Det är varmt, så himla varmt! Jag har förvisso längtat efter sommaren men inser att jag varit dåligt förberedd på värmen den för med sig, så nu är luftkonditioneringarna installerade och på plats i lägenheten. Nu kan vi sova svalt och skönt om nätterna igen, bring on the heat!

Nu har vi varit på återbesök för att kontrollera läkningen av Theos brutna arm, det togs nya röntgenbilder som läkaren kikade på och där kunde man konstatera att det inte riktigt läkt så som de önskat. Men att ingen operation ser ut att vara nödvändig just nu, utan vi ska komma tillbaka nästa vecka och ta nya röntgenbilder. Det blir mycket åkande fram och tillbaka men förhoppningsvis är de nöjda nästa vecka och låter honom läka vidare, en operation skulle ju dra ut på tiden en del och det är inget som är särskilt populärt. Och ska de fortsätta att röntga hans arm så kommer nog Theo bli självlysande snart så mycket elektromagnetisk strålning som han utsatts för de sista två veckorna, eller så utvecklar han en enorm muskelarm likt Arnold Schwarzeneggers…

Förra året vi den här tiden så var det Nova som fick en spricka i handleden, och i år var det tyvärr Theos tur och hans ben gick dessvärre av i handleden. Tråkigt för dem såklart att behöva råka ut för sådana saker när de är så nära sommarlovet och allt, det går ju inte så bra att bada med ett gipspaket på armen direkt så Theo får ta det lite lugnt i början av sommaren. Men jag måste ändå säga att jag tycker de har varit så himla duktiga och båda har hanterat dessa skador fantastiskt bra, trots att det är smärtsamt och jobbigt så har ingen av dem klagat eller varit gnälliga alls. Frustrerade emellanåt, ja det kan jag ju förstå och det är jobbigt när det kliar innanför gipset. Theo löste detta med att ta en ätpinne som han skickar in under gipspaketet och vispar runt den där för att klia sig, vilket verkar fungera. Men som sagt, annars har de båda varit otroligt duktiga och kämpat på väldigt bra. Det är inte annat än att man blir väldigt stolt som förälder när man ser hur de hanterat allt detta, hoppas dock att de slipper fler benbrott i framtiden.

Jeff Dunham känner nog de flesta till, den kända buktalaren från USA som blivit världskänd för sina ikoniska karaktärer. Han har den senaste tiden lagt ut bilder på sina dockor, och bilderna fick mig verkligen att skratta. Hans figurer är ju så himla roliga och nu var det länge sedan jag såg någon av showerna med honom, men jag blir alltid lika glad när det dyker upp ett klipp eller liknande på exempelvis Facebook eller YouTube. Kanske är det dags att kika på någon av hans shower igen, man blir ju inspirerad i alla fall efter att ha kikat på dessa bilder. Jag menar kolla bara på surgubben Walters mungipor, haha!

I helgen händer det annars en hel del, som vanligt. Ingen lugn och ro här inte! Linda tar med sig Nova och Nova till Uppsala där GW vovven ska tävla, vi får hoppas att allt går bra och att han sopar mattan med de andra hundarna. Med Linda bakom snöret så tror jag på seger, och kommer att hålla tummarna ordentligt på lördagen. Freja ska på picknick med några kompisar på lördagen så då passar jag på att hänga lite med Theo, vi får se vad vi hinner med att göra innan vi ska hämta hem Freja på eftermiddagen. På söndag är det mors dag och då måste man hylla mammor, överallt! ALLIHOP! Jag tror att vi ska åka till Åsa vid lunch för sen ska hon jobba på eftermiddagen, men då hinner Linda hylla sin mamma lite i alla fall. Sen åker vi nog vidare till min kära mor och ropar hej, för hon ska självklart också hyllas en dag som denna. Så mina syskon kommer såklart också dit, vi kan ju hoppas att vi har lite tur med vädret så vi kan sitta utomhus och njuta av solen. Men jag har också lovat att kika på deras nya badrum som de byggt, jag har bara sett bilder hittills men det ser riktigt fint ut med badkar och allt. Så det ser vi fram emot i helgen!

Det ska även springa hästar på Solvalla i det som kallas Elitloppet, och av någon märklig anledning är inte min andelshäst Patrick Tie uttagen i försöken ens. Trots att han sprungit jättefort på träningarna och ätit sin mat som han ska, känns orättvist. Istället är det resterande elithästar som tävlar om att vinna ett av årets mest prestigefyllda lopp, och det kommer bli folkfest på Solvalla hela helgen. Många kommer att vara där och heja fram sina favoriter bland hästarnas fnittriga hovar och smäckra lår, men tyvärr ingen Golden Hornline som dockan Birgitta älskar så mycket men många andra hästar kommer att tävla. Vi var ju där förra året med Lindas kusin och hans sambo, det var faktiskt riktigt trevlig och en rolig upplevelse även för mig som inte kan något om hästar. Det finns en häst som varit lite speciell och som jag tror vann Elitloppet 2021, Don Fanucci Zet. Denna häst verkar de andra hästarna nästan lite rädda för och är ofta favorit i de lopp den springer, så det är den häst jag tippar som vinnare även i år. Motståndet är dock i toppklass och många håller nog San Moteur som favorit att vinna Elitloppet, men jag tror på Don Fanucci Zet och hoppas att miljonerna trillar in på min Harry Boy nu på söndag!

Men i år så får vi nöja oss med att tippa hemma i soffan, om vi hinner se något vill säga för det händer ju en hel del i övrigt. Linda och jag kommer såklart att försöka hitta skrällarna och hoppas på det bästa, men det är fasen inte lätt att tippa på hästar alltså. Hon är dock enormt mycket bättre än mig på detta, medan jag numera plockar ut några favoriter jag tror på och sedan några hästar med roliga namn. Resten lämnar jag åt Harry som får slumpa fram hästarna som behövs för att komma upp i den summan jag valt för min Harry Boy, det har tyvärr inte varit ett vinnande koncept hittills men en vacker dag så kanske det smäller till och då sitter miljornerna där på kontot. Tänk vilket fint hus vi kan köpa då och vilken stor fyrhjuling jag kan införskaffa mig, typ som en monster truck! Med plog på förstås, så man slipper skotta snö på vintern…

Sen så är det fotbollsderby på eftermiddagen mellan Djurgården och AIK, vilket alltid är lite jobbigt. AIK verkar vara i en riktig svacka just nu och ligger nästan sist i serien, men de reser sig säkert och gör årets match nu bara för det. Jag hoppas såklart att Djurgården vinner, men vågar inte hoppas på poäng i derbymatcherna längre efter de senaste årens resultat. Men det skulle sitta fint med en målfest i mitt lags favör, jag behöver det känner jag och förmodligen känner alla andra fans där ute i landet likadant. Laget har dessutom en ung talang (Bergvall) som gjorde sitt livs match mot BK Häcken senast, det vore kul om han fick chansen att starta mot AIK och kunde sprätta in ett mål eller fyra. Så denna match vill man ju se så vi ska försöka hinna hem tills dess, sen så är ju helgen i princip över och dags att ladda om för måndag igen. Så snabbt går det.

Nu måste vi fixa och packa Lindas bil så att allt är klart tills de ska åka iväg imorgon, det är mycket att stå i såhär på kvällen men om vi hjälps åt kommer det att gå bra. Passar därför på att önska er alla en fortsatt trevlig kväll, sköt om er och… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jocke, inte för att han gjort något dumt den senaste tiden utan för att jag tidigare idag blev påmind om något hemskt gällande honom. Jag lyssnade på avsnitt nummer 176 av podden ”Den Som Skrattar Förlorar” och där sjönk nivån rejält idag när de valde att lyssna på flera olika klipp på fisar. Utan att säga för mycket så hade de själva väldigt roligt åt detta, och Theo som satt med mig i bilen skrattade enormt mycket. Jag fnissade med jag också för pruttar kan vara roligt, så är det bara. Men de kan också vara hemska! Och det är där Jocke kommer in i bilden, när han släppt ut sina förfärliga kemiska moln till brakvindar i min närhet genom åren. De inte bara låter högt, de stinker fruktansvärt och verkar aldrig ta slut. Att sitta instängd i en bil exempelvis, när man var på väg hem från jobbet och satt fast i köerna på Essingeleden så kunde han luta sig lite åt sidan och sedan lät det som att någon trampade på en anka ungefär innan kupén i bilen förvandlades till Area 51. Att hissa ned fönsterna och nästan kräkas hjälpte ju inte heller, doften bet sig ju fast i bilklädseln eller nåt och det kom ständigt nya rövlaviner ur baken på honom. Så ja, rumpknappar kan vara festliga på avstånd men fasen inte i någon sur mages närhet. Slut på meddelandet.

Jobbig vecka! Så vill jag summera den sista tidens händelser, det blev inte alls som man planerat och inte kunde man direkt njuta av någon ledighet förra veckan som jag hade planerat. Där jag såg fram emot Kristi himmelsfärdsdag och andra festligheter, åh grymma värld!

Allt detta till följd av ett okänt barns dåliga beteende på en fotbollsplan, där denna ville att våra barn skulle lämna fotbollsplanen för att de minsann ville ha planen för sig själva. Barnen erbjöd sig då att de kunde få halva planen och ett av målen, men tydligen var detta inte tillräckligt utan då puttar de omkull Theo så pass hårt som skadar sig när han faller. Han bryter handleden och vi får åka in till Karolinska sent på kvällen. Det andra barnets förälder kom och frågade vad som hade hänt och skulle prata om saken med sina barn, men jag vet inte om jag tycker det är tillräckligt utan kommer att åka hem till dem och berätta vilka konsekvenser detta nu har fått för Theo.

Vi åkte först till Nacka sjukhus för där vet jag att de har en röntgen, och jag såg att armen var av så jag visste ju att de skulle röntga hans handled. Men när vi kom dit hade deras röntgen precis stängt, och det enda sjukhuset som kunde hjälpa oss nu var Karolinska barnakuten så vi blev skickade dit istället. Och där var det ju väldigt många före oss i kön kan man säga, vi fick vänta i nästan två timmar på att få armen röntgad. Därefter fick vi vänta i ytterligare fem timmar innan de kunde konstatera att handleden var bruten, och att de inte kunde göra något åt saken för det fanns ej någon ledig läkartid att justera frakturen. Jag blev så arg…

– Då ska vi se, det ser inte ut att finnas några lediga tider just nu. Sen är det ju en röd dag på torsdag, hm… Förklarade läkaren och bläddrade fundersamt i kalendern.

– Men hur länge ska han behöva gå runt med bruten handled innan han kan få hjälp, han har ju ont nu! Sa jag upprört.

– Ja men vi är tyvärr underbemannade och det finns inga lediga tider denna vecka, ni får åka hem och vänta så ringer vi er så fort en ledig tid dyker upp. Vi sätter ett gips på armen tillsvidare. Berättade läkaren och undersökte Theos arm igen.

Alltså, fy fasen vad jag blir arg på detta. Jag blir ju inte arg på läkaren, det var ju knappast hennes fel och de gör väl så gott de kan utifrån de förutsättningar de har. Men att man ska behöva vänta i nästan NIO TIMMAR på att få ett sådant beslut, och sedan behöva åka hem och vänta på att få hjälp. Fy fasen! Och när vi skulle åka hem tidigt på morgonen så hade jag fått en p-bot också… JÄVEL! Detta trots att jag hade betalat med den där EasyPark-appen, men då visade det sig att det finns en annan app man ska använda. Men varför fick jag då upp betalningsmöjligheten att kunna parkera med hjälp av deras app i detta område? Det kom ju upp som förslag och allt, sen så är ju inte detta något man undersöker mer noggrant när man stressar in på akuten med bruten arm. Detta kommer att bestridas och överklagas rejält!

Nu fick vi skynda oss hem för snart skulle Freja och Nova till skolan, så vi plockade snabbt upp dem hemma och sedan skyndade vi oss genom morgontrafiken. Vi hann fram precis i tid och kunde lämna dem där, sedan kunde Theo och jag åka hem och vila upp oss. Han hade ju så ont att han inte kunde somna på akuten, men slumrade ändå till under två timmar ungefär och jag hade inte sovit på över ett dygn när vi äntligen kom hem. Så vi lade oss på soffan och mobiltelefonen låg bredvid mig så att jag skulle höra när sjukhuset ringde, men det kom inget samtal under hela måndagen. Inte förrän på tisdag eftermiddag hörde de av sig, då hade de lyckats hitta en lucka för Theo nästa dag så på onsdagen fick vi komma tillbaka och justera armen.

Han var så glad då, att äntligen få veta att armen snart skulle blir bättre gjorde honom lugn och vi blev väldigt väl omhändertagna på mottagningen. Först fick han en infart i armvecket som de skulle använda sen för att ge honom bedövning, och detta tyckte Theo var lite obehagligt så han tittade på ett avsnitt av ”Djuren På Djuris” där katten Satsumas leker doktor när hunden Ull är en ”sjukskadad” patient.

https://urplay.se/program/219111-djuren-pa-djuris-alla-vill-leka

Detta tyckte sjuksköterskan var väldigt underhållande och skulle lägga det på minnet om andra barn ville titta på något kul. Kort därefter kom ortopeden till oss som skulle rätta till benen i armen. Han berättade hur allt skulle gå till och att vi snart skulle få komma in till salen där de andra förberedde allt. Och de var många personer där inne, jag räknade det till fem olika läkare och sköterskor utöver Theo och mig. Det var ortopeden, en narkosläkare, en narkossköterska, en sjuksköterska som skulle lägga på gips samt den sjuksköterskan som tagit emot oss sedan vi kom dit. Alla var väldigt lugna och trevliga så Theo verkade alldeles lugn trots att han var nervös, men de förklarade vad som skulle hända och att han skulle få både bedövning och lustgas. Sedan gick allt väldigt fort, de bedövade armen och samtidigt fick han andas in lustgas genom en ansiktsmask. Då började han fnittra lite.

– Hur mår du Theo? Frågade narkosläkaren.

– Jag svävar i luften och jagar vår hund GW… Svarade han och brast ut i ett stort leende.

När de märkte av att han var lite borta så kunde de börja, de klippte bort det gamla gipset och frågade om han kände något. Det gjorde han men inte så att det gjorde ont, och då tog ortopeden över.

– Han ska justera armen nu så du kan titta bort. Sade narkossköterskan till mig.

Hallå, jag har faktiskt varit med om betydligt värre saker så detta skrämmer mig inte ett dugg. Hade de däremot petat i hans öga så hade jag lagt mig raklång på golvet i protest, haha! Men det lät ganska otäckt när man hörde ortopeden knäcka tillbaka handleden samtidigt som man såg Theo grimasera illa, trots detta sa han inte ett knyst. När de knäckt färdigt så gipsade de snabbt armen och sakta kom han tillbaka till medvetandet igen.

– Det där var kul, det vill jag göra fler gånger. Berättade han samtidigt som vi rullade ut hans säng och fick återvända till vårt rum.

Sedan fick han gå tillbaka till röntgen för att ta nya bilder så att läkaren kunde se att allt blivit rätt justerat, och det hade det så efter någon timme fick vi åka hem igen. Nu kunde han röra fingrarna och mådde betydligt bättre, det gjorde inte lika ont heller men lite Alvedon behövde han fortsätta att ta i några dagar tills allt kändes bra igen. Och nu fick han vitt gips som man kan rita och skriva på, så det har vi ordnat. Nu ska han tillbaka på fredag och ta nya röntgenbilder, om allt ser fortsatt bra ut så kommer han inte behöva operera sig och det hoppas vi att han slipper. Så nu får han ta det lugnt och inte belasta sin arm tillsvidare, så det blir förmodligen en hel del TV-serier nu för hans del. Eftersom det var hans höger handled som brutits så kan han inte göra så mycket, annat än att träna upp sin vänsterhand en del men att spela datorspel och annat blir svårt tills allt har läkt klart.

Eftersom jag var hemma med Theo förra veckan så hade jag en hel del att komma ikapp med jobbmässigt, så jag kämpade på med det jag kunde hemifrån under torsdagen och fredagen. Linda jobbade också på fredagen så då hann vi inte heller med att umgås så mycket, annat än att vi lagade en väldigt god middag på kvällen. Jag hade köpt färsk vit sparris som jag ju gillar väldigt mycket, det blev så gott ihop med en köttbit och rostade potatisar med parmesan och vitlökssmör. Och sedan ett gott rödvin till det, sen kollade vi ”Masked Singer” och somnade tidigt. Haha, vi är båda så tröttkörda just nu men det är skönt att vi båda har förståelse för detta och hjälper varandra så gott vi kan.

På lördagen satt Linda med sina studier och protesterade högt om hur less hon var på att plugga numera, vilket jag kan förstå eftersom hon både studerar och arbetar på heltid. Men i höst är hon inne på sin sista termin sedan är hon äntligen klar, så jag lyssnade på hennes upprörda känslor och lämnade sedan en chokladbit (en dubbel Japp) på bordet till henne som en fin gest innan jag åkte för att fira min systerson som fyllde hela 9 år! Han börjar bli stor han också, kul att se hur alla barnen växer upp och hur roligt de har tillsammans.

Nu var förvisso mina barn egentligen hos Jenny denna helgen men jag hämtade dem på eftermiddagen efter kalaset, de ville nämligen följa med på den årliga hundträffen ute på Ekerö på söndagen. Vi var ju där förra året med Lindas mor Åsa och hennes Lasse, samt alla hennes hundar och detta tyckte barnen var jättekul. Slottsparken vi samlades i fullkomligt kryllade av skällande små Papilloner som rusade runt efter varandra, och jag trodde att jag blivit döv för en sekund när allt plötsligt tystnade under en kort stund. Nu visade det sig att hundarna bara tog en behövlig vätskepaus för sedan var det full fart igen, men det är trevligt där ute på Ekerö och verkar vara uppskattat av många andra som kom dit. Nu hade vi dessutom tur med vädret så vi njöt av en kopp kaffe i solen och åt både kanelbulle och wraps med caesarsallad. Mums!

Sedan åkta vi färjan hem igen och när vi väl landade hemma i soffan efter att ha duschat så var man helt slut. Som tur var så spelade Djurgården fotbollsmatch mot Mjällby på TV så vi kollade på den en stund, men jag höll på att somna flera gånger så jag bestämde mig för att börja med middagen istället. Freja och Theo blev hämtade av Jenny och åkte dit på kvällen, men Nova var kvar och hade himla kul ihop med Lindas dotter. De kallas för lilla Nova och stora Nova här hemma, det är ju typ bara åldern som skiljer dem åt för de är så lika till sättet och har verkligen superkul ihop tillsammans. Linda och jag kollade vidare på Hemnet under kvällen i vår jakt på ett större boende, i sommar ska vi lägga mer tid och energi på att besöka lite visningar och även åka runt i lite olika delar av vår stad där vi kan tänka oss att bo för att bekanta oss med områdena. Förhoppningsvis hittar vi något fint ställe där vi kan rota oss på riktigt och sedan börja planera för det där drömbröllopet vi vill ha, så vi har många roliga saker att se fram emot. Men just nu känns det lite stagnerat och jobbigt, fast det går ju sakta framåt så vi får hoppas att bitarna i detta livspussel snart faller på plats. Om någon känner en sponsor som vill bidra till vårt framtida boende kan ni väl hänvisa dem till mig, jag tar tacksamt emot alla förslag. Haha, ja om inte bloggen blomstrar snart och reklamintäkterna börjar rassla in förstås men det känns lagom långsökt.

