skadade fot att jag kan återgå till jobbet igen. Vi behöver ju få in lite stålars! Så nu väntar vi och ser hur det blir imorgon, jag håller tummarna.

Nu är det förvisso snö ute, men snart börjar eländet för alla oss pollenallergiker. Dock så läste jag en länk på Facebook som kan vara värt att testa.
Det är ett gammalt husmorsknep mot hösnuva och rinnig näsa vid allergier. Man tar tallbarr, en nypa eller två och lägger i ett glas med vatten. Låter det ligga där i en timme och sedan dricker man upp vattnet. Har ej provat detta själv, men jag gissar att man låter bli att svälja barren. Detta fungerar tydligen för de flesta, men inte alla. När någon av er som läser bloggen testat detta så kan ni väl höra av er till mig och berätta om det fungerar eller ej. Vore väl perfekt om man slapp all medicin och istället kunde dricka lite tallbarrsvatten!

Nu sover alla utom jag här hemma, bäst att göra slag i saken. Sov gott och ha d biff!

DAGENS JERKER går till den skrattande kassörskan på Coop. Haha, vad sa du nu då! Inte så kul nu längre va? Skrattar bäst som skrattar sist…