Idag vaknade vi alla tidigt, som vanligt. Jag ville så gärna sova bara lite lite till, men barnen ville upp och leka när de vaknat. Men inte Lembit. han har emigrerat till gästhuset och är numera en eremit. Så med en stor kopp kaffe så började allt ordna upp sig!
Freja ville leka med sin lera. Hon insisterade på att jag skulle göra en liten svan till henne, så det gjorde jag. När jag bad henne göra en svan till mig så fick jag en blå knölig klump tillbaka. En ”bajsis” kallade hon den för…
Vill ni se min brunfläckiga hand? Jag lyckades få bort det värsta, men det som sitter kvar blir bara brunare och brunare. Mörkare och mörkare…
Sedan började vi förbereda för midsommarfirandet! Fixa lite kaka och se till att maten är klar att tillagas när de andra kommer. Vi väntar finbesök av Marcus, Mogge och Amanda idag! Jenny och Freja gick till parken för att se lite av midsommarfirandet i området, medan jag förberedde det sista för dagen. Nu är det nära, snart kommer de…
Det blir ett kort inlägg idag! Hoppas att jag har mer att skriva imorgon efter att vi firat färdigt! Vädret är med oss, glad midsommar på er alla! Ha d biff!
DAGENS JERKER går till mig själv. Fan… Jag skickades till affären för att köpa digestivekex och lite annat. Men digestivekex, det var viktigaste! När jag stångats färdigt med alla andra som också var ute i sista minuten, och äntligen satte mig i bilen igen så insåg jag misstaget. Inga digestivekex… Oh darn!! Jaha, in igen då… Suck!
På måndag är det en ny arbetsvecka igen! Åh så positiv den runda arbetspatrioten är såhär innan midsommar tänker ni kanske. Fel! Men jag har ”råkat” göra något på jobbet idag som kommer väcka frågor kl.06.00 på måndag morgon. Det är då Harry börjar jobba efter att ha varit ledig en vecka, och får se vad jag har gjort på hans arbetsplats. Jag har ju blandat krämer i hans ställe nu när han var ledig, och fram till idag så gick det ju faktiskt bra…
Idag så hade jag två blandningar brun utan sol att bereda. Det var ingen hit för en ovan blandare som jag. För som jag slet, och som de andra retades efter en liten incident. Eller, ja två incidenter…
Den första, råkade ske när jag vägt in färgerna till brun utan sol krämen. Den ska ju trots allt se lite brun ut. Men på en av färgburkarna fick jag inte fast locket på när jag var klar. Dessa färger är extremt koncentrerade, så inget får spillas ut. Vad hände då? Jo, eftersom jag tydligen inte bara är rund utan även otroligt manlig så pressade jag sönder locket rakt ner i färgburken… *Puff* Sen vart jag blå… Blå på armarna, i ansiktet, i skägget, på halsen, i näsan och i nacken. Jag fick till och med blå färg innanför tröjan på magen! Hur det gick till vet jag inte. Men hur tror ni Harrys arbetsbord ser ut nu… Det är ännu blåare! Bordet är blått, golvet är blått och väggen är blå. Hans penna, vattenflaska, verktyg och diverse andra saker i närheten blev blå. Nu till det viktiga! Han kommer INTE bli glad. Han är väldigt ordningsam på sin arbetsplats, allt ska vara rent och snyggt och ligga/hänga på sin respektive plats. Allt är där det ska vara, men nu är det blått. Så kl.06.00 på måndag kan ni lyssna efter ett vrål i Gustavsberg. Det är ingen Tyrannosaurus Rex dinosaurie, det är bara Harry som ser vad jag lyckats med…
Den andra, var när jag pinsamt nog för andra gången gör samma misstag med en av råvarorna… Ett pulver, det som gör att huden mörknar och blir brun. Det dammar mer än ögat uppfattar, men det hade jag ju glömt. Och när jag står där med min lilla skopa och väger så passerar den andra blandaren Johnny.
– Varför har du inte handskar på båda händerna? Frågar han bestämt.
Hm, tänkte jag. Varför måste jag ha det, jag använder ju bara en hand för detta just nu. Nog för att vi har hårda regler om hygien, men detta verkade lite extremt. Så jag tittar frågande på honom.
– Que?
– Ja du kommer ju bli brun om den handen annars! Spring och tvätta handen nu innan det är försent! Sa han och gick vidare.
Skit! Skit! Skit! Tänkte jag och sprang till omklädningsrummet. Fasen va klantigt! Det borde jag ha kommit ihåg, förra gången hände samma sak. Men det var försent. Här sitter nu ett stycke blå figur likt en smurf, med en bajsbrun hand… Vart har den smurfhanden varit? Haha! Jätteroligt! NOT!
Så var min dag, och de andra hade väldigt roligt på min bekostnad. Nu är jag glad att vi är lediga några dagar så jag kan samla mod till på måndag. Harry kommer troligen stå i dörren och skrika likt en hårtork, förbannad och frågandes till vad fan jag gjort… Smurf!
Vilken tur att det var fler än jag ute på vägarna när jag åkte hem idag. Kände mig inte ensam en endaste meter. Ännu mera av dessa s.k badjävlar…
När jag kom hem var familjen i chock. Lembit rusade fram och berättade om en stubbe på baksidan. Den kryllar av stora myror, och gigantiska flygmyror. Jenny upprepade samma sak när jag kliver innanför dörren och vill att jag ska döda dem bums!
– Ja hej på er också, va trevligt att få komma hem…
Jag muttrade lite över situationen men gick ut för att kika på denna stubbe. Och där var den, förmodligen hästmyrornas stora bo! Det är nog där drottningen bor, inte Silvia utan myrdrottningen. Nu gömmer hon sig säkert där inne och gökar nya ägg som blir till nya äckliga skjulätarmyror! Nu får det vara nog!! Nu eldar jag upp hela japparajset! Så jag springer upp i skjulet för att hämta dieseldunken, men möts av en oväntad syn.
Hästmyrorna i skjulet ligger döda på golvet. Är det sant, har jag vunnit? Cederträoljan verkar ha gjort susen! Som ett glatt barn på julafton rusar jag in i huset igen och hämtar mer olja. Sedan tillbaka till stubben, visar mitt hårdaste warface och börjar sedan spruta olja.
– Här har ni! Och här, och här! Nu jäklar ska ni väck! Bort! Schas! Schaaas! Dö!!!
Det hade hänt igen, krigets lustar gjorde mig till vilden jag inte vill vara. Nu är stubben nersprayad med olja, får se om det räcker eller om vi måste gräva djupare i äckelstubben. Hoppas hoppas…
I morgon är det midsommarafton! Jag måste vila så att jag orkar hålla igång hela kvällen. Det väntas finbesök i form av Marcus, Mogge och Amanda! Vi måste hoppa små grodor, grilla, dricka nubbe och sedan försöka hålla Mogge vaken när han börjar dricka sin öl. Det kan bli en lååång afton… Men säkert riktigt trevligt! Trevlig jungfrusömn till eder alla! Ha d biff!
DAGENS JERKER måste gå till badjävlarna ännu en gång. Idag när Jenny skulle åka buss hem med twinsen efter att ha handlat, så var barnvagnsplatsen proppad av dessa badjävlars packningar och resväskor. När Jenny ber att de ska flytta på väskorna för att få plats med barnvagnen så lyssnar ingen. Busschauffören rycker in och kastar bort väskorna. Heja busschauffören! Men man blir så trött på respektlösa idioter som inte bryr sig om sina medmänniskor. Ni kan vara Jerkerar allihop!
Gäääääääääääääsp! Jag är trött, idag igen. Att börja jobba kl.05.00 är inte en favorit märker jag. Upp kl.04.00 och tvätta av sig, borsta tänderna och sedan kämpa som fan för att få till frillan. Det sistnämnda är nästan jobbigast, mitt hår står åt alla håll när jag vaknar på morgonen. Rakt ut för att vara mer exakt! Sedan när man är fin så gör man klart lunchlådan och frukostmackan. Samtidigt som man fixar lite ”bebismjölk” till twinsen, de ska matas innan man åker hemifrån. Annars blir det kaos när alla vaknar samtidigt och är hungriga. Phuu… Semestern närmar sig, jag längtar…
Idag vill jag framföra ett stort GRATTIS till Nova och Theo på deras halvårsdag! Nu rullar de runt på golvet och Theo har börjat hasa sig framåt. Nova kämpar på och är snart lika duktig, men hon ligger före när det gäller finmotoriken. Att greppa och ta saker, där är Theo lite mer fladdrig i sitt agerande. Och de är redan lite olika till sättet, man kan nästan se hur personligheterna börjar träda fram alltmer. Nova är lugn, stillsam och lite analytisk där hon sitter och studerar omgivningen. Hon tar det försiktigt och låter världen komma till henne. Hon ler mestadels lite busigt och man får kämpa för att hon ska skratta. Medan Freja bara behöver säga ”kokoo” så börjar hon gapskratta direkt. Märkligt… Theo är inte lugn, inte stillsam och inte analytisk. Han är bara galen! Full av energi, studsar och skrattar mycket. Han är inte blyg eller rädd utan det är mer ”pang på” och allt verkar så spännande och roligt. Jenny håller inte med mig, men jag tänker ofta på Jokern i Batman när han sätter igång och blir sådär galet glad. Hoppas han inte blir som Jokern bara när han blir stor… Tänk vad tiden går fort. Jag reagerade på att ALLA småbarnsföräldrar brukade säga så, utan att förstå vad tusan de menar. Men nu när man själv fått barn så får jag rätta in mig i ledet, för nu går tiden verkligen fort. Jag tänker nog varje dag på att njuta och försöka ta vara på tiden med barnen nu när de är små. Leka med dem, gosa mycket, busa då mycket som möjligt och lyssna på vad de har att berätta. Även om jag just nu bara förstår vad Freja säger. För det dröjer nog inte många år innan de intresserar sig för andra saker än sin pappa, och då får jag väl jaga deras uppmärksamhet istället. Ombytta roller med andra ord. Så ta vara på tiden ni har tillsammans, det är dagens tips!
En statusrapport från fronten i myrornas krig! Har sprutat cederträolja som fan i skjulet. Jag kan även ha gått över gränsen lite… Det var inte min mening. Men jag såg en stor rackare med vingar som kom, typ rakt emot mig! Och alla vi som sett South Park vet att om man skriker ”den kommer rakt mot mig”, då får man lov att döda djuret. Så då gick jag bananas och kan till och med ha slängt ur mig lite otrevliga fraser. Vi får se hur det fungerar, men de verkade inte uppskatta oljan i alla fall. Hoppas de flyttar ut nu, till grannen eller nåt…
Om ni ursäktar, så vill jag lägga mig på sängen och sova nu. God natt alla! Ha d biff!
