Kategoriarkiv: Uncategorized

The Tid is Rusing Bort and Away

18 september, 2019UncategorizedBatman, Batman v Superman, Dawn of Justice, Joker, Kött, Köttleverans, Superman, Wonder WomanPappatarzansblogg

Det är så mycket som händer just nu på dagarna att jag hinner ju inte med att blogga längre. Därför måste vi sätta en punkt för bloggen här nu!

Haha, nej då! Jag ska inte sluta skriva, men det har inte funnits tid för det den senaste tiden. Helgerna har varit fullbokade och på kvällarna så har jag somnat efter ”Bolibompa” ungefär, men så är det ibland. Så vad har hänt då egentligen, jo jag har bland annat hunnit med att fylla 40år! Men detta har inte firats ännu mer än att barnen och jag gjorde en glasstårta som vi åt upp på kvällen. Nästa helg kommer hela stora familjen hem och äter middag hos mig, och helgen efter det ska jag fira med mina underbara vänner. Så ni får veta mer om det senare helt enkelt…

Barnen har haft fotbollscuper nu två helger på raken, och så de vanliga fotbollsträningarna på det. De har även sprungit ”Knatteloppet” och varit på kalas hos klasskompisar. Jenny och jag har fått hjälpas åt på helgerna för att få barnen dit de ska, det är snudd på omöjligt att hinna med allt själv annars. Sedan har vi turats om att gå på föräldramöten i skolan och nu har utvecklingssamtalen dragit igång också. De spelar sina instrument i veckorna och verkar gilla det väldigt mycket, kul att de fastnade för det! Allt har i alla fall gått bra, de har fått göra det de vill och har haft roligt varje vecka. Och det är ju det absolut viktigaste!

Barnen och jag tittade på vår första superhjältefilm tillsammans nyligen. De har pratat ett tag om detta, främst Theo som förmodligen har hört klasskamrater och andra berätta att de sett riktiga filmer om superhjältarna. Men jag tycker själv att de är lite för små fortfarande för att titta på denna typen av filmer, även om filmerna är från 11år och man då som 7-åring får se dessa på bio i vuxet sällskap. De är ju på engelska vilket innebär att man måste förklara vad de säger hela tiden, så att de förstår varför de gör som de gör i filmerna. Sedan är det förstås en hel del slagsmål vilket inte är det bästa, men även en hel del humor så de skrattar ju också en hel del. Vi valde i alla fall, eller jag valde rättare sagt, att vår första film därför skulle bli ”Batman v Superman – Dawn of Justice”.

Den är inte lika våldsam som de andra filmerna enligt mig, utan man får mer följa hjältarna på distans och lära känna dem lite på djupet och deras växande missnöje mot varandra. Sedan brakar det dock loss i ett stort slagsmål mellan just Läderlappen (Skinnebiten på danska) och Stålis, men det finns en förståelse till varför de blir så osams som jag förklarade för barnen. Sedan hjälps de ju åt att besegra rymdmonstret på slutet, och får då hjälp av deras nya favorithjälte… Wonder Woman!

Alla älskade henne! Hur modig hon var och hur hon kämpade, och att utan hennes hjälp så hade förmodligen varken Batman eller Superman inte klarat sig. Så nu vill de se fortsättningen ”Justice League” och framför allt mer av Wonder Woman. Hon är ju med i den filmen men har ju även en helt egen film, så jag får se vilken barnen vill se först. Sedan finns ju alla superhjältarna från Marvels universum (Iron Man, Spiderman m.fl) men jag tycker det är lite för mycket ”effektvåld” i de filmerna. Att det ska vara så häftigt som möjligt rent effektmässigt, vilket de är men att det blir kanske lite onödigt mycket action i de filmerna. Så de kan vi ta senare, om de fortfarande vill se dem då. Jag såg däremot en trailer till kommande filmen ”Joker” som verkar väldigt bra, men den är knappast lämplig för mina små barn. Den verkar handla om hur karaktären och superskurken Jokern växer fram, och gestaltas tydligen riktigt bra i denna filmen utav Joaquin Phoenix. Det återstår dock att se vem som lyckas bäst i rollen som den galna skurken, jag håller dock Heath Ledgers tolkning som den absolut bästa någonsin. Fy fasen vad bra han är i den rollen, aldrig har Jokern varit så otäckt grym och oförutsägbar. Men nu ska vi se hur bra denna filmen blir, fast den kommer jag som sagt inte titta på med barnen. Det verkar vara en väldigt mörk film om hur en tragisk komiker tappar precis allt här i livet, och hur det ondskefulle och brutala monstret börjar växa fram inom honom. Det blir spännande att se vem man kommer att gilla bäst, hittade en cool bild med dem båda. Vad tror ni, vem blir den bästa Jokern…

Jag har testat en grej! Japp, jag har nu beställt hem en köttlåda. Det låter kanske skitäckligt, men det är en låda köttdetaljer från närliggande gårdar som man kan beställa hem. Så jag valde lite köttbitar, olika sorters färs och några korvsorter. Det ska bli otroligt spännande att testa detta och se om det är någon skillnad mot det man annars köper i butiken. Jag har ju testat att äta denna typen av kött tidigare när en slaktare styckade en halv ko, och minns att det var väldigt stor skillnad på kvalitet och smak. Det doftade väldigt annorlunda och som sagt kvaliteten var ju fantastisk! På detta sätt så är man även lite skonsammare mot miljön när köttet inte behöver transporteras några längre sträckor, även om det bästa mot miljön och djuren såklart vore att helt sluta äta kött. Men jag är inte riktigt där ännu, jag är ju ganska trög…

I veckan kom tillslut beskedet som jag tror de flesta hockeyintresserade visste skulle komma, att Andreas Enqvist tvingas avsluta sin karriär på grund av sviterna från de hjärnskakningarna han dragit på sig under sina år som aktiv. Jag tror inte att det bara är vi som sympatiserar med Djurgården som sörjer detta, utan hela hockeysverige tappar nu en riktig toppspelare som varit så grymt bra och föredömlig som spelare även i landslagets Tre Kronor. Jag tycker såklart att han gör helt rätt, mår han inte bra ska han inte chansa och kanske förstöra resten av sitt liv för hockeyns skull. Utan jag riktar bara ett stort och varmt tack för allt!

Nu räcker det väl för denna gången tycker jag, eller hur! Jag hinner faktiskt inte skriva mer, men tack för att ni tog er tid att läsa lite om vad som hänt i mitt och barnens underbara liv. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till det milda klimatet som nu börjat infinna sig på dagarna. Jag gillar att det blivit svalare, men det är lite väl ruggigt på morgonen redan nu i september månad. Får nästan starta värmaren i bilen nu om inte värmen kommer tillbaka, kanske är vintern redan på ingång! Då kan man ju kolla på ”Game of Thrones” igen! Winter is coming…

När Harry Mötte… Jimmy!

6 september, 2019UncategorizedHarryPappatarzansblogg

Nu har en vecka passerat, och inget är sig likt längre. När man numera parkerar bilen på jobbet så står inte längre den mörkgrå Volvokombin parkerad precis utanför personalingången som den alltid gjort de senaste åren…

Ägaren till bilen är Harry, denna eminenta och jättegamla herre som nu valt att lämna företaget och gå vidare i karriären. I drygt 30år jobbade han och slet hårt här varje dag, i sin vita eller blå overall. Det var någon som tyckte att vi skulle hissa upp hans overall som man gör med hockeystjärnors matchtröjor efter deras fulländade karriärer, det tycker jag är en alldeles strålande idé! Harry blandade hudkrämer som ingen annan, det gick fort och var i stort sett felfritt varje gång. Jag har ju själv jobbat med honom, och att hålla hans tempo är snudd på omöjligt. Med hans rutin och erfarenhet så briljerade han i beredningen, och det jag oftast fick höra var nåt i stil med:

– Nu står du i vägen igen!

Jag har många minnen från tiden då han skulle lära upp mig inne i beredningen, och jag minns hur jag med blandade känslor började förbereda mig för att jobba med honom på hans stora beredningstank. Vi hade ju inte pratats vid så mycket tidigare, mer än hälsat på varandra och så. På rasterna så var jag oftast i lunchrummet och Harry stod ute och rökte, så jag hade inte så bra koll på honom. Det enda jag visste om var att han kunde bli riktigt arg, och det skrämde mig ju lite förstås. Vart går gränsen för att göra honom upprörd, det hade jag ju ingen aning om. Så min första dag i hans våld skulle därför bli en dag där jag tog kommandot tänkte jag, och anmälde mig därför med utspänd mage och enorm pondus på morgonen.

– Super Jimmy! Ready for duty old man! Sa jag och gav Harry en high five.

Haha, nej det stämmer inte! Hade jag gjort det så hade ni sett ett Jimmyformat hål i väggen eller så hade jag blivit söndersmiskad av hans slickepott. Jag var lite rädd för honom i början och tyckte att han påminde om en Tyrannosaurus Rex, som vrålade ut sitt budskap till omvärlden som den läskiga dinosaurien i ”Jurassic Park” med tillhörande pondus. Och jag minns ett tillfälle under min andra dag hos Harry i beredningen när jag stod och spolade ur stora bingar med hett vatten, och Harry stod bredvid och berättade något viktigt om exempelvis Queen eller något liknande. Samtidigt så drack han ur sin vattenflaska och det var då jag med kladdiga händer tappade taget om pistolgreppet på vattenslangen, när jag reflexmässigt fick tag i det igen så sköt jag av en hård stråle hett vatten rakt i skrevet på Harry. Det var bland de längsta sekunderna jag upplevt i hela mitt liv, jag tänkte att nu dödar han mig. Det var äkta rädsla jag upplevde där, och den bästa reaktionen var knappast att börja skratta mitt i allt detta som jag gjorde. Men Harry skruvade bara lite på sig och drack sedan vidare ur sin flaska, han rörde knappt en min annat än att han gav mig en blick som löd ”gör inte om det där grabben” i bästa Clint Eastwood stil. Jag fick leva vidare, och kan därför berätta om detta här idag.

Under mina år med Harry så växte i en vänskap fram och vi respekterade varandra. Han lärde mig otroligt mycket, och jag fick en helt annan förståelse för hur våra produkter tillverkades. Han visade ett engagemang som smittade av sig på mig och tiden med honom var kanske den mest lärorika jag haft på företaget. Han var otroligt kunnig, inte bara när det gällde våra beredningar utan han kunde även briljera i musikkunskap! Detta blev en röd tråd för oss, för jag är ju likadan. Vi pratade massor om onödigt vetande vad gällde musik och diverse artister, och det var intressant och roligt att ta del av alla hans historier och berättelser. Även om jag aldrig känt mig så kränkt som när han sa att han inte hade mycket för Jocke Berg i Kent, det svider fortfarande. Han var även en passionerad whiskyälskare och delade gärna med sig av sina egna rekommendationer så att även jag skulle få uppleva en riktigt god whisky. Men vi busade även med varandra, och ett av mina bästa blogginlägg var detta från när Harry var på semester i Barbados. Det var år 2014 i ”vabruari”, så var jag höll hus då är inte så svårt att räkna ut. En del av blogginlägget finns att läsa här nedan…

”Han försökte ringa mig i fredags. Men jag var dessvärre upptagen med dessa sjuka barn som med oändliga bajsblöjor försökte komma med i Guinness rekordbok. Harry ska vara ledig i ett par veckor nu, gissar att han ville retas lite angående det bara. Tror det vankades semester på Barbados för hans del, så honom ser vi nog aldrig mer…
Hur tänker jag då? Jo att i min värld så kommer han trivas ypperligt i Karibien. Det börjar säkert med att han besöker öns lokala romdestilleri. Efter att ha smakat i sig en del där så greppar han nog två rejäla romflaskor, kastar sin sarong och springer ut naken längs hotellets strand i månskenet. Där knäcker han en roddbåt på mitten och gör upp en brasa på stranden, samtidigt som han försöker dra tunga halsbloss när han tänder på en av årorna. När han sedan vaknar mitt i natten av två ilskna sköldpaddor, som lockats av ljusskenet från båtbrasan och har fullt upp med att göra mini-turtlar, blir han rädd och springer upp till hotellrummet. Där blir han troligen förtvivlad över att all rom är borta/slut. Kanske fattar han ett livsavgörande beslut! Han gräver fram sin blå arbetsoverall ur sin resväska, hoppar i den och klipper upp byxbenen så att de hänger i korta trasor. Tömmer minibaren och springer sedan ner till stranden igen. Där finns säkert en trampbåt som han nu belägrar och börjar trampa ut med till havs. Där hissar han upp sin necessär med jolly roger motiv likt en piratflagg, och börjar nu skrika åt stora kryssningsfartyg att de kör på fel sida farlederna. Han brottas med hammarhajar och trampar ifatt turister ned sin trampbåt för att plundra dem på skatter. Ett fantastiskt äventyr signerat kapten Harry ”Sheasmöret” Svartskägg! Inte undra på att han kommer trivas där, och vad synd att jag inte fick säga farväl när han ringde tidigare… Skepp ohoj!”

Allt är såklart bara gissningar om hur jag tror att hans semester utspelade sig där, men det kan även vara baserat på verkliga händelserna. Och det var roligt att leva sig in i hans värld för en stund. Han är en påhittig herre den där Harry, och kontrar direkt med något elakt om man har busat med honom. Jag minns en gång när några av oss hade sett ett avsnitt av ”Solsidan” där karaktären Fredrik tog upp begreppet PLP (Pung Längre än Penis) som tydligen är något som inträffar när man blir gammal, att pungen på en man hänger längre ner än själva penisen. Det mest naturliga för oss var ju att skoja om detta med Harry som då var en av de äldsta personerna på företaget, så jag ritade några årtal på väggen och med ett snöres hjälp kunde jag demonstrera hur Harrys PLP-utveckling troligen kunde ha sett ut. Ja jag vet, det var omoget. Men kul! Hur Harry reagerade på detta vet jag inte, för jag vabbade dagen efter och kom först någon dag senare. Men då hade han tejpat upp det där snöret längs väggarna genom hela beredningsrummet och skrivit att detta var ”Jimmys VAB-dagar”, och sedan satt det en kort stump av snöret på ett ställe där det stod ”Jimmys fullbordade arbetsdagar” eller något liknande. Riktigt elakt, men ack så roligt! Han ritade även dit extra bokstäver med en spritpenna på min registreringsskylt på Carnivalen en dag, med följande resultat…

wpid-wp-1423600272034

Jag hade nog förtjänat det den gången. Det viskas fortfarande i korridorerna här om ”vem” som vid ett tillfälle hade hissat upp hans läsglasögon i taket, de hängde perfekt utom räckhåll i ett snöre så att han inte skulle kunna nå dem utan att behöva ta fram sin stege. Läsglasögonen hade även ”någon” tejpat med transparant tejp på glasen, det syntes knappt men det resulterade i att han såg väldigt suddigt. På hans vita overall satt det även en morgon en uppblåst vit gummihandske fasthäftad i baken likt en kaninsvans, och en stund senare så satt den inte kvar där när jag såg honom. Det var märkligt. Han var tacksam att busa med, och myntade även en hel del klassiska uttryck som kommer att leva vidare inom organisationen. Som de dagar då det kunde vara fasansfullt varmt inne i lokalerna på sommaren och han kämpade i hettan med vattenflaskan ständigt i sin hand.

– Jag har säkert druckit flera liter vatten idag och inte pissat en endaste gång! Kunde han säga bestämt och började sedan att sakta förvandlas till en vattensäng.

Jag kan intyga att det var otroligt varmt vissa dagar, nästan outhärdligt faktiskt. Och jag som jobbade i någon form av tjockis slowmotion i jämförelse med honom blev ändå bara hälften så svettig. Nu ska jag inte vara elak här, men jag är imponerad över hur stark han är trots att han är byggd som en dartpil. Hur han rusade upp och ner på sin höga stege med tunga bingar och säckar på axeln som han tömde i sin beredningstank. När jag skulle styla och göra samma sak så resulterade det ju nästan i ett tillbud, med tappad balans och råvaror på golvet. Han hade även starka nypor likt krokodilkäftar, och ibland kunde man möta honom när han kom springandes runt hörnet från det sanerade råvarulagret i full fart som den där fågeln Hjulben med en tung 25kg säck i vardera hand. Meep-Meep!

Nu ser inte Harry ut som en fågel, men ansiktsuttrycket har de i alla fall gemensamt. När det gäller Harry så var han alltid ärlig, brutalt ärlig emellanåt faktiskt men jag tycker om raka personer som säger vad de tycker. Bara de inte skriker på mig för det gillas ICKE! Men det gjorde aldrig Harry, utan han kunde även komma smygandes med en liten komplimang ibland. Det var inte alltid så smickrande, utan det kunde låta ungefär såhär när han ville berätta för mig hur han tyckte vårt samarbete fungerade när vi jobbade tillsammans.

– Ja… Du är ju inte den sämsta som jag har jobbat med här inne.

Taget! Bättre än så kan det inte bli, det är en riktigt bra komplimang för att komma från Harry. Jag minns att när jag berättade om just den komplimangen för en annan arbetskamrat här på jobbet, Affe, då sa han att det var ju helt galet bra och att hade det varit han som fått den komplimangen så hade han tagit ledigt resten av dagen. Haha! Annars var det vanligt förekommande att om man fick en komplimang så följdes den snabbt upp av en elak kommentar, så att man inte rubbar på balansen. Ja du Harry, din lilla mupp. Inget kommer att vara sig likt här nu när du försvunnit…

Harry har ju haft sin alldeles egna lilla bonde Lill-Steffe (eller lärling kanske låter bättre) inne i beredningen nu de senaste tre åren och tanken är ju att han ska axla ansvaret nu. Och när vi tackade av Harry i personalrummet på hans sista arbetsdag så höll Lill-Steffe ett helt fantastiskt fint tal, eller ett rim var det faktiskt som innehöll både svordomar och snuskiga ord. Och det löd såhär:

Från SALAB säger han nu tack och hej
han har varit som en gammelfarfar för mig.
Listig och skruttig som en räv med skabb
men springer uppför stegen som om han vore en grabb.
Med händer som dasslock suger han tag i säcken
försöker göra samma sak men krossar mitt bäcken.
Hur är det möjligt, jag börjar att undra
gubben måste ju vara några år över hundra.
Stark som en oxe, hal som en ål
en farbror med pondus i en blå overall.
Envis som en åsna, stolt som en tupp
hittar problemen, som en blodhund med lupp.
”- Grabben vad gör du, stäng av propellern”
blänger ilsket, nu kommer smällen.
Han lyfter upp mig och ska slänga mig i tanken
jag synar hans Hells Angels-tatuering i svanken.
Ser livet passera, farväl grymma jord
är gubben verkligen kapabel till mord?
Men så skrattar han gott och säger ”hallå,
du ska nog kunna bli en blandare ändå”.
Med en sån jäkla galning tar man inget för givet
men jag hoppas på vänskap för resten av livet.
Så åk nu härifrån och klia dig på pungen.

