Då var dagen kommen, och verkligheten har på något sätt kommit ikapp mig här nu. Jag visste ju redan om det, och jag trodde att jag hade förberett mig väl men tydligen inte tillräckligt. För nu har Bert-Bruno officiellt flyttat in igen och detta var synen som mötte mig när jag kom hem…

Ho-Ho-Hoonooo… Varför blir det såhär varje gång, det blir alltid en massa bus och stök som jag sedan får städa upp efter honom. Jag anade oråd direkt när jag klev in genom porten hemma och hörde julmusiken spelas ute i trapphuset, och att sedan upptäcka att det kommer från vår lägenhet var ju lite pinsamt. Hur länge hade detta pågått innan jag kom hem egentligen? Först ser jag en kapsyl från en glöggflaska liggandes i trapphuset, sen upptäckte jag att han hade parkerat sin stackars renkompis Svante utanför ytterdörren som stod där genomblöt av all snö och frös alldeles ensam. De där nissespåren känner man ju igen numera, och den kraftiga doften av glögg som mötte mig när jag klev in i lägenheten var helt enorm! Hans lykta och lilla säck låg precis innanför ytterdörren, sen verkar han ha sparkat av sig sina små träskor och kastat av sig tomteluvan på golvet i hallen. Där såg jag även spår efter att han smugit sig in i sovrummet, klättrat på Lindas filt upp i vår säng. Där hade den lille jäkeln hällt ut massor sina förbaskade russin på min sida av sängen (inte Lindas sida såklart). Jag följde hans spår ut ur sovrummet och hittade en tom flaska vinglögg och en tom liten kopp som han verkar ha använt. Men där tog nissespåren en tvär vändning in i badrummet, vad skulle han in där och göra…

Jag anad oråd direkt och mindes plötsligt hur han vid sin ankomst förra året satte sig bakom vår ljuslykta i vardagsrummet och bajsade där. Ingen trevlig syn! Och det var inte mycket bättre denna gången, han verkar ha haft bråttom för han hann tydligen inte upp på toalettstolen för att uträtta sina behov. Istället kissade han på golvet framför toaletten och drog ut rullen med toalettpapper över golvet när han skulle torka sig efteråt. Nåja, jag är inte förvånad om man säger så. Sedan verkar han ha vinglat ut i hallen igen, och balansen verkar lite svajig efter allt glöggdrickande för spåren drog långt ut i sidled hela tiden. Jag hittade bitar av halvätna pepparkakor och skumtomtar på golvet när jag följde spåren hela vägen fram till hans lilla dörr i barnens rum. Där hade han lämnat ett brev och även lagt fram julstrumpor fyllda med godis till alla barnen, medan jag tydligen får nöja mig med russinen jag hittade i sängen…

Hans kreativitet när det gäller fantasi och påhittighet är häpnadsväckande stor hos honom ändå för att vara en liten skit-nisse. Han kommer på de mest oväntade sakerna att göra i vårt hem när han utför sina hyss, och även om detta har stört mig de senaste åren så har barnen haft galet kul. Roligast verkar de ha haft när han hällde saffran i tvättmaskinen så att all tvätt blev gul o h luktade lussebullar, eller när de hittade mina ytterskor i badkaret fyllda med vatten. De pratar också om när han doppade sin lilla tomterumpa i smörpaketet så att det blev ett rumpavtryck där som vi upptäckte när vi skulle äta frukost. Sen har han ju varit aktiv vissa nätter, som när ha lindade in julgranen i toalettpapper. Eller när han rev av all klädsel från soffan i vardagsrummet och lämnade allt på golvet i en stor hög. Och han tycker ju själv att han gör så stilartade entréer varje gång, men jag vet inte om jag håller med honom. Eller vad tycker ni om dessa från tidigare år…

2020, Bert-Bruno flyttar in…

2021, Bert-Bruno bjuder in sig själv igen…

2021, Julgransvandalismen…

Så jag frågar er snällt ännu en gång, kan någon av er erbjuda ert boende till Bert-Bruno nästa år? Snälla! Jag orkar ju inte mer…

En annan sak som inträffat är att en lampa numera lyser i min bil, och det är ingen julbelysning direkt även om det kanske är det man kan tro den här tiden på året. Nej utan det är denna lilla mysbelysning som numera gör mig sällskap när jag ska ut och åka på dagarna…

Ja men som ni kan se så är det ju motorlampan (check engine) som lyser, den lyser visserligen ”bara” gult så det behöver inte vara så farligt men min erfarenhet är att det ändå kommer att bli dyrt. Det var ju inte så lämpligt såhär i jultider när man vill skämma bort sina nära och kära med fina julklappar och äta av den goda maten. Sen är ju elen dyr nu också, och bostadslånet ska förnyas till flera procents högre ränta. Ho-Ho-Hoonooo…

För några dagar sedan nåddes vi av beskedet att hockeylegendaren Börje Salming hade avlidit, 71 år gammal. Jag var ju bara barnet när han banade vägen för svenskarna och övriga européer i NHL. På den tiden gjorde de nordamerikanska hockeyspelarna allt de kunde för att försöka få de europeiska spelarna ur balans med fult spel och psykande kommentarer, och det fungerade väldigt bra. Tills Börje Salming åkte över till NHL, han lät sig aldrig påverkas och med sin både eleganta och uppoffrande spelstil blev han älskad av alla. Jag minns en gammal TV-reklam där två riktigt tuffa svenska NHL-spelare, Mikael Renberg och Tomas Sandström, munnhuggs med varandra om vem som råkat ut för värst skador i sina hockey karriärer. De skryter för varandra när de står i en hiss, då öppnas dörrarna plötsligt och Börje kliver in i hissen. De båda tuffingarna hade längre inget att komma med och tystnade direkt…

Haha, ja det finns inte många som kan mäta sig med Börjes hårda spelstil. Men han var verkligen en pionjär för svensk hockey och det känns ändå fint att han få ta emot hyllningarna i Maple Leaf Center i Toronto där han spelade större delen av sin karriär. Han är definitivt en av de största spelare vi haft i Sverige, och jag önskar att jag fått se mer av hans fantastiska karriär. R.I.P. Börje…

Nu är jag helt matt och vill inte tänka mer på vad som kommer hända de kommande veckorna nu när Bert-Bruno är tillbaka. Det känns som att jag behöver vila upp mig i förberedande syfte för att orka med alla hans hyss. Hoppas att ni andra får en riktigt trevlig helg, och OM det flyttar in en tomtenisse hos er så håller jag tummarna för att det är en lugn och skötsam liten tomtenisse. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke igen, av två anledningar. Dels för att han tog på sig skulden för att ha tänt den gula ”check engine” lampan i min bil med sina sabotage, men också för att han aldrig har erbjudit sig att ta hand om Bert-Bruno…

Jag ser det snöar, jag ser det snöar! Det var väl roligt HURRA! Har ni sett, det har kommit lite snö som med sitt vita ljusa sken numera skiner upp i vintermörkret. Inget att bli upprörd över, inte sant?

Haha, nej men helt allvarligt! Jag kan inte minnas när jag såg så mycket snö på så kort tid som när det började singla ner snöflingor från himlen nu i helgen, eller singla ner och singla ner… Det vräkte ju ner snö för bövelen! Men på något vis gillar jag ju detta, när snön ligger vit på marken och klär alla träd i dess vita skimmer. Jag tyckte det var mysigt hela söndagen när det började snöa, senare på kvällen snöade det ordentligt och då var det plötsligt inte fullt lika mysigt att vara ute och köra med bilen. Och sedan hände det ju något under natten till måndagen, något som alla vi Stockholmare blev varnade om på nyheterna…

Det kom så mycket snö under natten att jag inte trodde mina ögon när jag vaknade på morgonen. När jag tittade ut på parkeringen så såg det ju att vara en halvmeter djup snö, och däcken på bilen syntes knappt. Samtidigt hörde jag en bil startas nedanför mig som skulle köra iväg på den oplogade gatan, bilen kom ungefär 3 meter innan den fastnade. Och infarten till vår parkering blockerades av en annan bil som kört fast, så där kom varken plogbil eller sopbilen fram som dök upp lite senare. Jag som var uppe nästan en timme tidigare för att ha gott om tid på mig att köra till jobbet insåg att detta skulle bli svårt, och den ena varningen efter den andra utfärdades på nyheterna om att inte ge sig ut i trafiken denna morgon. Så jag insåg att det bästa alternativet var att jobba hemifrån denna dag, och det var nog tur för trafiken verkar ha varit rena rama kaoset hela dagen. För det kom ju ännu mer snö under måndagen och vägarna blockerades av lastbilar och bussar som fastnat, till och med plogbilarna verkade ju ha problem. På eftermiddagen när jag jobbat klart tog jag mig i kragen för att gå ut och skotta parkeringen och borsta av all snö från bilen, och det tog sin tid kan jag säga. Sedan blev man ju sådär fantastiskt lycklig när man var klar och äntligen kommit in i värmen igen, då ser man ny snö vräka ner och den där förbaskade plogbilen ploga upp en ny hög vall framför bilen igen…

Jag vill tacka livet, och ska inte bli upprörd. men hade jag väntat en timme hade jag sluppit skotta två gånger. Och jag är tacksam för att plogbilarna finns, annars kommer man ju inte fram någonstans alls. Vilket i sin tur innebar att Lindas mor och mina föräldrar med alla sina respektive kunde komma förbi oss på middag senare på kvällen, detta hade vi planerat in sedan lång tid tillbaka och med tanke på snöovädret visste jag inte om alla kunde komma eller ej. Men de dök alla upp på kvällen och tillsammans njöt vi av en god viltgryta och hemmagjord potatismos som serverades tillsammans med lite pressgurka, rårörda lingon och svartvinbärsgelé. Sedan drack vi lite kaffe och käkade lussebullar, Lasse njöt nog mest även om Åsa pallade med sig en bulle till hemresan. Några av dem hade ju träffats tidigare men inte alla, så detta var första gången alla var samlade så att de fick lära känna varandra lite bättre. Och det verkade som att alla hade det trevligt och kom bra överens så det var ju kul, då kan vi nog träffas allihop fler gånger!

Helgerna går annars otroligt snabbt numera, man kommer hem efter jobbet på fredagen och lägger huvudet på sängkudden på kvällen… Sedan är det plötsligt måndag igen! Men det är så mycket som händer på helgerna och så ser det ut de kommande veckorna också. Denna helgen skulle Linda läsa lite litteratur till ett skolarbete hon håller på med, så hon började vid lunch och 9 timmar senare var hon klar på lördagskvällen. Det tog tydligen lite längre tid än väntat, men det gjorde mig inget för jag hade fullt upp med att röja i barnens rum och skapa lite mer förvaringsutrymmen åt dem där inne. Samtidigt kördes tvättmaskinen för fullt efter att barnen hade varit hos oss hela veckan vilket innebär lite mer kläder att tvätta än vanligt. Men det var skönt att få röja och organisera lite (min OCD njöt för fullt), och jag bar även ner en hel del grejer i källarförrådet som tagit mycket onödig plats i lägenheten. Så vi fick mycket gjort denna helg, roligast var kanske att gå ut med vovven GW i den djupa snön när han skulle rastas, han skuttade fram och bet i snön. Detta är ju blott hans andra vinter, han var ju bara en liten valp förra året så det var med blandade känslor han med håriga små tassar rusade ut i snön. Det verkar som att snön i sig var väldigt rolig och spännande, men samtidigt blev han väldigt observant på omgivningen och morrade på minsta ljud han hörde. Och en felaktigt parkerad kundvagn ute i snön fick sig tydligen en rejäl utskällning, den uppskattade han inte alls. Men annars rusade han runt och skuttade för fullt när vi var ute, vilket ledde till en massa snökokor i pälsen som han sedan låg och käkade på i soffan så att den blev blöt. Det märktes ju inte förrän man råkade sätta sig på den kalla och blöta fläcken, det är mysigt med hund…

Tänk att det är första advent redan nu på söndag, det innebär att julen snart är här och att allt julpynt ska fram igen. Linda och barnen verkar väldigt peppade på att få börja pynta hemma, medan jag mest ser fram emot att få klä granen. Den ger mig ett lugn inombords när den står där iklädd julkulor och den mysiga belysningen, och visst är det stämningsfullt med ljusstakar och alla dessa små tomtar överallt men just julgranen gillar jag bäst. Dock så flyttar väl den där sabla Bert-Bruno in hos oss snart, man vet aldrig när han dyker upp. Han gör ju oftast en ”storstilad entré” enligt sig själv och sedan börjar han med alla dessa jäkla hyss där hemma, fy jag vet inte om jag orkar med honom en hel jul till… Åh grymma värld! Nu behöver jag vila upp mig i förberedande syfte inför hans ankomst, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går efter dagens incident till Lindas mor Åsa, som råkade välta sitt glas med rödvin när vi satt samlade i vardagsrummet efter middagen.

– Det är ju hål i bordet! Va fan jag såg ju inte att det är ett ”hål” i bordet. Ropade hon och sträckte armarna mot taket för att fånga glaset när det tippade omkull eller nåt och rödvinet ”splashade” ut på mattan i vardagsrummet.

Med hål i bordet syftade hon på att soffbordet har tre gropar, det är by design och ska vara så, men det innebar ju att bordsytan var ojämn och då råkade glaset hamna där och tippade omkull. Det är sådant som händer så det var ingen fara, jag ska hälla glögg på hennes matta sen när vi firar jul så är vi kvitt. Så jag strösslade ut lite salt och bikarbonat på rödvinsfläckarna samtidigt som jag gnuggade lite med diskborsten, och då försvann nästan allt direkt. Men många som var där påpekade att Åsa nog var den som skulle få utmärkelsen som dagens Jerker, och det hade hon fått om det inte vore för att Henke sa dumma saker när jag kom till jobbet idag. Han tyckte jag var feg som inte vågade köra bilen till jobbet igår, och då *vipps*… Så fick han utmärkelsen istället, grattis!

Men hallå! Varför är det så ”burriga” temperaturer utomhus numera? Det var -1 grader nu när jag vaknade en morgon, och det kändes lite svalt i sovrummet där fönstret fortfarande är öppet. Och även om det är lite kallt just på morgonen när man vaknar så är det ju en härlig årstid vi står inför just nu, håller ni inte med?

Detta färgspektakel man får uppleva varje år tycker jag är underbart, jag verkligen älskar hösten! Det blir lite mörkare så då tänder man lite värmeljus hemma på kvällarna, filtarna börjar komma till användning (mest Linda dock) och en sak som är extra bra med denna årstid är ju de härliga höstgrytorna man äntligen kan börja äta igen. De är ju sååå himla goda! Jag vill göra en nu med detsamma bara genom att tänka på dessa härliga rätter, men jag ska lägga band på mig själv här nu och kanske starta ett höstkok på söndag istället. Har ni tips på recept så tar jag tacksamt emot dessa!

Vad händer annars då, men inte så mycket faktiskt. Det känns som att man just nu är inne i de där vardagsrutinerna och har varit det under några veckor nu. Det härjar lite baciller som gör en trött emellanåt, men annars försöker vi ta det ganska lugnt hela familjen. Det är så stressigt i veckorna just nu med allt som skall göras och ibland känner man att återhämtning på helgen är det bästa man kan göra, så vi tar hand om varandra och bara försöker njuta av lugnet när vi kan.

Hösten är ju också den tiden på året då man vill titta på alla de bra TV-serier som finns att tillgå, man hinner ju inte riktigt med det under sommaren på samma sätt. Så då finns det mycket att ta igen när hösten kommer. Så Linda och jag har börjat titta på ”The Walking Dead” igen efter ett längre uppehåll, nu har vi snart plöjt oss igenom hela säsong 10 och har varit upprörda över allt som hänt där. Jag påmindes snabbt om varför jag inte orkade följa serien tidigare, för det är ju konstant uppförsbacke för alla serien handlar om och de får aldrig en lugn tillvaro hur mycket de än försöker. Vill poängtera att serien inte alls är dålig, utan den är emellanåt otroligt spännande och jag kommer allt närmare ett faktiskt köp av mitt första armborst som tycks vara otroligt effektivt vapen mot både zombies och andra otrevliga människor. Men jag försöker avvakta lite till och tänker att GW kan skydda oss om apokalypsen kommer till oss på riktigt, voff voff!

Jag började ju titta lite på den påkostade serien ”The Rings of Power” tidigare och tyckte den verkade väldigt bra, men försökte ju sedan hålla mig tills hela säsongen var släppt för streaming så att jag kunde se klart resten. Men det gick ju sådär, jag var tvungen att tjuvkika på den ändå och har nog sett nästan alla avsnitt nu. Den är kanske inte så händelserik och full av action som man kanske kan tro, utan det är lite djupare dialoger och en mer spännande serie. Och om man nu ska jämföra med trilogierna ”The Hobbit” eller ”The Lord of The Ring” så är de mer matiné och äventyr, alla orcher och andra ondskefulla varelser är inte så farliga alls. Men i den här serien så känns orcherna mer obehagliga och nästan lite kusliga emellanåt, och man har ryckt till både en och två gånger när man suttit och tittat. Så jag vill gärna titta på avslutningen nu och se vad som ska hända, samtidigt så hoppas jag ju att det ska komma en fortsättning på serien för den verkar ju ha blivit en stor succé!

