Gud! Åh… Gud, mina vader! Efter att ha stått upp och ibland på tå så spänner det i kroppen idag. Men vet ni, det var så jäkla värt det!

Alltså vilken kväll vi hade igår, vädret var härligt och regnet höll sig borta hela kvällen. Vi kan börja när vi anlände till Göteborg med vårt tuff-tuff tåg, solen sken och vi började vår 3km långa promenad till vårt hotell. Man kan ta taxi också, men det var en skön och välbehövlig vandring efter att ha suttit på tåget i över tre timmar. Så stegräknaren på klockan chockades av alla mina steg och vibrerade för fullt av glädje, den bjöd även på glada kommentarer som ”bra jobbat” som gjorde mig glad. Efter att ha gått uppför vad som måste ha varit Göteborgs längsta backe så var vi framme vid hotellet och checkade in oss. Men vi stannade inte kvar där länge utan gick vidare ut på stan för att hitta ett bra ställe att äta middag. Det blev en italiensk krog, med många rockers som satt där på uteserveringen med oss. Och som vanligt så spelades det nästan bara musik av Metallica på alla uteställen vi passerade, det gillar jag! Vi dröjde oss inte kvar särskilt länge utan gick vidare mot Ullevi, och ju närmare vi kom desto mer folk var det på gatorna och mer hög musik hördes. Det som är bra med Göteborg är att de verkar ha tagit vårt besök på största allvar, för de hade ritat markeringar på vägen av mig och min lillasyster där vi skulle gå…

Någon vandal här på västkusten hade dock smetat tuggumi på könet av min gubbe, väldigt omoget. När vi kom fram blev Linda lite imonerad av allt folk, det var ju en hel del som samlats utanför arenan nu. Precis när vi nådde vår entré hörde vi ett högt dundrande inifrån arenan, det första av de två förbanden startade sitt gig. Bokassa från Norge, försökte dra igång pupliken med sin rock/punkiga musik. De var underhållande men inte riktig min typ av rockmusik, men jag tyckte ändå om deras framförande. När de klivit av så fortsatte arenan att fyllas med mer och mer människor, och många runtomkring oss på ståplats satt ner på marken och drack öl och hade trevligt. Snart var det ju dags för Ghost att entra scenen, som var helt gigantisk för övrigt! För mig är det ju en riktig jackpott att få se dessa två rockband (Metallica och Ghost) uppträda samma kväll. Linda var taggad nu, och när bakgrundsmusiken tystnade och intromusiken ”Ashes” startade så ställde sig alla upp och applåderade. Sedan dundrade gastarna igång showen med ”Rats” och publiken jublade när Cardinal Copia sprang ut och började sjunga!

Jag ÄLSKAR kardinalen, och Ghost är så otroligt underhållande att se live. Nu var scenshowen mindre än när vi såg dem i Globen, och det upplevdes nog som mindre än vad den verkligen var eftersom Metallicas monsterbygge till scen syntes i bakgrunden. Men musiken var minst lika bra som sist, och publiken var närvarande genom hela showen. De kunde såklart inte framföra alla deras bra låtar på en timme, men jag var nöjd med låtvalen. Som uppvärmning åt Metallica så gjorde de mycket bra ifrån sig, och låten ”Dance Macabre” blir bara bättre och bättre för varje gång jag hör den.

Gastarna far runt över scenen i högt tempo och vrider upp temperaturen på besökarna i publiken. De släpper loss och showar för fullt iklädda sina silvermasker, och kardinalen charmade nog alla som var där på hans egna speciella sätt. Ett väldigt bra gig! Jag måste övertala mina kära vänner att följa med mig nästa gång och se dem live, det är verkligen speciellt. Linda var lyrisk efteråt, hon är ju väldigt förtjust i Cardinal Copia så detta var hennes höjdpunkt på kvällen. Min skulle komma alldeles strax…

Fasen alltså! Vilka rysningar man får när allt drar igång, när den sedvanliga videon från ”The Good, The Bad, The Ugly” visas på bildskärmarna till musiken ”The Ecstasy of Gold” av Ennio Morricone. Pulsen rusar, publiken sjunger med och alla laddar för att bandet ska kliva ut och riva av första låten. Då ställer sig detta spektakel till ”höstack” precis framför mig och skymmer all min sikt av scenen…

Hörru du! Asså jäla skit fan, nu flyttar ru på re annars får ru smaka på Jörgen här! Fattar ru!

Så hade Ragge vrålat, men här inne hörs man ju inte. Det intressanta med denna personen iförd sin Avenged Sevenfold t-shirt var att han tittade bak mot publiken större delen av tiden, som om han hamnat på fel konsert eller letade efter någon. Jag hörde publiken skrika ut sin glädje när de såg Lars Ulrich börja smälla på sina trummor och James ”Papa Het” Hetfield vråla ut första textraderna till ”Hardwired” i mikrofonen framme på scenen. Strängbändarna Kirk Hammet och Robert Trujillo for runt någonstans där framme men allt jag såg var den förvirrade jäkla höstacken framför oss. Tack vare publikhavets energi så förflyttades alla runt och även höstacken försvann framför oss tillslut. Linda såg inget annat än bildskärmarna där vi stod, men hon hittade tillslut en förhöjd metallplatta att stå på så att hon kom upp lite. Även jag kunde sträcka mig upp på tå och nu få se glimtar av rocklegendarerna på scenen.

