Fortfarande sjukstuga här hemma, men jag återkommer till det.

Jag har vänner! Kan stoltsera med att kalla dem för underbara vänner. Många har kommit och gått genom åren, men det är framför allt några som håller sig kvar. De är vänner man kan prata om allt med, litar på till 100% och även spelar livsfarlig innebandy ihop med på söndagkvällar. Dessa sportsliga sammandrabbningar kallar vi för Sunday Innebandy Massacre.
Jag blev tidigare uppringd av en av dem som sa att de tänkte samla ihop alla och komma ut till oss nu på tisdag. De skulle köpa med sig mat och sedan komma ut till oss i skogen. Detta är sådant som gör oss så otroligt glada! För det är inte det lättaste för oss att packa ihop familjen och ge oss ut alla gånger. Det är många faktorer som spelar in och krävs mycket mer planering än vad man tror. Vi är därför mycket tacksamma och välkomnar dessa fina initiativ! Men denna gången får vi nog tyvärr skjuta fram middagen tills alla är friska här hemma. Tråkigt, jag saknar alla väldigt mycket.
Kan beskriva lite mer om herrarna jag stolt kallar mina bästa vänner i slutet av detta inlägg. Då får ni en liten inblick i varför jag vill framhäva dem i min blogg!

Som jag nämnde ovan pågår fortfarande förkylningarna from hell här hemma. Nova som tycktes vara på bättringsvägen igår är den som mår sämst idag. Theo ser ut att bli bättre men äter nästan ingenting, får hoppas han blir bättre i morgon. Fortsatt VAB för mig alltså. Detta är sådant som tär på krafterna hos alla föräldrar. Men det är bara att bita ihop och kämpa på, för det är i dessa situationer man behövs som mest. Tror dock att Jenny fått en släng av förkylningen, han började få ont i halsen igår kväll. Det är bara jag kvar sen då, Lembit hostade och harklade sig här hemma för en dryg vecka sedan så hoppas han haft sitt…

Då tar vi en genomgång av de vänner jag ville nämna, och vi börjar med den som presenterade sig först i mitt liv!

-ERIK-
När jag hade mitt första riktiga extrajobb (sorry Svensk Direkt Reklam, ni var snåla och räknas ej) så var det på en ICA butik i Brandbergen där jag växte upp. Jag hade inte jobbat där länge, när jag plötsligt fick se denna uppenbarelse vi idag kallar Erik. Jag stod vid butikens entré och var på väg ut på p-däcket för att hämta in mer kundvagnar till butiken. Då kommer denna herre skuttande fram, med studsande hårsvall! Han presenterar sig glatt och ska hjälpa mig med kundvagnarna. Mitt fokus låg fortfarande kvar vid hans härliga frisyr, som jag tyckte mer påminde om formen på en champinjon. ”Lejonman” hävdar Erik mer vid flertalet tillfällen! Nåja… Haha! Vi kom bra överens och fann hur coola vi båda faktiskt var trots vår unga ålder, och han var den första av mina vänner som bodde i en egen lägenhet i Firemountain. Där hade vi bland annat flertalet Star Wars maraton, vi slog vilt på varandra iförda hockeyskydd, gräddade våfflor i vardagsrummet så att det bildades någon sorts London dimma i lägenheten. Vi blev tillräckligt onyktra här för att våga åka kommunalt med buss och tåg iförda pyjamas och lurviga tofflor till en arrangerad fest i Gamla stan. Hos Erik hade vi vår första herrmiddag, det var också här beslutet togs att genomföra vår ”mjölkhävar” tävling, och Erik hade sin alldeles egna riktigt stora Coca Cola kyl i vardsgsrummet. Här hejade vi fram Lordi till seger i Eurovision Song Contest, jag drack samma kväll nån jäkla Apple Sour som fick mig att kräkas från hans balkong på tredje våningen. Där ute hade jag under mitt kräkande excellent sällskap/hejarklack i form av en herre jag kommer nämna mer om lite senare. Mycket hände och diskuterades fram i Eriks hem. Han ägde även lego innan han blev sambo med sin underbara Johanna (Darth Sidious).
Erik gifte sig senare med Johanna och hade ett fantastiskt bröllop ute på Dalarö. Det finns mycket gott att tala om från den helgen, men det mest återkommande jag får höra är att jag som deras toastmaster glömde min kavaj hemma. Vi hade även en oförglömlig svensexa där vi kidnappade Erik och klädde ut honom till prinsessan Leia under en kryssning till Riga.
De har precis nyligen fått sitt andra barn och har nu två söner. Stort grattis till dem alla!
På innebandyn, när han behagar att vara med, så är Erik ett paket energi som springer hysteriskt och vill erövra boll till vilket pris som helst. Detta tills han tröttnar efter ca 40 sekunder.
P.s Erik blir nästan aldrig full när han dricker, utan ser till att alla andra blir det…