Sedan så lyckades man även med att bli utvald för granskning av Skatteverket förra veckan, de vill ha kompletterande information gällande reseavdraget i min deklaration. Och att samla ihop allt detta tog ju sin tid eftersom de vill ha in kvitton på alla drivmedelsköp för föregående år, besiktningsprotokoll på bilen för att se hur mycket jag har kört och en massa andra saker. Väldigt omständligt men jag har försökt få fram allt de behöver så att de kan gå vidare med deklarationen, förhoppningsvis har de allt de behöver nu. Men inte nog med detta! När jag skulle ansöka om VAB för de dagar jag var hemma med Theo förra veckan så fanns det ju inget snabbval för symptomen ”bruten arm” så jag fick manuellt skriva in vad som hade hänt. Och nu har de mottagit min ansökan men ska behandla den innan de kan lämna ett beslut, så då kommer jag väl få begära ut journaler och skicka in dit innan jag kan få min ersättning. Himla kul, finns det något annat man kan passa på att bli granskad för kanske när man ändå är i farten?

Tack för att ni läser och hoppas att ni får njuta av det fina väder vi har just nu, som man har längtat efter sol och värme efter denna långa vinter! Sköt om er så hörs vi snart igen, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke eftersom jag har höga misstankar om att det är han som lämnat anonyma tips till myndigheterna (Skatteverket och Försäkringskassan) om att de ska granska just mig. Men jag kan också lämna in anonyma tips om saker och ting… Mwohahaha!

Våren rasar ut från våra fjäll och och snart är sommaren äntligen här, med kvittrande fåglar och mumsiga bär! Ja så passionerat kan man såklart uttrycka sig men det är inte riktigt min stil, jag är mer cool och tänker att det ska bli jäkligt skönt med lite semester längre fram i sommar. Så det så!

Nu kommer jag troligen inte att spendera min semester på en lika varmt och exotisk plats som bilden visar, men en hatt kan jag skaffa och köra mitt egna ”Indiana Jones” race här hemma i Stockholm! Nej planen är att vi kommer att hålla oss här hemma i Sverige hela semestern, och i tidigare inlägg nämnde jag att vi under juli månad kommer att resa till både Dalhalla och Tänndalen för att gå på konserter där. Sedan har vi bokat in oss på en hundutställning på Gotland senare i augusti. Vi har även en sparad present i form av en övernattning på Hotell Havsbaden i Grisslehamn som väntar, så då ska vi resa dit och koppla av tillsammans. Allt detta är alltså inbokat i juli månad, så det lämnade ju hela Juni alldeles tomt i kalendern…

Men då kom det ett litet paket med posten, ett mjukt paket… Det innehöll visserligen något till mig men även något riktigt coolt till Linda, en otroligt tuff och snygg tisha om ni frågar mig! Eller vad säger ni om denna:

Så varför får hon denna då? Jo men hon älskar ju rockgruppen Five Finger Death Punch och lyssnar ofta på dem både hemma och i bilen, så jag ville ge henne något riktigt fint för att hon är min helt sagolikt fina fästmö. Men inte enbart därför, utan nu så har det ju råkat hända en grej va… Detta inträffade när jag hade ett svagt ögonblick hemma i min mörka vrå tidigare och gav vika för ett begär som kommer ångandes ibland, och nu var det i konsert-tarmen som det började rycka lite extra efter att nyligen ha varit på Sabatons konsert. Så efter att ha läst recensionerna och sett bilder från Metallicas konsert i Amsterdam där de rivstartat sin världsturné så kunde jag inte längre motstå frestelsen. Biljetter är därför bokade när de ska spela i Göteborg under sin världsturné nu i sommar, och Linda ska få följa med så då behöver hon ju rätt kläder för detta evenemang. Därav denna snygga och rockiga tisha!

Att få uppleva mina husgudar under två konsertkvällar med två helt olika spellistor känns otroligt häftigt, det kommer nog blir extra kul för oss som är riktiga inbitna fans som då får höra många bra låtar. Sedan är just Five Finger Death Punch förbandet den andra konsertkvällen och Linda har länge pratat om att hon vill se dem uppträda live, då slår vi två flugor i en smäll så att säga där vi båda får uppleva våra absoluta favoritartister på en och samma helg. Jag gillar dem också men kanske inte lika mycket som hon gör, och jag tror nästan att hon är lite kär i alla bandmedlemmarna. Sedan ska även Volbeat vara förband under första konsertkvällen och deras konserter har jag bara hört gott om, så det ska bli kul att få se dem uppträda för jag gillar ju redan flera av deras låtar. Låtarna ”Still Counting” och ”Shotgun Blues” är två riktiga favoriter, och jag hade förmodligen aldrig hört talas om Volbeat om det inte vore för att Dennis a.k.a Larven upptäckte dem när vi var yngre.

När man lyssnar på musiken från de båda förbanden så tycker jag mig ändå höra musik som känns väldigt influerat av just Metallica, de tunga gitarriffen och den där melodiska maffigheten i deras musik känns ju igen på något vis. Och det vore nästan konstigt om de inte var inspirerade av Metallicas musik på något sätt. Nu har ju bandmedlemmarna i Metallica precis passerat en ålder på 60år tror jag och fortfarande lockar de storpublik och fyller stora arenor över hela världen. Att de bjuder på storslagna konserter än idag får man ändå får lov att säga är väldigt imponerande. Jag tror att det var Tobias Forge (sångaren i Ghost) som efter att ha turnerat tillsammans med dem tidigare berättade hur imponerad han var av Metallica, hur de fortfarande klarar av att spela sin musik än idag som tydligen är både svårspelad och ibland väldigt snabb. För vissa kanske det bara låter som eländigt skränande men de är sjukt duktiga musiker även om jag motvilligt måste erkänna att kvaliteten dalat en aning med åren, vilket inte är så konstigt egentligen. Så nu kände jag bara att vi inte får missa chansen att se dem spela. Man vet ju aldrig när de kommer hit för sista gången eller om de plötsligt bara lägger av, och jag har knappt missat en konsert med dem här i Sverige sedan 90-talet så jag tänker fasen inte missa denna heller. Förhoppningsvis kan detta bli en sjujäkla upplevelse för Linda också att få se världens kanske största och mest kända rockband (sorry alla Maiden fans) spela medan de fortfarande levererar, så jag hoppas att hon kommer att gilla detta lika mycket som mig.

Så nu har man ytterligare en rolig sak att se fram emot i sommar, och även om konsertbiljetter blivit väldigt dyra numera så längtar jag redan tills vi åker till Göteborg. Med lite tur kanske någon eller några av mina kära vänner tar sig dit också, Mogge var i alla fall intresserad och har redan börjat leta biljett och boende. Men det kan behövas barnvakt och liknande så vi får se hur många vi blir denna gången, och enligt hörsägen så ska även Tommy ta sig dit. Så då kanske vi blir några som kan samlas där och njuta av konserterna, ju fler desto roligare!

Idag har vi firat Lindas mor Åsa som nu klockat in på 60 ballonger! Det var trevligt och det serverades en hel del godsaker för oss som kom förbi, tur med vädergudarna hade vi också så vi kunde fira hennes stora dag utomhus. Barnen var med och självklar en himla massa hundar, extra kul att min kära mor och Kent också kunde komma förbi en sväng. Stort grattis till dig Åsa, hoppas att du är nöjd och glad över all uppvakning på din dag!

Vi tar och slutar där för denna gången känner jag. Så tack alla ni som läser och sköt om er allihop, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, han kallade mig tjock när jag körde upp på parkeringen utanför jobbet förra veckan. Gissar att han bara är avundsjuk…

Nu backar vi bandet 16 år tillbaka i tiden till år 2007 när världens bästa firma inom VVS-isolering skulle åka på sin årliga fotbollsresa. Denna gången väntade ett besök i Storbritanniens huvudstad, en plats jag aldrig besökt tidigare men som jag bara hade hört gott om av andra. Äntligen skulle jag få resa på en weekend till detta efterlängtade resmål och uppleva en av världens populäraste städer… London baby!

Vi startade vår resa på fredagen och ute på flygplatsen åt vi en klassisk byggarfrukost som bestod av räksmörgås, en stor stark och en knapp med Jägermeister. Detta är kanske inte bästa frukost intaget att börja dagen med, men jag anpassade mig snabbt och mådde oväntat bra efteråt. Nu skulle flygresan inte bli några problem alls, utan man var ju både avkopplad och mätt. Och kissnödig blev man tyvärr också…

När vi landat på Heathrow flygplats jublade vi och letade upp taxibilar som kunde ta oss till vårt hotell, och när vi kom fram så checkade vi in oss snabbt som tusan. Jag fick dela rum med Jocke, vilket inte var några problem förutom hans oproportionerligt gasiga mage som nu uppnått en riktig kalasstatus efter turbintrycket i flyplanet på vägen hit. Nu var vi alla sugna på den där första ölen i staden och att få uppleva det fantastiska publivet London hade att erbjuda, så vi samlades i lobbyn för att gå vidare. Vi bodde på ett hotell som låg väldigt bra till och kunde i princip ta några kliv runt hörnet och då var vi redan på Oxford Street, en av Europas mest besökta shoppinggator med över 300 butiker.

*Känsliga läsare kan hoppa över denna text* Nu var vi dock inte här för att shoppa, och Janne var inte intresserad av att ta fler steg än nödvändigt för att få sig en bira så vi gick in på första bästa pub. Men en sak som vi alla reagerade på var att det verkade finnas väldigt många butiker som sålde sexleksaker här i London, och de fanns verkligen överallt. Jag vet heller inte om det var en större butikskedja eller om det var flera olika, men jag har för mig att det satt stora rosa skyltar utanför butikerna vilket gjorde dem lätta att känna igen. Och detta var inga småbutiker utan verkade ganska stora, vilket vi prydliga svenska turister var lite obekväma med till en början. Men det strömmade ut och in folk ur butikerna så tillslut var vi ju tvungna att gå in och kolla vad det hela handlade om, men det var inte så farligt alls. Det var ju mestadels kläder som såldes där inne, en massa latex och liknande så vi beslutade oss för att gå ut igen. Men då hade Jocke fastnat vid en hylla längre bort, och när vi kallade på honom så möttes vi bara av ett stort skratt och leende.

– Kolla grabbar! Har ni sett vad jag hittat? Ropade Jocke tillbaka och höll fram en helt gigantisk svart dildo i sin hand.

Den var verkligen GIGANTISK och lockade såklart till en hel del skratt där i butiken, så lättroad är man som ung kille. Men när Pavle och jag beslutade oss för att gå så stod fortfarande Jocke och Wrååken kvar, de ruskade den där dildon och skrattade åt hur den svajade. Haha, ja vad ska man säga.

*Nu är det tryggt att läsa vidare igen* Annars så hade Jocke och jag väldigt roligt åt en himla massa referenser från TV-serien ”Vänner” där de åker till London under några avsnitt, speciellt Joeys uttryck ”London baby!” skanderade vi så ofta vi kunde. Vi hade också skaffat oss en turistkarta över staden som vi kikade på när vi kom tillbaka till hotellet på kvällen, och just Joey hade ju ett väldigt bra tips om man tappar bort sig i staden. Då kan man nämligen ”kliva in i kartan” som han uttryckte det, och det skulle enligt honom göra det lättare att hitta fram till platserna man vill besöka. Så jag testade…

Målet med denna resa var ju såklart fotbollsmatchen, men den var inte förrän på söndagen. Så nu hade vi möjlighet att uppleva staden och dess sevärdheter! Janne och Jocke hade båda varit här tidigare, och Janne var därför inte så peppad på någon sorts sightseeing med oss andra. Vi fokuserade därför på att ta oss till några av de mest sevärda platserna och hintade lite om att det säkert finns bra pubar längs med vägen, och då gick Janne med på att ta dessa långa promenader i staden.

Men något som är oerhört invecklat och svårt är att programmera om sin hjärna till den rådande vänstertrafiken. Bilarna kommer ju alltid från fel håll när man ska korsa en gata, och trots att det stod skrivet på marken framför oss att titta till höger istället för vänster så missade man detta och korsade gatorna med livet som insats.

Första platsen vi besökte var Piccadilly Circus, där jag fick en bra bild på de välkända reklamskyltarna och hade dessutom turen att få med en klassisk röd buss. Utöver detta så var inte platsen så intressant, det stod någon staty eller liknande där i mitten också men efter att ha tagit lite bilder så var det nog dags att dra vidare. Vi traskade vidare bort till Hyde Park och kollade in vad parken hade att erbjuda, vilket var typ träd och fina fåglar som man inte sett tidigare. Jag kan tänka mig att parken hade varit betydligt charmigare om vi hade haft lite bättre väder, men nu var det Janne smackade med munnen och hade i princip sugit in hela sin mustasch i käften, så sugen var han på en öl nu och det var väl lika bra att uppsöka en ny pub. Det är i alla fall något riktigt bra med London, att bra pubar finns det ta mig tusan överallt!

En riktigt het nyhet just där och då var ju att Apple snart skulle släppa sin första iPhone, något som Wrååken informerade oss om och hittade en monter där man kunde titta på den kommande supermobilen. Han var så fascinerad, en sådan skulle han bara köpa sen när den lanserades i Sverige! Vi andra var ju skeptiska och stod där och killgissade om vilka problem en sådan telefon kunde innebära, den hade ju enbart en knapp och bestod ju bara av en touchscreen. Nej den kan ju knappast hålla säkert länge trodde vi då, och med facit i handen så hade vi ju inte helt fel. För om det är något som iPhoneanvändare får erfara än idag så är det hur dåligt deras skärmar håller och hur lätt de spricker sönder. Men sak samma, de blev ju en succé och det var kul att ha fått se den innan den lanserades på den svenska marknaden här hemma.

Vi fortsatte att promenera runt och tog oss till Buckingham Palace, där var det många turister av någon anledning. Men några kungligheter såg vi inte till alls, däremot fick jag se de rödklädda vakterna med sina stora och svara huvudbonader som liknar pälsklädda bikupor. Det var förstås lite kul! Och det var ett ganska stort område med en mycket fin trädgård som låg belägen utanför, där hängde vi en stund eftersom vi ej blev insläppta på palatset av någon märklig anledning. Firmans pressavdelning måste ha missat att informera drottningen om att vi kommer på besök, så vi fick nöja oss med att titta in genom staketet.

Efter detta tog vi en kort sväng i det nu kyliga och lite blåsiga vädret ut till Nothing Hill, det är tydligen ett lite exklusivare och finare område. Det fanns dock inte mycket att se just här och jag letade efter den där blå dörren som är med i filmen men vi hittade aldrig den tyvärr, så vi fick åka vidare hem till hotellet.

Hur var maten i staden då? Jag vill säga att, nja den var sådär. Det finns verkligen massor av restauranger att välja på såklart och därför får man ta detta med en nypa salt. Men är man här ska man såklart äta Fish ‘n Chips, så det testade jag och tyvärr blev jag inte golvad av denna smakupplevelse. Det smakade fisk, helt logiskt och det är inte något jag tycker om särskilt mycket. Men tillbehören var goda! Utöver detta så serverades det engelsk frukost på hotellet varje morgon, och den var ju lite annorlunda måste jag säga. Mycket korvar och bönor har jag för mig att det var, och en del av detta var gott men inte allt. Såhär brukar det väl vara utomlands är min erfarenhet, speciellt här i Europa. Att frukostarna inte är det bästa man äter, speciellt inte runt medelhavet för där är det ju så mycket sötsaker som serveras till frukost. Sylt, nötkräm och söta bakverk. Nej jag tycker nog att vi i Sverige har fantastiska frukostar på våra hotell i jämförelse, och frukostarna som serverades på hotellet i Florida var också goda. Vem säger nej till donuts i olika smaker och en svag kopp kaffe liksom, haha!

Matchdag! Vi åkte tunnelbanan ut till Fulham för att ta del av lite engelsk fotbollskultur och vädret var lovande, solen tittade fram mellan molnen och inget regn i sikte. När vi klev av tunnelbanan hörde man sången från supportrarna eka nedför gatan, och lång fram såg vi ett gult av människor. Jag trodde först att de hade matchtröjor på sig, men det visade sig att alla dessa gulklädda personer var poliser eller ”bobbys” som de också kallas. På andra sidan poliserna såg vi supportrar sjunga högt och skandera ramsor, det var fullproppat med folk på den puben och då var det ju ingen idé för oss att slå oss ner där. Det tyckte även poliserna som började vinka bort oss från platsen, så vi fick leta upp ett lite lugnare supporterhak att ta en öl på innan matchen. Och efter att ha fått i sig den där matchölen så kunde vi nu bege oss mot arenan Craven Cottage i väntan på avspark.

Om vi ska prata lite om själva fotbollsmatchen också så var det Fulham som tog emot laget Portsmouth eller ”Pompey” som de också kallades, två mittenlag för dagen kanske men inte dåliga för den sakens skull. En italiensk landslagsstjärna vid namn Vincenzo Montella a.k.a ”det lilla flygplanet” spelade ju i Fulham vid detta tillfälle, en riktig måltjuv som jag sett spela många roliga matcher i Roma tillsammans med Francesco Totti på TV. Det fanns säkert andra bra spelare också men jag minns tyvärr inte namnen på dem idag, utan det var just Montella som var dagens stora stjärna om ni frågar mig. Vi hade platser på ena kortsidan och där var vi omgivna av väldigt hängivna supportrar kan jag lova er, de gapade och skrek hela matchen. Det var speciellt en man vi fascinerades av, han var propert klädd men jäklar vilket temperament han visade där i publiken. Han skällde ut domare, motspelare och även egna lagets spelare efter noter så fort något inte blev som han hade tänkt sig. Publiken i England är ju lite speciell, det fanns inte så mycket staket och liknande som höll supportrarna borta från planen egentligen utan det var enbart några vakter utplacerade här och där. De har tydligen ett övervakningssystem med kameror som fotar alla som går in på arenan eller liknande så om du ställer till med problem är sannolikheten troligen stor att de hittar dig och sedan portar dig från att få gå på fotboll ett bra tag framöver. Så det är bäst att man skärper sig! Matchen då, ja den slutade 1-1 om jag inte minns fel.

