Varför är mina barn så himla arga på varandra? Önskar att TV-programmet ”Bullen” fanns kvar så att jag kunde skriva dit för att få svar. Nu är väl enda alternativet ”Dr Phil”, men han kan nog känna sig hotad av min karisma och intelligens så jag kan inte tänka mig att han vill hjälpa mig med detta. Sedan blir det väl ”ingen vidare bra TV” med två flintisar i rutan samtidig. Där dessutom jag med min mage lätt utmanövrerar Phils pondus, då skulle han nog känna sig ännu mindre i sin löjligt stora fotölj. 

 Detta är ju ännu en anledning för mig att spinna vidare på min nya karriär likt ”En präst i natten”, fast med mig i natten skulle jag ju ändå inte få svar på alla livsviktiga frågor som jag har. Så fort jag frågar mig själv nåt så blir det ungefär såhär…

Varför är barnen osams? Var jag osams mycket med mina syskon? Usch ja, det var jag ju ganska ofta. Men oftast för att de aldrig lämnade mig ifred. Jag behövde vara ifred ibland, för jag läste ju mycket om hur jag skulle bli stridspilot! Fast sen kom ju betygen, och då vart man ju varken stridspilot eller hjärnkirurg för den delen… Om jag blivit hjärnkirurg så hade jag nog tjänat massor av pengar, tänk så mycket winegums jag kunde köpa då! Men då hade nog min hälsa inte mått så bra, och en kirurg med dålig hälsa ser man ju aldrig på TV. Jag skulle väl uppföra mig som en zombie typ… Senaste säsongen av ”Fear The Walking Dead” har inte varit så bra som jag hoppats på… Fast nu var det ju barnen jag skulle fokusera på här! Mina barn, som blir så arga ibland… Zombiesarna är ju inte lika äckliga som i vanliga ”The Walking Dead”, men det kanske kommer lite senare. Jag längtar till nästa säsong ska starta, det är väl nu i oktober? Måste höra med Billy. Halloween är väl snart? Då ska man ju spöka ut barnen i utklädnader, de arga barnen… Ghost senaste singel var ju ganska bra faktiskt! Nu kurrar magen också, pondusmagen. Vart var jag nu igen…?

Ja ni hör ju själva. Min hjärnaktivitet är helt fantastisk! Men jag behöver kanske fokusera mig lite bättre ibland bara. För jag är som jag alltid sagt, jag är ämnad för någonting stort! Och då kan alla lustigkurrar skippa sina kommentarer om att min mage redan ÄR stor. Det är uttjatat nu, move on!!

Varför är de arga då, barnen. Det är väl en fas eller något. När man inte vet vad som försigår så kan man alltid skylla på att det är en fas. Samtidigt är det väl oundvikligt nu när de leker så mycket med varandra att det inte ska uppstå konflikter. Sedan att de reagerar som de gör får man väl accepgera helt enkelt. Freja, hon vill göra sig förstådd och höjer rösten tills hon blir det. Ibland resulterar det i skrik. Mm… Theo blir känslosam och lägger sig på marken när det inte blir som han tänkt sig. Där kan han antingen skrika rakt ut om han är arg, eller gråta högt om han blir ledsen. Och man får inte alltid trösta honom heller, utan man får visa att man finns där och sedan får han komma när han är redo. Nova, hon har en liten egen stil. Hon kan vara lite disträ exempelvis när de spelar memory. Så när hon tröttnar på spelet så börjar hon tjuvkika på korten, och då blir de andra arga. Bygger de klossar så fungerar det ungefär på samma sätt. Hon bygger oftast fantastiska torn och liknande, men när hon tröttnat så kanske hon bara måste peta med sin lilla tå på någon av sina syskons klosstorn så att det börjar rasa lite. Och så är de arga på varandra igen. Men Nova blir inte alltid så ledsen, utan mer arg. Och som hon kan bli arg… Hon kan liksom spärra upp ögonen och stirra in i din själ samtidigt som hon nästan skakar av ilska när hon börjar skälla ut dig! Alla barnen har lite känslomässiga ”berg- och dalbanor” ibland, som ju alla barn kan ha. Men när hon blir sådär himla arg, lite som Darth Vader när hans känslor tar överhanden, ja då är jag glad att hon inte kan något om ”kraften” ännu… 