Alla applåderade och skrattade högt! Det var helt i Harrys stil som han vill ha det, och sedan fick han en tavla som en vän till Lill-Steffe målat eller ritat. Och den var otroligt bra, så hatten av till Lill-Steffe! Nu saknar vi inte Harry längre, haha! Motivet på Harry var klockrent och Lill-Steffe hade lyckats få med allt som på något vis står för den Harry är och kommer att vara. Riktigt häftigt!

Nej men om du läser detta, så kommer jag att sakna dig Harry. Jag har nog aldrig sett någon jobba på så bra som du gjort och du lärde mig väldigt mycket. För oavsett vad andra tycker så har du varit en bra förebild på många vis, och hade jag inte vabbat så förbaskat mycket hade jag förmodligen varit rena rama druiden eller häxmästaren på att blanda grejer idag tack vare dig. Jag kommer är evigt tacksam för alla dina visdomsord och det förtroende vi hade för varandra när vi pratade, och även den vänskap som jag tycker att vi hade och förhoppningsvis kommer att ha kvar på något sätt. Det vore väldigt kul att få träffa dig igen, så tveka aldrig att höra av dig eller hälsa om du ser mig ute någonstans. Jag är stor och snygg så jag är svår att missa även för dig och din dåliga syn. Tack för allt Harry, och lycka till framöver!

DAGENS JERKER går till Henke eftersom jag inte orkar ta reda på om någon annan misskött sig den senaste tiden. Och den gyllene regeln är ju då som sådan att Henke får utmärkelsen automatiskt, hurra!

Ett Hjärta Av Sten

4 september, 2019UncategorizedAnna Book, Arrogant, Avatar, Cello, Clickbait, Clown, Elbas, Fiol, Fritidsaktiviteter, Gitarr, Gods of Thunder, Instrument, Känslokall, winegumsPappatarzansblogg

Jag är ju normalt sett en ganska så känslokall och arrogant person, och empati är inte heller min starka sida om vi säger så. Och kanske är det just därför som jag inte blir det minsta berörd av att läsa om nyhetsrubriken här nedan…

Jag vet inte varför man envisas med att rapportera om allt som händer i Anna Books liv. Vad har jag missat här egentligen, är hon verkligen en så pass intressant person? Jag tycker detta bara blir tjatigt, att rapportera en massa skvaller om andra människor kunde inte vara mer ointressant för min del. Om det inte handlar om spelarövergångar eller rykten i sportvärlden förstås för det är extremt intressant, men alla dessa skvallerrubriker om kändisar kan väl inte så många vilja läsa ändå. Och Anna Book, inget ont om henne men vilka är egentligen så nyfikna på hennes privatliv? Dessa rubriker om henne låter mer som ett klassiskt ”clickbait” och jag förstår heller inte varför hon själv väljer att prata om allt i media, och hon verkar alltid vara ledsen över något. Eller så är det media som bara hittar på alla rubriker om henne, det är såklart en möjlighet.

I helgen så firade vi en himla massa goa människor som fyllt eller ska fylla år här nu. Nu hade vi stort kalas hemma hos min mor för Elvira, hennes pappa Micke, Kent och Sussie. Det bjöds på godsaker och presenter till de som firades, och även jag fick något fint trots att jag inte firades med övriga denna gången. Jag planerar ett eget firande längre fram hemma hos mig, eftersom jag trots allt fyller 4… 20 år! Gånger två… Men jag fick ett paket winegums av min systers familj, så himla rart av dem. Tack så jättemycket!

I förra blogginlägget så nuddade jag lite vid ämnet, det gäller barnens nya fritidsaktiviteter. De har alla tre nu valt att börja spela ett instrument! Freja fastnade för fiol, Theo började spela gitarr och Nova ska bli proffs på cello. Det är ju en helt egen ensemble man har där hemma nu, och det låter en hel del kan jag lova. Jag har dock vanan kvar från när jag själv spelade cel… elbas när jag var liten och tycker inte att det låter så värst illa när de gnisslar och knäpper på sina instrument. Det låter kanske inte jättevackert i början, men så fort de lär sig spela lite så blir det genast mycket behagligare för öronen. Men i dagsläget så rockar de alla loss på sina instrument helt utan takt eller känsla och det håller en vaken utan problem kan jag lova er. Men de verkar gilla detta så vi får hoppas att de fortsätter uppskatta sina instrument och lär sig spela riktigt bra, då kommer de själva ha väldigt roligt. Men spelar de ”köttbullar med lingon” hemma så drar jag, haha! Det är bland de första låtarna man fick lära sig på stråkinstrumenten förr i tiden och det är så enformigt och tjatigt, fast jag har såklart ingen aning om hur detta låter på riktigt eftersom jag alltid varit så himla heavy metal och bara rockar med rockiga instrument… Gods of Thunder!!! Mitt rockband som aldrig blev av, men nu kanske barnen vill starta ett tillsammans med mig. David Letterman och alla fans där ute, here I come! Men först ska barnen lära sig spela, såklart…

Nova tittade på en livespelning med Avatar som jag skrivit om tidigare, med rockclownen som sjunger och underhåller på ett fantastiskt. De svängde ordentligt med håret och headbangade till låten ”Get in Line” och Nova stirrade med stora ögon på bandet bakom clownen på scenen.

– Men oj pappa, ser du vad dom gör när dom spelar? Dom rullar med sina huvuden samtidigt! Hur kan dom göra det, är inte det jättesvårt? Frågade hon mig.

Jag svarade snällt och förklarade att om jag hade lika långt hår som de i bandet så skulle jag också headbanga eller rulla med huvudet till rockmusiken. Men nu har jag inte långt hår, utan bara lite hår. Kort hår, lite i klungor på huvudet. Men sak samma, här kan ni se videon Nova tittade på och varför inte rulla med era huvuden till musiken när ni lyssnar!

Ska vi avsluta där kanske, ja det tycker jag. Nästa blogginlägg kommer att fokusera på en levande legend som nu avslutat sin anställning hos oss på jobbet, allas vår Harry. Nu ska jag in på ett föräldramöte för Frejas klass, Jenny var på föräldramöte igår för twinsen. Där hade barnen ritat av sina föräldrar, och eftersom Theo trodde att jag skulle komma på det föräldramötet så ritade han av mig. När Jenny såg bilden började hon skratta, och jag förstår varför. I min sons ögon verkar jag tydligen se ut som en arg minion…

Ni ska ha stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går återigen till trafiken här i Stockholm, fast denna gången är det bilförarna som ska skämmas! I två dagar på raken förra veckan så har folk krockat med varandra och stoppat upp hela trafikflödet söderut ur Stockholm. Jag vet inte exakt vad som hände, men jag kan med ganska stor sannolikhet gissa mig till vad som har hänt med tanke på vart olyckorna inträffat. Det verkar vara det klassiska där folk ej håller avståndet eller hastigheten, man trycker varandra i arslet och kastar sig tvärt mellan körfälten för att ta sig fram. Jag längtar till den dagen då vi slipper köra bilarna själva och bara kan åka med i ett perfekt flöde genom trafiken i vår huvudstad, vilken harmoni det skulle innebära…

Lukten Sie Unkensie

26 augusti, 2019UncategorizedAllsvenskan, Avatar, Cabaret, Cirkus, Djurgården, Matkub, MormorPappatarzansblogg

Jag har ätit tårta! Och inte vilken sorts tårta som helst, utan den bästa sorten. Nämligen smörgåstårta!

Åh vad det var gott, jag älskar smörgåstårta! Men jag ska berätta om en annan sak först innan vi djupdyker i den goda smörgåstårtan och det tillhörande firandet. Jag har ätit något annat idag, nämligen en sådandär liten asiatisk matkub som jag köpte till lunch för inte så länge sedan. Man kan ju tro att jag borde ha lagt den händelsen på minnet, men icke…

Notera de två små chilifrukterna på förpackningen, de som förmedlar att styrkan på denna maträtt är medium. DE LJUGER! De borde göra om detta för vanligt folk så att vi lättare förstår vilka konsekvenser denna matkub får för vår matsmältning etc. istället för denna luddiga information. De borde helt klart tänka om, och min egen tolkning numera av dessa chilifrukter är följande:

1 Chili = Hetta i hål nr.1 (Munnen)

2 Chili = Hetta i hål nr.1 och nr.2 (Rumpan)

3 Chili = Vill inte ens veta i vilka hål eller vart det kan tänkas hetta till då…

På detta sätt så undviker nog de flesta missförstånd, eller tror som jag att man klarar väl av två små chilisar. Jag hade inte helt glömt bort hur det gick sist, då kom den riktiga hettan mot slutet av måltiden när jag nästan ätit klart. Och kom sedan tillbaka när jag råkade slicka mig om läpparna på vägen tillbaka till kontoret, så att jag fick småspringa med utsträckt tunga för att fläkta den tills jag fick tag i något att dricka. Så idag hade jag en taktik för att äta denna asiatiska kub! Ja det finns annat att välja på i skåpet där man köper snabbmat, men det var inget som tillstalade mig så därför blev det denna idag igen. Och nu blev det som en helt ny upplevlse för mig, för trots att jag laddat upp med ett stort glas saft (0,5l) och även köpt en brandsläckare (burk coca-cola) för akutfall så lyckades jag förstöra smakupplevelsen igen. Min taktik var, att äta fort som fan innan det hettar till och börjar brinna i munnen! Den taktiken misslyckades, det brann rejält på tungan och då hade jag inte ens hunnit halvvägs in i måltiden. Det brann och det gjorde ont, och kollegor skrattade. Saften tog snabbt slut också, åh grymma värld! Jag kunde inte ens äta upp allt utan fick slänga det sista, och när jag stod där och skrapade av talriken så avundades jag alla personer med sina stålmagar som klarar av att äta allt. Jag vet inte hur jag ska hitta rätt balans i munnen igen för mina smaklökar, och magen kommer ju få sig en rejäl överraskning senare. Undrar om jag hinner hem innan det är kört? Det bästa vore förstås att äta barnmat nu i några dagar tills allt lugnat ner sig igen, jag får nog stanna till och köpa några burkar mat imorgon efter jobbet. Idag blev det inga onödiga stopp på vägen hem, utan jag skyndade mig raka spåret hem till min ”safe zone” innan det brakar loss. Om det nu gör det, man vet ju aldrig numera…

Men jag vill återkomma till smörgåstårtan nu som min mor hade gjort till min mormors födelsedagsfirande! Den var god, och det brann inte alls när jag åt den. Hon är bra på det där med smörgåstårtor vill jag lova, det var inte bara jag som uppskattade den utan vi alla åt av den och klappade oss på våra magar efteråt. Det var fint att träffa mormor igen, och hennes Urban. Det blir inte så ofta numera, om man jämför från tidigare när vi bodde på samma gård när jag var barn. Då sprang man ju över till henne och morfar nästan varje dag, men jag hoppas att det inte tar så lång tid innan vi ses igen. Tack för fikat och ett stort grattis på födelsedagen kära mormor!

Gissa vad, nu är det dags för det senaste i sportvärlden! Så för er som inte är intresserade, eller om ni kanske sympatiserar med Malmö FF eller AIK, får hoppa vidare om ni vill…

Igår spelades den bästa matchen i Allsvenska jag sett på flera år, den mellan Malmö och Djurgården. Det var 2:an mot 1:an som skulle mötas, och jag har fortfarande svårt att begripa att Djurgården faktiskt ligger etta i serien. Galet! Det trodde jag aldrig, och nu skulle de möta Malmö på bortaplan där Malmö inte förlorat en match på evigheter. Jag var så taggad och det verkade publiken på plats också vara, det var stor och fin inramning med mycket sång på läktarna. Matchen var så spännande, Malmö hade det mesta av bollinnehavet men Djurgården hade den bästa målchansen när matchen nått halvtid och resultatet 0-0 stod sig fortfarande. En bit in i andra halvlek lyckas Djurgården hitta en lucka ur Malmös offensiva press och kontrade snyggt in ett mål av Buya Turay. Malmö fortsatte pressa på för ett mål, och filmade till sig en straffspark när Christiansen snubblade över något osynligt i straffområdet. Jag blev fullständigt vansinnig över detta och trodde inte mina ögon! Den erkänt duktiga Marcus Rosenberg stegade fram för att slå straffen mot målvakten Tommi Vaiho, som räddar med fötterna! Jag vrålade av glädje, för det var inte mer än rätt att de bränner straffen tycker jag som de så fult filmat till sig. Efter detta forcerade Malmö och skapade en massiv press i jakt på ett kvitteringsmål, men resultatet stod sig. Matchen slutade 0-1 till Djurgården som nu leder med fyra poäng före AIK i serien, och dessa två lag möts nästa helg i derbyt. Hur ska mina nerver klara av detta, det är helt sjukt spännande. Forza DIF!

Bilen har fått sig en uppfräschning också, i söndags så åkte jag hem till mitt oljetroll till bror (Tommy) och lånade lite verktyg hos honom för att byta olja och diverse filter på bilen. Det luktar ju skunk inuti bilen sedan den stod på verkstaden i somras, och stanken verkar inte wonderbaumgranar eller andra väldoftande saker kunna få bort. Det är som att bli smiskad av en riktigt äcklig gammal fis varje gång man hoppar ini bilen, och vi ska inte ens gå in på vad den luktar om den har stått parkerad i solen på jobbet en hel dag. Men nu har jag bytt kupéfilter och tycker i min inbillning att jag genast upplever en avsevärd förbättring, återstår att se om doften av huggorm försvinner nu. Man kan ju alltid hoppas!

Jag har upptäck något nytt, i alla fall för mig. Det är rockbandet Avatar, och deras musik är helt fantastisk! Det var så svårt att kategorisera vilken typ av rockmusik de spelar, så jag googlade och fick fram något så spännande som ”Swedish Cabaret Metal”. Och det kan jag hålla med om, det är lite cabaret eller mer cirkus över det hela. Åtminstone om man tittar på dem live, som jag nu gjort en hel del på Youtube de senaste dagarna.

Var får man dessa idéer ifrån, att ha inslag av cabaret eller cirkus i rockmusik är helt nytt för mig. Men så coolt! Bandmedlemarna ser ut som att de alla medverkar i en cirkusföreställning om man tittar på hur de klär sig, och scenen påminner om en cirkus i färgerna gult och rött. Sedan har vi sångaren som verkligen är något utöver det vanliga, han är otäckt sminkad och ser ut som en läskig clown som rör sig glatt över scenen och bjuder alla på en riktig show. Han är en riktig entertainer, lite som sångaren i Ghost. Och vilken röst han har, det låter riktigt bra live! Han growlar och mullrar lite emellanåt, men även det låter bra i mina öron. När han sjunger så märker man att han är en sådan som kan sjunga riktigt bra och inte bara låter bra i en studio. Så nu vill jag ju se dem live! Jag vill se den läskiga och roliga clownen framföra deras rockcirkus. Kolla på videoklippet här nedan, han skriker kanske lite väl mycket i denna men är de inte coola!

Det var allt för denna gången, i nästa inlägg ska jag berätta vad barnen hittat för roliga fritidsaktiviteter. En ledtråd är att mitt blivande rockband inte är långt borta nu. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till trafiken i Stockholm. Jag åkte hem efter jobbet i fredags, trött och med massor av hemlängtan. Jag passerar över Skurubron och ser att informationstavlan för trafiken där är helt svart, vilket är ett gott tecken för då ska det inte vara några problem med trafiken. I de fall det är köer eller problem i södra länken så brukar jag svänga av vid Nacka och åka över Älta hem istället. Och vad händer då i fredags tror ni? När jag passerat sista avfarten för att välja en annan väg hem så stannar plötsligt trafiken helt, ett strömavbrott i södra länken innebar att alla nedfarten stängdes. Nu skulle alla välja alternativa vägar hem, och är man fast där vid kaffebacken så finns inga andra alternativ än att svänga av mot Hammarby Sjöstad eller fortsätta in mot stan. Så nu skulle tre körfält samlas i ett på avfarten mot Hammarby Sjöstad, detta tog nästan två timmar. Det stod verkligen helt stilla, och när man äntligen närmade sig avfarten jag skulle in på så kom det långtradare och annat som skulle klämma sig in framför mig. Då tog det ju evigheter innan man fick rulla framåt igen, jag tror jag stod helt stilla i över en timme bara på den där jäkla avfarten. Så om Trafik Stockholm kunde starta upp den där informationstavlan vid Skurubron så skulle fler än jag vara tacksamma, då kan vi välja andra vägar än att alla ska samlas i flaskhalsen vid Hammarby Sjöstad. Jag var helt slut när jag kom hem, så jag tog en öl och lade mig i badet med släckt lyse och avkopplande power metal dundrandes i högtalaren…

Tiny Kids

21 augusti, 2019UncategorizedBilträff, Kräftskiva, Skolstart, UbbePappatarzansblogg

Back to school! För barnen alltså, inte för mig. Nej nej aldrig i livet, vad skulle jag dit och göra…

Men barnen har nu börjat i skolan igen, eller ja de tjuvstartade redan förra veckan när de började gå på fritids igen. Nu har dock Freja börjat i andra klass, och twinsen började i första klass! Jag skriver detta varje år, men shit vad tiden går fort. Nu är alltså Nova och Theo ”etta-gluttare”, och detta med blandad förtjusning verkar det som om man frågar dem. Nova verkade lite pirrig innan, hon var osäker på om hon skulle ha några kompisar där som ville leka med henne. Sedan en ny lärare och ett nytt klassrum på det! Jenny och jag följde med barnen i tisdags när den första skoldagen startade och lämnade dem i klassrummen. Hon gick med twinsen och jag med Freja eftersom de började samtidigt, men allt gick bra. I alla fall för Freja, hon studsade fram när läraren kom ut ur klassrummet och välkomnade alla eleverna. De skulle få namnlappar att ha på tröjan första dagen så att deras nya lärare kunde lära sig vad alla barnen i klassen har för namn, detta gillade Freja. Så hon kramade om mig innan hon ställde sig i kön med de andra barnen och vinkade sedan till mig att jag kunde gå nu innan det kanske skulle bli pinsamt eller nåt. Haha! Det gick tydligen inte riktigt lika bra för twinsen och Jenny, Nova tappade äpplet hon hade med sig på marken så att det blev mos. Detta var tydligen det som fick det att rinna över känslomässigt för henne, då blev hon väldigt ledsen. Det är som sagt mycket nya intryck och annat som ska bearbetas av alla barnen, och det får ta den tid det tar. Theo verkade glad över att vara tillbaka och busar och leker för fullt med sina kompisar, så om han var det minsta orolig över att börja i första klass så märktes det inte alls. Då satt han ändå vid middagsbordet dagen innan och berättade att han inte alls var uppspelt över att skolan skulle börja, för nu under detta läsåret så kommer de ju få läxor med sig hem. Jag minns att Freja hade en läsläxa i veckan förra året när hon gick i första klass, och då skulle de bara läsa ett kapitel ur en väldigt lättläst barnbok. Så jag tror inte han behöver oroa sig över den saken alltför mycket, utan nu önskar vi barnen ett stort lycka till i skolan!