-MORGAN-
Även kallad Mogge, och hur ska jag ens börja beskriva denna herre…
Han började även han att jobba extra på ICA Brandbergen året efter mig om jag inte minns helt fel. När jag såg honom för första gången, oh my god… Hahaha! Han hade fått arbetsbyxor som var för korta, detta följdes upp med en slips som slutade strax nedanför hans bröstkorg. Han såg för rolig och charmig ut, kommer aldrig glömma den dagen!
Mogge är i alla fall en väldigt trevlig och social herre med mycket humor. Han har nära till barnet inom sig och sprider mycket energi och glädje där han är. Han kom snabbt in i gemenskapen och var den som hade egen bil, och det är vi så tacksamma för! Och vår Mogge han kan:

*Köra bil väldigt fort
*Dansa väldigt roligt och bra
*Prata med väldigt gäll och pipig röst
*Prutta på kommando
*Aldrig festa och behålla sin tröja/skjorta på sig under hela kvällen

Mogge bodde vid denna tidpunkt hemma hos sina föräldrar. De var såklart mycket trevliga och sociala precis som sin son. I deras hem har det firats många födelsedagar, nyår och andra festligheter. Hans föräldrar har även ägt några landställen vi nyttjat och haft minnesvärda resor till. Den senaste resan till Hälsingland ligger färskat i minnet, så jag tar och lägger upp en del intressanta bilder från den resan här nedan… NOT! Hahahaha!
Mogge är en vän som alltid ställer upp, precis som de andra herrarna. Han är en av frontfigurerna i pojkbandet Frontstreet Boys som ofta uppträdde på privata fester under tidiga 2000-talet. Hans engelska går inte av för hackor och han har tack vare den roat oss på många resor. Jag är så otroligt jäkla glad över att ha en sån underbar person till min vän.
På innebandyn är Mogge mannen som har ALLT! Han har toppkondition, spelsinne, tre hårstrån på bröstet, tekniska skills och den enda av oss som fortfarande kan ha lagvästarna på sig utan att den pga fetma glider upp ovanför ölmagen.
P.s Mogge blir full på endast en öl…

