Etikettarkiv: Tommy

Look-a-like

26 augusti, 2013UncategorizedErik, Evan McGregor, ICA-Jerry, Liam Neeson, Marcus, Mogge, PSY, Richard Gere, Tommy, TrePappatarzansblogg

Jag har jobbat som vanligt idag, inget konstigt. Dock fick jag höra av Kaisa att jag är lik en av skådespelarna i filmen ”Grown Ups” som jag tittade på förra veckan. Förstod jag henne rätt så är det Kevin James hon syftar på, och han har lite hjältestatus i min värld. Framför allt så älskar jag hans tv-serie ”Kungen av Queens”. Men lika, nja kanske. Avgör ni…

Jimmy the Great eller Kevin James?

Ja vi har ju samma kroppshydda i alla fall, och pannor stora nog att med projektor spela upp film på.

Detta triggade mig lite och fick mig att fundera. Vilka av mina vänner är lik någon känd person? Jag googlade runt och hittade några likheter. Några är medvetna om likheterna sedan tidigare, andra är helt nya som jag nu upptäckt. Bilderna i sig här kanske inte är jättelika, utan ni får tänka på personerna i sig.
LIKA SOM BÄR? Titta och avgör själva!

Först ut, min kära vän Erik!

Erik eller Evan McGregor?

Otroligt lika!

Sedan, underbara Mogge!

Mogge eller Liam Neeson?

Lika hårda och coola!

Efter honom, min passionerade vän Tommy!

Tommy eller Richard Gere?

Förföriska och manliga! (Kan se framför mig hur Jossan inte håller med i mitt resonemang)

Sist, men inte minst, trendgurun Marcus!

Marcus eller ICA-Jerry?

Ja, den sista där kanske gör er fundersamma. Därför kommer Marcus igen, här!

Marcus eller PSY (Gangnam Style)?

Samma klädstil, samma moves! Han har allt…

Så roligt jag har haft i detta tankepyssel, oj oj! Har spanat igenom våra facebookbilder och hittade då ovanstående konstverk. Mina härliga vänner, ni är superbäst!
Ledsen Mogge att jag inte valde Tom Cruise till din favör. Men han är helt enkelt inte lika krallig och man nog att få jämföras med dig längre…

Det var allt för idag! Nova drog av min örsnibb kändes det som, inte skönt.
Nu hoppas jag på en kväll med försenat lördagsgodis och filmen The Hobbit i 3D. Glasögon på, ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till ”mobiljätten” Tre. Nu har mitt abonnemang strulat sedan i torsdags, trots att jag ringde dem då. Sms som inte kommer fram och dålig täckning, vad händer?
Vi väntar även på ett brev från dem för att kunna låsa upp operatörsspärren på en av våra iPhones.
– Det brevet kommer inom en vecka. Sa de då.
Det var veckan efter midsommar. Amatörer…

