Det har varit en rolig helg och en lite sorglig start på veckan. Så för att inte deppa ihop totalt här nu så tycker jag vi backar tillbaka till förra helgen!

Då var det minsann kalas hemma hos min far för att fira hans snart 60-årsdag. Det var som vanligt trevligt och många barn samlade som hade roligt ihop. Jag snokade av en slump upp min faders hemliga gömma med öl, och föll för de svarta små burkarna som stod där. Och *hokus pokus* så var nu en hel platta min, helt plötsligt!

Barnen låg utspridda på golvet i köket och målade i målarböcker till hög musik från DJ Elviras spellista. Svea satt kvar i soffan hos oss i vardagsrummet, för hon var även denna gång mycket förtjust i takfläkten som man kunde snurra på där. Då fick man lyfta upp henne så hon kunde ge fläkten en sving med sin hand, sedan satt hon och beundrade ”helikoptern” där uppe i taket. Hon börjar bli för stor för att låta sig luras numera märker jag. För jag förklarade att vi kan snurra på den EN gång tillsammans, men när vi gjort det så ville hon göra det igen såklart. För att kringgå denna överenskommelse så berättade hon nu att det var hennes kanin som ville snurra på fläkten, så självklart fick kaninen också snurra på fläkten en gång. Annars blir det ju orättvist. Och sedan var det tydligen hennes leksaksbil Blaze’s tur, jag förstod nog vad hon gjorde med mig där…

Efter att ha snurrat fläkt och firat vår far så åkte vi hem och funderade på vad tusan vi skulle äta till middag. Som av en slump så hittade jag ribs i frysen, och barnen blev lyriska! De älskar ribs, och jag älskar ju att tillaga god mat. Så vi hade en riktig kalasmiddag ihop, sedan var lördagskvällen en succé i sin helhet med efterföljande lördagsgodis och glass.

På söndagen så hade de en gemensam önskan när vi satt och åt frukost, att de skulle få titta på den andra filmen om ”Harry Potter” som Freja fick se när hon var hos mig senast. Det blev en ganska lång diskussion eftersom Nova blev rädd efter den första filmen, så jag tyckte vi kunde vänta. Men barnen insisterade på att att få se den, enligt Freja så var den heller inte alls lika läskig som den första. Nova var den som nu verkligen ville se filmen mer än någon annan, så då gav jag med mig. Efter frukosten kröp vi ihop på soffan och tittade på ”Harry Potter – Och Hemligheternas Kammare”.

Det verkade stämma som Freja sagt, att den första filmen var läskigare. För de tyckte inte alls att denna var så läskig, förutom den stora ormen förstås. Freja kunde dock inte titta när Ron kräks sniglar denna gången heller, eftersom hon har väldigt svårt för att se eller höra någon kräkas. Och jag kan hålla med om att den scenen är väldigt äcklig, bläh! Men nu har de sett de två första filmerna, och de tycker väldigt mycket om dem. Den tredje tror jag är från 11 år så den får de vänta på tills de blir äldre, men då har de fler filmer att se fram emot lite senare!

Det sorgliga som har hänt är faktiskt två personer som inte längre är med oss. Nu i veckan dog Ingvar Kamprad, som självklart har hyllats i media och över hela världen för allt han gjort med IKEA. Jag minns när vi pratade om honom i skolan, hur han började smått och sedan skapade det imperium som IKEA är idag. Helt fantastiskt! Hatten av för Ingvar, och tack för allt du gjort. Det är inte många som satt Sverige på kartan för omvärlden på samma sätt som han gjorde, vilken entreprenör. R.I.P

Den andra personen som jag kom att sakna i veckan är en man som varit död väldigt länge, men som fortfarande är lika fantastisk att lyssna och titta på än idag. Den brittiska komikern och trollkarlen, Tommy Cooper!