Jag hörde Freja och Nova diskutera vad de ville bli när de blir stora, och det vet jag sedan tidigare är väldigt roligt och intressant att lyssna på som vuxen. Freja dansade runt hemma och berättade att när hon blir stor så ska hon bli ”Svansjön”, vilket jag tolkade som att hon vill bli en proffessionell ballerina och någon gång dansa i just ”Svansjön”. Hon gillar ju balett och dans, så det skulle nog passa henne bra om hon nu väljer att satsa på det.

Nova däremot, hon har tydligen valt en annan linje här i livet. För hon ska minsann gå på en ninjaskola, och om man tränar varje dag så kan man när man är vuxen slå sönder plankor. Intressant tycker jag! Att de är så olika ändå trots att de är syskon. Den ena vill dansa graciöst och den andra krossa plankor med ninjahugg, ja vi får väl se vart detta leder…

Vi hade i lördags en liten mini-kräftskiva hemma hos oss, bara barnen och jag. Det var roligt att höra vad barnen vill göra och vilken mat vi skulle ha till kräftorna. Fokuset verkade mest hamna på kräftorna och att vi skulle pynta hemma så det såg ut som en kräftskiva, med hattar och allt vad det innebar. Så det ordnade jag i den mån jag kunde, och utöver kräftorna så trodde jag att de ville ha paj eller andra godsaker. Men det ville de inte, bara kräftor ville de ha! Jag improviserade ihop en potatisgratäng, några baguetter och smaskiga ostar som vi kunde äta. Vilket var tur, för kräftorna åt de upp allihop! Det fanns inte ens en endaste kräfta kvar när de var mätta, och då åt de ändå av tillbehören också. Jag fick inga kräftor, mitt jobb tycktes vara att sitta och skala dessa åt barnen hela middagen trots att de innan sa att de kunde skala själva. Men när vi väl skulle äta så var det tydligen räkor de lärt sig skala, så nu fick jag sitta där och skala hela paketet med kräftor själv medan de bara mumsade i sig. De övade att skala lite själva, men oftast blev kräftan massakerad tills de tillslut fick in snitsen att ta loss och skala kräftstjärten själva. Då behövde jag bara hjälpa dem med klorna som ju är ganska svårskalade, men Nova försökte skala en klo själv…

– Men åh! Pappa här, den gick sönder. Sa hon sedan och lämnade över det som fanns kvar av klon till mig.

Vad denna klo hade råkat ut för är svårt att säga, men det såg ut som att den hade exploderat. Skalet var trasigt och ihåligt, dessutom var själva köttet så mosat att det ej gick att få fram ur klon. Men hon försökte i alla fall, och det var en bra lärdom tror jag. Barnen älskar ju skaldjur, det vet jag ju om så det var därför jag lät dem äta så mycket de orkade och så skulle jag äta de som blev över. Nu blev det ju inga kvar alls till mig, så jag fick äta potatisgratäng, baguett och ost. Men det var gott det med, huvudsaken är ju att barnen hade kul och de älskade kräftorna!

Ikväll ska jag följa med farsan på någon bilträff ute i Huddinge, hoppas vi får se några coola bilar där! Och kanske springer man på någon man känner, jag brukar inte hänga med på bilträffar men det är kul ibland och se vilka fina bilar de visar upp där. Så nu drar jag! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Ubbe på jobbet. Han har börjat sitta utomhus med oss andra när vi har rast på eftermiddagen, och han tillför en helt ny dimension av festligheter när vi sitter där och pratar om allt mellan himmel och jord. Så varför får han utmärkelsen då kanske ni undrar? Jo jag vill ju att han ska sitta där med oss varje rast, och tills han väljer att göra det så får han njuta av denna utmärkelse. Grattis Ubbe!

Summer Wine

16 augusti, 2019UncategorizedAbsolute Reggae, Alkoholvanor, Bandit, Bandit Shit List, Bollnäs Martin, Kräftor, Kräftskiva, Reggae, Richie Puzz, Sheriffen, TräningsvärkPappatarzansblogg

Nu två dagar efter konserten i onsdags så började jag ju hitta formen igen, jag känner mig i alla fall inte lika trött längre. Detta vägdes dock upp med en märklig träningsvärk som infunnit sig i benen nu efter att man stått på tå och sträckt sig för att se så bra som möjligt. Det är bara att inse att man inte är någon ungdom längre…

Nu känns det som att sommaren sakta går mot sitt slut, för det är lite kyligare utomhus nu när man åker till jobbet på morgonen. Vilket känns tråkigt för denna sommar så har jag inte hunnit med att sitta på balkongen med mitt glas rosévin och lyssna på reggaemusik i den utsträckning jag önskat. Det är ju det man gör på sommaren, för rosé dricker jag nästan aldrig annars. Och reggae gör sig bäst på sommaren eller om man har en mörk vinterdepression under den kalla vinterhalvåret. Då funkar det det också att lyssna i små doser så man inte hinner tröttna när sommaren sedan är på intågande!

För någon dag sedan så kom jag att tänka på min barndom och när jag för första gången upptäckte reggae. Vi hade musiklektion i skolan som jag minns det, kanske gick jag i fjärde klass då eller något liknande. Musikläraren spelade upp musik från den gamla klassikern ”Absolute Reggae” och några som hade hört skivan tidigare önskade att få lyssna på låten ”Raising My Family” av Steve Kekana. Där och då blev jag helt såld, jag hade aldrig hört något liknande. När jag kom hem så berättade jag om min musikupplevelse för mina föräldrar, och de hade just då fått ett erbjudande om att beställa fyra CD-skivor till priset av en så jag bönade om att de skulle välja ”Absolute Reggae” och köpa den. Det gjorde de, och när den sedan fanns hemma så öppnades en helt ny musikvärld för mig.

Jag satt och lyssnade på alla låtarna väldigt ofta, och jag tror att mina föräldrar också gillade denna skivan. Vi hade inte lyssnat på reggae hemma tidigare, även om mina föräldrar säkert hade hört talas om Bob Marley och liknande. Och ju mer jag vidgade mina vyer inom reggaen så upptäckte jag bara mer och mer av denna fantastiska genre, musiken gör mig så glad och avslappnad! Det är ju precis det man vill uppnå när man har semester, att dricka rosé samtidigt hjälper mig mer att älska min egen röst när jag försöker sjunga med på min bästa jamaicanska dialekt. Det brukar fungera, efter ett tag.

Denna veckan har jag lyssnat på radiostationen Bandit varje morgon, och skrattat så mycket! En av de ordinarie programledarna, Bollnäs Martin, är fortfarande ledig så då har Richie Puzz lett morgonprogrammet ihop med sin vapendragare Sheriffen. Och de två tillsammans är så himla sköna, och man märker att de förmodligen är bra vänner vid sidan av jobbet för de har en speciell kemi dem emellan. Inget ont om Bollnäs Martin alls, men detta var som en välbehövlig frisk bris i ett annars ganska alldagligt radioprogam. Ett väldigt roligt inslag denna veckan har varit ”Bandit Shit List” som Bollnäs Martin brukar läsa upp varje dag, men nu har han istället skickat in sin lista till Sheriffen och Richie som valde att läsa upp denna på deras bredaste dalmål för att låta som Bollnäs Martin. Haha, det är så himla roligt! Och idag diskuterade de alkoholvanor, hur svårt många får det med omställningen från semestern till när de börjar arbeta igen. Richie hade tagit reda på lite fakta och läste upp följande:

– Man ligger i farozonen för att få alkoholproblem om man som man dricker mer än 13 enheter i veckan, och 9 enheter i veckan som kvinna. Nu har de slagit ihop detta och istället står det nu att det räcker med 10 enheter i veckan för båda könen för att man hamnar i riskzonen för att få alkoholproblem.

Detta gjorde Sheriffen lite orolig och han började genast ställa flera frågor om vad som räknades som en 1 enhet alkohol, för 10 enheter gjorde han ju av med bara under en tipslördag enligt honom själv. Haha, det lät roligt men samtidigt så hoppas jag att man tar detta på allvar. Det är ju väldigt vanligt att man förskönar mängden intaget alkohol hos sig själv vad jag förstår. Som tur är för min egen del så dricker jag nästan aldrig alkohol, inte ens på helgerna. Jag känner inget behov eller ser någon tjusning i att dricka när jag är ensam, men visst kan det hända att jag tar en kall öl hemma ibland om jag ska kolla på någon sportsändning eller ett glas rosé på balkongen om jag varit ledig. Det blir mer när man går ut och käkar middag med vännerna eller går för att se någon konsert eller en Djurgårdsmatch. Då kan det däremot bli mer än 10 enheter, men det behöver vi inte fördjupa oss i här just nu…

Nu hqr jag hämtat hem barnen från min mor, de verkar ha haft det superbra där dessa dagar. De berättade om allt de gjort i bilen på vägen hem, de pratade non-stop. Haha! Stort tack för hjälpen kära mor med familj, och även Elvira som tagit hand om sina tre små kusiner. Imorgon ska jag överraska barnen med en kräftskiva här hemma! Jorå, här har köpts kräftor och hattar med alla dess tillbehör. De älskar ju kräftor, och börjar ju lära sig hur man äter dem själva nu så att jag inte bara behöver sitta och skala dessa åt dem under hela middagen. Det kommer bli trevligt! Själv så är jag inte överförtjust i skaldjur, men för barnens skull så kan jag nog få i mig en eller två kräftisar. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm, detta var svårare än jag trodde. Enligt den oskrivna regeln så tilldelas ju Henke utmärkelsen om alla andra skött sig exemplasriskt, men jag känner att han ligger lite på plus just nu så jag vill inte förstöra balansen där. Men då kan vi väl ge utmärkelsen till den bedrövliga bilverkstaden Bilia igen, ja så gör vi! Grattis Bilia, ni har den…

Magiskt Rammstein

15 augusti, 2019UncategorizedEld, Konsert, Rammstein, Stockholm StadionPappatarzansblogg

Dra mig baklänges vilken fantastisk kväll gårdagen bjöd på! Att få se Rammstein live är så otroligt häftigt, och gårdagens konsert kan ha varit den bästa jag sett dem framföra någonsin!

Jag hade en utförlig plan för kvällen och skulle sluta tidigare på jobbet, då hade jag gott om tid på mig att hämta barnen på skolan och sedan köra dem till min mor där de ska stanna kvar tills på fredag. Skolan har stängt på grund av så kallade planeringsdagar under torsdagen och fredagen, så barnen var riktigt taggade över att få sova hos sin farmor och hundarna. Dessutom är deras kusin Elvira också där så de kommer ha superkul dessa dagar! När jag slutat för dagen så satt jag där lycklig bakom ratten i bilen och sjöng upp inför kvällens konsert på min bredaste tyska efter att ha kört ut på väg 222, då blir jag plötsligt snabbt omkörd av en polis med blåljus och sirener. Och när jag kommer fram till Grisslinge stannar trafiken upp, och ytterligare en polisbil rycker fram. Fasen tänker jag egoistiskt, det får inte vara en trafikolycka här nu. Detta händer inte! Men jo, det var precis det som hade hänt. I nästan en halvtimme får jag sitta och vänta innan polisen tillslut långt där framme någonstans styr upp trafiken så vi växelvis kan ta oss fram, jag rusar in till skolan och hämtar upp barnen och åker sedan rally mot Nynäshamn. När jag lämnat av barnen hos min mor och deras kusin Elvira som glatt tog emot barnen så kunde jag skynda mig hem, och jag hann bara innanför dörren hemma när Jocke kom förbi. Vi tog någon öl hemma hos mig och jag hann duscha och byta kläder innan vi sen tog pendeln i till stan där de andra skulle möta upp oss. När vi kom till Centralen ringde Tommy, så vi väntade in honom där innan vi sedan gick vidare för att hitta något att äta. Marcus, Erik och Mogge var redan inne i stan så vi hade en tanke om att ta oss till dem. Men när det är varmt ute, då blir man törstig. Så vårt fokus flyttades ganska snabbt från mat till dryck, och rycktes snabbt in på en pub för att ta oss en kall öl. Men sedan blev vi hungrigare och beslöt oss för att gå vidare, dock så kom vi inte så långt. För Tommy fick syn på en pub som liksom kallade på honom eller något, så vi gick in där och tog en öl till. Haha, men sen kände vi oss utsvultna och var verkligen tvungna att äta något. Vi stannade till vid en simpel korvgubbe längs vägen, men han hade inga vegetariska alternativ till Tommy. Dock så hade han lammkorv, och lamm är ju frigående och äter gräs. Det var inte långt ifrån att Tommy godtog det som ett bra argument för att sluka en korv, men istället hamnade vi på en pizzeria. Där anslöt nu Marcus, Erik och Mogge så att hela sällskapet var samlat. Nu kunde vi tillsammans röra oss mot Stockholms Stadion för en afton fylld av industriell metal och eld på tyska!

Arenan känns ju aningen liten för ett så stort band som Rammstein och deras enorma scénbygge! Åh herregud, oh mein herren! Detta var ju upplagt för en magisk afton, och den ”lilla” arenan lyckades ändå rymma 32000 personer som bidrog till en fantastisk stämning denna kvällen. Och när de klev upp en efter en på scénen till tonerna av ”Was ich liebe” växte förväntingarna, och sångaren Till Lindemann drog igång sin karaktäristiska ”Till-hammer” och hamrade igång tempot för kvällen!

Det var som vanligt en otroligt häftig och visuell show, det såg helt galet proffsigt ut när de blandade rök med ljusspelet som spred sig hela vägen från scénen och ut över publikhavet. Vår hobbit i sällskapet, Erik, frågade vad som hände där framme på scenen eftersom han inte såg något. Så vi flyttade oss framåt och kom på så vis närmare händelsernas centrum, nu var det fullt ös! Ett häftigt inslag var när sångaren rullade in en stor barnvagn gjord av metall till låten ”Puppe”, den lilla dockan som låg i barnvagnen verkade ha det lite kämpigt dock. Det såg ut att svärma flugor ur gapet på den och då samtidigt så sprutade det svart konfetti ut i publiken, varpå herr Lindemann valde att sätta eld på hela barnvagnen. Det låter lite groteskt kanske, men detta är ju Rammstein vi pratar om. Och senare under showen kom även den stora kitteln in på scénen till den kannibalistiska låten ”Mein Teil”, en av mina favoriter. Då vet man att det är dags för sångaren att tillaga keyboardisten inuti kitteln med de stora eldkastarna, och nu har de utvecklat ytterligare en ännu större eldkastare än tidigare. Shit va det brann! För det är ju det här med elden, de har ju enorm pyroteknik som smäller och brinner om vartannat! Ursäkta språket men det var så jäkla häftigt att se, och jag tror till och med att hårstråna i mina ögonbryn rullade ihop sig av värmen. Klicka på videoklippet här nedan så får ni ett smkaprov på hur det såg ut…

Konserten var bland det bästa jag har sett, och det var första gången jag såg dem spela utomhus där jag tycker att de kom mer till sin rätt. Sedan kan jag inte se hur det skulle kunna vara möjligt att genomföra denna pyrotekniska eldshow på en inomhusarena, det var storslaget! Och jag har ju inte ens nämnt ljudet på konserten, det var i särklass bästa ljudet jag någonsin hört! Nästan på gränsen till för högt, men perfekt avvägt och de rytmiska trumslagen fick kläderna att vibrera och bröstkorgen att skaka. Vilken show alltså, det är bara att lyfta på hatten för kvällens artister och tacka dem för en oförglömlig kväll. Sehr gut Rammstein, sehr gut!

Det här året har varit ett helt fantastiskt konsertår för mig! Det inleddes med Ghost som spelade i Globen i våras, sedan såg vi Metallica på Ullevi på semestern och nu avslutades det med Rammstein på Stockholm Stadion. Metallica och just Rammstein är två av mina största favoritartister, och Ghost har nu tack vare deras konsert sållat sig till skaran av favoritartister. Nu har jag inga fler konserter inplanerade i år, men i februari så intar vi Hovet och lyssnar på Sabaton! Det är något att längta efter, ser verkligen fram emot den kosnerten och hoppas att de bjuder på en lika bra show som de brukar. Rock on!

Det fanns inte så mycket mer att berätta om just nu, men jag hoppas att jag inspirerat en och annan att boka biljetter om Rammstein kommer tillbaka till Stockholm igen. De ska ju spela på Ullevi nästa sommar, men tror att de två konserterna är utsålda. Annars uppmanar jag alla som vill att gå och lyssna på dem och upplev det tyska spektaklet! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den som planerade ombyggnationen av Stocholm Central. Det är ju omöjligt att hitta där nu, både Jocke och jag var totalt förvirrade när vi klev av pendeltåget. När vi trodde oss ha tagit oss upp vid stora vänthallen vid Vasagatan så visade det sig att vi hamnat på andra sidan vägen en bra bit ner på Vasagatan. Så det var bara att gå tillbaka men ovan jord denna gången så man hittade fram, det är ju generande för oss stockholmare att inte ens hitta på vår egen centralstation längre…

Something Smells…

13 augusti, 2019UncategorizedDumbo, Ekman Bil och Båt, Frozen II, Nanowar of Steele, Norwegian Reggaeton, Oxrullader, Richie Puzz, Sheriffen, SvenPappatarzansblogg

Men hallå, kan man få uppleva helgen igen? Den blåste ju bara förbi och någon vila hann man ju inte med denna gången. Men trots att den passerade snabbt förbi så var helgen riktigt trevlig vill jag lova!