En annan serie jag gillar är ju ”The Witcher” och nu fick jag nyligen veta att det ska komma en ny säsong nästa år, wohoo! Jag har som sagt aldrig varit förtjust i varken monster eller zombies som i ”The Walking Dead”, men när de väljer att inte ha med så mycket blod och slafs så hamnar ju handlingen mer i fokus. Och med bra skådespelare så blir det ju en riktigt bra kombination som resulterar i helt fantastiska serier, och till dessa tillhör absolut ”The Witcher” som jag tycker bara blivit bättre och bättre. Om det finns någon av er som fortfarande inte har tittat på den så ge den en chans, låt inte era fördomar om denna genre stoppa er utan börjar ni titta så törs jag lova att något kommer att fånga ert intresse som leder till att ni vill fortsätta titta. Tro mig!

Annars händer det som sagt inte så mycket utöver det vanliga, det känns som att dagarna rullar på ganska fort nu fram till jul. Nästa vecka har barnen höstlov och det ska bland annat firas Halloween hemma hos oss, det blir skoj och barnen ser fram emot att få klä ut sig. De tycker fortfarande att det är roligt att gå ut på ”bus eller godis” i grannskapet så det är något de planerat att göra även i år, förra året kom de ju hem med en enorm korg godis på kvällen. Men de delade med sig av allt det goda så att även jag fick smaka, vilket var omtänksamt och snäll av dem. Hoppas att de gör det i år igen för jag är redan godissugen, haha!

Igår fick jag mig en rejäl överraskning, men en positiv sådan. Min syster skulle komma på besök, och hon skulle ha med sig ”någon” skrev hon i ett sms. Jag gnuggade händerna och såg fram emot att få skrämma upp denna ”någon” med att ha ett så kallat ”storebrors snack” med honom och kanske hota honom till livet om han är elak mot min syster. Men med sig hade hon min gode vän Marcus… Vad händer! Är de ett par eller vad? OMG asså! OMG!!! Jag blev så himla ställd och inte mycket klokare heller efter deras besök, så detta måste jag ju få lite klarhet i känner jag. Men om det skulle vara så, ja då har de i alla fall min välsignelse eller vad man nu säger. Jag tycker ju om min syster, och Marcus är en av mina närmsta och allra bästa vänner så förutsättningarna är ju bra kan man tycka. Men trots mina försök att få svar på vad allt detta handlar om så fick jag inte så mycket svar på mina frågor utan det lät lite luddigt alltihop, kanske var de nervösa eftersom jag stoltserade med min yxa vid ett tillfälle under deras besök. Haha, så vi återkomma till saken senare helt enkelt. To be continued…

Vad händer annars då? Jo Theo har brutit stortån, detta hände på idrottslektionen i skolan. Han berättade att tån böjde sig rakt uppåt och att det gjorde ont, men han fortsatte lektionen ändå. Dagen efter skulle han på ett kalas på en trampolinpark men där orkade han bara hoppa runt i tio minuter innan det gjorde för ont, och när de kollad upp tån hos läkaren så hade den fått en spricka så nu är den hoptejpad med tån bredvid som stöd. Och medans den läker de kommande veckorna så hoppar han runt på sina kryckor när det behövs, men han är lika glad ändå min lilla solstråle Totten!

Sedan har Nova ont i magen och har inte kunnat gå till skolan, och hon har haft det i snart tre veckor nu. Vi har varit i kontakt med läkare tre gånger om detta och de hittar inget fel, men den sista läkaren vi träffade på akuten misstänker att hon har en förstoppning i tarmen som sakta tar sig fram och att det kan vara det som då orsakar det onda. Ibland gör det så ont att hon mår illa, men efter diverse provtagningar så visar det sig att hon inte har några infektioner eller liknande i alla fall. Utan vi får avvakta och se vad som händer, hon ska få träffa en barnläkare snart som kanske kan ta reda på vad som är fel. Men denna veckan har hon kunnat återgå till skolan igen och det verkade ha gått bra fram tills idag, hon är stark min lilla Novis men nu har hon tydligen för ont i magen igen så att det blir jobbigt att hantera. Håller tummarna för båda mina tvillingar och hoppas att de båda blir helt friska snart igen, Freja mår i alla fall toppen och det är ju bra!

Linda var med GW vovven på utställning i helgen och denna gången vann de massor av fina priser, jag fattar ingenting men det var jättekul att det gick bra efter några bakslag de senaste tävlingarna. Han har varit alldeles för uppspelt eller osäker och skällt på allt och alla, sedan har han inte alls velat gå runt i ringen utan har mestadels hoppat runt och dansat disco. Så Linda har varit besviken och känt sig frustrerad flera gånger, men nu så gick det bra och båda tyckte det var roligt igen. Kanske är det vändpunkten hon väntat på, vi får se hur det går nästa gång och hur många rosetter de kommer hem med då. Heja er, ni är så himla duktiga!

Jag har även hunnit med ett besök hos farsan och Sussie, något jag planerat att göra länge. Så nu fick jag se deras nyrenoverade kök, det såg mycket bättre ut än tidigare så nu förstår jag att de är nöjda. Det blir ju en stor skillnad när man renoverar, och på något vis lite roligare för den som bor där med lite förändring i vardagen. Sedan berättade farsan att deras förening planerar att utföra ett stambyte snart, det blir kanske inte så roligt att bo i den röra som det innebär just då men slutresultatet med ett nytt badrum kommer nog sitta fint. Sedan skulle de eventuellt måla om fasaderna på hela byggnaden och även byta ut alla fönster, då kommer det ju bli en toppenfin lägenhet när allt är klart.

De bjöd ju på fika också såklart! Sedan hjälpte jag dem att få igång en Chromecast i sovrummet så att de kan titta på varsin TV när de har olika program som de vill se, det var lite struligt att få det att fungera i början men tillslut fick vi fart på allt. Länge leve tekniken!

Tack alla ni som läser och delar dessa blogginlägg, om vi fortsätter med detta så blir jag kanske en B-kändis snart och får vara med på TV. Gärna i ”Robinson” eller något annat program där man får slappa utomlands på en badstrand, för det har jag inte gjort på många år. Men med min tur så blir jag väl inbjuden till den där jäkla segelbåten som alltid verkar få problem i programmet ”Över Atlanten”, och då kan ni ju gissa vem i sällskapet som trasslar in sig i ett snöre och faller överbord. Sedan kommer jag att släpas i vattnet bakom båten som en fet gammal wobbler medans havssköldpaddorna naffsar på mig tills jag blöder, för innan kamerateamet har hunnit dra upp mig på båten igen så kommer garanterat någon omogen haj hitta mig. Och den kan väl inte se skillnaden på mig och en stor saftig knubbsäl, så då blir man väl attackerad till döds…

DAGENS JERKER går till de aktivister som limmade fast sig på E4:an i augusti, igår fick de sin villkorliga dom utfärdad från domstolen. Jag har lite svårt att förstå deras resonemang kring detta, och hur de ska få gehör av att blockera trafiken på våra vägar. Om de nu vill värna om miljön så är det väl inte så smart att det står långa köer med bilar på tomgång längs vägarna som inte förstår vad som händer, förutom de längst fram då som ser aktivisterna. Enligt en intervju med en av aktivisterna så är detta enda sättet för att politikerna och alla medmänniskor skall få upp ögonen för miljöproblemen, men det känns ju snarare som att politikerna inte bryr sig om dem. De som bryr sig mest är väl de som fastnar i trafiken med sina bilar och de flesta av dem verkar ju rasande över det som händer, så där vinner de nog inte över några sympatier direkt. Men deras dom igår handlade om att de med sitt agerande och stoppande av trafiken tyvärr hindrade en ambulans att komma fram till Karolinska sjukhuset med en patient, och för detta blev de tydligen fällda om jag förstått all rätt. Enligt aktivisten de intervjuade om detta så var det ju ingen fara för det var ju ingen som dog när de blockerade vägen, men det känns ju som ett högt spel att spela med tanke på att det kan vara någon med livshotande skador som behöver akut vård. Och om de skulle dö på grund av att de blockera vägen med sina plakat om att ”Bevara våra våtmarker” så är det inget jag tror att de vill ha på sina samveten, förhoppningsvis hittar de smartare sätt att nå ut till allmänheten med sina budskap. Det vore som sagt intressant att få träffa en av aktivisterna och höra hur de tänker och resonerar, undrar om jag kan få tag på någon via ett forum på Flashback eller Lunarstorm kanske…

Som en inspirerande start på detta inlägg skulle jag önska att ni som läser tänker på den gamla låten ”Empty Rooms” med den bortgångne Gary Moore (R.I.P.), bara för att ni ska komma lite stämning till resten av texten här nedan…

Det är nämligen allt som finns kvar, tomma rum. För nu i veckan har vi tömt Lindas mors lägenhet, och det blev lite stressigt mot slutet ändå. Dock så är det bara städningen kvar nu så det känns skönt att vi hinner klart med allt i tid och att det snart är avklarat, för att flyttstäda är svårt och jäkligt pillrigt på sina ställen. Men eftersom det inte var en så stor lägenhet så bestämde vi oss för att göra detta själva, och då vill jag prata om ugnen som jag beslutade mig för att städa ur…

Jag är förbryllad, den verkar inte ha använts så mycket men den lilla smuts som fanns där satt som berget. Jag googlade flera olika tips på att rengöra ugnar med alla gamla husmorsknep där man använder såpavatten eller bikarbonat, men inget fungerade till 100% så tillslut blev det starka kemikalier och stålull. Ugnsgallret blev dock min värsta fiende, jag vet inte hur mycket jag kämpade och gnuggade det där jäkla gallret innan det blev helt rent. Och när jag var klar så insåg jag att det inte är värt att lägga all den här tiden på att gnugga galler, så nästa gång köper jag ett nytt istället. Fy på mig för att jag konsumerar istället för att återanvända saker i hemmet, men det finns faktiskt gränser! Nu fick jag ju rent det där jäkla gallret den här gången men var det värt allt slit? NEJ! Inte det minsta. Men sak samma, det är klart nu och resten av lägenheten gick lättare att städa. Så efter flera dagars slit där även barnen ibland var med och hjälpte till så är det nu klart, och nycklarna kan nu överlämnas till nästa ägare att flytta in. Adieu le lägenhetö!

I fredags hände det grejer på jobbet, riktigt roliga grejer! Först så kom det ut en fotograf på förmiddagen som tog nya foton på personalen till företagets hemsida, jag har träffat honom tidigare och han är riktigt trevlig. Först så fotograferade han några personer enskilt, och då var jag med och assisterade lite. Mest för att allt skulle gå smidigt och att vi höll vårt tidsschema, men det var kul att bli fotograferad också. Han berömde alla massor och sa snälla saker hela tiden när man stod där och poserade, så självförtroendet var verkligen på topp! Avslutningsvis tog vi en gruppbild på hela den samlade personalen, det blir kul att se resultaten av detta sen.

Efter fotograferingen hade vi personalmöte, där vi pratade lite om nuläget och hur händelserna i omvärlden påverkat företaget på olika sätt. Det är alltid intressant att veta vad som händer och varför vi kanske gör vissa justeringar just nu eller förbättringar som behöver ske på sikt, med förståelse brukar det vara enklare att anpassa sig till allt som händer. Hoppas att alla kände likadant, att det var ett bra möte helt enkelt. Efter personalmötet var det lite mingel innan vi åkte in till Gröna Lund för en gemensam kickoff, där väntade middag på restaurangen Biergarten.

Maten var smaskig och vi hade jätteroligt vid vårt bord, det hade säkert alla andra också men jag hörde nästan bara vad som sades just runt bordet där jag satt. Där satt ju bland annat Ubbe och höll låda på samma sätt som han alltid brukar, med skönsång och tillhörande nysningar till ölen en bit in på middagen. Ja han sjöng faktiskt redan på bussen, och det var den numera klassiska versionen av ”I Love You Baby” som jag tror att Frank Sinatra brukade framföra. Men Ubbe gör det nästan bättre, haha!

Även min namne på företaget, Jimpa, satt vid samma bord och han är alltid rolig att lyssna på eftersom att han både är rolig och har kluriga idéer för sig. Sedan satt några andra där som höll en något lägre profil, men alla var lika trevliga som vanligt. Till och med Henke som satt bredvid mig var trevlig under hela middagen, förutom när han klagade på att jag ”alltid” är nykter när vi ska ut och göra roliga saker med jobbet. Men jag bor ju så dumt till att det är svårt att åka kommunalt vissa gånger, från Gröna Lund var det ju inga problem. Men att åka kommunalt med barnen på morgonen, först till deras skola eller mormor då måste vi gå upp mitt i natten för att jag ska hinna ut till jobbet i tid sen. Så nej, då blir jag ibland tvungen att ta bilen om inte Henke bjuder på en taxi så jag kan ta mig hem förstås. Han kunde gott offra lite av sitt guld i alla de små kistor han gräver ner i skogen bakom huset i området där han bor, om inte Lill-Steffe varit där och plundrat hans skatter vill säga. De bor ju nästan grannar och han är busig den där Lill-Steffe…

Efter middagen så var det dags för femkampen! Vi blev indelade i lag som tävlade mot varandra, och tydligen så spelade Hov1 på den stora scenen den här kvällen så det var galet mycket folk inne på Gröna Lund den här kvällen. Mestadels tonåringar som skrivit ”Hov1” med penna i sina pannor, det verkar vara den största målgruppen som lyssnar på dem. Jag har ingen aning om vilka Hov1 är, men tydligen är de en svensk hiphop-influerad grupp killar och tjejerna i publiken skrek högt av glädje och vissa grät till och med när de klev upp på scenen. Det var inte helt lätt att ta sig fram då för att genomföra femkampen, men vi slank smidigt igenom publikhavet tills jag fick syn på något oväntat. Nästan längst fram precis nedanför scenen stod en person som var ungefär ett huvud längre än alla andra tonårstjejerna där framme i publiken. Jag tyckte det såg lite roligt ut så från en annan vinkel tog jag mig en närmare titt, och dra mig baklänges… Det såg ut som Henke! Stod han där längst fram med bestämd min och ”Hov1” målat i ansiktet? Ja jag tror att det var han, och han stod helt stilla medan alla andra hoppade av glädje runt omkring honom. Det såg så himla roligt ut, han sjöng inte med till musiken eller ens rörde den minsta min alls utan det enda han gjorde var att stampa med sin ena fot lite försiktigt i takt till musiken. Och helt plötsligt från ingenstans tog han av sig underkläderna och kastade upp dem på en av killarna på scenen, sedan drog han på sig byxorna och skrek rakt ut i ett högt grottmannavrål. Allt verkade väldigt konstigt men vi kunde inte dröja kvar där utan var tyvärr tvungna att gå vidare för att genomföra femkampen, men jag undrar vad hans lag tyckte om att han inte var med och tävlade utan istället stod där och lyssnade på uppträdandet behärskat och med inre eufori.

När vi skjutit lite på skjutbanan som var en av tävlingsgrenarna i femkampen så försökte vi tränga oss tillbaka genom publikhavet igen, det var verkligen packat med folk där denna kvällen. Jag kunde inte låta bli utan ville nyfiket ta mig fram på kanten igen för att se om det verkligen var Henke som stod där framme vid scenen i det stora publikhavet, men nu var det inte alls lika lätt att ta sig fram som första gången.

– POPCORN! I need popcorn! Kids move it I am in desperate need of popcorn, it is a matter of life and death! Skrek jag högt och pekade mot popcornståndet bredvid scenen i förhoppning om att ungdomarna snabbare skulle flytta på sig, men de verkade inte förstå engelska denna kvällen.

Men jag tog mig fram bredvid scenen tillslut och där stod han fortfarande, Henke, med överlyckliga tonårstjejer hoppandes runt omkring sig som sjöng med till musiken. Han såg fortfarande sammanbiten ut men hans ögon lyste av någon sorts välbehag på något vis, och när låten som spelades tog slut så överröstade han alla i sin närhet när han plötsligt ropade rakt ut!

– NOEL I LOVE YOU!!! Skrek han med armarna sträckta rakt upp mot fredagens kvällshimmel.