”There and back again” a tjockistale by Jimmy Baggins

9 juli, 2013UncategorizedAnläggningsjord, Tallebo, TommyPappatarzansblogg

Det var en varm sommarkväll i juli och solen gassade. Kråkorna kraxade. Fiskmåsarna lät förfärligt. Vår vistelse i Tallebo var över för denna gång. Lena, Magnus och Solveig, tack så hjärtligt för gästfriheten. Vi har blivit väl omhändertagna från första dagen vi anlände. Ni påminner om de fagra alverna, och Tallebo är ert paradis likt Vattnadal.
Nu väntade en lång resa hem för vår del, fylld med äventyr. Vi mötte barn som liknade orcher på cyklar direkt vid bensinstationen utanför ert rike. De cirkulerade runt oss och var fixerade av vår kärra. Men någon attack blev det inte tal om. Möjligen hade min t-shirt rustning av mithril rullat upp på den stora magen och visat enorm pondus. De såg livrädda ut. Vi fyllde kärran med förfriskningar och rullade vidare.
Freja och tvillingarna somnade snabbt. Nova kräktes innan hon somnade. Troligen var hon fylld av fasa och rädd för de faror som väntade oss längs vägen hem. Och det skulle inte dröja länge innan nästa fara dök upp. En raggarkärra fylld av troll! Den kom från ingenstans! Plötsligt var den tätt bakom oss och flåsade i baken på vår kärra. Vad skulle vi ta oss till? Vi hade just passerat riket Fellingsbro och var långt från att bli räddade. Jag piskade på vår kärra hårdare.
– Snälla åk fortare, sa jag tyst för mig själv.
Till slut nådde vi ett vägskäl, och kunde veja ut mot stora landsvägen. Troll färdas sällan där då deras kärror oftast inte klarar av de höga hastigheterna, och blir stående med sina rykande kärror. Så var det även gång, de slutade förfölja oss och fortsatte vidare på den lilla krokiga skitväg vi just lämnat.
Nu kände vi oss lugnare. Vi anslöt till en karavan av större kärror som gled fram likt den mäktigaste elefantpatrull. Men inte ens denna landsväg kunde ta oss hela vägen hem, och vi fick nu fortsätta på mindre vägar. Oron spred sig snabbt i bilen igen. Här slogs fåglarna längs vägkanterna om roadkills och andra krigare som utsatts för hemska bakhåll och körts över av snabba kärror. Vi höll hög hastighet för att slinka förbi obemärkta. Mina muskler var spända och började nästan krampa. Men resekamrat sjörövaren hade lite Lembas lakrits som hon delade med sig av. En munfull lakrits och nya krafter infann sig snabbt. Vi åkte vidare.
När vi närmade oss Mordortälje var det dags att vara på sin vakt igen. Här kryllar det av vättar som far fram i sina kärror och skapar förvirring för andra. De korsar vägbanor, kommer i höga hastigheter och hoppas få någon ur balans så att de krashar. Snabbt kastar de sig över de olyckliga och plundrar kärrorna och slaktar de som överlevt. Vi var livrädda. Jag intog stridsläge och höll vår kärra stadigt för att undvika dessa onda varelser. Och de försökte om och om igen med att få oss ur balans. Men jag vet inte om det var mina hetsiga stridsvrål och läskiga warface som gjorde att vi kom undan. Det kan även ha varit sjörövaren som med öppen mun spelade död längre bak i kärran. Kanske trodde de att vi bar på dödliga sjukdomar? Vi kom i alla fall undan och det är det viktiga.
Vi närmade oss till slut Värmdor, vår hemstad. Vår fasansfulla resa slutade lyckligt denna gång. Krafterna var slut och middagen intogs på ”Det stegrande M:et”. Hamburgare smakar alltid bra och var precis vad detta resesällskap var i behov av.
Nu är vi hemma, oskadda. Endast ett bad och en god natts sömn behövs för att samla nya krafter. Vem vet vad vi råkar ut för i detta fantastiska rike kommande dagar. Ondskan i Midgård sover aldrig…

Ja idag reste vi tillbaka hem igen. Stort tack till Tallebofolket, allt har varit toppen! Trots ovanstående så gick hemresan snabbt och smidigt.
Freja vaknade till en gång ur sin sömn när en låt med Sabaton rullade igång i bilen. ”Lejonet från Norden”! Hon började genast headbanga lite till musiken. Jag tittade förvånat och skruvade ner ljudet lite.
– Oj! En saft! Sa hon och pekade på sitt paket Mer som stod mellan sätena.
– Ja det är din dricka, vill du ha den nu? Frågade jag snällt.
– Oj! Apelsinsaft! Sa hon glatt.
– Haha, nej päron. Sa jag och skrattade.
I samma sekund somnade hon om. Hon hann headbanga och diskutera sin dricka på mindre än tio vakna sekunder. Det är vårt charmtroll Freja det!

Hemma på tomten hade Tommy dirigerat in fyra stora högar anläggningsjord. Dessa högar ska snart spridas ut över framsidan så vi får en jämn och fin tomt. Sedan väntar vi bara på att få rulla ut lite ny gräsmatta så kommer det bli toppen! Tack Tommy för att du tog dig tid att åka ut till oss i skogen och ordna allt. Du är grym!

