Is it a moutain? Is it a airplane? Is it a disaster? NO! It’s Jimmy the Great!

Att vara ämnad för något stort, som jag gärna påtalar så fort tillfälle ges, utan att få superkrafter och bekämpa världens ondska är tuffare än ni kan tro. Det är SÅ frustrerande! Jag har inte fått några superkrafter alls, trots att jag blivit biten av både en hund och en vattensköldpadda. Tyvärr verkar jag inte ha samma tur som Spindelmannen och fick inga som helst superkrafter av djurens attacker mot mig. Jag blev ingen ”Dog-Man” som likt en varulv med omätbar styrka, vassa klor och huggtänder kan skrämma slag på bankrånare och våldtäktsmän. Inte ens den aggressiva lilla vattensköldpaddan gav mig någon form av superkraft när den attackerade mig med full fart, inte mer än ett litet ärr på fingret. Kunde jag inte få bli en sådan där ”Ninja Turtle” ens? Jag skulle gärna käka pizza varje dag och slå följe med Leonardo, Rafael, Michelangelo och Donatello i New York och bekämpa ondskan där som den femte ninjapaddan: Munch! Eller vänta, jag vill nog hellre heta Picasso istället. Det passar bättre ihop med de andra sköldpaddorna.

Jag utsattes även för solens starka strålar när jag var på Cypern, men inte gjorde det mig till ”The Sun-Man” för det. Snarare ”The Red Man” för jäklar vad jag brände mig illa där, det finns både bildbevis och vittnen till detta är jag rädd. Men vad skulle min solröda kropp ha för superkrafter, sprida röd extremistisk kommunistisk propaganda över blockgränserna i svensk politik? Nej det blir ingen hit…

I helgen så tittade jag på filmen ”Spider-Man: Homecoming”, men märkte till min förvåning att jag inte alls är speciellt road av dessa typer av filmer längre. Jag har inte varit så förtjust i dem tidigare heller förutom Batman och just Spider-Man, men nu kände jag mig bara extremt gammal när jag satt där och inte blev ett dugg inspirerad. Eller jo jag blev inspirerad att stänga av filmen, men jag tittade klart på hela ändå. Den var inte dålig, faktiskt inte. Men jag föredrar fortfarande de gamla med Toby Maguire i huvudrollen, kanske för att jag då var yngre och roades mer av dessa filmer. Nu kände jag mig som min gode vän Marcus, som bittert kallar ALLA dessa typer av filmer för ”He-Man” och hånar de barnsliga karaktärerna som bara han kan. Håller jag på att bli lika vuxen som Marcus? Redan nu, det är ju inte bra. Han har ju passerat 40-strecket åldersmässigt redan, och jag har ju två år tillgodo innan denna kris ska behöva infinna sig. Ska ”Jimmy the Great” gå i graven innan världen ens fått tagit del av hans tjänster? Jäääla skiiit fan…

Det finns massor av superhjältar som inte kommer från vare sig Marvel eller DC Comics, och jag ska introducera barnen för en riktig superfamilj nu på fredag när vi ska se på ”The Incredibles”! Det är en animerad film, men en bra sådan. Jag tyckte om den när den kom, tror faktiskt att jag såg den på bio till och med. Den är rolig för oss vuxna och samtidigt underhållande för barnen som den egentligen riktar sig till. Theo är taggad på att se denna, men han är också den av barnen som uppskattar superhjältar mer än de andra. Tanken är att titta på filmen på fredag kväll och ha fredagsmys, så vi får se då vad de tycker. Men jag hoppas att det blir succé!

Förra helgen när Freja var hos mig så fick hon välja film både på fredagen och lördagen. Och första valet föll på ”Skönheten och Odjuret” med Emma Watson i huvudrollen som Belle, hon som även spelar Hermione i ”Harry Potter”. Flera gånger under filmen så påtalade Freja att hon är så blank på ögonen när hon ler. Vad tusan menade hon med det, jag förstod inte vad hon menade. Men sedan visade hon så att jag förstod, det var att hon kisar med ögonen lite när hon ler och tydligen var ögonen blanka då. Haha, ja där ser man! Filmen tyckte hon var jättebra, och även om hon sett den tecknade flera gånger så blev hon ledsen på slutet. Men den slutar ju lyckligt, så hon blev snabbt glad igen. Här kan man väl säga att det är Belle som är den stora hjältinnan i filmen, eller hur? Och Freja har nog berättat för alla hon träffat nu att flickan som spelar Belle är densamma som spelar Hermione, fast att hon är vuxen nu. Men man ser att det är samma flicka för att hon är också sådär blank på ögonen, haha! Mitt hjärta smälter Freja!

Hennes nästa film blev en som jag ville att hon skulle se nu när Nova och Theo inte var med eftersom de kanske är för små för att se den. Det var ”Narnia”, och den tyckte hon också väldigt mycket om. Den handlar ju om de fyra barnen som hittar det magiska klädskåpet som tar dem till Narnia. Och med barn inblandade så blir det alltid lite extra känsligt, det tycker i alla fall jag. Även fast det är barnen som är hjältarna i denna saga. Freja tyckte nog att den var lite obehaglig emellanåt med den onda ishäxan som låtsades vara snäll mot pojken Edmund, men som i själva verket är ondskan själv. Sedan blev hon såklart jätteledsen när lejonet Aslan överlämnar sig själv att offras på stenbordet, det tyckte till och med jag var jobbigt att se även fast jag vet om vad som ska hända och redan har sett det flera gånger. Men filmen var en hit, och efter att hon berättat om den för Nova och Theo så tittade de alla på den igen tillsammans med Jenny. Visst är det fint och mysigt med filmkvällar, det är nästan det bästa som finns!

Tack för att ni läser, nu ska jag starta en alldeles egen aggressiv och intensiv mailkampanj till vädrets makter om att det fasen får räcka med snö nu. Det räcker nu! Tänk om solbrännan från Cypernresan hade gett mig superkrafter att bli ”The Sun-man”, då hade problemet varit löst nu. Tänk på det ni som skrattade när ni läste om det tidigare men som ändå klagar på vädret. Ha d biff!

DAGENS JERKER tycker jag att vi ger till Jocke. Utan att ha bevis för det så är jag ändå helt säker på att han är den som har skrattat mest åt mitt oflyt att lyckas bli en superhjälte när han läste detta blogginlägg. Shame on you Joakim!