Har ni någon gång burit på den där känslan av att nu, JUST NU får fasen ingenting gå fel? Då vet ni nog vad jag menar, och låt mig därför berätta något otroligt pissjobbigt…

Vabruari är förbi, det är skönt. Barnen är friska igen bortsett från att Nova hostar lite fortfarande. Men allt vabbande förra månaden gjorde ju den ekonomiska tillväxten på kontot väldigt begränsat när lönen kom. Dessutom lyckades jag ansöka om ersättning för vabben från Försäkringskassan en dag försent, så jag missade att få den utbetald denna månad. Bittert! Men det blir väl lite roligare i mars månad då istället hoppas jag! Och när man känner att man måste spendera försiktigt och med eftertanke så får banne mig inget annat gå snett, helst inget som kan kosta mycket pengar. Så låt mig nu berätta om min ”nya” bil…

Jag skulle åka hem från jobbet, och fann denna stora vita snöboll till bil på parkeringen utanför. Efter att ha borstat av all snö, fått bort isen från alla fönster med hjälp av min isskrapa och en skärbrännare. Nej inte riktigt, men fy tusan vad is det var och vad den satt fast! Min platta lilla isskrapa är för mjäkig för detta väder och blir mjuk som en trasa när man försöker ta i lite med den. Det slog mig sedan att jag faktiskt har två, så när jag hittat den andra så gick det enklare. Bilens motor brummade högt och snart kom värmen igång så att man kunde börja köra hem. Den startar ju alltid i alla fall i vinterkylan, och det är något jag verkligen uppskattar! Den förra bilen, Hyundaien, var ju lite utav en joker vintertid även om det för det mesta gick bra. Nu var jag i alla fall på väg hem, trafiken flöt på långsamt genom Gustavsberg men det rörde sig i alla fall. Så när jag kom ut på motorvägen där det var färre bilar så kunde jag ta sats och gasa på lite, och upptäckte när jag kom körande på påfarten att en bil kommer i hög hastighet på motorvägen. Personen som kör verkar inte ha lagt märke till mig utan fortsätter gasa på så att jag inte kommer ut, då sänker jag farten och låter bilen passera innan jag precis hinner ut innan påfarten tar slut. Nu hade jag ju väldigt låg fart och var tvungen att gasa på lite, som tur var fanns det inga bilar bakom mig just då. Men när jag ökat farten och precis ska luta mig tillbaka lite i förarstolen så brakar det plötsligt till och det känns som om jag sitter på marken och kör! Bilen fortsätter att rulla/glida sakta framåt, men tappar snabbt fart. Och i innerspegeln ser jag hur typ bakaxeln eller liknande och de två bakhjulen ligger bakom mig på vägen! Vad tusan då!!! Jag lyckas i detta kaos slå på varningsblinkers och styra in mot vägkanten, och när jag kliver ur i bilen så ser jag ett spår av plastbitar hela vägen bort till bakaxeln och bakhjulen som ligger likt en stor skivstång en bra bit bort. Jag tror även en del av avgasröret lossnat men ser inte helt säkert vad det är. Varför just jag? VARFÖR JUST NU? Fattigmånad och allt så händer detta! Kan upplysa om att stå utomhus i blåsten i -13 grader var lagom mysigt även för en viking som jag. Upprörd över att min fina Volvo rasat sönder så ringer jag efter bärgning, men då ingår inte bilbärgning i min nya försäkring som jag hade tecknat. Så den kostnaden får jag stå för själv, fasen! Men vad skulle jag göra, jag får väl skita i att äta en vecka eller två då. Jag är ju ändå så fet så vem bryr sig! När bärgaren ringer upp så förklarar han att det är kö för att få hjälp, det är så många som kört fast med sina bilar idag i snökaoset så det tar nog någon timme innan han kommer. Så han föreslog att jag kunde gå in på en mack och ta en fika eller något under tiden så ringer han när han närmar sig. Tack snälla bärgaren! Jag står mitt ute i ingenstans på en motorväg, inte en bensinmack eller något annat i sikte heller för den delen. Och ett extra stort tack vill jag rikta till alla er som slarvar med vinterdäck och annat som gör att ni skapar kaos på vägarna! Nu måste vi som har riktiga bilproblem drabbas av er dumhet och frysa ihjäl på kuppen. Jag törs lova att snön började smälta lite just där jag stod eftersom jag kokade av ilska. Och man ska ju inte sätta sig i bilen när den stod parkerad som den gjorde, då kan den bli påkörd och så dör jag lite när jag sitter kvar i den. Men kunde ingen hjälpa dig då? Någon som passerade förbi, eller kom det inga bilar? Jo då, det kom bilar. Och alla tittade väldigt mycket men körde vidare, ingen stannade och frågade om jag ville ha hjälp. Kanske såg jag ut som en sådan där vägpirat eller något. Och den öppna terrängen bjöd på härligt isande kyssar som smiskade mig stenhårt i ansiktet. Fy fan säger jag bara, detta händer ju bara inte…