Vad hann vi mer med att göra i London då? Jo vi besökte självklart Big Ben och Westminster Abbey, så nu kunde man checka av dessa från sin ”bucket list” innan vi fortsatte vidare längs floden Themsen till Tower Bridge. Här passade vi på att gå in och kolla i ett av tornen och det var ganska intressant faktiskt, det tyckte dock inte Janne som förmodligen sett denna bro många gånger tidigare och nu ville vidare. Jag ville gärna stanna kvar och kika lite till men nu ville Janne VERKLIGEN gå så då fick vi andra hänga med om vi skulle hålla ihop.

Vi promenerade en hel del för att kunna se så mycket som möjligt, men efter att ha njutit av en god middag på kvällen så tänkte vi bara snabbt byta om på hotellrummet innan vi skulle vidare ut igen. Då hamnade vi på en häftig bar där hela miljön påminde om ett läskigt laboratorium, och det serverades shots i olika färger som man fick dricka ur ett provrör. Här var det många unga människor som samlats, gissningsvis studenter men de var alla väldigt pratglada och trevliga. Det måste jag säga att alla var här i London, alltså trevliga! Och de var alltid lika imponerade och tacksamma av att vi talade engelska, vilket inte var konstigt för oss alls men man undrar ju vad de har för syn på det svenska skolsystemet om de inte tror att vi skulle klara av det. Sak samma, vi stannade på denna bar ett tag men tillslut blev det väldigt högljutt och stimmigt så då beslutade vi oss för att gå vidare. Och precis när vi klivit ut genom dörren så ställde sig Janne och pekade…

– Här! Jag har alltid velat gå in där! Ropade han och pekade på baren i lokalen bredvid.

Jag är högst tveksam om han verkligen ”alltid” har velat gå dit, men det var ju han som betalade för all mat och dryck på denna resa så det var bara för oss andra att hänga på honom in där. Denna bar var mycket lugnare vill jag minnas, snudd på tråkig nästan i jämförelse med stället vi nyss kom ifrån. Så vi hängde inte kvar där särskilt länge, utan vinkade in två taxibilar som kunde ta oss till hotellet. Jag tycks ha valt rätt bil denna gången för när vi kom fram berättade de andra att Wrååken varit så dålig i magen att han förpestade hela bilresan till hotellet. Till och med chauffören muttrade något bakom ratten, fy skäms att hålla på och fisa i taxibilar på det viset. Usch!

På hotellet insåg vi att vi kanske borde ta en sista liten öl innan vi skulle sova, men Janne var sugen på whiskey och stod i baren och dividerade med bartendern.

– Single? Double? Yeah double! Jublade Janne när han kom tillbaka till vårt bord med sin ”dubbel whiskey”.

Vi satt och pratade en stund innan det var dags att sova, Jocke hade redan gått och lagt sig så nu skulle jag smyga in på hotellrummet som en ninja utan att väcka honom. Men eftersom jag var lite berusad och glad i vågen så, ja det gick sådär. Man kan säga att han vaknade, mer behöver vi inte nämna tycker jag…

Nästa dag som också var den sista dagen på denna resa, då hamnade vi på det stora varuhuset Harrods. Här har jag sett Mr Bean springa runt och shoppa loss på TV så det var en rolig upplevelse, men allt kändes väldigt dyrt så jag köpte ingenting. Det är inte direkt motsvarigheten till Ullared hemma i Sverige om vi säger så, utan här fick man betala ganska bra för grejerna.

Här träffade vi även en bekant person, det var en kompis till vår kollega Magush (han är flygrädd och valde att stanna hemma) dåvarande flickvän som jobbade i närheten. Så vi tog alla en gemensam fika, och på det caféet inträffade det samtidigt en möhippa…

Vi hade inget med dem att göra eller så, men det fanns en person i det sällskapet som drog blickarna till sig om jag ska uttrycka mig snällt. Hon hade bara ett väldigt speciellt utseende, inget hon kunde rå för alls men detta blev en stor snackis bland några av oss. Speciellt Wrååken var lite elakt road av det hela och skojade om att han skulle para ihop kvinnan med någon av oss andra, men det var ingen som nappade på denna idé utan vi drack upp vårt kaffe och fortsatte sedan vår resa vidare ut till flygplatsen. Man hinner med väldigt mycket under en weekend i London, och jag gillade verkligen staden. Även om de flesta byggnaderna var tegelbruna och lite enformigt tråkiga så uppskattade jag alla de trevliga människorna här, och det finns massor att både se och uppleva. Så jag vill definitivt åka tillbaka igen, men jag har inte hunnit med det hittills så vi får helt enkelt se när det blir av. Tack för att ni läser, hoppas jag kunde inspirera er till en resa till London. Ha d biff!

RESANS JERKER kan bara gå till Wrååken. Slut på meddelandet.

Hoppas att ni alla har haft en riktigt fin Valborg och njutit av helgen som varit, det var lite härligt att ha en extra dag ledigt (1 maj). Något som verkligen behövdes efter fredagens stora upplevelse!

Som rubriken lyder så har jag varit på konsert, dock inte på självaste Valborgsmässoafton utan i fredags med en annan typ av eld och hisnande spektakel. Så mina vänner och jag samlades i anslutning till Globen där vi tog oss en konsertdrink innan vi senare skulle ta del av konserten med Sabaton som varit uppskjuten i över ett års tid på grund av pandemin. Ni kanske minns min STORA besvikelse förra året i april när jag trodde att konserten enbart flyttades fram i drygt en månad, och när jag kom hem från jobbet och var så galet peppad på att få åka in till stan och njuta av konserten. Men då blev informerad om att konserten flyttades fram ett helt år, och då gick ju vaniljdrömmarna i kras kan man lugnt säga…

Men nu var dagen äntligen här! Jag mötte först upp Jocke i Gullmarsplan, sedan promenerade vi upp till Globenområdet och där letade vi upp Mogge som redan var på plats med ett gäng kamrater från sitt jobb. Jag blev glad när jag såg att det stod en tallrik med pasta framför honom och en halvdrucken öl, då vet man att han kommer att hålla sig alert ett par timmar till innan han blir överförfriskad. Så vi slog oss ner vid deras bord och så hälsade vi på hans arbetskamrat som jag träffade när Mogge flyttade tidigare förra veckan (ett tisdagsäventyr), samt hans bror som också var på plats. Sedan dök Marcus upp med sin stela rygg och kort därefter hördes en bekant röst inifrån baren, det var Tommy som nu dök upp med tre stora öl i famnen som han vänligt delade med sig av till oss andra. Det visade sig att han bor i samma trappuppgång som brodern till Mogges arbetskamrat, så de hade tydligen träffats tidigare och burit sängar tillsammans eller något liknande. Haha!

Efter att ha druckit en öl och den där drinken så förflyttade vi oss in i Globen istället, alla kom förbi vakterna utan problem och den mest rakryggade genom entrékontrollen var såklart Marcus med sitt ryggskott. Och det man har lärt sig genom åren är att man måste ta sig in på arenan innan någon av oss blir för onykter, då kan man få vända i dörren. Nu är vi ju vuxna och dricker aldrig för mycket så det händer ju typ aldrig längre. Men när vi väl kom in så var några av oss väldigt hungriga, och jag kom ju ihåg att man kan beställa goda hamburgare på en av barerna. Så vi gick dit med bestämda steg och ställde oss ganska bredbenta vid bardisken och ropade hamburgare till folket, och varsin öl! När vi betalat blev vi hänvisade till en lucka i väggen bakom oss där maten serverades, men personalen där hade inga hamburgare utan skickade tillbaka oss till bardisken igen. Då kom det fram att de inte alls hade några hamburgare där den kvällen, trots att vi betalat för detta. Märkligt kan tyckas, men då erbjöds vi kebab istället för det kunde man få köpa där. Inte lika gott enligt mig men vi fick påsar med chips som plåster på såren och då mådde jag genast som en kung igen. Medan vi åt vår kebab så hörde vi förbanden avlösa varandra, först ut var monstergruppen Lordi som de flesta känner igen. De lät ungefär likadant som när de vann Eurovision Song Contest 2006 med låten ”Hard Rock Hallelujah” och såg lika läskiga ut fortfarande. Och efter dem så gjorde ett för mig nytt band entré, de heter Babymetal och verkade vara en grupp hårdrockande tjejer vilket är ganska ovanligt inom genren.

Men de lät helt okej tycker jag, även om jag inte lyssnade så noga eftersom de spelade samtidigt som vi förflyttade oss till en annan bar. Där hittade vi Mogges jobbarkompis igen, och efter en stund kom även hans bror promenerandes till baren med en enorm kartong popcorn som han glatt delade med sig utav. Dessa smaskade vi oss samtidigt som vi beundrade en av vakterna som fick ta en lång diskussion med en ganska överförfriskad kille som hemskt gärna vill komma in på baren, men det slutade lugnt och han ställde sig istället vid en pelare en bit bort. Där stod han ropade att han tyckte världen var orättvis och frågade högt vakten varför andra fick komma in på baren men inte han. Anledningen var glasklar tyckte vi och skrattade åt det hela, men nu var tiden snart slagen för Sabaton att göra entré på scenen så vi svepte våra glas och knallade ner till ståplatssektionen där vi hade våra platser. Eftersom vi hade en situation vi valde att kalla ”man down” där Marcus med sin raka rygg behövde stöttning, så lokaliserade vi snabbt en bar där vi kunde hänga och samtidigt ha bra flöde av dryckestillförseln. Nu var det dags, ljuset dämpades och till låten ”Ghost Division” dundrade de igång kvällens show!

Hjälp vilken ljudkuliss det var där inne i Globen! Trummorna smattrade så högt att det vibrerade i bröstkorgen medan sångaren Joakim sprang fram och tillbaka över scenen i ett försök att få igång publiken som redan hoppade för fullt. Och helt otippat följdes första låten upp med en av mina favoriter… Bismarck!

Vi blev alla lite tagna av de geniala valen av öppningslåtar, och mitt i vår diskussion så drog de igång låten ”Carolus Rex”. Jag tror fasen att hela globen var i extas då, alla sjöng med och draget där inne var verkligen på topp!

Aldrig har jag varit med om att ett band öppnat en konsert på detta vis där flera av deras absolut största hits rivs av direkt, men det var ju helt genialt enligt mitt tycke istället för att spara dem till slutet av showen som många andra gör. Resten av konserten var riktigt bra även om lugnare låtar smög sig in under kvällen, men det skapar också en härlig allsång bland publiken som ger en gåshud. Mina stämband var sig inte lika alls efteråt och jag tappade rösten där någonstans i början av deras gig, men det var det värt för konserten var fasen den bästa jag sett dem framföra hittills. Wow!

Detta band skrivs det om ganska ofta och mycket beroende på att deras musik handlar om historiska händelser som speglar krigets baksidor men även hjältemod som uppoffrande soldater blivit ihågkomna för än idag. Sabaton är ett speciellt rockband för många, men jag fullkomligen älskar deras musik och tycker att de är så otroligt bra live. Det är kul att vi har en svensk rockgrupp av denna kaliber som levererar år efter år, samt turnerar över hela världen och som bara blir mer och mer populära ju fler som upptäcker dem. Stort tack för en underbar konsert och tack kära vänner för en oförglömlig afton i april 2023!

När jag kom hem på natten så smög jag försiktigt in genom ytterdörren, eller ja så försiktigt det bara går när man är halvt döv och med lite alkohol i kroppen efter en riktigt bra rockkonsert. Men innanför dörren blev jag direkt utskälld av hunden GW som kom framrusande, jag trodde att han låg och sov hos Linda men tydligen var hon uppe på en kisspaus mitt i natten. Så vi morsade snabbt på varandra innan hon gick och lade sig igen, men jag var inte riktigt benägen att somna så jag åt lite chips och kollade på TV en stund. Sedan gjorde jag det alla förväntade sig, däckade där på soffan…

Nästa morgon vill man ju inte visa hur svag man är efter en kväll på stan (en åldersgrej) så jag gick upp tidigt när Linda och GW tog morgonpromenaden, och när de kom tillbaka hade jag kaffet klart. Jag var så jäkla trött, och sinnet var så blurrigt fortfarande att jag inte hade kontroll på något alls egentligen. Men jag spelade cool och tror att ingen märkte något, kort därefter vaknade barnen en efter en och nu ville alla ha frukost.

– Jimmy fixar!

Så ropade jag och famlade mig vidare ut i köket, allt för att ingen skulle upptäcka hur pass seg jag egentligen var denna morgon. Men efter frukosten var jag så trött, och senare på eftermiddagen behövde jag verkligen vila lite för att ta igen mig. Det är bara att inse att man inte är 20år längre och att man numera blir mer påverkad av en utekväll än tidigare, men som tur är så är jag inte ute så ofta utan värdesätter en pigg morgondag väldigt mycket.

Resten av helgen gick allt mycket bättre, Nova hade bjudit några kompisar på kalas under söndagen och bokat in detta på Laserdome. De hade väldigt roligt och eftersom det var Valborg så var nästan inga andra där, så de hade i stort sett hela stället för sig själva. Efteråt var de alla väldigt nöjda och glada, mest Nova tror jag som äntligen fick ha sitt efterlängtade kalas. En av hennes kompisar fick åka med dem hem till Värmdö där de skulle hänga vid kvällens brasa nere på Sjöliden, och jag åkte tillbaka hem igen och hade en skön kväll med Linda och GW vovven. Hoppas att ni alla hade en riktigt fin helg!

Rent sportmässigt kunde det ha blivit en roligare söndag, först spelade Djurgården en fotbollsmatch borta mot Degerfors som tyvärr inte gick bra alls. Det blev förlust och som tur var så hände detta när jag var på Novas kalas så jag slapp ju se eländet, men senare på kvällen så var det den sista och avgörande finalmatchen i hockeyn mot Modo som vi följde noga hemma i soffan. Vinnaren skulle ta klivet upp till SHL igen och det blev tyvärr Modo som enkelt vann mot Djurgården och därmed säkrade en plats i högstaligan nästa år. Lite tråkigt är det, men de får göra ett nytt försök nästa år igen. Bättre lycka nästa år och bra kämpat ändå måste jag säga.

Ja men hörni, jag glömde ju berätta om något fint som har hänt. Eller det började inte med något fint alls, jag upptäckte fula repor på ena sidan av min bil som jag inte fick bort själv. Utan då lämnade jag in bilen i hopp om att de skulle kunna få bort de fula reporna, det blev en helrekond med andra ord och reporna försvann helt och hållet. De motortvättade även bilen och gjorde rent hela insidan, ja till och med innanför tanklocket hade de putsat rent. Jag har nog aldrig sett bilen så ren och fin tidigare, och den doftade riktigt ljuvligt invändigt. Men mest av allt var jag glad att de kunde få bort reporna på bilen, det såg verkligen inte roligt ut alls men nu är alla repor borta igen. Så himla fin, älskar min bil!

Nu har både barnen och hund åkt med bilen sedan dess så invändigt var det som att återgå till ruta ett igen, med tillhörande hundhår och sand i baksätet. Haha, så den glädjen blev inte långvarig men så är det när man är en stor och livlig familj. Jag får väl göra rent bilen nästa år igen i värsta fall, det är inte värre än så. Men ni ska alla ha ett stort tack för att ni läser, sköt om er nu allihop. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till den berusade killen utanför baren i Globen, han kunde inte förstå varför ”hela världen” var emot honom när han bara ville komma in på baren och dricka lite mer öl. Trots att han garanterat mådde bäst utav att inte dricka mer den kvällen, men det är inte alltid så lätt att förklara så all cred till vakten som tålmodigt förklarade detta om och om igen. Detta till vår glädje som hade väldigt kul åt hela situationen, skål!

Nu ska jag ta er tillbaka långt bak i tiden på en resa genom Europa! Eller ja inte så långt tillbaka i tiden utan jag tror det var sommaren 2000, och någon längre resa genom Europa blev det inte heller för den delen…

Jag var 20år ung och redo att ge mig ut i den stora världen, och jag var åter tillbaka på ICA-butiken där jag jobbade efter att ha muckat från lumpen. Där började jag tillsammans med mina två arbetskollegor Mogge och Pelle att planera för att genomföra en stor bilresa genom Europa. Och eftersom Sverige var med i EU numera så förstod vi det som att då behöver man heller inte använda sig av ett pass längre, utan det skulle räcka med ett internationellt ID-kort eller körkort för att få passera gränserna in till andra EU-länder. Fasen så smidigt! Vi blickade mot Danmark och den nybyggda Öresundsbron, för att sedan köra vidare ner mot Tyskland och kanske bort mot Belgien och Nederländerna. Eller varför inte Polen, eller ännu längre söderut mot Schweiz och Österrike innan vi tillslut skulle hamna i soliga Italien. Wow! Vilken resa detta skulle kunna bli tänkte vi och tog ledigt från jobbet alla tre, sedan fick vi låna min kära vän Tommys fina röda Volvo 740 för att ge oss ut på vår minnesvärda resa. Europa här kommer vi!

Vårt första stopp blev McDonalds i Norrköping, ja men man blir ju hungrig av att upptäcka världen. Jag minns att vi satt utomhus och åt vår hamburgare samtidigt som vi sneglade mot horisonten, där framme låg det… kontinenten Europa… Men även en annan hamburgerrestaurang ca 100 meter längre bort som jag tror heter McOrvars, detta fick oss att skratta en hel del men efter att vi ätit oss mätta så fortsatte vi vår bilresa mot Danmark.

Efter kanske en halvtimme eller så hade vi nått Malmö, haha! Nej så snabbt går det inte att köra från Norrköping till Malmö, men med Mogge bakom ratten så gick det undan kan jag lova. Vi tog en kort bensträckare när vi var framme vid Öresundsbron, det var häftigt att se denna bro på riktigt och först då insåg man ju hur stor den faktiskt är. Vi hade ju bara sett och hört om detta brobygge på TV i flera år, nu var vi äntligen där och på andra sidan väntade Danmark. Vi visste inte riktigt vart vi skulle sova för natten, men det fick lösa sig. Vi hoppade in i bilen igen och körde över bron, och gränskontrollen gick ju supersmidigt. De kollade knappt något alls utan släppte glatt in oss i grannlandet.

– Öih uhe jae Denmark ja vilkomen.

Ja inte riktigt så men något liknande sa gränspolisen och jag vet faktiskt inte hur man stavar på danska, det är ett svårt språk både när det gäller text och tal. Det fick vi erfara flera gånger under denna resa, inte minst när vi stannade till i Köpenhamn.