James välkomnade alla som tagit sig till Ullevi och berättade att när de för första gången spelade i Göteborg för 38 år sedan så kunde han aldrig föreställa sig detta. Han och hela bandet visade ödmjukt sin uppskattning och tackade alla som var där. Och det var några stycken visade det sig, de slog det nordiska rekordet för ett rockband i och med denna konserten som hade över 64000 åskådare på plats. Bravo! Bara att applådera och tack för att vi som var där fick vara med om detta.

Låtvalen var bra, och jag kan inte klaga på något under deras framförande. De är som jag berättat tidigare, kanske ett av de bästa banden man kan uppleva live. De bjuder alltid på en otroligt bra show och framför musiken under en väldigt hög lägstanivå utan problem. Jag har nog sett dem sex eller sju gånger nu, och en viss mättnadskänsla borde kanske ha infunnit sig men så är det inte alls. De är fortfarande storslagna, och det enda jag kan klaga på är att jag inte får uppleva alla låtarna jag gillar under en konsert. Men det är nästan omöjligt med tanke på hur många bra låtar de gjort genom åren, men jag nöjer mig gott med de jag får höra. Igår var allsången till ”The Memory Remains” och ”Nothing Else Matters” helt fantastiskt. Men även klassikerna ”Master of Puppets”, ”One” och ”Creeping Death” var grymt bra. Ja allt var nästan magiskt bra, och Linda som kanske inte är deras största fan tyckte konserten var sjukt mäktigt. Ja jäklar vilken kväll, i över två timmar bombarderade de ut sin musik och kroppen nästan vibrerade efteråt. Nu längtar man redan tills de kommer tillbaka till Sverige igen, och enligt Lars så är de tillbaka redan nästa år. Det återstår att se, men de är så välkomna!

Jag behöver dock inte vänta alltför länge på nästa konsertupplevelse. I augusti kommer ju Rammstein till Stockholm med deras enorma eldshow och då är mina vänner och jag såklart på plats! Vi passade även på att boka in ytterligare en konsert, förra veckan släppte Sabaton biljetterna till sin kommande turné.

Och vi fick tag i biljetter, så i februari stormar vi Hovet till bombastisk krigsmusik! Jag har inte hört så mycket av singlarna som släppts till deras kommande skiva, men det jag hört låter lovande. Och låten ”Bismarck” som de släppte som singel för ett tag sedan är jag vansinnigt förtjust i, kanske en av deras bästa låtar enligt mig. Så i vinter ses vi dalmasar, ja de i bandet alltså. Kanske någon annan jag känner som också ska dit?

Hjälp vad mossig jag känner mig i huvudet här nu, och värkande vader på det. Haha, stackars mig! Nej det var värt det, jag ska vila lite här på tåget nu. Linda smyglyssnar på Metallica i sina hörlurar, men ljudet sipprar ut och jag hör henne spela ”Master of Puppets” om och om igen. Busted! Nu är hon nog ett större fan än vad hon vill erkänna. När jag kommer hem ska jag hämta barnen som sovit hos sin mormor Lena, det blir mysigt att träffa dem snart. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den där ”höstacken” på konserten. Är man lång med trasselhår så borde man väl kamma till sig eller ta hänsyn till mig där jag står. Det finns såklart inga lagar eller regler för detta, men jag tycker det ändå…

Här sittar jag och firar semester, hur härligt som helst. Men vart är solen och det vackra vädret?

Risken känns ju överhängande stor att jag är precis lika blek efter semestern som jag var innan, om inte solen tittar fram snart. Jag har ju nästan två veckor kvar av semestern så man ska inte ge upp hoppet. Inte än i alla fall…

Förra veckan så fortsatte barnen och jag att utforska det universum där ”Star Wars” utspelar sig. Denna gången tittade vi på episod VII och VIII, de senaste i sagan så att säga. Där vi får följa Rey, Finn och Poe i deras kamp mot ondskans krafter i form av Kylo Ren och Första Ordningen.

Freja gillade detta och dagen efter så ritade hon en teckning, den porträtterade det hon sett på ett bra sätt tycker jag…

Hahaha! ”Star Wårts” alltså, hur kul hade inte jag åt detta! Även om jag såklart inte gjorde annat än älskade denna teckning, där hon förklarat allt så himla bra. Även Nova och Theo verkade förtjusta i filmerna, och lekte jediriddare med varandra. De senaste filmerna i denna sagan är ju inte mina favoriter om man säger så, det är en lite för familjär Disneystämpel över det hela. Jag som är mer för de mörka djupa krafterna får hoppas på ett fyrverkeri av detta i den sista filmen som kommer i december. May the force be with us!

Nu sitter min syster och jag på ett tåg av modell X2000 på väg till Göteborg, där vi ska stanna ett dygn. Vi ska till Ullevi på konsert och titta på Metallica! Hell yeah!

Mina husgudar! Det ska bli så kul, och det är första gången min syster ska se dem live. Och det är ju en av de bästa konsertupplevelserna man kan uppleva, tycker jag! Bokassa är ett av förbanden, och Ghost är det andra. Det sistnämnda såg vi spela i Globen i vintras, och då blev ju min syster en liten smula jättemycket kär i kardinalen. Så hon kanske ser mest fram emot att se dem spela, och de har ju blivit ett av mina favoritband den sista tiden så även jag tycker det ska bli häftigt. En recension om detta kommer imorgon!

Fotbolls-VM i Frankrike är över, och där måste vi ju ändå hylla framgången för landslaget. De knep bronsmedaljen efter att ha vunnit över England, och är därmed det tredje bästa landslaget i världen just nu. Otroligt imponerande och det var riktigt kul att följa dem i detta VM. Stort grattis till landslaget!