Freja tillrättavisade mig idag. Igen! Hon hade ätit lunch lite tidigare än oss för att hon var så hungrig. När hon var klar så belönades hon med en Piggelin av mormor Lena.
Jag satt hungrig på en stol i köket och väntade på vår lunch. När hon kom med sin glass blev jag lite frestad.
– Freja, kan jag få smaka lite på din glass? Frågade jag och öppnade munnen. Detta brukar aldrig vara något problem. Men…
– Nej! Du måste äta upp din maten först! Sa hon bestämt och höll bort sin isglass.
Jag började skratta högt och talade om att hon hade helt rätt. Jag, precis som hon, måste äta upp maten först innan man får glass. Hon börjar bli lite jobbigt smart nu…

Nu har vi nattat tvillingarna, bara Freja kvar. Sedan ska bilen lastas ur innan vi får ta en välbehövlig dusch och sedan sova. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla värdelösa bilförare i Södertälje. Så fort man närmar sig staden så kommer bilar farande kors och tvärs i höga hastigheter. De kör sick-sack mellan vägbanorna totalt respektlöst. Det slår aldrig fel! Tur att de samlats i en och samma håla i alla fall. Puckon…

Vacation-ion-ion!

6 juli, 2013Uncategorizedsemester, Tallebo, Tommy, tomtprojektPappatarzansblogg

Då var sista arbetsdagen avslutad! Dags att njuta av fyra härliga veckors ledighet, kommer bli kanon!

Min underbara vän Tommy har bokat och fixat. Under tisdagen kommer det jord till vårt ”lilla” tomtprojekt hemma. Många stora lass ska tippas av och Tommy är på plats och styr upp det hela. På kvällen kommer även grävmaskinen att parkeras på tomten. Sedan kör vi så gott vi kan på onsdag med öl, gräva bort stora stenar, öl igen, rycka upp någon gammal stubbe eller två, ytterligare öl, sedan ska jorden skyfflas ut innan det blir dags för en öl igen. Hoppas vi lyckas så inte tomten blir alldeles sned…
Vi återkommer med mer info när allt startar!

Efter jobbet idag så packade vi ihop det sista innan vi begav oss mot Tallebo. Freja var verkligen laddad! Där väntade ju mormor Lena, Magnus, mormor Solveig och så Lembit såklart. Så vi hoppade in i bilen och drog iväg.
Vi kom till Mölnvik… Jag skulle bara tanka bilen, det var då det hände. Kräks! Kräks och mera kräks! Nova kände för det. Vet inte om hon blev åksjuk på den korta biten eller vad som hände, men ut kom kräkset. Klädbyte!
Sedan fortsatte vi. Nova och Theo slocknade omgående. Freja somnade efter en stund och då var det bara att trumma på. Men hon vaknade till två gånger och grät en skvätt. Sista gången var vi dock nästan framme och hon kunde distraheras sista biten utan gnäll. Så denna första långa resa tillsammans gick väldigt bra. Skönt!
Nu är vi alla framme, och fika har vi hunnit med innan läggdags. Lena hade bakat kanelbullar, mums! Barnen vaknade till en stund men sover nu igen. Eller som Magnus sa:
– Det är ju skitjobbigt att växa en hel dag!
Hahaha! Hoppas de överaskar och bjuder på en sovmorgon. Längtar redan!

Jag har nu druckit både en kopp kaffe och en öl. Ölen vann, godnatt… Ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till alla rallyförare. De flesta verkar bo mellan Fittja och Södertälje, för på vägen däremellan körde folk som galningar. Hoppar mellan filerna och kör fort som fan! Kanske är alla stressade i Södertälje? Usch, man blir fasen mörkrädd när man får se hur folk uppför sig i trafiken. Skäms på er!

Du gamla du fria

6 juni, 2013Uncategorizedfarmor, Halloy, Linda, nationaldag, pool, syskon, TommyPappatarzansblogg

Vilken härlig dag vi har framför oss idag! Hoppas på varmt och fint väder!

