Detta inlägg kommer jag tillägna den nyfikna, underbara och roliga… Nova! Hon som kan vara så beslutsam och bestämd av sig att man blir helt ställd vissa gånger. Men det finns mycket mer att skriva och berätta om när det gäller henne!

För många av oss som träffat henne så finns det en sak vi alla kan nämna som är lite utav hennes grej… Mat! Nova älskar mat! Detta märktes tidigt när hon satt vid matbordet och verkligen studerade maten och verkade njuta av alla smakupplevelser hon tog del av där. Som vuxen fann man ju detta helt underbart, för medan hennes syskon kastade i sig maten och rusade iväg så satt hon lugnt kvar och åt med oss andra. Denna passion för mat har hängt kvar, och hon är nog fortfarande den som äter nästan allt som erbjuds. Hon är även väldigt intresserad och nyfiken när man lagar maten och vill hjälpa till i köket. Kanske en blivande mästerkock, vem vet?

Vabben av Nova fortsatte förra veckan, hennes hosta ville inte riktigt ge med sig. Det är mysig att spendera tid hemma med henne när det inte är någon allvarlig åkomma, och visst kan hon briljera även under sjukdom. Troligen omedvetet, men lika kul är det ändå. Vi började med att titta på lite film när lugnet infann sig på morgonen efter uppvaknandet. Hon ville se filmen som Theo fick när han fyllde år, LEGO-Batman. Den är inte så bra tycker jag, men ganska rolig kan jag som vuxen tycka åt skämten som dyker upp för att flirta lite med oss vuxna som måste genomlida/titta på filmen med våra barn. Nova verkar inte tycka att filmen är speciellt rolig, hon skrattar lite ibland. Hon tycks mest vara fascinerad av själva storyn i filmen, och uppenbarligen attityden som den medför. När vi suttit tysta en stund så frågar jag hur hon mår, och får ett tvärt svar tillbaka.

– Tyst! Jag hör inte vad dom säger på filmen. Säger hon utan att ens titta åt mitt håll.

Okej tänker jag, hon verkar må ganska bra. Inget som besvärar henne i alla fall, förutom min röst. Det går en stund och sen frågar jag försiktigt om hon vill äta något.

– Batman tycker du ska vara tyst! Svarar hon och tittar på mig med bestämd blick utan att blinka under några sekunder.

Man blir ställd när det blir såhär, hon är fem år gammal och bossar här hemma. Nej, då bestämde jag mig för att göra en smörgås åt mig själv i alla fall medan hon tittade vidare på sin film. Och när jag står i köket och ordnar detta så kommer hon plötsligt springande och tittar upp nyfiket på bänken där jag brer min smörgås.

– Nämen, vad lagar du? En macka? Jag älskar mackor! Säger hon och tittar nu med sina stora bruna ögon på mig med ett stort leende.

– Gör du det, vill du kanske ha en smörgås nu då i alla fall? Frågar jag och smälter lite av hennes blick.

– Nej det vill jag inte. Säger hon då lite surt och går därifrån.

Hur… Jag vet inte vad som väntar mig och oss andra ju äldre Nova blir. Men tonåren känns redan nu som om att det kan bli en tuff period, och jag målar upp en bild av hur mörka moln hopar sig med mullrande åska i horisonten. Om jag inte lär mig tolka henne bättre tills dess förstås, för nu blir man ställd och satt på plats med jämna mellanrum utan att riktigt veta hur man ska handskas med det som händer. Det är roligt, vansinnigt roligt emellanåt. Men tänk sen när hon blir äldre och ännu mer allvarlig. Så spännande.

När hon sett klart filmen så pysslade vi en kort stund tillsammans med Theo som valde att stanna hemma och sympatisera med sin syster denna dag. Detta pågick en kort stund, sedan ville de hellre spela kort. Alla barnen hemma är förtjusta i att spela ”Finns i Sjön” så det sker på daglig basis numera. Nu var det bara hon och jag, men inte överraskar hon mindre för det. Hon prövar redan nu att fuska mot mig.

