Har jag berättat om när jag nyligen råkade ut för en sorts psykopat? Otroligt otrevligt…

Det var på jobbet när jag insåg att jag glömt min matlåda hemma, och tog ett snabbt beslut att åka till McDonalds. Eftersom vi har 30 minuters lunch så är alternativen inte så många när det gäller att snabbt köpa lunch och dessutom hinna med att äta upp den. Så jag körde min bästa rally bort till McDriven för att köpa med mig min mat. Som tur är så är det endast en bil framför mig. De hade inte kört fram dit där man beställer maten utan stod parkerade framför tavlan med de olika menyerna. De verkar ha väldigt svårt att bestämma sig för vad de ska äta och den lite äldre damen som kör bilen vänder sig hetsigt fram och tillbaka mellan menyn och passageraren som är en kille i övre tonåren. Jag tänker att detta är inget att hetsa upp sig för, de får väl ta sin tid på sig att beställa. Jag vet ju i alla fall vad jag vill ha så min beställning kommer gå undan, rutinerad kund som jag är. När de tillslut kör fram för att göra sin beställning så gick det oväntat fort. Men vid nästa lucka där de skulle betala händer något. Personalen i kassan pratar ihärdigt med kvinnan som kör bilen, och hon vänder sig flera gånger mot sin tonåring bredvid sig. Hennes kroppsspråk visar tydligt att hon verkar stressad när hon frågar personen bredvid sig flera gånger, men vad de pratar om har jag ingen aning om. Denna sengångare till tonåring däremot verkar vara inte ha någon brådska alls, trots att det nu är en ganska lång kö med bilar efter oss. Nu börjar jag känna att tiden går emot mig, och börjar själv bli stressad. De betalar och kör sakta fram till den sista luckan för att hämta ut sin mat. Då börjas det igen. Denna tonåring verkar ha enorm beslutsångest eller liknande för nu divideras det IGEN med personalen i luckan, som även de börjar se aningen irriterade ut. Någonting är inte som det ska, men efter någon minut så får de rulla fram och vänta vid parkeringen på sin beställning. Jag får ÄNTLIGEN min mat efter typ 7-8 minuters väntan bakom den veliga bilen som blockerat hela McDriven som ska gå fort. Irriterat kör jag därifrån och förbannar mig över velande idioter som slösar bort min tid. Jag är så upprörd att jag glömmer bort att jag måste äta maten jag köpt med mig, så jag sladdar in med Hyundaien vid Värmdö Marknad och parkerar på en i stort sett öde parkering. Det är någon enstaka bil som valt att parkera framför butikerna, men jag ställer mig precis vid infarten till parkeringen i höjd med ett träd som ger en behaglig skugga över bilen. Det är bara 8 minuter kvar innan jag ska börja jobba igen, så jag tar ett djupt andetag och öppnar upp min lilla påse för att avnjuta den lilla lunch jag har kvar.

Det är då det händer… Vid andra infarten, långt borta på andra sidan parkeringen kommer en ful röd liten bussliknande bil. Den svänger runt och verkar inte riktigt veta vart den ska ta vägen. Är det någon som övningskör sådär jäkla illa? Tankarna tog mig tillbaka till den mest värdelösa av bilar jag ägt, Carnivalen. Den var ganska lik vår gamla bil, och en rysning vandrade ner längs ryggraden. Hua! Jag skakar av mig känslan och öppnar min hamburgare, och ska precis sätta tänderna i den när jag ser den fula lilla röda bussen göra en stor sväng över alla p-rutorna och sakta rullar fram till min bil. Sedan parkerar den precis snett framför mig. Den har HELA STORA TOMMA PARKERINGEN att välja en ruta att parkera bilen, och människan väljer att parkera precis vid mig. Sedan sitter figuren som kör bilen och tittar på mig. Jag orkar inte bry mig utan börjar nu äta min hamburgare. Då ser jag hur den märkliga varelsen stänger av motorn, och börjar packa upp egen mat i sin bil. Seriöst? Lider människan av någon motsvarighet till social ångest eller något? Jag tyckte platsen jag valt var perfekt eftersom man kunde sitta lite avsides i lugn och ro, och i trädets skugga dessutom. Men den här liraren står parkerad i solen, och tittar på mig oavbrutet medan hen äter sin egen måltid. Jag tycker detta börjar bli, inte obehagligt, men väldigt störande! Så jag lutar mig lite åt sidan och tar skydd av stolpen bredvid vindrutan. Då slipper jag i alla fall publiken när jag äter. Jag noterar att om några minuter ska jag vara tillbaka på jobbet igen, så jag äter snabbt upp det sista och samlar ihop allt skräp. När jag sedan startar bilen och åker iväg så stirrar personen i den fula lilla röda bussen på mig när jag kör förbi och vidare ut på vägen. Hade jag sett att den följde efter mig så hade jag hamnat på nyheterna samma kväll. Då hade det onekligen blivit ett fall á la ”Falling Down”…

När vi ändå är inne på ämnet film lite grann så kan jag ännu en gång påtala hur skralt utbudet är av nya bra filmer. Det tycker i alla fall jag. Jag gjorde ett försök, eller två faktiskt, att se klart del två av ”Teenage Mutant Ninja Turtles”. Men jag får väl lov att insé att jag inte är tonåring längre, och att denna typ av film inte är lika underhållande längre. Visst är den välgjord och väcker gamla barndomsminnen till liv, men humorn är lite för tramsig för min smak. Så istället har jag denna vecka tittat på första avsnittet av den galet hyllade serien ”Westworld”.

