På kanalen med överlägset mest reklam, TV4, dyker hon ibland upp och bakar smaskiga saker. Jag pratar om Leila, min nya fiende…

Hon får allt att se så enkelt och elegant ut. Så när jag googlade på ett recept för att göra en hederliga kladdkaka föll valet på hennes variant. På bilden ser den ju onekligen smarrig ut, och har sjunkit ihop till en härligt kladdig sörja i mitten. Den kommer bli perfekt!
Igår eftermiddag kom goda vänner förbi, vi snackar mannen med de tappade kärlekskilona och en profil som liknar självaste Tom Cruise. Ni förstår väl att det bara är Mogge som passar in på den beskrivningen. Med sig hade han såklart sin bättre hälft, Amanda!
När man får finbesök så tyckte både Freja och jag att nu bakar vi Leilas kladdkaka till fikat. Det gick smidigt, Freja slickade rent bunke och visp, sedan åkte läckerheten in i ugnen. Vad som hände sedan är ett mysterium. För när kakan var klar och senare skulle serveras var den stenhård. Torr och helt värdelös! Nja, inte helt värdelös kanske. Den skulle duga gott som ”fot” åt ett parasoll, eller rankas som ett farligt vapen i krig när Ryssland anfaller. Trist! Spelade ingen roll hur mycket grädde vi hade på, för den vart så misslyckad. Så nu är du med på min svarta lista Leila…

Idag åkte vi in med Theo till Skärgårdsakuten. Twinsen har varit sjuka sedan förra veckan, men nu på morgonen var han alldeles hängig och slö. Han andades tungt och ryckigt, så vi blev lite oroliga. När vi träffade läkaren så tyckte han att det rosslade när han andades, och han kunde även konstatera att Theo hade öroninflammation. Stackars lilla pojken…
Efter undersökningen så skickades vi vidare. Theo fick andas in någon sorts gas som förhoppningsvis skulle underlätta andningen. Efter ett tag fick han även lämna blodprov för att se om han hade några infektioner. Sedan tillbaka och andas den där gasen igen. Han var så jäkla duktig, jag blev så imponerad. Han var inte rädd eller ledsen en endaste gång, utan satt hela tiden i mitt knä och såg aningen fundersam ut. Och man känner sig själv väldigt liten på jorden när man ser sitt barn med syrgasmask och annat läskigt. Men han var lugn, även om han hade en minuts raseri över plåstret han lyckades slita av sig efter blodprovet.
När vi fått hjälp med andningen och lämnat blodprovet fick vi vänta på läkaren en stund. Sedan blev vi inkallade igen för en ny undersökning. Då beslutade läkaren att vi skulle få hämta ut egen andningsutrustning eller vad det heter, och en sorts inhalator som man kopplade på denna. Det fungerar som en astmamedicin ungefär och hjälper Theo när han får svårt att andas.
Så nu är vi hemma igen och jag har säkert fått gasa honom tre gånger redan. Men nu sover han bra för första gången på många dagar. Imorgon ska vi tillbaka för uppföljning och en ny undersökning direkt på morgonen. De vill kolla att det inte försämras under veckan, så jag vet inte om vi kanske måste åka in varje dag tills det blir bättre. Det får vi se…

Freja ska nog passa sig lite, jag uppskattade inte alls det hon sa på förskolan när jag hämtade henne idag.
– Han är stor och tjock, min pappa! Sa hon och visade med stora gester att hennes pappa har jättestor mage.
Men hallå där! Vad är det för påhopp? Innan jag förstod att hon bara citerade Pippi, från filmen när hennes pappa är fången hos sjörövarna, så blev jag väldigt illa berörd. Men hon bara skrattade! Kändes inget vidare att vid 34 unga år bli jämförd med en gammal Beppe Wolgers modell större. Icke roligt! Freja får snart Pippi Långstrump förbud här hemma…

När vi ändå är inne på ämnet med ouppfostrade barn, så vill jag berätta vad jag utsattes för igår kväll. Det är faktiskt så himla synd om mig…
Jag skulle natta twinsen, och hade lagt båda två i vår säng. Där låg jag med Theo på ena sidan, och Nova på den andra. Som vanligt! Då sätter sig Theo upp och börjar veva med armarna och vrålar så maskulint han kunde framför ansiktet på mig. Detta gör att jag flyttar upp händerna mot ansiktet, eftersom jag råkat illa ut förut. Då skrattar han, och när jag slappnar av för en sekund så släpper jag uppmärksamheten över Nova. Hon har nu satt sig upp även hon, men med ryggen mot mig. Sedan small det bara till, och nästan svartnade för ögonen på mig. Hon kastade sig rakt bakåt och med sitt bakhuvud skallade hon pappas skrotum. Pappa blev tyst, och fick svårt att andas lite. Theo tar då till ett tjuvknep och nyper min näsa, jättehårt! Jag fattade inte vad som försiggick, och hann inte mer än ta bort hans hand från min näsa och lägga ner honom bredvid mig innan nästa attack kom.
– Theo, ligg stilla här nu bredvid pap… Jag hann inte avsluta meningen innan Nova skulle tysta mig och smackade sin napp rätt på min mun.
Det gjorde lite ont. Så jag tog tag och lade ner henne bredvid mig, precis som jag nyss gjorde med Theo. Då börjar båda skratta, och har jätteroligt. När chocken över Theos plötsliga vrål lagt sig, känseln i skrotum sakta smugit sig tillbaka, näsan slutat värka och läpparna slutade svullna, då kunde även jag skratta åt den konstigaste minuten i mitt liv…

Det blev ett sent inlägg idag, mycket på grund av spänningen i den sista avgörande matchen i kvalserien i ishockeyn. Men det gick vägen, stort grattis till Djurgårdens IF som nu är tillbaka i högsta serien igen. Underbart!
Hoppas fler än jag är glada över detta. Nu kommer jag sova gott, ha d biff!

DAGENS JERKER går till twinsen efter att ha misshandlat sin far igår kväll…