”Hej alla barn nu blir det barnprogram! Titta nu här vad farbror Frej tar fram…” 

Minns ni farbror Frej från ”En himla många program” med Galenskaparna? Jag sjöng lite på nån vers där för ett tag sedan och barnen blev nyfikna. Så jag visade några klipp på Youtube, den bästa tuben. Dock var jag beredd på det klippet där farbror Frej förvandlar en lakrits till en Hitlermustasch och kunde snabbt hoppa vidare till nästa. Hitler känns lite för tidigt att ta upp med barnen faktiskt. De tyckte om honom i alla fall och har velat se honom flera gånger sedan dess. Plus att det blev lite nostalgi för mig att se klippen igen, och jag kan ha varit den som skrattade mest.

Hur går det i hockeyturneringarnas hockeyturnering, World Cup, för Sverige då? Det blev en pissljummen historia där de åkte ut i semifinalen mot Team Europe. Otroligt tråkigt! Jag ville ju se en final mellan Kanada och Tre Kronor, det ville nog de flesta. Men nu får de göra upp om finalen istället i bäst av tre matcher, där Kanada nu vunnit den första matchen redan. Jag tror de vinner alltihop. De har ett komplett lag och är överlägset bäst när det gäller, and that’s what it is all aboot… Haha! Min ”kanadensiska” är klockren! 

Hur går det med höstpesten här hemma då? Jo Theo är frisk nu, jag är nästan helt frisk och Freja har haft galet hög feber emellanåt. Nu verkar hon bättre och är glad igen, så vi hoppas hon är färdig med sin del av sjukstugan här hemma för denna gång. Dock så kom Nova hem från förskolan idag och ville inte äta middag. Nu ligger hon med feber, så nu har alla barnen varit sjuka denna vecka. Det var väl kanske bra att riva av hela rasket på en vecka, men det känns ändå jobbigt emellanåt…

Hur har det gått med operation ”utfrysning av dotter” här hemma kanske ni undrar? Ja det är lite så det fungerar om man inte håller med sin far i vissa livsviktiga avséenden. I det här fallet handlade det om att hon tycker alla tre Stockholmslagen är fina, något som jag försökt acceptera men finner omöjligt. Det finns bara ett lag fortfarande, och det är ”Stockholms Stolthet”! Djurgårdens IF.

Och utfrysningen gick smidigt en stund, hon kanske inte ens märkte av det. Men allt tog sin vändning när hon trippade in en stund på toaletten.

– Pappa jag är färdig! Ropade hon.

Och då är det nr.2 hon behöver hjälp med att avsluta här, nämligen att torka rumpan. Jag ville först vägra. Men skulle hon få springa runt med bajs i rumpan tills Jenny kom hem, då vet jag ju vem som skulle åka på en utskällning om det. Jenny förstår inte sådant här, det känsliga bandet till sportens värld. För ”det är ju bara sport”, ungefär så… Men trots detta så övervägde jag starkt att vägra hjälpa Freja, så att hon fick lära sig en läxa. Fast hon är ju bara ett barn, jag kan inte vara så omogen. Jag försökte hitta surjämten inom mig och stå på mig i mitt beslut att fortsätta min utfrysning. Men det skär i hjärtat, efter bara 12 sekunder faktiskt…

– Ja jag kommer Freja! Ropade jag och stegade sakta fram mot badrummet. Jag klarade inte av utfrysningen helt enkelt.

– Bra! Och du kan sätta på dig min cykelhjälm när du kommer in här, för jag har bajsat överallt i toaletten. Svarade hon och log åt mig när jag öppnade dörren.

Så gick det till när jag blev ägd av en 5 åring….

Nu när Freja och jag var vänner igen så låg jag bredvid henne på soffan medan hon ritade teckningar till Nova och Theo. Hon tyckte det var orättvist att både mamma, pappa och Lembit har bärbara datorer. Så hon ritade en varsin laptop till sig själv och twinsen, med en skärm fylld av hjärtan och knappar som var formade som stjärnor. Riktigt fina blev de faktiskt och det är onekligen inget problem med fantasin där inte! 

Sedan har jag även blivit utvisad från lek med dockskåpet. Freja har ett på sitt rum som vi lekt med, men tydligen leker inte jag på rätt sätt. Och min figur får inte längre bo där… 

Jag tycker att Darth Vader förtjänar ett tryggt hem efter allt han varit med om. Han har lite problem med sina känslor dock och högg ner muskelsmurfen med sitt lasersvärd efter en dispyt i köket. Det blev aningen stökigt, men när dockmamman skällde på Vader så började han karaktäristiskt att strypa henne med ”kraften”. Då fick jag inte leka mer, för det blev stökigt och barndockan blev rädd för Vader… Åh grymma värld! Varför händer allt mig? Ja ni kan väl höra av er om ni har ett hem för en svartklädd figur med jobbigt förflutet, han behöver som sagt ett tryggt hem som är fritt från stöddiga smurfar…

Eftersom jag inte längre får GÖRA NÅGONTING här hemma längre så kan jag väl inte göra mycket mer än sluta skriva för denna gång. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny som förmodligen var största anledningen till att jag avbröt min geniala utfrysning av min dotter….