Jag blev helt stum och förvånad, jag kunde inte annat än stirra på honom. Det där var en okänd sida hos honom som jag aldrig sett tidigare, och nu blev det tydligen kramkalas med de närmsta tjejerna i publiken som också tycktes älska denna Noel i bandet. Det enda som fattades var väl att han skulle ha haft på sig en t-shirt med ett stort motiv av ”Hov1” på magen, men det fick väl räcka med texten i pannan. Fast vem vet, han kanske hade en sådan t-shirt på sig under sin jacka. Och mitt i kramkalaset startades det en ny låt vilket fick dem att vända sig mot scenen igen, då tog han sats och med ett språng försökte han ”crowdsurfa” ovanpå tonårstjejerna. Men han var ju alldeles för stor så han föll handlöst direkt till marken, sedan reste han sig upp snabbt och ställde sig sådär blixtstilla igen som i början av konserten. Jag kände att allt detta var så himla svårt att greppa och ta in, det blev för mycket för mig helt enkelt. Det ryktades om att de som var klara med femkampen började samlas på Spice Bar uppe på den så kallade ”kryddhyllan”, så jag började gå dit. Och när jag gick på gångbron ovanför alla människorna i publiken så hörde jag plötsligt höga skrik, det kunde ju ha varit ungdomar som åkte karusellerna men detta var ett mer manligt och moget skrik så jag hängde mig fram på broräcket och tittade orolig omkring mig för att se om någon kanske hade skadat sig. Men jag såg ingenting konstigt alls, och när jag skulle klättra ner från broräcket så råkade jag se något i ögonvrån som fångade min uppmärksamhet. Skriket kom ju från stora scenen där bandet uppträder, och vakterna höll tillbaka någon som skrek och kämpade med alla sina krafter för att ta sig upp på scenen. Vilken dåre tänkte jag, det förstår väl vem som helst att man inte bara kan kasta sig fram och försöka klättra upp på scenen sådär. Jag gick in på baren och mötte upp de andra i sällskapet som redan satt där, och sedan kom det fler och fler dit för att samlas och ta en drink efter femkampen. Jag skrev till Henke att han skulle komma dit, men då svarade han att han skulle åka ”Fritt Fall” nu. Okej tänkte jag, då var det kanske inte honom jag såg i publikhavet framför scenen trots allt. Men det var någon väldigt lik honom i så fall, så jag pratade vidare med Erkki och några andra tills resultaten skulle bli presenterade. Tillslut kom de sista personerna och alla var samlade, Henke satte sig framför mig på den lilla läktare vi hittat och verkade väldigt förbryllad. Tydligen hade han sett en bild som kastat omkull hela hans världsbild eller något, han var så fundersam och lät högt rent allmänt som bara han kan. Vad bilden och allt detta handlade om vill jag inte gå in på här, men i all sin upprördhet så tyckte jag mig skymta en utsuddad eller försök till att tvätta bort texten ”Hov1” i hans panna. Det var nog honom jag såg trots allt! Och inte nog med det, han haltade lite eller hade en ganska konstig gångstil när vi gick därifrån. Det var förmodligen han som försökte ta sig upp på scenen och skrek tidigare, men han gjorde väl något judogrepp eller liknande för att ta sig ur vakternas grepp och smita därifrån. Men vi är dig på spåren Henke, du kan inte smita från sanningen din lilla hiphop-wannabe…

I helgen var Linda på en annan ö med vovven GW, nämligen Åland. Där tävlade de på söndagens hundutställning men det gick tyvärr inte så bra, GW dansar disco och kan inte vara stilla till Lindas stora förtvivlan. Så nu har hon bokat en kurs där de ska lära sig hantera detta, så kanske GW slutar hoppa och skälla så fort han blir distraherad av något.

Annars så hade de i alla fall trevligt, de bodde på ett bra hotell och promenerade en del. Då hittade de tydligen en grill där de hade fantastiskt goda hamburgare, undrar om det var en McDonalds eller någon annan av de större hamburgerkedjorna som de hade besökt? Haha, nej såklart att det inte var det utan detta var riktigt goda hamburgare gjorda på högrevsfärs som smakade ljuvligt! Jag kan ha blivit en smula avundsjuk, men eftersom Linda hade köpt en låda öl och gott rödvin med sig hem så blev jag snabbt glad igen. Men lyckligast blev jag av att hon kommit tillbaka hem, det är märkligt vad snabbt man vänjer sig vid andras sällskap och saknar dem när de är borta. Det kändes lite tomt men samtidigt är det en mysig känsla att sakna någon som man vet snart kommer tillbaka igen, riktigt härligt!

Ja detta blev kanske aningen mycket att ta in här nu, men vi som känner Henke får låta hans senaste konsertäventyr sjunka in lite. Han är ju oberäknelig på många sätt och därför är det ju svårt att veta om det som hänt ens är sant eller ej, ni får avgöra själva… Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm… Kan den egentligen gå till någon annan än Henke denna gången efter hans lilla konsertincident? Den blir tyvärr svårslagen, så grattis till utmärkelsen Henke. Du har den!

Nu har det hänt grejer, i tisdags small det bara till med ett högt BOOM!! Och så blev jag plötsligt ett år äldre…

Haha, nej jag vet inte om det var så mycket BOOM över det hela eftersom jag faktiskt visste om att jag skulle fylla år. Men det är ändå svårt att ta till sig att man blir äldre, jag känner mig verkligen inte som 43 år utan är nog fortfarande ganska ung i sinnet. Men visst, råkar man somna på soffan en kväll så känns det i kroppen dagen efter det ska jag motvilligt erkänna. Då gnisslar näsborrarna, knäskålarna knakar och ryggraden har ett märkligt zick-zack mönster. Nacken tycks bara gå att vrida åt ena hållet, och trots att man sovit i flera timmar så är man ändå trött på något vis… Sådär, nu kom tiden ifatt mig och jag inser att jag är nog inte så ung som jag känner mig. Självinsikt är viktigt och jag får inse att jag är en medelålders man numera, men jag vägrar bli vuxen! Jag ingick en hemlig pakt med Pippi Långstrump framför TV:n som barn när hon lurade i Tommy och Annica de där krumelurpillren. Jag hade ju en egen ärta hemma, eller ja krumelurpiller, som jag åt upp och sedan rabblade jag hela den magiska ramsan tillsammans med Pippi. Men min ärta verkar ha varit en smula gammal eller något eftersom jag bara fortsätter att åldras, åh grymma värld!

Min kära släkt firade ju mig samtidigt som Linda fyllde år i början av september, så den biten av firandet var ju klart. Men barnen och Linda firade mig efter jobbet när jag kom hem i tisdags, då blev det paketöppning minsann! Jag fick lite kläder, bland annat kamouflagefärgade kalsonger som gör att ingen kan se mig när jag har dem på mig. Men de är jättesköna! Och sedan fick jag en upplevelse där vi ska gå på svartklubb, det är en restaurang som heter Svartklubben där man får äta sin middag i totalt mörker. Lika bra att börja vänja sig med att se dåligt nu kanske med tanke på att man börjar bli gammal, haha! Nej men jag har bara hört gott om den restaurangen, servicen är fantastisk och maten jättegod så det kommer bli en minnesvärd upplevelse. Och jag är redan sugen på att testa så det får vi se till att boka in snart, med risk för att jag kommer att skämma ut mig där i mörkret och spilla ner allt och alla.

Trisslotter var något som både Linda och jag fick när vi fyllde år, en uppskattad present som kan ge ekonomisk lycka för lång tid framöver. Och vi skrapade faktiskt fram några vinster som gjorde oss hoppfulla och glada! Dessa bytte vi in mot nya lotter men de vi fick då verkar det ha varit något fel på, för vinsterna uteblev på något märkligt vis…

I fredags förra veckan så tog jag min fjärde dos av vaccinet mot covid-19, man börjar ju bli bra på detta numera. Det gick bra inledningsvis men framåt kvällen började jag känna mig lite hängig och trött, sedan vaknade jag med feber och var sängliggande halva lördagen. Det var jättetråkigt, vi hade både kalas och kräftskiva inplanerat den dagen. Så kalaset missade vi, på eftermiddagen var febern borta men jag var fortfarande hängig. Vi åkte på kräftskivan senare på kvällen men jag var nog den tråkigaste deltagaren där och satt bara i min stol, så efter en stund var vi tvungna att åka hem igen. Först av alla dessutom, så det blev inte alls som vi hade hoppats. Men det kommer förhoppningsvis nya kalas och kräftskivor nästa år, då jäklar!

God save the Queen… Inte längre tyvärr, som alla redan vet så har drottning Elizabeth avlidit och lämnat England och nästan en hel värld i sorg. Jag är inget hardcore fan av den brittiska monarkin på något vis, men det känns så konstigt att hon är borta för hon har ju alltid varit drottningen av England. Och vad jag förstår så verkar hon ha varit väldigt omtyckt och har haft stor betydelse inte minst för den engelska befolkningen, så det känns sorgligt att hon nu efter nästan 100år är borta…

Sedan har vi haft val här i Sverige, och efter några dagars rösträkning står det nu klart att det borgerliga partierna vunnit. Här tänker jag inte gå in på vad jag eller andra röstat på, det är en rättighet vi har och den ska vi värna om utan att låta andra påverka hur man ska lägga sin röst. Och ni som känner mig väl vet säkert redan hur jag står rent politiskt, därför vill jag inte gå in mer på det. Det jag däremot reagerat på är två saker, köerna till vallokalerna samt kritiken på sociala medier mot alla som röstat på de borgerliga partierna och hur de därmed gynnar Sverigedemokraterna. Vi kan väl börja med den hetaste potatisen, att SD ökat och blivit större för varje val som gått. Jag vet inte vad detta beror på, men jag tror inte att det enbart är ett ”missnöjesparti” längre. Fler unga väljer dessutom att lägga sin röst på SD, vilket får en att börja fundera. Det är uppenbarligen inte enbart ”vita kränkta män” som jag så ofta får höra är deras anhängare, och jag blir nyfiken på vad som lockar unga väljare att rösta på dem. Men jag tycker även att det är riktigt ruttet att läsa om de som lagt sin röst på något av de andra borgerliga partierna, att de får uppleva hat och kränkningar på sociala medier med mera för att de då ger SD inflytande. Var och en som röstar har rätt att rösta på vilket parti man vill, och vill man värna om demokratin så ska man inte behöva utstå hat från andra som tycker olika. Oavsett om man röstar på ett parti längst ut till höger eller vänster, man har rätt att rösta på vad man vill… Punkt! Sedan får man tycka vad man vill om SD och deras historia, och jag vill inte rättfärdiga dem på något sätt men att attackera personer för vad de röstat på är aldrig okej. Fundera istället över varför många röstar som de gör, för hur platt pannkakan än är så finns det alltid två sidor av den. Detta är inget man kan lösa i en handvändning och jag tror att SD kommer att fortsätta växa. Det är bara en känsla jag har, men oavsett vad som händer så ska vi värna om rösträtten och det faktum att vi faktiskt har en fungerande demokrati som aldrig skall tas för given. Och börjar man kritisera varandra öppet eller hänger ut personer för vad de röstat på så känns det hela som att utvecklingen inte går åt rätt håll tyvärr…

Sedan var det ju det här med köerna till vallokalerna, och det gäller ju främst där man kunde förtidsrösta. Alla har nog redan hört talas om detta och att man fått köa i timmar för att komma in och rösta, vilket ledde till att personer tröttnade och gick hem. Om de röstade senare vet man inte, men tydligen sjönk valdeltagandet mot föregående val och kanske var detta en av orsakerna. Jag hoppas att Valmyndigheten lärde sig något av detta och förbättrar tillgängligheten tills nästa val om fyra år. För valdeltagandet är oerhört viktigt om vi ska ha en fungerande demokrati anser jag, men vad vet jag…

Linda har också gjort ett val! Hon tog nämligen beslutet att sälja sin bil, så vi åkte iväg för att titta på en Toyota Auris som gjort henne nyfiken. Och först var det mycket ”men va fan” och ”nääe”, men vi drog i alla fall iväg på en provtur och då förändrades tydligen allt. Då var den plötsligt bra igen, den var jättepigg och lättkörd och tydligen mycket bättre än den trötta BMW hon hade kört runt med sista åren. Så hon ändrade uppfattning ganska snabbt, jag tyckte också att den verkade vara en riktigt bra bil så hon bytte in sin BMW och körde hem med Toyotan i sin ägo. Och så nöjd hon var, hon lyste upp bakom ratten och verkade överlycklig över sitt bilköp. Så jag föreslog att vi skulle åka till Nynäshamn, så kunde jag få bjuda på lunch plus att hon fick ta bilen ut på en liten biltur. Så det gjorde vi, och hon blev bara mer och mer nöjd. Så om ni ser en mörkgrå Toyota Auris som kör rally med en glad tjej bakom ratten, då kan det mycket väl vara Linda så vinka gärna och ge en tumme upp!

Nu ska den här farbrorn ta på sig sina kamouflage kalsonger och smyga ut i kvarteret för att spionera på geten. Hoppas att ni alla får en fin helg, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Putin, fy fasen vad han skapar kaos med sitt anfallskrig i Ukraina. Det är glädjande att höra hur den ukrainska armén lyckats pressa tillbaka Ryssland, men samtidigt ser vi spåren och verkligeheten som kriget lämnar efter sig. Det har rapporteras om stora massgravar som upptäckts först i staden Butja som ockuperats av de ryska soldaterna, och nu även Izium. Fruktansvärt! Måtte eländet få ett slut snart så att Ukraina blir ett fritt land igen.

Wow! Vilken helg det har varit, tempot var högt men vi har haft väldigt trevlig när vi firade Lindas födelsedag. Och även min födelsedag tjuvstartade vi firandet av när vi ändå var igång, hurra hurra!

I fredags fyllde hon år, Linda… min drottning, mitt allt! Eller ja, en del av mitt allt för barnen är såklart också viktiga. När jag smög upp på morgonen så kokade jag ett ägg till henne som jag alltid gör innan jag åker till jobbet, och för att ge henne en bra start på dagen så ställde jag fram en blombukett på bordet med en liten gratulations hälsning. Sedan ordnade jag så att låten ”Ja må du leva” med Darin spelandes på repeat i bakgrunden, en mysig start på dagen helt enkelt tänkte jag!

Efter jobbet hämtade jag barnen som såg fram emot att få åka hem och börja firandet typ genast, Lindas önskemål till middag var att få äta plankstek hemma på kvällen och detta gick ju barnen igång på rejält. De älskar plankstek, men barnen var även uppspelta att få överraska Linda när hon kom hem från jobbet. Så vi skyndade oss hem och stannade bara till hos Åsa för att plocka upp ”Pisse-Nisse” på vägen hem, lilla vovven GW alltså. Sedan började vi förbereda allt hemma, barnen rastade GW medans jag började med maten. Och när de kom hem så duschade jag av GW lite snabb vilket inte uppskattades fullt ut, men det behövdes så att han luktade gott. Därefter ställde vi fram två ganska små paket på vardagsrumsbordet tillsammans med ett gratulationskort, resten av paketen gömde vi bakom vår soffa i vår läshörna. Och när Linda kom hem och klev innanför dörren hemma så sjöng vi högt för henne och välkomnade henne hem!

Jag tror att hon blev lite generad faktiskt, det kändes så i alla fall. Barnen ville direkt att hon skulle börja öppna sina paket, så hon slog sig ner på soffan och läste först sin gratulationskort från oss alla innan hon sedan öppnade första paketet. Det var en kylmatta till GW som hon pratat om att hon ville köpa till honom tidigare, inte en så jätterolig present kanske men nu fick hon det ändå. Sedan öppnade hon sitt sista paket och i det låg det ett nytt underställ, eftersom hon fryser så mycket på jobbet. Hon tackade så mycket för presenterna och verkade glad, då sa Freja att Linda skulle följa med henne till vår läshörna där hon fick syn på resten av paketen. Då såg hon faktiskt lite smått chockad ut…

Hon fick slå sig ner i läsfotöljen och tittade på presenterna, barnen visade vilka hon ska börja med så att hon heller inte missade något. Först öppnade hon ett paket som Freja hade gjort, det var ett halsband med en liten Coca-Cola Zero som hängsmycke. Hon gillar ju Cola Zero och detta hade Freja snappat upp och pysslat ihop helt själv, så himla fint! Sedan öppnade hon resterande paket och fick bland annat en parfym, vinterjacka, skor, byxor och en riktigt bra eltandborste (nu skrattar nog Åsa någonstans om hon läser detta). Men jag hade sparat den bästa presenten till sist! En upplevelse som jag hoppas och tror att hon kommer tycka om…

Hon ska få resa till ishotellet i Jukkasjärvi i vinter och bo där en hel helg, med diverse roliga aktiviteter inbokade som jag hoppas att hon ska tycka om så det kommer bli superkul! Hon har pratat om att hon så gärna vill åka dit och jag förstår ju varför, det ser helt otroligt häftigt ut och det kommer bli en magisk resa. Vi åker i mitten av december och jag kan berätta mer om allt sen när vi kommer hem, men jag tror att det kommer bli riktigt intressant och spännande!

Efter paketöppningen så åt vi middag tillsammans, det är otroligt gott med plankstek och verkligen värt all den tid det tar att förbereda allt. Denna gången kokade jag även en god whiskysås som alla verkade tycka om, det blir lite roligare än att bara ha béarnaisesås till allt hela tiden även om det också är jättegott. Efter middagen så tog vi det lugnt en stund, men sedan var det dags att börja förbereda lite inför lördagens stora kalas när släkten skulle komma på besök. Och eftersom jag själv fyller år snart så slog vi ihop vårt firande men med störst fokus på Linda förstås eftersom hon fyllde 40år, så det skulle bli kul att träffa alla nästa dag. Då kom både hennes släkt och även min släkt, så vi fick tränga ihop oss i vår lilla lägenhet. Men det gick bra! Vi åt hemmagjord smörgåstårta och fikade med godsaker som vi bakat själva, förutom småkakorna som vi fuskade och köpte hem. Barnen lekte runt för fullt medans Linda och jag försökte mingla lite mellan alla gästerna som tagit sig tid att komma förbi, så även om det blev lite trångt så var det väldigt trevligt och alla verkade glada. Vi fick fler presenter att öppna och nya roliga saker att se fram emot, och när jag öppnade en av mina presenter så fick jag en burk med honung av min mor och Kent. De har ju blivit med bin denna sommar och kan titulera sig biodlare numera, jättehäftigt! Och nu fick jag en burk nyslungad honung från deras egna bikupor som jag stolt visade upp för alla. Theo stod bredvid mig när detta hände och när de övriga barnen som missade detta kom fram och frågade vad som var i burken svarade han snabbt:

– Det är honung, från farmors egna getingbo! Sa han och höll fram burken så att alla barnen fick lukta på honungen.

Haha, getingbo? Han är för rolig vår lilla Theo, men vi förstod ju alla vad han menade så det var inga konstigheter alls egentligen. Men det lät lite roligt i mina öron, hihi! Därefter började de flesta av gästerna att röra sig hemåt, men Lindas mor skulle komma förbi efter att hon slutat jobba så när hon och Lasse kom var det bara några enstaka gäster kvar. Nu råkar jag veta att Lasse gillar god mat så vi hade sparat smörgåstårta och fika till dem båda, och vet ni vad… Då kunde jag själv ta en liten bit till utan att skämmas, för man vill ju vara social. Men alla firanden har ett slut, denna dagen blev verkligen toppen så till er alla som kom och firade med oss… Hjärtligt tack för alla fina presenter och för att vi fick fira tillsammans med er!