Marcus, min gode vän! Han är gräsänkling och bjöd över oss på middag i lördags. Med grill och vin, ja efterrätt och hela baletten! Mogge kom på att han var med sin familj i Grekland och lämnade därför återbud dagarna innan. Men vi som följer denna trendiga halvitalienare i sociala medier insåg ju detta i tid och förstod att vi skulle få klara oss utan honom denna gången. När jag kom dit var Tommy redan på plats och hällde upp vin i glasen, skål! Efter en stund kom Erik och hans barn, därmed var vi alla samlade för kvällens mingel. Maten var utsökt, sällskapet underbart och stämningen avslappnad och skön. Kort efter att Erik och barnen gått hem började Tommy frysa ute på terrassen, och tvingade oss att flytta vår soaré inomhus. Där svepte han in sig i en filt på soffan, sen kom John Blund och liksom bara tog honom ifrån oss. Kvar satt Marcus och jag, vi bara tittade på den sovande Tommyn och kliade oss i huvudet. Men vi fortsatte våra samtal där vi pratade gamla minnen och även planerade tänkbara resmål för vår nästa gemensamma resa. Det vore så kul att få resa tillsammans snart igen! Efter detta så var klockan efter midnatt och jag gjorde mig redo att ta en nattbuss hem. Tommy vaknade till liv men talade osammanhängande så det där fick Marcus lösa, haha! På vägen hem kom jag på varför Tommy började frysa på kvällen och somnade så tidigt, han hade ju bara druckit ett glas med Fireball. Ett glas till efterrätt är ovanligt, så jag tror att det var därför han blev kall. Detta får vi dra lärdom av…

Under denna afton hemma hos Marcus så pratades det om serien ”Chernobyl” som jag varit lite sugen på att se, och nu blev jag så pass intresserad att jag kollade på nästan alla avsnitt under söndagen. Men jag sparade det sista avsnittet tills igår, så nu har jag sett klart allt. Men vilken bra serie detta var, wow! Så intressant och obehaglig på många sätt, fy vilken otrolig katastrof denna ”olycka” visade sig att vara. Och hur allt hanterades där människors liv fick offras för att undvika att den totala katastrofen annars skulle ske. Den var väldigt gripande så tveka inte en sekund att se denna, det kommer ni inte att ångra det lovar jag.

Nu vill jag ha kaffe, ska kolla om inte min syster börjar känna sig kissnödig snart. Då kan hon hämta kaffe åt mig på vägen tillbaka, det kommer hon uppskatta. Jag sitter ju dessutom innerst vid fönstret så det är bäst om hon ordnar detta, hihi! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till bokningssidan hos SJ, där de fick mig att tro att jag lyckades boka värsta bra platserna på tåget. Men som nu innebär att vi får åka baklänges hela vägen till Göteborg, jäla skiiit fan…

Har ni planer för semestern och sommarlovet? Jag hade sparat ihop en riktigt fin semesterkassa i år, och planerat lite småresor med barnen sen när jag är ledig. Nu verkar semesterpengarna gå till något annat…

Igår opererade farsan äntligen ut sin gallblåsa (the blow of gall), tack Stefan Löfven och regeringen för den långa väntetiden! De gick tydlingen in via naveln (the navelhole on the stomach) och tömde först gallan innan de avlägsnade den, men allt gick bra och nu har farsan fått komma hem igen. Nu väntar veckor av kurering med smärtstillande och plöjning av TV-serier för hans del, krya på dig bästa far!

Jag fick äntligen tag i serviceteknikern igår! Men han sa bara dumma saker, det blir en dyr historia detta tyvärr. Det finns tydligen en styrenhet i bilens växellåda och den ger ifrån sig ett felmeddelande, att byta denna är svindyrt. Lika dyrt som att byta hela växellådan tydligen, så har ni någon gissning vad slutsumman hamnar på? 5.000kr? 10.000kr? 15.000kr? En begagnad växellåda kostar mellan 10.000-20.000kr, men sedan ska de ju ha betalt för arbetet också. Då hamnar vi på en nätt summa mellan 30.000-40.000kr, alltså mer än vad bilen är värd. Jag känner inga lyckorus över detta alls, inte ett dugg faktiskt. Tänker nog dra till stranden en stund och rensa tankarna lite…

Vad fasen gör man i ett sådant här läge? Bilen går ju inte att sälja nu, och att lägga närmare 40000kr på bilen nu känns ju inget vidare. Då ryker ju hela semesterkassan och besparingarna, vilket innebär att barnen och jag enbart kan göra en dagsutflykt till Farsta C och äta glass en dag på semestern. Ungefär så, vilket dilemma! Jag kontaktade en annan verkstad för att se vad det skulle kosta att laga bilen där, men de kunde inte göra det utan man måste ha tillgång till en programvara som bara finns på Volvo. Inga alternativ alltså än att betala, jag vill bara gräva ner mig just nu. Ska gömma mig och inte komma fram förrän i höst när jag fyller år, då ska jag sticka upp huvudet bland alla höstlöven och blåsa tutandes i en serpentin. Sedan gräva ner mig igen, jag och daggmaskarna ska bli bästisar. Jag ska bli den så kallade ”Maskmannen” som media kommer att vilja raportera om, vänta ni bara så får ni se…

Det finns såklart något positivt i detta också, när bilen gick sönder så kunde det ha hänt på en mycket värre plats (typ Essingeleden) eller vid en sämre tidpunkt. Barnen och jag hade ju tänkt besöka Kolmården i sommar, det kunde ha hänt ända där borta. Det hade varit jobbigare! Så visst kan jag se tillbaka med en lättnad på eländet och inse att det kunde ha varit MYCKET värre. Men jag får anstränga mig ordentligt för att göra det kan jag lova!