Vi strosade runt på gatorna där ett tag och njöt av det fina vädret, fasen vilken mysig stad detta är egentligen. Trevliga människor och bra shopping, jag har ju som tradition att köpa en fotbollströja i varje land eller stad jag besöker utanför Sverige och hittade här en fin matchtröja med namnet Laudrup på ryggen. En av de största stjärnorna inom dansk fotboll genom tiderna, den var ett självklart köp! Men när man shoppar och framför allt rör på sig så blir man hungrig, och trots att vi åt lunch på McDonalds så beslutade vi oss för att äta vår middag där också. Och nu kommer ett av mina bästa minnen från denna resa, Mogge ska beställa mat och killen bakom disken frågar vad han vill ha att dricka…

– Cola utan is. Svarar Mogge.

Killen stirrar på honom och rör inte en min, så Mogge upprepar sitt svar och blir lite internationell.

– Cola, utan is… No ice!

En tjej som hjälper killen i kassan att plocka ihop beställningen stannar upp och tittar även hon väldigt frågande på Mogge, som nu nästan bokstaverar sin beställning på engelska för dem i kassan.

– COLA! NO ICE!

De tittar på varandra och plockar ihop beställningen, Mogge förstod inte vad som är så svårt att förstå utan vänder sig mot mig i kön bredvid och skrattar åt det hela. Hur kan de inte fatta vad han menar säger han till mig, sedan får han sin mat och går och sätter sig. När jag kommer till bordet så berättar Mogge för Pelle vad som hände i kassan, och ser samtidigt att det är is i colan i alla fall.

– Men vad fan, alltså jag orkar inte. Hur svårt ska det vara att inte hälla i någon is? Muttrade han men drack sin cola med is ändå.

När vi sitter där och äter så noterar vi något intressant på en av reklamtavlorna inne i restaurangen, där det visar sig att ”ice” inte betyder is på danska utan tydligen något helt annat…

– Cola utan glass, UTAN GLASS! Vad är det ni inte förstår? Hahaha! Mogge alltså, som vi älskar honom och vi förstår nu varför de som arbetade på McDonalds tyckte han var konstig när han ville beställa cola utan glass. Detta hade vi roligt åt ett bra tag och ibland kommer detta härliga minne tillbaka än idag, och jag minns även att han vid detta tillfälle berättade att han själv tycker att hans engelska är så dålig och nämnde en därför en liknande händelse där det engelska språket fallerade en aning. Det skedde en gång när han var yngre och reste med sin familj utomlands, då skulle han be om ett sugrör till sin dricka på restaurangen men kunde ej komma på vad sugrör heter på engelska. Vi vet nu att det inte heter ”sucktion pipe” i alla fall, och hans syster fick hoppa in och rädda situationen den gången…

När vi strosat runt i Köpenhamn ett tag så insåg vi att det snart var kväll och att vi faktiskt behövde någonstans att sova för natten. Så vi körde vidare och hittade en camping vi tyckte verkade bra att övernatta på, så där parkerade vi och slog upp vårt fina tält. Sedan kom vi på att i Danmark kan man ju köpa starköl i vanliga affärer! Så inspirerade av denna storslagna nyhet letade vi upp en liten butik där inne på campingen, och mycket riktigt… Där sålde de starköl! Ganska billigt var det också, men vi förstod tyvärr inte alls vad mannen i kassan sade att allt kostade.

– Deh bliäh overhuöva og en fjärs.

Detta sade oss tyvärr ingenting, men vi såg en liten display med siffror på som vi antog var summan av det vi ville köpa. Då lade vi fram alla möjliga danska mynt och sedlar tills han såg hyffsat nöjd ut, sedan tog vi med oss ett gäng flaskor öl och några rör med Pringles till en liten lokal i närheten där det fanns ett biljardbord. Där hängde vi ett tag men jag kan inte påstå att det var något bra drag på denna campingen, så efter någon timme eller så gick vi tillbaka till vårt tält och sov för natten.

Nästa morgon var det dags att åka vidare ut i Europa, så vi vaknade tidigt och packade ihop oss för att snabbt komma iväg. Det fanns inget vi kunde köpa att äta inne på campingen så på vägen till Tyskland stannade vi till i en liten by där vi hittade ett mindre café, här åt vi troligen Danmarks godaste macka. Den var så otroligt god, tyvärr minns jag inte mycket av vad som var på mackan men kommer ihåg att den smakade ljuvligt och att vi alla blev proppmätta. Och sista biten fram till den Tyska gränsen fortsatte vi spekulera högt i bilen i vart vi skulle åka vidare, men första anhalten skulle definitivt bli ett ölstopp och sedan var siktet inställt på Berlin. Och därifrån var vi ännu inte helt överens om vi skulle köra västerut mot Belgien, Nederländerna och Frankrike eller om vi skulle korsa alperna och ta sikte på Italien. Det var i alla fall tre jäkligt upphetsade och peppade killar i den röda Volvon som rullade fram till gränskontrollen på väg E45!

Det var en bra mycket större kontrollplats här än vad det var mellan Sverige och Danmark, men det såg ut att rulla på minst lika smidigt och snart var det vår tur att passera gränsen.

– Passports! Ropade gränspolisen in i vår bil.

Pass? Men vi hade inga pass med oss, det skulle man ju inte behöva nu när vi gått med i den Europeiska Unionen. Utan då skulle det ju räcka med våra körkort som ID-handling, något Mogge försökte förklara på sin bästa engelska för polisen.

– But we are in the United Nations now and do not need any passport, right?

Polisen tittade förvånat på honom, kanske för att Mogge av misstag råkade säga The United Nations (FN) istället för The European Union (EU) vilket inte hjälpte oss i denna situationen alls.

– No passports! No Germany! Sade polisen och pekade att vi skulle vända bilen och köra tillbaka till Danmark.

Vad fasen, så här skulle det ju inte gå till! Nu spricker ju allt om vi inte kommer vidare, men då slog vi våra kloka huvuden samman och med kartans hjälp hittade vi vad vi trodde var en smitväg in i Tyskland via en mindre väg. Vi kör dit och testar! Det var inte långt bort alls och med Mogge bakom ratten var vi som sagt snabbt på plats. Det var en liten och krokig väg, men där framme kunde vi tillslut skymta vad som liknade en liten kiosk bredvid vägen som vaktades av en eller två poliser. När vi kom fram vinkade de att vi kunde köra vidare och jublet i bilen gick inte av för hackor kan jag säga, vi visualiserade om hur vi satt på stora torg där ölfester utspelade sig och sjöng högt med armarna i krok och en kall ölkittel i varje näve. Nu var vi äntligen inne i Tyskland och vårt äventyr kunde fortsätta enligt planerna! Trodde vi, för bara några hundra meter längre fram kom en ny liten kiosk vaktade av poliser och här blev vi stannade igen.

– Passports! Ropade gränspolisen och ville se våra pass.

Pelle tog nu till ord och försökte förklara det Mogge inte lyckades lika bra med vid första gränskontrollen, men inte ens hans felfria engelska lyckades övertala poliserna att släppa in oss i Tyskland. Bittert fick vi vända om och med låga motorvarv återvända till Danmark igen…

Detta var en sorglig stund för oss alla tre, skulle vårt äventyr redan ta slut. Här och nu, i Danmark? Nej vi kunde fasen inte acceptera detta, men chanserna att ta oss vidare ut i Europa minskade ju plötsligt drastiskt. Istället bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen och körde vidare genom Danmark upp till Århus och sedan Ålborg, men inget av dessa städer var tyvärr särskilt festliga. Istället tog vi sikte på Sverige igen, och bokade därför in oss på nattfärjan från Fredrikshamn över till Göteborg.

Det var en ganska liten färja och ingen partykryssning om man nu hade hoppats på det, istället fokuserade vi på att sova ut ordentligt i hyttens sängar. Nästa morgon åt vi frukost på båten och kunde se hur den sakta närmade sig Göteborgs hamn, vädret var i alla fall bra denna morgon och man måste fokusera på det positiva när saker och ting inte riktigt gått som man har tänkt sig. När vi lagt till i hamnen så hoppade vi in i den röda Volvon och körde in till city, det var ju nära och bra så vi parkerade bilen och knallade sedan runt på Avenyn. Vi var alla lite novisa i denna stad och visste inte riktigt vad vi skulle hitta på för skoj, men Liseberg kände vi alla till så dit drog vi för att roa oss denna eftermiddag vilket skulle bli kul!

Här var det fullt av glada människor och skrikande småbarn, vilken härlig nöjespark! Vi gick runt och tittade oss omkring en stund innan det var dags att käka lunch, och detta är mitt minne från lunchen på Liseberg: Primärt dyrt!

Men sak samma, vi hade ju roligt i alla fall och testade en del åkattraktioner som var jäkligt roliga. Jag gillar ju karuseller och sådana saker, det har jag alltid gjort. Men efter några timmar var vi ju typ klara med Liseberg, allt gick ju så smidigt och snabbt där inne när man bara har sig själva att underhålla. Vi lade oss på en gräsplätt inne i parken och funderade på vad vi skulle göra härnäst, klockan var ju inte mycket alls eftersom vi varit uppe så tidigt. Tillslut landade vi i att vi skulle gå på bio och sedan käka nåt innan vi skulle vidare ut på någon nattklubb senare på kvällen. Sagt och gjort! Vi bokade varsin biljett till sommarens storfilm ”Mission Impossible 2” och skulle nu bara hitta till biografen, men det var enklare sagt än gjort. På denna tid fanns inga GPS:er eller liknande utan vi försökte leta oss fram med hjälp av vår karta, men den där biografen var oerhört svår att finna. Vi stannade några ungdomar och frågade om vägen, men de hörde väl att vi var från Stockholm och skickade oss helt i fel riktning för att jäklas. Detta var inte uppskattat alls och nu började tyvärr ett förakt mot göteborgarna att sakta växa fram hos oss. När vi tillslut hittade fram så kunde vi njuta av filmen, som jag personligen tycker är den absolut bästa i hela filmserien.

Efter att filmen var slut så lämnade vi bion och kastade i oss en enkel middag, nu började klockan närma sig tio på kvällen och man hörde musiken dunka på uteserveringar. Nu jäklar skulle vi ha kul, det var allas inställning i sällskapet! Vi gick runt mellan några olika ställen men hamnade till slut på en mindre rockklubb där det var riktigt bra drag och roliga människor. Här spenderade vi resten av vår kväll och hade riktigt skoj, och med tanke på att stället var litet så blev det också väldigt varmt inomhus. Så när jag var ute en sväng på gatan för att få lite luft så hittade jag en gammal lumparkompis, Fond! Ja han heter faktiskt så i efternamn, han var på nattklubben intill och hade precis lika kul som oss andra. Vi utbytte några gamla minnen och ryggdunkar innan vi sedan skildes åt och återgick till våra sällskap igen.

Denna kvällen blev lång och Mogge han blev så himla full, haha! Okej jag blev också otroligt onykter, men kul hade vi i alla fall och Pelle den nyktra stackaren skulle ju köra oss vidare på natten för att hitta en camping att övernatta på där vi kunde slå upp vårt tält. Ingen visste vart vi skulle eller vart det fanns någon camping, men det gjorde inte Mogge eller mig något för vi tjoade och hade skitkul i bilen ändå. Pelle lyckades ändå på något vis hitta en camping mitt i natten, men den var ju såklart stängd och bommen var nedfälld vid infarten. Då kom en väktare fram och hjälpte oss in, så nu tyckte vi om göteborgarna igen. Det svänger snabbt här så häng med nu! Han sa att vi skulle köra in och parkera på en ledig gräsplätt, sedan kunde vi anmäla oss och betala när de öppnade på morgonen. Sagt och gjort, vi körde in och försökte slå upp vårt tält så tyst vi kunde där mitt i nattens mörker. Det gick sådär, Mogge och jag var ju inte dugliga till någonting alls utan ramlade mest runt där på gräset med varsin tältpinne i handen. Då fick vi den briljanta idén att Pelle kunde slå upp tältet själv eftersom han var den nyktra av oss, så Mogge och jag kröp in i tältet som mest liknade en stor tygpåse där på marken. Väl inne i denna tygpåse så höll vi upp våra tältpinnar för att hjälpa Pelle få klart det sista (det vill säga typ allt), vi skrattade så jäkla mycket och kände att vi bidrog massor till denna gemensamma uppgift. Efter mycket om och men lyckades Pelle på något mirakulöst vis få ihop tältet med oss två liggandes där inne, och alla kunde sova för natten.

Nästa morgon vaknade vi av att vi hörde folk utanför tältet gå och muttra saker som ”idioter” och ”jäkla dumskallar”, vi tittade nyvaket på varandra inne i tältet och frågade oss vad fasen som hände under natten egentligen. Inte hade vi väl varit så högljudda att vi störde de andra? Vi började få minnesbilder av vad som hände där på natten när vi skrattade åt våra försök att hjälpa Pelle få upp tältet alldeles ensam. Okej, vi kanske hördes mer än vad som var lämpligt så sent på natten insåg vi då och började sakta plocka ihop våra saker inne i tältet. Sedan stack Pelle ut huvudet för att se om kusten var klar eller om det fortfarande stod en massa människor utanför som var arga.

– Haha, grabbar… Ni måste komma ut och se detta. Sa Pelle och klättrade ut ur tältet.

Vi andra följde efter och synen som mötte oss var inte rolig, det visade sig att vi hade parkerat bilen mitt i ett stort blomsterarrangemang i mitten av vad som liknade en liten rondell inne på campingen. Och dessutom slagit upp vårt tält mitt i allt detta! Så okej, lite roligt var det nog faktiskt. Inte undra på att alla förbipasserande var upprörda och kallade oss för fula saker, vi skämdes en aning och beslutade att det nog var bäst att snabbt packa ihop allt innan fler skulle se oss. Sedan körde vi undan bilen fort som tusan och passade på att duscha av oss inne på campingen, därefter åkte vi genast därifrån utan att lämna några spår efter oss. Förutom hjulspåren och alla döda blommor i blomsterarrangemanget då förstås…

När vi lämnat brottsplatsen så åkte vi tillbaka in till Göteborg för att äta frukost, vädret var inte lika trevlig denna dag så vi funderade på om vi kanske skulle åka vidare. Frågan var ju bara vart, skulle vi ta oss norrut eller inåt landet. Vi bestämde oss för att börja åka inåt landet och stannade till i Örebro, där gick vi runt och såg oss omkring för att se vad staden hade att erbjuda. Vilket inte var så mycket, det är en fin stad men så mycket att göra verkade det tyvärr inte finnas. Vi hittade dock reklam för ett uteställe som hade någon typ av fest samma kväll, så vi tänkte att vi stannar och kollar vad det är för kul som ska hända där. Vi var dock först på plats när de öppnade, men vi var ju tidiga och uttråkade så vi förväntade oss inget annat. Vi beställde in lite öl och chillade där vi satt i väntan på att fler skulle dyka upp, och undrade vad som skulle hända där senare på kvällen. Efter ett tag kom det ett gäng tjejer in som slog sig ner vid bordet bredvid oss, och direkt efter det anslöt en man som jag vill påstå var extremt gay. Det kanske är fel att uttrycka sig så men han hade kort kjol på sig, handväska och var uppsminkad till tusen. Vilket inte var några problem för vår del, men sällskapet verkade inte så intresserade av att umgås med oss andra så vi satt kvar och inväntade resten av folket som skulle komma dit den kvällen. Men det visade sig att detta tydligen var en arrangerad fest för homosexuella som hade någon sorts storslagen gayafton där denna kvällen, och då kände vi att vi kanske inte hade kommit rätt. Det skulle säkert vara kul att stanna kvar men detta verkade nästan vara en större privat fest fick man känslan av, så då lämnade vi Örebro mitt i natten och åkte därifrån.

Lite bittra var vi men framför allt Mogge var riktigt less efter att kvällen inte alls blivit så som han hade tänkt sig, han ville åka hem. Till Stockholm!

– Nu saknar jag min tjej och vill bara åka hem. Sa han uppgivet i bilen.

Vi kände att det kanske var lika bra trots allt, resan blev inte riktigt som vi tänkt oss men har haft en rolig och minnesvärd resa ändå. Vi korsade inte Alpernas höga berg eller fick möjlighet att spexa på en solig strand i Italien med gelato rinnande längs våra händer, utan där på en gaybar i Örebro slutade alltså vårt europaäventyr för denna gången. Vi sparade norrland för framtida äventyr istället och Mogge satte kursen hem mot stan igen, och Pelle spelade sin nyköpta CD med Deep Purple på repeat hela hemresan. Tidigt på morgonen innan solen gått upp rullade den röda Volvon in på min gata hemma i Brandbergen och jag klev med seg kropp ut ur bilen. Detta var slutet på vår europaresa, så jag tog min väska och fina fotbollströja med mig in och landade trött på min säng. Borta bra men hemma bäst, hem ljuva hem…

RESANS JERKER går till ungdomarna i Göteborg som lurade bort oss i vårt sökande efter biografen. De höll på att starta ett förakt mot göteborgare som de inte förtjänar, Göteborg är en underbar stad och de flesta jag träffat där sedan dess har ju varit kanonmänniskor! Så inget förakt mot göteborgare när de är så trevliga, dessutom heter nästan alla killar Glenn och de flesta som bor där luktar fisk har jag hört… Hihi!

EPISODE VII

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar ”Smalltalk”.

Varmt välkomna tillbaka, sist jag skrev här så trodde jag nog att det skulle bli mitt sista inlägg gällande ”Smalltalk”. Det var i juli 2021, vilket innebär att det var snart två år sedan och barnen pratar ju numera så pass bra rent grammatiskt att det sällan blir några roliga fel när det gäller uttal och liknande. Men! Jag har lyckats samlat på mig några ytterligare fraser sedan sist och kommer att låta er ta del av detta här nu direkt!

Första roliga frasen eller ordet är något som jag känner igen från min egen barndom, men detta har även barnen anammat detta här hemma under en kortare period när de var små… Blätteblask!

– Åh kan vi inte få något litet som är godis, snälla bara en sån där blätteblask?

Jag tror att det var min lillebror Tommy som brukade säga samma sak eller kanske ”tablask” när vi var små, men nu var det Freja som sladdade lite på bokstäverna och uttryckte sig på detta sätt om ordet tablettask. Ni vet de där små askarna med godis som man älskade när man var liten! Det kunde ju göra ens dag om någon räckte över en liten blätteblask bara sådär, och än idag så smakar de ju faktiskt riktigt mumsigt så jag förstår att barnen gillar dessa.

Nästa ord var det ingen mindre än vår lilla Nova som uttryckte i sin frustration på sin storasyster Freja när de började bli lite osams, då Freja ganska högt och bestämt sade vad hon tyckte. Nova gillade inte alls hennes ton, för tydligen hade hon precis blivit utsatt för… Skället!

– Du behöver inte bli så arg och göra skället på mig, jag gillar inte skället!

Nova ville inte bli utskälld helt enkelt, och tappade väl bort bokstaveringen en aning när hon bestämt ville markera att man gör minsann inte skället mot henne. Detta var dock en engångsföreteelse för jag hörde aldrig henne eller någon annan av barnen uttrycka just skället i den bemärkelsen fler gånger. Men jag är glad att jag snappade upp detta för det är ju lite kul ändå!