Nåja, jag kan säga att efter helgens firanden så var man inte så stöddig utan ganska trött faktiskt. Så igår kväll tog vi det lugnt hemma och nu kunde jag inte hålla mig längre från att börja titta på den nya TV-serien ”Maktens Ringar” som jag nämnde här tidigare. Två avsnitt fanns att tillgå och den verkar riktigt lovande måste jag säga, både spännande och en bra story berättas. Och den är helt fantastiskt fin att titta på, vilka miljöer de visar upp! Allt är påkostat och välgjort, vilket kändes viktigt för mig för jag vill inte ta del av något halvdåligt försök till serie när det gäller ”Sagan om Ringen” där filmerna är så himla bra gjorda. Denna serie utspelar sig dock många år innan händelserna i filmerna, och ska tydligen handla om hur de magiska ringarna först skapades. Man får även följa den unga alven Galadriel som lite besatt söker efter de sista orcherna från det stora kriget mot mörkrets härskare Morgoth, samt några andra figurer jag inte hört talas om tidigare. Så det berättas lite olika historier parallellt men utan att det blir rörigt, men jag bestämde mig nu för att inte följa serien när de släpper ett avsnitt varje vecka. Utan jag tänker spara på detta tills hela säsongen är släppt och sedan bränna av allt på en och samma helg, Linda kommer inte bli så glad men vi får komma överens på något sätt. Har någon av er andra sett den ännu, vad tycker ni?

Där sätter vi punkt för denna gången, nästa helg väntar nya kalas och dessutom en kräftskiva. Så det kommer snart finnas mer saker att skriva om, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går lite motvilligt till Henke. Han har ju överträffat sig själv och skött sig ganska bra sista tiden, så egentligen vill jag inte ge honom utmärkelsen. Men alla andra har ju också skött sig bra så då verkställs den gyllene regeln, vilket då innebär att Henke automatiskt får utmärkelsen. Förlåt, och grattis!

Det är först nu, nästan en vecka senare som den gotländska dialekten börjar försvinna ur mitt huvud. Jag tyckte mig höra den överallt efter vår vistelse på Gotland förra helgen, och jag gillar verkligen deras dialekt. Men nu känns det som att jag bara hör den vanliga stockholmska dialekten igen, borde jag resa tillbaka till Visby kanske…

Jag ska försöka sammanställa resan förra helgen för den startade i ett rasande tempo! Som tur var kunde jag åka från jobbet i bra tid på fredagen utan att fastna i några köer, så jag skyndade mig hem och packade klart det sista. Linda slutade lite senare och när hon kom hem slängde vi snabbt i oss några varma mackor som jag lyckades bränna lite i ugnen, inte så jättegott men det fick duga tills vi kunde köpa något gott på båten lite senare. Så vi körde snabbt vidare hem till Lindas mor Åsa för att möta upp henne och bästa Lasse som vi skulle dela bil med, men det var inga hemma där. I all förvirring så fick vi sedan veta att det var hem till Lasse vi skulle åka för att det var där de väntade på oss, så då åkte vi dit istället och jag körde förträffligt fort fram på småvägarna i skogen. När vi kom fram så packade vi snabbt över våra väskor i deras bil, sedan hade tydligen Åsa glömt att fixa något hemma så då fick vi åka tillbaka till henne igen. Haha, vilken röra alltså! Men sedan kom vi iväg, och på väg till Gotlandsfärjan så blev vi omkörda av Lindas syster Liz och hennes make Andreas på deras motorcyklar. De skulle också följa med på resan men tog hojarna dit för att kunna resa runt och upptäcka Gotland själva medan vi var på hundutställningar och annat. Så när vi väl var ombord på båten möttes vi alla i restaurangen, Linda och jag rusade upp och fixade platser medan de andra parkerade och ordnade det bekvämt för alla hundar. Sedan kunde vi vara ta det lugnt och köpa lite mat att äta, det fanns ju öl på båten också vilket var förträffligt bra!

När vi kom fram till Visby så var det mörkt ute men vi lyckades hitta fram till Kneippbyn där vi hade hyrt vår stuga, men att hitta stugan inne på området var inte lika enkelt. Liz och Andreas körde runt på sina motorcyklar och letade, Åsa försvann till fots och syntes inte mer medan vi fortsatte köra runt med bilen för att hitta den där förbaskade stugan. Efter nästan en timme så fann vi den där i mörkret, och kunde tömma bilen på all packning och vovvar innan. GW var tvungen att badas innan vi kunde sova eftersom han skulle ställas ut tidigt nästa morgon, så det blev rock n roll i stugan för att få allt klart innan vi kunde sova. Sedan gick Linda och Åsa upp tidigt som fasen på morgonen när de skulle åka till hundutställningen, jag gick upp och hjälpte dem lite med att packa allt de skulle ha med sig men när de åkt så kunde jag inte somna om. Lasse som hade kört bilen kvällen innan var trött och låg i sin säng och snarkade, men då började Liz och Andreas att vakna till liv och föreslog att vi skulle gå upp till den lilla butiken och köpa frukost. Men när vi kom dit så hade den stängt för säsongen, vad är det? Det känns som att det enbart är på Gotland man stänger butiker på det viset, eller förmodligen så är det ju fler butiker i landet som stänger för säsongen men detta gjorde mig nedstämd. Då erbjöd sig Liz och Andreas att åka iväg till någon öppen butik och kunde köpa med sig hem frukost istället, då blev jag snabbt glad igen. Så jag väntade i stugan tills de kom tillbaka, Lasse ja han snarkade fortfarande.

Efter en stund var de tillbaka igen och då kunde vi sitta ute på vår veranda och äta, det var riktigt mysigt. De planerade sin rutt för dagen och klurade på vart de skulle åka, Lasse snarkade vidare. Minns jag inte helt fel så åkte de upp till Fårö och den norra sidan av Gotland på lördagen, och sparade den södra sidan tills nästkommande dag. Och precis när de skulle göra sig klara att dra iväg på motorcyklarna så slutade Lasse att snarka, nu kom han upp och slog sig ner ute på verandan. Han hade en sådan där skön look som man kan ha när man är nyvaken, och han påminde lite om trollet som kallas Humlestören i barnfilmen ”Trolltyg i Tomteskogen”. Haha, hoppas inte att han blir arg nu för han är betydligt mycket trevligare än trollet i alla fall. Tycker jag!

Ganska precis efter att Liz och Andreas åkt iväg så kom Linda och Åsa tillbaka från hundutställningen, det hade gått bra för dem och GW fick nya fina rosetter med sig hem. Linda vann även en liten nyckelring i form av ett får som hon blev barnsligt förtjust i, men det var lite gulligt faktiskt. Sedan tog vi det lugnt en stund, eftersom både Linda och jag sov dåligt första natten och var uppe tidigt så var vi lite trötta framåt eftermiddagen. Så vi vilade oss en stund medan Åsa och Humlestören, eller förlåt jag menar Lasse åkte in till stan för att köpa varsin glass. Vi hörde Pippi Långstrump musiken spelas på repeat hela dagen från Kneippbyn där barnen lekte, vilket fick oss att gå och sjunga på dessa melodier hela dagen sen. I takt med att alla började komma tillbaka till stugan gjorde vi oss iordning för restaurangbesöket som Åsa bokat inne i Visby där vi skulle tjuvstarta firandet av Lindas 40-årsdag. Så när alla var klara åkte vi in till ”Joda Kök & Bar” för att avnjuta en god middag, detta låg vid hamnen i Visby och eftersom vädret var perfekt fick vi sitta utomhus och äta. Maten var väldigt god och detta var den första varma måltiden denna dag så jag var otroligt hungrig. De har några speciella pommes frites som vi blev serverade där och även på Gotlandsfärjan, de är ganska stora och V-formade som är jättegoda! Undrar om man kan köpa dem här hemma i Stockholm någonstans, ska genast ge mig ut på jakt efter dessa för de var bland det godaste pommes frites jag någonsin ätit. Efter middagen åkte vi tillbaka till stugan och tog en öl ute på verandan innan det var dags att sova igen, nästa morgon skulle alla upp tidigt och hjälpas åt att städa stugan innan vi åkte vidare.

Vi behövde inte gå upp lika tidigt denna dag som på lördagen, vilket var skönt. Men tydligen var hundutställningen framflyttad och började tidigare än beräknat och detta gjorde att vi fick skynda oss lite. När stugan var städad åkte vi dit medan Liz och Andreas åkte på upptäcktsfärd söderöver på ön. Denna dag gick det inte alls lika bra för hundarna, det var en väldigt torr och tråkig domare som gav otroligt låga betyg till alla som deltog så när vi var klara åkte därifrån. Pilutta dig skitgubbe!

Vi åkte in till Visby och käkade glass istället på Glassmagasinet, där fanns helt otroligt många smaker att välja mellan. Linda fick beslutsångest, och jag blev så förvirrade att jag köpte en panini istället. Vet inte varför, det bara blev så den gången. Men gott var det och alla var nöjda, efter en stund kom Liz och Andreas tillbaka och gjorde oss sällskap. Då tog vi en promenad med hundarna längsmed vattnet och sedan vidare in i Visby, det blev en bra promenad och nu kunde hundarna koppla av under hemresan. Så när vi var klara rullade vi ombord på båten och åkte hem igen, helgen gick vansinnigt fort men det var kul och vi hade bra väder hela tiden. Linda och jag funderade på om vi skulle boka in oss på en weekend till Gotland lite längre fram, det finns ju massor av fina platser att besöka bara man har lite tid för detta. Så det blir det nog nästa gång, tack Gotland för denna gången!

Nu har den äntligen släppts, TV-serien ”Maktens Ringar” som utspelar sig långt före det som händer i ”Sagan Om Ringen”. Jag har längtat efter denna serie så himla länge nu att jag är livrädd att bli besviken, så jag försöker hålla ner mina förhoppningar en aning men det är svårt. Vi får se om vi hinner med att titta på denna i helgen eller ej, jag hoppas det för jag är så sjukt peppad på denna!

Idag fyller hon år, världens bästa partner… Linda! Inte min syster, hon är också helt underbar men på ett helt annat sätt. Nej idag är det min Lindas 40-årsdag, och detta ska vi fira nu ikväll när hon kommer hem. Så nu har jag saker att fixa, stort tack för att ni läser. Ha det biff!

DAGENS JERKER går till våra partiledare och politiker. Nu är det ju snart val och tjafset i den politiska sandlådan pågår för fullt. Jag blir så trött på att höra dem beskylla varandra för det ena eller det andra, stå upp för er ideologi istället och allt ni vill förbättra så lovar jag att lyssna. Tills dess stänger jag av öronen fram till valdagen…

Nu är hemestern över för denna sommar, så med ett glädjande skutt hoppar jag tillbaka in i ekorrhjulet och alla vardagliga rutiner igen. Skutt!

Semestern har varit riktigt bra och precis som jag hoppades på att den skulle bli, med roliga upptåga som balanserats med välbehövlig vila. Så nu känner jag mig peppad och laddad för ett nytt arbetsår och alla de utmaningar som väntar, och kommer man bara in i de vardagliga rutinerna igen så börjar ju allt rulla på fint. Hoppas jag i alla fall, nu har ju twinsen börjat på samma skola som Freja och det borde ju underlätta en hel del. Men nu i början behöver de lära sig ta rätt bussar när de åker själva och hoppa av på rätt hållplatser, men det ska nog gå bra. Freja lärde sig detta otroligt snabbt så det kommer nog gå bra när de kommer in i det hela, men tills dess så får de åka en del med mig och möta upp mig på ett så smidigt sätt som möjligt. Nu i början så har jag lämnat barnen hos sin mormor där de äter frukost tillsammans innan de åker med båten över till skolan, det fungerar också bra. Men de kan inte åka kommunalt hemifrån mig helt själva ännu, det är lite för många byten och tar längre tid än de är vana vid så nu får vi hjälpas åt lite i början. Men hittills har allt gått bra och de har kommit in i sin nya klass på ett bra sätt, Theo hittade snabbt en ny kompis i klassen att spela fotboll med som han pratat mycket om hemma. Nova berättade igår att hon fått en ny bästis i klassen som hon hänger med i skolan, hon var lite nervös i början över att hitta någon ny kompis men nu löste det sig så även hon är peppad över att få åka till skolan på morgonen. Hoppas att skolbytet och den nya miljön blir bra för dem och att de kommer trivas bra i nya skolan!

Förutom att det varit en del hundutställningar runtomkring Stockholm så har vi åkt på roadtrip hela vägen ner till västkusten, närmare bestämt till Falkenberg dit Lindas dotter Isabell har flyttat. Så vi packade in oss i bilen och njöt av en härlig bilresa med härlig natur att beskåda, ja efter Jönköping skall jag väl erkänna för att bila längs med E4:an är inte alls särskilt upphetsande om ni frågar mig. Men vid Jönköping blir det mycket bättre och småvägarna därifrån fram till vårt Bed & Breakfast i Jonstorp var roligare att köra. När vi kom fram fick vi tillgång till stugan vi hyrt, GW vovven hoppade ut och skällde på vinden som piskade hans päls medan vi installerade oss och tömde bilen på all packning. Stugan låg precis intill ett läskigt majsfält där det troligen kryllade av zombies, fågelskrämmor, aliens och andra otäcka odjur för det har jag faktiskt sett på film!

Men det är samtidigt något fridfullt och vackert med dessa majsplantor, och det kryllade av dessa vart vi än åkte där nere. När vi hade packat in oss i stugan så åkte vidare en liten bit för att besöka Isabell och hennes pojkvän Benji samt hans familj dit hon flyttat. De var mycket trevliga när de välkomnade oss och bjöd dessutom på en rejäl grillmiddag, och stämningen var avslappnad vilket jag uppskattar så det var en lyckad kväll. Vi skrattade massor och fick möjlighet att lära känna varandra bättre, sen tror jag det var extra skönt för Linda att få träffa familjen dit Isabell flyttat och se hur bra hon trivdes. Så när vi åkte tillbaka till stugan kändes det som att hon drog en lättnadens suck i bilen, nu vet hon att dottern har det bra.

Nästa dag så skulle vi träffa Isabell och Benji igen, denna gången på Gekås i Ullared. Nu gör jag en genusgeneralisering och det får alla ni som är PK tycka vad ni vill om, men det var ganska påtagligt och tydligt vilka av oss som var mest peppade på att shoppa i flera timmar och vilka som inte var det. De sistnämnda var Benji och jag, det vill säga männen som inte vill spendera flera timmar i ett varuhus. Nu hade Linda pratat och peppat mig med att det finns en sportbar där om vi blir trötta på att shoppa, problemet var bara att jag tappade bort alla i det enorma varuhuset. Men inte direkt, för innanför entrén så fanns det en hel avdelning med smink och hudvårdsprodukter där tjejerna fastnade. Efter att Benji och jag hade stått med vagnarna på samma ställe och trampat i nästan 40 minuter i väntan på tjejerna så fick vi nog, nu avancerade vi sakta vidare in i varuhuset…

Jag hade en endaste sak uppskriven på min så kallade shoppinglista, en dunk Adblue till bilen eftersom varningslampan tändes på bilresan ner till Falkenberg och därmed behövde fyllas på men det var allt! Att hitta till den avdelning där den fanns var inte lika lätt, jag fick riktningen av Benji men han som är ung och lätt distraherad fick nys om att det såldes SUP:ar (Stand Up Paddle Board) så han försvann på egna äventyr där inne i varuhuset. Jag lyckades meddela Linda att nu drar jag på en walkabout genom varuhuset i jakt på min dunk, och hittade den tillslut. Detta låg en trappa ner bland bilvård, jak & fiske samt häst- och djurtillbehör. Så när jag åkte upp igen hade jag min dunk, men vagnen var även fylld med en massa annat. Jag hittade några fina tröjor till Nova bland ridkläderna, och GW vovven har ju dille på att tugga på snören hemma så han fick en hundleksak i form av ett rep. Det var inte så många artiklar kanske men vagnen började se mer välfylld ut, och när jag kom upp till entréplan så försökte jag hitta Linda och de andra igen. Men på något vis hamnade jag en våning upp istället, men där fanns bara barnkläder så jag passade på att plocka ihop lite kläder till barnen innan jag rullade ner till entréplan igen. Där hittade jag en uppgiven Benji som stod ensam med sin kundvagn, han såg lite uppgiven ut enligt mitt tycke. Tjejerna var som bortblåsta och vi två var nog redan färdiga med vår shopping så att säga. Tillslut hittade jag Linda som led av något sorts sockerfall eller liknande för hon var typ arg på hela varuhuset kändes det som, så vi samlade ihop oss alla för en välbehövlig lunchfika. Efter att ha ätit och druckit lite så kände sig alla redo för att fortsätta shoppingturen, dock var jag ju klar nu med min shopping så jag fick mest hänga med bara. Tack och lov så hade vi ett tidsfönster att förhålla oss till eftersom vi inte kunde lämna GW ensam hemma i stugan för länge. Så efter ytterligare någon timme åkte Linda och jag hem medans ungdomarna stannade kvar för att shoppa.