Frejas receptbok är en positiv sak jag vill lyfta fram här i mitt liv just nu! Hon har skapat en egen bok där vi ska fylla i våra egna recept på sådant vi tycker om, och alla får använda den hemma. Den är väldigt fin, och hon hade skrivit in alla ingredienser till en pannkakssmet på första sidan i boken. Dock utan mått, så man får väl höfta lite, det blir ju enklast för barnen i alla fall. Himla söt är hon som gjorde denna till familjen, tack så mycket Freja!

Nu är jag helt tom på energi, behöver vardagsöl och soffhäng resten av dagen. Missa förresten inte att komma på mitt stora event, ”Jimpy-World”! En större insamling kommer ske samtidigt till förmån för reperationen av min Volvo/Lancia, och detta event kommer att äga rum på grusplanen framför husen där jag bor. Jag bjuder på massor av god… Saft och Mariekex erbjuds till de tio första personerna som kommer, wohoo! Missa heller inte chansen att få se mig framföra min högläsning om grisen ”Benny” ur boken med samma namn, och ett öppet forum för samtal om bland annat småbarnsåren och ”den kränkta vita mannen vid grillen” kommer att diskuteras där jag bjudit in en av mina favoritpersoner Edward Bloom (osäker på om han kommer eller ej dock). Medtag eget sittunderlag till detta event då det beräknas pågå ganska länge och endast ett fåtal sittplatser (fyra stolar) finns tillgängliga. Jag kommer även sälja handritade teckningar på troll, kaffe och bulle finns till kompispris och kanske kommer ni att få se ett framförande av de legendariska ”Frontstreet Boys”! Jag ska jobba på detta och hoppas att en återförening går att lösa. Ta med barnen om ni har några, annars grannens barn! En dockteater med hemmagjorda dockor av gamla strumpor i olika färger och storlekar bjuder på en känsloresa genom samhällsklasserna i livet. Och ett temporärt lekland kommer installeras i närheten med en fotboll, lekhörna för sällskapsspelen ”Memory” och även ”Yatzy” med enbart tre tärningar, en skev rockring och leken kull för de allra minsta. Gratis inträde för vuxna, 850kr per/barn men då får de leka där hela dagen hur mycket de vill. Det går självklart att swisha ditt bidrag till mig direkt annars, jag tar tacksamt emot alla belopp! Avslutningsvis kommer jag att framföra min egna tolkning och version av låten ”Heart Upon My Sleeve” till minne av den för tidigt bortgångne Avicii, detta med inlevelse till dunka-dunka musik från min trådlösa högtalare jag fick när jag köpte två rör Pringles chips för länge sedan. Men batteritiden på högtalaren är lite dåligt så se till att vara ute i god tid om ni vill se och höra hela mitt framförande! Detta kommer bli en heldag att minnas, nu på lördag alltså! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Nej jag orkar inte, Henke du får den…

Låt mig börja detta inlägg med en klassiker… I love the smell of popcorn in the morning!

Riktigt så lyder ju inte den klassiska frasen av Robert Duvall i den gamla krigsfilmen ”Apocalypse Now”, men nästan i alla fall. Man får lägga till och dra ifrån lite. Igår kväll så poppades det popcorn hemma, nåt djävulskt! Tjugo påsar popcorn skulle Nova och Theo ha med sig till skolan inför den stora skolfesten på skolgården idag, där alla klasserna bidrar varje år för att samla in pengar till åk 4 och deras klassresa. Twinsen ska sälja popcorn, och Freja ska sälja glass. Vi föräldrar ska såklart hjälpa till med detta, förra året var det Freja som sålde popcorn på den stora skolfesten och det var roligt. Man får träffa många föräldrar och prata lite, det känns som att jag inte riktigt fått kläm på vilka alla föräldrarna är i barnens klasser är ännu så då är dessa tillfällen bra att bekanta sig med varandra.

I fredags så skulle jag ta med mig barnen ut och äta, och föreslog många olika ställen vi kunde åka till. Men förgäves, för mina barn var bara inställda på Burger King. Inte mig emot, jag gillar deras hamburgare. Men jag hade ju hoppats på en riktig restaurang, och det närmaste förslaget från barnen var Pizza Hut. Jag tyckte de kunde komma på något roligare än så när de nu fick välja vad de ville, men så fort någon nämnde Burger King så var alla överens och inget annat var intressant. Haha, knäppa ungar!

I helgen spelade barnen fotbollsturnering ute på Ingarö IP, och mötte olika lag från Värmdö. Det fina vädret vi hoppats på infann sig inte alls, utan det blåste och regnade hela tiden med små korta uppehåll. Freja och jag fick trängas under mitt paraply och se twinsen kämpa i två olika lag, men de verkade inte bry sig så mycket över att det regnade. Theo fick möta väldigt bra lag och hade oturen att förlora sina matcher, medan Nova ångade på och fick lite lättare motstånd denna gången. Hennes lag vann alla sina matcher och hon lyckades även göra mål! Theo var inte alltför glad efteråt, men det är ju så när man förlorar. Vi åkte och hämtade ut deras nya Värmdö IF kläder efter turneringen, då blev han genast lyckligare.