När den inte så glada bärgaren kom tillslut så frågade han detta kunde hända.

– Blev du påkörd eller hur tusan gick det här till? Flämtade han efter vad jag förstår som en lååång dag på vägarna med folk som behöver hjälp med sina fordon.

– Nej jag hade precis gasat ut på motorvägen när bilen bara rasade ihop och då såg jag bakaxeln liggandes på vägen. Jag har dragit undan den till vägkanten här framme men orkade inte släpa hit den i kylan. Förklarade jag.

– Jag har bärgat fordon i över trettio år och har aldrig sett något liknande, vilken tur att du klarade dig. Sa han och drog ut sin vajer för att börja dra upp Volvon på flaket för bogsering.

Det är ju inte första gången jag hör det uttrycket när jag är inblandad, att de aldrig varit med eller har sett något liknande. Önskar att jag kunde känna mig lyckligt lottad men det handlar ju oftast bara om motgångar och skit när det blir såhär. När vi ska åka iväg så frågar han om någon kan hämta mig i Nacka eller om jag bor i närheten.

– Nacka? Kan vi inte ta en verkstad här på Värmdö, då är det ju närmare? Frågade jag förvånat.

– Nej enligt ditt försäkringsbolag så måste bilen bärgas till en Volvoverkstad, och den närmsta är i Nacka. Förklarar han vänligt.

Perfekt! Hemmet är i Haninge, jobbet på Värmdö och mitt i mellan dessa viktiga punkter stod bilen på en verkstad. Det blev ju en smidig lösning, tycker inte alla ni andra det också? Att vi sprider ut det lite så att jag kan få åka extra mycket buss som jag gillar så mycket. Verkstan var dock optimistisk om att kunna reparera bilen, och frågade om jag var intresserade av en begagnad uppsättning bakdäck på blanka fälgar som de hade liggandes. Det kunde ju spara en slant, så ja varför inte tänkte jag. När jag fick se en bild på bilen som den vänliga mekanikern skicka så höll jag på att dö…

Men så fint det blev, blanka fina fälgar. Rosa ser de ju ut att vara också! Jag var inte fullt så nöjd ska jag erkänna, och kommer omgående att byta ut dessa när skatteåterbäringen kommer i år. Vad slutade kalaset på då, någon som vill gissa? Klarade jag mig undan med ett fyrsiffrigt belopp, eller blev det femsiffrigt tror ni? Saken är den att ni behöver inte gissa, för allt detta var bara en hemsk mardröm jag hade inatt…

Men när jag vaknade så var jag helt utmattad och kallsvettig, fy vilken obehaglig dröm. Den kändes så verklig, och fullt rimlig om man ser till historiken i ”The Life of Jimmy”. Tack och lov var bilen felfri denna morgon, och det värmde verkligen i hjärtat. Nu behöver jag inte lägga ut en massa dyra pengar på bilreparationer eller annat, utan kan fortsätta leva snålt resten av månaden. Med de sista orden vill jag tacka alla för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla er som känner sig träffade av detta… Ibland händer det att jag sitter där i min lilla bubbla och lyssnar på Kent, detta fantastiska band som levererat så otroligt många bra låtar genom åren. Då har detta har hänt på jobbet eller när någon fått skjuts och åkt med i min bil exempelvis. Att någon frågar vad jag lyssnar på, och när jag svarar Kent så kommer detta otroligt olämpliga svar:

– Jaha, ja men han har gjort några bra låtar.

Vart ska jag börja? Med HAN kanske, Kent är ju ingen person utan ett rockband. Så det så! Och NÅGRA BRA LÅTAR, de har gjort massor av väldigt bra låtar… För helvide! Ni borde skämmas, och när ni gjort det borde ni skämmas lite till…