Känslan annars över att se hur dina barn utvecklas och tar sig för saker här i livet är en underbar känsla. De lär sig så mycket nya saker varje dag och för vår del så har vi väldigt kreativa barn. Detta är jättekul att följa i vardagen, hur de ser möjligheter och prövar sig fram. Freja till exempel, hon vill gärna ha en surfplatta, en dator och mobiltelefon som sin mor och far. Vi har lyckas med våra förklaringar att hon är för liten för detta fortfarande, men att hon gärna får använda våra hur mycket hon vill. Det gör hon, men hon har även skapat sina egna med hjälp av pärlplattor och teckningar. Det har jag nämnt tidigare, och den kreativiteten är ju beundransvärd hos en 5 åring. Theo visade sin kreativitet på sitt vis i fredags… 

Japp, ni ser helt rätt. Ett långt streck längs med väggen i trappan hemma, med hjälp av sin röda touchpenna. Jag såg inte detta förrän på eftermiddagen, och frågade då Freja och Nova om de ritat på väggen. Men de skakade på sina små huvuden, det hade de inte gjort. Senare på kvällen när jag skulle gå upp och natta Theo så utspelade det sig på detta viset.

– Titta pappa! Sa Theo och pekade på det röda strecket.

– Ja jag såg det tidigare, vet du vem som gjort det? Frågade jag.

– Ja det var jag! Sa han och tog ytterligare några kliv upp i trappan.

– Men vet du om att man inte ska rita på väggarna Theo? Det kanske inte går att tvätta bort det sen. Förklarade jag.

– Jag vet, man ska bara rita på papper. Sa han väldigt förstående och gick långsamt upp för trappstegen.

– Helt riktigt, på papper blir det jättebra! Om man ska rita på något annat är det bra om mamma eller pappa får vara med, så att det inte är något som blir förstört. Fortsatte jag förklara.

– Okej… Här har jag också ritat! Sa han glatt och pekade på tapeten halvvägs upp i trappan.

– Oj, ja vi får hoppas att… Sa jag innan jag blev avbruten.

– Och här pappa, titta! Haha! Jag har ritat en stor prick här! Sa han och pekade på kanten av trappan.

– Men, Theo… Varför har du ritat överallt här i trappan? Frågade jag lite uppgivet.

– För att jag tycker det blir fint. Sa han och tittade på mig lite bekymrat, sedan gick han upp för trappan och vidare in till sin säng.

Ja vad ska man göra, jag förklarade att jag inte var arg och att det kanske går att tvätta bort. Annars får vi helt enkelt måla om i trappan. Det tyckte Theo var en bra idé, så jag fick förtydliga att JAG skulle måla om i trappan. Sedan somnade han sött utan några bekymmer i sin lilla värld. Underbara barn… 

Och som ni ser här ovan så vann Kanada turneringen World Cup 2016. Inte direkt oväntat, men välförtjänt. Tänk att ett land som Kanada, där man pratar rolig engelska och gränsar till landet USA där muraren Trump sorgligt nog gör succé, kan vara så bra på ishockey som de är. Men något bra måste de väl vara bra på, så varför inte ishockey? Och jag personligen tackar gamla hockeyrävar som Wayne Gretzky, Mario Lemieux och speciellt Mark Messier för fantastiska hockeyminnen. Oh Cananda!

 Ja nu kurrar magen på riktigt så jag har en uppgift att utföra. Ät bra, lev väl och… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till Sune som enligt rykten varit på kryssning utan att köpa med sig winegums åt mig. Jag är hungrig Sune, hungrig! Schweinhundt…