DAGENS JERKER går idag till den tomtenissen som har hand om p-automaten på parkeringen vid jobbet. Jag har försökt köpa en ny månadsbiljett hela veckan, men den går fortfarande inte att betala på. Den hänvisar till en skylt där man betalar via mobilen per timme! Men det drabbar ju ingen fattig. Jag som vabbade 11 dagar senaste månaden, det var snudd på att jag fick ett inbetalningskort istället för lön. Men jag får väl snart mina 32.50kr från generösa Försäkringskassan så då löser sig ju allt! Kanske kan betala de andras parkering då när jag ändå är i farten… Snälla fixa p-automaten!!!
Det är med stor sorg jag måste meddela, att jag har sett döda djur. En platt orm, en påkörd grävling och ett intet ont anande rådjur har fallit offer för biltrafiken. Alla dessa på den korta biten jag färdas mellan hemmet och jobbet. JAG har inte kört över dessa om någon nu tror det! Nej nej, jag bara meddelar det tragiska med all denna död på en och samma morgon.
När jag fyller år! Då önskar jag mig… Eller vänta nu, vi tar det närmare min födelsedag. Det är många månader kvar. (Om någon undrar redan nu så puffar jag ut små tankemoln med en bild på EN METALLIC RÖD KITCHEN AID)
Vi har en bubblare! Jodå, han uttryckte sitt missnöje lite tidigare när jag presenterade mina närmaste vänner här på bloggen. Ni minns väl alfahannarna tillika lejonen Erik, Mogge, Tommy och Marcus! Nästa person måste efter lite eftertanke få kliva upp på listan med dessa herrar. Så mina hen, låt mig presentera:
-JOAKIM-
Eller Jocke som vi alla säger. Han dök upp redan under skoltiden, före de andra herrarna egentligen. Vi hamnade i samma klass när vi påbörjade vårt gymnasieäventyr på klipp- och klistraprogrammet (Handel och administration). Vi kom bra överens med varandra och hamnade i ett glatt gäng med en handfull andra figurer. Här fick han smeknamnet Jochen med tyskt uttal, för att han var värd det.
Efter studenten så tappade vi kontakten ett tag. Han började jobba på en läskig ICA butik i Skarpnäck tror jag det var, medan jag skulle inställa mig på Livkompaniet i Strängnäs för att genomföra värnplikten. Men efter muck så återgick jag till min gamla hederliga ICA butik och jobbade för fullt, då började vi få kontakt igen. Vi gjorde en resa till Turkiet och han såg snabbt till att jag blev lurad på nästan hela min reskassa. Orkar inte ens gå in på allt JAG råkade ut för på den resan, men annars hade vi kul!
Sedan sa jag upp mig från jobbet och så åkte jag på utlandstjänstgöring i Kosovo. Men vi skickade lite brev och jag var ju i behov av nytt jobb när jag kom hem igen. Jocke jobbade då med sin far Janne, aka herr Banan, och såg till att jag fick börja jobba hos dem när jag kom hem. Plötsligt var vi i byggbranschen och Jocke fick nu äran att lära upp mig inom vvs-isolering! Men vi hade jäkligt skoj ihop!
Jocke gillar att retas. Han har utsett sig själv till den som skall ”plocka ner mig på jorden” när jag svävar iväg i mina fantastiska idéer. Lite elakt, jo faktiskt. Jag minns några incidenter där han inte höll med mig:
• Jag gillar flames som ni nog alla vet, och jag ville bygga min egen kanot med flames på. Jockes kommentar: Det blir inget med det…
• Jag ansåg mig alltid vara en optimistisk realist! Jockes kommentar: Optimistjolle på dig, det blir inget med det…
• Jag hade planer på att starta ett rockband med min lillebror Max, som bara var tvungen att bli äldre först. Sedan skulle rockbandet Gods of Thunder erövra världen! Jag skulle spela elbas. Jockes kommentar: Det blir inget med det…
• Jag hade även en vision om att bli känd genom programmet ”Idol”. Jag sjunger inte så bra, men skulle bli en folkkär favorit hemma i tv-sofforna! Jag tänkte använda mig av min charm och karisma, och tanken var att det skulle göra att jag åkte ut bland de tre sista. Sedan så skulle framgångsvågen bara fortsätta och jag såg framför mig hur jag satt i soffan hos David Letterman och blev älskad av hela amerikanska folket! Här började kanske även lite filmroller trilla in, men det får vi nu aldrig veta. Eftersom Jockes kommentar var: Det blir inget med det…
• Jag hade även planer på att bli brevbärare. Eftersom alla bullar på kafferasterna fick mig att växa på bredden behövde jag ett rörligare extrajobb. Och jag hade egentligen bara ett krav som brevbärare, en cykel med flames. Jockes kommentar: Det blir inget med det…
• Jag är en lugn och sansad man som aldrig brusar upp. Nästan… Men jag har haft en firmabil, en Skoda pick-up. Den var sämre än sämst! Den hade typ 62 hästkrafter och en topphastigehet på 112km/h, det gick endast att göra omkörningar i nedförsbackar. Bildörren höll på att lossna på förarsidan. Bakrutan ramlade in när jag stod och skrapade bort isen en kall vintermorgon. Jag fick ofta punktering. Men den värsta förnedringen jag råkade ut för vid flertalet tillfällen, var när jag blev omkörd av en sådan där SmartCar. En jäkla leksaksbil! Jockes kommentar: Ingen, han låg dubbelvikt av skratt varje gång det hände…
• Jag stod vissa månader med brallorna nere efter att ha betalat dyra räkningar. Då beklagade jag ofta min ekonomiska situation för honom och hur allt skulle förändras. Det handlade till exempel om hur jag skulle tvingas dela ut tidningen Metro i gryningen för att tjäna en slant. Hur jag troligen skulle få jobba på Osram i Jordbro och packa glödlampor på nätterna. Eller när hoppet helt såg ut att vara borta och jag planerade att leva i tält i Tyresta nationalpark. Jag skulle få leva på kottar och mossa. Troligen kunde ni läsa om mig i tidningen Mitt i Haninge om hur jag, en läskig figur, skrämde barn i Mulleskolan och blev hatad av en hel kommun. Jockes kommentar: Hahaha! Fest i dagarna sju!
Sen har jag haft massor av andra bra tankar som han skjutit ner, och händelser som jag råkat ut för i hans närvaro. Men dem ska han hålla tyst om! Han är nog lite skadeglad av sig och väldigt lättroad. Förutom min dotter Freja så är nog Jocke den enda jag känner som börjar skratta bara man nämner ordet bajs. Men utöver det så är han en god vän och en riktigt rolig och trevlig herre. Dock är han ingen linslus så ni får ha överseende med den enda bilden jag har på honom. Till hans försvar så är han jäkligt full på min gamla balkong när bilden togs…
Förstår inte varför jag fortfarande sitter här, idag kom ju min efterlängtade cederträolja som jag beställt! Jag har ett kall att utföra när mörkret faller på ute i skjulet. Det är nu dags… För myrorna… Att dö…
Ha d biff!
DAGENS JERKER går idag till Cathleen. Brandlarmet började tjuta på jobbet idag och jag tror hon utlöste larmet med flit. Hon verkade lite skyldig och ville nog bara få se lite kralliga brandmän. Men varför det? Vi har ju allas våran Anders på jobbet! Ingen brandman kan väl konkurrera med honom…
Gääääääsp! Och för alla er som följer bloggen internationellt, yaaaawn!
Klockan 04.15 spelade mobiltelefonen sin lilla morgonfanfar och väckte mig. Tidigt! Inte ens fåglarna var ju vakna. Solen sken lite sådär trött utan att värma. Nåja, bara att pallra sig iväg till jobbet…
Veteranen ”Harry” är ledig denna vecka så jag ska täcka upp för honom. Det innebär blandningar för min del, och vi inleder dagen med två blandningar glidmedel. Kanske blir en glidmedelsvecka? Vem vet…
Idag har tvillingarna varit hos BVC. De skulle vaccineras, vägas och mätas. Det vanliga! Jag håller tummarna så att ingen av dem får feber efter att de fått sprutorna. Sådant verkar ganska vanligt och är inget konstigt, men det är jobbigt och se de små liven när de kämpar med feber. Plus att då måste jag väl vabba igen. Jag som fick ihop en hel arbetsvecka förra veckan, det var bra länge sedan kan jag lova. Siktar på full närvaro fram till semestern om några veckor. Så vi hoppas hoppas HOPPAS att vaccinationen går bra!
Här har vi en lyckligt ovetande Theo precis innan sprutorna…
Freja har snappat upp detta med vaccinationen idag. Nu ikväll så hörde jag henne prata ensam inne i ditt rum. Hon skulle ge sin docka Walter en spruta…
– Så ja Waltöj, så… Du MÅSTE få en spjuta nu Waltöj! Mm, det är ingen fara. Det går bra… Lite så lät det och sedan släpade hon med sig honom resten av kvällen. Sedan när jag nattade henne då skulle Walter vara med. Hon låg och tröstade dockan, sedan fick han ligga på kudden. Det var en märklig syn. Han ser ju inte ut som en liten prins direkt och jag är förvånad över att hon inte är rädd för honom. För er som inte sett eller vet vem Walter är så kommer en bild på honom här:
Lite läskig docka för en liten flicka, men hon har alltid gillat honom.
Freja bjöd även på dagens visdomsord idag: Om Freja spiller mat på magen då MÅSTE pappan torka upp det.
Tack Freja!
Nu är det kväll, och jag är sååå trött. Lägger mig tidigt och hoppas jag blir piggare av det. Ha d biff!!
DAGENS JERKER går till telefonförsäljaren som ovetandes lämnade ett meddelande på mitt mobilsvar idag. Han lät sur över att jag inte svarade och svor och undrade vad fan som händer. Har han aldrig hört ett mobilsvar tidigare kanske? Jag gillar i alla fall inte att någon muttrar svordomar i meddelandet så här har vi en ohotad kandidat till utmärkelsen…
Så var den helgen över, nästan i alla fall. SWOOSH sa det bara! Tänk att helger alltid går så fort…
Vi startade dagen med lite besök på förmiddagen. Mormor Lena, Magnus och Åsa kom med bullfika till oss. Barnen blev såklart jätteglada! Vi fick en present från deras resa till Venedig, en flaska Limoncello som såg ut som en stor gul raket! Den kan man tydligen ha på glass och diverse desserter, kom gärna med tips! Måste smakas…
Vad har hänt mer då? Jag vet faktiskt inte. Tror inte vi gjorde något speciellt alls resten av dagen. Jag hämtade hem Lembit från sin pappa, så nu bor han hos oss en vecka. Sedan grillade vi lite middag och lyssnade på Freja som höll låda. Hon har kommit in i en ny fas i livet verkar det som. Jag har två tecken på detta.