-TOMMY-
Mannen, myten, mr Tommy Tempest!! Hahaha! Det var på den tiden han var långhårig, underbara Tompa K!
Den här herren träffade jag precis som de andra trevliga herrarna på ICA Brandbergen. Han var innan han började jobba hos oss en barndomsvän till Mogge, och på den vägen kom han med i vårt glada gäng.
Tommy gillar hårdrock, god mat och tillhörande öl/vin, Hammarby och har massor av åsikter han vågar stå för. Inte nödvändigtvis i min värld dåliga åsikter, utan han säger alltid vad han tycker och diskuterar gärna med allt och alla.
På många sätt är vi väldigt lika Tommy och jag, men ändå kanske lite olika. Han är som en broder på något vis, väldigt beskyddande och omtänksam. Han, har det visat sig, är den som kommit mig lite närmare än de andra. Förmodligen efter alla djuuupa diskussioner vi har haft om allt och alla genom åren. Han är ett bra ”bollplank” och jag är väldigt tacksam för att han alltid lyssnar och hjälper mig. Detta gör honom också till den jag troligen vänder mig till först om det är något jag verkligen behöver hjälp med eller vill prata om.
När vi var yngre sprang vi ofta på konserter och hade jäkligt kul. Han kom gärna förbi hemma hos mig,  och även om det kunde röra sig om en snabb kopp kaffe så hann vi prata och skoja om mycket. Dessa stunder är något jag saknar sjukt mycket idag.
Tommy och hans dansande flickvän Jossan fick en dotter ungefär en månad efter oss. Blir kul med alla våra barn och se hur de växer upp tillsammans!
På innebandyn är Tommy lika sällsynt som Loch Ness monstret, men han har varit med ett par gånger! Han behöver inte alltid skor för att utföra sin uppgift, nämligen att alltid stå i vägen för motståndarna och säkra defensiven. Det han kan sakna i klubbteknik tar han igen med hårt fysiskt spel. Men tvekar aldrig att be om ursäkt om han råkar skada någon, gentleman som han är!
P.s Tommy blir aldrig påverkad av alkohol när vi dricker. Han somnar bara för att han måste det. Och när vi andra känner av alkoholen och det börjar snurra i huvudet, då tycker Tommy bara att det är varmt och väljer därför att gå ut en stund…

-MARCUS-
Saltsjöbadens guldgosse! Detta eleganta modelejon, som enligt Erik äger sin egen golfbana utanför sitt hem. Om inte det, så åtminstone ett av hålen…
Marcus, han träffade jag först några år efter de andra. Det var genom Erik, de gick ofta och kollade på Djurgårdens matcher ihop. Det slutade med att när  vi tre träffats på Stadion ett antal gånger, så bjöd jag honom på en fest jag hade hemma. Några av oss fick intrycket av att han var dryg och kanske lite dömande. Men va fan, jag gillade honom!
Det var först efter att vi alla tillsammans reste till Eriks landställe i Laholm vi verkligen kom i kontakt med den ”riktiga” Marcusen… Här, efter att inmundigat rödtjut och god mat under midsommarfirandet träder han fram. Denna omtänksamma, charmiga, roliga och fascinerande herre raserar helt den bild vi tidigare hade av honom. Han förklarade sin dryghet och menade att han mer var lite blyg. Fasen, tänk vad fel man kan ha om man för snabbt dömer en människa. Men denna helg skrev vi poesi i stjärnorna, pallade majskolvar, gick en äventyrlig och oväntad tipspromenad. Allt i rödvinets tecken!
Marcus är generös, bjuder mycket på sig själv och har en härlig personlighet. Det var han som lärde mig de enormt effektiva strandposerna ”Krabban” och ”Åttan”. Han bangar aldrig på en oplanerad after work bira, och vi älskar hans hat mot klädkedjan Dressmann. Batistini och McGordon, stay out of his way…
Numera jobbar Marcus på bank och jag inväntar fortfarande min första ”kompis sänkning” av bolåneräntan. Det är även han som höll mig sällskap på Eriks balkong som jag nämnde tidigare när jag mådde lite dåligt.
På innebandyn är Marcus som en Tomahawk missil som går på mål med full fart och kraft. En riktig powerforward som gett uttrycket ”Ur spår!!” ett ansikte. Något han måste ha snappat upp från sina tidigare år inom kampsporten hockeybockey.
P.s Marcus tar gärna hand om andra när han blir onykter och går ut en sväng med den som behöver lite friskluft…

Tack för att ni läste detta enorma inlägg. Förstår ni nu varför jag är så stolt över dessa fina människor och att de är mina vänner! Fortsätt dela och kommentera! Nu är det sovdags, god natt!