När de sedan kom till vår stuga så tog Benji oss till ett badställe i närheten, där fick alla som ville bada. Linda vilade i gräset medan jag höll hårt i GW som morrade på det mesta där på badplatsen, han är ju inne i sin ”spökperiod” nu som drabbar många hundar när de är runt 1 år gamla. Så han försöker hålla koll på allt som händer och vart alla befinner sig vilket gör att när vi sedan kommer hem på dagarna så är han helt slut och bara vill sova, stackars vår lilla vakthund. Men efter lite bad i solskenet så åkte vi hem till vår stuga och åt middag tillsammans, jag tänkte ju att vi skulle grilla men fick då höra att det inte säljs några engångsgrillar längre. Det hade jag helt missat, men vi hade ju en kokplatta så vi löste det och tog det lugnt resten av kvällen. Nästa morgon så skulle vi åka tillbaka hem till Stockholm igen, och även om det var skönt att få komma hem så var det väldigt mysigt att få träffa Isabell. Hoppas att det inte tar alltför lång tid innan vi ses igen!

Under semestern så har vi även flyttat över Lindas möbler hem till mig, detta med min gode vän Mogges hjälp. Han fixade en skåpbil och med lite trixande a la Tetris så fick vi med oss allt i ett lass, men fasen vad varmt det var att bära runt på dessa tunga möbler. Sommaren har ju varit helt fantastisk när det gäller vädret men att slita i värmen var ingen höjdare, jag är imponerad av alla som jobbar med tyngre arbeten i denna hettan som varit. Jag hade nog aldrig klarat av det, så stor eloge till er!

Flytten gick i alla fall väldigt smidigt och bra så nu är det mesta på plats, och barnen tycker det är extra spännande med lite nya möbler hemma och allt nytt som händer. Allt är dock inte helt klart ännu men det är mindre småfix kvar att göra nu bara, sen ska vi hjälpas åt att tömma ur det sista ur hennes lägenhet och få den städad. Sen är vi redo att leva ihop på riktigt, det kommer bli superbra det vet jag. Tack Mogge för dina muskler och flexibilitet, utan dig hade vi inte hunnit fixa detta!

I mitt förra inlägg så nämnde jag ju att det finns något att fira, och det är en milstolpe för denna blogg som nu idag publicerat totalt 500 inlägg! Ni som läser kanske inte bryr er så mycket om detta alls, men för mig känns det stort och jag visste inte alls att jag skulle lyckas hålla bloggen vid liv så pass länge som jag gjort. Tänk att nästa år så firar denna så kallade ”pappablogg” 10år! Det är med andra ord ganska många DAGENS JERKER som hunnits delas ut och fler hoppas jag att det ska bli, även om Henke stått för hälften av alla utmärkelser. Haha! Jag vill ännu en gång rikta ett stort tack till er alla som tar er tid att läsa det jag skriver, det betyder mycket eftersom jag egentligen bara skrev här för att barnen skulle kunna läsa om sina år som småpluttar och självklart lite för min egen skull. Kul att så många tycker bloggen är rolig och intressant!

En annan sak som också är värd att fira är att Djurgården tog sig vidare till gruppspelet i Europa Conference League genom att besegra det cypriotiska laget APOEL. Motståndarlaget tog dock snabbt ledningen med 2-0 i matchen och det kändes inte superkul, Djurgården hade sitt vinstresultat (3-0) att gå på från mötet veckan innan men sakta men säkert kom de in i matchen. Mot slutet av matchen skämde hemmasupportrarna ut sig genom att kasta in saker på planen som träffade flera av spelarna, och slutligen valde domaren att blåsa av matchen och då hade Djurgården vunnit med totalt 5-3. Så nu väntar ett gruppspel ute i Europa för första gången i Djurgårdens historia, och på fredag lottas det vilka de får som motståndare i sin grupp. Det kan bli riktigt roliga lag som West Ham eller Fiorentina, så det blir spännande att se vilka det blir tillslut. En annan positiv sak är ju att klubben får bra betalt för att vara med i turneringen, minst 30 miljoner är de garanterade men det kan bli mycket mer än så. Detta kommer jag att följa med stor glädje och nyfikenhet framöver, FORZA DIF!

På fredag ska jag åka över till öjn, det ni! Linda och hennes mor Åsa ska på hundutställning igen med alla hundarna men denna gången så hakar deras respektive med på resan, det vill säga Lasse och jag. Jag tror även att Lindas syster och man skulle följa med också, så vi andra kommer väl att göra Visby på dagarna eller något liknande. Det finns som sagt öl där i byn för det vet jag sedan tidigare, så det är en bra förutsättning när detta stjärnsällskap lägger till i hamnen där på fredag kväll. Mer om detta kan ni säkert läsa i nästa inlägg, så nu rundar jag av här för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går såklart till Henke nu när vi har jubileum för 500 inlägg. Han har ju nästan lika många utmärkelser, haha! Nej men alla har varit så snälla och trevliga nu när jag kom tillbaka till jobbet, det vara bara han som var tvungen att säga något elakt och det var något om att jag var blek efter min semester. Men jag har inte samma sydamerikanska gener som han har utan jag har vikingablod i mig eller något som gör att jag inte blir solbränd lika lätt. Så är det bara, men stort grattis till utmärkelsen Henke!

Livet leker och här njuter vi av semestern för fullt, men det tog nästan två veckor innan man började varva ner ordentligt. Så det är väl nu man ska njuta, ladda om och förbereda sig för ett nytt arbetsår när det är dags att återvända till jobbet igen.

Så vad har vi gjort då, ja vi har bland annat åkt på en utflykt till Söderköping. Linda kände till en populär glassrestaurang där som heter ”Smultronstället”, och dit får även hundar följa med så då behövde vi inte skaffa hundvakt. Det tog oss nästan två timmar att åka med bil men det var eet värt, för glassarna där var helt enkelt magnifika!

Det verkade vara ett otroligt populärt ställe för det ringlade en lång kö in till glassrestaurangen, men man behövde inte köa länge alls. Vi blev visade till ett bord på uteserveringen och GW fick en skål med vatten direkt av personalen. Vi blev alldeles häpna av alla glassarn de hade att erbjuda i menyn, alla verkade ju jättegoda och såg helt fantastiska ut på bilderna. När de kom ut med glassarna vi beställt satt vi och bara gapade av förvåning, hur tusan skulle man orka äta upp dessa? De var ju helt gigantiska! Theo och jag valde en glass med en stor donut i mitten, Freja en glass med godis, Nova en stor shake och Linda tog en glass med massa choklad. Personalen bjöd GW på mjukglass som han snabbt började slicka i sig, men vi vågade inte låta honom äta upp allt utifall det skulle göra honom dålig i magen under hemresan. Man vill ju helst inte åka med en hund som kräks eller sprutar diarré bak i bilen, då kan de där två timmarna i bilen bli jäkligt långa. Haha!

Efter glassarna tog vi en promenad uppför Ramunderberget, och även om det var lite jobbigt att gå i alla dessa trappor så var det välbehövligt efter all glass man proppat i sig. När vi kom upp till utkiksplatsen kunde man titta ut över Söderköping och Göta kanal, jättemysigt! Barnen tittade i en sorts kikare som fanns där uppe, och GW stack ut huvudet genom staketet och spanade på allt som rörde sig nedanför berget. När vi tagit in alla visuella intryck så gick vi tillbaka ner igen och promenerade genom stadens gator, det var alldeles lagom med liv och rörelse i staden denna eftermiddag. Så efter några timmar i Söderköping åkte vi snabbt hem igen innan deras dialekt skulle smitta av sig. Men detta var i det stora hela en perfekt dagsutflykt som även barnen gillade, och jag kan absolut åka tillbaka dit i framtiden.

Nu i helgen kommer vi att resa till Falkenberg för att besöka Lindas dotter som flyttade dit efter studenten i somras. Vi har hyrt en liten stuga där vi ska bo och ska försöka träffa hennes dotter så mycket vi bara kan, men med tanke på hur nära vi kommer vara Gekås så blir det väl ett besök till Ullared också. Vilket ska bli lite kul ändå, även om jag inte är lika peppad som de andra i sällskapet på att shoppa men man måste ju åka dit och kolla tycker jag. Med lite tur hittar även jag något kul att köpa utöver Ola-Connys egna limpa och Morgans ”scour crejm” chips…

Nu har det snart gått två veckor sedan vi var på Rammsteins konsert på Ullevi, och jag är fortfarande lika tagen av upplevelsen. Sedan blir man ju en smula exalterad när man får se bilderna som fortfarande publiceras efter konserten, kolla bara på dessa här nedan!

Detta får en ju att verkligen längta efter att se dem igen, förhoppningsvis kommer de besöka Stockholm snart. De är verkligen grymma musiker och fantastiska på scenen, och bjuder alltid på en upplevelse utöver det vanliga. Så har ni aldrig sett dem live, se dem genast!

Från ett evenemang till ett annat, imorgon åker vi in hela familjen till Tele2 för att heja fram Djurgården i deras europamatch mot det rumänska laget Sepsi. Barnen är supertaggade och förhoppningsvis blir det en rolig match med mycket mål. De vann ju bortamatchen i Rumänien med 3-1 så de har goda möjligheter att gå vidare i turneringen, så vi kommer göra vad vi kan för att heja fram laget på plats. Forza DIF!

Som djurgårdare fick man ett dystert besked denna veckan. Hockeylagets lagkapten, Jacob Josefsson, avslutar sin karriär. Förra säsongen var han i stort sett borta hela säsongen efter de senaste skadorna och hjärnskakningarna som drabbat honom. Beslutet är hans och det förstår jag helt och hållet, men han var en spelare jag verkligen gillade så det är tråkigt att han i te fick avsluta på det sätt han själv önskade. Det är tråkigt att se så duktiga spelare få avsluta sina karriärer på grund av skador istället för på sina egna villkor. Stort tack för allt du gjort för klubben, önskar dig all lycka i framtiden!

I måndags hade vi vår årliga kräftskiva här hemma! Den var lika liten och mysig som alltid, men med goda skaldjur och andra smaskiga tillbehör. I år skippade jag pajen och gjorde istället en pizza bianco med kantareller och annan god topping. Den blev populär så den kanske vi gör nästa år igen, och nu har barnen blivit riktigt duktiga på att äta kräftor. De skalar kräftorna själva och äter mer än vad jag gör, men jag är inte så förtjust i skaldjur så det är mer en rolig grej för min del. Men de tycker det är både roligt och gott!

Även i år så kokade jag en kräftfond på alla skal som blev över, och till lunch idag så kunde vi njuta av en god skaldjurssoppa. Barnen älskar den soppan! Medan jag är tråkig och helst äter brödet man får till soppan, men det är också gott. Linda fick ett ryck och knallade ner till mataffären tidigt imorse och köpte nygräddat surdegsbröd, detta åt vi till frukost men det blev lite kvar till soppan som tur var. Jättegott!

Där sätter vi stopp för denna gången, i nästa inlägg blir det stort firande så håll utkik framöver och missa inte det. Tack gör att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som verkar sprida någon sorts desinformation på sociala medier om att jag skulle gå på en diet nu under semestern. FAKE NEWS! Jag kan lova er att när jag kommer tillbaka till jobbet efter semestern så är jag både rundare och gladare än någonsin!

Vilken helg de fina herrarna och jag har haft i Göteborg! Vädret har varit kanonbra och lördagens konsert med Rammstein var verkligen en upplevelse utöver det vanliga.

Vi åkte tåget ner tidigt på fredagen, och även om det var lite strul med spåren så hade vi en skön tågresa. Det finns ju alltid något att prata om och Tommy hade med sig en flaska bubbel som vi delade på tills bistron började sälja öl. Sedan blev det en hel del spring dit för att handla förfriskningar till vårt bord, så det gick ingen nöd på oss alls.

Efter lite förseningar så kunde vi tilslut rulla in i Göteborg, här sken solen och det var mycket folk ute på gatorna. Rammstein genomförde totalt tre konserter på Ullevi och hade spelat den första spelningen kvällen innan vi kom ner, så staden myllrade av människor med bandets motiv på sina T-shirts. Vi tog en bensträckare och promenerade bort till vårt hotell längre bort på Avenyn. Men våra ben var alldeles för snabba, rummen var inte redo för oss och vi kunde därför inte checka in. Men de hade en hotellbar med uteservering ut mot Avenyn som vi slog oss ner i medan vi väntade. Det blev riktigt varmt så det rann ner både öl och vin i solskenet, och jag fick dessutom en snygg röd bränna i halva ansiktet som gjorde att jag liknade skurken ”Two-Face” från Batman…

Efter att vi fått tillgång till rummet och lämnat våra väskor gav vi oss ut på stan för att äta middag. Med tanke på att det spelats Gothia Cup samtidigt som Rammstein var på besök i staden denna veckan så var det onekligen svårt att hitta någonstans att äta utan att boka bord i förväg. Det hade vi ju såklart inte gjort så vi fick reka en del restauranger innan Mogge tillslut hittade ett ledigt bord åt oss på en uteservering. Vi hade bara ätit varsin smörgås till lunch på tåget så vi råkade kasta i oss middagen lite för fort, så då drog vi vidare till en park utanför Ullevi där vi låg i gräset och lyssnade på kvällens konsert när den drog igång. Det hördes riktigt bra och mullrade på rejält inifrån arenan, och man kunde se delar av ljusspelet från showen sträcka sig mot kvällshimlen. Det var riktigt coolt, men efter någon timme så beslöt vi oss för att gå tillbaka till hotellet och utsikten från baren på taket kunde man bevittna detta ljusfenomen ovanför arenan där konserten fortfarande pågick…

På lördagen vaknade vi tidigt som tusan så vi smög snabbt ner till hotellfrukosten och njöt av en god start på dagen. Sedan tog vi en promenad bort till hamnen för att vakna till ordentligt, det var skönt att sträcka på benen och njuta av hur lugnt det var ute denna morgon. Gatorna var nästan helt tomma på människor trots att klockan närmade sig nio på morgonen, så man undrade lite vart tusan alla var någonstans. Hade alla varit på konserten kvällen innan och låg hemma i sängarna? I hamnen utövade Marcus och jag några parkourhopp sedan satte vi oss vid kajen och lyssnade på Mogges ornitologiska kunskaper när han varnade oss för de stora svarta ankgamarna som svepte över vattenytan i jakt på föda. Sedan gick vi vidare och tittade på HMS Småland, en svensk jagare som låg förtöjd i hamnen. Det fanns även en gammal svensk ubåt men den såg vi inte så mycket utav, och det var tyvärr stängt för ombordstigning så tidigt på morgonen. Annars hade det varit intressant att se mer på nära håll, för det var en stor båt den där jagaren.

Tommy låg kvar på hotellet medan vi var ute så efter någon timme knallade vi tillbaka till hotellet igen. Han missade hotellfrukosten så nu var han hungrig, så vi drog ut igen för att köpa nåt enklare att äta. Sedan träffade vi Vero, en gammal bekant sedan många år tillbaka vars make hade blivit sjuk och inte kunde gå på konserten. Så vi satte oss på hotellbaren ett tag innan vi sedan började gå mot Ullevi, vi hade köpt med oss lite blandade drycker från Systembolaget och en stor påse is för att hålla dem kalla i påsen. Vi unnade oss lite pizza sedan hängde vi i samma park utanför Ullevi som kvällen innan. Haha, det låter nog som att vi bara åt och drack hela tiden men riktigt så var det ju inte. Faktum är att vi alltid gick dit vi skulle så det tog ju sin tid det också, men det gjorde samtidigt att man inte blev för onykter vilket var suveränt!

Efter lite parkhäng så var det dags att gå in på arenan, vi gick in till ståplats och Vero försvann upp på läktaren där hon skulle sitta någonstans. Vädret var som sagt kanon och förutsättningarna för en grym rockshow var strålande. Nu väntade vi bara på att de skulle börja…

Tillslut startades en bildskärm på tornet i mitten av scenen, det spelades en sorts fanfar samtidigt som motivet av en svensk flagga med bandets logo tändes på skärmen och åkte uppåt i tornet. När den stannade i toppen av tornet kom trummisen ut på scenen till publikens jubel, och smällde sedan till trumsetet en gång så att bomber smällde av över hela scenen i en enda hög smäll. Sedan började musiken spelas och resten av bandets medlemmar kom upp på scenen en efter en, störst jubel fick sångaren Till Lindemann när han kom ut och greppade mikrofonen.

Alltså det var så mäktigt, och storslaget allting! Vi såg dem ju spela på Stockholms Stadion precis innan pandemin, detta var samma turné med extra spelningar i Göteborg och det uppskattas ha varit upp emot 160 000 personer på plats dessa kvällar. Denna gången hade de ju dessutom hunnit släppa ett nytt album sedan sist så det var några nya låtar som spelades. Dessa härliga och kontroversiella tyska farbröder gör en aldrig besviken, trots att flera av dem nu snart närmar sig 60års åldern så öser de på med mycket kraft och energi.

Låtarna som spelades var bra, de blandade gammalt med nytt på ett bra sätt. När de spelade ”Du Hast” och ”Engel” blev det allsång i publiken, men en av mina favoriter är fortfarande ”Mein Teil” när sångaren rullar ut en stor gryta med bandets keyboardist inuti som han sedan sätter eld på med en stor eldkastare. Sedan har vi ju ”Sonne”…

När den framförs så sprutar det eld över hela scenen och även från tornen ute i publikhavet, och när man känner värmen från elden piska en i ansiktet mår man som allra bäst. Det var ju snudd på lite kallt när de spelade låten så värmen uppskattades, och låten är så intensiv så det sprutas mycket eld till publikens stora förtjusning. De bjuder ju alltid på grymt bra pyrotekniska effekter och ljusshowen är fasen helt fantastisk. Konserten på Stockholms Stadion kändes mer intim och är en av de bästa konserter jag upplevt, på Ullevi blev helhetsintrycket större och mäktigare så det var bra på ett annorlunda sätt. Men jag längtar redan tills de kommer tillbaka till Sverige, fasen så bra de är! Stort tack till alla inblandade för en riktigt rolig helg i eldens tecken!