Tecken nr.1… Hon skrattar åt ordet bajs och använder det mer än vanligt. Hon hittar på egna sånger här hemma och går runt och sjunger dem med ficklampan som mikrofon. De har oftast samma text, och kan låta såhär:
”Lucas har bajsaaaat! Han har bajsat Å Ä Ö! Han har bajsat! Alla har bajsaaat”… Sedan upprepas proceduren, fast hon byter ut namnet på personen hon sjunger om. Hon smyger även in ordet bajs i olika sångvinjetter på barnprogrammen hon tittar på. Vinjetten till hennes nya favoritprogram ”Timmy Lamm” går numera såhär:
”Timmy! Hej bajs Timmy! Är ett litet lamm… Timmy! Bajs Timmy! Hej Timmy”… Men detta får väl passera, hon kommer nog snart förbi denna fascination för ordet bajs.
Tecken nr.2… Hon MÅSTE saker… Freja MÅSTE ha en liten bulle! Freja MÅSTE ha en till Piggeligelin glass! Freja MÅSTE gå ifrån bordet! Freja MÅSTE springa till sitt rum och hoppa i sängen. Freja MÅSTE vara nakenfis! Måste måste måste… Någon som känner igen detta? Det blir bara mer och mer måsten, undrar vart detta ska sluta…
Hon fick glass till efterrätt idag efter middagen. Hon har inte gillat lakrits tidigare, men idag fick hon en lakritsglass och var så nöjd! Hon sa att jag MÅSTE ta ett kort på henne. Nåväl, här kommer det:
Tack Nova! Vi undrade länge varför hon inte gjort sitt dagliga nr.2 tidigare under dagen. Men när jag sitter där och matar tvillingarna med varsin flaska i vardera hand, då… Plötsligt så händer det! Nej, ingen storvinst på Triss. Hon tog i och grimaserade, jag kopplade inte direkt vad det var hon höll på med. Trodde mer att hon började bli mätt och därför skruvade på sig lite. Sedan kom den där doften… Mmmmmmm!! Houston we have a problem. Houston (Jenny) körde på hörbarhet nolla för att slippa ta hand om uppgiften, så jag avbröt matningen för blöjbyte. När jag lyfter upp henne ur stolen så ler hon sådär vackert som bara hon kan. Gulliga barn tänker jag, samtidigt som jag ser allt bajs som runnit ut i stolen. Shit! Tittar på hennes rygg och ser hur den är täckt av bajs. SHIT! Nova ler. Jag ler inte. Bara att springa till skötbordet och påbörja saneringen. Vad jag vill komma till här är att bajsblöjor är många föräldrars stora fiende. Den här var lite av bajsblöjornas Darth Vader. Jag längtar till den dagen då alla dessa bajsblöjor är över. Men samtidigt vill man ju inte att de små söta barnen ska bli stora för snabbt. Nej, jag tar hellre ytterligare ett gäng bajsblöjor och njuter mer av tiden nu när de fortfarande är små och underbara!
I morgon börjar jag jobba kl.05.00 så nu är det banne mig sovdags! Sköt om er och se till att få en bra start på kommande vecka!
Ha d biff!
DAGENS JERKER måste gå till bajsblöjan. Utmärkelsen kan inte gå till något eller någon annan! Den var… så… så hemsk…
Dammigt och smutsigt, här måste städas! Det bestämde vi tidigt idag, innan den stora varma solen tittade fram. Efter lunch åkte Jenny och Freja (strategiskt för att slippa städningen) iväg för att köpa lördagsgodis, och jag sövde tvillingarna. Inte med narkos! Utan vaggade dem till sömns så att de kunde sova sitt middagspass. Därefter började jag torka av bord, svabba golv, tvätta och städa upp i köket. Just det ja, solen fortsätter skina för fullt medan jag gör detta. Allt för att fortsätta gynna er skadeglada där ute (hej Jocke).
Men på något vis så snappade min bror i Firemountain upp dessa städvibbar och ringde upp mig. Fika? SJÄLVKLART! Haha, han tog med sig farsan och kom förbi en sväng. Han hade köpt något trimset till bilen som han tänkte passa på att koppla in. Perfekt! Då får jag en städpaus.
När de kommer hit så dricker vi lite kaffe och äter mina misslyckade bullar ute på altanen. Mmm, härligt! Solsken, sovande barn, fika och sällskap. Då vaknade plötsligt båda tvillingarna, så de fick sitta ute med oss och njuta.
När Jenny och Freja kom hem så började Tommy meka ihop trimmet på sin bil, och vi övriga satt lugnt och tittade på. Freja väntade på glassbilen som hördes någonstans i området. Hon lyssnar efter den med öronen förklarade hon flera gånger. Sedan kom den tutande och då sprang hon och Jenny ut på glassjakt. Farsan och jag började pilla lite på min avtagbara dragkrok på bilen. Han ville bara kolla om den behövde lite vård, och konstaterade att lite fett på fästet kommer göra susen! Vilken tur att man har två ”oljetroll” i familjen som kan det här med bilar. Jag är mer den som bara tankar, tvättar och kör. Men de hjälper alltid till när det dyker upp något man behöver hjälp med eller undrar över. Tack för det! Jag gissar att brorsan putsade till restiden med 11-12 minuter när de senare åkte hem. Tuut tuut! RALLY!!!
Senare på eftermiddagen gick jag och Freja ut och planterade hennes blomma i rabatten. Hon har sått solrosfrön på förskolan som nu växt fram till något grönt. Hoppas den fortsätter växa och blommar ut sen!
Efter allt planterande så greppade jag storspaden och skred till verket. DJURVÄNNER LÄS EJ!
Jag grävde och petade, bröt ner gamla stubbar och letade. Som en galning! ”Heeeeeere is Jimmy!” Citat från The Shining med utbytt namn på Jack Nicholsons karaktär Johnny. Så fort jag hittade en tillstymmelse till myrbo så åkte stora Myrr-flaskan fram! Pudra pudra pudra, dö dö dö… Får se om vi ser några myror framöver, hoppas de i skogen inte kommer för nära och smaskar. Dem har jag ju inget emot, bara de som hotar vårt revir här i huset. Sedan är det förhoppningsvis bara de ovänliga hästmyrorna kvar. It’s on, it’s on like Donkey Kong!!
Nu är det dags att påbörja tillagning av middagen! Märkligt… Sedan man fick barn har ens egna middagstider och rutiner inte varit sig likt. Men det var galet i början, minns hur jag åt middag klockan 23.00 på badrumsgolvet en kväll. För alla som tror att det aldrig blir bra igen, ta det lugnt. Det blir bättre och bättre, man kommer sakta tillbaka till sina gamla rutiner igen. Ha tålamod bara, det är mitt tips!
Jag fick lite sol idag trots allt, wiiiie! Trevlig kväll! Ha d biff!
DAGENS JERKER går till alla satans telefonförsäljare. Ger de aldrig upp? Att de jagar efter en på kvällar och helger tycker jag är respektlöst. Så jag har nu anmält mitt mobilnummer till Nix-registret. Hoppas det hjälper och att alla försäljare lämnar mig ifred. Jag behöver lugn och ro för att planera mitt makalöst häftiga liv. Ett liv med familj, de tre V:na minus ett V (vovve) och alla möjligheter till att förgylla min tillvaro med flames…
Låt mig börja där jag slutade igår, med myrorna. NYA MYROR! Dessa små svarta kryp har intagit vårt hus via köksingången. Men med barn som springer runt hemma mumsande på frukt och kakor så är det inte så oväntat. Nu måste jag köpa myrdosor och jaga ut dem!
Sedan har vi hästmyrorna i skjulet… Jag såg bakdelen på en hjort som de drog in där igår. Oh, du grymma värld där ute i skjulet. Jag lever i en skräckfilm. Men nu är deras dagar snart räknade! Har nämligen beställt cederträolja, det ska tydligen göra susen mot myror och andra skadedjur. Låt oss hoppas att det hjälper, annars återstår bara att kontakta Anticimex…
På fredagar så längtar alla efter fredagsmys här hemma! Och jag har gosat med Nova och Theo så mycket nu att till och med jag är täckt av dregel. Lite kladd får man räkna med när man gosar med bebisar. Eller som Freja brukar uttrycka sig om hon får deras dregel på sig:
– Åh nej! DREGEL!! Det är förskräckligt!
Hahaha, vilken underbar dotter man har! Hon har verkligen blivit så otroligt rolig och härlig sedan hon lärde sig prata ordentligt. Visst, uttalet är inte alltid det bästa. Men det tar hon igen med sin inlevelse och dramatik i allt hon vill berätta. Hon är jätteduktig för att bara vara två år och jag är väldigt stolt!
Men nu sover tvillingarna och det är dags för Freja att hoppa i säng. Fredagsmyset sinar på familjemedlemmar. För sedan är det bara hon kvar… Hon den där… Jenny… Jaja, bäst jag går och gör den där salladen till middag som hon så gärna vill äta. Sedan fortsätter fredagsmys!!
Hur har man nyttigt fredagsmys? Dippa morötter och andra grönsaker är väl okej. Fast det är ju inte så att man sprattlar av glädje och välbehag. Problemet är att det rycker lite i någon annan tarm just nu… Lösviktsgodistarmen!!! Mayday! Mayday! People are starving…
Hoppas alla ni där ute får lite fredagsmys! Och en trevlig helg förstås!
Ha d biff!
DAGENS JERKER går till min arbetsledare Micke. Han lyckades nästan lura i mig att vi ska jobba på midsommarafton. Jag planerar en motattack inom en snar framtid som hämnd. Hämndlysten kille? JAG? Nej det kan jag inte föreställa mig…
Jag kom till insikt och insåg att det har varit en del negativt klagande från min sida här på slutet. Men nu blir det ändring på det! Wohooo!
Idag regnar det. Jag uppskattar regn. Det gör saker och ting blött. Jag hade ingen jacka med mig till jobbet idag, så jag blev våt inpå bara kroppen. Det bildades stora vattenpölar utanför förskolan. Jag som hade låga gympaskor. Freja var så glad när jag kom och hämtade henne, hon påpekade att pappas tröja var blöt. När vi åkte hem så slapp vi epatraktorerna, men inte den gamla damen i sin lilla bil. Hon verkade livrädd för regnet och körde väldigt sakta och säkert. Detta gjorde att restiden hem tog längre tid, men vi höll igång och sjöng i bilen hela vägen hem. Hem… Det regnade hemma. Regn får saker att växa och frodas. Som gräsmattan exempelvis. Den går ej att klippa nu längre, måste riva av hela japparajset med trimmern i så fall. Regn spolar bort allt frömjöl. Regn tvingar ut alla sniglar ur sina skrymslen. De är ett stort gäng, de samlas med sitt slem på vår uppfart. Jag gillar regn.
Freja skällde på mig igår. Inte de vanliga högljudda protesterna som man vanligtvis kan få höra. Nej, detta var mycket mer bestämt och riktat till mig.
Vi sitter i soffan. Freja i hörnet och jag bredvid henne med Theo i knät. Hon kommer plötsligt underfund med att hon har strumpor på sig. Dessa tar hon bestämt av sig och låter ligga kvar på soffan. Dessa strumpor är makalöst spännande och får det tydligen att vattnas i munnen på Theo. Han lyckas på något sätt få tag i ena strumpan och försöker äta upp den. Observant fader som jag är, upptäcker jag detta. Jag tar strumpan ifrån honom och sedan den andra strumpan och kastar bort dem ner i andra änden av soffan. Då vaknade hon till…
– NEJ! Pappa nej! Inte slänga bort Frejas stjumpor! Säger hon högt och bestämt samtidigt som hon spände blicken i mig.