I fredags hämtade jag barnen efter jobbet, och efter middagen så hade vi fredagsmys med godsaker och film. Vi hade köpt den nya versionen av ”Dumbo” som vi kollade på, jag tyckte den var sådär men barnen verkade gilla den mer. De var fångade av handlingen trots att den är ganska så seg enligt mig, men filmen var ju till dem så det viktigaste är att de tycker om den. Och jag måste berätta något som lockade fram många skratt i soffan, det var innan filmen började och en trailer för filmen ”Frozen II” spelades upp. I en av scenerna där så kommer Christoffer ridandes på sin ren Sven i full fart följd av andra renar, och när Theo ser detta så utbrister han:

– Oj, titta vad många Sven! Sa han högt och pekade.

Hahaha! Freja skrattade hejdlöst åt detta, att han sa ”många Sven” istället för många renar. Och skrattet smittade ju snabbt av sig så snart skrattade vi alla åt detta, nu måste vi ju se denna filmen på bio när den haft premiär i jul!

På lördagen så hade jag bjudit över min far och Sussie på middag, som ett tack för att vi fått låna hans bil medan min stått på verkstaden. Jag trodde ju att det bara skulle ta en vecka eller så att få bilen lagad, men efter många turer så ser den nu ut att bli klar nästan två månder senare. Så för att visa min uppskattning ville jag bjuda på något som jag vet att han tycker om men troligen inte väljer att laga själv hemma, nämligen oxrullader! Detta var ju något som min fantastiska farmor brukade bjuda oss på, och hennes oxrullader var kanske en av favoriträtterna när jag var barn. Så när jag berättade detta för mina syskon Linda och Tommy så ville de också komma förbi och äta med oss, och även deras familjer såklart. Så det belv en stor släktmiddag nästan kan man säga, vilket var väldigt trevligt. Men framför allt väldigt gott!

Igår hörde jag något riktigt märkligt på radion. Det var morgonprogrammet på ”Bandit” som spelade upp en låt som heter ”Norwegian Reggaeton”, och detta kan vara årets konstigaste låt faktiskt. Men det märkliga var att den var ändå ganska bra! Programledarna Sheriffen och Richie Puzz kommenterade låten medan den spelades, och det var ju roligt i sig men de väckte min nyfikenhet för denna märkliga låt. Jag var tvungen att lyssna på den när jag kom hem senare på kvällen, och den blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Så lyssna på den, jag kan tyvärr inte beskriva hur den är utan denna måste upplevas!

Något annat som hände igår var att bilen blev klar och kunde hämtas! Växellådan var nu bytt och nu kan man köra med bilen igen utan att den dummar sig. Dessutom så höll verkstaden sig inom prisbilden de lovat, sådant gillar jag! Detta trots att de fick byta någon damask och göra en framvagnsinställning som ej var med i beräkningarna från början. Det lät som ett avancerat ingrepp att byta växellåda, men enligt mekanikerna så var det inga problem. Något var dock annorlunda med bilens utseende när den var klar, jag kunde dock inte sätta fingret på vad det var…

Haha! Nej bilen var inte alls delad på mitten, utan den var nu hel och fungerar bra att köra igen. Jag blev så jäkla glad att när jag satte mig i bilen så fylldes jag av mys och kramade ratten, äntligen var den hel och fin igen. Jag måste rekommendera bilverkstaden som hjälpte mig med detta, den heter ”Ekman Bil och Båt” och ligger i Mölnvik. Jag har lämnat in bilen där tidigare och många på jobbet åker dit, de har nämligen suverän service och alltid ett trevligt bemötande! Det är som natt och dag om man jämför med j***a s**t Bilia, så här kommer jag fortsätta att lämna in bilen om det behövs i fortsättningen. Stort tack för den snabba hjälpen!

Men ingen rök utan eld som man brukar säga, även om det inte passar in så bra här just nu. Det komiska i detta var att när jag kört hem så tändes servicelampan på bilen, haha! Den kom ju precis från verkstaden, varför händer detta nu? Men service på bilen gör jag själv, så det behöver jag inte lämna in bilen för att få gjort. Men då fick jag något att göra nästa barnfria helg…

Jag vill även rikta ett ENORMT TACK till min far som lånade ut sin ögonsten till barnen och mig undertiden min bil blev reparerad, jag vågar inte ens tänka på hur omständigt och jobbigt allt skulle ha varit annars. Och även lånade mig pengarna jag behövde för att kunna lösa ut bilen, annars hade jag varit tvungen att vänta till lönen kom in på kontot. Och förmodligen behövt sälja min kropp eller något annat hemskt, för detta blev en dyr historia. Men ändå så blev det bra mycket billigare än vad ockrarna på Bilia skulle ha betalt för samma jobb. Jag blir sur bara jag tänker på den där förbaskade parasitverkstaden…

Imorgon ska jag på konsert och se Rammstein spruta eld! Det blir väldigt kul, de bjuder alltid på en grym show. Så detta kommer ni att få läsa om i nästa blogginlägg! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till doften som spridit sig i bilen efter att den stått så länge utan att den använts. Det luktar huggorm! Unken huggorm, fy fasen. Jag köpte en hederlig wonderbaum med skogsdoft som jag nu tryckt in i munstycket till kupefläkten, snart blir allt bra igen.

The Fluga

9 augusti, 2019UncategorizedBullen, Förföljd, Fluga, Iaktagen, KonditionPappatarzansblogg

Har ni någon gång känt er förföljda? Det är en ganska obehaglig känsla att ständigt känna sig iaktagen och det kränker ju ens integritet. Detta är något jag fick uppleva på torsdagen…

Denna otäcka upplevelse startade direkt när jag startade min arbetsdag och klev in på kontrollabbet på jobbet. Först den där känslan av att någon tittar på dig, men du vet att du är ensam på platsen så det finns ingen annan där. Jag började förbereda mätinstrumenten för arbetsdagen och startade sedan upp datorn, då kände jag det igen. Och nu blev det en stor grej av det hela och jag gav mig tusan på att ta reda på vad som pågick, så jag tittade mig omkring på labbet och sedan vidare ut i korridoren utanför. Men ingen person syntes till ännu, och när jag går tillbaka till skrivbordet så kommer plötsligt något farande mot mig!

En fluga! Svart och lite äcklig! Jag viftar försiktigt bort den och hoppades att den skulle flyga vidare ut i korridoren, men den försvann. Jag satte mig vid datorn och startade upp allt, då kommer flugan inflygande till mig och landar bredvid min kaffekopp. Jag viftar bort den igen, men den snurrar bara runt en stund och landar sedan på skrivbordet igen. Den störde mig inte, men eftersom det inte finns några fönster där jag sitter så tänkte jag att den kommer ju dö om den stannar där inne för länge. Jag gjorde därför ett försök att vifta ut den i korridoren så att den kunde söka sig ut till friheten igen, men den kom bara tillbaka in igen och landade någonstans i närheten av mig. Sedan satt den bara där, den slickade sina ben och bara glodde på mig…

När dagens första prov kom till oss på labbet så ignorerade jag flugan och började analysera detta prov, men jag behövde även gå bort till andra änden av korridoren för att hämta ett protokoll jag skrivit ut på skrivaren där. Och vad händer då! När jag är påväg tillbaka så möter jag flugan, den flög precis ut från labbet och förbi mig. Härligt tänkte jag, äntligen är den fri och jag kan få arbeta ifred. Jag började mäta provet och kände efter en kort stund att något kittlades på mitt ben, där var den igen! Flugan var tillbaka, och med mitt dåliga morgonhumör så började jag nu bli aningen irriterad. Jag viftade och försökte nu skrämma ut den från labbet genom att göra mig stor och farlig. Det gick sådär. Den följde efter mig och landade bredvid mig på skrivbordet igen, och bara tittade på mig med sina stora ögon. Efter en kort stund så kom en kollega förbi och då berättade jag om flugan som förföljer mig, men enligt min kollega så tycker flugan uppenbarligen om mig och vill vara min kompis. Jag kunde ju inte låta bli att misstänka om jag luktade illa eller något för flugor gillar väl bajs, eller hur? Men jag luktade ju alldeles förträffligt där jag satt i mina rena kläder utan bidoft, så varför kunde flugan inte bara lämna mig ifred. Detta började bli påfrestande även för en person med mitt annars ganska långa tålamod, jag vill inte vara kompis med flugan. Den verkar ju pervers också som slickar på sina ben när den stirrar på mig, dumma flugfä!

Det var en annan sak jag skulle ta upp här, som jag grubblat över en hel del den sista tiden. Konditionen, varför är den plötsligt borta? Jag har inte tränat aktivt senaste åren så det är inte så konstigt att man flåsar mer än tidigare, men jag har ändå orkat med aktiviteter utan större problem. Fram tills nu, i sommar. När jag har parkerat bilen på jobbet på morgonen så går jag in genom entrén och direkt till kaffeautomaten, så ser morgonrutinen ut för mig varje arbetsdag. Men nu finner jag mig andfådd och flåsandes när jag kommer fram och trycker mitt val av kaffe på maskinen, och så brukar det inte vara. Jag tänkte efter och kom snabbt fram till att det är ju ganska många steg från bilen fram till kaffeautomaten, detta skulle jag räkna ut nästa dag för att få lite fakta på detta. Så det gjorde jag nästa morgon, fasen alltså…

23 steg… Ynkliga 23 steg och jag nästan dör! Varför ska man… Hur kunde det… Nej jag blir på riktigt besviken nu, detta är allvarliga saker! Jag får ta med mig en egen kaffeautomat, en sådan där kapselmaskin kanske. Den kan jag ha bredvid skrivbordet så att jag slipper denna omväg på morgonen i fortsättningen och inte slösar bort alla mina steg så att jag blir utmattad innan arbetsdagen ens har börjat.

Till er som undrar hur det gick för flugan så kan jag informera er om att den fortsatte att hänga efter mig. Och för er som dessutom höjer ett ögonbryn över om det verkligen får vara flugor på labbet kan jag lugna er med att säga att det inte är någon fara, det är lock på allt som finns där så ingen risk för kontaminering eller spridning av bakterier på något vis. Om jag förflyttade mig så nog tusan dök den där flugan upp i närheten av mig till slut med stirr i blicken och slick på benen. Den följde till och med mig när jag tagit mig hela vägen bort till lunchrummet för att äta lunch, och surrade runt omkring mig där. Om det nu var samma fluga eller om den bara har väldigt jobbiga polare vet jag inte helt säkert, men där flög den nu runt som ett lyckligt barn på ett stort lekland medan jag försökte äta min matlåda. Sedan var det samma visa när jag var tillbaka på labbet igen, jäkla surr surr och slick slick! Och när jag gick hem för dagen så släckte jag lyset men lämnade dörren på glänt, i hopp om att flugan skulle följa ljuset i korridoren och söka sig vidare under natten. Men vad tror ni händer när jag sätter mig i bilen och börjar köra hem, jo den där jäkla flugan befann sig nu i bilen och flyger surrandes framför mig mot vindrutan och stör min sikt! Den gjorde mig nu alldeles GALEN! Jag tog rattlåset som låg bredvid mig i bilen och försökte mosa den där jäkla flugan, men den var ruskigt snabb den lilla rackaren. Så jag träffade inte direkt, efter en stund träffade jag…

Nu tror jag inte att det var samma fluga, för det vore ju faktiskt väldigt märkligt om den skulle lyckats följa efter mig hela vägen till bilen. Så jag antar att detta var en annan fluga som råkat flyga in i bilen. Och jag försökte inte slå ihjäl flugan med rattlåset på riktigt om ni trodde det, den fick bara flyga ut genom sidorutan. Men vart kommer alla flugor ifrån helt plötsligt, är det någon babyboom i djurriket bland insekter nu eller vad är det som händer? Vart tog TV-programmet ”Bullen” vägen, jag har så många frågor om livet just nu…

DAGENS JERKER går till flugan som förföljde mig en hel arbetsdag. Det surrar fortfarande i mitt huvud efter att ha tvingats lyssna på den när den flög runt och störde sin omgivning. Det vill säga mig, dumma fluga…

Fire In The Hole

6 augusti, 2019UncategorizedDas Boot, Guinnes Rekordbok, Mormor Solen, Motorcykel, Thai-Cube, The Emoji Movie, U96Pappatarzansblogg

Vi måste alla ställa oss upp och ropa ut ett glatt HURRA för Solveig, eller mormor Solen som barnen fortfarande säger. Denna enastående kvinna fyller idag 90år och verkar lika pigg och glad som alltid, så ett stort grattis för mormor Solen! Hurra! Hurra! Hurra!

Barnen var hos mig i helgen, och det var himla trevligt! I fredags så käkade vi gyros hemma som är så galet gott, och det är väldigt uppskattat av barnen också. Sedan ville de visa ”The Emoji Movie” för mig, så vi tittade på den innan vi skulle sova. Den var så ”bra” att jag somnade direkt efteråt, hihi! Men kul att de kommer med förslag på filmer ibland, och filmen var inte dålig utan den var bara inte så underhållande för mig som är vuxen.

I lördags åkte vi och badade hos min mor, och där var även mina syskon och barnens kusiner på besök så det blev full fart hela eftermiddagen. Det badades och lektes lekar, det är rätt skönt att man kan sitta och fika med de vuxna nu igen. Jag ser på min bror Tommy som får jaga efter lilla Tove nästan hela tiden, och det var inte länge sedan man själv hade det sådär. Men nu är barnen större och sköter sig alldeles förträffligt själva när de leker och tar hand om varandra. Så härligt! Barnen fick även åka motorcykel med Kent, och detta var väldigt uppskattat och roligt. Det pratades mycket om det när vi åkte hem sen, och de visade vart de hade kört och sett rådjur längs vägen.

I bilen så hörde vi låten ”Das Boot” av U96 på vägen hem, och de ville lyssna på den om och om igen för att höra ubåtsljudet (pinget från sonaren). De ville veta vad det var och hur det fungerade så jag förklarade så gott jag kunde, och berättade att musiken kommer från en gammal film som heter just ”Das Boot”. Det är en galet spännande och bra film, så om någon mot all förmodan har missat den så bör ni genast ta er en titt på den! Jag berättade om händelserna i filmen, hur ubåten blir jagad och får gömma sig för andra båtar. De blev så fascinerade av min berättelse att de ville se på filmen, men jag sa att de måste bli lite äldre först. Men de fick titta på musikvideon av U96 när vi kom hem! Det var tydligen tillräckligt spännande för de ville se den flera gånger, så efter det så hade man den på hjärnan resten av kvällen. ”One – Two – Three – Techno”…

På söndagen så skulle vi till Theos fotbollsträning, men han orkade inte sa han och vädret var väl inte så bra det heller för den delen. De har frivillig sommarträning nu för de som vill, så det gick bra att avstå denna gången. Sedan duschade alla barnen och klädde upp sig fint, för de skulle åka och fira mormor Solen denna dag. Så redan efter lunch så åkte jag och lämnade dem i Farsta på kalaset där Jenny tog emot dem. Sedan åkte jag hem igen och tvättade, för det kan man göra på söndagar.

Jag visade tecken på lathet i veckan och hade inte tagit med mig någon matlåda till jobbet, och då måste man ju snabbt improvisera i lunchrummet! Så det gjorde jag då, och ställde mig framför kylen och frysen med färdigmat som man kan köpa där. Jag kliade mig i skägget och sneglade mot de frusna pirogerna och pizzorna, men kände att jag tusan är bättre än så! Så jag tittade närmare på de asiatiska små lådorna med olika thairätter, men de hade sådana där chilifrukter som visade hur starka de var. Varför finns ingen maträtt med bara en chilifrukt eller en överkryssad chili? Nu var det bara två (medium) eller tre (stark), och jag känner mig själv så pass bra numera vid snart 40-års ålder att tre chilifrukter är absolut inget för mig. Inte två heller egentligen, men vad skulle jag göra då? Det fanns ju bara det eller de där pirogerna eller pizzorna att välja på annars, så nej det fick bli en låda av styrkan medium. Två chilifrukter alltså, och en chokladboll att neutralisera en eventuell katastrof i munnen om det skulle uppstå…

Nu kanske ni tror att jag skulle brinna upp när jag åt denna, men det gjorde jag inte alls ska jag be att få tala om! Nej jag värmde på den där boxen med mat, och petade försiktigt i riset innan jag försiktigt tog första tuggan. Inte så farligt, så jag tog en till . Och en till. Ja jag åt upp allt och kände ingen chili alls förrän mot de sista tuggorna, då tog vattenglaset märkligt nog snabbt slut för mig. Fy vad det brände till på tungan nu, men jag var så pass nöjd att jag inte kände av detta redan från början utan lyckades äta upp allt som en riktig tuffing. Sedan skulle jag bara gå från lunchrummet tillbaka till min arbetsplats igen, det var då det hände. Jag slickade mig lite om läpparna och då började det svida och bränna ordentligt helt plötsligt, och jag förstår inte varför! Det hade ju gått typ nästan fem minuter från det att jag tog sista tuggan till att det nu plötsligt började brinna i munnen på mig. Jag lovar, att sommarens alla skogsbränder i hela Europa inte var någonting i jämförelse med det jag nu fick uppleva i min mun! Jag tog raskare steg men mötte ju kollegor som jag knappt kunde hälsa på, och i luckorna mellan dessa personer som jag mötte så småsprang jag med öppen mun och utsträckt tunga så att det fläktade lite i munnen. Tyvärr är jag inte så snabb så det fläktade inte överdrivet mycket, men det hjälpte lite i alla fall. Så jag rusade upp till mitt skrivbord och tog fram chokladbollen jag köpte för att neutralisera munnen, och jag kan ha satt rekord i att äta upp en chokladboll på kortast tid någonsin. Guinnes rekordbok, vart är ni när man behöver er? Nåja, jag mådde bättre efteråt och det gick bra att använda tungan när jag skulle prata igen. Kanske mådde jag lite illa av att ha ätit den där chokladbollen lite för snabbt inpå själva lunchen, men det är smällar man får ta när man ska vara en tuffing i lunchrummet och köpa alldeles för stark mat.

Bara sådär så var detta inlägg slut för denna gången, hoppas ni inte skrattade åt min brinnande mun utan tyckte lite synd om mig och swishade en slant. Jag har startat en egen privat liten insamling till förmån för min Lancia/Volvo som genomgår ett stort ingrepp just nu, vi kan inte annat än hoppas på det bästa. Och hur det gick till när den där asiatiska matboxen skulle ut igen efter att ha passerat genom kroppen behöver vi inte ens gå in på här, utan där kan ni ta hjälp av rubriken och er fantasi så blir det inte så svårt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bilia. Nej bilen är ju inte kvar på verkstaden där längre, men tydligen så är jag långsint och är därför fortfarande sur på dem…

Bedrägerivarning!