Nu sitter vi på tåget hem till Stockholm, man är lite seg men det ska bli skönt att komma hem igen. Tommy och jag sov ju i en sorts våningssäng på hotellet som både var ganska smal och aningen kort, så nu vill jag sova i min egen säng med en snäll flickvän bredvid mig som jag längtar efter mycket. Det har varit lite strul med spåren även på hemresan så jag vet inte exakt hur försenade vi blir, men hem kommer man ju alltid. Stort tack för att ni läser, önskar alla en fortsatt fin söndagkväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de högljudda sällskapet i vår tågvagn på hemresan. De störde ingen vad jag vet, men mina öron är lite känsliga för höga ljud idag efter att den höga musiken bombarderat min trummhinnor igår kväll. Nu vill jag bara ha lite lugn och ro…

Haha, ursäkta min italienska men jag föreställer mig att man kan skriva så när man går på ledighet. För det är precis det jag gör, efter att ha sagt hej då till alla på jobbet och poppat Frank Sinatra högt i bilen hela vägen hem så går jag nu äntligen på semester!

Jag ska inte dra detta i långbänk mer, utan är bara tacksam över att nu få vara ledig i några veckor och enbart koppla av. Förhoppningsvis i alla fall, ibland händer det ju oväntade saker på min lediga tid som gör att den inte blir så fantastisk som jag hoppas. Det är inte ovanligt att det är saker som går sönder, sjukdomar som härjar eller galen värme inomhus som sätter käppar i mitt glädjehjul. Men i år ska fasen inget stoppa mig, jag är peppad och så redo nu. Bring me the ledighet!

Vad har jag för planer nu då när jag ska vara ledig, inte mycket alls faktiskt. Linda är också ledig nu så vi kommer att hitta på lite saker tillsammans med barnen, men helgen inleds med två hundutställningar direkt. Jag fattar fortfarande ingenting om vad alla hundar skäller om så jag följer mest med som sällskap, då kan jag servera nytt vatten i vattenskålarna och klappa på de snälla hundar som inte tävlar för stunden. Det är faktiskt roligare än vad det kanske låter, jag har väl dock inte riktigt samma intresse i detta som Linda och tycker därför att det kan bli lite väl långrandigt och mycket väntetid. Men jag kommer alltid att heja på Linda och GW, det lovar jag! Vi hoppas på det bästa nu i helgen när GW dessutom är tvättad och fin, ta domarna med storm nu vovven. Voff! Voff!

Jag är spontan, och älskar att vara det mest hela tiden. Eller nja, inte riktigt kanske men lite spontan känner jag att jag har varit i och med att mina vänner ville dra till Göteborg och se Rammsteins konsert där. Vi pratade om detta innan pandemin att det vore kul att åka dit eftersom konserten i Stockholm var så galet bra, men sedan kom pandemin och förstörde allt och utsålt verkade det också vara. Men så kom vi över några biljetter och vips så hade de fixat boende på hotell i Göteborg nästa helg, fasen vad trevligt det ska bli! Mer info kommer sen såklart, men först måste jag njuta av all.. eld!

Lindas äldsta dotter har efter studenten nu flyttat till sin kille i Falkenberg, och eftersom saknaden är stor så vill hon såklart åka dit och hälsa på henne. Så nu har vi en bilresa inplanerad i augusti när vi åker dit, och så lämpligt att Ullared ligger i närheten tydligen…

Nåja, jag är inte lika exalterad över att besöka det gigantiska varuhuset som Linda är men jag har alltid varit en liten smula nyfiken på att se hur allt ser ut där. Så även om Linda vill hänga där hela dagen så kan jag springa genom varuhuset snabbt som Roberto Baggio, slå en tunnel på Ola-Conny med en av hans egna limpor, ta en öl i sportbaren med varuhusets VD Boris innan jag rusar vidare och frågar Morgan var jag kan hitta hans ”scour crejm” chips på vägen ut. Men sen får det nog räcka för min del skulle jag tro, jag har ju sett på TV att många gubbar hänger på någon camping där de dricker mycket öl och grillar. Det är något jag vet att jag gillar, det kanske blir en kul dag på Ullared ändå trots allt.

Vad tycker ni om bloggens nya logga då, visst är den fin! Jag är inte så kunnig på det tekniska när det gäller design av hemsidor med mera, jag kan faktiskt inget alls om jag ska vara helt ärlig. Därför har jag nyttjat bloggens färdiga paket och anpassat den så gott jag kunnat genom åren, därför ville jag gärna hitta på en egen logga för bloggen som jag kan använda. Och efter att ha forskat en del om detta (googlat lite) så hittade jag en sida där de hjälper till att ta fram en passande logga, där fick jag fram tre förslag som jag sedan kunde publicera i en omröstning på Facebook och låta er läsare vara med och rösta på er favorit. Och vinnaren blev denna, en stilren och skitsnygg logga för denna bloggande trebarnsfarsa. Stort tack till alla er som engagerade er att rösta!

I helgen var vi på Tele2 arena och kollade på fotboll för första gången på flera år (ping covidhelvete), och vi kunde knappast ha valt en bättre match att se laget i våra hjärtan vinna stort på hemmaplan. Innan avspark tackades lagkaptenen Magnus Eriksson för sina 100 matcher i djurgårdströjan, sedan gjorde han två mål när Djurgården spelade ut IFK Värnamo med 5-0. Inte ett toppenmotstånd kanske men det blev ändå ovanligt stora siffror för så dåliga är de inte. Men detta gjorde oss inget alls, vi njöt av matchen sedan åkte vi hem och käkade middag. Vi funderade dock på att kanske redan nu boka biljetter till sista omgången om Djurgården fortfarande har chans att vinna Allsvenskan, då är det riktigt kul att vara på plats!

Ni som läser bryr er kanske inte om Djurgården eller sport alls, men det hände en annan bra sak i veckan som är kopplat till fotbollen. Den före detta landslagsbacken Marcus Danielsson skrev på ett kontrakt med Djurgården och återvänder hem till Sverige igen, vilken lycka! Han är helt galet bra och nu hoppas jag att de murar igen försvaret ordentligt och inte släpper till några enkla mål igen. Igår åkte laget till Kroatien för sin första europeiska bortamatch mot HNK Rijeka, och trots att hemmalaget tidigt tog ledningen så vände Djurgården matchen som slutade 1-2 och åkte hem till Stockholm med tre tunga poäng. Nu väntar hemmamatch på Tele2 Arena inför hemmapublik och jag hoppas verkligen att de lyckas vinna även där, så kan drömmen om spel ute i Europa leva vidare ett tag till. Forza DIF!

Nu checkar jag ut för denna gången, får se när nästa inlägg kommer men det kanske dyker upp något här under semestern. Önskar er alla en riktigt fin sommar nu och stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Linda, trots en hel del förnekanden och bortförklaringar så fyller hon 40år nu i höst men hon vägrar önska sig något bra i present som jag kan köpa. Så ska väl inte relationer fungera, att man ska behöva hålla på att gissa saker den andra vill ha eller tycker om? Ska jag slå in mig själv i en stor rosett kanske eller hur tänker hon? Haha, nej men jag har en plan, vänta du bara Linda plutten…

Har vi några semesterfirare där ute tro? Jag tycker nämligen att det varit ovanligt lite bilar ute på vägarna så nu känns det som att många är på semester, men inte jag. Nej nej, inte riktigt ännu…

Men det är dock ganska nära, bara tre veckor nu kvar innan jag får vara ledig i fyra härliga veckor! Ser verkligen fram emot det, och längtar tills min sista arbetsdag då jag kan köra hem med Frank Sinatra spelandes på hög volym i bilen. Det har ju blivit lite utav en tradition för mig, att när jag åker hem för att fira semester så sjunger jag högt till Frankie-Boy hela vägen hem. Då är man på gott humör när man kliver innanför dörren hemma kan jag lova, så härligt! Nu hoppas jag bara på att vädret blir bra så att jag inte har prickat in någon lokal monsunperiod här i Haninge. Med min otur så kan det faktiskt hända, och det är ingen vidare bra molntjänst om man säger så…

Det märks att det är en del som är lediga, och detta framgår på olika sätt enligt mina iakttagelser. Dels rullar trafiken smidigare som jag var inne på tidigare, sen ser man även en hel del somriga inlägg i sociala medier numera. Men mest av allt märks det av på jobbet, det är så tyst och lugnt på sina ställen. Produktionen rullar på men Henke är inte där och gapar som han brukar göra, inte heller på rasterna sitter han utanför och ger syrliga kommentarer när jag kommer ut för att umgås och dricka kaffe. Så nu kramas vi på jobbet och matar varandra med vindruvor typ, haha!

Nej då det gör vi inte, och man saknar faktiskt de kollegor som nu är på semester. Till och med Henke är en liten smula saknad, fast jag tror att han har det bra på Åland där han på sin semester gissningsvis varit med och firat deras 100 år av självstyre. Han har säkert sjungit med i diverse åländska traditionella folkvisor och sedan avslutat med att blåsa sin egna påhittade trumpetfanfar för att fira detta, sen kör han troligen runt i sin pundar-Volvo och sladdar i det röda gruset. Kanske har han fyndat på någon baklucke-loppis och investerat i en gammal men snygg skinnjacka, då kanske han numera leker raggartuffing på stranden där han puttar i fiskare från bryggorna eller välter omkull roddbåtarna som står uppallade på stränderna. Rent hypotetiskt så kanske han skriker på förbipasserande kryssningsfartyg också, han gillar nog inte att de tutar så högt när han ska dricka sitt kaffe som han tigger till sig hos diverse grannar. För det är lite så jag tror att han fördriver sina dagar där på ön, att han åker runt till främlingar och bjuder in sig själv på fika där han kräver nygräddade bullar! Inga torra mandelkubb eller finska pinnar duger, finns det inga bullar så tvingar han nog de som bor där att baka detta åt honom samtidigt som han håller upp sin skyddsombudsbricka på tröjan. Och han har aldrig bråttom så han kan minsann vänta, då kan han ju passa på att berätta lite roliga anekdoter under tiden. Han hänger säkert en hel del på den lokala grillen också, där han försöker äta gratis med hänvisning till att han är huvudskyddsombud och alltid måste vara mätt och fokuserad om något olyckligt skulle hända. Vilket också leder till att han gärna kallar lokalbefolkningen till diverse möten i Folkets Hus för att diskutera vänstertrafiken i farlederna, samt hur hans eget tjuvfisket bäst bör bekämpas med dynamit. Man vet helt enkelt inte vad han får för sig där borta när han inte är under uppsikt, han har hittat på så mycket konstigheter under de åren jag känt honom. Eller ni som följer bloggen kanske minns dessa exempel?

Som när han på en konferens beslutade sig för att han skulle flyta från Värmdö på sitt hemmabygge till flotte hela vägen till Åland: https://wordpress.com/post/pappatarzan.com/6423

Eller när hans pung blev olyckligt fastfrusen på ett biltak i Vemdalen: https://wordpress.com/post/pappatarzan.com/4689

En varm sommar när alla sökte sätt att svalka sig på och han smorde in hela sin kropp med en speciell fotkräm som innehåller mentol: https://wordpress.com/post/pappatarzan.com/1970

Vi skulle vid ett tillfälle göra upp oss två emellan i slaget om Östersjön: https://pappatarzan.com/2021/08/10/baltic-sea-here-we-come/

Här erbjöd jag honom nya karriärmöjligheter, men inte har han tackat mig för det: https://pappatarzan.com/2018/04/24/de-nyblivna-legenderna/

Detta är inget illa menat alls mot Henke, snarare en hyllning till hans märkliga beteende och äventyr. Som ni märker så har han många järn i elden, men jag tror att han vill ha det så. Nu hoppas jag att han har en skön semester i alla fall, och ser fram emot att höra honom berätta vad han hittade på för tokigheter denna sommar. Kanske startade han en egen simskola på stranden för att få in lite extrapengar nu när bensinpriset är så högt?

I helgen var Linda bortrest, hon skulle på hundutställning i Borås med sin mor. Och det verkar ha varit en resa där allt möjligt konstigt hände så jag är glad över att jag var tvungen att stanna hemma och jobba faktiskt, haha! Nej men först strulade tydligen bilen så de fick vända hem och låna en annan bil, och lilla hunden GW hade smaskat i sig ett grisöra kvällen innan de åkte så han blev magsjuk med både diarré så att han sket på sig och spydde i bilen hela vägen. Ljuvligt! Det är nästan som om ödet var inställt på att jag skulle åka med och få uppleva allt detta, men jag tror att jag kanske fintade ödet denna gången.

Mina planer var att jag hade bjudit över mina kära vänner på middag och filmkväll, men jag hade ju glömt bort att det är sommarlov för barnen och då skulle de ju vara hos mig på helgen. Sedan visste inte Mogge om han skulle ha tillräckligt med energi på kvällen efter sin långa hemresa från Danmark samma dag, samt att Marcus skulle resa tidigt på lördagen så valde vi att skjuta på det hela istället. Så ni som väntar på recensionen av ”Beavis & Butt-Head – Do the Universe” får vänta någon vecka till tyvärr, men den kommer snart jag lovar!

Istället passade jag och barnen på att fixa lite hemma, jag köpte hem två nya byråer och ett skrivbord till barnens rum. Så jag har roat mig med att skruva ihop dessa och sedan har vi flyttat runt en massa möbler för att få plats med allt, men bra blev det! Nu finns det mer förvaring för allas kläder och de har nu ett bättre skrivbord där de kan spela datorspel och skapa sina kommande succéer på Youtube. Barnen var väldigt bra på att hjälpa till denna gången, de sorterade ut alla kläder som numera var för små för dem så att vi kan ge dessa till deras kusiner istället. Så nu har vi tre stora IKEA-kassar med kläder som ska skänkas vidare, men det blev dessvärre väldigt tomt i deras garderober här hemma så nu måste jag nog ut och handla lite nya kläder till barnen. Sen vet jag inte vad jag ska göra av de gamla möblerna de hade, vi har ju tyvärr inte plats för dem nu längre. Men de kan säkert komma till användning i framtiden så jag får nog fundera på om jag ska ta tag i mitt proppfulla källarförråd där min farmors gamla saker finns kvar. Det är inte roligt att behöva ta tag i alls men nu måste jag nog tyvärr börja, så jag får kalla in föräldrar och syskon för att rensa och köra bort allt därifrån. Åh grymma värld!

Nu börjar det bli roligt att titta på fotbollsderbyn igen! Eller ja, roligt och roligt… Djurgården vann med hela 1-0 mot Hammarby i helgen men något skönspel bjöds det fasen inte på alls, så Lill-Steffe och jag hade skickade arga meddelanden mellan varandra och påpekade sådant vi inte var nöjda med i spelet. Han sa faktiskt en klok sak för ovanlighetens skull, och det var att i tidigare derbyn så brukade Djurgården äga mycket av matcherna utan att kunna göra mål och vinna. Nu är det precis tvärtom, de blir mer eller mindre utspelade så att man sitter med hjärtat i halsgropen genom hela matchen men de lyckas ändå vinna på något märkligt vis. Och det är ju poängen som räknas, inget annat! Så tack för ytterligare en välbehövlig derbyseger, nu kan det där så kallade ”derbyspöket” fara åt skogen och stanna där och gäcka AIK istället… Forza DIF!

Vi har faktiskt bokat biljetter till nästa hemmamatch på Tele2 när de ska spela mot Värnamo, det blir min första match på plats efter pandemin. Så jag hoppas på bra väder och seger den dagen, annars kommer Linda få uppleva surgubben Jimmy och det vill vi helst undvika. Jag har hört att det finns öl på arenan så kanske kan det lindra surgubbe-syndromen en aning, men en vinst skulle ju sitta fint. Heja! Heja!

Jag har inte så mycket att rapportera här i övrigt, vi kämpar på fram till ledigheten och hoppas att tiden går fort sista veckorna nu. Ni som har semester hoppas jag har det alldeles superbra, stort tack till er alla för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, han har ju semester nu och har egentligen inte gjort något fel som förtjänar utmärkelsen. Men detta är mitt sätt att visa att han inte är bortglömd, och jag tror att han skulle bli en bra raggartuffing där på Åland. Lite som när Leif väljer att bli raggare i TV-serien ”Leif och Billy”, nytatuerad med skinnpaj och farlig frisyr. Då får man passa sig…

Heja Sverige som firat nationaldagen! Heja mig som varit på bio! Heja bloggen som nu är uppe i totalt 25000 besökare! Och sist men inte minst… Heja mina vänner & jag som fick till en middagsbjudning under helgen! Heja Heja!

