Igår samlades alla nära och kära för att ta ett sista farväl av farmor, och begravningen hölls i Tyresö kyrka där även min farfar Bo begravdes.

Min farmor bodde ju större delen av sitt liv i Tyresö så valet av den kyrkan föll sig naturligt. Förutom min far och Sussie, som varit väldigt stöttande och hjälpsam i allt detta, så kom även min fars kusiner Hans, Jan och hans fru Helen. Även Monika (hoppas jag stavade hennes namn rätt nu) närvarade, hon har varit en god vän till familjen sedan hon och min far bodde grannar som barn om jag förstått saken rätt. Min mor och Kent var också där. Min syster Linda, Micke och Elvira likaså. Min bror Tommy var också där, och jag med Jenny och barnen.

Och detta blev ju väldigt känslosamt, något jag inte var så beredd på eftersom jag trodde att jag redan gått igenom den sorgliga processen. Jag var väldigt nedstämd och ledsen precis dagarna efter att min farmor dog, men sedan gick det över i en sorts lycka att hon nu förmodligen var på en lycklig plats med sina tidigare förlorade nära och kära. Men när man sitter där i kyrkan och prästen började prata om Gunnel så kom massor av minnen och känslor tillbaka på en gång. Och när man hörde andra snyfta så kunde inga tårar hållas tillbaka. Freja blev ledsen och tyckte det var sorgligt, det påverkade även mig såklart oerhört mycket. Nova och Theo tittade mest fundersamt på personerna omkring sig och förstod nog inte det sorgliga i allt detta. De tyckte nog det var mer spännande än ledsamt.

När vi gick fram för att lägga en blomma på kistan och ta farväl var det såklart jobbigt, men det gick bra. Tills jag såg min syster och bror lägga fram sina blommor med tårar i ögonen. Detta i kombination med att Freja blev ännu mer ledsen av att se oss andra ledsna gjorde att det brast för mig också. Det blev jobbigt och väldigt sorgligt just då. Men på vägen ut ur kyrkan så tackade vi prästen och han påtalade att även om det är en sorgens dag att vår farmor lämnat oss, så har ju redan nya generationer nu blommat fram och syftade på barnen som var där med oss. Det var en fin begravning, och jag är övertygad om att min farmor drog med sig sin nya vän Lill-Babs dit och berättade om gamla roliga minnen som vi fått uppleva med henne.

Efter begravningen så åkte vi hem till min bror och Sandra för att fika tillsammans. Det var avslappnat och trevligt att prata med varandra, många av oss har ju inte träffats på många år. Jan och Helen bor ju i någonstans i Jönköping, och Hans bor på Filippinerna. Jag tror inte vi träffats på nästan 25år, så det var kul att prata om gamla minnen och höra hur alla har det numera. Monika har vi träffat oftare hemma hos min farmor, och jag hoppas att vi alla hörs av igen i framtiden. Gunnel var ju lite utav spindeln i nätet som såg till att vi alla träffats tidigare. Men nu har vi ju Instagram och Facebook som hjälpmedel där vi kan följa varandra lite enklare. Stort tack till alla som närvarade igår, det blev en sorglig men väldigt fin begravning som även lockade till en hel del skratt. Barnen tycker jag tog udden av det sorgsna och bidrog med mycket glädje och bus en sorglig dag som denna. Och jag tror att det blev precis så som min farmor hade önskat det.

Tack för att ni läser, ha d biff!