Captain Jimmys log, UNIQUE-fleet. Day 2, 2026. Marrakech, Marocko.

Jag vaknade tidigt och var ordentligt utvilad, måste säga att sängen var lite hård men ändå otroligt skön att sova i denna natt. Peter var pigg och glad vilket förhoppningsvis innebär att han sovit bra även han, så vi gjorde oss klara att äta lite frukost. Jag vet hur detta kan uppfattas, men jag var lite orolig och skeptisk kring vilken typ av frukost som skulle serveras. Om de bara bjuder på russin och dadlar, friterad sandorm eller torkad ökenödla så kommer jag inte vilja äta så mycket…

Nu var det ju en bra och god frukost som tur var, och det var väl det jag innerst inne kände på mig att det skulle vara men man vet ju aldrig. Det fanns bröd, frukt, grönsaker, amerikanska pannkakor, croissanter och även ett bord där de tillagade din omelett på beställning.

Efter att vi fått i oss lite energi var det dags att samlas i konferensrummet på hotellet där resans konferens eller ”kick-off” skulle äga rum ihop med all personal på plats från både kontoren i Västerås och från Finland. De som inte kunde följa med till Marrakech kopplade upp sig från Sverige och deltog på det sättet, men det fungerar ju väldigt bra numera och brukar inte vara några problem. Sedan välkomnades vi av vår fantastiska VD, ägare och övriga i ledningsgruppen, denna sittning skulle pågå fram till lunch vilket var några timmar men tiden gick fort. Deras presentationer var genomtänkta och proffsigt utförda, och vi fick arbeta i grupper med några punkter som vi sedan redovisade för övriga. Peter, Johan, Robin och jag själv hamnade i samma grupp som två andra relativt nya på företaget. Det var Anastasia och Mattias som arbetar med marketing och liknande på kontoret i Västerås, så jag var inte ensam om att vara nykomlingen i gänget. Efter lunchen samlades vi kort igen och sammanfattade det vi pratat om under dagen, sedan hade vår VD, Mikael, ordnat så att vi kunde samlas i poolhusets bar för lite drinkar och mingel. Riktigt trevligt och uppskattat, jag gillar alla de små gesterna av uppskattning vi får här på företaget. Ägarfamiljen, hela ledningsgruppen och alla andra för den delen är så otroligt trevliga och inbjudande att bli en del av gemenskapen. Jag kunde verkligen inte trivas bättre i yrkeslivet än vad jag gör just nu, helt otroligt nöjd är jag! Så att ta steget tillbaka till denna bransch känns verkligen som rätt val, för det var inte ett helt självklart val för mig men magkänslan sa att jag skulle ge det en chans och det ångrar jag verkligen inte att jag gjort. Företaget växer och att få vara en del av utvecklingen är otroligt stimulerande och roligt, även för min egen del så att säga.

Efter lite mingel gick jag upp på rummet för att fräscha upp mig och ta det lite lugnt en stund innan. Det var skönt med lite avkoppling innan vi skulle åka vidare till kvällens middag. Ikväll skulle vi åka till en restaurang som var belägen på en takterass någonstans i staden, så vi får se vad det är för ställe. Jag gillar alla dessa takterrasser, det är skönt att komma upp lite från gatorna och njuta av utsikten över staden. Så jag hoppas det blir trevligt, men först ska bussen ta oss dit och släppa av oss någonstans i närheten.

När man går runt i dessa trånga gränder och handelsgator runt torgen så är det så mycket som händer hela tiden. Och något som slog mig var att det ju faktiskt kan dyka upp en sådan där korg med en giftig jäkla kobra inuti när som helst som kan hugga mig i knäskålen. Så jäkla typiskt kobror att inte gilla mig! Och de borde väl kunna rymma, inte sant? Så efter att jag insett detta så kollade jag verkligen vart jag satte fötterna när vi var ute på stan. Att bli ormbiten står faktiskt inte på min ”bucket list” om nu någon tror det…

Väl framme vid restaurangen som heter Casa Lalla blev vi visade till våra platser uppe på taket. Det var inte en sådan takterass som jag först trodde där taket var öppet mot himlen, men man såg ut på sidorna där vi satt ungefär tre trappor upp. I mitten var en stor glaskupol där man såg hela vägen ner till en vattenpool nera på bottenvåningen, och runt denna fanns tända ljus och marshaller. Så det var väldigt stämningsfullt där uppe.

Servitörerna var professionella som tusen, nästan lite som militärer. Haha! De var väldigt trevliga och man fick känslan av att detta var en lite finare restaurang. Maten var god och tjusigt upplagd när den serverades på tallrikarna, den stora snackisen var rätten ”Traditional Chicken Pastilla”. Det såg ut som en stor smulig müslibar som smakade kanel, socker och kyckling. En minst sagt märklig kombination smaker och en väldigt torr maträtt, de flesta av oss tyckte det saknades sås eller liknande och hade svårt att äta upp allt.

Det var en lång middagssittning som nästan pågick fram till midnatt, då kom vår guide och hämtade oss. Sedan vandrade vi på de små gatorna ut genom denna labyrint till stad, och även om det var sent på kvällen så kryllade det av människor överallt. De spelade musik och dansade på torgen, även barnen var vakna vilket förvånade oss. Tillslut hittade vi vår buss som hämtade upp oss igen och körde oss till hotellet.

Imorgon ska vi upp väldigt tidigt, kl.04.30 hämtar bussen upp oss som valt att följa med och flyga luftballong i soluppgången. Jag är sjukt peppad på detta, det kommer bli hur häftigt som helst. Berättar mer om detta imorgon om vi inte blåser ut till havs, då får ni vänta tills vi blir räddade innan jag kan berätta mer. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till hela gruppen som inte förstod intentionerna från vår störtsköna VD (Mikael)  som efter kvällens middag bad oss alla att snällt börja gå ner från takterassen.

– Börja gå ner ni, vi ska bara betala notan. Sade han lugnt men alla stod snällt kvar och väntade på varandra ändå.

Kyparen räckte fram kortterminalen till honom och bad om betalning, då suckade han högt.

-Men vad är det ni inte förstår, hade vi inte bestämt oss för springnota? Jag bad er ju att börja gå ut, sedan skulle jag ju finta kyparen och kasta mig likt ”Mission Impossible” genom glaskupolen och landa snyggt i poolen och möta er där nere. Nu blev jag ju tvungen att betala här… Förklarade Mikael lite uppgivet med ett leende på läpparna.

Haha! Han är festlig vår VD, och han ser ut lite som en busig variant av ”Skurt” i sin keps. Vi får se vad han hittar på mer för bus imorgon…