”Sverige, Sverige älskade land” sjunger Jocke Berg när han som frontmannen i ”Kent” framför låten som heter just ”Sverige”. Denna låt har numera blivit en klassiker som även barnen sjunger på skolavslutningar runtom i vårt avlånga och vackra land, men jag tycker den är fin! Den väcker även minnen från en konsert där vi åkte till Norrköping för att titta på ”Kent” och några personer i närheten av oss i publiken ropade frågande ”När kommer Sverige?” mellan varje låt tills den tillslut faktiskt spelades om jag inte minns fel. Det hände så många roliga saker den här kvällen som bättre etsat sig fast i minnet om man säger så…

Jag hoppas att ni alla hade en fin nationaldag och att ni fick fira detta på något vis, det är inget fel att fira nationaldagen i landet man bor i tycker jag. Utan tvärtom, vi bor i ett väldigt privilegierat land där demokrati råder och där vi har en välfärd som många andra länder bara kan drömma om. Sedan har landet även sina utmaningar, såklart. Men vi bör uppskatta det vi faktiskt har och detta kan vi fira en dag som denna. Jag är oerhört tacksam och glad över att få bo och leva i detta fina och fantastiska land, heja Sverige!

På lördagen bjöds det på våfflor hemma hos Lindas mor, och hennes hundar skällde på mig när jag kom dit precis som de brukar. Men de är ju så glada! Hennes syster med sambo var också där, samt herr Legos son med sin sambo. De är trevliga allihop och våfflorna var supergoda! Tyvärr var jag nog lite bakis i mitt mående så jag orkade bara äta en men det var otroligt gott, och de hade så mycket goda tillbehör så det blev riktigt lyxigt när vi satt där ute i solskenet. Vi kunde dock inte stanna kvar så länge denna gången eftersom vi hade ett biobesök inbokat, men vi hade tur med vädret och mitt huvud är lika röd som en tomat i år igen. Men efter våfflorna så tackade vi för oss och åkte vidare, för nu väntade ett biobesök som jag sett fram emot väldigt VÄLDIGT länge…

Och nu, nu har jag upplevt bio på ett sätt som fick mig att känna… Wow! För första gången besökte Linda och jag en IMAX salong på Filmstaden i Mall of Scandinavia, och filmduken var så stor och ljudet så fantastiskt. Det kanske bara är jag som är lite utav en filmnörd som uppskattar detta så mycket som jag gjorde, men jag tror även att filmen vi såg bidrog till den där häftiga upplevelsen. Vi hade båda pratat om att gå på premiären av ”Top Gun – Maverick” eftersom vi båda älskar första filmen, och jag kan nog räkna den till en av de filmer jag sett flest gånger i hela mitt liv. Den fick mig att drömma högflygande planer om att bli stridspilot som vuxen och jag gick snabbt med i ”Flygvapnet Ungdom”, sedan kom skolbetyg och skit emellan mina drömmar så det blev ju inget med det! Men sak samma, här är jag nu och i helgen var jag på bio och såg denna film som var oväntat bra. Den påminner mycket om den första filmen där piloter utbildas och detta för att genomföra en tuff och svår flygattack senare i filmen, mer än så vill jag inte avslöja.

Filmsekvenserna med luftstriderna i luften är otroligt intensiva och helt sjukt bra filmade, man vänds nästan ut-och-in och upp-och-ner när man tittar. Men tillbakablickarna och även skådespelare från första filmen dyker upp och det gjorde mig nostalgisk, den här får fyra av fem flygplan i betyg. Min rekommendation är: Se den!

Jag fick också äta middag med de festliga herrarna denna helg! Det var kul och vi hade ju inte träffats sedan vi hjälpte till med flytten från Hälsingland, så nu fick vi till lite balkonghäng och sedan en god middag. Jag testade en ny maträtt som bestod av fläskfilé, hemmagjord pesto och en röra på soltorkade tomater som Tommy åt upp nästan helt själv. Haha, nej då men han gillade den väldigt mycket. Som vanligt när vi ses numera så har vi så mycket att prata om eftersom vi inte hinner med att träffas lika ofta som tidigare, och en i sällskapet blev lite varm efter en stund så han lade sig på soffan en stund medan vi andra babblade vidare. Efter midnatt började det bli dags för ”Saltsjöbadens guldgosse” Marcus att röra sig hemåt och då sparkade han liv i den varma Tommy som flög upp och verkade pigg och glad igen. Haha, det är så roligt att vi tycks följa samma manus och upplägg så fort vi träffas hemma hos någon av oss såhär. Mogge sov dock kvar eftersom han skulle jobba nästa dag och då är det ju närmare hemifrån mig än att han ska åka ända från Fruängen. Men en viktig sak jag lärde mig nästföljande morgon var att när jag vaknade och skulle gå upp och erbjuda Mogge lite frukost så var han redan borta, han är ju värsta ninjan på morgonen! Hur fasen kunde han lämna lägenheten utan att jag märkte något? Detta får ju en att ställa sig frågan: hur full blev jag egentligen? Jag drack ju inte mycket alls, men troligen var jag väl bara väldigt trött helt enkelt. Men jag blev så snopen när jag insåg att han bara var borta på morgonen, men så är det väl när man är kompis med en ninja…

Avslutningsvis är vill jag bara nämna att jag är så tacksam för alla ni som läser och följer denna lilla blogg. Nu nådde bloggen precis upp till 25.000 besökare, det är ju en helt galen siffra som jag aldrig kunde föreställa mig. Dock så väntar tydligen alla sponsorer lite till innan de vill bidra med lite kapital för att jag ska kunna livnära mig på att skriva min blogg, men jag kämpar på. Tack alla!

Där fick ni en kort sammanfattning av helgen som varit, och ännu en gång vill jag rikta ett stort tack till alla er som tar er tid och läser. Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till trafiken som stod helt still förra veckan, fy fasen! Är så olidligt less på att hamna i dessa köer, nu har det varit ovanligt mycket stopp i trafiken och stängda tunnelinfarter för min del och det gör mig galen. Det finns fasen inget värre än när de inte informerar om att de stänger infarten till södra länken, då blir ju kaoset totalt när alla bilister måste trängas på samma småvägar för att ta sig fram. Det känns inte som det bästa alternativet ur ett miljöperspektiv, men snart så köper jag fan en helikopter. Gärna en sådan där de har i TV-serien ”Airwolf” med tillhörande soundtrack, då ska alla passa sig när jag dundrar fram på himlen…

Kör! Kör! Kör! Köööööör!!! Lite så lät det på Solvalla i söndags när jag levde ut mitt hästintresse bland alla andra fanatiker där på plats, och jag gjorde mitt bästa för att vara så lik Birgitta men det var inte helt lätt eftersom jag är helt lost gällande trav. Här kunde jag ju vinna tillbaka pengarna jag tvingats spendera på en ny diskmaskin tänkte jag, och tro det eller ej men jag lyckades ta mig tusan vinna pengar. Riktiga pengar!

Men det har ju hänt ganska mycket denna långhelg, så vi kan väl backa tillbaka till torsdagen när Jesus vandrade hela vägen upp till himlen. Och när han kom dit så släppte han tydligen ner några rejäla skvättar regn på oss här nere på marken, för vi befann oss då ute på de stora öppna fälten vid Gubbängen denna torsdag. Där var det en hundutställning och många välkammade hundar dagen till ära, där Linda och hennes mor ställde ut några Papilloner från kenneln. Vi hade tur att det inte regnade så mycket utan enbart någon mindre skur, så hundarna höll sig ändå ganska rena och fina. Det vore ju tråkigt om de skulle bli alldeles skitiga och bajsbruna av leran annars, vilket fick mig att tänka på en scen från filmen ”Dum & dummare” när utställningshundarna kladdat ner sig med senap och ketchup innan tävlingen. Nu gick det bra för GW som fick goda betyg även om han inte vann, han hade ju fullt upp med att skälla på allt och alla emellanåt också. Wov! Wov! Wov!

På fredagen var det dags för Nova att röntga sin arm igen på Nacka sjukhus, den läkte på fint och allt såg bra ut. Men läkaren denna gången ville inte ta bort gipset riktigt ännu, utan tyckte hon skulle ha det ett tag till enbart för säkerhets skull så sprickan inte spricker upp igen. Nova gillade först inte detta alls och sköt ut sin underläpp rejält, eftersom den första läkaren vi träffade inte ens tyckte att vi behövde gipsa. Men då ville ju Nova prova att ha gipsskena en vecka, fast nu vart hon nog lite besviken över att behöva ha det ett tag till när det nalkas skolavslutningar och allt. Denna läkaren förklarade att det räcker med att hon krockar med en klasskamrat igen eller tar emot sig för hårt om hon ramlar så kan benet spricka upp igen, och då får de börja om med en ny gipsskena i flera veckor. Vilket inte är så roligt på sommarlovet när det blir varmt och gispet kanske börjar klia av värmen. Så Nova accepterade förklaringen sedan hämtade vi de andra barnen och åkte till Candyz, där köpte vi lösviktsgodis för nästan 800 kr som jag trodde skulle räcka i flera veckor för barnen. Men det är tydligen slut nu, jäkla godistroll! Så nu vill de starta ett ”godislöfte” där de undviker att äta godis i några månader och istället får en belöning när de klarat av uppgiften, så vi får se hur det kommer att gå. Men de brukar klara av det när de testat tidigare, så förhoppningsvis blir det bra!

På kvällen ville Theo så himla gärna titta på den nya TV-serien ”Obi-Wan Kenobi” och jag var inte svår att övertala denna gången. Två avsnitt fanns att tillgå denna premiärdag och mina förväntningar var blandade, jag hoppas ju innerligt att serien ska vara något i hästväg bra med tanke på all den hype som varit kring denna. Men jag var även hypad på serien ” The Book of Boba Fett” som för mig var ett riktigt sömnpiller och inte alls fick mig att längta efter en andra säsong. Men denna började bättre, handlingen känns mer spännande och karaktärerna har ju massor att ge om vi säger så. Så jag vill inte säga så mycket mer än så, utan vill titta på något ytterligare avsnitt innan jag kommenterar detta igen. Men hoppet lever om att detta kan bli en riktig succé!

I lördags åkte vi till min mor på eftermiddagen för att fika lite och sedan skulle barnen sova över där till söndagen. Linda och jag skulle nämligen träffa hennes kusin på kvällen som var på besök i Stockholm, det var dem vi skulle åka med till Solvalla på söndagen så då blev detta en bra lösning för barnen denna gången. Och på söndagen var det ju även morsdag så då skulle min syster och bror med alla barn åka dit, så då fick de massor av lekkamrater och hittade på en massa bus. Vattenkrig bland annat, sedan hade morsan och Kent busat genom att skrämma upp barnen med läskiga ljud sent på kvällen. Haha, barnen blev först nyfikna och rädda men skrattade sedan massor när de märkte att allt bara var på skoj. Man får vara på sin vakt när man är där på besök, och kan aldrig riktigt veta vad som händer vilket jag tycker är roligt!

Linda och jag mötte på kvällen upp hennes kusin och hans sambo, och de hade bokat bord åt oss alla på en libanesisk restaurang… Mm, nu vet jag att de flesta som känner mig anar oråd och förmodligen sitter och skrattar medan ni läser detta. Ska Jimmy verkligen äta libanesisk mat? Jag var ganska skeptisk och en liten smula livrädd att detta skulle bli en stark matupplevelse, jag har ju sett hur illa det gick för Ben Stiller i filmen ”Och så kom Polly” när han skulle äta libanesiskt med sin känsliga mage och hur illa det gick för honom…

Men jag är så förvånad och positivt överraskad, det var inte alls så kryddstark mat som jag trodde. Den smakade ju mycket utan att vara stark så att säga, och var ju jättegod! Vi valde en smakmeny med 14 olika maträtter så hela bordet blev ju fullt av små skålar och fat, där vissa av maträtterna var helt magiskt goda. Jag har även varit nyfiken att prova på att göra några av dessa själv hemma men inte riktigt vågat testa, nu vet jag dock hur det ska smaka så nu är det ju bara att börja briljera där hemma i köket. Ölen var också väldigt god, det var en libanesisk ljus öl som passade bra till den smakrika maten. Jag hade aldrig någonsin valt att äta ute på en libanesisk restaurang om jag själv fått välja, just för att jag trodde att det inte skulle vara något för mig. Men där hade jag fel, det var lite samma sak när vi var ute med jobbet och besökte en georgisk restaurang som också överraskade med fantastiskt god mat. Fasen jag måste börja våga testa lite mer matkulturer känner jag, men det är ganska vågat när man bara har en toalett hemma om alla blir känsliga i magen efteråt. Nu hade jag dock förvarnat Linda att om jag behövde låsa in mig på toaletten efteråt så fick hon bajsa i diskhon ute i köket, något som inte uppskattades alls men nu blev det ju aldrig någon fara med varken hennes eller min mage. Libanesiskt var gott och bra för magen, så kan man sammanfatta det hela!

Efter restaurangbesöket så försökte vi leta upp en pub där vi kunde sätta oss och ta en öl i lugn och ro, men eftersom finalen i Champions League spelades denna afton så var det knökfullt precis överallt! Men tillslut hittade vi en lugn cocktailbar på en tvärgata till Götgatan där vi slank in, utan en tillstymmelse till fotbollsfans. Det var ju Liverpool och Real Madrid som möttes i finalen, något jag helt missat att den skulle avgöras denna lördag utan trodde att den skulle spelas mitt i veckan som de brukar. Nu gjorde det dock inget att jag missade matchen eftersom Liverpool inte vann, det hade bara gjort mig onödigt upprörd och med ett lass fullt med libanesisk mat i magen så var det nog lika bra att jag inte tittade…

Istället fick jag tips på hur man kan göra en god drink på Fireball, något som absolut ska undersökas närmare. Jag lärde mig även skillnaden på vilken mynta som passar bäst till en riktigt god Mojito, det är tydligen viktigt att det är den Marockanska varianten som är lite sötare. Och att man ska ge den lite smisk och inte mosa den för mycket med muddlaren, så här kommer det att smiskas mynta hemma i köket denna sommar kan jag lova! Efter att ha rundat av för kvällen så åkte vi hem, det blev inte så sent utan vi ville ju vara pigga och glada nästa morgon när det var dags att bege sig till Solvalla. Där skulle jag för första gången uppleva Elitloppet på plats, en av världens bästa travlopp tydligen. Och vi var där i god tid för att suga in hela atmosfären, självklart skaffade vi oss en varsin rosa hatt som alla andra proffs. Efter en stund kom Lindas kusin och sambo dit för att möta upp oss, och då slog alla sina kloka huvuden ihop med mitt mer fantasifyllda huvud för att tippa hem miljonerna! Tänk om vi kunde vinna ett par miljoner eller så, då kan vi köpa hus med stor tomt för GW att springa runt på när han jagar katter och fåglar!

Nu vill jag helst inte prata om hur det gick med alla miljonerna, för det blev fel på travet. Ja men de där jäkla toto hästarna sprang ju fel, redan i första loppet faktiskt! Där sprack ju allt och husdrömmarna gick upp i rök, men vi kanske kunde få ihop en liten insats till ett boende i alla fall tänkte vi och det fick vi tillslut! Både Linda och jag vann 54 kr vardera på dagens dubbel, så nu har vi pengar till en fin liten namnskylt på vår framtida brevlåda. Alltid något, men jag har ju inte tur i spel alls och det vet jag sedan tidigare. Det var kul att vara på plats och uppleva travet live, men jag är ju inte alls insatt i spel och trav så det gav mig inte lika mycket som de andra mer insatta personerna som var där. Jag kan absolut åka dit igen, men utan framtidsplaner på hus eller likande. Nu hade jag ju sett fram emot att vinna lite pengar eftersom min diskmaskin var tvungen att bytas ut, men de där 54 kronorna räcker ju inte ens till plastskyddet den ska stå på i köket…

Efter en dag på travet så åkte vi hem och jag hämtade barnen hos min mor, mina syskon hade varit där och firat henne på morsdag men jag missade dem precis. Jag hann dricka en kopp kaffe innan det var dags att åka hem igen så barnen kunde göra sig redo för en ny skolvecka, men nästa år kan jag säkert vara med och fira min fina mamma på morsdag. Det är hon värd, hon är ju den bästa mamman jag har i hela världen!

Veterandagen firades ju samma dag som Elitloppet och morsdag i år, vilket då kanske hamnar lite i skymundan. Detta är ju knappast något som särskilt många uppmärksammar ens, men för mig är det en viktig dag och jag tänker på alla svenska kvinnor och män inom Försvarsmakten som tjänstgör utomlands. De tänker på sina familjer och vänner varje dag där de gör en insats för freden runtom i världen, och de förtjänar några minuters uppskattning för deras insatser. Så även om ni inte känner någon som tjänstgör utomlands just nu så kan vi alla ägna dem en tanke och försöka förstå vilken skillnad de gör för människorna som lever mitt i krig och andra hårt drabbade områden. Stort tack för er insats!

Där har ni det, sammanfattningen för denna helgen och det uteblivna miljonregnet. Jag får helt enkelt förlita mig på mitt lottnummer i Eurojackpott som jag spelar på varje vecka, även om det känns långsökt men någon gång kan jag väl få vinna. En liten miljon i alla fall, bara en liten skulle göra stor skillnad. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den person som lyckades missa 10 st (!) varningsskyltar utanför Vegabaren i Haninge att vägen är avstängd där, men som trots detta försökte svänga in på vägen och sedan inte kunde backa ut därifrån. Bra jobbat, haha! Jag var tvungen att räkna skyltarna nästa gång jag passerade förbi där, och det var minst 10 st så hur tusan missade föraren detta? Inte för att vara fräck, men här skulle nog en synundersökning vara på sin plats…

Det märks att sommaren och semestrarna börjar närma sig, många skyndar sig och stressar in i det sista för att kunna koppla av ordentligt och vila upp sig inför kommande arbetsår. Men än är inte semestern här…

För egen del blev det en sen semester i år och jag få kämpa på fram till augusti innan jag kan lägga fötterna på på bordet och öppna en flaska rosé. Men det ska bli härligt och är något jag ser fram emot sen, fast innan dess så händer det ju lite andra saker. Barnen ska ha sina skolavslutningar och Lindas äldsta dotter tar dessutom studenten, så nu börjar det bli dags att förbereda alla firanden och hoppas på bra väder när dagen är kommen!