Vi var ju även på barnkalas hos Elton i söndags, en maskerad! Här hade vi ju lite olika idéer hemma om vad barnen kunde klä ut sig till, och twinsen ville klä ut sig till fotbollsspelare ha på sig sina nya fotbollskläder. Låt gå för det tänkte jag, och undrade vad Freja hade valt för utklädnad. Hon kom ut från sovrummet utklädd till jultomte, eller kanske en tomteälva. Jag vet inte riktigt vad det resulterade i men hon var väldigt rödklädd i alla fall med luva och allt.

På kalaset var det full fart som alltid när alla kusinerna träffas, och Elvira hade ordnat med roliga lekar ute på gården för de mindre barnen. Utom Tove då som satt och mumsade vindruvor och jordgubbar med oss vuxna, hon är ett sådant litet charmtroll. Elton verkade väldigt lycklig över alla presenterna, han fick bland annat en ny cykel som han testkörde senare på kvällen med stor bravur. Go Elton!

Vi tittade även på den där filmen ”Bumblebee” och barnen gillade den. Lite förvånande så var det Nova som gillade den mest och vill se den fler gånger, jag hade ju lite förutfattade meningar där och trodde att Theo skulle få den som en ny favoritfilm. Men han tyckte bara den var bra, och inte JÄTTEbra. Jag då? Jo den var bättre än många andra filmer om ”Transformers”, jag gillar egentligen bara den första. Efter den har det bara varit odugliga uppföljare utan en smart story, men de har massor av specialeffekter! Det räcker inte för mig längre tyvärr, utan jag behöver en bra handling numera. Så denna kändes snäppet vassare, mer genomtänkt och tonårstjejen i huvudrollen var väldigt bra! Så den får klart godkänt av mig i betyg, men nu känner jag att det kanske räcker med filmer om ”Transformers”.

Efter flera timmar på skolgården med glada barn som skriker så har nu ett sorts vakuum infunnit sig i mitt huvud. Tänker därför lägga mig nu! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till betaltjänsten Swish som blev överbelastat idag när alla skulle betala på skolan. Trodde digitaliseringen var bättre än så…

Im on fire! Yeah yeah! Im on fire! Like a killer dragon! Yeah yeah! Buuuuuurn!!!

Såhär blir man när man tittat klart på den storartade serien ”Game of Thrones”, och har ni fortfarande inte tittat klart så behöver ni inte oroa er för jag ska inte avslöja något. Förutom att han den där snubben dör på slutet…

Hahaha! Nej då, som sagt jag ska inte avslöja något. Men jag känner mig lättad att serien nu är slut och att man kan fokusera på annat i livet nu igen. Den där serien har ju varit plågsamt spännande att följa och jag klarade inte av att titta när avsnitten sändes under den åttonde och sista säsongen. Utan jag väntade till dagen innan sista avsnittet skulle sändas, och då plöjde jag mig genom nästan alla avsnitten hela kvällen och natten.

Det har varit något sorts uppror över att många fans tycker de ska göra om den sista säsongen, men jag tycker inte alls att den var dålig. Om jag måste påpeka något som var negativt så var det väl att allt gick lite väl fort, att de kunde ha haft fler avsnitt och gett vissa händelser mer tid i serien. Men annars så tyckte jag om hur det slutade, inte alls som jag trodde naturligtvis men det har ju aldrig blivit som jag har tänkt eller förutspått i den där serien. Visst kunde det ha slutat annorlunda, men detta kändes ändå helt okej efteråt. Serien har ju överraskat hela tiden så det var ju omöjligt för mig att klura ut hur allt skulle sluta. En jäkla bra serie, det är mitt betyg för ”Game of Thrones”. Den är otroligt påkostad och välgjord, helt klart bättre än många av de storfilmer som produceras idag. Gillar man inte genren så tror jag ändå att man kommer fastna i all den dramatik som utspelar sig i det onda och kalla Westeros, ge det en chans i alla fall!

Jag har ju precis fått en ny roll på företaget och jobbar nu ännu mer med vårt kvalitetsarbete och den typen av frågor. Det är verkligen spännande och lärorikt, så jag hoppas det hjälper mig att utvecklas ännu mer och att det blir roligt helt enkelt! Och som i ett första steg i detta så var jag på en utbildning om ”Kosmetikalagstiftning” i fredags, tillsammans med en kollega visade det sig. Vår nya formulerare Natasa skulle också gå denna utbildning, så det var trevligt med sällskap. Jag gillar ju att gå på utbildningar och få lära mig mer saker, samt att fördjupa mig i sådant jag redan känner till och har fått lära mig. Utbildningen var väldigt nyttig och bra, vi åkte därifrån med hjärnorna fullproppade av intressant fakta. Och min hjärna är ju enorm som ni alla vet! Jag har redan tagit sikte på ytterligare en utbildning senare i år, får se om det dyker upp något utbildningstillfälle här i Stockholm bara så man slipper åka iväg.

I helgen är det kalas för Elton som fyllt 5år, en hel hand med fingrar! Barnen är bjudna på maskeradkalas dit och de försöker även få mig att klä ut mig, men det blir nog inget med det. Haha! Och som vanligt när man vill vara fin inför kalas och liknande så kör kroppen på ett helt annat spår…

– Undrar vilken skjorta man ska ha på sig på Eltons kalas, kanske någon som matchar de där byxorna jag köpte i höstas men ännu inte hunnit använda. Tänkte jag högt för mig själv.

– Oh la la, ja dom byxorna var riktigt tjusiga min bästa herre. Svarar kroppen.