– Förlåt Freja, det ska inte hända igen. Sedan satt den känslan kvar hos mig en stund. Theo försökte nu äta upp sin tröja istället och verkade inte bry sig särskilt mycket. Men jag kunde inte släppa tanken på vad som just hände. Jag blev tillrättavisad av en 2-åring. Det kan nog gå åt mycket whisky för att pappan ska få tillbaka sin pondus igen…
Precis som Freja så fortsätter tvillingarna att vara söta och friska de med. Bara en tidsfråga innan någon av dem skäller på mig…
Tack för idag, slut för idag. Ha d biff!
DAGENS JERKER går till en ny klan med myror som nu letat sig in i huset. Dessa är mindre, men jag berättar mer om dem nästa gång. Ibland undrar jag, vad har jag gjort för ont…
Vilken dag! Det är så pass bra att man känner sig bortskämd!
Det är gårdagen jag syftar på. Efter att avslutat min arbetsdag (5min för tidigt!) så plockar jag upp Freja på förskolan och sen skyndar vi oss hem. Idag skulle ju glada kompisgänget komma och käka middag hos oss. Väl hemma i vårt röda hus med solblekt tak och tillhörande myrjävlar, så väntade Erik och hans familj. Johanna och han hade handlat med sig allt som behövdes till kvällen. Goda grillkorvar, grönsaker, sås och dressingar. Han började genast utöva sina talanger och förbereda allt för grillningen i köket.
Under tiden Erik lattjade i köket så passade vi på att gosa med tillskottet i deras familj, Edwin. Så söt och liten gosig bebis! Storebror Karl busade avvaktande med Freja, men ju längre kvällen gick desto bättre och roligare hade tillsammans. Men sedan så kom ju han, Saltsjöbadens guldgosse. Tillika Karls största och bästa lekkamrat, nämligen Marcus! Karl greppade honom direkt och, ja vi såg inte mycket mer av Marcus den kvällen…
Lagom till middagen fullbordades kvällens sällskap med Tommy, the Joss och jättesöta lilla Tuva. Den sistnämnda hade en liten ”dr. Jekyll & mr. Hyde” upplevelse när hon satt och lekte med en stor tom colaflaska hos mig. Hon lät så uppspelt och glad, men ändå så bestämd och arg. Den var ju så spännande och rolig, men samtidigt inte alls så spännande och rolig. Haha, hon är så söt!
Mogge the naked man in the shadow, och Amanda kunde tyvärr inte komma. Men vi får boka något att göra inom en snar framtid!
Efter en fantastiskt god och utsökt grillmiddag var i alla fall jag fetast i kommunen. Allt grillades! Korvar, kött, grönsaker och till det serverades en god potatissallad. Men efteråt började barnen bli trötta. Så vi bjöd på lite kaffe och kaka innan alla började dra sig hemåt. Tommy kastade först sitt entreprenadöga på vår framsida och gav lite bra råd om hur vi ska försöka göra den finare. Lite jämnare mark och ny gräsmatta, sedan är saken biff! Planerna är i rullning…
Idag var det skolavslutning för Lembit som nu slutar nian! Grattis! Nu är han semivuxen! Jag åkte ifrån jobbet några timmar för att möta upp Jenny, tvillingarna och Lembits pappa Micke. Sedan fick vi lyssna på sång och diverse tal innan de skulle samlas för att få slutbetygen och ta farväl i klassen. Han har fått riktigt bra betyg har jag hört! Bra jobbat junior!!
Eftersom jag fortfarande känner mig propptjock idag efter gårdagen så tänkte vi gå in på en liten diet här hemma. Jenny och jag alltså, inte barnen! Vi ska äta sallad till middag varje dag en tid framöver så får vi se hur kroppen reagerar längre fram.
På tal om nåt helt annat. SHIT vad det bränner på toppen av knoppen idag! Hoppas solen tog bra så slipper jag pressa senare, jag har nog en naturlig bränna redan.
För att återgå till dieten så har det hänt nåt. Faktum är att kroppen reagerade redan ikväll faktiskt. Den började dra lite i ostbågstarmen. Jag vill ju inte chocka kroppen med bara nyttigheter, så jag ska gå dess vilja tillmötes ikväll. Först en sallad, sedan ostbågar till dessert. Go Jimmy och ditt nya sundare liv!
Nu närmar sig torsdagen med stormsteg! Måste duscha och sova, efter vi tittat på mer Sons of Anarchy…
Ha d biff!
DAGENS JERKER går till alla epatraktorer här på Värmdö. De tycks vänta in mig vid Grisslinge varje dag, för att sedan sladda ut framför mig och tredubbla min restid hem. Tack, MONGON!
Där stod han, med sin radarspray och var beredd att utföra sin hemska gärning mot myrorna i skjulet. Vad händer då, vad händer då…
Ja igår var ju delar av min släkt här för att fira Luc… Lembit! Då tog jag upp mitt problem angående dessa satans myror. Och vi kom snabbt fram till att myrorna jag har i skjulet, det är inga vanliga myror. Haha, termiter tänker alla ni skadeglada där ute. Men termiter finns inte i Sverige vad jag vet, men det finns nåt som heter hästmyror. Ni hör på namnet att det är fetingmyror vi snackar om här! Och vad gör de då, jo de knaprar trä. De älskar trä! Gärna trä på hus uppbyggda i vildmarkens Värmdö. Fy fasen…
Nåja… Det gör ju i och för sig inget om de knaprar i sig skjulet, eftersom det är så sunkigt. Då slipper jag ju själv riva det själv, tänkte jag. Men vilket hus ligger närmast skjulet när de käkat upp det? VÅRT HUS!! Vårt fina röda trähus står bara några meter ifrån skjulet och lyser väl som en stor röd godis i deras äckliga tentakler. Nej, nu är det krig på riktigt. Ska köra research på skaderdjursbekämpning hela natten innan det är för sent. Här biter tydligen ingen radarspray, snarare förargar man dem. Då käkar de väl ÄNNU mer på skjulet och GÖKAR hela natten för att jävlas än mer. Nej nu är det bråttom. Med min sabla otur så skuttar man väl glatt ur sängen en dag och brakar ner genom det uppätna golvet och blir ståendes i krypgrunden under huset. JENNY!!!!!!!!
Annars då?
Barnen mår bra nu och ikväll badades de allihop. Theo tackade extra mycket genom att kräkas direkt när han var klar. Så jobbar han tydligen. Men de är bra charmiga små troll!
Dags att runda av dagens inlägg. Fasen vad jag är bitter och sur över dessa myror. Men imorrn är det tisdag och dags för Sverige att spela fotboll igen! Heja Zlatan & Co!
Ha d biff!
DAGENS JERKER går idag till… Äh, jag kommer inte på någon. Så grattis då Sune!
Detta har varit en fartfylld helg, full fart från morgon till kväll.
I fredags kom först morfar Roger på kvällsbesök och gratulerade Lembit. Det var trevligt med en liten pratstund och fika. Freja ockuperade snabbt sin morfar och ville omgående bygga pussel, rita och leka i sitt lilla fina kök. Tvillingarna var trötta och lite griniga. Men jag klandrar dem inte. Här var det smaskiga bullar och vaniljmunkar på bordet som såg precis hur spännande ut som helst. Men de fick varken smaka eller röra, klart som tusan att man blir sur då. Ansvarsfull som jag är så åtog jag mig att natta Nova och Theo, och det blev en lång kamp innan jag till slut stod som segrare. När jag var klar hade Roger åkt hem och fotbollslandskampen börjat. Vilket leder mig in på kvällens ilska… Jag tittar på första halvlek och ser Österrike ta ledningen med 2-0. Då mindes jag hur Johnny på jobbet brukar skälla på mig. Att varje gång jag tittar på fotboll eller ishockey så förlorar de alltid. Jag ville därför ge dem en sportslig chans att ordna upp detta, och gick därför ut och spolade rent altanen på baksidan. Men det var för sent, Österrike vann med 2-1 och nu får man skulden för fiaskot när man återvänder till jobbet på måndag…
Lördagen startade väldigt tidigt (strax efter kl.05) på morgonen när tvillingarna ville upp och äta sin frukost. Sedan var det hopp och lek i vardera babysitter i vardagsrummet, medan jag försökte kickstarta igång min stora runda omuskulösa kropp med en kopp kaffe. Hon, Anna Skipper, skulle skälla ut mig om hon såg det men nu var inte hon här. Lembit vaknade för ovanlighetens skull innan kl.13, så vi hann inte komma in med solbullsfika på sängen till honom. Men han vart glad ändå! Sedan städades det och förbereddes mat tills gästerna kom för att fira 16-åringen. Och de var ett gäng! Mormor Lena med tillhörande Magnus, pappa Micke och hans Erika (stavar hon med c eller k?), moster Ann och Torbjörn från norr, och så självklart underbara ”gammelmormor” Solveig. Den bästa presenten han fick var utan tvekan en bärbar dator. Perfekt inför kommande gymnasiestudier. Nu ska det väl programmeras och garanterat SPELAS på denna tills den glöder! Men då är ju vår dator här hemma inte ockuperad längre så nu ska jag bli bäst på datorspel i kommunen! Nej just det, jag är flerbarnsfar nu så då blir det ju inget med det. Får fortsätta spela Angry Birds på telefonen när jag sitter på toaletten…
Idag söndag, ja då kom delar av min släkt för att fira honom. Min bror Tommy, moder Carina och hennes knutte Kent, fader Mats och hans Maria, och sist och minst min broder Max! Mer fika till pappa Jimmy! Av dem fick han en 3D-BluRayspelare. Riktigt lyxiga födelsedagspresenter, jag minns hur man hoppade högt av glädje för ett spel eller en film. Nu får man tydligen hela självaste apparaten istället. Freja passade idag på att ockupera sin farmor som fick bygga pärlor m.m…
Myrorna kan dra åt skogen och sluta äta på mitt verktygsskjul! Har inte haft tid att ge dem stryk idag, så det får bli i morgon istället. För er som tycker att det bara är att gå ut och röja, nej nej nej… Inte jag, inte ensam, inte när det är mörkt. I skjulet kan alla höra mig skrika…
Nej, myrorna får sitt i morgon när det finns vittnen! Nu ska jag laga en god sallad och sedan blir det nog lite mer Sons of Anarchy på dvd. Jag behöver verkligen den där motorcykeln…
Ha d biff!