En annan rolig sak som vi kom in på var när Freja skulle berätta om en situation som uppstod när hon skulle duscha, då hon fick lite problem med… Kapellet/skafferiet!

– När jag skulle dra för kapellet, eller nej… vad heter det? Skafferiet! Nej jag minns inte…

Pinnen man drar i när man ska öppna och stänga vårt draperi i duschen lossnade och tydligen blev hon lite ställd av detta, och kunde helt enkelt inte dra för kapellet eller skafferiet. Men hon var så uppspelt när hon återberättade detta för alla vid middagsbordet att hon kallade duschdraperiet både för kapellet och skafferiet, men hon förstod att det var fel och skrattade bara. Och när hon kom på att det var draperi hon menade så fortsatte hon bara skratta ännu mer så att skrattet det smittade av sig på resten av familjen som satt samlade där runt bordet, den lilla busungen.

Här kommer dagens sista uttryck, och det är egentligen ingen felsägning utan mer en väldigt konstig förkortning för ett av deras favoritspel… Forre!

– Ska vi kolla om det är någon som vill spela Forre med oss? Pappa kan vi få köpa V-bucks till Forre?

Detta hör man av twinsen väldigt ofta numera, och spelat de syftar på när de säger Forre är såklart braksuccén Fortnite. Ett spel som går ut på att jaga varandra i lag på någon sorts låtsas ö där man ska klara sig så länge utan att bli skjuten av sina motståndare. Och det är väl det mest kända spelet just nu, för alla verkar ha hört talas om detta (utom möjligen min kära far då). Men nu när de blivit rutinerade ”gamers” så har de slutat säga att de ska spela Fortnite utan då florerar istället uttrycket Forre flitigt här hemma.

Som jag skrev i inledningen av detta inlägg så är ju barnen så pass stora numera att det inte sägs fel eller blir lika tokiga saker längre, så därför kan detta mycket väl vara det sista inlägget av ”Smalltalk”. Jag har förvisso trott det tidigare också och ändå kunde jag få ihop detta inlägg, så vi kan väl hoppas på det bästa att det faktiskt blir fler minnesvärda ord att presentera här. Personligen så saknar jag alla de roliga saker barnen sagt genom åren, nu under helgen så kom jag att tänka tillbaka på uttrycken Bega Baren (Vega Baren i Haninge) och även hamburgerkedjan Burpi King (Burger King) som de gärna ville besöka när de var mindre. Det har sin charm att de är så snuddande nära på att säga rätt men att det blir någon bokstav som hamnar lite fel, och plötsligt har vi ett minne för livet tack vare detta. Men tills vi hörs igen, stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går väl till Henke kan jag tycka, han kan inte heller prata eller uppföra sig för den delen så då får man utmärkelsen här som ett brev på posten. Han blir säkert gråhårig av allt grubblande kring detta, men så får det vara. Tjoflöjt!

Så vad händer i sommar då, jo planeringen pågår för fullt och det nalkas både festliga och roliga upplevelser! Linda och jag ska nämligen få ta del av flera intressanta och roliga händelser som är inbokade i sommar och senare i höst, så det blir kul att ha dessa händelser att se fram emot!

I veckan fick jag nämligen en tidig födelsedagspresent av Linda, där hon bokat boende uppe i Tänndalen med tillhörande konsertbiljetter till ”Weeping Willows” som ska uppträda där på fjället. Jag har aldrig varit i Tänndalen tidigare men tror att det ligger uppåt en bit ganska nära gränsen till Norge, och jag tycker att våra svenska fjäll är helt underbara på sommaren! Naturen och miljön ska vara helt underbar, där finns tydligen ett fint vattenfall och en lagun med fjällvatten där man troligen kan nakenbada och kasta macka på vattnet. Plupp!

Vad jag förstår så ska Linda och jag bo i en sorts mysig lodge nedanför fjället, där kan man säkert grilla och ha det riktigt mysigt tillsammans. Sedan tar man med sig något att sitta på och åker med skidliften upp till toppen där konserten äger rum, och då kommer även Lindas mor Åsa och hennes Lasse att göra oss sällskap. Bra musik (Lindas skönsång efter några öl) i kombination med vacker utsikt (Lasse) och gott sällskap (Åsa) är ju oslagbart, sen kan man ju rulla hela vägen nedför fjället om man vill ha en riktig vildmarksupplevelse. Visst kan det finnas blodsugande insekter eller en och annan hungrig björn, men jag är inte så orolig. Åsa doftar säkert gott så då kommer alla blodsugare att söka sig till henne, och Lasse kan nog skrämma bort björnarna som blir närgångna. Annars kan ju Åsa skrika på de prasslande björnarna så att de springer iväg, det kommer säkert fungera det också.

– TYST!!! Försvinn härifrån annars bussar jag min Lasse på er!

Haha! Det kommer bli supermysigt och jag börjar redan längta och se fram emot detta, tack min älskling för tidiga överraskningen!

Två veckor innan vi reser till Tänndalen så har vi bokat in oss på en annan rolig grej, då ska vi nämligen på en annan konsert. Denna gången är det Stiftelsen/Takida som uppträder och de har sin konsert i Dalhalla! Jag har aldrig varit där, inte Linda heller så det ska bli en rolig upplevelse att äntligen få uppleva livemusik på Dalhalla. Jag vet flera som varit där, min far bland annat har ju varit där flera gånger och tycker det är skithäftigt. Jag hoppas och tror att det rent musikaliskt blir kanon, akustiken där ska ju vara lite speciell så det blir häftigt att höra lite rockmusik från Takida. Och Stiftelsen såklart, det är ju typ samma band men mer svenska låtar som jag inte lyssnat in på mig så mycket ännu. Vilken kväll det kommer att bli!

Sedan så är det hundutställning på Gotland senare i sommar, så då passar vi på att göra en liten trevlig weekend av det hela. Vi har bokat en liten stuga och åker färjan över med bil och hela yapparajset! I år är tanken att vi ska fortsätta att hålla hårt i våra pengar och istället lägga detta på ett nytt boende, så vi kommer inte kosta på oss så dyrbara resor och annat. Men en liten stuga och en tripp till öjn får man väl unna sig tänker jag, så då åker vi dit och njuter i några dagar tillsammans. Åsa och Lasse kommer åka dit med husbilen och vara med på hundutställningen, så medan de stiliga damerna tävlar med vovvarna så kan Lasse och jag vakta all god mat och ölförrådet. Det gick ju strålande bra förra året!

Barnen har börjat skolan då så det blir bara vi vuxna och en liten studsig vovve som åker iväg, men det blir säkert trevlig ändå hoppas jag. Det blir lite vad man gör det till, och vi kan förhoppningsvis njuta av fint väder och härliga uteserveringar där de lokala invånarna pratar om Kung Keno eller andra gotländska påhitt. Tänk om vi springer på Babben Larsson där, OMG!

Sist men definitivt INTE minst så fick jag igår ett ett erbjudande om att förhandsboka biljetter till en show i höst, och jag kunde helt enkelt inte låta bli när jag såg att det var ”Leif och Billy” som ska uppträda med sin föreställning ”Gud förbannat vilken jävla show” på Scala Teatern. Vi tittar ju på deras TV-serie hemma och skrattar mycket åt deras galan påhitt och frispel, så vi kommer garanterat få en rolig kväll tänker jag.

Tur att jag inte bokade platserna längst framme vid scenen, för risken finns väl att man blir indragen i någon dispyt med dem då eller drabbas av Leifs klassiska vredesutbrott. Nu fick vi platser mer i mitten av salongen och då ser man allt bra på säkert avstånd, så detta hoppas och tror jag kan bli en riktigt rolig afton!

Nu nalkas det påsk och troligen en massa ägg, barnen är inte hemma i påsk och Linda ska sitta med sina studier så jag får se vad jag själv hittar på för kul. Jag har en plan på att lägga nytt golv på vår balkong så det blir lite trevligare, men syrran vill spela padel och då blir det ju på tok för mycket motion under en och samma helg. Jag kan inte chocka kroppen med en massa sport och kondition nu när den äntligen börjat gå ner i varv efter så många år som aktiv… Ja någon sorts aktiv har jag väl varit, men nu är det slut! Jag vill äta mazarin på en balkong med fint golv, det är vad jag vill göra! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till kortterminalerna i kassorna på Biltema som inte fungerade härom dagen när jag var där och storshoppade. Och tillräckligt med kontanter hade man ju inte på sig heller, så då fick de hacka systemet och dela upp allt det jag och alla andra kunder handlat på flera mindre köp. Då verkade det fungera att betala med kortet, men det tog ju extra lång tid och köerna i kassorna växte snabbt när alla var tvungna att göra samma sak. Man borde fått en varmkorv eller mjukglass som plåster på såren men det fick vi tyvärr inte, så nu byter vi till Jula och börjar handla mer där istället.

Mullinutt! Lite så vill jag beskriva hela helgen som varit, det har varit en helt fantastisk helg med enbart fokus på hälsa och avkoppling. Riktigt skönt kan jag lova, och välbehövligt!

Redan i fredags så var jag tydlig där hemma och förklarade för Linda att nu skulle vi enbart fokusera på varandra denna helg. Bort med alla ”måsten” och istället faktiskt ta det lite lugnt för en gångs skull. Så när vi möttes hemma efter att vi båda arbetat klart för veckan så bjöd jag henne på en kall öl, för det vet jag att hon gillar. Så vi softade i soffan och avnjöt den goda ölen, samtidigt som jag hade planer på att beställa hem dagens middag. Jag hade hittat en vietnamesisk restaurang där man kan köpa Pho, den där soppan som jag älskar! Så jag försökte sälja in min idé men att äta soppa till middag var ingen succé enligt min kära sambo, hon ville ha kött. Det ingår ju kött i soppan förklarade jag men reaktionen jag fick tillbaka var inte jackpott om man säger så, och eftersom jag ville att vi båda skulle ha en härlig afton tillsammans så byttes mitt soppförslag ut mot den goda maten på Texas Longhorn istället. Då blev hon glad! Så vi beställde lite olika godsaker och sedan väntade vi på att maten skulle levereras hem till dörren, himla smidigt och alldeles perfekt.

När vi var mätta och belåtna så tog vi det bara lugnt resten av kvällen, det var så skönt och det tog ju ett tag innan vi faktiskt kunde koppla av ordentligt båda två. Men som vi hade längtat efter detta, det har ju varit saker inbokat varenda helg känns det som ända sedan nyår så vi bara njöt av lugnet hela fredagskvällen. Och vi hade båda tagit ledigt på måndagen för att få en lite längre helg, så detta var ju bara början.

På lördagen kunde Linda inte låta bli att sitta med sina studier en stund, men sedan så var vi hembjudna till hennes mor Åsa och Lasse. De skulle bjudna på våfflor, och det fiffiga med allt detta var att vi tog med oss vårt våffeljärn dit för att kunna grädda många våfflor samtidigt. Och nu när Lasse har vidrört vårt våffeljärn så tror jag att värdet minst kan ha femdubblats, det märktes på våfflorna som Åsa gräddade också för de smakade otroligt gott! Lindas syster och man kom också förbi, och Lasses dotter och hennes kille. Så vi blev nästan lika många Homo sapiens som där fanns Canis.

– Voff! Voff! Skäller hundarna.

– TYYYYYST!!! Ropar Åsa tillbaka.

Det var otroligt smaskigt och mätta blev vi också, de hade verkligen inte snålat in på tillbehören utan det fanns med godsaker att smaksätta våfflorna med till allas belåtenhet. När vi hade ätit oss mätta så stannade vi kvar en stund och minglade lite innan det var dags att röra sig hemåt igen. Så vi tackade för en trevlig våffelfest och rullade tillbaka hem.

Hemma så hade jag ju förberett en bit oxfilé som vi skulle äta till middag, men nu var vi ju fortfarande ganska mätta så vi valde att äta senare på kvällen. Men köttbiten fick lite kärlek i form av god marinad som den fick ligga och dra i under några timmar, och till detta tänkte jag att vi skulle äta hasselbackspotatis med rödvinsås och kryddsmör. Alltså, det blev så galet gott att vi mofflade i oss all mat trots att vi inte var så hungriga. Till detta drack vi ett portugisiskt rödvin som var supergott, jag har nog inte druckit rödvin från Portugal tidigare men det kommer jag att göra igen. Alltid kul när man hittar lite nya varianter man inte testat innan så det var ju tur att det blev en bra matchning med maten vi åt till middag.

På söndagen fortsatte vår avkopplande helg med fokus på varandra, och då åkte vi till Nynäs Havsbad för övernattning med både spa och middag. När vi kom dit så fick vi vårt nyckelkort och kunde chilla lite på hotellrummet med svalkande bubbel och en smaskig charkbricka. Vi skulle dock inte bli långvariga där för nu nalkades det lyx vid deras spa, vi tog med oss badkläder och rusade dit med snabba fotsteg. Jag ville överraska Linda med en spabehandling eftersom hon kände sig stel och var öm i kroppen, inte för att hon är gammal utan mer för att hon stressat mycket sista tiden och förtjänade riktig avkoppling här nu. Så medan hon fick sin massage så kikade jag vad de hade att erbjuda för hälsosamma drycker där på relaxavdelningen, det fanns mestadels frukter och stora kannor med smaksatt vatten. Och en bar! Där fanns det öl och då måste det ju vara hälsosamt tänkte jag, så jag köpte en kall bira och chillade lite tills Linda skulle bli klar. Efter nästan en timme hörde jag hennes röst en bit bort.

– En öl tack! Sa hon bestämt till tjejen i baren.

Sedan kom hon svajande med dimmig blick och satte sig hos mig, hon såg lite medtagen ut.

– Gud vad det där var skönt, nu är jag avslappnad. Sa hon nöjd med ett leende.

Så bra tänkte jag, det var ju exakt det som var meningen. Nu var det dock min tur att få massage, något jag inte fått tidigare så detta skulle bli intressant. Linda visste om något hemligt krypin där man kunde ligga och chilla i sköna liggstolar en våning upp och njuta av den fantastiska utsikten, så hon försvann omgående. När jag kom in i det lilla rummet så fick jag lägga mig på en massagebänk, jag fick veta att jag skulle bli masserad med lavendelolja som är avkopplande och lugnande. Sedan blev jag masserad från topp till tå, fast i omvänd ordning. Jag trodde det skulle göra ondare, men det var nog mer en avkopplande massage och inte så hårt knådande. Det var riktigt skönt i alla fall så nu kanske jag vågar mig på att boka massage fler gånger, det är så roligt att få känna sig vuxen emellanåt!

När jag var klar så gick jag tillbaka mot den där hälsobaren, men först ville jag bara lämna min mobiltelefon i omklädningsrummet. När man är avslappnad och harmonisk, då kan saker gå fel. Som nu, när jag kanske gick rakt förbi herrarnas omklädningsrum och istället smällde upp dörren till damernas istället. Jag insåg snabbt mitt misstag och backade ut igen innannågon hann se mig, tror jag i alla fall. Det kanske sitter lappar upp där nu med en bild på mig som säger att jag inte är välkommen längre, åh grymma värld! Detta ledde till att all det lugn som massagen resulterade i nu var som bortblåst och snabbt försvann ur min kropp, jag rusade iväg och slängde in min mobil i skåpet innan jag hittade tillbaka ut till hälsobaren där jag kunde köpa mer hälsosam öl till Linda och mig. Men öl är väl inte hälsosamt kanske några av er tänker? Jo men det visade sig att detta var en glutenfri öl och det är hälsosamt, för magen i alla fall. Jag tog med mig ölen och hittade Linda halvsovandes i den där liggstolen en våning upp, hon låg där helt ensam och bara njöt. Detta var definitivt en stor fördel med att åka iväg söndag till måndag, det var nämligen nästan bara vi där på hela stället. Så vi behövde inte trängas eller bli störda av andra, vi gick nu vidare ut till deras varma pool som låg utomhus. Det ångade från det varma vattnet och allt såg riktigt inbjudande ut i mina ögon.

– BOMBEN! Ropade jag och tog sats ordentligt.

Haha, nej det gjorde jag inte! Jag har fått lära mig att man måste uppföra sig bland folk, så det övar jag på nu. Vi hade den varma poolen helt för oss själva där ute, så vi smuttade på vår hälsosamma öl och tittade ut över havets horisont. Såhär vill vi bo insåg vi båda två, där man kan sitta och titta ut över vattnet tillsammans och bara fyllas av ro i kroppen. Helt underbart! Om det inte vore för att det var väldigt kallt i luften, jag som är rakad på huvudet frös ju om knoppen medan Linda som har hår likt ett penntroll bara njöt. Jag doppade då huvudet i det varma vattnet och blev mycket nöjdare, i en minut eller två för sedan blev det ju ännu kallare om huvudet. När jag hållit på sådär en stund så vet jag inte om Linda tröttnade på mig eller om hon bara kände att hon badat färdigt, hon berättade då att vi kunde gå in och sätta oss i bubbelpoolen inomhus istället. Så det gjorde vi! Vi gick med raska steg in från den kyliga blåsten och såg en alldeles tom bubbelpool framför oss.

– BOMBEN! Skrek jag och tog sats.

Haha! Nej inte denna gången heller, jag sa ju det tidigare att jag övar på att uppföra mig. Linda smet iväg en snabbis och då passade jag på att hoppa ner i vattnet. Det var så varm och skönt, men jag ville ju ha bubblor. Alla vill ha bubblor! Det har jag sett i ”Hitta Nemo”, så jag kikade runt efter en knapp att starta bubblorna.

På väggen hittade jag den så jag simmade fram och började försiktigt trycka på knappen, men inget hände. Jag tryckte på knappen igen upprepade gånger, men inget hände. Har jag punkterat poolen eller vad tusan har hänt? När Linda kom tillbaka så frågade hon varför jag inte startat bubblorna, kvinnor alltså… Hon simmade fram till knappen och gav den ett rejält tryck, och plötsligt bubblade det som fasen överallt. Kvinnor alltså! Haha, ja men de är fantastiska och nu kunde vi njuta av masserande bubblor där i vattnet. Vi låg där länge tills vi började inse att att vi kanske borde ta oss upp, vi hade ju en middag bokad i restaurangen om en stund. Vi smet iväg och vidare in på respektive omklädningsrum, rätt omklädningsrum den här gången. Där duschade vi och gjorde oss klara, sen sprang vi upp på hotellrummet och bytte om till nya kläder. Jag kunde inte låta bli att ta ett chips från den lilla charkbrickan innan vi skulle gå till restaurangen, men tog tydligen ett chips från helvetet som smakade starkt som fasen och jag kunde nog ha dött där på fläcken. Det gjorde jag som tur var inte, men jag var upprörd över hur starka chips det finns och ångrade att jag smakade på det. De borde förbjudas…

Nu var vi redo för middagen! I restaurangen var inte många besökare på plats, det var vi och några sällskap till i lokalen. Vi började med varsin toast Skagen och ett glas vitt vin från Österike som var himla gott! Det hette typ Fritzl med en fågel på, det är allt jag minns. Varför minnet är svagt kommer vi in på lite senare, men varken Linda eller jag är så förtjusta i vitt vin men detta var riktigt smaskigt. Så det ska jag leta upp på Systembolaget när jag handlar där nästa gång.

