Ibland måste man ta livsavgörande och viktiga beslut. Det har jag nu gjort, och om en vecka är det dags. Jag ska nu som blivande 38-åring börja studera kemi! 

Det är något jag ser fram emot, även fast jag minns min skoltid som dödstråkig. Plugga har aldrig varit min grej, men nu är jag ju en äldre mogen man. Och detta är ju något jag själv väljer att göra, då känns förutsättningarna genast mycket bättre!
När jag berättade om detta på kalaset, som jag ska återkomma till här senare, för släkten idag så verkar min bror ha hakat upp sig på att jag enbart gör detta för att kunna tillverka en bomb av något slag. Vad tror han om mig egentligen? Jag har absolut inget intresse av något sådant, utan ser istället möjligheterna till en mer fördjupad kunskap och ökad inkomst. Så att jag kan öppna ett eget metlabb och bli framgångsrik!

Nej inte ens det faktiskt. Jag har alltid varit intresserad av fysik, så det var egentligen det ämnet jag ville lära mig mer om. Men efter att ha haft ett intressant samtal med en av kemisterna på jobbet, så visade det sig att allt jag tyckte var intressant och ville lära mig mer om tydligen var kemi och inte fysik. Och eftersom kemi och produktutveckling är vad företaget (där jag jobbar) i stor utsträckning arbetar med så föll det ju sig som ett ganska naturligt steg att ta helt plötsligt. Nu är ju en stor bidragande orsak till mitt studieval, att jag vill fördjupa mig mer i det jag idag arbetar med. När det ska blandas hudkräm, balsam eller bodylotion till exempel. Då ska man blanda ihop flertalet råvaror av olika slag och sedan reagerar dessa med varandra, utan att jag haft en aning om varför de reagerar på ett visst sätt. Man har bara gjort som man blivit tillsagd eller läst efter instruktionerna. Men så fungerar ju inte jag tyvärr, utan jag vill ju gärna förstå varför det måste göras på ett visst sätt eller i en viss ordning. Vad som förväntas hända när allt blandas ihop, mer förståelse för det vi idag jobbar med helt enkelt! Och till en början var jag orolig att dessa studier skulle ta för mycket tid och kanske även påverka min arbetstid. Men tanken är att man ska kunna läsa kursen vid sidan av sitt arbete, och efter att ha fått det beskedet så kändes allt bättre. Så om en vecka börjar jag mina studier i ”Kemi 1” som kommer att pågå i tjugo veckor framöver. Sedan blir det förhoppningsvis ännu mer studier i ”Kemi 2” och ”Avancerad kemi”. Hoppas jag hinner se avslutningen på ”Game Of Thrones” bara… 

Idag var det som sagt stort kalas hemma hos min mor och Kent! Vi firade Elvira, AIK:aren, Kent och även min kommande födelsedag. Så det blev många presenter och mycket godsaker. Här ovan kan ni se bildbeviset på Schwartzwalldtårtan jag lovade att baka, asgod var den! Presenter vart det också i form av kläder och en sprillans ny dammsugare. Nu ska det sugas smuts hemma så håret svallar! 

När vi åkte till kalaset så passerade vi höghuset där min far bor. Jag talade om för barnen att där uppe bor farfar, och sedan pekade jag tydligt upp mot huset.

– Farfar är slemmig. Svarade Nova från baksätet.

– Va, vadå slemmig? Vad menar du? Frågade jag.

Jag fick ingen större förklaring, utan det följdes upp med att hon älskade sin farfar. Som tydligen är slemmig…

Om just det uttalandet inte hade ägt rum så hade jag inte haft så stora funderingar kring hennes senaste uttalande här ikväll när jag nattade henne. 

– Du är jättecool. Sa hon och drog samtidigt sin hand fram och tillbaka genom mitt kortklippta hår.

– Tack vad snäll du är som tycker det! Svarade jag, men mindes då vad hon tidigare sagt om sin farfar samma dag och lämnade mig fundersam en stund.

Efter att ha legat tyst ett tag så trodde jag att hon hade somnat. Men en sekund innan jag var på väg att flytta på mig så började hon plötsligt prata.

– Pappa, dom där bokstavkexen vi åt på kalaset. Dom var så goda, att jag älskar dom och nu vill jag alltid ha såna till fredagsmys. Informerade hon mig i ett sista uttalande innan hon i nästa sekund somnade för kvällen.

Jaha, ja vi får se vad vi kan göra för att bevilja hennes önskan…

I denna veckan som kommer händer det grejer kan jag lova. Barnens kör börjar igen efter sommaruppehållet, och sedan är det föräldramöte på skolan. Och vi har personalmöte på jobbet, som avslutas med en kick-off senare samma kväll. Jag har avstått från att följa med denna gång, trots att jag oftast brukar följa med. Men jag känner att det är så mycket annat som händer nu framöver så jag behöver lite tid för återhämtning också. Det kan mycket väl bli chips, dip och veckans avsnitt av ”Game Of Thrones” istället. Har fått tips om att det är ett bra recept för en lyckad afton!

Tack för att ni tog er tid att läsa. Önskar er en bra start på kommande vecka, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den läskiga blå Audin som körde om min brors bil och min bil på vägen hem från kalaset idag. När den körde förbi mig så skramlade det till och det lät som en stor plåtbit lossnade från bilen och föll i marken. Jag blev så nervös att jag ringde upp min bror i bilen bakom oss och frågade om han sett något konstigt hända när vi blev omkörda. Jag förklarade att något lät väldigt högt och onödgt dyrt, och frågade om han såg något som eventuellt ”lossnat” från vår bil. Denna bilen har ju visat sin kvalitet denna sommar kan man ju säga så jag har belägg för min oro. Men han sa att det såg bra ut och att han inte hört eller reagerat på något från hans position bakom oss. Så då kändes det bättre! Men nu kom jag ju nyss på att han säkert lyssnat på sin höga blip-blip musik och förmodligen inte ens skulle ha hört en asteroid slå ner, så hans trygga ord känns aningen ohjälpsamma just nu. Fast, vi tog oss ju hem i alla fall…