DAGENS JERKER går idag till alla sommargäster här ute på Värmdö. Eller ”badjävlar” som jag fått lära mig att de kallas. Fattar de inte att vi som bor här behöver åka ut med bilen ibland? När jag skulle köra hem Lembit till sin pappa på eftermiddagen så kände tydligen alla dessa att det var ett bra tillfälle att åka hem i sina brakbilar till sina överreklamerade skitlägenheter någonstans inne i Stockholm innerstad. Fan va det blir bilköer då, ni får ”carpoola” eller ta bussen i framtiden. Vi som bor här på landet, nu säger vi ifrån!
Föresten, jag har pratat med Lembit om att använda hans riktiga namn här i bloggen och fick det godkänt av honom. Tack Lucas! Men jag tror jag fortsätter med Lembit ett tag till, hihi…
Jag vill ha en motorcykel. Typ en sådan här, naturligtvis med flames…
Och när jag skaffat den så bildar jag en MC-klubb. Sedan glider president Jimmy och hans gäng runt i ”Gurraberg” och skapar ordning! Helst med en hagelbrakare. Typ såhär…
Jag har som önskemål att ni ska kolla på mig när jag burnar iväg, då ser jag nog förbannat hård ut…
*Brum Brum*
DAGENS JERKER går till Transportstyrelsen. Jag som är så mogen, skötsam och bra ska inte behöva ta något MC-kort. Mitt körkort borde räcka till mer än väl. Argt mail på väg till Transportstyrelsen nu…
Var hälsad VAB-konung! Lite så var stämningen imorse när jag var tillbaka på jobbet igen (ja vi jobbade idag). En och annan presenterade sig med namn för att retas lite extra på grund av min långa frånvaro. ROLIGT! Hahaaa! Jag får bjuda på det helt enkelt. Nu är jag i alla fall tillbaka igen och hoppas bli fri från barnsjukdomar en tid framöver.
Noterade att den där poolen jag offrade en lunga för att blåsa upp tidigare, såg lite pösig ut när jag åkte hemifrån på morgonen. Den skulle bara våga släppa ut mer luft säger jag…
Tack mormor Lena som har hjälpt till här hemma idag när jag jobbade. Ledsen att jag glömde köpa planteringsjord med mig hem, ska ut och palla ihop några påsar efter fotbollen ikväll.
Idag ska det förberedas för firandet av Lembits födelsedag i morgon! Det kommer folk hela helgen med gåvor för att fira honom. Detta ser jag som ett möjligt tecken, han kan nog vara nya Messias. Men utan skägg, långt hår och den vita klänningen.
Då måste uteplatserna göras helt i ordning och även ställa fram alla utemöbler. Jag vill även tacka moder jord för att allt frömjöl! Fan! Om alla vägar bär till Rom, så tycks alla vindar bära dit vi bor. Detta betyder att jag ännu en gång måste ta ställning mot de stora svarta myrorna ute i skjulet där redskapen finns. Konfrontation snart oundviklig. Undrar om det finns någon isolering kvar i väggarna och taket? De har väl knaprat i sig allt och ersatt det med blad, barr och myravföring. Blir en spännande helg detta!
Ikväll spelar herrarna VM-kvalmatch i fotboll mot Österrike. Arnold Schwarzenegger kommer från Österrike…
Kvällens tips nere i Wien, 0-1 till Zlatan & Co. Heja Schweden!!
Nu väntas besök av barnens morfar Roger. Laddar med fika och smygstartar firandet av Lembit redan ikväll. Gott! Sedan fotbollsöl och ostbågar, mmm… Farväl!
DAGENS JERKER går idag till två personer. Jag tänkte mig inte för ordentligt utan köpte med middagsmat hem från McDonken. Detta innebär förmodligen missad kvalitetstid under fotbollen ikväll när skrinet måste tömmas. Jäkla goda skräpmat…
Den andra utmärkelsen går till Sune på jobbet. Alla har skött sig exemplariskt! Haha, nej idag förtjänar han faktiskt utmärkelsen på egen bedrift. Han välte ut massor av flaskor på golvet idag som han använde till att fylla hudkräm i på sin produktionslina. Dessa går då ej att använda tack vare nya regler. Så adjö till närmare 100st flaskor som han tvingades kasta i soporna. Mwohahaha!
Vilken härlig dag vi har framför oss idag! Hoppas på varmt och fint väder!
He huffed and he puffed… Ja, något i den stilen. Vi har köpt en liten pool till barnen, en liten rund uppblåsbar sak. Som FÖRE DETTA stolt ägare till en sådan där automatisk pump, använde jag mig av den till att börja fylla poolen med luft. Wow! Vilket fart det var på den, poolen fylldes upp med luft på en ögonblinkning! Så önskar jag i alla fall att det var, men detta inköpta hjälpmedel orkar ju ingenting. Jag pluggar in den och inväntar utvecklingen, men den bara pyser in lite luft. Pust … Pust… Pu-u-u-u-s… t… Spara några hundralappar och köp inte en sådan, jag fick nämligen ta fram rejälare grejer för att blåsa upp poolen. Min egen lungkapacitet! Jag huffade och jag puffade, och till en början hände det ju en hel del. Freja såg lyckligt på hur hennes nya pool bara blev större och större, medan pappan blev tröttare och tröttare. Till slut fann jag mig själv liggandes på golvet med poolen ovanpå mig för att försöka flåsa i det sista jag hade kvar i lungorna. Vad händer då? Plötsligt tar det stopp, jag får inte i mer luft hur hårt jag än kämpar. Höll jag på att dö lite? I nästa skede sprutar luften som jag kämpat så hårt för att få i plötsligt tillbaka in i skallen på mig med en jäkla fart! PHUUUHÄÄ!! Det var Freja… Nu hade hon satt sig på den uppblåsta poolkanten bakom mig och började naturligtvis hoppa på densamma. Nu kom det stötvis rejäla puffar och det kändes som att mitt huvud skulle förvandlas till en gigantisk ballong som snart säger ”POFF”. Med rädsla för att släppa ut för mycket luft så försöker jag att med både tunga och fingrar nypa igen den lilla luftventilen, samtidigt som jag med min bästa pappapondus ropar på dottern och ber henne att sluta hoppa. Men eftersom jag korkat nog fortfarande använder min tunga för att täppa till ventilen så låter jag såklart jätterolig när jag pratar tycker Freja, så hon hoppar lite till! Nä, paus paus paus ropade jag och kravlade mig upp från golvet. Jag förklarade att vi får fortsätta blåsa upp poolen lite senare, pappa behöver vila. Jösses, jag har verkligen lungkapacitet som en 100-åring. Vad har hänt? Jag som var lite halvt atletisk tidigare, när jag var sådär 18-20år. Nej, jag får göra något åt saken nu. Dags att börja ge sig ut och springa nån gång i veckan helt enkelt.
Detta får mig att tänka tillbaka på ett inlägg jag gjorde på Facebook tidigare i våras. Jag hade sett en reklamfilm från Dressmann där killarna hoppade runt och var sådär manligt fladdriga som de alltid är i sina reklamfilmer. Spelar de inte fotboll i billiga och prisvärda kostymer, så har de kampanj på sina kalsonger. Dessa hade något nytt Amerika-koncept, och man skulle tydligen bara ha kalsongerna på sig och hoppa högt i luften. Helst långa och höga hopp, med armar och ben utsträckta och könet sträckt framåt så mycket det går. Jaja, vet inte om det lockade fler köpare men jag tycker deras reklamfilmer är lite märkliga. Och man minns dem ju, så något har de gjort rätt.Det jag ville komma till var deras dåvarande reklam för skjortor! Billiga och av egyptisk bomull! De fanns i den populära och lite figursydda modellen ”slim fit”. Men varför finns det inte ”fat fit”? Tycker det är konstigt, för det är ju en sådan modell jag och många andra behöver. Nu i senaste reklamen hade de även något de kallade för ”party skjortor”… Festar de själva eller? Har de färdiga svettringar under armarna? Eller är de såna som glider upp automatiskt på magen och blottar mannens ”happy trail” utan att man behöver lyfta armarna? Vad är egentligen party skjortor?? Om någon där ute vet det så skriv gärna en kommentar och upplys mig…
Jag har redan ångrat mig. Om det jag skrev tidigare, att jag borde ge mig ut och springa oftare. Jag hittar någon annan lösning istället… *Still the King of the lazymasks*
Idag är det 6 juni, Sveriges nationaldag! Tycker vi är lite dåliga på att fira detta rent generellt i detta land. Borde vi inte få vara mer patriotiska och go bananas som i till exempel US and A? Där folk samlas överallt i parker och grillar, skjuter fyrverkerier och blir lite tagna och tårögda av att höra nationalsången. Man behöver naturligtvis inte överdriva, men jag är av åsikten att vi firar lite blygt här i Sverige. Jag gillar högtider och att fira dessa, så för min del välkomnar jag denna dag stort!
Ska tillsammans med mina syskon, Linda och Tommy, besöka vår underbara farmor Gunnel (även kallad Halloy) i eftermiddag. Halloy kommer från att hon alltid öppnade ytterdörren med ett glatt ”halloy”, och alltid svarade så i telefonen när vi ringde. Hon har alltid varit en sprallig och barnkär dam som gillar att pröva nya saker och lekar tillsammans med oss. Men nuförtiden har hon blivit allt tröttare och saknar ork att fara runt som hon tidigare gjort. Därför får vi försöka ta oss oftare till henne istället, även om jag önskar att jag vore bättre på det och besökte henne med mindre mellanrum. Det är vår plan för idag, att köpa med oss lite glass och fika lite nationaldagsfika tillsammans!
Efter det så följer Linda och hennes solstråle till dotter, Elvira, med oss hem på kvällen och grillar hos oss. En man som håller på AIK kommer senare och gör oss sällskap. Det är Lindas resliga man och tillika Elviras pappa. Vi bör inte diskutera sport, även om jag vet att det kommer komma på tal. Sedan vågar jag nästan lova att Elvira och Freja kommer bada lite i vår fina badpool om det finns tid över till det. Och det ska vi väl kunna hinna med tycker jag.
Här är poolen som gav mina lungor en utmaning, och samtidigt påminde mig om hur fet jag blivit….
Hoppas alla får en härlig nationaldag, och känn lite extra stolthet för vår svenska flagga en dag som denna! Ha d biff!
DAGENS JERKER vill jag idag tilldela myrorna som flyttat in i taket på mitt verkstadsskjul. Stora och svarta är de, och sitter där i en springa i taket och studerar mig. Förmodligen planerar de ett anfall mot mig inom en snar framtid. Men jag ligger steget före! Ska in där i helgen beväpnad med radarspray och ta ställning om vem som äger detta fallfärdiga skjul. Om ni inte hör från mig igen, då har de överlistat mig och vunnit…
Heja Sverige! De vann igår med 1-0 efter mål av Kacinalikaniclic (omöjligt att stava till). Bra, nu vinner vi nästkommande två matcher så är alla nöjda och glada sen!
Dagens tips, beställ hem mat från nätet! För er som känner att tiden inte alltid räcker till, eller att ni går där i butiken och inte minns vad tusan det var ni skulle köpa nu igen. Sedan kanske alla som har eller har haft små barn känner igen detta:
”Jag vill ha den!”