– Hallå, jag letar efter Fritzl! Jag ser inget framme här i butiken, har ni möjligen någon Fritzl på lager i källaren? Så kan jag fråga personalen på Systembolaget när jag kommer dit.

Man ska inte skoja om Fritzl och källare, av en händelse så vet jag det nu. Men tillbaka till middagen, varmrätten bestod av potatispuré och köttbullar. Lite enkelt kanske ni tycker men vet ni att det var himmelskt gott! Klassisk svensk husmanskost kan vara så gott, och just detta var hur gott som helst. Vi lyxade det till det med ett rödvin från Argentina, detta hade vi båda druckit tidigare och båda älskade detta. Sedan måste jag säga att personalen som arbetade den kvällen var otroligt trevliga, allt med denna hotellvistelse var toppen hittills. När vi ätit och druckit upp så vaggade vi tillbaka till vårt hotellrum, där fanns lite godsaker kvar från vår charkbricka och även bubbel. Så vi fortsatte på vårt tema med avkoppling och lyx, allt för att ge varandra en underbar helg. Och när bubblet var slut så hittade jag minibaren.

– Well hello there! Sa jag och öppnade en flaska vin.

En liten flaska alltså, det räckte till varsitt glas ungefär. Mer skulle vi ändå inte ha för nu började vi bli trötta, vi behövde ju sova ut ordentligt för att orka med hotellfrukosten nästa morgon. Bow chicka bow wow!

Men hur trötta var vi inte nästa morgon… Båda hade nog nått nya nivåer av avkoppling och orkade knappt ta oss upp, kanske var det delvis vinets fel också från kvällen innan. Men när vi tillslut stod på benen så älgade vi… Eller jag tog väl stora älgkliv kanske, Linda har kortare ben så hon mer skuttar fram. Sak samma! nu kom ju en av det bästa med att bo på hotell, nämligen frukosten. Det var lika tomt som under middagen kvällen innan, vilket var skönt. Då slipper man höra en massa skrammel och andras surrande prat. Vi testade att dricka varsin hälsosam shot som var boostad med vitaminer och andra saker. Den var pyttelite god, men kanske gör den underverk för kroppen tänkte jag. Sedan åt vi nog av allt de hade att erbjuda, Linda gräddade till och med våfflor till frukost. Detta är ju riktigt trevligt, att i lugn och ro kunna sitta och avnjuta en god frukost läääänge…

När vi var mätta och belåtna så tog vi det lugnt på hotellrummet en stund. Tiden går fort när man har kul och snart var det dags att checka ut för denna gången. Detta var en underbar upplevelse som jag varmt kan rekommendera, allt var bra. Precis allt!

När vi kom hem igår så var vi fortfarande alldeles avslappnade så vi tog det lugnt resten av dagen. Nu känner jag mig piggare än på länge och längtar redan efter att få komma iväg på något liknande igen. Det är viktigt att ta hand om varandra och unna sig något bra emellanåt, det svåra är bara att hitta tiden att göra det. Så var rädda om er och ta hand om er, och tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Nej vet ni, jag mår så bra just nu att jag känner inget behov av att dela ut någon utmärkelse idag. Goosfrabaaa…

Hej hopp vad tiden går! Det var oförskämt länge sedan jag skrev något här nu men det har inte riktigt hunnits med den sista tiden, utan det var varit fullt ös på alla fronter.

Något som är härligt i allt detta är ju att solen skiner oftare och starkare numera, så jag tycker mig uppleva lite h vårpirr i kroppen redan nu. Det härliga pirret försvann dock snabbt och övergick i någon sorts kallsvettningar när jag insåg att det finns en hel del saker att ta tag i framöver. Däcken skall ju bytas på bilen snart vilket är både en smula jobbigt och kostar pengar (infaltionen gör sig påmind). Sedan skall bilen besiktas och det kostar ju också pengar (inflationen igen, prisuppgången på allt. Oj oj…), speciellt om de hittar något spännande som måste repareras (inflationen… Dyrt! Dyrt! Dyrt!).

Jag provade att laga ett stenskott i vindrutan nyligen innan det blev en spricka och det blev ju faktiskt riktigt bra, och kostnaden ingick i bilens försäkring så det uppskattade jag. På så sätt är det ju klokt att åtgärda stenskotten innan de blir riktigt illa, då kan man ju klara sig från att det bildas sprickor. Om man har tur vill säga, något jag sällan har i dessa situationer. För tror ni inte att det senaste snöovädret ställde till det med sina minusgrader, och när jag kom ut till bilen så fick jag mig en mindre rolig överraskning. Jag hade ju startat värmaren i bilen innan jag skulle åka hemifrån och detta resulterade i att en spricka tog fart i nederkanten av vindrutan som gick rakt upp mot lagningen av stenskottet, sedan fortsatte sprickan runt och förbi lagningen och vidare rakt upp. Nu har den snart nått taket, jag är verkligen inte nöjd…

Sedan ska hästarna ska skos om och locket ska läggas på brunnen. haha, nej inget sådant men det är alltid något som behöver ordnas känns det som just nu. Därför blir det extra skönt att få resa bort några dagar och tillbringa lite kvalitetstid med bästa fästmön, så kan vi båda ladda om och förbereda oss på allt som våren för med sig. Vi kommer njuta av en härlig spaupplevelse och bo på hotell, och säkert äta god mat och allt annat som hör till en sådan typ av vistelse. Så det ser jag verkligen fram emot!

Sedan så börjar det hända grejer med travhästen jag blev delägare i, den som min kollega herr Nilsson redan dömt ut på förhand. Haha, men nu har hästen fått träna och blivit masserad skriver tränaren så i början på april kommer den förhoppningsvis börja tävla. Äntligen kan miljonerna börja trilla in! Om den vinner förstås, men det är ju det herr Nilsson säger att den inte kommer att göra. Den är tydligen lika kapabel som en trebent åsna som är till hälften paralyserad eller något liknande, så att vinna en tävling är inget jag bör räkna med. Men det låter inte som den häst jag investerat i och det bästa är ju att jag inte räknar med något alls, jag har ju inte tur i spel men någon gång ska väl turen vända tänker jag och *vips*! Plötsligt blev jag miljonär tack vare min andelshäst och sedan kan familjen köpa ett hus där vi kan bo länge tillsammans. Man måste vara miljonär numera om man ska ha råd att köpa ett hus, räntorna är höga som tusan (åh just ja, inflationen) samt att bostadsmarknaden är lite skakig just nu. Men även detta kommer att ordna sig, det är jag säker på! Bara hästen siktar på guld och gör det den ska så kommer allt att ordna sig, haha!

Hur mår familjen då kanske någon undrar? Jo tack vi mår bra, men det är som sagt full rulle delux på alla fronter för oss alla. Linda jobbar och kämpar på med studierna, och vår planerade spavistelse kommer nog att göra underverk för henne så att hon äntligen kan få koppla av en stund. Barnen är mitt uppe i sin termin och lär sig nya saker hela tiden, även de har prov och skoluppgifter som de lägger mycket energi på just nu. Men det hände faktiskt en kul grej nyligen när jag skjutsade dem till skolan en morgon, då spelades låten ”Tragedy” med Beegees på radion i bilen. Då lyfte Nova blicken och tittade bekymrat på mig i backspegeln.

– Varför låter det sådär, VAD är det som sjunger?

Jag började såklart att skratta men förklarade att det var Beegees som spelades, och att det var några bröder som var jättepopulära på 70-talet. Men det räckte tydligen inte som förklaring.

– Låter dom sådär på riktigt? Varför är de så pipiga, jag förstår inte? Frågade Nova igen.

Jag kunde inte riktigt svara på det, utan försökte berätta att alla kan ju låta väldigt olika och att det inte är något konstigt med det. Jag är osäker på om hon köpte den enkla förklaringen men det kom inga fler frågor efter det i alla fall, fast jag tycker ju att det är kul att det kommer lite oväntade frågor från barnen emellanåt. Nu satt vi ju dessutom i bilen så ingen annan hörde ju detta, det är värre när de frågar något som de bara MÅSTE ha svar på och som dessutom kan vara svårare att diskutera när man exempelvis befinner sig i en affär eller på en restaurang. Sådant händer när man har barn, det är fakta. (*Källa, The Life of Jimmy)

Jag tänkte inte skriva så mycket mer just nu, utan lovar att återkomma med hur vår spavistelse blev sen och även en uppdatering om min trebenta åsna lyckades vinna något travlopp eller ej. Sedan såg jag att det finns en möjlighet att publicera det förmodligen sista inlägget av ”Smalltalk”, jag har lyckats skrapa ihop några roliga saker som barnen sagt och dessa ska ni såklart få ta del utav här på bloggen. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla prisökningar som sker just nu. Priserna på livsmedel, boende, el och drivmedel ja ALLT verkar stiga i pris. Om jag kunde ge en person utmärkelsen för att ha orsakat allt detta så skulle jag göra det, men det är faktiskt inte Henkes fel denna gången. Men om jag säger att det är Putins fel så är jag kanske inte helt ute och cyklar i alla fall, så den kan väl gå till honom då tycker jag…

Hallå där ute, har ni kastat ut granen och städat ut julen nu? Som den optimist jag är så ser jag fram emot sommaren nu, eller så får det fasen ta och snöa lite så det blir lite ljust och trevlig utomhus. Nu känns det lite väl mörkt och grått när man tittar ut, men då får vi se vad som kommer först… Mer snö, eller sommaren!

Jag har köpt en häst, en travhäst som ska springa lopp. Vet inte om det blir V75 eller nåt annat V men kanske alla V om jag har lite tur! Nu låter det kanske flådigare än vad det egentligen är, för det är enbart en andel jag äger av travhästen. Jag blev inspirerad när Linda fick en andel i en galopphäst av sin mor i julklapp, så då kollade jag runt på hästnet och annat var jag kunde köpa min egen häst. Då hittade jag denna havremoppe med smäckra lår och fnittriga hovar…

Patrick Tie heter hästen och han är tydligen en riktig bjässe som är nästan huvudet högre än de andra. Hans mor heter X.Treme Hoss och fadern heter The Bosses Lindy, dessa säger mig ingenting tyvärr eftersom jag bara hört talas om Golden Hornline och några enstaka andra. Den håller till utanför Jägersro Galopp i Malmö, där den nu ska tränas och bli en riktigt vass travhäst. Jag hoppas att formtoppen är nära så att den kan springa hem miljonerna snart så vi kan köpa vårt efterlängtade hus, det vore ju kanon!

Men, det kanske går helt åt pipsvängen med detta och man vet ju aldrig hur duktig hästen kan bli. Tänk om den blir rädd för publiken, biter andra kuskar, är aggressiv mot startbilen eller travar åt fel håll när de kör voltstart? Den kanske ställer till med så stora skador att jag blir skyldig ATG och alla andra pengar istället, åh grymma värld! Fast nu är vi inte riktigt där ännu, för tänk om det blir succé istället. Kanske blir Patrick Tie en legendarisk travhäst som vinner elitloppet och prix d’amérique flera år i följd! Ja så vill jag att det ska bli, heja dig hästen!

I helgen var korvfabriken igång hemma hos oss igen efter att ha stängt produktionen under flera år, och det doftade ljuvligt hemma! Denna gången blev det chorizo och Jimmys Bamse, jag ville inte ge mig på alltför många varianter eftersom det var så länge sedan jag gjorde detta hemma. Men mindes snabbt hur himla roligt det är att smaksätta färsen man ska fylla korvarna med, och det doftas som sagt väldigt gott. Dock så tar ju detta väldigt lång tid och trots mina förberedelser så fick jag ägna nästan hela lördagen åt att mala kött och fylla fjälster. Linda skulle plugga hela lördagen var tanken men hon blev lite otålig och började redan på fredagen så då blev hon snabbt klar på lördagen sen, men då fick hon koppla av lite medan jag höll på med min korvtillverkning.

Jag läste att man skulle kunna röka mat som exempelvis korv hemma i sin ugn. Mm… Gör inte det, för resultatet blev inte alls bra. Det blev ju ingen röksmak alls och korvarna fick inte heller någon vidare röd och fin färg, istället luktade det bara rökspån och korvarna blev tråkigt grå till färgen. Men nu har jag i alla fall testat, och vet att det inte fungerar så som jag vill så nästa gång röker jag korvarna på det gamla hederliga viset i min rök. Dessa korvar får duga till korvgrytor och annat, men smakar garanterat gott ändå även om de mer liknar råa korvar. Och om inte hästen jag investerat i presterar och drar in stora summor, så är det kanske här det kommer att sluta för honom…

Vi unnade oss ett biobesök i helgen och har nu sett filmen alla pratar om, nämligen ”Avatar 2 – The Way of Water”! Den var över tre timmar lång men det kändes inte alls som en segdragen historia, utan filmen var intressant att följa så tiden sprang iväg. Däremot så kändes det lite i svanskotan när filmen var slut att man suttit stilla väldigt länge, eller så började man odla sin egen blå svans där under filmens gång.

Filmen var bra, jag gillade den och tycker att den var varken sämre eller bättre än den första. Utan den motsvarade helt klart förväntningarna och gillade man den första filmen så är jag nog övertygad om att man kommer tycka om uppföljaren. Utan att spoila handlingen så kan jag berätta att det handlar mer om Jake Sully och hans familj, så det är inget storskaligt krig eller liknande där de ska rädda hela Pandora världen på samma sätt som i första filmen. Denna gången utspelar sig det mesta kring vattenmiljöerna och under ytan så att säga, och jag kan lova er att det är färgrika och fantastiska miljöer som visas upp och allt är otroligt snyggt att beskåda. Vi såg denna i 3D, men det blev nästan lite jobbigt att se en så lång film med 3D-glasögonen. Det blev ett läckert och snyggt djup som gjorde filmupplevelsen magisk, men jag får nog börja inse att jag är lite till åren kommen nu och att det finns gubbtendenser i min kropp som inte var helt nöjd efteråt. Men bortsett från en lite ofokuserad blick och ömmande svanskota så var detta en bra filmupplevelse som måste upplevas på bio, den är snudd på episk att se på de stora skärmarna.

Sedan har det länge pratats och skrivits, spekulerats och tasslats om en efterlängtat TV-serie som i måndags hade sin premiär… The Last of Us! Denna serie är baserad på ett spel, och innan ni blir lika skeptiska som mig så har jag lite mer att berätta. Spelet har jag hört av flera som spelat att det är den bästa storyn de upplevt, utan tvekan! Jag har även läst och hört att om det är ett spel de verkligen borde filmatisera så är det denna, så när den nu hade premiär och man dessutom har blivit pepprad med reklam och trailers för serien så var det svårt att hålla sig borta.

Det första avsnittet är nästan 80 minuter långt så det blev som en kortare film ungefär. Man får snabbt en förståelse för vad som har orsakat den förstörda och numera apokalyptiska värld de nu lever i, men utan att veta så mycket om själva utbrottet av den äckliga svampinfektionen som tycks ha drabbat hela världen. Blir man smittad eller infekterad så tar infektionen över hjärnan och börjar bryta ner sin värd inifrån, och ersätter kroppens inre med någon sorts svamp som gör att man på något sätt fortsätter att leva. Ganska äckligt om ni frågar mig, varelserna är alltså inte några zombies eller liknande men de ser otäcka ut kan jag lova och jag vet ju inte riktigt vad det hela går ut på ännu men det får man nog snart veta. Det handlar om en farbror som heter Joel som får i uppdrag att föra en flicka vid namn Ellie till någon sorts station eller bas, och flickan gissar jag verkar vara immun mot infektionen så hon verkar otroligt viktig för mänsklighetens överlevnad. Det är väldigt bra skådespelare med i serien och miljöerna är påkostade och trovärdiga, så det är nog en stor produktion som ligger bakom utvecklingen av denna serien. Jag ska kolla vidare och återkommer med en summering längre fram, dock så sänds serien på ett sätt jag inte alls uppskattar där det enbart släpps ett avsnitt varje vecka. Så det kan komma att ta ett tag innan jag har mer att berätta, men vill ni inte vänta tills dess så tycker jag absolut att ni ska börja titta själva redan nu. Jag tror att det kan bli en bra serie att följa faktiskt, så jag är ganska hoppfull denna gången efter att ha ledsnat lite på The Walking Dead…

Tack för att ni läser, nu ska jag runda av lite för denna gången. Önskar er alla en fortsatt fin dag, sköt om er och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke eftersom jag inte kan komma någon annan som förtjänar utmärkelsen. Så med hjälp av den gyllene regeln så kan vi nu stämma upp och sjunga GRATTIS HENKE!

Det var en ganska intensiv vecka mellan jul och nyår för oss här hemma, men det var mysigt och roligt. Precis som det ska vara när familjen är samlad för att fira dessa högtider!

Om vi backar bandet lite så kan vi börja dagen innan julafton, alltså dagen före dopparedagen. Haha, då var det full aktivitet i köket här hemma. Det rullades köttbullar och skinkan griljerades, allt för att vi skulle få något gott att smaska på under Bingolotto på uppesittarkvällen. Barnen var hos Jenny och skulle fira julafton där, men vi som var kvar hemma spelade bingo och hoppades på storvinsten. Jag såg mest fram emot att få äta en skinksmörgås och provsmaka köttbullarna, men det fanns tydligen strikta regler kring när man fick göra detta. Efter ”tvåans bingo” fick man äta enligt Linda, min mage kurrade när man kände den gudomliga doften från köket och bingon kändes dötrist i väntan på den där skinksmörgåsen. Men tillslut fick man ÄNTLIGEN spela av den där bingon och kunde äta, och den där första biten julskinka går inte av för hackor. Gud vad gott det är med julmat!