31 juli, 2019UncategorizedBedrägeri, Bedrägerivarning, Hamburgare, Healthfulonline, Healthfulonline.com, McFis, Schnitzel, VäxellådaPappatarzansblogg

Det har regnat! Som jag längtat efter lite svalare klimat, och nu tycks det äntligen vara här. Det har både blåst och regnat, det kommer göra mina tomatplantor på balkongen gott. Och natten till igår var första natten på flera veckor som jag faktiskt frös lite när jag låg ovanpå täcket alldeles majestätiskt där i sängen.

I måndags skulle jag hämta min Volvo/Lancia på Bilia, bilen är inte lagad ännu men jag skulle köra den till en annan verkstad istället. Enligt mekanikern så går det att köra med bilen men den växlar inte helt felfritt, så då tänkte jag att vi chansar och ser hur långt vi kommer. Så jag tog med mig Henke och hans son som vittne utifall han inte skulle uppföra sig, sedan åkte vi till verkstaden för att hämta bilen. Mekanikern som tog emot mig i kassan var vänlig, till en början…

– Då ska vi se vad de har gjort för något med bilen… Sa han och började läsa diverse papper som hängde ihop med bilnyckeln.

– Nej de har bara felsökt bilen, växellådan måste tydligen bytas men det har inte gjorts ännu. Jag ska bara hämta bilen så ni slipper ha den ståendes här. Förklarade jag och tog fram min plånbok för att betala.

– Jaha… Jasså det är den! Ja okej, hehe… Skrockade han hånfullt och började knappa på sin dator.

Jag blev lite småsur över att han flinade så elakt åt min bil, men stoppade i mitt kort i kortläsaren för att betala.

– Då behöver du bara betala för felsökningen, det blit totalt 2500kr. Förklarade mekanikern.

Djävla jävel, att de inte skäms! Det kan inte ha tagit dem mer än högst 20 minuter att koppla in sin dator i bilen och läsa av felkoden, och för det ska de ha så mycket betalt. Det är ingen dålig timpeng det tänkte jag surt för mig själv och tryckte stenhårt in min kod på kortläsaren i hopp om att den skulle gå sönder så att mitt verkstadsbesök skulle bli gratis. Det hände ju dock inte…

Henke skulle nu prova att köra bilen från Nacka ut till Mölnvik, så jag och hans son åkte i min farsas bil bakom honom. Det skulle väl vara bra märkligt om det plötsligt gick att köra med bilen nu, och det var nästan precis det som hände. Henke startade bilen och började sakta rulla iväg, sedan dundrade han ut på motorvägen och körde så jäkla fort att vi knappt hängde med honom. Bilen verkade fungera hur bra som helst, mycket märkligt! Men, när vi precis var framme i Mölnvik och skulle svänga av mot verkstaden så började tydligen växlarna att hoppa. Han kunde ändå köra in till verkstaden och parkera bilen där. Stort tack för hjälpen Henke! Oh dear god please have mercy on my car!

Idag ringde de från verkstaden, my dear god had no mercy on my car…

De hade spolat växellådan tre gånger innan den blev ordentligt ren, oljan var alldeles svart och troligen aldrig bytt tidigare på bilen. Men detta hjälpte inte, den vill ändå inte växla ordentligt så byte av växellådan är enda utvägen. Det landar dock inte på några 40.000kr som Bilia ville ha för att byta denna, men runt 27.000kr kommer det att kosta. Buhuuu! *fulgråter* Där ryker de sista besparingar man hade kvar efter semestern, och lite till. Som tur är så har jag världens bästa far som kastade in det som saknades så att bilen kan lagas direkt. Håller tummarna extra hårt nu för att detta ska lösa sig och att bilen kommer fungera efter detta.

Jag gillar hamburgare, och när en ny hamburgare dyker upp på de kända hamburgerkedjorna så väcks nyfikenheten till liv hos mig. Den senaste fick jag nys om en kväll när jag städade lite hemma och hittade en teckning under soffan. Det är inget ovanligt, barnen ritar ganska mycket hemma och sedan kan man hitta teckningarna lite överallt. När jag hittade denna och tittade på den så började jag dock att skratta lite…

Haha, en McFis! Man undrar ju om Freja skrivit det med flit, eller om hon hört fel när jag sagt McFeast. Det skulle inte förvåna mig om hon ville vara lite busig, så jag var tvungen att fråga henne.

– Nej den heter något annat som du brukar äta, men jag kunde inte skriva sista bokstäverna så det blir rätt. Förklarade hon.

– Jaha, en McFeast alltså? Frågade jag för att vara säker.

– Ja den! Men jag har aldrig stavat till den tidigare så jag skrev bara McFis. Det är ingen prutthamburgare pappa, hihi! Berättade hon och fnissade.

Den innehåller fina detaljer också som vanligt när hon ritar, den är bra gjord för en 8-åring tycker jag! Och läskande Coca-Cola med tillhörande sugrör och paraply, och svalkande ”Orio” glass (Oreo gissar jag att hon menar även om stavningen blev lite tokig) till efterrätt. Även denna serverades med ett litet paraply, superfint! Man blir lite sugen att beställa en McFis nästa gång vi går på McDonalds, eller kanske inte förresten… Haha, underbara Freja!

Här tycks man ha blivit utsatt för någon sorts bedrägeri också! Jorå, det har varit en händelserik sommar detta på många sätt. Dock inte så roliga händelser tyvärr. Nej jag fick ett sms där det stod att mitt paket hade anlänt till postens terminal, men för att den ska skickas vidare så måste en avgift på 10 kronor betalas. Jag tänkte då att det måste vara min beställning från Wish som har anlänt, det har nämligen hänt tidigare att jag fått betala en mindre avgift när paketet anlänt till Sverige innan det sedan levereras till mig. Så jag betalade och inväntade en bekräftelse på min betalning, men den kom aldrig. Då backade jag tillbaka till länken och scrollade ner, där i mikroskopiskt liten text stod det att jag i och med min betalning godkänner en tillsvidare prenumeration på någon hälsosida som heter Healthfulonline.com som tycks ligga i Danmark. Nästa debitering skulle bli 305 kronor i månaden tills jag väljer att avsluta prenumerationen och samtidigt var jag nu med i utlottningen av ett presentkort på 10.000 kronor till någon livsmedelsbutik, vilket gjorde mig fullkomligt rasande. Så en polisanmälan är nu gjord och mitt kort är spärrat, de där jäkla parasiterna ska inte få en krona till!

Snacka om att lura folk! Jag lyckades hitta deras hemsida och avsluta prenumerationen, men det tog inte slut där. Idag blev jag uppringd av företaget, och en kvinna vid namn Susanne Eriksson eller något liknande ville meddela mig att jag vunnit presentkortet. Jag blev lite ställd innan jag kopplade vilka de var och tänkte mig för så jag inte skulle säga JA under samtalet så att de kan använda det till att binda mig till något annat skit. När jag konfronterade tjejen som ringde så slängde hon på luren och samtalet bröts. Så akta er för Healthfulonline.com för det tycks vara ett företag som sysslar med bedrägerier och försöker lura människor.

Nu ska jag äta hemlagad schnitzel som tröst för allt elände med bilen och bluffmakeri till elaka företag. Har man det tufft ekonomiskt så får man väga upp det hela med onödigt god mat, det är sen gammalt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER kan ju bara gå till den otrevliga kvinnan Susanne Eriksson på Healthtfulonline.com som avbröt samtalet när jag ville konfrontera dem. Sprid detta vidare så att ingen annan blir lurad!

Where’s My Vacation?

25 juli, 2019UncategorizedÅldersnoja, Bohemian Rhapsody, Episode VIII, Frallor, Godisspelet, Limahl, Natt På Muséet, Neverending Story, Oändliga Historien, Star Wars, Stranger Things, Svalbard, Teletubbies, The Last Jedi, VikingsPappatarzansblogg

Ja som rubriken lyder så undrar jag lite över vart min semester tog vägen, för det känns verkligen inte som att jag varit ledig i hela tre veckor nu när man är tillbaka på jobbet igen…

Tiden går för fort, alltid! Eller är det åldersnoja att känna så? Min teori är att eftersom vädret ej varit av högsta toppklass så blev det inte så mycket badande, utan mer att man umgåtts med vänner och familj. Jag tror att barnen och jag fick ihop två eller tre dagar med bad, och då var vi hemma hos min mor och badade i deras fina pool. Det var inte strandväder då heller men barnen ville så gärna bada, och där kan jag hänga vid poolen med en kopp kaffe eftersom jag inte badar lika mycket och länge som barnen. Så det var trevligt!

Vad har vi hunnit med annars, ja min syster och jag åkte ju till Göteborg och tittade på Metallica och Ghost. Men annars har det blivit lite dagliga utflykter bara, och mer enkla spontana saker. Vi tänkte ju åka till Kolmården eller något, men eftersom jag forfarande inte fått tillbaka min bil så får vi skjuta på detta tills senare i sommar. Ja vad händer där kanske ni undrar, hur står det till med den ”röda Lancian” som plötsligt slutade att växla där på motorvägen efter midsommarhelgen. Det är något jag knappt orkar gå in på längre, så jag ska fatta mig kort. Jag ringde Bilia och ville diskutera olika alternativ med serviceteknikern där, men han var på semester. Då fick jag istället prata med en herre i verkstaden som lät gammal och rutinerad, och han kunde då meddela att på arbetsordern de lagt upp så stod det ingenting om något byte av växellåda eller styrenhet. Istället stod det att de skulle byta ut kontrollsystemet… Han tyckte det var väldigt märkligt, och jag tyckte det lät ännu märkligare. Han knappade på datorn och mumlade för sig själv och undrade vad tusan de som felsökt bilen höll på med, för detta verkade väldigt märkligt. Han rekommenderade mig att kolla om det fanns någon som renoverar växellådor istället, det skulle bli mycket billigare än att de skulle byta allt på Bilia. Jag tackade för detta och kontaktade direkt verkstaden där jag normalt brukar lämna bilen, och där tyckte de också att allt verkade konstigt. Men föreslog då att jag skulle lämna in bilen där och sedan skulle de titta på den och börja med att spola växellådan och fylla på med ny olja. Detta kommer då att ske nästa vecka eftersom de haft semesterstängt, men jag blev glad och hoppas att det ska lösa problemet med bilen.

Jag har som sagt inte åldersnoja! Det har jag inte, men kanske borde jag kolla upp saken för säkerhets skull. Detta slog mig efter att jag sent en fredagkväll satt på balkongen hemma i solnedgången med dundrande rockmusik i mina hörlurar och drack en isande kall Corona. Hur trevligt som helst, men att jag då fick ett infall att jag skulle börja baka frallor. Klockan var ju mycket så detta var inte alls lägligt, men jag ville så gärna ha goda frallor till frukost dagen efter. Men att gå upp tidigt på semestern och baka och sedan behöva vänta tills de är klara innan jag kan få äta dem, det är inte alls min melodi. Utan nu bakade jag dem sent inpå natten, sov länge på morgonen dagen efter och kunde vakna till doften från nattens frallbak. Underbart! Och NEJ det är ingen metafor för att man ligger och pruttar i sängen eller något sådant, skäms på alla er som ens tänkte tanken! Men jag undrar fortfarande varför jag ens börjar tänka i de banorna sent på kvällen, när jag egentligen bara behöver sitta där och njuta av min iskalla cervesa i lugn och ro. Vem tänker på frallor då liksom? Varför har jag så svårt att ibland bara leva i nuet och njuta av lugnet, istället för att skapa knasiga projekt för mig själv. Jag tror det är en åldersgrej, men jag vill bara inte acceptera det helt enkelt…

Barnen har varit hos mig i veckorna och hos Jenny på helgerna under semestern, och nu när jag börjat jobba igen så är de hos mig på helgerna. En smidig lösning som funkat bra, och snart börjar de i skolan igen så jag hoppas att deras sista lediga veckor blir riktigt fina. Det var himla mysigt att ha dem hos mig under semestern, trots det tråkiga vädret. Men vi tog morgonpromenader tillsammans, spelade sällskapsspel och pysslade en hel del. De köpte varsin Teletubbiefigur (ja, de är tillbaka i våra liv igen) och sedan skapade de ett fantastiskt hus till tubbiesarna av en stor kartong. De gjorde en varsin säng med färgglada täcken, gröna växter och Freja byggde deras blå husdjur/dammsugare Noo-Noo av en förbrukad toarulle. Jag ska fotografera skapelsen och lägga upp här senare. Men det var väldigt kreativt gjort av barnen, och jag behövde bara ge förslagen så löste de allt själva. Imponerande!

Vi hade besök av min systers dotter Elvira en dag också, hon sov över och detta tycker ju barnen är så himla roligt. Med sig hade hon ett godisspel som gick ut på att man snurrade en pil på en platta och när den stannat så pekade den på en färg och den färgen på godisen skulle man ta upp ur burken och äta. Det ”roliga” i detta är att den kan antingen smaka väldigt gott som tutti frutti, lakrits eller något annat. Men den kunde också ha en vidrig smak som sur mjölk, kräks eller något annat äckligt. Man ser ingen skillnad på dem utan det är bara smaken som skiljer godisarna åt, men Theo kanske måste träffa läkaren snart för han åt nästan alltid upp godisen även om det var en äcklig variant. De andra hade papperskorgen redo och spottade snabbt ut godisen om det var den äckliga varianten, och sedan drack de massor av vatten efteråt för att skölja rent munnen. En rolig spelidé som barnen hade väldigt kul tillsammans när de spelade, kan rekommenderas!

Vi hann med några filmkvällar också, och tittade på filmer de frågat om tidigare. Som exempelvis ”Star Wars – Episode VIII”, den är ju väldigt seg tycker jag men de var lika fascinerade som tidigare när de fått se filmerna av George Lucas mästerliga saga. Nu finns det dock inga filmer kvar i rymdsagan som de får titta på, utan de måste bli lite äldre först innan de får se de andra filmerna. De är ju lite intensivare och mörkare, mer i min smak men barnen får vänta med dessa några år. Så vi har istället tittat på ”Natt På Muséet” som de tyckte jättemycket om, de var särskilt förtjusta i T-Rex skelettet som uppförde sig som en stor hund. Jag hade bara den första filmen hemma men har nu hittat de andra två som de kan få titta på en annan gång. Men filmen vi såg som de kanske pratade mest om efteråt var ”Den Oändliga Historien”, både del 1 och 2. Den tyckte de var väldigt spännande och nästan magisk, och titelspåret av ”Limahl” spelades hemma väldigt ofta efter att vi sett filmerna. För mig var detta nästan nostalgiskt, eftersom jag älskade den första filmen när jag var barn. Kul att barnen också gillade den!

Vädret som sagt, inte det bästa denna semester! Detta gjorde att jag hann med att titta på lite filmer och serier, där vissa var mer minnesvärda än andra. Jag fick låna filmen ”Bohemian Rhapsody” av Sussie, den var väldigt bra. Han som spelade rollen som Freddie Mercury gjorde det briljant och musiken av Queen är oftast alltid bra! Så denna vill jag rekommendera, även om man kanske inte är något större fan av Queen så var den intressant och underhållande.

Sedan har jag försökt komma ikapp i serien ”Vikings” och tror jag bara har ett avsnitt kvar nu, men denna har verkligen blandat och gett sista säsongerna. Ibland är den väldigt bra, för att sedan bli otroligt seg och ganska förutsägbar. Och varför Floke vimsar runt på Island undrar jag fortfarande, han som var en annan intressant karaktär men som nu bara är konstig och knäpp. Nej jag börjar få lite samma känsla för serien som med ”The Walking Dead”, att nu får det faktiskt vara nog. Antingen så får de se till att fånga upp mitt intresse igen eller så kan de väl bara avsluta serierna nu. Jag vill ju av någon märklig anledning se klart dem och kan liksom inte bara sluta titta, men önskar verkligen att de tog slut snart. Det känns så orättvist att sådana serier fortsätter medan min absoluta favoritserie just nu, ”The Big Bang Theory”, läggs ner medan den fortfarande är helt enastående underhållande och bra. Dock så är vikingen Ivar ”den benlöse” fortfarande en kuslig typ som bjuder på en och annan överraskning i denna serien, men han klarar inte av att bära fram serien själv…

Sedan har vi en serie som jag längtat efter, nämligen säsong 3 av ”Stranger Things” som hade premiär i början av juli. Jag tänker inte spoila något här för er som inte hunnit se den ännu, utan bara berätta vad jag tyckte om den. Och vad tusan hände där, den var inte alls i samma klass som de två första säsongerna. Dock så var speciellt den första säsongen väldigt bra, så mina förväntingar var nog skyhöga även på denna. Denna säsongen var egentligen inte dålig, jag tycker bara att den saknade mystiken från föregående säsonger. Och det finns såklart monster även i denna, men det var inte alls i min smak. Det var mer äckligt och inte lika kusligt som det från första säsongen, men det är bara min åsikt. Och jag kanske inte är målgruppen här, utan serien kanske riktar sig främst mot ungdomar egentligen. Humorn är bra men ibland lite tramsig, jag kan ju inte låta bli att roas av sheriffen i serien som kämpar med så mycket i sitt liv. Den var underhållande i alla fall med enorma flirtar från det glada 80-talet i form av leksaker, mode och inte minst musiken. Bara det gör denna serien sevärd, och jag hoppas såklart på en fjärde säsong nästa år.

Tycker att jag sammanfattade min semester ganska bra där, känns som att det blivit lite för mycket TV-tittande för min del bara. Men så kan det bli när solen sviker, och det bästa är att jag ju har två veckor smester kvar som jag kan ta ut i höst. Får se när det blir bara, men det är skönt att veta att man har lite ledighet kvar som bara väntar på att bli förbrukad. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Svalbard. Detta var min tilltänkta tillflyktsort förra sommaren när det var så varmt, och även nätterna denna sommar är fruktansvärt varma. Men nu när jag googlar på Svalbard så har klimatförändringarna drabbat dem och inte ens isbjörnarna vill vara kvar där. Vad ska jag då dit och göra? Och vart ska jag nu ta vägen istället…

Bort Från Götlabörg

10 juli, 2019UncategorizedPappatarzansblogg

Gud! Åh… Gud, mina vader! Efter att ha stått upp och ibland på tå så spänner det i kroppen idag. Men vet ni, det var så jäkla värt det!

