Hej Bullen. Jag är 34 år, och har ett problem…

Mitt hår ger mig inte så stora valmöjligheter längre. Alla dessa fina frisyrer vi har att välja på, är bara något jag önskar att jag kunde ha själv. Nu måste jag raka mitt huvud för att ha någon form av frisyr. Annars får jag dela mitt höga hårfäste och frisyr med Johan Rheborg.

Jag vet inte vad jag ska göra. Ett tag lät jag håret växa ut igen, men det liknade mer ogrästuvor på en golf green. Sedan var jag en riktig hårding med kortsnaggad tuppkam! Men med tiden uppstod väsentliga ”luckor” i tuppkammen. Den började i fram långt upp på toppen av skallen, sedan uppstod en ofrivillig lucka på bakre delen av huvudet. Innan den återuppstod och dök ner i nacken. Det blev två tuppkammar det, inget vidare snyggt.
Sedan har vi ju den eviga frågan, vilket shampoo skall jag använda? Det finns ju olika varianter att välja på. Shampoo för ”normalt hår”, men jag tvivlar på att den utspridda lilla odlingen av hår jag har kan kallas normalt. Shampoo för ”torrt hår”, ja jag går sällan runt med vått hår så det kunde väl vara något. Eller? Shampoo för ”extra volym”, men snälla ni…
Snälla Bullen, vad ska jag göra? Jag vet inte hur mycket mer jag klarar av, hur lär jag mig trivas i min ”icke-hår-frisyr”?
Och kom ihåg, att det är inte personen i brevet som skrivit brevet…

Jag saknar saker har jag upptäckt. Det är främst en sak jag saknar sedan vi fick barn. Något jag inte ens tänkte på eller verkligen uppskattade innan våra barn kom till världen. Nämligen att få gå på toaletten… Ensam… I lugn och ro…
Som det är nu hinner man ibland knappt knäppa upp brallorna innan någon rycker i handtaget.
– Pappa, är du där?
– Ja, jag är här inne…
– Bajsar du?
– Nej nej nej, jag skriver lite på min femte symfoni bara…
Det spelar heller ingen roll om man håller sig tills alla barnen somnat. För så fort du går in i badrummet och är på väg att finna din inre frid, då låter det i babymonitorn. De är som ett tidsinställt larm eller något. För så fort din puls börjar sjunka, du har satt dig till rätta med senaste Jula katalogen och ska precis sväva ut i kosmos för att uträtta ditt dagliga behov. Då blir du avbruten och får rusa ut igen…
Sedan har vi tillfällena när du springer in i panik för att tömma urinblåsan som har satt nytt storleksrekord och är påväg att spricka. Då bankas det genast på dörren, oftast är det Freja.
– Jag vill komma in!
– Pappa kissar.
– Kissar du?
– Ja pappa kissar.
– Men jag vill komma in nuuuuu!!
Man får nypa av och öppna dörren för att få tyst på henne. Sedan går det inte att kissa igen på ett tag, hur gärna man än vill. Alla de stunder när man kunde gå på toaletten i lugn och ro är helt bortblåsta. Jag funderar starkt på att bygga ett eget utedass, där får jag förhoppningsvis vara ifred…

Freja ja, hon kan ha gått in i en ny trotsperiod nu. Den är påfrestande kan jag lova, men även lite rolig. Speciellt när hon argumenterar för sin sak, som det här med glass till exempel. Om vi sitter vid bordet och äter middag så får vi förklara varje helg, att EFTER maten får man glass.
– Jag vill ha glass. Säger Freja.
– Du kan få glass när du ätit färdigt. Svarar vi lugnt.
– Då har jag ätit färdigt nu! Säger hon och skiner upp.
– Men du har knappt ätit någon mat, ät lite mat nu först innan du får en glass. Förklarar vi vänligt.
– Nej! Jag vill äta glass nu! Säger hon bestämt.
– Freja, du vet att du får ta glass efter maten. Annars får du ont i magen. Förklarar vi.
– Jag kan äta glass först, sen mat! Erbjuder hon sig.
– Nej Freja, det går inte. Då orkar du ingen mat sen. Det är mycket bättre att äta mat, så gör det så lovar vi att du får ta en glass sen. Fortsätter vi förklara.
– Nej! Jag vill ha glass nu! Om jag äter mer mat så kräks jag! Säger hon högt.
– Mår du dåligt? Annars kommer du inte kräkas, magen behöver mat. Så att du orkar leka och må bra. Ät din mat nu Freja så kan vi äta glass efteråt. Säger vi vänligt.
– Nej det gör man inte! Jag vill ha glass nnnnnnu!
Såhär fortsätter diskussionen. Hon har blivit väldigt envis, vilket inte alltid är så roligt. Men vi får stå på oss och inte ge vika, för då kommer hon garanterat utnyttja det. Smart som hon är vår bestämda lilla prinsessa.

Nu är det ju helg, och det var dags för mig att ge mig ut och springa igen. Det gick förvånansvärt bra! Putsade till den totala tiden med nästan 5 minuter, det var ju roligt. Och jag mötte nog inte en endaste människa på vägen, vad jag minns. Fast det är klart, jag ser ju fläckar i olika färger när jag springer där och flåsar. Tror inte min kropp är byggd för att springa, den larmar ju på alla sätt den kan. Imorrn svimmar jag väl på vägen någonstans, när kroppen gör ett sista desperat försök att påkalla min uppmärksamhet… Run fat boy! Run!

Ja men då får det väl räcka för idag, imorgon väntar en ny löprunda så det är dags att sova. Trevlig lördag på er. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla företag som tillverkar shampoon. Varför finns inget shampoo som riktar sig till oss med ”lite hår”? Eller ”Flintis shampoo”? Detta måste utredas och svar krävas! Jag må ha lite hår, men jag vill ta hand om det lilla jag har. Annars lutar det åt en ny tatuering…