Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 2. Whovalley.

Ska vi starta där jag slutade igår, ungefär när vi kom fram till vårt hotell. Det var mycket snö här, vilket upprörde Steffe och hans flip-flops i resväskan.

Min rumskamrat blev Björn som är en skötsam herre, han varken snarkade eller levde rövare och höll mig vaken på natten. Det tackar jag för! På min säng låg det en judodräkt och ett par snötofflor som jag inte vet hur jag ska använda riktigt…

När vi checkat in oss på rummet var det mörkt ute, så utsikten från rummet förblev ett mysterium tills idag. Men jag kan avslöja nu att det jag ser utanför fönstret är en cirka tre meter hög snövall. Så fint!

Efter incheckningen på rummen så blev vi bjudna på välkomstdrink i vinterträdgården på hotellet. Ett väldigt härligt ställe med höga träd och en porlande bäck inomhus. Här blev vi även serverade en god trerättersmiddag och efter det väntade lite barhäng för de som orkade. När baren stängdes samlades vi en stund på Henkes och direktörens rum för lite eftersnack. Och fy vad stöddig han blir när han får dricka vuxendricka till maten, det är ingen ordning på honom alls. Nu var man dock ganska seg efter den långa bussturen så efter en stund gick jag till vårt rum för att sova. Nu gällde det att smyga som en ninja in i rummet eftersom Björn gick upp före mig, men som tur är har jag erfarenhet av ninjasmygande sedan jag delade rum med Jocke i London för många år sedan. Men det är en annan historia! Jag hoppade nu raskt i säng och somnade fort. Klockan 04.10 gick jag upp och kissade.

Idag var en ny dag, Björn och jag var uppe när hotellfrukosten öppnade idag, den vill man ju inte missa. Hotellet erbjöd en bra frukost med lite goda renkorvar bland annat. Efter frukosten väntades konferensen starta klockan nio, så då gällde det att vara skärpt och alert. Vi hade en föreläsare på plats som delade upp oss i grupper och lät oss spela ett spel inom gruppen. Det var skoj, och när det var klart skulle man presentera tre ord som vi tyckte var viktiga för vårt företag. Vår grupp var exceptionellt duktiga vill jag bara påpeka för alla som läser detta. När vi var klara så var det dags för lunch, och efter lunchen skulle alla samlas utanför hotellet för att åka hundspann!

Detta var något helt nytt för mig som jag aldrig prövat på tidigare. Men det verkade ju jättekul! Hundarna var otroligt taggade och skällde som tusan när de stod redo att fara iväg. Vissa hoppade av glädje medan andra ylade lite harmoniskt, hundarna alltså. Jag fick åka med Erkki och Camilla, hon fick även prova att styra släden. Erkki och jag satt så skönt att vi lät henne köra på eftersom hon gillade det. Det enda jag dög till var när hundspannsföraren behövde kliva av och göra något, då bad han mig att stå på bromsen eftersom jag är så fet. Vi skulle alla åka upp till en våffelstuga på fjället i dessa kälkar eller slädar, minns ej vad de kallades för. Gravida och förfrusna fick åka en så kallad vessla upp istället så möttes vi där. Och det var så himla häftigt att åka iväg, då blev hundarna helt knäpptysta och det kändes som att man seglade fram på snön. Föraren kunde med små korta kommandon få ledarhundarna att dra åt höger eller vänster, och de lydde på en sekund. Det var så imponerande! Vi åkte först av alla och fick ibland stanna till för att vänta in alla andra. Men då kastade sig hundarna åt sidan ner i snön för att svalka av sig och passade på att smaska i sig lite snö. En våra hundar som sprang längst bak började plötsligt springa lite märkligt och skulle tydligen bajsa i farten på något vis.

– Ja hon har varit lite dålig i magen igår. Ropade föraren när kluttarna kom.

Tack och lov satt jag bakom Erkki om det hade sprutat rallybajs så då hade nog han skyddat mig. Han hade faktiskt skidglasögon på sig också så det hade nog ändå inte varit så farligt. Hihi!

När vi kom fram till våffelstugan så parkerade vi hundarna utanför så att de fick vila upp sig medan vi klämde i oss varsin våffla och något varmt att dricka. Det var kallt ute så nu mös alla där inne i värmen.

Ubbe hade förfrusit sina 47:or till fossingar och fick åka vessla tillbaka istället. Men vi andra tog vovvarna tillbaka hem till hotellet igen, och fick se några flygande vita snöripor på vägen. När vi precis var framme vid hotellet lyckades vår släde få någon sorts sladd så att vi höll på att välta. Men föraren och hundarna lyckades dra upp oss igen efter ett fint samarbete, sedan kunde vi åka fram säkert sista biten igen. Efteråt så tackade vi så mycket för upplevelsen och sprang sedan in på våra hotellrum för tina upp oss i värmen. Det var en riktigt härlig upplevelse denna eftermiddag, och något jag kommer minnas länge.

Nu väntar en middag någonstans ute i skogen. Fortsättningen kommer imorgon. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke igen. Han har fortfarande inte fattat att han blivit befordrad till kaffeansvarig, så jag har tvingats hämta mitt kaffe hela dagen. Detta är mycket upprörande och jag känner att jag snart måste starta en arg mailkampanj för att läxa upp honom. Henke, den lilla juniorpåsen…