Nu väntar ju kanske en ledig långhelg för många av er, så passa på att njuta och gör något roligt! Jag har barnen hos mig och vi ska följa med Linda på en hundutställning imorgon, den verkar vara utomhus på fälten vid Gubbängen. GW ska tävla igen och det blir kul att se om den senaste tidens träning som Linda lagt ner kommer att ge resultat, så vi håller tummarna för att allt ska gå bra. Däremot ser inte vädret ut att bli så bra som man kan önska, sist jag tittade nu så var det väldigt hög risk för regn större delar av dagen. Men med lite tur så är det kanske uppehåll just då, annars blir det väldigt blöta och troligen leriga hundar skulle jag gissa. Haha, fast det blir säkert en rolig upplevelse det oavsett väder och med lite tur så har de kanske stora tält eller något liknande. Men jag vet inte, vi får se när vi kommer dit helt enkelt. Heja GW!

Nova har numera ett paket gips på sin arm, lindat i röd fin bandage. Allt började med att hon lekte i lekparken, men när hon hade klättrat upp och ställt sig på en parkbänk så tappade hon balansen och föll ner. Det gjorde självklart ont och hon blev ledsen, jag kollade så att hon kunde röra armen och om hon hade känseln kvar. Det verkade inte så farligt till en början, men efter att några klasskamrater råkade springa in i hennes onda hand några dagar senare så fick hon ännu ondare, så då åkte vi in till sjukhuset för att kolla upp så inget var brutet. Efter många timmars väntan så fick Nova tillslut röntga handleden där hon hade mest ont, och där kunde man se en början på en liten spricka i ett av benen.

Sprickan kommer att läka fint av sig själv, men för att skydda handleden lite extra så fick hon en liten gipsskena som skulle se till att handen inte böjer sig i onaturligt mycket och förvärrar sprickan. Nova tyckte det var superskoj, även om hon bara ska ha gipset någon vecka eller så. Efter en vecka ska vi tillbaka och röntga handleden igen och se om de kan ta bort gipset, men Nova tycker ju det är så coolt med gipsad arm så vi får se vad läkaren säger då. Hon behöver egentligen inte ha det så det var ingen fara inför skolavslutningen som väntar, tills dess skulle de definitivt ta bort det berättade läkaren vi träffade. To be continued…

I helgen är det dags för Elitloppet på Solvalla! Jag har aldrig brytt mig om detta tidigare och kan inget om hästar, förutom det Brigitta lärt mig om hästen Golden Hornline och hur man ska tänka när man tippar på V75 och alla andra V. Haha! Men vi ska dit på söndag och titta, förhoppningsvis blir det kalasväder och en ny rolig upplevelse. Tänk om jag blir som Birgitta efteråt, och liksom blir helt frälst på hästar och alla sorters trav. Det återstår att se dock, men jag ser gärna att vi åker hem några små miljoner rikare. Det borde väl inte behöva vara så svårt?

På söndag är det ju även morsdag, så det krockar ju lite med mina planer på att bli mångmiljonär. Men min kära mor har lovat att hjälpa mig och ta hand om barnen medan jag besöker Solvalla så jag kommer självklart åka och fira henne lite senare på kvällen. Och om jag vinner stort på travet i helgen så kan jag ju köpa en extra fin morsdagpresent, hon är ju trots allt världens bästa mamma!

Det händer saker på jobbet också! Jag har blivit erbjuden en ny tjänst som jag tackat ja till, det kommer att bli otroligt spännande och roligt att fortsätta utvecklas inom företaget. Så jag är väldigt motiverad och peppad för framtiden, och det kommer bli en intressant höst med lite nya utmaningar att se fram emot. Mer info kommer senare, kanske… Haha! Någonstans i Spanien sitter Henke just nu med ett hårt grepp om sin mobiltelefon och svettas av nyfikenhet medan han firar sin 40-års dag. Grattis Henke!

Jag tycker vi stannar där för denna gången, med Henke lyckligt ovetande om vad som händer här hos oss på jobbet nu medan han är på semester och försöker lära sig att surfa. Men jag vill önska honom och alla er andra en riktigt härlig långhelg nu om ni är lediga, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Min diskmaskin! Ja men den jäkeln har ju sagt upp sig kan man säga och vill inte fungera ordentligt längre, en dyr och ovälkommen utgift såhär när det nalkas semester. Tyvärr familjen, vi får ställa in alla semesterplaner och istället rikta in oss på kortare utflykter till Farsta C där vi kan köpa mjukglass och kanske en tur till skogen i Tyresta Nationalpark som är gratis istället…

Sol, värme och fiskmåsar… Ja nu känns sommaren nära och jag välkomnar den mer än någonsin! Vet inte varför, jag brukar ju uppskatta vinterhalvåret mer egentligen men tror att det är ljuset jag saknat efter månader av mörker. Vad säger ni, ska vi stämma in i kören bakom Dr. Alban & gänget när de sjunger ”Alla vi, längtar efter sommaren”!

I lördags åktes det båt i skärgården, och jag var såklart ombord med mina aviga kroppsrörelser och svajade i takt till vågorna. Haha, det där lät kanske märkligt men det var ju en ganska bra beskrivning av det som hände. Det var Lindas mor som firade sin kommande födelsedag och därmed bjöd med ett glatt gäng på båten M/S Vindhem, ombord bjöds det på räkfrossa eller sprakande tacomagar. Linda och jag valde det förstnämnda och mumsade räkor i alldeles för stora mängder mot vad jag var van vid, men gott var det! Sedan var det kul att träffa alla dessa tokiga människor som bjudits med i sällskapet, vissa av dem gav mig lärdomar för livet och skratten från vårt bord hade ekat i matsalen på båten om det inte vore för att alla andra människor var så högljudda. Det var andra födelsedagsfiranden, möhippor och glada kompisgäng som verkade ha lika kul som oss vilket skapade en glad och trevlig atmosfär ombord. Och vädret var underbart, solen sken och gjorde att helhetsintrycket blev riktigt mysigt när vi sakta tuffade genom skärgården. Jag ville ju visa upp mitt goda uppförande nu i detta sällskap, och drack sofistikerat mitt vita vin till räkorna på ett vuxet sätt. Men ni som känner mig väl vet att det finns en tunn gräns innan det sedan kan spåra ur fullständigt, och denna gränsen passerades väl ungefär efter två timmar i höjd med att vi passerade Vaxholm…

Jag fick då syn på Kastellet genom fönstret och fick ett starkt behov av att leka ”Fångarna på fortet” där, det är ju skitkul att jaga ledtrådar och akta sig för tigrar! Nu verkade dock vår kapten inte alls intresserad av att lägga till vid någon brygga eller liknande där så att vi kunde gå iland, så jag ursäktade mig i vårt sällskap och skyllde på att jag behövde besöka ”herrarnas” men i själva verket höll jag hårt i mitt glas med vitt vin och lämnade matsalen. Man var tvungen att gå ut på däck för att ta sig upp till det där glasliknande akvariet där kaptenen har sin ratt. Dörren in till kaptenen verkade vara låst och när jag bankade på fönstret så tittade han med arg blick på mig och viftade bort mig med sin gamla hand, det var oförskämt. En kort man med gul väst och varselbyxor försökte föra bort mig från platsen och bad mig att återvända tillbaka matsalen, det kunde jag tyvärr inte gå med på och nu såg jag samtidigt hur vi nu sakta passerade Kastellet. Det var nu eller aldrig!

– Fader Fouras! Ropade jag högt och rundade snabbt mannen med självlysande kläder på ett sätt man inte sett mig göra sedan innebandyns glada dagar.

Jag tog sikte på att ta mig runt och upp på den andra sidan av glasakvariet där kapten befann sig, men då dök det upp ytterligare en man i gul väst och denna hade dessutom oroväckande stort och mörkt skägg. Jag får nog helt enkelt ge upp min fina tanke på att leka i fortet, det var en sorglig historia vilket fick mig att snabbt tänka tillbaka på filmen ”Titanic” och scenen där huvudpersonerna ställer sig längst fram i fören på båten. Snabbt kikade jag efter en mast eller större flaggstång att klamra mig fast vid i fören på denna båten men det fanns ingen, utan den var mer formad som en katamaran med två spetsar och mellan dem hängde där enbart en livboj och på marken låg sådant där tjockt snöre som de knyter fast båten i kajen med när de lägger till eller vad det heter. Ska inga av mina inspirerande idéer gå i uppfyllelse denna vackra vårkväll? Männen i gula västar verkade besvärade och visade mig tillbaka till dörren in till matsalen där jag gick in, men vad de inte visste var att jag nu fick en ny idé. Nämligen att om det finns en för på båten så måste den ju även ha en bak där bak tänkte jag när jag steg tillbaka in i matsalen, av bara farten så gav jag bort mitt vinglas till en främmande tant och rusade vidare mot båtens bakre del…

– Det gäller rikets säkerhet! Sa jag bestämt innan jag överlämnade vinglaset till tanten som förvånat tog emot det utan att säga ett ord.

När jag kom ut genom den bakre dörren så kryllade det av rökande människor där ute, jag viftade med handen framför näsan och skar mig osmidigt genom folkmassan utan att riktigt veta vart jag var på väg. Det kändes som att det var större ytor där bak och i ögonvrån såg jag varselbyxor och en annan man med gul väst, han gjorde förvisso inget speciellt men trots detta så kände jag ändå att jag behövde hålla låg profil av någon anledning och klättrade snabbt uppför en smal liten stege på andra sidan av båten som ledde upp på taket ovanför matsalen.

Solen sken starkt där i solnedgången och mina ögon bländades, vad fasen har jag gett mig in på tänkte jag för mig själv och insåg att här uppe kan man ju faktiskt ramla och skada sig. Som tur var så hade någon knutit fast en bit presenning mot ett skorstensliknande rör med ett långt rep som låg placerat bredvid, detta kunde nu komma till användning. Som gammalt skyddsombud så vet jag att säkerheten går före allt, så jag knöt repet runt min mage (ja det räckte runt för er som tvekar) och den andra änden av repet fäste jag sedan i det översta trappsteget på stegen. Presenningen var inte alls så stor som jag först trodde utan mer som ett stort badlakan skulle jag säga, så denna hängde jag bak på ryggen och höll den kvar där som en mantel när jag nu sakta började gå över taket fram till kaptenen igen. Det var lite vingligt och svårt att hålla balansen, men det var ju inte så höga vågor så kanske var detta en effekt av vinet jag druckit till räkorna. Förbipasserande båtar noterade mig såklart där på taket och de fick stirra bäst de ville, jag hade ju ett mission nu!

Och vet ni vilken tur man kan ha, det fanns ett fönster som var öppet lite på glänt när jag kom fram. Jag lossade mitt rep runt magen och släppte presenningen som jag burit som en mantel, nu fladdrade den iväg och hamnade i vattnet. Jag kikade nyfiket genom fönstret för att se om där fanns fler korta män i gula västar i närheten, men jag kunde bara se kaptenen stå där ensam vid sin ratt en bit längre fram. Det mullrade ganska högt där inne så detta skulle nog kunna maskera ljudet av mitt mjuka hopp in till kaptenen, men det gjorde det inte. Jag hamnade snett och svor högt över hur illa jag landade, naturligtvis reagerade kaptenen på mina svordomar och vände sig om. Jag såg hur arg hans blick var men innan han hann öppna munnen och säga något olämpligt så tog jag befälet…

– Min bästa herre, jag bordar typ skeppet! Vänd på båten och ta oss tillbaka till Kastellet, nu genast! Ropade jag högt och kaptenen stirrade förvånat på mig.

– Är du fullkomlig galen, vad fan gör du? Skrek han på mig och lät precis lika arg som kapten Haddock i Tintin.

Vår högljudda konversation gick såklart inte obemärkt förbi, utan nu såg jag två personer i gula västar komma upp mot en av dörrarna och var på väg in till oss. Om jag skulle åka fast nu så kanske jag sabbar hela kvällen och då skulle nog Linda bli besviken på mig, så jag klämde mig tillbaka ut på taket genom fönstret igen och rusade med små raska steg över taket tillbaka till den lilla stegen. Kastellet var nu passerat för länge sedan och det såg avlägset ut när jag blickade bakåt mot horisonten, besviken klättrade jag ner och försökte smälta in i klungan av rökare innan personalen skulle hinna ifatt mig. Men de valde tydligen inte att följa efter mig, många av människorna där tyckte säkert att jag såg lite stressad ut och vissa stirrade förvånat på mig.

– Sex laxar i en laxask, så är det. Upprepa det om ni kan! Sa jag med ett leende i förbifarten och medan vissa blev alldeles stumma så hörde jag hur några andra började skratta och sluddrande försökte upprepa frasen.

Myllret av rökare gjorde att jag lyckades smita in i matsalen igen utan att bli upptäckt, och jag skyndade mig tillbaka till min sittplats vid bordet igen. Mitt sällskap undrade vart jag hade varit hela denna tiden och ville nog veta varför jag var alldeles andfådd, men jag höjde någon annans glas som stod där på bordet och utbringade en skål istället för att avslöja vad jag hållit hus.

– Jag körde några snabba danssteg där borta på det stekheta dansgolvet bara, men oj vad kul det var! Förklarade jag och försökte överrösta den höga musiken.

De andra skrattade bara och fortsatte att skåla med varandra, jag försökte sjunka ihop lite och förväntade mig att snart bli upptäckt av personalen i gula västar igen. Men till min förvåning så verkade jag klara mig på något märkligt sätt, ingen kom och förde bort mig eller något sådant alls utan vi kunde fortsätta vårt firande resten av kvällen. Det var ett liveband ombord som var riktigt bra och spelade bra musik medan drinkarna rullade in till bordet, under hemresan så blev Linda och jag bjudna på shots som smakade kaffe och dessa gjorde små kullerbyttor ner i magen. I det stora hela var det verkligen en lyckad och trevlig kväll med många skratt och tokiga händelser. När vi var tillbaka vid Skeppsbron nedanför det kungliga slottet så var det dags att avsluta denna roliga resa och kliva av båten, och jag tänkte ju såklart inte på det men där stod ju nu den där korta mannen i sin gula väst och tittade förvånat på mig när vi passerade honom. Han såg ut att vara på väg att säga något men jag hade inte tid att lyssna utan avbröt honom kvickt.

– Angenämt! Sa jag och tag Lindas hand och gick med bestämda steg förbi honom och upp på kajen.

Haha, i Nynäshamns mörka skogar så sitter nog min mor och är orolig över att ha läst allt detta så jag måste ju erkänna att självklart har inte allt detta hänt på riktigt. Lugn kära mamma! Jag har inte sprungit på båtens tak eller uppfört mig olämpligt mot någon, jag har bara åkt båt som en vanlig människa. Men det var roligt det också, och jag kan absolut tänka mig att åka igen. Räkor är ju väldigt gott om det till detta serveras god dryck och smaskiga tillbehör, så hela upplevelsen var roligt och jag jag längtar redan lite till nästa äventyr ute i Stockholms vackra skärgård. Tack alla inblandade för en härlig kväll!

Nu börjar även barnens aktiviteter att avslutas för denna termin, i helgen hade de sin avslutande dansuppvisning och denna termin hade ju även Nova och Theo anslutit till dansen. De var väldigt duktiga och verkade inte så nervösa över att uppträda inför en fullsatt teater, så jag var mycket imponerad efteråt och satt där som en stolt förälder. De verkar gilla att dansa och det i sig är ju kul, men de får även bra träning av att dansa så vi får se om de väljer att fortsätta efter sommaren. Då börjar de ju även ny skola så det ska klaffa med logistiken också, men förhoppningsvis löser sig allt på ett bra sätt.

I helgen var jag även iväg och skaffade en våningssäng in till barnens rum, så denna skruvade jag ihop på söndagen. Nu hoppas jag att alla blir nöjda och kan sova bra om vi är många hemma, Lindas yngsta dotter kommer ju och sover hos oss ibland och nu slipper hon att sova på soffan. Det blir så himla bra detta!

Det finns inte så mycket annat att skriva just nu, utan snart närmar vi oss skolavslutningar och sommarlov för barnen. Det blir skönt för dem och sedan väntar ju en semester även för oss vuxna längre fram i sommar, det är verkligen något att se fram emot. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, fast det är egentligen inte hans fel denna gången. Eller okej lite kanske! Han har ju sin gamla svarta raggar-Volvo som han kör med på sommaren, och den ser… Ja den har pundartendenser kan man väl säga, haha! Så när jag fick höra att polisen stoppat honom nyligen så blev jag otroligt road av detta, och med andra kollegor såddes det ett frö kring hur vi kan ta detta till nästa nivå. Och vår första och direkta tanke var att skriva ut en stor röd triangel och klistra fast bak på Henkes raggar-Volvo, gärna en fredag när han ska burna iväg till Åland efter jobbet. Tänk den synen, när han dundrar ut på motorvägen med en röd triangel bak på bilen så att alla andra bilister tror att det är en trimmad A-traktor. Målet med detta är såklart att han ska vara ovetandes om detta och att en polis ska få syn på honom, jag skulle vilja höra varje ord som sägs när han vinkas in till vägkanten och får förklara sig för konstaplarna. Haha! Nu känner jag mig lite taskig, men det är ju så himla roligt…