Nämen hej, hejsan! Va kul, ja verkligen! Denna veckan har ju polisen haft trafikkontroller med sina aspiranter, och man såg dem arbeta lite överallt. Och man blir alltid lite nervös när de vinkar in en…

Jag var lite försenad och skyndade mig för att hämta barnen på deras skolor. Vid Grisslingerakan så finns det ett par övergångsställen som är som små vägbulor för oss bilister så att vi ska hålla farten nere, tror jag i alla fall. Bilen framför mig måste ha trott att det var rejäla farthinder och saktade ner så att bilen nästan blev stillastående varje gång vi kom fram till ett övergångsställe. Kanske var den ovan att köra där, vad vet jag. Men jag som kört där ofta vet ju att det går att hålla den tillåtna hastigheten som är 50km/h över dessa bulor, om ingen fotgängare kommer förstås. Så jag blev lite irriterad i min stress av att denna bil saktade ner så mycket hela tiden, vilket gjorde att jag hamnade precis bakom dennes bil varje gång. Och framme vi caféet så står de, poliserna. De stoppar oss båda och vinkar in oss till sidan. Typiskt tänkte jag, nu kommer de säkert klaga på mitt ena halvljus som slutat fungera…

– Hej, kan jag få se på körkortet tack. Säger polismannen när jag hissat ner bilrutan.

– Absolut! Svarar jag och kastar fram körkortet till polismannen som kikar på det och sedan behåller körkortet.

– Vi utför alkoholtester här idag, så jag kommer be dig att blåsa i den här… Säger polismannen och sätter på ett plaströr på alkoholmätaren.

– Okej. Svarade jag, det är ingen fara för någon alkohol har jag inte druckit sedan helgen.

Jag tog i och blåste ordentligt tills den lilla manicken började pipa.

– Det ser bra ut. Har du bråttom någonstans? Frågade han mig sen, utan att jag hann svara så kom uppläxningen.

– Du måste hålla mycket längre avstånd till framförvarande fordon än vad du gör, känner du inte till att det ska gå minst tre sekunder mellan fordonen på vägarna oavsett hastighet? Säger han lite bestämt.

– Jo absolut, men nu vart det lite konstigt med bilen framför mig… Mer hann jag inte förklara innan han avbröt mig.

– Det är två tusen kronor i böter på en sådan förseelse, och du som inte hade mer än en halv sekund till framförvarande fordon blir av med körkortet. Berättade han och höll i mitt körkort framför sig.

Jag blev skitnervös, det kan inte vara sant.

– Eh… Men min fru är gravid och jag måste hem fort så vi kan åka in till BB. Slank det ur mig bara sådär.

– Är det så? Du verkade inte så stressad alldeles nyss, varför sa du inte det på en gång? Är du verkligen ärlig nu? Frågade polismannen mig och stirrade på mig utan att blinka.

– Nej såhär är det… Jag jobbar för regeringen och är ute på uppdrag som infiltratör, ni måste släppa mig innan det är för sent! Sa jag högt och tydligt och hoppades att han skulle släppa mig och att detta skulle rädda mitt körkort.

Men nu är det såhär, att när man slänger ur sig en sådan kommentar så blir man ombedd att kliva ur bilen. Sedan får man ställa sig med händerna på biltaket och brett isär med benen medan man blir visiterad. Alla som passerar förbi vill gärna stirra nyfiket. Sedan får man följa med och sätta sig i polisbussen som stod parkerad en bit bort. Där spände de ihop mina handleder med ett plastband, och sedan så ställdes det en massa frågor. Jag ser hur polismannen kör bort min bil och parkerar den en bit bort. Detta förstod jag inte, det ska ju inte vara något fel med den.

– Tar ni bilen bara för att halvljuset är trasigt? Frågade jag.

– TYST! Här är det VI som ställer frågorna! Skrek den arga poliskvinnan och slog mig med en batongliknande sak på mitt knä.

Det gjorde jätteont! Och när hon skrek ”tyst” så tänkte jag direkt på den där dockan ”Achmed the dead terrorist” som skriker ”silence” hela tiden. Olämpligt och otroligt opassande ja, jag vet. Men det är så typiskt mig på något vis. Sedan erkände jag att jag bara skojade och inte alls jobbade för regeringen, utan verkligen behövde åka och hämta mina barn nu. Annars undrar de nog var jag är, och min telefon ligger kvar i bilen. De läxade upp mig jättemycket, och skällde som tusan! De förklarade vilka konsekvenser det kan få om man hittar på sådana ursäkter och att man aldrig ska ljuga för polismyndigheten. Nu blev jag lite ledsen i mitt öga, och tänkte på barnen som måste undra vart tusan deras pappa är någonstans. Och sedan skulle ju Jenny förmodligen skälla på mig hon med, jag orkar inte med detta! Men det var då jag vaknade, och blev jätteupprörd där i min säng. Detta var andra gången på väldigt kort tid som jag drömt en så pass verklig och obehaglig dröm att man blir alldeles skakis när man vaknar. Fy fasen! Men det är tydligen sant i alla fall, att om man ligger för nära framförvarande fordon så kan körkortet bli indraget…

En dag efter skolan så informerade Freja mig om att hon hade ont i magen. Så innan middagen smet hon in för ett långpass på toaletten. Efter en stund kom hon ut igen.

– Jag har pruttat tre gånger på toaletten! Sa hon stolt.

– Hokay! Svarade jag och verkade intresserad så att hon blev ännu gladare.

Sedan fortsatte det så under middagen och resten av kvällen. Varje gång hon pruttade så berättade hon hur många pruttar hon var uppe i nu. Och twinsen tyckte det var hysteriskt kul! Om hon inte var för nära Nova när prutten kom för då blev det ett jäkla liv.

– Jag vill inte lukta på dina pruttar! Skrek Nova och flydde fältet.

Jag tror vi var uppe i nästan trettio pruttar när det var sovdags. Freja var jättestolt och förklarade att det bara är bra för magen om hon pruttar eftersom hon aldrig rapar. Haha, ja vad ska man säga… Vi har inte tråkigt här hemma i alla fall!

Idag har jag jobbat lite extra och blandat ihop en rejäl hudkräm på jobbet. Så nu är jag helt slut och vill vila. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den bestämda kvinnan på bilparkeringen vid Coop. Jag var på väg ut från parkerigen, men det är lite knepigt på sina ställen eftersom de plogat upp stora snöhögar där. Så där jag var på väg att köra ut fick bara en bil plats, då möter jag henne i hennes förbaskade KIA. Hon ser att jag är på väg ut, men insisterar på att försöka klämma sig in mellan mig och snövallen. Jag blev irriterad i början och undrade lite vad tusan hon höll på med. Men när jag noterade att hon hade en KIA så skrattade jag skrockfullt för mig själv och körde vidare. Jag minns ju alla problem jag hade med den förbaskade KIA Carnivalen, så hon kommer nog få sin beskärda del av otur framöver. Om hon bara visste… Mwohahaha!