Vann vi något då, nej det blev inget. Som vanligt när jag spelar, det var ju en himla massa V75 lopp mellan jul och nyår men inte tusan hjälpte det mig att vinna några pengar till ett hus. Eller jo jag vann tillbaka det jag spelat för på veckans näst sista lopp, så då gick jag ”all in” på en Harry Boy Chans i hopp om att vinna de STORA pengarna. Men där tog det slut, så nu är jag trött på alla hästar och dessa lopp som börjar på V. Lite som Birgitta i ”Kjell”, hon började ju skjuta på hästarna inne på Solvalla i sin besvikelse när fel häst vinner loppen, sedan lovade hon sig själv att köpa hästkött och äta upp alla travhästar i Sverige. Hon är för rolig, så pass kul att jag bad henne skicka en julhälsning från mig till barnen eftersom vi inte firade julafton ihop i år. Kika här så får ni se:

Hahaha! Jag höll på att dö så mycket jag skrattade, men jag är ju skadad av den där dockhumorn så nästan allt blir roligt då. Barnen blev väldigt förvånade av hälsningen, de kunde inte förstå att Birgitta talade till just dem. Freja berättade att Nova såg helt chockad ut, precis den reaktionen jag hoppats på och att de skulle känna igen vem det var. De har ju lyssnat massor på ljudboken ”Somna med Birgitta” på Storytel när de skulle sova tidigare, och de tycker att hon är kul så de blev väldigt glada. Vilken rolig överraskning!

På julafton skulle vi åka hem till Lindas mamma Åsa och fira jul, så vi klädde upp oss och t.o.m. GW fick en fluga av Linda så att han blev extra fin. Nu ser han kanske inte så glad ut på bilderna men det var mest för att han inte ville stå still under fotograferingen, själva flugan hade han inget emot alls. Men sedan packade vi ihop julklapparna och maten som skulle tas med, sedan åkte vi iväg.

Vi blev ganska många som samlades, det var Lindas syster och hennes långa man. Lasse och några fler var också där och firade, så det blev en lagom stor tillställning helt i min smak. Det man saknade var dock barnen, för detta är ju verkligen deras stora dag på året och att fira utan dem blir inte riktigt samma sak. Men Lindas äldsta dotter Isabell var ju med och firade, så hon fick representera de små denna dag även om hon fyller tjugo nästa år.

Det bjöds på god fika med glögg, och självklart kollade vi på Kalle Anka innan det var dags att äta. Men sedan njöt vi länge av den goda maten, Lasses julskinka var extra delikat! Haha, nej men allt var gott så vi var proppmätta efteråt. Och det var då vi skulle spela det där förbaskade julklappsspelet…

Jag ville inte vara med, detta förklarade jag tydligt. Men det spelade tydligen ingen roll för jag skulle tydligen spela ändå, dock slapp Lasse spela så på något vis blev jag bortfintad här. Men spelet startade ovanligt bra, jag förstod inte riktigt reglerna men det samlades många julklappar framför mig så något gjorde jag ju bra. Och när alla julklappar var utdelade så var jag mer än nöjd, alla hade köpt med sig fyra julklappar som användes i spelet men nu hade jag lyckats samla ihop betydligt fler än så. Skulle jag äntligen ha lite tur i spel, nu kändes inte gårdagens bingoförlust lika jobbig längre och kanske har vinden börjat vända nu när det gäller min tur i spel. Men den glädjeballongen punkterades snabbt, för det var tydligen först nu som spelet började på riktigt. Först skulle alla julklapparna öppnas, sedan skulle man slå tärningarna igen och nu börja stjäla saker av varandra som någon jäkla Grinch!

Nu kom allas rätta personligheter fram, det var ju riktigt klåfingriga personer jag tycktes spela med för min fina hög med julklappar minskade snabbt som fasen. Och när den där sabla klockan ringde satt jag kvar med en dunk spolarvätska och ett litet paket micropopcorn… Alltså, vad fan! Det är precis detta jag avskyr med det här spelet, man blir så förbaskat lurad in i någon falsk glädje sedan tas allt ifrån en på något vis. Nej jag tänker aldrig spela igen, ALDRIG! Och om jag blir tvingad så har jag hittat en sida på nätet som säljer rostade syrsor och annat äckligt man ska äta, så då ska de få se på fan när de öppnar julklapparna från mig nästa år…

När vi kom hem senare på kvällen tog vi det lugnt och jag landade lite i min besvikelse. Som tur var hade jag skumtomtar hemma som fick mig att må mycket bättre, och Linda var ju lika vacker som vanligt så det hjälpte ju också såklart. Jag ville väldigt gärna hitta en gammal julshow med Michael McIntyre från 2014 som tidigare har visats på TV under julen, men i år verkade den inte sändas någonstans. Åh grymma värld! Så där låg jag på soffan med skumtomte i munnen och tittade på paketet med micropopcorn, spolarvätskan fyllde jag på i bilen så den var redan tom. Men nästa dag skulle jag få träffa barnen igen, det gjorde mig glad igen så det blev en väldigt fin julafton trots allt.

Ja som sagt, nästa dag hämtade jag hem barnen och nu skulle vi åka till min mor på lite julfika. Linda och hennes barn fick ta egen bil och möta oss på vägen, vi är ju en så stor familj numera att vi inte längre ryms i en bil. Men om ni tror att jag tänker skaffa en familjebuss á la Carnivalen igen så tror ni fel, för det kommer aldrig att hända. Min far och mina syskon plus deras barn kom också dit, och min mormor var tydligen redan där också vilket var roligt för henne har jag saknat sedan sist vi sågs. Sedan kom även Kents dotter förbi med nästan alla sina barn, så vi blev ganska många som träffades ändå. Hur som helst, nu var vi alla samlade och kunde fika tillsammans en stund. Alla barnen fick julklappar och de verkar ha skött sig väldigt bra i år för de fick fina paket, men det var de värda! Det var trevligt att träffa alla och gott med fika, många var även nyfikna på Lindas och min förlovning på ishotellet så det blev en hel del prat om det men självklart delade vi med oss om hur allt hade gått till och visade ringarna för de som ville se. Och kanske lyckades vi övertyga några i familjen att resa till Jukkasjärvi, för det var verkligen en sagolik upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.

När vi alla var mätta och belåtna så åkte vi hem igen, och nu skulle vi ha julklappsutdelning hemma också eftersom vi inte hunnit med detta tidigare. Det hade samlats ganska många paket under vår julgran och barnen var ivriga och nyfikna, skulle de få några julklappar av oss i år? Haha, ja det skulle de få såklart och tydligen dök det upp en och annan överraskning. GW hade lyckats slå in paket till barnen och satt ett avtryck från sin tass på etiketten, detta var mycket uppskattat. Sedan har vi ju den där tomtenissen, Bert-Bruno… Ja han hade också fixat paket åt alla barnen, och till Linda såklart men inget till mig. Barnen fick fina smartklockor och blev jätteglada, men till Linda hade den lilla jäkeln köpt snygga underkläder från Victorias Secret! Han får fasen lägga av att stöta på henne nu, innan jag tappar det helt för det är inte roligt. Jag blev i alla fall extra glad över en kudde jag fick av Linda som ger jättebra stöd för huvudet, det känns som att det är vuxenpoäng på den julklappen. Men jag fick även andra fina julklappar som jag verkligen uppskattar, så tack alla för de fina julklapparna ni givit både mig och barnen!

Och angående Bert-Bruno så är jag allmänt less på honom här hemma, men det vet ni ju redan. I mellandagarna så möttes jag av denna syn på morgonen…

Han hade paketerat in våra skor i folie så de stod där som skimrande paket i hallen, men jag kanske kom på honom mitt i utförandet av detta hyss för han hade inte hunnit paketera alla våra skor. Inte såg man vems skor som var vems i paketen heller så man fick riva upp all folie för att hitta rätt dojor, men detta var ju spännande tyckte barnen. Dock så verkar dagen nu vara kommen, dagen jag så länge väntat på… När Bert-Bruno flyttar ut igen, wohoo! För idag var det tomt utanför hans lilla dörr, alla julsaker bortplockade och enbart en liten lapp till barnen låg kvar tillsammans med några godisar (som han för övrigt tomtesnott från mitt skafferi) utanför hans dörr där han brukar lämna sina presenter till barnen.

Kära barn,

Vad roligt det har varit att få fira jul med er under alla dessa år och jag kommer verkligen att sakna er. Er glädje och kärlek i denna familj kommer jag att minnas under resten av mitt liv.

Det har varit så kul att fixa och busa här hemma, mest för att er tokiga pappa blir så upprörd. Hoho! Men det är nu dags för mig att flytta hem till Nordpolen igen, för jag vet att Tomten saknar mig där hemma och behöver min hjälp att förbereda inför nästa jul. Om det är okej så kommer renen Svante att komma tillbaka till er nästa jul, han vill inte lämna er så jag sa att det var okej att åka tillbaka till er barn när ni ska fira jul nästa gång. Men själv är det dags för mig att hitta en ny familj att busa med, där det finns små barn eller kanske någon vuxen som är ensam på julen och kan behöva mitt sällskap. Tack för allt, att jag fått vara hos er dessa år och alla minnen vi skapat tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma er, ni är verkligen bäst!

Hälsningar

Bert-Bruno

Det kändes lite sorgligt att ta farväl nu när man vet att han inte kommer tillbaka, men säkerligen hittar han en ny familj eller någon ensam person som han kan ta hand om och busa med för att skapa julstämning. Kort efter att jag hittade den lilla lappen så plingade det till på mobilen från ett okänt nummer, det var en bild på Bert-Bruno när han poserade på sitt nya färdmedel nu när han inte kan rida fram på renen Svante längre…

En falmingo, på riktigt? Ja han tog tydligen en rejäl omväg till Nordpolen för det finns fasen inga flamingos här i Sverige vid den här årstiden i alla fall, så vida han inte brutit sig in på djurparken i Eskilstuna och stulit en flamingo där för det vet man ju aldrig med honom. Han är så knasig, men jag gissar att han passade på att ta en välbehövlig semester eller liknande innan han reser hem igen. Det kan han ju trots allt vara värd efter allt fixande och pysslande i jul, och jag är ändå gansska tacksam för att han inte varit alltför stökig här hemma denna gången. Bortsett från hans entré när han kom hit då han verkar ha fått i sig alldeles för mycket julglögg och stökade till en hel del, samt när han ställde till med kaos på badhuset. Men annars har han inte varit så busig som han brukar, kanske börjar åldern komma ikapp honom?

Jag vet inte riktigt varför jag ens tänkte tanken att han börjar bli gammal, för få tomtenissar har väl hans energi vid hans höga ålder. Och bara någon timme senare fick jag ett nytt meddelande från honom där han verkar ha fastnat på någon stackares övervakningskamera, han ser ut att smyga runt i någon grön trädgård så jag gissar att han befinner sig långt söderut för här är det ju kallt som tusan.

Jag vet inte varför han skickade bilden till mig, för jag gissar att han raderar filmen från övervakningskameran sen så att han inte blir upptäckt. Men vart han är och vad han gör där har jag ingen aning om, fast det råder ju inga tvivel om att det är han på bilden. Och det hann inte gå många minuter innan det plingade till på mobilen igen, även denna gången från ett okänt nummer men vem det är på bilden ser vi ju klart och tydligt…

Varför skickar han bilder på sig själv där han ligger halvnaken och solar sin rumpa? Jag vill inte se detta! Nu började jag känna att jag fått nog av honom så jag valde att blockera det okända numret så nu kan han inte höra av sig till mig igen, vilket kändes bra. Jag behöver en paus från honom nu känner jag, och då kom jag ju att tänka på att han nu flyttat för gott… Hurra! Genast blev jag gladare och efter en stund hade jag helt glömt bort honom. Nu kommer han bara att vara ett minne, om än ett plågsamt sådant, men hans hyss kommer ta tid att glömma bort. Tack för att du underhållit barnen under dessa år Bert-Bruno, men jag hoppas att jag lyckas förtränga dessa dumheter du ställt till med ju längre tiden går och att du hittar ett nytt hem nu. P.s jag tror att min kollega Henke skulle behöva en liten tomtenisse hemma hos sig, bara ett tips…

Precis innan nyårsafton så nåddes fotbollsvärlden av ett sorgligt besked, att den legendariska Pelé hade avlidit. Han har av många, ja kanske de flesta, varit den största och bästa fotbollsspelaren vi kunnat skåda. Jag var dock inte född när han var som bäst så jag har aldrig sett honom spela förutom på gamla filmklipp som visats på TV, så jag kan inte uttala mig om hur bra han var som spelare. Men han är väl den enda fotbollsspelare som vunnit tre VM-guld med sitt Brasilien och det säger väl det mesta, dock tycker jag att han alltid verkat väldigt jordnära och sympatisk som person när jag hört honom i intervjuer och liknande. Det är något jag värdera högt bland de som lyckats inom sina sporter, för arroganta personer som framträder som väldigt egoistiska eller diviga går bort helt (ping Christiano Ronaldo). Därför var det för mig ett sorgligt besked att vi förlorat en så stor förebild, han gjorde mycket för sporten. R.I.P. Pelé…

Samma dag som vi nåddes av de tråkiga nyheterna om Pelés bortgång så hade jag tydligen bestämt mig för att tillaga kalkon för första gången i hela mitt liv. Fasen vilken stor fågel det är alltså! Den vägde nästan 5kg och det var ett jäkla pyssel och förberedelser för att få in denna i ugnen, det skulle fixas fyllning och man skulle peta in kryddsmör under skinnet. Min största fasa var att den skulle bli torr så jag följde mitt recept slaviskt innan den skulle skickas in i ugnen, och där skulle den stanna i nästan fem timmar.

Men resultatet blev faktiskt bra om ni frågar mig, den blev inte lika glansig och fin som de man ser på bild men smaken var god och den blev inte alls torr. Köttet var väldigt mört så att dela den var hur lätt som helst, köttet lossnade från benen av sig själv utan större ansträngning. Däremot smakade såsen skit, den man skulle göra på skyn från kalkonen alltså. Den blev otroligt besk och inte alls god, jag tror att det var beskan från citrusfrukternas skal som förstörde smaken för någon annan beska kan jag inte komma på som källa till fiaskot. Men bortsett från såsdebaclet smakade kalkonen bra, och nu har jag i alla fall testat. Var det värt allt jobb och den tid man fick lägga ner? Nja, inte riktigt kanske. Men gör man det bara en gång om året så kanske det är värt mödan, och det blev mycket mat över så nu kan man mumsa i sig goda kalkonmackor i flera dagar.

Nyårsafton höll jag ju på att missa, den firade vi ju såklart! Med tanke på att vi har GW här hemma så valde vi att inte ge oss ut och fira för man vet ju inte hur han reagerar på alla smällare och raketer, men det gick bra kan jag förmedla för er som undrar. Vi hade planerat en trerätters middag här hemma och sedan skulle vi spela nyårsbingo, jo jag vet att det blev mycket bingo för vår del men vi spelar aldrig annars.

Isabell skulle åka hem till Falkenberg så hon firade inte med oss hela kvällen utan åkte strax innan middagen, så när vi sagt hejdå till henne började vi med förrätten. Det blev toast skagen och den var jättegod! Till varmrätt ville barnen ha plankstek, ja de vill tydligen äta det varje nyår här hemma. Så då åt vi det, med hemmagjord potatis och oxfilé för att lyxa till det lite. Och hjälp vad gott det var, och mätta blev vi som valrossar. Vi väntade sedan länge med efterrätten för ingen var direkt sugen på mer att äta, så istället kikade vi på ”Grevinnan och betjänten” på TV innan Bingolotto startade. Barnen skrattade åt hur betjänten James snubblade över det där tigerhuvudet på mattan men Linda var nog den som skrattade mest, men det är ju fortfarande roligt även fast man har sett den sketchen massor av gånger. När vi skrattat klart började bingon och då skrattade vi inte mer, för vi vann inga större summor denna gången heller. Men vi höll oss i alla fall vakna fram till tolvslaget allihop och samlades framför fyrverkerierna utanför huset, och kunde önska varandra ett riktigt gott nytt år!

Så god fortsättning! Jag orkar inte skriva mer nu, men i nästa inlägg så kommer ni få ta del av min Top 5-lista precis som vanligt när vi påbörjar ett nytt år. Stort tack till alla er som läser, hoppas att ni har haft en fin jul och ett bra nyår. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bert-Bruno, för det plingade till från ett nytt okänt nummer några dagar efter hans avfärd. Tydligen har han hittat hem till Nordpolen och de andra nissarna nu om man ska tyda bilden, de tycks ha någon sorts nissefest eller liknande. Eller vad tror ni…?

Nu har vi tänt vårt tredje ljus i adventsljusstaken och detta betyder ju bara en sak som ni alla vet, snart är det jul!

Haha, nej jag kan tänka mig att tredje advent även har någon sorts religiös innebörd också. Men jag ser inte mig själv som särskilt religiös så därför är detta inget jag kan något om, så vill ni veta mer föreslår jag att ni googlar om detta. Nej hemma hos oss har det mesta handlat om lite sjukdomar och även en hel del firanden av olika slag, samt ett julbord med jobbet i fredags som var väldigt trevligt. Och vi kan väl börja att berätta lite mer om det tänker jag…

Vi skulle i år ha vårt årliga julbord på Tyrol inne på Gröna Lund, så efter personalmötet i fredags så åkte vi i samlad trupp in till stan. Det var lite kyligt när vi klev av bussen och många huttrade ute i kylan, och inte blev de gladare när det visade sig att Tyrol ändrat vår bokning och flyttat fram den en hel timme. Men då fördrev de flesta av oss lite tid med att gå runt i det sagolika vinterland som de skapat inne på nöjesparken, och efter ett tag hörde jag Ubbe utbrista att han funnit gratis glögg som vi kunde värma oss med. Och pepparkakor! Men det var tydligen bara skit enligt Ubbe, för honom var glöggen det viktigaste. Han och några andra på företaget börjar ju att sakta men säkert nå pensionsåldern nu, så för min del så känner jag att jag vill ta tillvara på varje tillfälle med dem fram tills de bestämmer sig för att de har jobbat klart. De kommer bli så saknade den dagen de slutar och lämnar enorma tomrum efter sig som blir svåra att fylla, men nu ska vi inte fokusera på det utan återgå till julbordet. Med våra små koppar varm glögg så hittade vi en stor skidlift man kunde sitta och värma sig i, så vi tryckte ihop oss och herr Nilsson spelade upp julmusik på sin telefon för att skapa stämning. Den stämningen försvann snabbt när Ubbe insåg att det var alkoholfri glögg de bjudit på, han vädrade högt sitt missnöje och inte blev det bättre när två andra kom in i skidliften med varsitt ölglas.

– Vart hittade ni de där? Menar du att man kan köpa öl här? Fråga Ubbe och ett hopp av lycka tändes nog inombords.

Det fanns tydligen en bar precis utanför där man kunde köpa alkoholhaltiga drycker, och därefter skingrade sig hela samlingen i skidliften. Några gick för att köpa öl, andra letade efter en varmare plats att vänta på tills vi skulle bli insläppta på Tyrol. Jag och några till gick längre in på Gröna Lund och hittade ett litet ställe där vi köpte lite dricka och värmde oss en stund inomhus. Men sedan bar det iväg tillbaka till Tyrol där alla var samlade utanför, och när vi äntligen fick komma in var det en härlig upplevelse som väntade oss alla.