”Jag vill köra vagnen!”
”Napparna, vill ha napparna!”
”Neeej! Vill INTE ha napparna!” Kastar sedan bort napparna, gärna in under någon butikshylla så pappa Jimmy får krypa runt lite på golvet.
”Lördagsgodis!!” Förklarar då vänligt att det det inte är lördag idag, vilket i värsta fall besvaras med att störtböla a la Helena Bergström.
”Napparna-ha-haa!” Sen börjar vi om igen…
Så kan det låta om Freja har en dålig dag i mataffären. Men det går för det mesta väldigt bra, hon gillar att handla och hjälpa till.
Sedan om Jenny och jag handlar mat tillsammans så tar det mycket längre tid mot när jag ensam likt Usain Bolt springer genom butiken och rafsar åt mig det nödvändigaste. Hon vill gärna känna på allt och influeras på plats om vad vi kan köpa med oss hem.
Vi beställer därför ofta hem matleveranser från en sida på nätet och det fungerar ypperligt bra. Man kan i lugn och ro göra sin beställning på datorn och få det levererat dagen efter. Det blir inte så många onödiga impulsköp då heller som jag annars lätt blir tvungen att göra. Eftersom jag blir rastlös av att bara gå där medan Jenny utforskar allt i lugn och ro. Jag är en insiktsfull man och vet hur jag kan vara…
”Åh, rea på BluRay filmer! Ska bara titta lite”, och så låg det 2-3st där i kundvagnen. ”Vilka fina grillbestick! Det är ju det enda som fattas där hemma”, och så åker de ner i vagnen de med. ”Välj två påsar godis till rabatterat pris. Hm… Jo men det är jag absolut värd efter att ha gått runt här inne så länge”, och så låg de där i vagnen de med… Onödigt krafs!
Nej, veckohandla maten på nätet istället. Prisvärt, slipp pysselpacka barnvagnar och matkassarna in i bilen och så försvinner ju ett tråkigt vardagsmoment så att man göra roligare saker. Det är min åsikt! Sedan finns de säkert de som gillar att åka runt ute och handla. Som vissa väljer att åka till Skansen med familjen en dag kanske? Fortsätt med det ni, vi har hittat ett sätt som fungerar för oss! Idag kommer veckans stora lass.
Tycker ni om att vika tvätt? Jag har märkt att det inte är min favoritsyssla här hemma. Det är ju rena jäkla pusslet att stå där och tömma torktumlaren!
För hör här, innan småbarnen kom till världen så var det inte så många plagg att vika. Men nu… Alla små små små strumpor, bodys, underkläder, tröjor, byxor och alla dessa små klänningar! Det tar SÅ lång tid att stå där och pyssla ihop vilka kläder som hör ihop med vad, vad som tillhör vem och vart det ska vikas in i garderoberna. Men det är inte det som gör det tråkigt, nej det är en annan persons kläder här hemma… JENNYS!
Hon har kläder som kan sänka även det starkaste självförtroendet och få en att känna sig så korkad. Där står man och plockar ut plaggen, och ut kommer ett plagg som ser ut som två tröjärmar utan ”mittendelen” av tröjan. Ibland är det bara ett stort tygstycke med nåt hål här och där som egentligen borde tillhöra Barbapapa. Eller en massa snören fäst i en tyglapp! Det är absolut inga fula kläder, för hon har bra klädsmak. Jag minns ju inte riktigt hur de ser ut när hon har de på sig, så hur tusan ska dessa vikas ihop? Jag brukar snegla mot bänken vi har i tvättstugan för att se om hon har vikt något liknande som ligger kvar där i hennes klädhög av färdigvikt tvätt. Men det slutar oftast med att jag bara rullar ihop kläderna, gömmer undan de lite i hennes färdiga hög i hopp om att hon inte ska märka något. Sen får man öppna skåpet ovanför bänken och ta en klunk whiskey från spritförrådet så att självkänslan når sin topp igen! Haha, nej jag skojar bara med er. Eller gör jag?
Såhär ritade jag lite snabbt hur det ser ut när jag står där i tvättstugan och svär för mig själv.
Sköt om er! Ha d biff!
DAGENS JERKER tillfaller automatiskt idag Sune på jobbet eftersom alla vi andra skött oss exemplariskt.
Idag vill jag börja med att förklara mitt senaste inlägg här!
De personer jag lyfte fram här i bloggen som mina närmaste vänner, är såklart inte mina ENDA vänner. Ni där ute som rynkar lite på näsan och undrar: Men jag då? Ni är fortfarande underbara och jag är glada över att ha er i mitt liv. Även om jag inte har lika god kontakt med er där ute längre så ska ni veta att jag tänker på er. Så jag ville inte trampa någons tår här, ni är inte bortglömda!!
Och Jocke, om jag visste att du läser denna blogg så hade du kanske fått vara med på listan.
Det var nästan värt att ge utmärkelsen ”Dagens Jerker” till mig själv där. Men bara nästan…
Ikväll smäller det i Malmö!! Svenska fotbollslandslaget ska spela fotboll, en träningsmatch inför kommande VM-kval om någon missat det. Makedonien står för motståndet och får jag tippa ett slutresultat så säger jag 2-0, segern till Zlatan & co alltså.
Jag vill prata lite fotboll! Mm, för att det är ju något jag gillar. Att uppleva fotboll live här i Sverige är häftigt, men att få uppleva fotboll live utomlands är fasen magiskt! Jag kommer aldrig glömma när vi reste till Milano med mitt förra jobb, Isolmann, och såg Milanoderbyt mellan Inter-Milan. Atmosfären kring hela matchen började redan utanför när vi klev ur den livsfarliga taxibilen. Då kunde man höra hur respektive klack redan sjöng så det dånade inne på arenan San Siro, eller Giuseppe Meazza borde jag ju säga som är inbiten Intersupporter. Det var så mycket folk på plats och snudd på omöjligt att hitta vår entré in till arenan. Tiden började rinna iväg och jag minns hur vi sprang in sista biten för att inte missa tifot. Och när vi kom ut på läktaren… Wow! Jag rös i hela kroppen! Jag kände mig nästan lika häpen som Russel Crowe i filmen Gladiator när de springer in på Colosseum. Man blev tagen av hur stort allt var, hur mycket folk det var och vilken ljudnivå det var på publiken. Oj oj, vi hann fram i tid. Sedan tog det oss ”bara” en halvlek att hitta våra sittplatser. Hur slutade matchen? Förlust för Inter med 0-1 och jag fick aldrig jubla. Men jag snappade upp en hel del italienska svordomar från övriga publiken!
Jag har alltid gillat sport, både som utövare och åskådare. Vilket i min släkt ses som ytterst märkligt eftersom där inte finns någon sportkultur alls. Min far, Mats, har bland annat sagt: ”Vad är det för fel på dig, har du blivit tappad i marken som barn eller?” Hahaha! Ingen aning, det vet han nog bäst själv om jag blev tappad eller ej. Allt som i inte förs fram med hjälp av en motor på minst 300hk räknas ej som riktig sport, ungefär så. Men fotboll och hockey älskar jag att titta på!
Allt började väl samtidigt som skolstarten har jag för mig, när jag valde att hålla på Djurgårdens IF utan att egentligen veta varför. Det växte nog fram i skolklassen bland alla sportintresserade. Men detta beslut frambringade plötsligt fram åsikter i min annars totalt ointresserade släkt som avskyr sport. ”Jasså, håller du på Djurgårn nu? Va fan då för? Hammarby ska du ju heja på, du bor ju söder om stan! Och Leksand i hockey, för det är folkets lag!” Jaha, men varför sa ingen något om det då? Plötsligt hade flera åsikter om vilket lag man ska hålla på. Nej, detta gjorde bara mitt beslut starkare. Alltid Djurgården, oavsett!
Men sedan finns det andra lag i andra ligor och länder att heja lite extra på. Vi har som jag tidigare nämnde Inter i Italien, Liverpool i England, Barcelona i Spanien och Bayern München i Tyskland. Dessa lag spelar ju i bra mycket bättre ligor än vår egen Allsvenska, vilket ökar underhållningsvärdet avsevärt mycket. Sedan har vi ju NHL och världens bästa New York Rangers! Det är en stor dröm jag har att få resa till NY och kolla en match där.
Familjen då, jo nu verkar det lite bättre med barnen! Freja är fullt duglig att återgå till förskolan i morgon. Theo är helt feberfri och behöver bara komma igång med att äta ordentligt igen. Så det är väl egentligen bara Nova som fortfarande sover hela dagarna och är sjukling. Man blir så glad när de kommer ur den där mattheten och piggnar till. När man börjar känna igen de busiga små blickarna och skratten hörs mellan deras rossliga hostande. Älskade små barn!!
Freja skrämde upp sin far idag. Efter att jag badat henne ville hon se på lite barnprogram. Efter ett tag pekar hon mot TV:n och ropar högt:
– Pappan! Kolla snokjåkan på teven!!
Prylbög (ursäkta uttrycket) som man är så fick detta mig att tända till direkt och släppa allt jag höll på med.
Nä nu jäklar, tänkte jag. Hon har väl inte… Hon har väl fan inte kladdat snor på vår fina TV?
– Däj pappan, titta snokjåkan! Sa hon och pekade.
Det var barnprogrammet Saltkråkan hon menade, det visades på barnkanalen. Hahaha! Gulliga Freja, hon förtjänade en stor kram. Sedan skrattade jag åt hur jag reagerade, så onödigt av mig.
I morgon återgår jag till arbetet igen, var ju en vecka sedan jag var där nu. Ska bli skönt att komma in i rutinerna igen, och stärka upp hushållskassan lite. Jag väntar med spänning på att någon vill annonsera här på bloggen, det kommer göra mig till miljonär! Men då måste jag kanske skriva mer om hur jag är ute och shoppar kläder i olika butiker, vart jag dricker alla mina koppar kaffe under dagen och vart jag äter den där godaste lunchen ever på någon uteservering m.m… Nej, inte min grej tyvärr!
Heja Sverige ikväll! Sköt om er och ha d biff!
DAGENS JERKER går idag till TV4! Det blir ju en del tid framför dumburken när man vabbar och då lägger jag märke till saker som jag stör mig på. Jag tycker att även om man är en kanal finansierad av reklam så får man fasen se till att programmen inte behöver lida på grund av detta. Man kan tydligen abrubt bryta sändningen för att sedan bomba oss tittare med tv-reklam. Producenterna får släppa kaffekoppen och mobiltelefonen, hålla koll på programtiden och se till att sändningarna flyter på ordentligt. Nu var jag ju helt inne i det gripande reportaget om smörgåstårtorna de visade, då får man inte bara plötsligt avsluta för att gå vidare med den livsviktiga reklamen. Nä, TV4 ni får fasen bli proffsigare!!
Fortfarande sjukstuga här hemma, men jag återkommer till det.