He huffed and he puffed… Ja, något i den stilen. Vi har köpt en liten pool till barnen, en liten rund uppblåsbar sak. Som FÖRE DETTA stolt ägare till en sådan där automatisk pump, använde jag mig av den till att börja fylla poolen med luft. Wow! Vilket fart det var på den, poolen fylldes upp med luft på en ögonblinkning! Så önskar jag i alla fall att det var, men detta inköpta hjälpmedel orkar ju ingenting. Jag pluggar in den och inväntar utvecklingen, men den bara pyser in lite luft. Pust … Pust… Pu-u-u-u-s… t… Spara några hundralappar och köp inte en sådan, jag fick nämligen ta fram rejälare grejer för att blåsa upp poolen. Min egen lungkapacitet! Jag huffade och jag puffade, och till en början hände det ju en hel del. Freja såg lyckligt på hur hennes nya pool bara blev större och större, medan pappan blev tröttare och tröttare. Till slut fann jag mig själv liggandes på golvet med poolen ovanpå mig för att försöka flåsa i det sista jag hade kvar i lungorna. Vad händer då? Plötsligt tar det stopp, jag får inte i mer luft hur hårt jag än kämpar. Höll jag på att dö lite? I nästa skede sprutar luften som jag kämpat så hårt för att få i plötsligt tillbaka in i skallen på mig med en jäkla fart! PHUUUHÄÄ!! Det var Freja… Nu hade hon satt sig på den uppblåsta poolkanten bakom mig och började naturligtvis hoppa på densamma. Nu kom det stötvis rejäla puffar och det kändes som att mitt huvud skulle förvandlas till en gigantisk ballong som snart säger ”POFF”. Med rädsla för att släppa ut för mycket luft så försöker jag att med både tunga och fingrar nypa igen den lilla luftventilen, samtidigt som jag med min bästa pappapondus ropar på dottern och ber henne att sluta hoppa. Men eftersom jag korkat nog fortfarande använder min tunga för att täppa till ventilen så låter jag såklart jätterolig när jag pratar tycker Freja, så hon hoppar lite till! Nä, paus paus paus ropade jag och kravlade mig upp från golvet. Jag förklarade att vi får fortsätta blåsa upp poolen lite senare, pappa behöver vila. Jösses, jag har verkligen lungkapacitet som en 100-åring. Vad har hänt? Jag som var lite halvt atletisk tidigare, när jag var sådär 18-20år. Nej, jag får göra något åt saken nu. Dags att börja ge sig ut och springa nån gång i veckan helt enkelt.

Detta får mig att tänka tillbaka på ett inlägg jag gjorde på Facebook tidigare i våras. Jag hade sett en reklamfilm från Dressmann där killarna hoppade runt och var sådär manligt fladdriga som de alltid är i sina reklamfilmer. Spelar de inte fotboll i billiga och prisvärda kostymer, så har de kampanj på sina kalsonger. Dessa hade något nytt Amerika-koncept, och man skulle tydligen bara ha kalsongerna på sig och hoppa högt i luften. Helst långa och höga hopp, med armar och ben utsträckta och könet sträckt framåt så mycket det går. Jaja, vet inte om det lockade fler köpare men jag tycker deras reklamfilmer är lite märkliga. Och man minns dem ju, så något har de gjort rätt.Det jag ville komma till var deras dåvarande reklam för skjortor! Billiga och av egyptisk bomull! De fanns i den populära och lite figursydda modellen ”slim fit”. Men varför finns det inte ”fat fit”? Tycker det är konstigt, för det är ju en sådan modell jag och många andra behöver. Nu i senaste reklamen hade de även något de kallade för ”party skjortor”… Festar de själva eller? Har de färdiga svettringar under armarna? Eller är de såna som glider upp automatiskt på magen och blottar mannens ”happy trail” utan att man behöver lyfta armarna? Vad är egentligen party skjortor?? Om någon där ute vet det så skriv gärna en kommentar och upplys mig…

Jag har redan ångrat mig. Om det jag skrev tidigare, att jag borde ge mig ut och springa oftare. Jag hittar någon annan lösning istället… *Still the King of the lazymasks*

Idag är det 6 juni, Sveriges nationaldag! Tycker vi är lite dåliga på att fira detta rent generellt i detta land. Borde vi inte få vara mer patriotiska och go bananas som i till exempel US and A? Där folk samlas överallt i parker och grillar, skjuter fyrverkerier och blir lite tagna och tårögda av att höra nationalsången. Man behöver naturligtvis inte överdriva, men jag är av åsikten att vi firar lite blygt här i Sverige. Jag gillar högtider och att fira dessa, så för min del välkomnar jag denna dag stort!

Ska tillsammans med mina syskon, Linda och Tommy, besöka vår underbara farmor Gunnel (även kallad Halloy) i eftermiddag. Halloy kommer från att hon alltid öppnade ytterdörren med ett glatt ”halloy”, och alltid svarade så i telefonen när vi ringde. Hon har alltid varit en sprallig och barnkär dam som gillar att pröva nya saker och lekar tillsammans med oss. Men nuförtiden har hon blivit allt tröttare och saknar ork att fara runt som hon tidigare gjort. Därför får vi försöka ta oss oftare till henne istället, även om jag önskar att jag vore bättre på det och besökte henne med mindre mellanrum. Det är vår plan för idag, att köpa med oss lite glass och fika lite nationaldagsfika tillsammans!