Alltså vilken kväll vi hade igår, vädret var härligt och regnet höll sig borta hela kvällen. Vi kan börja när vi anlände till Göteborg med vårt tuff-tuff tåg, solen sken och vi började vår 3km långa promenad till vårt hotell. Man kan ta taxi också, men det var en skön och välbehövlig vandring efter att ha suttit på tåget i över tre timmar. Så stegräknaren på klockan chockades av alla mina steg och vibrerade för fullt av glädje, den bjöd även på glada kommentarer som ”bra jobbat” som gjorde mig glad. Efter att ha gått uppför vad som måste ha varit Göteborgs längsta backe så var vi framme vid hotellet och checkade in oss. Men vi stannade inte kvar där länge utan gick vidare ut på stan för att hitta ett bra ställe att äta middag. Det blev en italiensk krog, med många rockers som satt där på uteserveringen med oss. Och som vanligt så spelades det nästan bara musik av Metallica på alla uteställen vi passerade, det gillar jag! Vi dröjde oss inte kvar särskilt länge utan gick vidare mot Ullevi, och ju närmare vi kom desto mer folk var det på gatorna och mer hög musik hördes. Det som är bra med Göteborg är att de verkar ha tagit vårt besök på största allvar, för de hade ritat markeringar på vägen av mig och min lillasyster där vi skulle gå…

Någon vandal här på västkusten hade dock smetat tuggumi på könet av min gubbe, väldigt omoget. När vi kom fram blev Linda lite imonerad av allt folk, det var ju en hel del som samlats utanför arenan nu. Precis när vi nådde vår entré hörde vi ett högt dundrande inifrån arenan, det första av de två förbanden startade sitt gig. Bokassa från Norge, försökte dra igång pupliken med sin rock/punkiga musik. De var underhållande men inte riktig min typ av rockmusik, men jag tyckte ändå om deras framförande. När de klivit av så fortsatte arenan att fyllas med mer och mer människor, och många runtomkring oss på ståplats satt ner på marken och drack öl och hade trevligt. Snart var det ju dags för Ghost att entra scenen, som var helt gigantisk för övrigt! För mig är det ju en riktig jackpott att få se dessa två rockband (Metallica och Ghost) uppträda samma kväll. Linda var taggad nu, och när bakgrundsmusiken tystnade och intromusiken ”Ashes” startade så ställde sig alla upp och applåderade. Sedan dundrade gastarna igång showen med ”Rats” och publiken jublade när Cardinal Copia sprang ut och började sjunga!

Jag ÄLSKAR kardinalen, och Ghost är så otroligt underhållande att se live. Nu var scenshowen mindre än när vi såg dem i Globen, och det upplevdes nog som mindre än vad den verkligen var eftersom Metallicas monsterbygge till scen syntes i bakgrunden. Men musiken var minst lika bra som sist, och publiken var närvarande genom hela showen. De kunde såklart inte framföra alla deras bra låtar på en timme, men jag var nöjd med låtvalen. Som uppvärmning åt Metallica så gjorde de mycket bra ifrån sig, och låten ”Dance Macabre” blir bara bättre och bättre för varje gång jag hör den.

Gastarna far runt över scenen i högt tempo och vrider upp temperaturen på besökarna i publiken. De släpper loss och showar för fullt iklädda sina silvermasker, och kardinalen charmade nog alla som var där på hans egna speciella sätt. Ett väldigt bra gig! Jag måste övertala mina kära vänner att följa med mig nästa gång och se dem live, det är verkligen speciellt. Linda var lyrisk efteråt, hon är ju väldigt förtjust i Cardinal Copia så detta var hennes höjdpunkt på kvällen. Min skulle komma alldeles strax…

Fasen alltså! Vilka rysningar man får när allt drar igång, när den sedvanliga videon från ”The Good, The Bad, The Ugly” visas på bildskärmarna till musiken ”The Ecstasy of Gold” av Ennio Morricone. Pulsen rusar, publiken sjunger med och alla laddar för att bandet ska kliva ut och riva av första låten. Då ställer sig detta spektakel till ”höstack” precis framför mig och skymmer all min sikt av scenen…

Hörru du! Asså jäla skit fan, nu flyttar ru på re annars får ru smaka på Jörgen här! Fattar ru!

Så hade Ragge vrålat, men här inne hörs man ju inte. Det intressanta med denna personen iförd sin Avenged Sevenfold t-shirt var att han tittade bak mot publiken större delen av tiden, som om han hamnat på fel konsert eller letade efter någon. Jag hörde publiken skrika ut sin glädje när de såg Lars Ulrich börja smälla på sina trummor och James ”Papa Het” Hetfield vråla ut första textraderna till ”Hardwired” i mikrofonen framme på scenen. Strängbändarna Kirk Hammet och Robert Trujillo for runt någonstans där framme men allt jag såg var den förvirrade jäkla höstacken framför oss. Tack vare publikhavets energi så förflyttades alla runt och även höstacken försvann framför oss tillslut. Linda såg inget annat än bildskärmarna där vi stod, men hon hittade tillslut en förhöjd metallplatta att stå på så att hon kom upp lite. Även jag kunde sträcka mig upp på tå och nu få se glimtar av rocklegendarerna på scenen.

James välkomnade alla som tagit sig till Ullevi och berättade att när de för första gången spelade i Göteborg för 38 år sedan så kunde han aldrig föreställa sig detta. Han och hela bandet visade ödmjukt sin uppskattning och tackade alla som var där. Och det var några stycken visade det sig, de slog det nordiska rekordet för ett rockband i och med denna konserten som hade över 64000 åskådare på plats. Bravo! Bara att applådera och tack för att vi som var där fick vara med om detta.

Låtvalen var bra, och jag kan inte klaga på något under deras framförande. De är som jag berättat tidigare, kanske ett av de bästa banden man kan uppleva live. De bjuder alltid på en otroligt bra show och framför musiken under en väldigt hög lägstanivå utan problem. Jag har nog sett dem sex eller sju gånger nu, och en viss mättnadskänsla borde kanske ha infunnit sig men så är det inte alls. De är fortfarande storslagna, och det enda jag kan klaga på är att jag inte får uppleva alla låtarna jag gillar under en konsert. Men det är nästan omöjligt med tanke på hur många bra låtar de gjort genom åren, men jag nöjer mig gott med de jag får höra. Igår var allsången till ”The Memory Remains” och ”Nothing Else Matters” helt fantastiskt. Men även klassikerna ”Master of Puppets”, ”One” och ”Creeping Death” var grymt bra. Ja allt var nästan magiskt bra, och Linda som kanske inte är deras största fan tyckte konserten var sjukt mäktigt. Ja jäklar vilken kväll, i över två timmar bombarderade de ut sin musik och kroppen nästan vibrerade efteråt. Nu längtar man redan tills de kommer tillbaka till Sverige igen, och enligt Lars så är de tillbaka redan nästa år. Det återstår att se, men de är så välkomna!

Jag behöver dock inte vänta alltför länge på nästa konsertupplevelse. I augusti kommer ju Rammstein till Stockholm med deras enorma eldshow och då är mina vänner och jag såklart på plats! Vi passade även på att boka in ytterligare en konsert, förra veckan släppte Sabaton biljetterna till sin kommande turné.

Och vi fick tag i biljetter, så i februari stormar vi Hovet till bombastisk krigsmusik! Jag har inte hört så mycket av singlarna som släppts till deras kommande skiva, men det jag hört låter lovande. Och låten ”Bismarck” som de släppte som singel för ett tag sedan är jag vansinnigt förtjust i, kanske en av deras bästa låtar enligt mig. Så i vinter ses vi dalmasar, ja de i bandet alltså. Kanske någon annan jag känner som också ska dit?

Hjälp vad mossig jag känner mig i huvudet här nu, och värkande vader på det. Haha, stackars mig! Nej det var värt det, jag ska vila lite här på tåget nu. Linda smyglyssnar på Metallica i sina hörlurar, men ljudet sipprar ut och jag hör henne spela ”Master of Puppets” om och om igen. Busted! Nu är hon nog ett större fan än vad hon vill erkänna. När jag kommer hem ska jag hämta barnen som sovit hos sin mormor Lena, det blir mysigt att träffa dem snart. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den där ”höstacken” på konserten. Är man lång med trasselhår så borde man väl kamma till sig eller ta hänsyn till mig där jag står. Det finns såklart inga lagar eller regler för detta, men jag tycker det ändå…

Mot Götlabörg

9 juli, 2019UncategorizedPappatarzansblogg

Här sittar jag och firar semester, hur härligt som helst. Men vart är solen och det vackra vädret?

Risken känns ju överhängande stor att jag är precis lika blek efter semestern som jag var innan, om inte solen tittar fram snart. Jag har ju nästan två veckor kvar av semestern så man ska inte ge upp hoppet. Inte än i alla fall…

Förra veckan så fortsatte barnen och jag att utforska det universum där ”Star Wars” utspelar sig. Denna gången tittade vi på episod VII och VIII, de senaste i sagan så att säga. Där vi får följa Rey, Finn och Poe i deras kamp mot ondskans krafter i form av Kylo Ren och Första Ordningen.

Freja gillade detta och dagen efter så ritade hon en teckning, den porträtterade det hon sett på ett bra sätt tycker jag…

Hahaha! ”Star Wårts” alltså, hur kul hade inte jag åt detta! Även om jag såklart inte gjorde annat än älskade denna teckning, där hon förklarat allt så himla bra. Även Nova och Theo verkade förtjusta i filmerna, och lekte jediriddare med varandra. De senaste filmerna i denna sagan är ju inte mina favoriter om man säger så, det är en lite för familjär Disneystämpel över det hela. Jag som är mer för de mörka djupa krafterna får hoppas på ett fyrverkeri av detta i den sista filmen som kommer i december. May the force be with us!

Nu sitter min syster och jag på ett tåg av modell X2000 på väg till Göteborg, där vi ska stanna ett dygn. Vi ska till Ullevi på konsert och titta på Metallica! Hell yeah!

Mina husgudar! Det ska bli så kul, och det är första gången min syster ska se dem live. Och det är ju en av de bästa konsertupplevelserna man kan uppleva, tycker jag! Bokassa är ett av förbanden, och Ghost är det andra. Det sistnämnda såg vi spela i Globen i vintras, och då blev ju min syster en liten smula jättemycket kär i kardinalen. Så hon kanske ser mest fram emot att se dem spela, och de har ju blivit ett av mina favoritband den sista tiden så även jag tycker det ska bli häftigt. En recension om detta kommer imorgon!

Fotbolls-VM i Frankrike är över, och där måste vi ju ändå hylla framgången för landslaget. De knep bronsmedaljen efter att ha vunnit över England, och är därmed det tredje bästa landslaget i världen just nu. Otroligt imponerande och det var riktigt kul att följa dem i detta VM. Stort grattis till landslaget!

Marcus, min gode vän! Han är gräsänkling och bjöd över oss på middag i lördags. Med grill och vin, ja efterrätt och hela baletten! Mogge kom på att han var med sin familj i Grekland och lämnade därför återbud dagarna innan. Men vi som följer denna trendiga halvitalienare i sociala medier insåg ju detta i tid och förstod att vi skulle få klara oss utan honom denna gången. När jag kom dit var Tommy redan på plats och hällde upp vin i glasen, skål! Efter en stund kom Erik och hans barn, därmed var vi alla samlade för kvällens mingel. Maten var utsökt, sällskapet underbart och stämningen avslappnad och skön. Kort efter att Erik och barnen gått hem började Tommy frysa ute på terrassen, och tvingade oss att flytta vår soaré inomhus. Där svepte han in sig i en filt på soffan, sen kom John Blund och liksom bara tog honom ifrån oss. Kvar satt Marcus och jag, vi bara tittade på den sovande Tommyn och kliade oss i huvudet. Men vi fortsatte våra samtal där vi pratade gamla minnen och även planerade tänkbara resmål för vår nästa gemensamma resa. Det vore så kul att få resa tillsammans snart igen! Efter detta så var klockan efter midnatt och jag gjorde mig redo att ta en nattbuss hem. Tommy vaknade till liv men talade osammanhängande så det där fick Marcus lösa, haha! På vägen hem kom jag på varför Tommy började frysa på kvällen och somnade så tidigt, han hade ju bara druckit ett glas med Fireball. Ett glas till efterrätt är ovanligt, så jag tror att det var därför han blev kall. Detta får vi dra lärdom av…

Under denna afton hemma hos Marcus så pratades det om serien ”Chernobyl” som jag varit lite sugen på att se, och nu blev jag så pass intresserad att jag kollade på nästan alla avsnitt under söndagen. Men jag sparade det sista avsnittet tills igår, så nu har jag sett klart allt. Men vilken bra serie detta var, wow! Så intressant och obehaglig på många sätt, fy vilken otrolig katastrof denna ”olycka” visade sig att vara. Och hur allt hanterades där människors liv fick offras för att undvika att den totala katastrofen annars skulle ske. Den var väldigt gripande så tveka inte en sekund att se denna, det kommer ni inte att ångra det lovar jag.

Nu vill jag ha kaffe, ska kolla om inte min syster börjar känna sig kissnödig snart. Då kan hon hämta kaffe åt mig på vägen tillbaka, det kommer hon uppskatta. Jag sitter ju dessutom innerst vid fönstret så det är bäst om hon ordnar detta, hihi! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till bokningssidan hos SJ, där de fick mig att tro att jag lyckades boka värsta bra platserna på tåget. Men som nu innebär att vi får åka baklänges hela vägen till Göteborg, jäla skiiit fan…

EFTERLYSNING: Semesterkassan 2019

19 juni, 2019UncategorizedPappatarzansblogg

Har ni planer för semestern och sommarlovet? Jag hade sparat ihop en riktigt fin semesterkassa i år, och planerat lite småresor med barnen sen när jag är ledig. Nu verkar semesterpengarna gå till något annat…

Igår opererade farsan äntligen ut sin gallblåsa (the blow of gall), tack Stefan Löfven och regeringen för den långa väntetiden! De gick tydlingen in via naveln (the navelhole on the stomach) och tömde först gallan innan de avlägsnade den, men allt gick bra och nu har farsan fått komma hem igen. Nu väntar veckor av kurering med smärtstillande och plöjning av TV-serier för hans del, krya på dig bästa far!

Jag fick äntligen tag i serviceteknikern igår! Men han sa bara dumma saker, det blir en dyr historia detta tyvärr. Det finns tydligen en styrenhet i bilens växellåda och den ger ifrån sig ett felmeddelande, att byta denna är svindyrt. Lika dyrt som att byta hela växellådan tydligen, så har ni någon gissning vad slutsumman hamnar på? 5.000kr? 10.000kr? 15.000kr? En begagnad växellåda kostar mellan 10.000-20.000kr, men sedan ska de ju ha betalt för arbetet också. Då hamnar vi på en nätt summa mellan 30.000-40.000kr, alltså mer än vad bilen är värd. Jag känner inga lyckorus över detta alls, inte ett dugg faktiskt. Tänker nog dra till stranden en stund och rensa tankarna lite…

Vad fasen gör man i ett sådant här läge? Bilen går ju inte att sälja nu, och att lägga närmare 40000kr på bilen nu känns ju inget vidare. Då ryker ju hela semesterkassan och besparingarna, vilket innebär att barnen och jag enbart kan göra en dagsutflykt till Farsta C och äta glass en dag på semestern. Ungefär så, vilket dilemma! Jag kontaktade en annan verkstad för att se vad det skulle kosta att laga bilen där, men de kunde inte göra det utan man måste ha tillgång till en programvara som bara finns på Volvo. Inga alternativ alltså än att betala, jag vill bara gräva ner mig just nu. Ska gömma mig och inte komma fram förrän i höst när jag fyller år, då ska jag sticka upp huvudet bland alla höstlöven och blåsa tutandes i en serpentin. Sedan gräva ner mig igen, jag och daggmaskarna ska bli bästisar. Jag ska bli den så kallade ”Maskmannen” som media kommer att vilja raportera om, vänta ni bara så får ni se…

Det finns såklart något positivt i detta också, när bilen gick sönder så kunde det ha hänt på en mycket värre plats (typ Essingeleden) eller vid en sämre tidpunkt. Barnen och jag hade ju tänkt besöka Kolmården i sommar, det kunde ha hänt ända där borta. Det hade varit jobbigare! Så visst kan jag se tillbaka med en lättnad på eländet och inse att det kunde ha varit MYCKET värre. Men jag får anstränga mig ordentligt för att göra det kan jag lova!

Frejas receptbok är en positiv sak jag vill lyfta fram här i mitt liv just nu! Hon har skapat en egen bok där vi ska fylla i våra egna recept på sådant vi tycker om, och alla får använda den hemma. Den är väldigt fin, och hon hade skrivit in alla ingredienser till en pannkakssmet på första sidan i boken. Dock utan mått, så man får väl höfta lite, det blir ju enklast för barnen i alla fall. Himla söt är hon som gjorde denna till familjen, tack så mycket Freja!

Nu är jag helt tom på energi, behöver vardagsöl och soffhäng resten av dagen. Missa förresten inte att komma på mitt stora event, ”Jimpy-World”! En större insamling kommer ske samtidigt till förmån för reperationen av min Volvo/Lancia, och detta event kommer att äga rum på grusplanen framför husen där jag bor. Jag bjuder på massor av god… Saft och Mariekex erbjuds till de tio första personerna som kommer, wohoo! Missa heller inte chansen att få se mig framföra min högläsning om grisen ”Benny” ur boken med samma namn, och ett öppet forum för samtal om bland annat småbarnsåren och ”den kränkta vita mannen vid grillen” kommer att diskuteras där jag bjudit in en av mina favoritpersoner Edward Bloom (osäker på om han kommer eller ej dock). Medtag eget sittunderlag till detta event då det beräknas pågå ganska länge och endast ett fåtal sittplatser (fyra stolar) finns tillgängliga. Jag kommer även sälja handritade teckningar på troll, kaffe och bulle finns till kompispris och kanske kommer ni att få se ett framförande av de legendariska ”Frontstreet Boys”! Jag ska jobba på detta och hoppas att en återförening går att lösa. Ta med barnen om ni har några, annars grannens barn! En dockteater med hemmagjorda dockor av gamla strumpor i olika färger och storlekar bjuder på en känsloresa genom samhällsklasserna i livet. Och ett temporärt lekland kommer installeras i närheten med en fotboll, lekhörna för sällskapsspelen ”Memory” och även ”Yatzy” med enbart tre tärningar, en skev rockring och leken kull för de allra minsta. Gratis inträde för vuxna, 850kr per/barn men då får de leka där hela dagen hur mycket de vill. Det går självklart att swisha ditt bidrag till mig direkt annars, jag tar tacksamt emot alla belopp! Avslutningsvis kommer jag att framföra min egna tolkning och version av låten ”Heart Upon My Sleeve” till minne av den för tidigt bortgångne Avicii, detta med inlevelse till dunka-dunka musik från min trådlösa högtalare jag fick när jag köpte två rör Pringles chips för länge sedan. Men batteritiden på högtalaren är lite dåligt så se till att vara ute i god tid om ni vill se och höra hela mitt framförande! Detta kommer bli en heldag att minnas, nu på lördag alltså! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Nej jag orkar inte, Henke du får den…

Fläktjävel! Så Blåst…

17 juni, 2019UncategorizedArctic AirPappatarzansblogg

Varmt välkomna, låt mig presentera senaste nytt från Bilia där min bil står på verkstaden!