Tyrols vilda julbord, ja så kallades det för just eftersom de har mycket mat från vilt och maten var verkligen helt fantastisk! Vi fick sitta på en stor balkong lite avsides från övriga sällskap vilket var skönt för då blev det inte riktigt en lika stimmig miljö, sedan att just vårt bord var lite stimmigare än andras var kanske inte så konstigt. Där satt ju bland annat Ubbe och hans vapendragare direktör Sjölund, sedan satt Henke där och gapade som vanligt tillsammans med Siwan. Så ljudnivån var hög kan jag lova, men jag satt mest och skrattade och hade så himla kul hela kvällen. Jag hade ju planer även efter julbordet senare på kvällen så jag var nykter denna afton, men all alkohol som ingick till middagen beställdes in ändå av direktören.

– Han vill ha ett glas rött, och nubben ska vara fläder! Sa han till kyparen och pekade att det var till mig han beställde.

Sen när kyparen kom tillbaka med all dricka så hamnade mina glas mellan Ubbe och direktör Sjölund som drack upp allt. Haha, det är väl bra för vi-känslan tänkte jag och skrattade! Jag skulle ju som sagt köra bil senare på kvällen så för mig räckte det med vatten till maten, men ju längre kvällen fortsatte desto fnittrigare blev sällskapet omkring mig. Ubbe började nysa som vanligt och sedan drog han igång med sin patenterade allsång.

– ”I love you baby! I wanna hold you tight”… Brölade han och då stämde flera i sällskapet in sig i skönsången bland borden lite längre bort.

Han skällde även på Henke för att han drack ”kärringdricka” och sedan pekade han på vår VD och ropade att han ”säger upp sig”, det gör han ju varje gång vi har julbord så det har blivit någon sorts tradition. Sedan har vi direktör Sjölund som började gestikulera mer än han pratade, och Henke lät högre och högre så fort han ville förmedla något så allt var precis som vanligt skulle jag säga. Och när jag lämnade sällskapet för kvällen så kände jag att jag fått ut precis det jag ville, det vill säga massor av skratt i magen och god mat. Så årets julbord blev verkligen en lyckad tillställning!

Vad hade jag för planer senare denna afton då, jo vi skulle ju fira både tvillingarnas och min mors födelsedag på lördagen så nu bar det hem i full fart för att börja fixa med tårtan till kalaset. Det blev en ganska sen afton för min del så när jag hoppade i säng på kvällen somnade jag väldigt snabbt. Sedan upp tidigt på lördagen för att göra klart allt till dagens firande, och barnen hade även repetition med sina dansgrupper på lördagen som vi skulle hinna med innan alla gäster kom senare på eftermiddagen. Så vi flängde runt en hel del hela förmiddagen men skyndade oss sedan hem, och precis när vi kom innanför dörren så tog det inte lång tid innan de första gästerna dök upp. Sedan blev vi fler och fler som samlades och jag hoppas att min mor också kände att hon blev ordentligt uppvaktad på sin födelsedag för det är hon verkligen värd. Vi har ju små kluster av födelsedagar i vår släkt där flera fyller år ungefär samtidigt, så det är ju ingen ovanlighet att vi slår ihop våra kalas. Annars skulle det ju bli för mycket tårta och godsaker alldeles för ofta…

Jag säger detta varje år, tiden går så fort och jag kan inte begripa att barnen blir större och större. Nu fyller dessa charmiga små troll hela 10år, det känns som att det var igår de låg och knorrade i sina babysitters med sina blöjor och att man var tvungen att mata dem vid matbordet. Nu går de i fjärde klass och bara fortsätter att växa och imponera på mig, gud vad jag älskar dem. Stort grattis på er födelsedag!

På söndagen var det sedan dags för barnens dansuppvisning på teatern i Gustavsberg, det var två shower som spelades upp och de var som vanligt jätteduktiga. Freja har varit med i två olika dansgrupper denna termin, dels i samma grupp som Nova och Theo men även med de äldre barnen. Så hon var med i flera dansnummer under kvällen, medan Theo var med i det avslutande numret. Nova var tyvärr lite krasslig och drogs fortfarande med en rethosta så hon kunde inte vara med och dansa, vilket gjorde henne ledsen. Det förstår man ju, att om man över för något en hel termin och sen inte kan vara med på det stora framträdandet så blir man inte så glad. Men de var duktiga och deras danslärare verkar vara väldigt bra, de har verkligen superkul och känner sig delaktiga på ett bra sätt. Så de kommer säkert att fortsätta dansa även nästa termin!

På tisdagen var det Lucia och då hade barnen skola en stor julshow på Filadelfiakyrkan inne vid S:t Eriksplan i stan. Freja var ju med förra året men nu skulle även Nova och Theo vara med för första gången, och showens tema var musik från det legendariska bandet ”Queen”. Freja dansade medan Nova spelade trummor och Theo lirade på sitt dragspel. Nova fick ju en spricka i sin armbåge nyligen och var nog lite osäker på om hon skulle klara av att spela trummorna, men det gick ju jättebra för dem alla tre och jag var så stolt efteråt. Linda och hennes Nova var på plats med mig och de verkade också tycka att det var en väldigt bra show, det bjöds ju på fantastisk musik och underhållning vilket vi gillar. Nova ropade och applådera högt mellan låtarna, kanske blev hon lite inspirerad att börja med dans eller musik hon också. Nu hoppas jag att vi snart får se filmklipp och bilder från denna julshow som skolan publicerar, så kan barnen själva få se hur duktiga deras framträdanden var denna afton. Tack för en fantastisk show älskade ungar, och även era skolkamrater gjorde ju en strålande insats!

Nu är det torsdag, och imorgon händer något jag länge längtat efter… Vi ska äntligen få resa iväg och uppleva Lindas födelsedagspresent, nämligen att besöka ishotellet i Jukkasjärvi! Detta är något jag själv länge velat göra, så nu händer det äntligen. Vi kommer resa tidigt fredag förmiddag och kommer vara borta hela helgen, men det blir lite välbehövlig semester för oss båda som haft en snudd på kaotisk höst. Det har varit så sjukt stressigt och mycket sjukdomar som härjat att det nu ska bli skönt med lite andrum, även om vi säkert kommer att frysa i vår iskalla konstsvit byggd av is. Sedan har vi lite fler aktiviteter inplanerade under resan med isskulptering och en ridtur i vildmarken, men det kan jag berätta mer om sen när vi kommer hem igen. Om jag överlever den där ridturen vill säga…

Ja nu är det bara lite mer än en vecka kvar tills det är julafton, men som jag längtar efter att få fira detta med familjen samt andra nära och kära. Och mest ser jag fram emot att hitta en liten lapp från Bert-Bruno där hemma där han tackar för alla åren hos oss men att han nu ska flytta vidare. Han har ju hunnit hitta på nya hyss här hemma men det orkar jag inte berätta om just nu. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla dessa ”rallyess” ute i trafiken nu när det är snö och halt på våra vägar. Speciellt förtjust är jag i dem som kommer i full fart när alla vi andra tvingas följa trafikens tempo och sedan kastar sig in framför en utan blinkers eller någon som helst varning och tvärnitar för att inte köra på bilen framför dem. Det luktar inte nobelpris kan jag säga, och det är verkligen ett under att vi inte har fler trafikolyckor än vad vi har här i Stockholmstrafiken.

Idag fick jag ett högst oväntat telefonsamtal, och personen i andra änden var inte alls glad och jag fick mig en ordentlig utskällning för första gången på väldigt länge…

Tydligen så hade den där förbaskade tomtenissen dragit iväg hemifrån imorse efter att vi alla åkt till skola och jobb. På sin renkompis Svante red han hela vägen från oss, genom centrala Handen och sedan vidare förbi Fredrika Bremer gymnasiet innan tillslut parkerade Svante i cykelstället utanför Torvalla Simhall. Och enligt personalen som ringde upp mig har han inte föregått med gott exempel alls som tomtenisse i deras badhus…

Bert-Bruno hade tydligen varit stojig i sin ankomst och högljutt ropat ”Elda på glöggkitteln nu för den här nissen ska bada”, och hans höga skratt ekade i hela vänthallen när han klev innanför entrédörrarna. Men det var väl inte så farligt tänkte jag, men framför receptionen stod tydligen en skolklass som väntade på att få komma in och ha sin simskola. Dessa barn jublade först högt när de fick syn på den glada lilla tomtenissen, men då hade han tydligen börjat klä av sig nästan alla sina tomtekläder i entrén inför alla barnen vilket fick deras lärare att säga till Bert-Bruno på skarpen.

– Det där beteendet passar sig verkligen inte här inför alla skolelever, du får väl byta om i omklädningsrummen som alla andra! Sade läraren bestämt.

Bert-Bruno ryckte oförstående på axlarna och vaggade med korta små steg in i omklädningsrummet, och tomtekläderna lämnade han bara på marken i ett spår efter sig. Problemet var bara att det naturligtvis var in i damernas omklädningsrum han gick, så skriken från de som bytte om där inne lät inte vänta på sig. En i personalen fick hämta ut tomtenissen och leda honom vidare in till herrarnas omklädningsrum.

– Vad är problemet? Jag är en modern tomtenisse och gör ingen skillnad på kön, så vad spelar det för roll vart jag byter om? Förklarade han högt så det hördes hela vägen ut till receptionen.

Bert-Bruno skrattade hela vägen och tog upp en 50-lapp från sin mankini som han räckte fram till personalen som lotsade bort honom, detta var tydligen hans sätt att betala för sitt besök i simhallen. När han kastat av sig kläderna så skuttade han glatt in till bassängerna och tjoade högt av lycka.

– Här ska badas! Här ska plumsas! Ho-ho-ho! Ropade han högt och klättrade samtidigt upp på trampolinen.

Det pågick tydligen ett pass med motionssimning där många pensionärer spärrade upp ögonen och började viska mellan varandra. Eller viska gjorde de förmodligen inte för då hör de ju inte vad de säger till varandra, så jag kan föreställa mig att ljudnivån steg rejält där i simhallen när Bert-Bruno gjorde sin entré. Men han skötte sig tydligen inte alls och följde inga ordningsregler fick jag höra efteråt.

– BOMBEN! Skrek Bert-Bruno när han tog sats på trampolinen och med ett tyst litet ”plopp” landade i vattnet.

Men pensionärerna blev såklart livrädda och trodde simhallen var bombhotad så de började simma in till kanten i panik och bråkade om att komma upp först vid den lilla stegen. Bert-Bruno brydde sig inte alls om detta utan klättrade upp på trampolinen igen, nu med en stor boll som han hittat. Han skrattade och försökte sig på en bakåtvänd volt, men tappade både balansen och sin boll. Sedan fastnade hans mankini på trampolinen och för en kort stund blev han hängandes där…

Men som tur är så är vår lilla tomtenisse ganska finurlig och besitter ju magiska krafter, så han knäppte med fingrarna och sedan kom han loss på något sätt. Med alla pensionärer borta så fick han nu hela simbassängen för sig själv en stund och flöt runt där på rygg, det såg inte mycket ut för världen med tanke på hur liten han är men han njöt för fullt. Kort därefter började eleverna trilla in för att förbereda sig för sin simskola, och de kanske inte såg den lilla tomtenissen i sin tomteluva flyta runt där ute i vattnet. För när de började kliva ner i vattnet skapades vågor på vattenytan och Bert-Bruno blev en aning irriterad över att de väsnades så högt, och ropade till några av barnen att inte skrika så högt.

– Håll klaffen din lilla skitnisse innan jag skvätter vatten på dig så att du kanske drunknar! Ropade en av de kaxiga eleverna.

Men då fick Bert-Bruno nog och släppte av två rejäla brakfisar som gjorde att han snabbt blåste över vattenytan hela vägen fram till den kaxiga eleven. Sedan tog han ett djupt andetag och dök ner under vattnet, trollade fram en rackarns stor badboll som magiskt nog blåstes upp i badbrallorna på eleven som då tappade balansen och började flyta runt i vattnet utan att lyckas ställa sig upp. De andra barnen i klassen fnissade och Bert-Bruno gjorde ett läckert delfinhopp upp ur vattnet och ställde sig nöjd bredvid simbassängen.

Den kaxiga eleven blev nu jättearg och deras lärare ropade åt tomtenissen att sluta upp med sina dumheter. Då knäppte Bert-Bruno med fingrarna igen och plötsligt började badbollen låta högt som en pruttkudde när luften sakta pyste ut ur badbollen, och detta gav ju bra fart i simbassängen så eleven åkte runt där i cirklar likt en skruttig motorbåt. Och när luften slutligen tog slut slet eleven ut den tomma badbollen ur badkläderna och simmade raskt in till kanten för att kliva upp ur vattnet. Men då var ju badbyxorna alldeles uttöjda och bak i rumpan hängde badbyxorna som en stor badbalja fylld med vatten som sakta rann ut på golvet. Generat sprang eleven tillbaka in i omklädningsrummet och hade förhoppningsvis lärt sig en läxa skrockade tomtenissen för sig själv. Läraren rusade efter eleven för att trösta denne och simskoleläraren började nu springa efter tomtenissen runt simbassängen för att få tag på honom. Men Bert-Bruno var för snabb med sina kvicka små nisseben och låg hela tiden steget före.

– Man får inte springa i badhuset, golvet är halt och man kan halka här inne! Ropade tomtenissen till personalen som jagade honom.

Eleverna skrattade massor åt den lilla nissejakten och Bert-Bruno hade helt rätt, för kort därefter halkade simskoleläraren och föll rakt ner i simbassängen med kläder och allt.

– Tur att ni redan kan simma, annars kan du ta tag i en sån här! Ropade Bert-Bruno och kastade i alla de där gula simdynorna till simskoleläraren.

Barnen hoppade nu glatt efter ner i vattnet för att ta på sig varsin simdyna så att simlektionen kunde börja, men den där simläraren plaskade fortfarande argt och ropade svordomar efter tomtenissen som nu tydligen badat färdigt. Han lämnade simhallen, trodde man. Men det visade sig att han svängde av in mot babybassängen och barnfamiljerna som satt där och lekte med sina barn. Med uppspärrade ögon stirrade de på Bert-Bruno när han kom in, han gav alla en tumme upp och ställde sig på bassängkanten och sedan tog han ett skutt ner i vattnet.

– Ho-ho-ho! Nämen, här bottnar man ju! Ropade han glatt och bjöd på ett stort leende.

Men när han hoppade i vattnet så stänkte det tydligen vatten i ögonen på några av de små barnen som badade där, så de blev väldigt ledsna och föräldrarna kallade på personalen som kom rusande. De tyckte att det var dags för Bert-Bruno att avlägsna sig från bassängen så att barnen kunde få bada ifred, och tydligen så lyssnade han på dem. Han klättrade upp ur bassängen men såg lite sur ut.

– Jag vill ändå inte bada här mer, bassängen är ju alldeles varm och full av babykiss… Muttrade Bert-Bruno när han med sura och bestämda steg lämnade simhallen och gick tillbaka ut mot omklädningsrummet.

När han passerade förbi duscharna där alla tvättade av sig fick han en sista rolig idé. Alla duschar var monterade på rad längs en stor vägg, och det satt små skiljeväggar mellan varje dusch men de räckte inte hela vägen ner till det blöta golvet. Bert-Bruno hade gått in till den första duschen i hörnet och mannen som stod där och tvättade av sig blev genast obekväm och lämnade plats åt tomtenissen. Men Bert-Bruno var inte där för att duscha, istället satte han sig ner på det blöta golvet. Sen tittade han bak över sin axeln och petade sedan in sin mankini mellan skinkorna, därefter tog han spjärn med fötterna mot väggen och tog i allt han kunde för att knuffa iväg sig själv i hög fart med sina ben.

– Wiiie!! Ho-Ho-Hooo! Tjoade han högt medan han gled fram på sin rumpa över golvet.

Tänk alla stackars människor som stod där och tvättade av sig, och att helt oförberett få se en halvnaken tomtenisse glida fram på det blöta golvet framför fötterna på dem. De trodde väl knappast sina ögon när de tittade fram ur sina små bås och bara stirrade förvånat på varandra, alla undrade just om det där hände på riktigt eller ej. Men Bert-Bruno brydde sig inte om de som var där, utan han ställde sig upp och torkade av sig vattnet från sin bak. Det var då han fick syn på bastun…

– Raka mig på ryggen alltså… Åh den där bastun är nog både större och varmare än den där diskmaskinen jag brukar basta i hemma hos den tjocka pappan och hans familj. Sade han och gick med ett stort leende in i bastun.

När han kom in i bastuns värmande ångor tog han ett djupt andetag och njöt för fullt. Det gjorde däremot inte pensionärerna som gömde sig där inne, det var de som tidigare lämnade simbassängen i panik när Bert-Bruno gjorde bomben. De hade blivit så rädda men orkade inte utrymma simhallen så de tog skydd i bastun, och när de efter en stund märkte att ingen explosion kom så passade de på att återhämta sig i bastun en stund. Men nu var tomtenissen tillbaka och pensionärerna skrek medan de i högsta pensionärsfart lämnade bastun. Bert-Bruno fattade ingenting men njöt av att få lite lugn och ro för sig själv, han klättrade upp en bit och lade sig raklång i värmen en stund. Men plötsligt tyckte han att det luktade lite unket, lite som pälsen på en blöt hund. Han satte sig upp och sniffade med sin lilla näsa. Och bland ångorna kunde han skymta fyra små hovar som låg sträckta upp mot taket, det var ju hans renkompis Svante som blivit frusen ute i kylan och som på något vis lyckats smita in i bastun. Bert-Bruno började skratta och skrattade så pass högt att det hördes hela vägen ut i simhallen. När personalen kom för att undersöka vad som pågick fick de syn på tomtenissen och hans ren, och blev utkastade från badhuset med kläder och allt. Bert-Bruno lämnade en lapp till receptionisten i luckan där han skrivit ner mitt mobilnummer, och bad dem kontakta mig för att få en ursäkt samt ersättning för det han orsakat. Så jag fick ett samtal, blev utskölld och har förmodligen en välsaltad faktura att se fram emot lagom till jul…

När jag kom hem så mötte jag Svante i vardagsrummet, han tittade på mig samtidigt som han knaprade på några värmeljus. Men det var ju inte honom jag var arg på, utan hans nissekompis. Jag frågade Svante omedelbart vart Bert-Bruno höll hus.

– Golare har inga polare… Svarade han och såg sådär smart ut som bara han kan göra.

Sedan reste han sig mot soffbordet och började slicka på vårt änglaspel som stod där, och nu är den fläckig och full av rendregel. Så nu sitter jag här och väntar på att tomtenissen ska komma fram, och då ska vi prata lite om hur man INTE ska uppföra sig i badhuset om han nu skulle få för sig att återvända dit igen…

DAGENS JERKER kan inte gå till någon annan än den inte helt oskyldiga tomtenissen här hemma…