Jag vet inte om jag får, eller om jag borde. Men jag kan inte låta bli, kan inte hålla det inom mig. Jag måste! För faktum är, att två har blivit tre. Javisst, två av världens bästa blev föräldrar i fredags åt en liten son! GRATTIS AMANDA & MORGAN!!

Foto: M.FAGERLUND Star Photographer New York

Nu börjar det på riktigt kära vänner, familjelivet! Men jag vet att ni är redo så det kommer gå jättebra för er. Och vad folk än säger så lovar jag er att man vänjer sig med bajsblöjor mitt i natten och hungriga skrik dygnet runt. Vem vet, ni kanske är så lyckligt lottade att just ert barn är från fablernas värld och sover precis så mycket som ni själva gör på morgonen. Dessa barn finns tydligen på riktigt, jag har själv ingen erfarenhet av dem bara. Passa nu på att njuta av er tid tillsammans, lukta och gosa med barnet hela tiden. För man får aldrig nog! Det kommer vara det bästa som hänt er, men glöm ej bort varandra. Ni föräldrar behöver varandras kärlek och omtanke ni med, så fortsätt stötta och ta hand om er. Längtar med spänning på att få träffa ”junior” som Mogge benämnde underverket. Och för er som inte känner Mogge speciellt väl så kan jag informera er om att detta barns första ord kommer inte vara mamma eller pappa. Tro mig! När han ligger där i babysittern och övar på sin framtida talförmåga så kommer han först låta som en dumpventil på en sportbil, med pysande sportluftfilter i baken kanske. Sedan kommer det, de första orden! Amanda och Mogge lutar sig fram och väntar med spänning på vad som ska sägas. Då kommer det…

– How you doin! Säger bebisen med silkeslen röst.

Haha! Jag lovar, det kommer bli så! Jag har tänkt på detta jättemycket, och när Mogge skickade bilden från BB på junior så var det signerat med just texten ”how you doin”. Det måste ju vara ett tecken från ovan, så underbart! Stort grattis till er och hoppas ni inte blir arga för att jag tog upp denna världsnyhet här på bloggen. Varma lyckliga kramar på er!

I fredags tog jag en bild på familjen. Den fick tankarna att vandra till djurens värld tycker jag, så jag googlade lite och lyckades med ett litet kollage!

Naturligtvis tycker jag detta är jättekul, att Jenny och barnen såg ut som apor som plockar löss på varandra. Men egentligen så är det bara Freja som övar på att fläta Jennys hår, och Nova leker med ipaden framför dem. Jenny tycker väl som vanligt att jag inte är rolig, och önskar kanske mer att bilden såg ut såhär.

Apor i all ära, men vi har gosedjur. Massor av gosedjur! Detta fick jag erfara när jag kom hem idag. För då hade barnen tagit fram alla sina gosedjur, och jag menar ALLA! Varenda gosis som de fått sedan födseln, och även de som vi hade sedan tidigare. De hade byggt en stor hög på vardagsrumsgolvet där de lekte med dem. Men när de skulle bära tillbaka alla gosedjur upp på övervåningen igen så gick det inte riktigt enligt planen.

Det låg gosisar i hela trappan och även på golvet både ovan- och nedanför trappan. Och en sorts lek tog fart där Freja började kasta gosedjuren efter de andra istället för att bära upp dem till sin korg där de ska ligga. Theo hoppade från trappan och landade på gosedjuren till rop och skratt. Nova såg jag inte men jag hörde henne sjunga en märklig sång någonstans längre upp i trappan.

– Snoppi snopp snopp snoppi snopp! Kissa på kisset med snoppen, bajsi bajsi bajs. Sjöng hon högt och syskonen skrattade. Men det tog inte slut där…

– Snoppen hänger upp och ner, snoppen snoppen hänger! Kissar kisset på golvet, snoppen snoppen snoppen! Fortsatte Novas sång och skrattet ekade i trappan från Freja och Theo.

Det här med kiss och bajs, snopp och snippa verkar så otroligt kul fortfarande. De skrattar och sjunger minst en gång per dag om dessa fenomen. Undrar om jag var likadan som barn, eller blev jag såhär mogen som jag är redan vid födseln?

När vi hjälps åt att få upp alla gosedjur igen och städat undan, så klädde barnen ut sig och bjöd på teater. De hade gjort en scen av sängen, och ”lagt” alla sängkläder och kuddar på golvet framför sängen. Denna hög skulle man sitta mjukt på sa de… Sedan startade showen! Den handlade om Elsa från Frost, älvan Tingeling, och sist men inte… Eller, jo minst faktiskt… Batman! De skulle leka uppe i himlen, men leken tog en snabb vändning när Elsa plötsligt krockade med ett berg och verkade helt död. Tingeling och Batman var snabbt på plats.

– Vakna Elsa, vakna! Åh nej, hon har tuppat av… Batman! Vi måste åka till sjukhuset fort innan hon svimmar! Ropade Tingeling högt och tydligt som om det utspelade sig på självaste Dramaten.

På sjukhuset så vaknade tydligen Elsa efter att ha fått en puss av både Tingeling och Batman. The End!

Vilket lyckligt slut, och så skönt att Elsa överlevde. Det svänger snabbt när man umgås med barn, det fick jag även erfara vid middagen idag. Jag lagade kalops med kokad potatis, och berättade för barnen vad vi skulle äta. De skrattade åt namnet men tyckte det lät spännande och gott. Men när det var dags att äta så satte sig Freja på tvären.

– Jag vill inte äta! Äckligt! Protesterade hon och puttade bort tallriken.

Theo mumsade i sig för fullt och berättade hur gott det var. Nova hade somnat för dagen på soffan så hon var ej med vid middagen. Vi försökte få Freja att smaka i alla fall, men hon fortsatte protestera. Det spelade ingen roll att vi påminde henne om att hon ätit detta tidigare och att hon då gillade det. Hon hade bestämt sig, det var äckligt… Men efter ett tag utan mat så blev nyfikenheten större och plötsligt satt hon där och åt. Och gillade det! Som sagt, det svänger ofta och mycket. Men inget ovanligt, detta är nog något alla föräldrar råkar ut för. Hoppas jag?

Hm, nu blev jag sugen på godis… Vi får höras, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som gömde sig på städdagen igår. Tycker det är trist när folk inte ställer upp för varandra, så andra får slita mycket mer. Och jag kan ju själv inte hjälpa att det var Bamsegympa med Freja denna morgon, så att jag ”råkade” missa städningen. Skäms på er andra…