I onsdags var den först på tur att få komma in på verkstaden som sagt, och de verkar kämpa med att knuffa in den för hand eller något liknande för jag har fortfarande inte hört ett smack från dem. Måste vara något extremt ovanligt fel på bilen eftersom de inte hör av sig. Den där datorn de kopplar upp sig med i bilen kanske fick ett virus av min Volvo/Lancia under felsökningen, vad vet jag. Är extra förtjust i att de inte svarar när man ringer heller, det tycker jag är gör det hela mycket roligare. NOT! Så min kampanj mot dem fortsätter, jäkla skitverkstad!

Jag måste ändå säga att min gode vän Mogge är himla fantastisk! Han bejakar barnet inom sig på ett sätt som jag önskar att även jag kunde göra, trots att jag snart fyller 40år. Tänk tillbaka på när ni själva var barn, och hur otroligt glad man blev om någon plingade på dörren eller ringde hem och frågade om du ville leka. Den lyckan och den glädjen fick jag uppleva i fredags när Mogge skickade detta SMS till mig:

Vem blir inte glad över att få en sådan förfrågan, det är ju ren lycka! Jag blev verkligen superglad över att ha blivit tillfrågad, men kunde inte följa med denna gången. Jag ser väldigt gärna fram emot en playdate med Mogge på leklandet en annan gång, och kanske kan vi ta med oss våra barn då också. Haha!

Jag har gjort ett fynd, ett fynd från helvetet visar det sig! Har ni hört talas om ”Let´s Deal”? Det är en sida eller en app där de samlar olika fina erbjudanden, och detta till väldigt rabatterade priser under kort tid. Så det gäller att vara på hugget, och det var jag! Då såg jag en sådan där liten AC man kan ha hemma som heter ”Arctic Air”, som är stor som en liten kub bara. Ni har säkert sett dem på TV-reklamen, man fyller på dem med kallt vatten bara sedan sprutar det ut kall luft och alla är glada. Jag har varit skeptisk till dessa tidigare, och läst om blandade recensioner på nätet där vissa älskar dem och andra säger att de är värdelösa. Vad jag förstår så täcker dessa inte så stort område, utan hjälper enbart i små rum på några få kvadratmeter. Som mitt sovrum, det är litet! Och där kunde man ju testa tänkte jag, innan de säljer slut om det blir en lika varm sommar som förra året. Så jag slog till, dealen kostade 350kr och det kunde det vara värt tyckte jag! Tyckte jag…

För här har ni killen som har blivit blåst, haha! Blåst på sin AC, vilken rolig ordvits. Det började med att jag efter någon dag fick en leveransbekräftelse från leverantören, som tydligen ligger i Kina. Jaha, är det så kallad ”Wish-kvalitet” på denna AC alltså? Jag trodde det var ett företag här i Sverige som tillverkade dessa, men sak samma. Man ska inte måla fan på väggen för det. Så där har vi blåsningen nr.1, NOT MADE IN SWEDEN!

Men det fortsätter, det tog tre veckor innan jag fick hämta ut min nya AC på ett postombud. När jag gör detta ser jag att AC:n är förpackad i en sådan där grå plastpåse som de packar försändelserna i där borta i Kina. Kul, då håller ju grejerna sig hela och fina efter att ha sparkats ombord på något plan och sedan plogats upp av Postnords stora traktor på den gigantiska högen av asiatiska försändelser där ute på Arlanda. Jag hörde ett rasslande ljud i det inslagna paketet och misstänkte att denna är nog skadad i transporten. Där har vi blåsningen nr.2, NOT HANDLED WITH CARE!

Hemma packar jag upp denna Arctic Air och direkt faller en plastbit ur den och ner på golvet. Vet ej vart den kom ifårn, så jag tänker och hoppas att den kanske inte hade en avgörande funktion för denna lilla AC. Så jag kopplar in den i eluttaget och trycker på START-knappen, inget händer. Jag trycker upprepade gånger på knappen och tillslut blinkar den orytmiskt och slocknar om vartannat, och fläkten i denna Arctic Air snurrar inte alls. Jag provar olika kablar, trycker på alla möjliga knappar utan framgång. Då ser jag en bruksanvisning och ropade glatt hurra för mig själv där hemma! Den var på spanska… Där har vi blåsningen nr.3, ENGLISH INSTRUCTIONS NOT NECESSARY!

Den fungerar alltså inte, jag kämpar och undersöker allt vad jag kan men det enda jag lyckades med var att få den att blinka hysteriskt i olika färger. Ja den har en sådan funktion tydligen att du kan tända något LED-ljus i önskad färg för att den ska se fin ut, men denna blinkar alltså i alla färger. Detta gjorde mig uppgiven, så jag skrev ett argt reklamationsärende till ”Let’s Deal” och förklarade problemet i hopp om att få mina pengar tillbaka. Sedan fnös jag åt den där sketna AC:n och tog en kall öl istället. De svalkar minst lika bra de med! Problemet efter någon öl eller två, är ju att då tror du att du kan fixa allt. Så jag tog det mogna beslutet att skruva upp hela AC:n för att se om alla kablar satt på plats på själva kretskortet, det gjorde de tydligen. Men det var ju bra att ha kollat detta i alla fall tänkte jag, och ägnade sedan nästan 40 minuter på att få ihop den plastiga maskinen igen. De små plastknapparna ramlade in i AC:n hela tiden och då fick jag öppna upp allt igen och plocka ut dem, sedan börja om igen. Så höll det på, tills jag tyckte mig ha fått ihop allt igen. Jag fyllde den med nytt kallt vatten och höll tummarna för att den skulle fungera nu, sedan tryckte jag på knappen… Och den startade! Vilket jäkla ess jag är! Nöjd ställde jag mig framför min ”Arctic Air” och väntade på att den skulla kyla ner mig, men det gjorde den inte. Fläkten snurrade nu ordentligt, men lät inget vidare utan morrade högt. Den påminner om en helt vanlig fläkt som man kan hitta i stationära datorer, men av mycket sämre kvalitet då förstås. Medan den surrade på där så försökte jag undersöka var oljudet kom ifrån, men då sprutade den ut vattnet på mig istället. Djävla jävel! Blåsningen nr.4, LOUD AS HELL BAD FAN MADE IN CHINA!

Nu var jag sådär grinig som jag kan bli när för mycket elände och skit händer på samma dag. Jag kopplade ur AC:n igen och tömde den på vatten. Ja det lilla som fanns kvar, sedan skruvade jag upp den igen och följde kabeln från kretskortet till fläkten. Allt såg bra ut, men för säkerhets skull så slog jag till den för sådant hjälper när inget annat funkar. Det är vad får man lära sig i livets hårda skola. Jag blev besviken och tänkte att detta var ett onödigt köp, och hade jag vetat om att den skulle levereras från Kina så hade jag inte köpt den från början. Det var lika jobbigt att skruva ihop allt igen, de små plastknapparna ramlade runt och kablarna var i vägen hela tiden. Men efter lite lirkande så föll allt plötsligt på plats, det kändes till och med bättre än tidigare nu. Det var som att kablarna inte låg så hårt pressade mot kretskortet klängre utan hade funnit sig tillrätta där i lådan, eller så gick de kanske av. Sak samma, jag tog en klunk ur min nu ljumna öl och provade att starta den igen… Den lever! DEN LEVER! Den låter inte alls lika illa heller, jag hade på något ovetande sätt lyckats laga min Artic Air! Alltså, är man händige herrn eller va? Jag tyckte dock inte att den kylde något vidare, men kom då på att jag ju måste fylla på med nytt iskallt vatten. Detta skedde på en armlängds avstånd nu för att inte bli blöt, men det gick bra. Vattnet stannade kvar i AC:n och jag kände hur det där filtret sakta sög åt sig av det kalla vattnet och det blåste nu sval luft ut ur min Arctic Air.

Och efter att ha använt den lite under helgen nu så kan jag säga såhär, det är inte en toppenprodukt. Nej, för 350kr så får man ju vad man betalar för helt enkelt. Den kyler ganska bra men enbart någon meter precis framför den, så den lämpar sig bara i små utrymmen eller mindre rum. Den låter ganska högt, men eftersom den lät väldigt illa i början för min del så har jag vant mig och tycker inte att detta är lika farligt som tidigare. Men ett tips är ju att starta den någon timme innan läggdags och ställa den bredvid sängen, då är det svalt och skönt när du ska sova. En liten stund i alla fall…

Nu ska jag jaga den där jäkla serviceteknikern på verkstan med blåslampa! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bilia igen, och Henke kan också få utmärkelsen. Bara för att…

Skolavslutning 2019

14 juni, 2019UncategorizedBilia, Frukost, Skolavslutning, SovmorgonPappatarzansblogg

”Du ska inte tro det blir s-o-o-o-mmar, ifall inte nån sätter fart. På sommarn och gör lite s-o-o-o-mrigt, då kommer blommorna snart!”

Nu har det varit skolavslutning för barnen, och vi hade faktiskt tur med vädret denna onsdagen trots att det blåste och att en del mörka moln cirkulerade på himlen. Barnen sjöng friskt för alla föräldrar och andra som var på plats, vissa barn tog i lite mer än andra. Haha, det låter ju så gulligt när de står där och sjunger. Vissa barn som sagt, de tar i för kung och fosterland medan andra är helt tysta och stirrar oroligt på alla oss som står där och tittar. Vad jag kunde se så sjöng våra barn med i låtarna i alla fall, och ingen såg livrädd ut under uppträdandet. Sångerna är lite olika där de yngsta sjunger ”Idas Sommarvisa”, och de äldre barnen sjöng ”Calleth You, Calleth I” (The Ark). Och på slutet ställde sig alla barnen i skolan upp samtidigt och sjöng låten ”Goliath” (Laleh) och ”Den Blomstertid Nu Kommer”. Det var jättefint och mång blev berörda av barnens fina sång, sedan avslutades allt med att rektorn önskade alla en glad sommar och ringde ut till sommarlov med sin lilla ringklocka.

Efter detta så samlades klasserna i sina klassrum, jag var med Freja och Jenny med twinsen. Frejas lärare Mia slutar jobba på skolan efter detta och tog ett sorgligt farväl av sin klass. Hon hade även skrivit ett personligt brev till alla barnen och gjort en liten goodiebag som innehöll något att använda när man ska skriva, en sak för att läsa, något för att räkna och även en liten godsak. Freja blev väldigt glad men hon tycker samtidigt att det är jättetråkigt att Mia ska sluta, men vi hoppas att klassens nya lärare ska bli lika bra såklart. Sedan bjöd hon på glass till hela klassen innan de tog farväl av varandra, och vi gick nu in till twinsens klassrum som hade stort bullfika. Där lämnade jag barnen med Jenny och återvände sedan till jobbet, men man blir lite avundsjuk och minns ju den där känslan av att få gå på sommarlov. Det var ju fantastiskt! Nu ska ju barnen gå på fritids under nästa vecka innan de går på sitt sommarlov, men sen så ska de få vara lediga länge!

Eftersom jag kom sent till jobbet när skolavslutningen var slut så missade jag ju lunchen, men hade förberett mig för detta genom att ta med mig en Naturdiet shake som mättar väldigt bra. Så kanske skulle detta bli en nystart för mig att komma i bra form nu sista veckorna innan man ska dra på sig badbrallorna igen, jag kände mig taggad som tusan! Jag slurpade i mig den där shaken och hungern försvann faktiskt, så himla bra tänkte jag och så enkelt detta kan bli. Men den mättande känslan varade inte så länge tyvärr, och jag hade ju inga fler med mig att dricka. Så jag försökte kämpa mot hungern samtidigt som magen sjöng opera på kontoret, och jag trodde jag var stark nog att kunna stå emot denna hunger. Men… Ja låt oss bara säga att det uppstod ett litet missförstånd och sedan blev det lite fel…

Bilia i Nacka, där står min bil fortfarande. Tråkigt nog har jag aldrig hört bra saker om verkstaden där, men tänkte ändå att man måste ge dem en chans att bevisa motsatsen. Det har gått en vecka nu och de har fortfarande inte undersökt vad felet är på bilen. De skulle ju titta på den i början av veckan men jag hörde inget, så på tisdagen ringde jag upp dem men ingen svarade. De ringde upp på onsdagen och berättade att nu är min bil först i kön för att få komma in på verkstaden. Nu är det fredag och jag har fortfarande inte hört något, tycker det faktiskt är riktigt jävla uselt av dem om jag ska vara ärlig! Hade jag fått bilen bogserad till den verkstaden jag önskade så hade den garanterat varit reparerad och klar nu, så jag rekommenderar INTE folk att lämna in bilen hos dem.

Barnen är för himla underbara, och de börjar verkligen klara sig mer och mer själva numera. De vaknar ju väldigt tidigt vissa dagar fortfarande, och egentleigen gör det ju inget på vardagarna när vi ändå ska upp till skola och jobb. Men på helgerna är jag inte lika förtjust i detta, så vi har en liten regel hemma som de tar till hjälp av när de vaknar på morgonen. Eftersom det nu är så ljust på nätterna så har de ju såklart svårt att veta om det är dags att gå upp när de vaknar eller om de ska försöka sova vidare, men då har jag ställt in belysningen till akvariet på timer inne hos dem så att det tänds klockan 06.15 på dagarna. Så om de vaknar och akvariet ej har tänts, då försöker de somna om i sängen eller så kommer de och lägger sig hos mig och sover vidare. Vaknar de och akvariet är tänt, ja då kan de gå upp och leka eller göra vad de vill. Sedan händer det ändå att främst Nova kan komma, vad hon tror är smygandes med sina barfota fötter som plaskar mot golvet och viskar bredvid min säng.

– Pappa… Får jag väcka dom andra nu? Frågade hon försiktigt.

– Hej Novis, vad är klockan då? Mumlar jag och gnuggar mina ögon för att se vad klockan visar.

– Akvariet har inte tänts ännu pappa, men jag tror att det är morgon snart. Förklarade hon.

Jag tittar på klockan och den var 04.25 vilket enligt mina bedömningar är ”mitt i natten”, åtminstone på helgerna. Så hon fick sova vidare hos mig denna gången.

Men de har även börjat sysselsätta sig själva när de vaknar på morgonen på helgerna numera, utan att väcka varken mig eller de andra. En gång gjorde de något jättefint, och hade jag bara förstått vad det var så hade jag inte insisterat på att få vänta en stund med att kliva upp ur sängen. Men klockan var bara 06.00 på morgonen, en söndag. Så jag förklarade att jag bara ville ligga kvar och dra mig lite efterosm det var helg. Efter en stund kom Freja tillbaka igen och frågade om jag ville komma upp, jag svarade att jag bara ville gå på toaletten först och fräscha till mig lite. Och när jag sedan kom ut till köket efter ytterligare en stund så såg jag att de hade dukat fram frukost till oss alla, så himla gulligt! Dock hade jag tagit för lång tid på mig så att smöret hade hunnit smälta lite, och osten råkade ligga i solskenet och hade börjat ”svettas” där på bordet. Men så himla fint gjort ändå, och allt var fixat! Till och med min kaffekopp stod redo vid kaffemaskinen, jag behövde bara trycka på knappen så var allt klart. Detta gav mig dock lite dåligt samvete, och jag lovade att alltid gå upp direkt i fortsättningen så inte smöret och annat hinner smälta nästa gång. Men tänk att de är så stora så att de kan duka fram och fixa frukost själva nu, det känns stort.

Riktigt sådär var det inte framdukat, det var bättre! Men att det är flingor utspridda på bordet, det är inte helt orealistiskt…

Nu är det helg, och jag tycker denna veckan gick rasande fort. Jag var lite orolig att eftersom man varit ledig och jobbat halvdag de senaste två veckorna, så kunde det innebära att denna veckan kunde upplevas som oändligt lång. Men icke, den blåste snabbt förbi och jag hoppas att helgen går långsammare så att man hinner njuta lite också. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER är en dubbelutmärkelse denna gången! Först till Bilia, för vi tycks onekligen ha olika syn på vad som är bra service. Och sen till Henke, han som skuttar fram och klappar händerna av lycka i väntan på att Bilia ska ringa och berätta hur galet dyrt reparationen kommer bli…

Live On Radio

10 juni, 2019UncategorizedAftonbladet, Coca Cola, Ny burk, On Air, Radio, Trafik Stockholm, Trafiknyheterna, VägassistansPappatarzansblogg

Sådär ja, då har man varit med i radio också! Tror det var första gången för min del, någon annan som varit med i radio tidigare? Och då menar jag inte i någon tävling eller liknande, utan nu snackar vi riktiga grejer här…

Ja som ni förstår så har jag alltså inte varit med i någon tävling eller vunnit något, det gör jag ju aldrig. Och då menar jag ALDRIG! Jag har sådan otur i spel att till och med de där snörena man kan dra i på Gröna Lund som garanterar vinst, ja då går typ snöret av eller något annat konstigt när jag försöker tävla. Nej jag har minsann varit med på nyheterna, och inte vilka nyheter som helst utan trafiknyheterna!

