Skolorna ringer nu in alla eleverna igen efter ett långt och härligt sommarlov. Så nu är det även dags för barnen att återgå till vardagsrutinerna!
Freja började sin nya skola i onsdags och går numera på Kulturama, hon har längtat tillbaka till skolan väldigt mycket. Hon är peppad och tycker det ska bli kul att börja i en för henne helt ny skola. Theo längtade efter att få leka med sina kompisar och spela fotboll på rasterna igen, men tycker inte att själva skolan är riktigt lika lockande. Även om han sagt att det känns spännande att börja i tredje klass nu, då är man ju störst på lågstadiet. Nova informerade mig att hon inte hade längtat ett endaste dugg och var inte peppad för fem öre att få börja skolan igen. Hon vill ha mer sommarlov så hon kan leka med sina kompisar och bada hela dagarna. När jag pratade med henne på telefon kvällen innan skolan började så frågade jag om hon såg fram emot att börja skolan igen i deras nya klassrum och med nya skolämnen dessutom. Så kan hon ju leka med sina kompisar där hela dagarna.
– Men jag behöver ju inte gå i skolan för att leka med dom. Vi kan faktiskt leka ändå här hemma… Sen så är matte skittråkigt…
Så förklarade hon sin syn på saken, haha! Jag kan hålla med hennes kloka ord, hon behöver ju inte skolan för att leka med sina kompisar. Hon är smart den ungen, så hon kanske inte behöver gå i skolan längre om hon själv skulle fått välja. Detta fick mig att minnas något som Freja sa till mig när hon gick i första klass…
– Pappa, idag klarade jag av att gå armgång i den stora klätterställningen på skolgården. Så nu kan jag göra alla grejer i klätterställningen och behöver inte gå i skolan längre…
Tänk om det vore så enkelt, härligt ändå! Jag minns själv att jag trivdes väldigt bra på sommarloven som barn och inte heller var så förtjust i att återgå till skolan. Att ha en tidig tid att passa på morgonen och inte få vara uppe lika länge på kvällarna var tråkigt. Men man kommer snabbt in i gamla rutiner igen, så snart är nog vardagen som vanligt igen.
Får man ljuga? Jag är i alla fall uppvuxen med filosofin att ljuga är dåligt och att det ska man inte göra. Ändå så har min syster ljugit för mig…
– Men Jimmy du måste följa med och spela padel, du kommer älska det!
Det var lögn nummer ett, här kommer lögn nummer två…
– Men det är inte så jobbigt, jag lovar!
Det var bara en massa ljug! För igår så provade jag padel, jag hade med mig rack och mina snabbaste skor och allting. Min syster hade bokat in oss två och även min bror Max tillsammans med vår kusin Rikard. Och vi började lite försiktigt med att bolla fram och tillbaka, så långt gick allt bra. Det tog ett tag att vänja sig med hur bollen studsade och hur hårt man skulle slå, men sen kom den ena känningen efter den andra. Först började det ila i knäna, men jag bet ihop. Sedan drog det i ljumskarna, men jag… jag bet ihop… Sedan så började det bli ömt i skulderbladen… men jag bet ihop!
– Nu har vi värmt upp i 15 minuter så nu kan vi börja spela på riktigt. Sa Linda.
– Skojar du med mig nu! Vadå spela på riktigt, jag håller på att dö padeldöden här och fick nästan en boll rätt i ansiktet! Protesterade jag högt.
Alla bara skrattade åt mig, men vi började spela. Det var ju bara 15 minuter kvar av vår bokning nu så det skulle jag väl orka tänkte jag.
– Vi har planen i 30 minuter va? Frågade jag.
– Nej nej, en hel timme! Svarade Linda glatt.
Jag spelade klart men unfriendade henne direkt från Facebook när jag kom hem… Haha, nej såklart jag inte gjorde det. Och det var roligt att spela padel, jag tycker nog dock inte att det levde upp till hypen det varit kring allt detta. Men jag kommer spela igen, får se när det blir bara. Min kropp är inte lika upphetsad över att återvända till padelhallen, men jag ska nog lyckas övertala den.
Några av er har kanske redan upptäckt detta, men nu ligger bloggen utanför WordPress och har istället en helt egen hemsida. Så ni som inte är registrerade följare kan istället välja att spara länken här nedan så slipper ni googla fram bloggen när ni vill läsa.
Barnen och jag hade förra helgen årets kräftskiva hemma hos oss. Det var bara vi som kräftade loss och höll det litet, men kanske kan man träffa släkt och vänner nästa år och ha en kräftskiva tillsammans. Det vore roligt!
Barnen har nu lärt sig skala kräftorna själva, vilket underlättar en hel del. Förra året hann jag väl äta typ tre kräftor, sedan satt jag mest och skalade åt barnen medan de åt. Så nu njöt vi för fullt och de var så lyckliga, tänk att de är så förtjusta i skaldjur. Jag åt lite av de andra godsakerna, är ju inte lika galet förtjust i kräftor så då fick barnen äta upp dom. Sedan kokade jag ihop en fond på skalresterna och unnade oss hummersoppa till lunch på söndagen. Jättegott! Det gillade alla här hemma, även jag. Nova tyckte det var den godaste soppa hon ätit, den kommentaren värmde gott i mitt hjärta.
Det fick bli allt för denna gången, nu är det fredagsmys som gäller här hemma. Tack för att ni läser, ha d biff!
DAGENS JERKER går till arga Henke på jobbet. Jag fick upp ett minne på Facebook idag där det var en bild på en liten lapp som vi fann i anslutning till hans skåp på jobbet för några år sedan. Den var fin på sitt sätt och hade ett tydligt budskap, men trots detta så blev Henke sådär arg som bara han kan bli. Kärlek kommer ju i alla dess former, är den verkligen så upprörande eller vad tycker ni?
pappatarzan.com 