Jag har vänner! Kan stoltsera med att kalla dem för underbara vänner. Många har kommit och gått genom åren, men det är framför allt några som håller sig kvar. De är vänner man kan prata om allt med, litar på till 100% och även spelar livsfarlig innebandy ihop med på söndagkvällar. Dessa sportsliga sammandrabbningar kallar vi för Sunday Innebandy Massacre. Jag blev tidigare uppringd av en av dem som sa att de tänkte samla ihop alla och komma ut till oss nu på tisdag. De skulle köpa med sig mat och sedan komma ut till oss i skogen. Detta är sådant som gör oss så otroligt glada! För det är inte det lättaste för oss att packa ihop familjen och ge oss ut alla gånger. Det är många faktorer som spelar in och krävs mycket mer planering än vad man tror. Vi är därför mycket tacksamma och välkomnar dessa fina initiativ! Men denna gången får vi nog tyvärr skjuta fram middagen tills alla är friska här hemma. Tråkigt, jag saknar alla väldigt mycket. Kan beskriva lite mer om herrarna jag stolt kallar mina bästa vänner i slutet av detta inlägg. Då får ni en liten inblick i varför jag vill framhäva dem i min blogg!
Som jag nämnde ovan pågår fortfarande förkylningarna from hell här hemma. Nova som tycktes vara på bättringsvägen igår är den som mår sämst idag. Theo ser ut att bli bättre men äter nästan ingenting, får hoppas han blir bättre i morgon. Fortsatt VAB för mig alltså. Detta är sådant som tär på krafterna hos alla föräldrar. Men det är bara att bita ihop och kämpa på, för det är i dessa situationer man behövs som mest. Tror dock att Jenny fått en släng av förkylningen, han började få ont i halsen igår kväll. Det är bara jag kvar sen då, Lembit hostade och harklade sig här hemma för en dryg vecka sedan så hoppas han haft sitt…
Då tar vi en genomgång av de vänner jag ville nämna, och vi börjar med den som presenterade sig först i mitt liv!
-ERIK- När jag hade mitt första riktiga extrajobb (sorry Svensk Direkt Reklam, ni var snåla och räknas ej) så var det på en ICA butik i Brandbergen där jag växte upp. Jag hade inte jobbat där länge, när jag plötsligt fick se denna uppenbarelse vi idag kallar Erik. Jag stod vid butikens entré och var på väg ut på p-däcket för att hämta in mer kundvagnar till butiken. Då kommer denna herre skuttande fram, med studsande hårsvall! Han presenterar sig glatt och ska hjälpa mig med kundvagnarna. Mitt fokus låg fortfarande kvar vid hans härliga frisyr, som jag tyckte mer påminde om formen på en champinjon. ”Lejonman” hävdar Erik mer vid flertalet tillfällen! Nåja… Haha! Vi kom bra överens och fann hur coola vi båda faktiskt var trots vår unga ålder, och han var den första av mina vänner som bodde i en egen lägenhet i Firemountain. Där hade vi bland annat flertalet Star Wars maraton, vi slog vilt på varandra iförda hockeyskydd, gräddade våfflor i vardagsrummet så att det bildades någon sorts London dimma i lägenheten. Vi blev tillräckligt onyktra här för att våga åka kommunalt med buss och tåg iförda pyjamas och lurviga tofflor till en arrangerad fest i Gamla stan. Hos Erik hade vi vår första herrmiddag, det var också här beslutet togs att genomföra vår ”mjölkhävar” tävling, och Erik hade sin alldeles egna riktigt stora Coca Cola kyl i vardsgsrummet. Här hejade vi fram Lordi till seger i Eurovision Song Contest, jag drack samma kväll nån jäkla Apple Sour som fick mig att kräkas från hans balkong på tredje våningen. Där ute hade jag under mitt kräkande excellent sällskap/hejarklack i form av en herre jag kommer nämna mer om lite senare. Mycket hände och diskuterades fram i Eriks hem. Han ägde även lego innan han blev sambo med sin underbara Johanna (Darth Sidious). Erik gifte sig senare med Johanna och hade ett fantastiskt bröllop ute på Dalarö. Det finns mycket gott att tala om från den helgen, men det mest återkommande jag får höra är att jag som deras toastmaster glömde min kavaj hemma. Vi hade även en oförglömlig svensexa där vi kidnappade Erik och klädde ut honom till prinsessan Leia under en kryssning till Riga. De har precis nyligen fått sitt andra barn och har nu två söner. Stort grattis till dem alla! På innebandyn, när han behagar att vara med, så är Erik ett paket energi som springer hysteriskt och vill erövra boll till vilket pris som helst. Detta tills han tröttnar efter ca 40 sekunder. P.s Erik blir nästan aldrig full när han dricker, utan ser till att alla andra blir det…
-MORGAN- Även kallad Mogge, och hur ska jag ens börja beskriva denna herre… Han började även han att jobba extra på ICA Brandbergen året efter mig om jag inte minns helt fel. När jag såg honom för första gången, oh my god… Hahaha! Han hade fått arbetsbyxor som var för korta, detta följdes upp med en slips som slutade strax nedanför hans bröstkorg. Han såg för rolig och charmig ut, kommer aldrig glömma den dagen! Mogge är i alla fall en väldigt trevlig och social herre med mycket humor. Han har nära till barnet inom sig och sprider mycket energi och glädje där han är. Han kom snabbt in i gemenskapen och var den som hade egen bil, och det är vi så tacksamma för! Och vår Mogge han kan:
*Köra bil väldigt fort *Dansa väldigt roligt och bra *Prata med väldigt gäll och pipig röst *Prutta på kommando *Aldrig festa och behålla sin tröja/skjorta på sig under hela kvällen
Mogge bodde vid denna tidpunkt hemma hos sina föräldrar. De var såklart mycket trevliga och sociala precis som sin son. I deras hem har det firats många födelsedagar, nyår och andra festligheter. Hans föräldrar har även ägt några landställen vi nyttjat och haft minnesvärda resor till. Den senaste resan till Hälsingland ligger färskat i minnet, så jag tar och lägger upp en del intressanta bilder från den resan här nedan… NOT! Hahahaha! Mogge är en vän som alltid ställer upp, precis som de andra herrarna. Han är en av frontfigurerna i pojkbandet Frontstreet Boys som ofta uppträdde på privata fester under tidiga 2000-talet. Hans engelska går inte av för hackor och han har tack vare den roat oss på många resor. Jag är så otroligt jäkla glad över att ha en sån underbar person till min vän. På innebandyn är Mogge mannen som har ALLT! Han har toppkondition, spelsinne, tre hårstrån på bröstet, tekniska skills och den enda av oss som fortfarande kan ha lagvästarna på sig utan att den pga fetma glider upp ovanför ölmagen. P.s Mogge blir full på endast en öl…
-TOMMY- Mannen, myten, mr Tommy Tempest!! Hahaha! Det var på den tiden han var långhårig, underbara Tompa K! Den här herren träffade jag precis som de andra trevliga herrarna på ICA Brandbergen. Han var innan han började jobba hos oss en barndomsvän till Mogge, och på den vägen kom han med i vårt glada gäng. Tommy gillar hårdrock, god mat och tillhörande öl/vin, Hammarby och har massor av åsikter han vågar stå för. Inte nödvändigtvis i min värld dåliga åsikter, utan han säger alltid vad han tycker och diskuterar gärna med allt och alla. På många sätt är vi väldigt lika Tommy och jag, men ändå kanske lite olika. Han är som en broder på något vis, väldigt beskyddande och omtänksam. Han, har det visat sig, är den som kommit mig lite närmare än de andra. Förmodligen efter alla djuuupa diskussioner vi har haft om allt och alla genom åren. Han är ett bra ”bollplank” och jag är väldigt tacksam för att han alltid lyssnar och hjälper mig. Detta gör honom också till den jag troligen vänder mig till först om det är något jag verkligen behöver hjälp med eller vill prata om. När vi var yngre sprang vi ofta på konserter och hade jäkligt kul. Han kom gärna förbi hemma hos mig, och även om det kunde röra sig om en snabb kopp kaffe så hann vi prata och skoja om mycket. Dessa stunder är något jag saknar sjukt mycket idag. Tommy och hans dansande flickvän Jossan fick en dotter ungefär en månad efter oss. Blir kul med alla våra barn och se hur de växer upp tillsammans! På innebandyn är Tommy lika sällsynt som Loch Ness monstret, men han har varit med ett par gånger! Han behöver inte alltid skor för att utföra sin uppgift, nämligen att alltid stå i vägen för motståndarna och säkra defensiven. Det han kan sakna i klubbteknik tar han igen med hårt fysiskt spel. Men tvekar aldrig att be om ursäkt om han råkar skada någon, gentleman som han är! P.s Tommy blir aldrig påverkad av alkohol när vi dricker. Han somnar bara för att han måste det. Och när vi andra känner av alkoholen och det börjar snurra i huvudet, då tycker Tommy bara att det är varmt och väljer därför att gå ut en stund…
-MARCUS- Saltsjöbadens guldgosse! Detta eleganta modelejon, som enligt Erik äger sin egen golfbana utanför sitt hem. Om inte det, så åtminstone ett av hålen… Marcus, han träffade jag först några år efter de andra. Det var genom Erik, de gick ofta och kollade på Djurgårdens matcher ihop. Det slutade med att när vi tre träffats på Stadion ett antal gånger, så bjöd jag honom på en fest jag hade hemma. Några av oss fick intrycket av att han var dryg och kanske lite dömande. Men va fan, jag gillade honom! Det var först efter att vi alla tillsammans reste till Eriks landställe i Laholm vi verkligen kom i kontakt med den ”riktiga” Marcusen… Här, efter att inmundigat rödtjut och god mat under midsommarfirandet träder han fram. Denna omtänksamma, charmiga, roliga och fascinerande herre raserar helt den bild vi tidigare hade av honom. Han förklarade sin dryghet och menade att han mer var lite blyg. Fasen, tänk vad fel man kan ha om man för snabbt dömer en människa. Men denna helg skrev vi poesi i stjärnorna, pallade majskolvar, gick en äventyrlig och oväntad tipspromenad. Allt i rödvinets tecken! Marcus är generös, bjuder mycket på sig själv och har en härlig personlighet. Det var han som lärde mig de enormt effektiva strandposerna ”Krabban” och ”Åttan”. Han bangar aldrig på en oplanerad after work bira, och vi älskar hans hat mot klädkedjan Dressmann. Batistini och McGordon, stay out of his way… Numera jobbar Marcus på bank och jag inväntar fortfarande min första ”kompis sänkning” av bolåneräntan. Det är även han som höll mig sällskap på Eriks balkong som jag nämnde tidigare när jag mådde lite dåligt. På innebandyn är Marcus som en Tomahawk missil som går på mål med full fart och kraft. En riktig powerforward som gett uttrycket ”Ur spår!!” ett ansikte. Något han måste ha snappat upp från sina tidigare år inom kampsporten hockeybockey. P.s Marcus tar gärna hand om andra när han blir onykter och går ut en sväng med den som behöver lite friskluft…
Tack för att ni läste detta enorma inlägg. Förstår ni nu varför jag är så stolt över dessa fina människor och att de är mina vänner! Fortsätt dela och kommentera! Nu är det sovdags, god natt!