Jag tar fram de nya och helt oanvända byxorna för att testa dom, men de passar ju inte längre.

– Vad fan är det här nu då! Suckar jag högt för mig själv och kämpar med att knäppa byxknapparna.

– Oh ja, din rumpa började se lite hängig ut så vi fyllde upp den med alla de fettceller som du har ett enormt överflöd av. Titta på dig nu! Med din magnifika bak som är helt BOOMBASTIC! Svarade kroppen.

Jag svor lite och tyckte världen kändes orättvis mot mig och mina nya byxor som jag redan vuxit ur, tydligen. Men jag valde då att fokusera mer på att hitta en skjorta som fick mig att se sommarbrun och fin ut, vilket då krävde en kritvit skjorta alltså med andra ord.

– Den här passar ju fortfarande i alla fall, så himla bra! Och jag ser ju skapligt snygg ut i den till och med… How you doing… Sa jag för mig själv där framför spegeln.

– Oh vänta lite, låt oss piffa till ditt uttryckslösa ansikte lite min herre! Ropade kroppen glatt.

Sedan producerade kroppen snabbt fram en stor röd finne mitt i ansiktet på mig, så pass fort att jag fasen kunde känna hur den växte fram.

– Voilá, mycket bättre min herre! Nu kommer du dra blickarna till dig på kalaset, du kan mycket väl bli dagens stora snackis nu med ditt uttrycksfulla ansikte och din wobblande bakdel! Ropade kroppen glatt och kände sig delaktig.

Ja lite såhär är det att göra sig fin numera, inte alls som när man var yngre och dansade runt hemma i enbart handduk medan man klädde upp sig. Haha, men jag kanske ska börja göra det igen? Spela hög musik och rocka loss medan man klär på sig och sprayar sig med Axe Africa för att kroppsdoften ska få lite extra sting!

Nu stundar helgen och fredagsmyset infinner sig, ikväll så tar jag med mig barnen ut och äter middag! Får se vad vi väljer för gott att äta, sedan har vi filmen om roboten ”Bumblebee” som vi ska titta på hemma innan det är läggdags. Imorgon väntar fotbollsturnering för Nova och Theo ute på Ingarö, det blir kul så vi hoppas på bra väder såklart. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till det dåliga vädret som nu svepte in över landet. Igår skulle vi egentligen ha gått på klasspicknic med twinsen, och träffas på stranden vid Grills. Men nu blev det inställt, och istället så vi fick ha en egen picknic hemma på vardagsrumsgolvet. Men det var roligt och barnen skrattade, jag tycker att det är lite hårt att sitta på en filt på golvet. Trots mitt fylligt wobblande arsle…

Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 2, 2019. Suncape, Sweden.

Hotellfrukostar är inte alls så dumma, verkligen inte. Att gå upp tidigt gör ju inget alls när en hel buffé av läckerheter och godsaker väntar på en i restaurangen. Det var de gamla vanliga personerna på företaget som hade samlats där på morgonen, vi tillhör dem som vaknar tidigt och sedan har vi gänget som vill sova lite längre och sedan kommer inrusande strax innan de slutar att servera frukost. Men jag gillar ju att sitta där länge och äta i lugn och ro, och prata om gårdagens roliga händelser!

Igår kväll var det många som sjöng karaoke, vilket förvånade mig lite. Men jag är imponerad av deras mod, och speciellt Ubbe som ibland vägrade lämna ifrån sig mikrofonen när han sjungit klart en låt. Han är ju en född entertainer! Sedan hade jag lite roligt åt att han själv skymde projektorn så att han inte kunde se sångtexten emellanåt, men det han tappade i text tog han igen med inlevelse. Oh ja!

Lelle briljerade först genom att sjunga sin självbetitlade låt ”Lennart” av Björn Rosenström. Sedan gav han sig på en riktig utmaning till låt när han valde ”How much is the fish” av Scooter, den går ju hyffsat snabbt om man säger så. Mycket modigt! Det var flera andra som sjöng, men de gjorde det ju bra och flög lite under radarn på så sätt. Bra jobbat! Jag hade ju hoppats på att få se señor Santos framföra operasången ”Nessun Dorma” i bästa Pavarotti-stil, men han skyllde lite oväntat på en stämbandsinflammation. Det var som sagt många som vågade sjunga och jag önskar att jag själv skulle våga framföra en eller två sånger. Men jag är tveksam om mitt val av musik skulle gå hem hos alla i publiken. Jag skulle nog känna mig mest trygg med att framföra exempelvis Rammsteins låt ”Sonne”, eller varför inte Ghosts ”Dance Macabre”. Säkert skulle en eller två kanske uppskatta min ansträngning att framföra dessa, men de flesta skulle nog beklaga sig hos chefen och sedan skulle jag bli inkallad till ledningen.

– Hej Jimmy, kom in och stäng dörren är du snäll…

Det har man ju varit med om tidigare, och det är alltid lika oroväckande innan man vet vad det handlar om.

Ubbe fortsatte sjunga även denna dagen, så vi fick njuta av hans härliga skönsång genom hela frukosten.

– I love you baby! I wanna hold you tight! I need you baby…

Haha! Så vackert att man blir tårögd. Sedan var han sur över att hans tändare försvunnit på morgonen, men den hittades tillslut. Han stormade in i matsalen och ropade högt till fröken Tallrot, det visade sig att han stoppat ner den i sitt ciggpaket. Hahaha!