Han dök upp i ett klipp på Facebook som jag var tvungen att kika på, och som jag skrattade. Jag minns hur jag brukade titta på något program han hade som sändes på TV när jag var tonåring, och han har ju konsten att vara rolig utan att ens behöva prata. Man behöver bara titta på honom, där han står iklädd sin magiska rock och fez på huvudet, och se hur hans kroppsspråk levererar toppenhumor! Hans magiska trick brukar ju gå sådär, även om han i slutändan briljerar till sin egen förvåning många gånger. Detta resulterade i alla fall att jag hade jättekul när jag nu tittade på fler av hans framträdanden på Youtube. Jag vet egentligen inte så mycket om honom alls, utan har bara sett honom på TV när jag var yngre. Så jag hoppas att han var en god människa och att många fått uppleva denna galna komiker, annars kan jag varmt rekommendera er att leta upp honom på Youtube. Så ett stort tack till herr Cooper! R.I.P

Jag kunde inte sluta tänka på Tommy Cooper och hans fez som han har på huvudet, utan passade på att fråga min arbetskollega lite om denna huvudbonad. Hon är från Irak, och man fick mycket bättre information av henne än när jag googlade efter information. Så nu vet jag vad den representerade och att den heller inte används längre. Sedan ledde detta till att vi pratade om hur utbrett det arabiska språket är, och vilken lyx det är att kunna tala sitt modersmål i så otroligt många länder utspritt över ett stort geografiskt område. Det känns aningen orättvist med tanke på att vi förstås norska och låtsas förstå danska när vi nickar instämmande så fort en dansk pratar med en. Viktigt att förtydliga är dock hur briljant just jag faktiskt är på danska, det har vi ju sett bevis på här på bloggen tidigare (läs inlägget ”Breaking News”, https://wp.me/p3AgaU-yX).

Det som är kul när man pratar med någon om deras kultur, religion och annat är att man får ju en helt annan bild än den som ständigt porträtteras i skvallermedia. Samt att man får lite andra perspektiv på saker och ting. Vi lever i en oro om att exempelvis Ryssland ska komma och ta Gotland ifrån oss, vilket de skulle kunna göra rent hypotetiskt. Men sannolikheten är nog inte så stor trots allt, hoppas jag. Att i jämförelse få höra skillnaderna av en som är uppvuxen i krig och hur de har haft det, ja då minskar i alla fall min oror över saker och ting här hemma. Så länge inte Stefan Löfven får för sig att bli en ny krigarkonung och intar Norge. Vi skrattade åt detta och tyckte det skulle vara roligare och aningen mer oväntat om vår kung, Carl XVI Gustaf, fick ett sådant ryck här på åldern höst. Att han med sin jägarbössa skulle ge sig ut och återupprätta den svenska stormaktstiden. Jag tror inte att vår drottning Silvia skulle uppskatta det så mycket dock, inte Norge heller för den delen…

Nåja, skämt åsido. Nu är det snart helg och då nalkas det bowling med de fina herrarna. Något vi försökt styra upp i över en månads tid nu, så jag hoppas det blir av denna gång. Mogge var ju så exalterad att han var tvungen att köpa sig lite nya kläder för denna storslagna händelse. Får se om de är hela och rena innan kvällen är slut, denna bowling är av högsta prestige för oss och ingen vill förlora! Om ingen blir hungrig förstås, eller törstig. Då kan det kanske bli så att man lämnar en teknisk ”walk over” som inte räknas som förlust på grund av oförutsedda händelser. Att bli varm räknas inte, bara så du vet Tommy. Det har förekommit en del smutskastning också från Erik, han har kallat mig jedivegan i sitt tappraste försök att psyka mig. Men hans försök viftar jag bara bort som en störande mygga en fuktig sommarkväll. Jag sysslar själv inte med denna typ av smutsspel, utan föredrar rent fysiskt fulspel istället om det krävs…

Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den eländiga hostan som plågar våra barn just nu. Det började med lite halsont förra veckan, nu hostar Nova så att lungorna fladdrar. Theo ligger däckad i feber och sover. Freja är den enda som hållit sig frisk hittills, så hon och jag åker till mig ikväll i hopp om att hålla oss friska resten tills imorgon. När jag lämnat henne på skolan imorgon bitti så är det min tur att vabba med twinsen för sista dagen denna veckan så att Jenny kan jobba lite. Man kan säga att vi tjuvstartade vabruari (vård av barn i februari) redan i januari…