Efter det så följer Linda och hennes solstråle till dotter, Elvira, med oss hem på kvällen och grillar hos oss. En man som håller på AIK kommer senare och gör oss sällskap. Det är Lindas resliga man och tillika Elviras pappa. Vi bör inte diskutera sport, även om jag vet att det kommer komma på tal. Sedan vågar jag nästan lova att Elvira och Freja kommer bada lite i vår fina badpool om det finns tid över till det. Och det ska vi väl kunna hinna med tycker jag.

Här är poolen som gav mina lungor en utmaning, och samtidigt påminde mig om hur fet jag blivit….

Hoppas alla får en härlig nationaldag, och känn lite extra stolthet för vår svenska flagga en dag som denna! Ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag idag tilldela myrorna som flyttat in i taket på mitt verkstadsskjul. Stora och svarta är de, och sitter där i en springa i taket och studerar mig. Förmodligen planerar de ett anfall mot mig inom en snar framtid. Men jag ligger steget före! Ska in där i helgen beväpnad med radarspray och ta ställning om vem som äger detta fallfärdiga skjul. Om ni inte hör från mig igen, då har de överlistat mig och vunnit…

Vänskap & Sjukstuga

2 juni, 2013UncategorizedErik, innebandy, Marcus, Morgan, TommyPappatarzansblogg

Fortfarande sjukstuga här hemma, men jag återkommer till det.

Jag har vänner! Kan stoltsera med att kalla dem för underbara vänner. Många har kommit och gått genom åren, men det är framför allt några som håller sig kvar. De är vänner man kan prata om allt med, litar på till 100% och även spelar livsfarlig innebandy ihop med på söndagkvällar. Dessa sportsliga sammandrabbningar kallar vi för Sunday Innebandy Massacre.
Jag blev tidigare uppringd av en av dem som sa att de tänkte samla ihop alla och komma ut till oss nu på tisdag. De skulle köpa med sig mat och sedan komma ut till oss i skogen. Detta är sådant som gör oss så otroligt glada! För det är inte det lättaste för oss att packa ihop familjen och ge oss ut alla gånger. Det är många faktorer som spelar in och krävs mycket mer planering än vad man tror. Vi är därför mycket tacksamma och välkomnar dessa fina initiativ! Men denna gången får vi nog tyvärr skjuta fram middagen tills alla är friska här hemma. Tråkigt, jag saknar alla väldigt mycket.
Kan beskriva lite mer om herrarna jag stolt kallar mina bästa vänner i slutet av detta inlägg. Då får ni en liten inblick i varför jag vill framhäva dem i min blogg!

Som jag nämnde ovan pågår fortfarande förkylningarna from hell här hemma. Nova som tycktes vara på bättringsvägen igår är den som mår sämst idag. Theo ser ut att bli bättre men äter nästan ingenting, får hoppas han blir bättre i morgon. Fortsatt VAB för mig alltså. Detta är sådant som tär på krafterna hos alla föräldrar. Men det är bara att bita ihop och kämpa på, för det är i dessa situationer man behövs som mest. Tror dock att Jenny fått en släng av förkylningen, han började få ont i halsen igår kväll. Det är bara jag kvar sen då, Lembit hostade och harklade sig här hemma för en dryg vecka sedan så hoppas han haft sitt…

Då tar vi en genomgång av de vänner jag ville nämna, och vi börjar med den som presenterade sig först i mitt liv!