Efter frukosten så kikade jag ut över vattnet och njöt av lugnet, och kände solens strålar värma mig i ansiktet. En väldigt härlig start på dagen helt enkelt! Detta lugn avbröts av ljudet från fiskmåsar, och speciellt en fiskmås som lät upprörd och skrek oavbrutet. Döm av min förvåning när jag såg att den satt på Henkes mage, han hade inte lyckats driva längre bort mot sin resa till Åland sedan gårdagens sjösättning. Han var fortfarande inom synhåll och jag såg hur fiskmåsen ilsket pickade med näbben på hans bruna flytväst, det såg ut som att den försökte boa in sig där. Men det var ju fint tänkte jag, då har de ju sällskap av varandra där ute på havet. Min oro för Henke försvann därmed och jag sökte nu upp mina kollegor för att påbörja dagens gemensamma program.

Idag väntade en tipspromenad ute i det vackra vädret i närområdet. Det kändes som att det gick bra för vår grupp, men det resulterade tyvärr inte i någon vinst. Men det viktiga var ju att komma ut och lösa uppgifterna tillsammans. Vi säger så…

Innan lunch så skulle vi även fylla i den årliga enkäten, något många av oss valde att göra ute på bryggan. Sedan lyckades vi även hinna med ett informationsmöte om framtiden innan det var dags att äta. Maten här är så god, wow!

Efter lunchen hade vi ytterligare ett möte, och sedan passade vi även på att hylla Roffe för sina 25 trogna år på företaget. Efter det rundade av dagens möten med en tävling i bordshockey. Jag hamnade i team Colorado, och hur det slutade har jag inga kommentarer om…

Okej då! Nu är det såhär, att med sju spelade matcher som innebar sju raka förluster så kanske jag inte var på mitt bästa humör. Men eftersom min personlighet är grön så försökte jag dölja tävlingshornen i pannan och istället prata hur viktigt det är att vi har kul tillsammans. Jag tyckte mig höra Henke skratta åt oss från sin båtboj där ute i vattnet. Men jag tror den där fiskmåsen tvångsmatade honom med rå fisk och fågelspillning för han tystnade väldigt plötsligt efter ett tag.

Sedan var det egentid i relaxen för de som önskade att chilla lite där, jag gick in och vilade en stund för att ta igen mig lite. Ikväll väntar en grillbuffé till middag, det låter ju himmelskt gott!

Imorgon så kommer konferensen ta slut för denna gången, jag vet ej vad som står på schemat under morgondagen men det blir jag nog varse om gissar jag. Det har varit två roliga dagar hittills och det är trevligt att umgås med sina kollegor såhär ibland. Man får ju en annan bild än den man har när vi träffas på jobbet och de flesta har sina arbetskläder på sig, detta känns ju mer avslappnat och privat.

Nu är det dags att äta igen, men först ska jag spöa upp Lill-Steffe för att han loggat in på mitt cmore-abonnemang. Senare ikväll tänkte jag se hur långt Henke hunnit på sin resa. Borde jag kalla på sjöräddningen om han fortfarande är fast vid båtbojen tro? Nej, jag ger honom ytterligare ett dygn att lösa detta själv. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som är arg för något. Jag gissar att det har med den åländska ceremonin som blev lite misslyckad, men det är väl inte mitt fel…

Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 1, 2019. Suncape, Sweden.

Idag samlades företaget för vår årliga konferens! I år befann vi oss på Villa Soludden, eller Suncape som det troligen heter på internationell engelska. Ett riktigt trevligt ställe som jag dock aldrig hade hört talas om tidigare, men som var väldigt mysigt!

Temat för årets konferens var positiv energi, och vi hade en föreläsare som heter Amanda som pratade mycket om detta. Vi fick även göra färgtestet för att se vilken personlighetstyp man är, och hur man bäst kommunicerar med varandra. Sedan förklarade hon vad stress är, något jag tidigare gått igenom för bara något år sedan. Så det var bra med en påminnelse och en lite annan synvinkel på ordet stress. Det var mycket intressant!

På konferenser så äter man och fikar väldigt mycket. Ville bara nämna det. Oj oj…

Dags för incheckning! Rummet var fint men lite speciellt, den saknade badrumsdörr så här gällde det att inte vara blyg…

En av dagens viktigaste tillfällen utspelade sig senare på eftermiddagen, när dagens alla uppgifter var avklarade och så samlades vi ute på den stora bryggan för en gemensam AW.

På den andra delen av den stora bryggan hade de ställt fram stolar och blomsterarrangemang, riktigt trevligt och inbjudande. Utsikten var magnifik och stämningen var på topp hos oss allihop. Alla fick något att dricka och sedan verkade något vara på gång, så vi tittade förvånat på varandra innan vi blev ombedda att sätta oss ner och vara tysta. Varför hade vi samlats här nu då, jo det ska jag förklara. Vi skulle få bevittna en urgammal sed, där en kollega som nu valt att ta tjänstledigt på obestämd tid nu ville säga farväl på detta sätt som hen själv önskat. Denna ceremoni gick ut på att personen skulle sjösättas och sedan flyta med hjälp av vattnets vågor hela vägen till sin slutdestination, och vi skulle samlas och tillsammans under tystnad önska hen lycka till på sin resa. Personen vi tackade av var Henke, och han skulle nu påbörja sin långa färd till vad han själv kallar sitt andra hem: Åland!