– Jag vill faktiskt ha alla dina knektare! Utbrister hon och så måste jag ge henne mina två knektar.

När jag senare får upp en knekt i sjön så är jag ju inte sen att fråga efter knektarna av henne igen.

– Alla dina knektar! Ropar jag glatt och väntar på att nu få vända bort alla fyra knektarna.

Hon tittar surt på mig en kort stund innan hon svarar.

– Ta dom då, pruttknektare… Muttrar hon och ger mig inte alla tre utan bara två.

Jag väntar en kort stund för att ge henne tid att hitta den tredje som hon ju har där i handen, men istället ser jag någon som tittar upp från sina kort med busig blick utan att ge mig den sista.

– Har du inga fler? Frågar jag.

– Nepp! Svarar hon.

– Jo men jag vet att du ska ha tre knektar, så kolla om du hittar den. Förklarar jag och väntar på att hon ska ge mig den sista knekten.

– Jag tänker inte spela mer, det är skittråkigt att spela finns i sjön med dig. Säger hon och kastar korten på bordet samtidigt som hon går därifrån.

Nu sitter man där igen, som ett frågetecken. Detta händer inte alls när vi spelar med de andra, så frågan är om hon testar mig. Jag vet inte, men Theo hjälpte mig att plocka undan kortleken innan jag gick efter henne. Då stod hon i vardagsrummet och tittade sig omkring.

– Letar du efter något? Vad vill du göra? Frågade jag henne.

– Jag ska ha picknick här nu. Sa hon och drog fram en stor kartong som hon placerade på golvet.

Hon ställde sitt vattenglas på kartongen och gick sedan ut i köket igen. Jag satte mig i soffan för att se vad hon planerade att hitta på härnäst. Då kom hon in med två ljuslyktor och ställde dem bredvid glaset på golvet, sedan gick hon ut i köket igen.

– Vad fint du gör, det ser mysigt ut. Vill du att jag ska göra något som vi kan äta där på din picknick? Frågade jag och såg fram emot denna lilla stund på golvet tillsammans med henne.

– Jag har mat! Sa hon och kom in med en liten skål med mandlar som hon hittade i skafferiet.

Sedan satte hon sig där på golvet och åt sina mandlar. Hon hade tydligen smugglat med sig en clementin utan min vetskap också, det kände jag på lukten när hon började skala den. Inga som helst tecken visades på att hon ville ha mig som sällskap där. Men efter att vi ätit lunch lite senare så kände hon sig trött och ville ta det lugnt. Hon valde att vi skulle se filmen ”Vaiana” för 200:e gången, kul. Men då kom hon och satte sig nära mig och gosade in sig under min arm sådär som bara hon kan, när hon vill så att säga. Hon kan verkligen krama om en och hålla sig nära, så att man känner sig som den viktigaste personen i hennes liv. Men nästa stund så ska man hålla tyst och får inte prata med henne ens, så det svänger snabbt. Det gäller att passa på att suga åt sig av allt mys när det erbjuds, för sedan vet man aldrig vad som händer.

Theo frågade om vi ville vara med och spela kort igen. Denna gången skulle vi spela ”Vänd Tia” eller vad det heter, men då fick vi lära Nova reglerna först. Så vi satte oss ner och började spela tillsammans, och jag hjälpte Nova genom hela spelet. Det gick bra ända tills Theo lyckades vinna, då uppenbarade sig vinnarskallen hos Nova.

– Men jag vill också vinna! Klagade hon högt.

Jag förstår att hon vill vinna, det är ju alltid roligt. Men förklarade även varför Theo vann och att vi kan göra ett nytt försök. Förhoppningsvis får hon vinna denna gången! Men så blev det ju inte…

– Haha! Jag vann igen! Ropade Theo när han lade ut sitt sista kort.

– Men ååååh! Jag skulle ju få vinna den här gången, nu tänker jag aldrig spela med er nåt mer. Jag tycker inte om någon i familjen längre! Ropade Nova argt och gick med nya bestämda steg därifrån.