-ERIK-
När jag hade mitt första riktiga extrajobb (sorry Svensk Direkt Reklam, ni var snåla och räknas ej) så var det på en ICA butik i Brandbergen där jag växte upp. Jag hade inte jobbat där länge, när jag plötsligt fick se denna uppenbarelse vi idag kallar Erik. Jag stod vid butikens entré och var på väg ut på p-däcket för att hämta in mer kundvagnar till butiken. Då kommer denna herre skuttande fram, med studsande hårsvall! Han presenterar sig glatt och ska hjälpa mig med kundvagnarna. Mitt fokus låg fortfarande kvar vid hans härliga frisyr, som jag tyckte mer påminde om formen på en champinjon. ”Lejonman” hävdar Erik mer vid flertalet tillfällen! Nåja… Haha! Vi kom bra överens och fann hur coola vi båda faktiskt var trots vår unga ålder, och han var den första av mina vänner som bodde i en egen lägenhet i Firemountain. Där hade vi bland annat flertalet Star Wars maraton, vi slog vilt på varandra iförda hockeyskydd, gräddade våfflor i vardagsrummet så att det bildades någon sorts London dimma i lägenheten. Vi blev tillräckligt onyktra här för att våga åka kommunalt med buss och tåg iförda pyjamas och lurviga tofflor till en arrangerad fest i Gamla stan. Hos Erik hade vi vår första herrmiddag, det var också här beslutet togs att genomföra vår ”mjölkhävar” tävling, och Erik hade sin alldeles egna riktigt stora Coca Cola kyl i vardsgsrummet. Här hejade vi fram Lordi till seger i Eurovision Song Contest, jag drack samma kväll nån jäkla Apple Sour som fick mig att kräkas från hans balkong på tredje våningen. Där ute hade jag under mitt kräkande excellent sällskap/hejarklack i form av en herre jag kommer nämna mer om lite senare. Mycket hände och diskuterades fram i Eriks hem. Han ägde även lego innan han blev sambo med sin underbara Johanna (Darth Sidious).
Erik gifte sig senare med Johanna och hade ett fantastiskt bröllop ute på Dalarö. Det finns mycket gott att tala om från den helgen, men det mest återkommande jag får höra är att jag som deras toastmaster glömde min kavaj hemma. Vi hade även en oförglömlig svensexa där vi kidnappade Erik och klädde ut honom till prinsessan Leia under en kryssning till Riga.
De har precis nyligen fått sitt andra barn och har nu två söner. Stort grattis till dem alla!
På innebandyn, när han behagar att vara med, så är Erik ett paket energi som springer hysteriskt och vill erövra boll till vilket pris som helst. Detta tills han tröttnar efter ca 40 sekunder.
P.s Erik blir nästan aldrig full när han dricker, utan ser till att alla andra blir det…

-MORGAN-
Även kallad Mogge, och hur ska jag ens börja beskriva denna herre…
Han började även han att jobba extra på ICA Brandbergen året efter mig om jag inte minns helt fel. När jag såg honom för första gången, oh my god… Hahaha! Han hade fått arbetsbyxor som var för korta, detta följdes upp med en slips som slutade strax nedanför hans bröstkorg. Han såg för rolig och charmig ut, kommer aldrig glömma den dagen!
Mogge är i alla fall en väldigt trevlig och social herre med mycket humor. Han har nära till barnet inom sig och sprider mycket energi och glädje där han är. Han kom snabbt in i gemenskapen och var den som hade egen bil, och det är vi så tacksamma för! Och vår Mogge han kan:

*Köra bil väldigt fort
*Dansa väldigt roligt och bra
*Prata med väldigt gäll och pipig röst
*Prutta på kommando
*Aldrig festa och behålla sin tröja/skjorta på sig under hela kvällen

Mogge bodde vid denna tidpunkt hemma hos sina föräldrar. De var såklart mycket trevliga och sociala precis som sin son. I deras hem har det firats många födelsedagar, nyår och andra festligheter. Hans föräldrar har även ägt några landställen vi nyttjat och haft minnesvärda resor till. Den senaste resan till Hälsingland ligger färskat i minnet, så jag tar och lägger upp en del intressanta bilder från den resan här nedan… NOT! Hahahaha!
Mogge är en vän som alltid ställer upp, precis som de andra herrarna. Han är en av frontfigurerna i pojkbandet Frontstreet Boys som ofta uppträdde på privata fester under tidiga 2000-talet. Hans engelska går inte av för hackor och han har tack vare den roat oss på många resor. Jag är så otroligt jäkla glad över att ha en sån underbar person till min vän.
På innebandyn är Mogge mannen som har ALLT! Han har toppkondition, spelsinne, tre hårstrån på bröstet, tekniska skills och den enda av oss som fortfarande kan ha lagvästarna på sig utan att den pga fetma glider upp ovanför ölmagen.
P.s Mogge blir full på endast en öl…

