Captain Jimmys log, Carnivalfleet. Day 1, 2015. Sälen, Sweden.

Klockan 10 imorse rullade vi ut från Tallebo. Familjen och jag åkte upp och tankade Carnivalen innan avfärd. Något är märkligt! Jag tankade bilen innan vi åkte hemifrån Värmdö, nu fick vi tanka igen. Lena och Magnus har inte tankat en endaste gång så vitt jag vet. Och då åkte dessutom Magnus och jag med deras bil in till Lindesberg för att köpa pizza och kebab igår kväll. Sedan kunde de köra hela vägen upp till Sälen utan att behöva tanka. Ska det vara så? Är det på något vis rättvist? Är det så stor skillnad från bil till bil? Tydligen…
Carnivalen är törstig, det vet jag. Men ändå, hallå! De har förvisso en sprillans ny Lexus, en riktig pärla till SUV. Jag fick ju agera chaufför med denna igår när vi åkte in till Lindesberg. Magnus hade tydligen körförbud, det var lite kul. Men vilken skillnad på bil det var, hjälp… Direkt när jag satt mig i förarstolen så infann sig en känsla som jag inte upplevt sedan XC90:s glada dagar. Det var nämligen bekvämt. Och plötsligt började stolen och ratten röra på sig! Den ställde in sig automatiskt, och Magnus skrattade lite åt mig när jag satt där förundrad över vad som hände. Vilken bil, wow!
Carnivalen däremot. Den påminde om en kall parkbänk i jämförelse. Man sitter inte bekvämt under längre sträckor. Men det är också på grund av att det sitter en bilbarnstol bakom förarstolen. Det kryllar ju av bilbarnstolar i bilen, och då blir det inte så bekvämt för alla…
Resan tog nog runt 5 timmar ändå, och trots den långa tiden i bilen så höll sig barnen på gott humör. Jenny startade en sorts lek där de började fråga varandra vart de skulle åka.
– Till Sälen! Svarade de en efter en.
Och så höll de på, i typ en och en halv timme. Det var lite tjatigt, men det är bra mycket behagligare än att de blir ledsna och skriker. Nu sov de också förvånansvärt mycket, och det underlättade ju såklart resan.
Vi stannade till och åt våfflor till lunch på vägen! Och där fanns söta små lamm, eller nåt. Endast fyra dagar gamla, så söta! Med ullkoftor och allt, denna bilden tog Lena på de små liven.

Men annars så höll Carnivalen hela vägen fram! Jag är i chock, det var lite otippat. För jag har nog en inre önskan om att den ska gå sönder, och då ska det helst havera fullständigt. Så pass att det inte är någon idé att laga bilen. Man lägger bara bilnycklarna på biltaket och går därifrån…
Men Carnivalen fick kämpa på slutet ska jag säga. När det blev mer och mer uppförsbackar så började nog både Carnivalen och jag bli lite frustrerade. Den växlade ju upp och ner hela tiden, men lyckades ändå knappt komma över 80 km/h i upplut. Samtidigt slingrade sig den vita fina Lexusen fram som en vit albinoorm genom det kuperade landskapet. Den hade minsann inga problem att ta sig fram, medan jag bara ville rycka tag i ratten och skaka om den samtidigt som jag skrek ut min frustration. Istället kände jag mig lite som en personlig tränare åt Carnivalen.
– Kom igen, du klarar av detta! Ge mig 10 till! Bara 10km/h extra! Kom igen nu då! Kämpa!!
Det hjälpte såklart inte. Men det spelar ingen roll, för nu är vi framme!

Här bor vi nu, på Fågelboet. Ett stort fint ställe, med många rum och öppen spis. Jag blir lite sugen på att elda, men det är redan så varmt här. Och jag vill inte förvandlas till den mer kända ”kaminmannen”, som eldar upp allt och visslar oberörd på sin melodi. Men jag vill nog faktiskt elda…

De har sådana där vägghängda toaletter här. Det är lite gulligt! Får se om de håller för 0,1 ton stockholmare, a.k.a Jimmy, sen när det krisar…
När vi installerat oss färdigt så åkte vi och hämtade ut all skidutrustning. Skidbacken låg ca 50 meter bort från Fågelboet, mycket praktiskt! När allt var uthämtat och klart så skulle Lena och Lucas genast upp i backen för att åka skidor. Freja och jag åkte tillbaka med våra längdskidor, och sedan fick hon prova att åka lite på baksidan av huset. I början var det tydligen inte så roligt, utan hon ville ta av sig skidorna och åka stjärtlapp i snövallen istället. Då passade Nova på att testa skidorna, och hon gillade det skarpt. Freja blev då genast lite avundsjuk och ville ha tillbaka skidorna igen. Vilket hon fick efter en stund. Denna gång gick det bättre! Nu skidade hon fram jättebra och tyckte det var roligt. Theo började jaga Freja och ville självklart testa han med. Och det fick han göra, på sitt sätt. Alla har väl sin egen stil, och Theo körde något som jag vill kalla för ”höga knän”. Han lyfter fram skidorna som om han pulserade i högsnö, väldigt gulligt. Imorgon har vi hela dagen på oss att åka, då ska även jag spänna på mig skidorna och så får vi se hur det slutar…

Nu tackar jag för idag! Sängen är bäddad och känns väldigt inbjudande just nu. Tack och godnatt, ha d biff!

Fotnot: Ingen säl i sikte, inget att rapportera.

DAGENS JERKER går till alla andra bilister som var tvugna att åka till Sälen just idag. Så onödigt av dem…