Det där, det är jag! Det är mig de pratar om på radion och skriver om på Aftonbladet! Jo men visst, här gick bilen sönder lite plötsligt på morgonen. Så ni som hörde eller läste om detta, det var ju mig det handlade om! Tänka sig va, där kom vi åkande i Sicklatunneln och plötsligt slutade bilen växla. Det blinkade gula varningslampor på instrumentpanelen och mitt glada humör förvandlades snabbt till det sämre. Jag höll mig dock lugn för att inte skrämma barnen som satt och sjöng i baksätet, och jag lyckades växla manuellt och ta mig ut ur tunneln och upp en bit på den så kallade kaffebacken innan det nu blinkade röda varningslampor istället följt av griniga felmeddelanden. Där blev vi ståendes i bussfilen, och jag skyndade mig att få ut barnen ur bilen så inte en buss skulle köra in i oss. Det är ju en lite obehaglig kurva i uppförsbacken just där så sikten är inte den bästa för busschaufförerna. Barnen som tagit detta med hyfsat lugn började nu skrika och trodde att bilen skulle börja brinna när vi stannat, var de nu fick den idén ifrån vet jag inte. Men det blir ju inget mer Netflix för deras del från och med nu, så mycket kan jag säga…

Jag fick ut barnen och ställde dem en bit bort vid sidan av vägen medan jag satte upp varningstriangeln, sedan sprang jag tillbaka och gick ännu längre bort med dem från vägen. Därifrån försökte jag ringa försäkringsbolaget för att höra vilken bärgare jag skulle kontakta, men de jobbar ju kontorstider där så jag fick ingen hjälp. Medan jag försöker hitta ett journummer eller liknande så blir jag uppringd av ”Trafik Stockholm”, de har hittat min bil ståendes på väg 222 i riktning mot Värmdö. No shit Sherlock, men jag tackade för informationen vänlig som jag är och förklarade att vi står en bit bort från bilen. De hade skickat fram en stor gul bil från ”Vägassistans” som nu stod parkerad bakom vår bil och skyddade denna. Den vänliga chauffören frågade vad som hade hänt, och förklarade att deras bilbärgare tyvärr var upptagen just nu. De var inte många tillgängliga, kanske för att det var en klämdag just idag när min bil slutade fungera. Men han gav mig ett journummer till mitt försäkringsbolag som jag kunde ringa för att få tag i en bärgare, och då hade jag lyckan att få tala med den lugnaste personen i hela världen.

– Hej hur kan jag hjälpa er? Frågade han.

– Ja hej, jag har fått fel på bilen och skulle behöva få hit en bärgare. Förklarade jag.

– Då ska vi se… Vad har du för registreringsnummer på bilen? Frågade han.

Man kunde knappt höra vad han sa för att det dundrade förbi bilar i så hög fart på vägen intill oss, men jag gav honom mitt registreringsnummer och berättade att det var en Volvo.

– En Lancia säger du… Fortsatte den förvirrade mannen.

– Nej, en Volvo! Svarade jag då och undrade vart han fick det ifrån att det skulle vara en Lancia.

– Det står här att du har en röd Lancia… Berättade han vidare och mumlade medan han läste från sin datorskärm.

– Nej! En Volvo, jag har en Volvo! Förklarde jag högt utifall jag hördes dåligt.

– Okej… Vad hade du för registreringsnummer på bilen nu igen? Frågade han lugnt.

Men gud i himlen tänkte jag frustrerat, och samtidigt ser jag hur barnen nu tröttnat på att stå still i vad som troligen varit flera hela minuter och börjar klättra på vägräcket på vägen.

– Nej ner! Eller alltså, inte du utan barnen… Ner från räcket och ställ er på sidan tills jag kommer till er! Ropade jag högt så att mannen i telefonen blev ännu mer förvirrad.

– Oj, nej inte så… Hörde jag honom säga i telefonen.

– Ursäkta mig men jag var tvungen att ropa på barnen, behövde du mitt registreringsnummer igen sa du? Frågade jag.

Det ville han ha så då fick han det igen och jag hörde honom knappa långsamt på sina tangenter på sin dator, ni vet pekfingermetoden eller ”Stoffemetoden” som den kallas mer internationellt. Jag blev bara mer och mer stressad nu och insåg att tiden började rinna iväg, och jag var dessutom tvungen att meddela skolan att barnen och jag ej kommer i tid tills lektionerna börjar. Men försäkringsmannen var så lugn och fortsatt förvirrad att detta tog lite onödigt lång tid, vilket resulterade i att bärgaren från ”Vägassistans” nu hunnit bli ledig och var påväg till oss. Denna bärgare skulle dock bara forsla bort bilen från vägen, sedan fick bärgaren från försäkringsbolaget möta upp oss och bogsera den vidare till verkstaden. Jag meddelade glatt detta för försäkringskillen som nu blev ännu mer förvirrad.

– Jaha, okej… Då ska vi se här… Då måste jag göra om allting här bara… Mumlade han långsamt.

Och efter en hel EVIGHET var han äntligen klar, och förklarade då för mig att en bärgare kommer att ringa fem minuter innan denne är framme så kan vi berätta vart vi blivit lämnade. Sedan körs bilen till närmaste verkstad, vilket i det här fallet var Bilia i Nacka. Hurra, det som är så billigt och bra! Jag ville ju få bilen bogserad till min favoritverkstad i Mölnvik men det blev ju inget med den saken, vilket var synd för den är bra mycket billigare och det går fort att få bilen lagad där.

När vi blivit lämnade vid idrottsplatsen vid Nacka gymnasium så stod vi och väntade länge på att den andra bärgaren skulle komma dit och köra oss vidare. Barnen tycker detta var jätteroligt, de kastade kottar och fick varsitt äpple under tiden. Jag hann med att meddela skolan om vad som hade hänt och även grubbla en hel del över vad tusan det var som hade hänt med vår fina bil. När den andra bärgaren kom dit var han upprörd över att den förra bärgaren inte körde upp oss till Bilia på en gång när det ändå var så pass nära, sedan provade han att köra upp bilen på sin bärgarbil.

– Det gick ju galant det där, det tändes inga varningslampor eller felmeddelanden alls! Ropade han uppe på flaket.

Jag stod som ett frågetecken, skulle bilen bara fungera nu då helt plötsligt? Vi fick åka med upp till Bilia, och barnen som nu fått åka bärgningsbil två gånger denna morgonen var överförtjusta! Sedan uppstod samma sak där när han backade av bilen vid verkstaden, inga varningslampor eller felmeddelanden fanns kvar. Jag tackade för hjälpen och gick glatt in till kundmottagningen med breda kliv, då kanske man kommer lindrigt undan rent ekonomiskt denna gången då tänkte jag. Då är min fråga till er som läser, tror ni verkligen att jag har sådan tur?

– Då ska vi ta och kika på bilen vad det kan vara för fel, en felsökning kostar 2400kr bara så du vet om det. Men vi hinner inte kolla på bilen idag eftersom vi bara jobbar halvdag, utan tidigast i början på nästa vecka. Vi hör av oss! Sa den oljiga mannen bakom skrivbordet.

Jag lämnade alla mina kläder i pant innan jag gick därifrån naken med mina barn. Nej inte riktigt men det kändes så, att nu ska man bli ordentligt skinnad av bilverkstaden här. Jag muttrade hela bussresan hem över detta, ja klockan var så pass mycket nu att det inte var någon idé att åka till skolan eller jobbet. Barnen skulle bara gå i skolan halva dagen och jag jobbade bara halvdag, som tur var kanske man kan tycka. Så nu är det bara att invänta domen från verkstaden när de ringer och meddelar vad som är fel och hur mycket det kommer att kosta. Men om man nu ska se positivt på detta så vet jag ju nu vad jag ska göra med årets bonus som jag fått från jobbet och även med den lilla skatteåterbäring jag får tillbaka. Det är ju i alla fall kul!

Jäkla elände och bilstrul, jag orkar inte med detta så nu slutar jag att skriva. Vill tacka min kära far som vänligt nog lånade ut sin bil till oss undertiden, det underlättar ju oerhört mycket får vår del. Stort TACK till dig farsan! Och tack ni andra för att ni… *snyft*… läser… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Coca Cola och deras nya design på läskburkarna. Varför gör de detta, varför byter de formen på burkarna? Kan någon svara på det? Är det ur ett miljöperspektiv kanske, eller något annat… Hm? I så fall ska jag inte klaga, men tills jag vet bättre så kommer jag svära över detta då burkhållarna i bilen inte passar till burkarna längre. Utan nu kommer ju burken ramla runt där i hållaren, och säkert spilla ut en massa klibb… Fan…

SEX!

3 juni, 2019Uncategorized#LFC, #YNWA, Champions League, Death Star, Galaxy Buds, Kristi himmelsfärd, Liverpool, pollenPappatarzansblogg

Wow! Vilken helg, jag är så glad och bara måste skriva av mig lite här nu. Så håll i er!

En fågel bajsade på mig förra veckan. Från ett träd, rakt på min jacka och mina byxor. Ville bara få det sagt…

Det har varit en lång helg detta, med tanke på att det var röd dag på torsdagen förra veckan när det var Kristi himmelsfärds dag (Christ travels to heaven day). Och denna veckan är det nationaldagen på torsdag, så då är det också en röd dag i kalendern! Jag har varit lite nedstämd av all jäkla pollen som slog till i fredags, det är ju en riktig humörsänkare när det inträffar. Ni som inte har pollenallergi ska bara vara tysta och snälla, för detta är fasen ingen lek alltså! Men nu har medicinerna gjort underverk med mig så nu mår jag bra igen, det tog bara tre dagar denna gången…

Jag har buds! Har ni buds? Haha! Vad fasen är ”buds” tänker ni, men det är ju öronproppar med ljud i liksom. Det där lät ju bra Jimmy… Nej men trådlösa hörlurar som är små som öronproppar är vad de är, och sen heter de lite olika beroende på fabrikat. Jag kör på Samsung och de kallar sina för ”buds”, och det fina med dessa är ju att man kan använda bara en om man vill. Så kan man smyglyssna på heavy metal i ena örat på jobbet medans man jobbar utan att störa min rumskamrat Susanne, hon jobbar med siffror och gillar inte hårdrock. Det har hon sagt, hon var väldigt tydlig då. Men jag ska även använda dessa när jag är ute och motionerar tänkte jag, och det lär nog hända minst två eller tre gånger till bara i år!

Innan jag blev helt nöjd med mitt inköp så behövdes en del justeringar göras. De var lätta att koppla till mobilen och fungerade precis som det ska, men när jag drog igång en låt med Slipknot så blev jag först otroligt besviken. Det lät som ett barn satt och bankade på några kastruller i ett annat rum, det fanns ingen bas eller mellanregister alls i mina nya ”polare” vilket fick ilskans hajar att börja simma runt i mitt huvud. Jag försökte ändra inställningarna på mobilen för att få ett fylligare ljud, men jag hörde fortfarande bara den där ungen som bankade på sina kastruller. Signaturmelodin till ”Hajen” spelades i mitt huvud nu och mina ögon blev knallröda, på grund av pollen alltså. Det visade sig dock att jag bara behövde byta ut själva gummipropparna på hörlurarna till en större storlek, då täpptes hörselgångarna till tätt och musiken blev fyllig och helt fantastisk! Nu hörde jag Corey Tyler skrika till låten ”Unsainted” med alla instrumenten i bakgrunden, vilken skillnad på ljud det blev sådär! När jag sedan låg där och lyssnade på min musik i detta fantastiskt ljud så började jag omedvetet klura på varför mina öron är så stora. Är de större än exempelvis öronen på en medelkorean där Samsung tillverkas?

Titta där bara, på den där lyckliga och helt vanliga asiatiska mannen med sina ”buds” som sitter alldeles perfekt i hans små koreanska öron. Åh grymma värld! Eller är det bara mina öron som liksom har vuxit ifrån mig på något vis? Som på gamla gubbar ni vet, de kan ju ha en oproportionerligt stor näsa eller stora öron i vissa fall eftersom de växer hela livet vad jag förstår. Har jag fått gubböron, fy fan! Nä nu blev jag förbannad här, det var just schyssta polare de där ”buds” som ger en dålig självkänsla. Förbaskade plupp i öronen, missnöjes musiklurar…

Det har varit en underbar fotbollshelg, det får man väl ändå lov att säga. Djurgården vann vårens sista match mot Sirius, men man är ju van att de vinner numera. Haha, men den stora matchen spelades ju i lördags kväll i Madrid! Nämligen finalen i Champions League mellan Tottenham och Liverpool, en helengelsk finalmatch dessutom! Jag grinade mig ju genom finalen förra året mellan Real Madrid och Liverpool som slutade 3-1 tror jag, så det var ju häftigt att de tog sig till final i år igen. Nu var jag riktigt laddad, för det där mediokra laget från en förort i London skulle de väl kunna spö plättlätt i ett riktigt målkalas. Men jag hade gjort en felbedömning här märkte jag, för vilken skruttmatch det blev. Jag ska väl inte klaga egentligen som hejar på Liverpool, men de blev ju tilldelade en straff efter bara 33 sekunder. Salah gjorde sig redo vid straffpunkten, vek ner dobbarna och cowabungade in 1-0 till liverpool!

Sedan var matchen inte så spännande efter det, Liverpool ökade dessutom på till 2-0 i slutet av matchen efter ett mål av Origi. Jag får nog säga att matchens behållning var tränaren i Liverpool, den karismatiske Jürgen Klopp. Haha! Det borde finnas en kamera riktad mot honom genom hela matchen, det skulle jag kunna betala för att se till och med. Stort grattis till finalvinsten Liverpool! Och som rubriken till detta inlägg lyder så har de nu alltså vunnit denna svåra turnering hela sex gånger! SEX! Det är fasen stort, och riktigt häftigt. #YNWA #LFC

Nu på onsdag så ska Frejas klass spela upp en musikal för oss föräldrar, sedan avslutas dagen med någon sorts familjepicknick för hela klassen. Det ska bli kul att få uppleva detta, jag har ju hört Freja när hon repeterar sina repliker med mig hemma så det kommer gå kalasbra! Och eftersom det dåliga vädret stoppade twinsens klass från att ha en klassträff med familjerna tidigare så ska de nu ha sin om en vecka, dagen innan skolavslutningen. Det blir mycket nu, men så skönt att det börjar bli sommar och lov på riktigt, och semester för mig förstås! Bara fyra veckor kvar nu, wohoo!

Det tycker jag blir ett bra avslut på detta inlägg, att se fram emot semestern och planera inköp av rosévinet till allt balkonghäng jag ska ha i sommar. Jag tänker inte göra om misstaget och köpa en hel låda med rosévin denna gången, då var det ju för varmt för balkonghäng så då hade jag ju typ halva lådan kvar när jag började jobba igen. Nej jag ska välja flaskor med omsorg i sommar, och öl såklart! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Henke! För att jag tror att alla har skött sig bra den sista tiden så då träder den oskrivna regeln i kraft. Grattis Henke, du har den!

Pop-Pop-Popcorn!

28 maj, 2019UncategorizedPappatarzansblogg

Låt mig börja detta inlägg med en klassiker… I love the smell of popcorn in the morning!

Riktigt så lyder ju inte den klassiska frasen av Robert Duvall i den gamla krigsfilmen ”Apocalypse Now”, men nästan i alla fall. Man får lägga till och dra ifrån lite. Igår kväll så poppades det popcorn hemma, nåt djävulskt! Tjugo påsar popcorn skulle Nova och Theo ha med sig till skolan inför den stora skolfesten på skolgården idag, där alla klasserna bidrar varje år för att samla in pengar till åk 4 och deras klassresa. Twinsen ska sälja popcorn, och Freja ska sälja glass. Vi föräldrar ska såklart hjälpa till med detta, förra året var det Freja som sålde popcorn på den stora skolfesten och det var roligt. Man får träffa många föräldrar och prata lite, det känns som att jag inte riktigt fått kläm på vilka alla föräldrarna är i barnens klasser är ännu så då är dessa tillfällen bra att bekanta sig med varandra.

I fredags så skulle jag ta med mig barnen ut och äta, och föreslog många olika ställen vi kunde åka till. Men förgäves, för mina barn var bara inställda på Burger King. Inte mig emot, jag gillar deras hamburgare. Men jag hade ju hoppats på en riktig restaurang, och det närmaste förslaget från barnen var Pizza Hut. Jag tyckte de kunde komma på något roligare än så när de nu fick välja vad de ville, men så fort någon nämnde Burger King så var alla överens och inget annat var intressant. Haha, knäppa ungar!

I helgen spelade barnen fotbollsturnering ute på Ingarö IP, och mötte olika lag från Värmdö. Det fina vädret vi hoppats på infann sig inte alls, utan det blåste och regnade hela tiden med små korta uppehåll. Freja och jag fick trängas under mitt paraply och se twinsen kämpa i två olika lag, men de verkade inte bry sig så mycket över att det regnade. Theo fick möta väldigt bra lag och hade oturen att förlora sina matcher, medan Nova ångade på och fick lite lättare motstånd denna gången. Hennes lag vann alla sina matcher och hon lyckades även göra mål! Theo var inte alltför glad efteråt, men det är ju så när man förlorar. Vi åkte och hämtade ut deras nya Värmdö IF kläder efter turneringen, då blev han genast lyckligare.

Vi var ju även på barnkalas hos Elton i söndags, en maskerad! Här hade vi ju lite olika idéer hemma om vad barnen kunde klä ut sig till, och twinsen ville klä ut sig till fotbollsspelare ha på sig sina nya fotbollskläder. Låt gå för det tänkte jag, och undrade vad Freja hade valt för utklädnad. Hon kom ut från sovrummet utklädd till jultomte, eller kanske en tomteälva. Jag vet inte riktigt vad det resulterade i men hon var väldigt rödklädd i alla fall med luva och allt.

På kalaset var det full fart som alltid när alla kusinerna träffas, och Elvira hade ordnat med roliga lekar ute på gården för de mindre barnen. Utom Tove då som satt och mumsade vindruvor och jordgubbar med oss vuxna, hon är ett sådant litet charmtroll. Elton verkade väldigt lycklig över alla presenterna, han fick bland annat en ny cykel som han testkörde senare på kvällen med stor bravur. Go Elton!

Vi tittade även på den där filmen ”Bumblebee” och barnen gillade den. Lite förvånande så var det Nova som gillade den mest och vill se den fler gånger, jag hade ju lite förutfattade meningar där och trodde att Theo skulle få den som en ny favoritfilm. Men han tyckte bara den var bra, och inte JÄTTEbra. Jag då? Jo den var bättre än många andra filmer om ”Transformers”, jag gillar egentligen bara den första. Efter den har det bara varit odugliga uppföljare utan en smart story, men de har massor av specialeffekter! Det räcker inte för mig längre tyvärr, utan jag behöver en bra handling numera. Så denna kändes snäppet vassare, mer genomtänkt och tonårstjejen i huvudrollen var väldigt bra! Så den får klart godkänt av mig i betyg, men nu känner jag att det kanske räcker med filmer om ”Transformers”.

Efter flera timmar på skolgården med glada barn som skriker så har nu ett sorts vakuum infunnit sig i mitt huvud. Tänker därför lägga mig nu! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till betaltjänsten Swish som blev överbelastat idag när alla skulle betala på skolan. Trodde digitaliseringen var bättre än så…