Nämen hallå där! Välkommen juni månad, nu känns det mer och mer som sommar! Det är härligt med värme, sol, lägre elräkningar och så har vi ju doften av nyklippt gräs. Mmm!
*Ah-Ah-Ahtjooo!* Just det, jag är ju allergisk mot gräspollen…
Idag uppmärksammade jag några av nackdelarna med sommaren. Jo då, de finns de också! Det gäller bara att anstränga sig lite för att hitta dem.
Vi kan börja med hur jag upptäckte dem tidigare idag när jag sakta rörde mig mot apoteket för att köpa ”meducin” till småfolket hemma.
Först kliver jag ut, och tar ett djupt andetag av dofterna som erbjöds ute denna morgon. Mmm, gott! Sedan vandrar jag ner mot bilen och lyckades snabbt odla en fladdrig liten lugg i form av spindelväv. Spindlarna hemma, nackdel nr.1…
Viftar maskulint bort trådarna från pannan och resten av ansiktet innan jag kliver in i bilen. Bilen ja, den som jag så fint tvättade för knappt en vecka sedan. Den skiner inte längre, nej. Den är lite mer matt i lacken, naturligt kamouflerad av grönt frömjöl där den står. Så nu har det alltså börjat, det som ska smutsa ner vår mysiga uteplats. Tur att man äger en högtryckstvätt! Jäkla frömjöl, nackdel nr.2…
Och DÄR kom nysattacken på grund av pollenallergin också. Hej hej! Det var länge sedan, ända sedan igår faktiskt. Nackdel nr.3…
Efter en högljud biltur med högt poppande Sabaton (extremt bra) på stereon så var jag framme. Parkerar bilen en bit bort från huvudentrén på ICA Maxi för att slippa märken på det grå monstret av uppslagna bildörrar från andra stressande människor. Japp, jag är pedant med bilen. Det var då jag såg en liten stor skvätt fågelbajs på sidan av bilen! Jag har en konspirationsteori om att fåglarna ibland snackar ihop sig, likt gamarna i filmen Djungelboken. Minns ni? ”Va ska vi hitta på? Vet inte, hitta på nåt”… Jag tror att när fåglarna suttit och brainstormat ett tag så får de syn på vår bil. ”Aha! Nu har jag det! Vi sätter oss längs takräcket på bilen där, och på mitt kommando: SKIT! Hoppas ni käkat många sura insekter och maskar hörni! Sen väntar de tålmodigt på att bilens tjocka ägare ska få sitt lilla utbrott över detta. Summa summarum av detta. Jo fåglar och mest av allt fiskmåsar, far åt skogen! Nackdel nr.4…
Om man vill vara lite tuff ibland så gäller det att alltid se cool och sansad ut! Då kan en geting eller två cirkulerande nära inpå en snabbt bevisa motsatsen. Hur viftar man bort dem på ett coolt sätt? Jag brukar inte bry mig om dem så länge de inte landar PÅ mig, det är då fasaden faller och jag viftar värre än en livrädd liten fli… Hen! Jag vet vad herr Folkesson tycker att jag ska göra med getingar. ”Va int en sån jävla noll-åtta kärring. De e bar å klapp till dom med händerna bara!” Han är från urskogarna i norrland och gift med min moster. Klappa ihjäl dem som du klappar ihjäl myggor ungefär, men så tuff är jag inte. Inte än, men jag har ungefär 20år på mig innan jag är lika gammal och hård som han. Nåja, getingar! Nackdel nr.5…
Nu började jag nog skena iväg lite här, så vi lämnar ämnet. Det är lämpligast så.
Annars då? De tre minsta är fortfarande sjuka här hemma. Theo har det kämpigast med feber, hosta och slemmig hals. Freja och Nova är piggare men hostar fortfarande. Men vi ska se om inte den nyinköpta medicinen kan hjälpa dem att friskna till lite fortare. Tråkigt att det inte finns hostmedicin till så små barn, hade önskat att man kunde hjälpa tvillingarna lite på traven där…
Freja har fått en cykel! Eller ja, två faktiskt! Först fick hon ärva en cykel på gammalt hedligt Hanell manér av sin kusin Elvira. Den är rosa, med prinsessor på och har både tuta och ringklocka. Denna har visat sig vara lite för stor för Freja för tillfället, så den får helt enkelt vänta med att bli Freja-körd!
Den andra cykeln fick hon av sin mormor Lena! En så kallad balanscykel, de är små cyklar utan trampor. Men perfekta att öva på! Och när vi gick upp i morse så stod hon och tittade ut på sin nya fina cykel. ”Där är Frejas cykel. Jag fick den. Mormor Lena gav Freja den. Jag vill cykla nuuuu!”
Det är lite där vi befinner oss nu. Så fort Freja vaknar från sin tupplur ska jag ta med henne ut och cykla. Magnus, Lenas passionerade livskamrat och ståtliga man att hålla sig i när det blåser, var ute en sväng efter att han monterat ihop cykeln och lät Freja prova sin nya present. Han rekommenderade att i förväg knapra i sig en värktablett eller två innan man åtar sig uppdraget att hjälpa Freja cykla. Eftersom cykeln är typ 3cm över havet (okej, det är inte sant men det känns så) så belastar man både rygg och huvud när man springer bredvid lutandes framåt. Och mitt huvud som innehåller en så stor och smart hjärna blir såklart extra belastad. Alvedon… Check!
I min dagbok från utlandstjänsten i Kosovo så fick alltid någon utmärkelsen ”Dagens Jerker”. Detta uppkom när en i min pluton reagerat över en klantig eller pinsam insats av deltagaren Jerker i ”Expedition Robinson”, och kom på en idé. Att den som gör något klantigt får denna utmärkelse och dagen till ära även bära en huvudbonad. Det var en grön byggarhjälm med en fastlimmad snubblande man ovanpå. Någon sådan har jag ju inte, men utmärkelsen kan jag skaka liv i igen! På den tiden så fanns en oskriven regel, nämligen att om alla skött sig exemplariskt så gick utmärkelsen till vår gruppchef. Tänkte först att om alla sköter sig bra här hemma så kunde utmärkelsen gå till min sambo Jenny. Men hon är alldeles för söt och snäll för det, så istället får min underbara arbetskamrat Sune ta på sig den uppgiften. Jag är så, så… Ond! Hehe…
Här är en bild på den omtalade hjälmen (modelljobb Booxatrollet). Noterar att den har texten VECKANS JERKER på sig, vi måste ha klantat oss ofta eftersom den senare fick namnet DAGENS JERKER…
Blir det inte mer än såhär, nej jag vill passa på att mysa lite med familjen resten av dagen. Så trevlig helg på er!
Underbart! När jag vaknade i morse var jag såklart nyfiken. Och jag blev genast glad när jag upptäckte att ett flertal redan läst och tyckt till om bloggen. Precis vad jag hoppades på! Tack Tack!
Ge mig ett V! Ge mig ett A! Ge mig ett B! Det blir VAB!
Japp, på tolv timmar blev alla tre småbarnen sjuka här hemma. De har feber och hostar, vilket gör att de inte heller sover speciellt bra. När man dessutom har två små bebisar som låter sådär ynkligt svaga när de är sjuka gör att till och med den stora starka (nu även tjocksmock) pappan känner hur det skär i hjärtat. Så det har inneburit att jag stannar hemma och hjälper Jenny att ta hand om de små liven, vilket innebär fullt upp även om vi är två som hjälps åt.
Här kommer lite tankar om VAB (vård av barn) och hur denna nya upplevelse förändrat mitt arbetsliv. Ni som känner mig eller har arbetat med mig genom åren kanske håller med mig när jag anser mig vara en arbetspatriot. Du vet den som aldrig är sjuk, den som alltid passar tiden och som alltid ställer upp för företaget. Jag har sällan sjukanmält mig eller varit borta från jobbet.
Meeeeen, det var tidigare innan jag blev förälder. Senaste året har jag förmodligen övertagit titeln ”VAB-kungen” på jobbet, vilket gör mig lite smånervös inför stundande lönesamtal med chefen. Minns även den där känslan när jag skulle vabba för första gången. Jag kände mig lite generad att ringa chefen, att jag var en bov på nåt vis. Ska jag verkligen vara hemma från mitt jobb, det är ju inte jag som är sjuk. Har någon annan känt likadant? Dock så löser det sig alltid, jobbet klarar sig bra även utan mig. HEJA JOBBET!!
Med tiden så försvann den där generade känslan när jag var tvungen att vabba, och man insåg att familjen är det absolut viktigaste jag har. Men vad gör man om man vabbar så pass ofta så att den där generande känslan smugit sig tillbaka? Tidigare så fick jag alltid svaret ”Inga problem, det är lugnt” när jag pratade med chefen. Nu låter det mer såhär:
Chefen: Tjena…
Jag: Ja hej det är Jimmy. Du, eh jag måste vabba idag igen för barnen är sjuka.
Chefen: Ok.
Jag (nu med lite ångest): Jag får höra av mig under dagen så får vi se om jag kommer i morgon.
Chefen: Gör så.
Sedan avslutas samtalet. Förstår ni, den här generande ångesten har liksom sprungit ett frivarv tillbaka till mig igen och nu tycks jag inte bli av med den! Gissa sedan hur många gånger jag varit för het på gröten när man sett minsta tecken på förbättring hos barnen och direkt meddelar chefen att ”Du du du! Jag kommer i morgon”! Vad tror ni händer då? Jo, barnen var inte helt friska ännu och blir sjuka under natten igen. Så var man tillbaka på ruta ett, och dags för det där generande samtalet med chefen igen….
Nåja nog om det! Frejas feber har avtagit och nu kämpar hon mestadels med sin hosta eftersom hon har svårt att sitta still. Så hon och jag tog vagnen och knatade iväg till lekparken för att komma ut i friska luften. På vägen dit spanade vi med full inlevelse och försökte locka på ormarna. ”Sssss, ojmen?” lät hon men tyvärr utan resultat…
Väl framme i parken så ville hon göra allt! ”Pappa gunga! Åka jushkana! Gunga! Gjäva sanden!” Hon insåg väl snabbt att orken inte var sig lik utan vi hamnade i sandlådan och byggde sandslott. Efter ett tag infann sig känslan att det nästan var som att jag var inblandad i någon sorts tävling med henne om vem som skulle bygga värsta coolaste slottet!! Detta fick mig att förstå att nu var det dags att gå hem igen…
Men jag tog lite kort på vårt gungande och grävande som ni kan se här nedan.
”Gunga fojt pappa! Meeeejaaa!”
Tycker nog man ser tävlingsinstinkten i henne också. Även om jag kan tycka att mitt slott slår hennes grop…
Det var vad jag hade att dela med mig av idag. Ha d biff!!
pappatarzan.com 