Hjulen på bussen snurrar runt runt runt! Runt runt runt!
Så är det, nu sitter jag med blank frisyr på en buss till Halmstad. Vi ska till Tylösand på konferens, ska bli riktigt trevligt! Förhoppningsvis så kan jag skriva varje dag och hålla alla som följer bloggen uppdaterade. Men först, så kan jag ta en lång snabbgenomgång om vad som hänt sedan sist…

Vill ni skratta lite? Ska vi börja med Carnivalen då kanske, den tycks ju vara ett glädjeämne för många läsare. Den blev ju krockad och förstörd, sedan skulle försäkringsbolaget utreda händelsen och kostnaden för skadorna. Efter nästan två veckor var ärendet avslutat, och efter att jag fått två val. Laga bilen till en kostnad på nästan 38000 kr, eller skrota bilen. Försäkringen skulle täcka alla kostnader för att reparera skadorna, eller så skulle jag få samma belopp utbetalt om jag valde att skrota bilen. Jag gnuggade händerna av ondskefull lycka och valde pengarna. Haha, hurra! Jag blev äntligen av med Carnivalen och fick bra betalt för den. Märkligt att mitt livs sämsta bilaffär efter allt elände och helvete, skulle resultera i att bli mitt livs bästa bilaffär. Och om jag blundar riktigt hårt, så kan jag visualisera hur en sådan där stor maskin trycker ihop Carnivalen och mosar den till en liten plåtkub. Så lycklig!
Det svåra är att hitta en ny bil. Jag vill helst inte ha en tillfällig bil igen, så att hela historien med Carnivalen spelas upp igen. Nej, jakten pågår för fullt just nu och Magnus rycker i alla trådar han kan för att hjälpa till. Så vi får se vad det blir för bil i slutändan, spännande!

Bye bye jäkla skitbil, haha!

Det har firats påsk också! Den firade vi med Lena, Magnus och Solveig (eller mormor Solen sombarnen säger) i Tallebo. Denna gång fick barnen åka lite moped och gräsklippare med Magnus, något de uppskattade väldigt mycket. Det blev lite fel efteråt bara. När Nova och Theo skulle berätta vad de gjort.
– Vi åkte Magnus snoppe!
De menade såklart moppe, och vi försökte få dem att säga rätt.
– Vi åkte Magnus noppe!
Det var det närmaste vi kom, men det fick duga. Förskolan har i alla fall inte kontaktat oss efteråt och velat diskutera Magnus snoppe. Tack och lov.

Sedan målade vi ägg med barnen. Detta var inte helt lätt, att hålla i ähget och samtidigt försöka måla med penseln. Det var något enstaka ägg som gick sönder. Speciellt när jag såg Freja ledsna på att ägget inte höll sig stilla och smackade det i bordet.
– Så, nu ligger det still. Sa hon men insåg snart att ägget gått sönder.
Efteråt ville främst Freja och Nova klä ut sig till påskkärringar. Theo ville bara pröva lite, sen var det bra. Så de blev målade i ansiktet och fick ha något som liknade sjalar på huvudet. Detta upprepade sig några gånger under hela påskhelgen, så kul var det uppenbarligen.

Påskägg! Det letades ju såklart efter påsägg också! Freja verkade minnas denna lekfulla tradition och tog täten i sökandet. Och nu hade vi nytta av leken ”Gömma nyckeln” som jag lärde dem när vi var i Sälen tidigare i år. Fågel, fisk eller mittemellan, och om det bränns eller ej när man kommer nära gömstället. Det var en intensiv jakt, men tillslut så hittade de äggen!

Det var en härlig påskafton och alla verkade glada. Men senare denna kväll hände något märkligt. Det var inget jag reflekterade över så mycket just då när det hände, men det blev en stor snackis angående detta på påskdagen…
Klockan var strax innan midnatt och jag hade precis gått in till sovrummet där Freja och jag sov. Det var så mörkt så jag drog upp rullgardinen lite för att se vart Freja låg i sängen. Hon brukar ju kasta sig runt åt alla möjliga håll när hon sover. Så jag lade henne lite mer tillrätta innan jag själv bäddade ner mig bredvid. Och när jag ska göra iordning mobilen för att lyssna på lite musik innan jag somnade så lyser det upp utanför huset. Det var som om en bil körde upp och vände runt framför huset och sedan försvann. Efteråt hördes en hög knall. Konstigt tänkte jag, utan att reagera så mycket på knallen. Det måste ha varit ett tåg eller något, eftersom huset ligger bara cirka hundra meter från tågspåret. Men det var inget mer än så, och strax efteråt så somnade jag.
Nästa morgon frågade Lena och Magnus om vi sett något av det som hade hänt. Om jag förstod saken rätt så hade tydligen en granne längre bort ringt upp Magnus när detta konstiga ljussken utspelat sig kvällen innan. Han sa att det var en stor rund farkost med blinkande ljus som befann sig framför hans hus övanför sjön. Typ ett UFO, sedan drog det snabbt iväg på himlen och försvann med en knall…
Okej, vad ska man tro om detta. Solveig berättade att hon hade hört en hög smäll, men inte sett någonting. Jag berättade om det konstiga ljuset som lös upp genom vårt sovrum och att även jag hört en knall efteråt. Fasen att jag inte gick upp till fönstret och tittade! Tänk om jag hade fått se något häftigt, men nu gick jag miste om detta. Fasen också! Jag är lite skeptisk till hela UFO-grejen, men man vet aldrig. Jag tror definitivt att det finns mer liv där ute i universum, så tänk om det var ett UFO…

Vid närmare eftertanke så är jag kanske glad att jag inte såg något. Jag kunde ju ha blivit bortförd! Det har jag minsann sett i serien ”South Park” att man kan bli. När Cartman drömmer läskiga mardrömmar om aliens. Som sedan visar sig ha fört bort honom och planterat en liten antenn eller nåt i hans rumpa. Tack och lov så slapp jag ju det, alla aliens är väl kanske inte lika trevliga som den där bruna E.T…

Jag har gjort min alldeles egna korv hemma! Jag köpte kött, kryddor och fjälster som jag malde ner och fyllde på min älskade Kitchen Aid. I love that machine! Den är grym, och allt gick jättebra. Jag hade ju dessutom fått en bok av Lena i julklapp om korv för något år sedan, den kom verkligen till användning nu. Den var suverän i att beskriva hur man gör och även fylld med massor av korvrecept. Först malde jag ner allt kött och efteråt så blandade jag det med alla kryddor. Sedan var det bara att montera på korvhornet och fjälstret på köttkvarnen och börja fylla det till korvar. Det var inte helt lätt, men inte svårt heller. Jag insåg snabbt att jag inte skulle klara av att knyta korvarna till önskad längd medan jag fyllde fjälstret. Så jag gjorde en lång korv, typ två meter. Sedan skyndade jag mig att knyta korvarna till önskad längd innan fjälstret hann torka. Man vill ju inte att korvarna ska spricka. Allt detta tog lång tid, flera timmar. Men det var det värt, för de blev rackarns goda. Såhär såg de ut, Jimmys bratwurst!

Nästa gång blir det Jimmys wienerkorv och kanske även Jimmys bamse! Hahaha! Fler gånger lär det bli i alla fall, för det var verkligen roligt att göra egen korv.
Nu ska jag fylla i en enkät här, konferensen har börjat kan man säga. Fokus! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till så många som skämt ut sig sista tiden. Men eftersom jag måste välja en så blir det Henke.