-TOMMY-
Mannen, myten, mr Tommy Tempest!! Hahaha! Det var på den tiden han var långhårig, underbara Tompa K!
Den här herren träffade jag precis som de andra trevliga herrarna på ICA Brandbergen. Han var innan han började jobba hos oss en barndomsvän till Mogge, och på den vägen kom han med i vårt glada gäng.
Tommy gillar hårdrock, god mat och tillhörande öl/vin, Hammarby och har massor av åsikter han vågar stå för. Inte nödvändigtvis i min värld dåliga åsikter, utan han säger alltid vad han tycker och diskuterar gärna med allt och alla.
På många sätt är vi väldigt lika Tommy och jag, men ändå kanske lite olika. Han är som en broder på något vis, väldigt beskyddande och omtänksam. Han, har det visat sig, är den som kommit mig lite närmare än de andra. Förmodligen efter alla djuuupa diskussioner vi har haft om allt och alla genom åren. Han är ett bra ”bollplank” och jag är väldigt tacksam för att han alltid lyssnar och hjälper mig. Detta gör honom också till den jag troligen vänder mig till först om det är något jag verkligen behöver hjälp med eller vill prata om.
När vi var yngre sprang vi ofta på konserter och hade jäkligt kul. Han kom gärna förbi hemma hos mig, och även om det kunde röra sig om en snabb kopp kaffe så hann vi prata och skoja om mycket. Dessa stunder är något jag saknar sjukt mycket idag.
Tommy och hans dansande flickvän Jossan fick en dotter ungefär en månad efter oss. Blir kul med alla våra barn och se hur de växer upp tillsammans!
På innebandyn är Tommy lika sällsynt som Loch Ness monstret, men han har varit med ett par gånger! Han behöver inte alltid skor för att utföra sin uppgift, nämligen att alltid stå i vägen för motståndarna och säkra defensiven. Det han kan sakna i klubbteknik tar han igen med hårt fysiskt spel. Men tvekar aldrig att be om ursäkt om han råkar skada någon, gentleman som han är!
P.s Tommy blir aldrig påverkad av alkohol när vi dricker. Han somnar bara för att han måste det. Och när vi andra känner av alkoholen och det börjar snurra i huvudet, då tycker Tommy bara att det är varmt och väljer därför att gå ut en stund…

-MARCUS-
Saltsjöbadens guldgosse! Detta eleganta modelejon, som enligt Erik äger sin egen golfbana utanför sitt hem. Om inte det, så åtminstone ett av hålen…
Marcus, han träffade jag först några år efter de andra. Det var genom Erik, de gick ofta och kollade på Djurgårdens matcher ihop. Det slutade med att när vi tre träffats på Stadion ett antal gånger, så bjöd jag honom på en fest jag hade hemma. Några av oss fick intrycket av att han var dryg och kanske lite dömande. Men va fan, jag gillade honom!
Det var först efter att vi alla tillsammans reste till Eriks landställe i Laholm vi verkligen kom i kontakt med den ”riktiga” Marcusen… Här, efter att inmundigat rödtjut och god mat under midsommarfirandet träder han fram. Denna omtänksamma, charmiga, roliga och fascinerande herre raserar helt den bild vi tidigare hade av honom. Han förklarade sin dryghet och menade att han mer var lite blyg. Fasen, tänk vad fel man kan ha om man för snabbt dömer en människa. Men denna helg skrev vi poesi i stjärnorna, pallade majskolvar, gick en äventyrlig och oväntad tipspromenad. Allt i rödvinets tecken!
Marcus är generös, bjuder mycket på sig själv och har en härlig personlighet. Det var han som lärde mig de enormt effektiva strandposerna ”Krabban” och ”Åttan”. Han bangar aldrig på en oplanerad after work bira, och vi älskar hans hat mot klädkedjan Dressmann. Batistini och McGordon, stay out of his way…
Numera jobbar Marcus på bank och jag inväntar fortfarande min första ”kompis sänkning” av bolåneräntan. Det är även han som höll mig sällskap på Eriks balkong som jag nämnde tidigare när jag mådde lite dåligt.
På innebandyn är Marcus som en Tomahawk missil som går på mål med full fart och kraft. En riktig powerforward som gett uttrycket ”Ur spår!!” ett ansikte. Något han måste ha snappat upp från sina tidigare år inom kampsporten hockeybockey.
P.s Marcus tar gärna hand om andra när han blir onykter och går ut en sväng med den som behöver lite friskluft…

Tack för att ni läste detta enorma inlägg. Förstår ni nu varför jag är så stolt över dessa fina människor och att de är mina vänner! Fortsätt dela och kommentera! Nu är det sovdags, god natt!