Jag kan inte riktigt förstå vad den handlar om ännu, men jag ska försöka förklara vad jag vet. Man kan betala en stor summa pengar för att få koppla upp sig i en värld där man får göra precis vad man vill i vilda västern. Där rör sig andra personer som spelas av robotar som ser precis ut som människor, men även andra betalande ”riktiga” människor. Robotarna lever efter ett manus de fått inprogramerade där de inte kan känna några känslor eller liknande, utan de spelar bara vad de känner. De kan heller inte skada någon av de riktiga människorna i denna värld, medan människorna kan skjuta eller skada dessa robotar hur de vill. Dock så har vissa av dessa robotar fått en ny uppdatering av sin programvara eller något liknande, och börjar dagdrömma minnen av sina tidigare uppdateringar. Detta gör att de börjar ifrågasätta saker och agera mer impulsivt, utanför sitt manus. Som i sin tur påverkar hela den komplexa storyn som robotarna spelar en viktig roll i, och det bådar tydligen inte så gott. Sedan är det en människa som lever rövare ordentligt inne i denna värld, väldigt välspelad av Ed Harris. Han tycks veta om något som han nu börjar undersöka på ett ganska brutalt sätt, enligt mig i alla fall. Så något stort är helt klart på gång, men vi får se vad som händer. Den verkar intressant, och sedan är ju sir Anthony Hopkins med som jag gillar skarpt! Så vi får se hur resten blir, jag återkommer.

Igår kväll såg vi klart på andra säsongen av ”Fear The Walking Dead”. Den fortsätter bygga upp förväntningar, men har lite svårt att komma upp i samma klass som ”The Walking Dead”. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag tror att jag känner inte lika mycket för karaktärerna på samma sätt som i föregångaren. Där har ju karaktärerna gått igenom ett rent helvete av lidande och spännande motgångar, så i denna serien så har de inte riktigt kommit dit ännu. Skulle familjen det handlar om dö så skulle jag inte bry mig så mycket, mer än att jag skulle sakna en eller två av dem. Hur hemskt det nu låter, men det är sant. Skulle någon av karaktärerna dö i ”The Walking Dead” så skulle jag få panik! Vilket vi även fick uppleva i säsongsavslutningen förra säsongen. Där den otäcka Negan avslutade med att fullkomligt krossa någon av huvudkaraktärerna med sitt vidriga baseballträ. Men den startar nu i slutet av oktober, det har jag fått bekräftat av Billy. Han är lite utav en levande wikipedia på ämnet zombies!

Undrar ni hur barnen mår här hemma? Illa! Förra veckan var det feber som vandrade från barn till barn. Denna vecka har twinsen börjat hosta en massa slem, och Nova tappade dessutom en stor tjock bok på sin stortå på förskolan. Så nu har hon så ont att hon inte kan ha skor på sig. Freja är frisk, men har istället valt att drömma läskiga mardrömmar två nätter i rad som lett till att hon vaknat och varit jätteledsen. Men vad jag fått fram är att det denna gång inte tycks handla om en lastbil som ser ut som en ko som slickade på hennes arm så att det brändes. Som den läskiga drömman utspelade sig för typ två år sedan när hon vaknade och skrek mitt i natten. Jag tror vi ska förbjuda ”Bolibompa” ett tag framöver…

Idag är det fredag, och Jenny kämpar med att införa någon sorts tradition med att vi ska äta tacos på fredagar. Så nu är det dags att se över vad som finns här hemma. Mucho tacos uno due tres quattro portionen in den torso mumsico! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till en herre i USA. Han heter Mike Pence, och kandidat till posten som vice president om nu Donald Trump overkligt nog vinner presidentvalet. Jag läste i alla fall att denna herr Pence ifrågasatte självaste Darwins evolutionsteori, och hävdade att det inte är något annat än en dålig teori… Är det inte fantastiskt? Inte nog med att Donald Duck kan bli president i världens mäktigaste land, i hans frånvaro kommer alltså en nästan lika knäpp figur leda landet! Han kanske förvisso är djupt troende eller något och står fast vid att gud skapade människan, och det är ju upp till honom att tro vad han vill. Men att ifrågasätta Darwin, ja det är ju nästan för löjligt för att kunna ens tas med en nypa allvar…