Theo blev lite skärrad, men jag förklarade att han spelat jättebra och vann rättvist. Och att spelet faktiskt handlar om att ha roligt tillsammans. Då blev han gladare och sprang naturligtvis för att meddela Nova vad jag sagt.

– Nova, pappa tycker jag är jätteduktig på att spela tillsammans och att det var bra att jag vann över er. Försökte Theo förklara vad jag sagt, på sitt sätt. Det kunde kanske misstolkas, och det gjorde det.

– Låt mig vara Theo! Pappa, Theo retas med mig!!! Jag vill inte vara med någon av er, ni är alla SÅ dumma! Fräste Nova tillbaka och nu blev Theo ännu mera ledsen.

Såhär kan det bli emellanåt, men allt ordnade sig. Freja och Theo har inte riktigt samma vilja att vinna när vi spelar eller tävlar, men det har Nova. Jag vet inte var hon fått det ifrån, för vi har aldrig gjort en stor sak av att man ska vinna eller förlora. Vi har mer belyst hur kul det är att spela tillsammans, och gärna peppa varandra lite när vi gör det. Men hon kanske har en medfödd vinnarskalle, lite som Zlatan. Den kommer säkerligen göra henne stor nytta i framtiden, men just nu är det lite kämpigt att spela sällskapsspel hemma ibland.

Novadore, här var hon inte gammal. Nova, min älskade lilla Novis. Hon växer och blir större och större. Och det jag tycker främst har förändrats med henne är hennes mod och nyfikenhet. Under hennes första år så var hon blyg och vågade inte ta för sig så mycket. Hon observerade gärna sin bror Theo när han nyfiket provade nya saker i livet innan hon själv vågade sig fram. Men det gick fort över, och nu bufflar hon sig nästan fram bland barnen på förskolan och vill gärna prova saker först. Inte helt orädd, men i rätt miljö och omgivning så tar hon för sig mycket mer. Det är ju bra!

Tiden bara rusar iväg, det var inte länge sedan hon lärde sig gå känns det som. Nu pratar hon och en bestämd personlighet har börjat ta sin form. Hon kommer bli spännande att följa genom livet, och med sin starka vilja kommer hon troligen ta sig fram mot sina mål i livet. Det är jag övertygad om redan nu, och hon har tillräckligt med skinn på näsan för att inte ta skit av någon. Vilket märks ofta när hon leker med sina syskon, får hon inte som hon vill så kan hon bli riktigt RIKTIGT arg. Men jag tror också att hon tycker om att vara för sig själv mycket och på egen hand upptäcka nya saker i livet. Hon pysslar gärna själv, och ibland undrar man vart hon har tagit vägen. Då när man börjar leta så kan man höra henne sitta och sjunga för sig själv någonstans. Hon verkar älska musik och är nog den som lyssnar mest på Youtube på sin platta. Sedan vill hon gärna vara med när man lagar mat, eller bara vara ensam med sig själv emellanåt. Lite som en ensamvarg kanske, men vi får se vart det leder i framtiden. Framtiden är hennes, helt klart!

Tack för att ni läser, önskar er en god fortsättning på dagen. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till en enkätundersökning jag deltog i på nätet. Jag har anmält mig till en sida som skickar ut enkäter några gånger i månaden, som ersättning får man några kronor som sedan kan lösas in mot presentkort. Denna enkät skulle ta ca 10 minuter, och för besväret skulle man få hela 12kr. Den tog över 25 minuter, och när man skulle godkänna sina svar och skicka in dem så uppstod ett fel. Det gick inte att backa och göra om detta, så då loggade jag snabbt in för att se om jag kanske lyckades få iväg mina svar och fick min ersättning ändå. NEJ! Inga pengar till Jimmy och 25 minuter av mitt häftiga liv försvann som jag aldrig får tillbaka igen. Lite som att titta på ett avsnitt av barnprogrammet ”Dora”…