Upplägget var som sagt väldigt fint, men kanske lite märkligt. Men jag vill tro att detta var någon sorts åländsk tradition vi fick bevittna. Henke var iklädd en väldigt färgglad toppluva, en brun gammaldags flytväst, orangea simfötter och något som liknade ett transparant regnställ som han tyvärr kände att han ville vara naken inunder. Några främlingar iklädda bubbelplast och stora fågelfjädrar runt huvudet knöt sedan fast tomma 5-liters dunkar runt hans hand- och fotleder, och sedan fick Henke bita tag i stjälken på en lång maskros som de placerade i hans mun för att hålla sig tyst. Direktör Sjölund ville vid flertalet tillfällen stå upp och höja sitt glas för att utbringa en skål, men blev abrupt avbruten varje gång av främlingarna som höll i denna ceremoni. Lill-Steffe kunde inte hålla tårarna tillbaka utan började fulgråta och hulka högt, han fick avlägsnas från platsen och grät högt hela vägen bort från bryggan medan vi alla stirrade förvånat på honom. Inte visste vi att han skulle sakna honom så mycket, lite genant faktiskt…

När Henke sedan stod där klar vid bryggans kant så var det alldeles tyst under nästan en hel minut, vi åskådare tittade förvirrat på varandra och undrade vad som skulle hända härnäst. Då! Kom plötsligt en olagligt importerad tvättbjörn med glittrigt halsband och blå plastskydd på tassarna glatt skuttandes ut på bryggan. Alla stirrade förvånat på tvättbjörnen som nu stannade framför Henke och sedan puttade försiktigt till honom så att han föll handlöst ner i det kalla vattnet. PLUMS! Nu var det gjort, och han skulle nu påbörja sin långa resa där han sakta skulle flyta hela vägen till Åland. Främlingarna som hjälpte till vid ceremonin puttade försiktigt ut Henke mot havet med hjälp av en lång gren från en gran som påminde lite om den längre varianten ”ruska lång”, något alla som gjort lumpen bör ha hört talas om. Sedan avslutade de genom att strö handplockat ogräs på vattenytan och pratade i formler på ett språk jag inte förstod. Henke låg där alldeles tyst i det kalla havet och såg lycklig ut med sin maskros i munnen, och jag tänkte för mig själv att det var ju tur att han inte landade på mage där i vattnet. Då skulle han ju få svårare att andas, och då blir nog hans resa lite påfrestande. Det här var tydligen det sista vi fick uppleva under detta lite märkliga arrangemang, och vi andra blev nu ombedda att gå tillbaka in i konferensanläggningen igen för att njuta av lite egen tid innan middagen senare på kvällen.

Sedan fick vi alla duscha och byta om inför kvällens middag. Lunchen var jättegod så jag såg verkligen fram emot denna middagen. Bordsällskapet bestod av roliga kollegor så vi hade väldigt trevligt. Jag kände mig lite trött efter att min pollenallergi knockat mig sista dagarna. Så jag sparade min energi och tänkte lägga mig tidigt denna afton.

Men innan dess så samlades några av oss ute på bryggan för att njuta av lugnet en stund, och med god dryck till hands så skålade vi och pratade om dagen som varit. Alla verkade nöjda, och det var jag också! När vi stod där och pratade så tyckte vi oss se Henke som tidigare sjösattes i den där åländska ceremonin, han hade bara drivit en kort bit ut i viken och verkade ha fastnat i en båtboj eller vad det heter. Så märkligt, nu kommer det nog ta tid innan han lyckas ta sig hela vägen till Åland tänkte jag för mig själv. Sedan höjde jag mitt glas och utbringade en tyst skål, och önskade honom en god fortsättning på han resa.

DAGENS JERKER går till hundarna som roade sig på bryggan under vår AW. De var nog av rasen boxer och var ganska stora, men jag gillar ju hundar så varför hade jag något emot dessa då? Jo de stod bredvid mig flera gånger med tom tiggande blick och ville smaka på godsskerna vi blivit serverade. När de tröttnade på mig stod de och tittade på personerna bredvid mig istället, och piskade mig med deras hårda svans. Högst olämpligt! Aja baja vovvarna…

Vilken helg, det har varit full fart från fredag till söndag. Jag tror jag somnade runt klockan tio på kvällen på söndagen, det är ju för tusan innan söndagsfilmen på TV ens tagit slut…

I fredags var det skoldisco, Freja följde med en kompis hem efter skolan och mötte sedan upp sina syskon och mig utanför innan det startade. Jag hade hämtat Nova och Theo i skolan och sedan körde vi bort till Mölnvik och åt hamburgare innan vi skyndade oss tillbaka till skolan igen. I kön utanför så mötte vi Freja och hennes kompisar, så det blev ju perfekt med timingen. Inne på discot fick jag fixa till en tuppkam till Theo som jag hade lovat inför den stundade frisyrtävlingen, och sen så försvann alla tre barnen åt varsitt håll innan jag hade hunnit blinka. Frejas kompis skulle också vara med i frisyrtävlingen och hade ett färgat band runt huvudet och en lampa i håret, så när jag väl hittade henne så fann jag även Freja och andra klasskompisar som dansade runt henne. Theo var borta, men Nova kom fram till mig efter en stund och såg lite ledsen ut. Hennes klasskompis som skulle komma till discot var inte där, men jag sa att hon kunde hänga med mig där inne tills vi hittade henne och så gick vi och köpte godsaker till oss allihopa. Det blev läsk, godis, självlysande armband och några lotter till ett lotteri senare på kvällen.

Lokalen fylldes på ganska så snabbt med fler barn och även några förvirrade föräldrar som mig själv. Musiken spelades högt och discolamporna jobbade för fullt, jag hittade ett litet bord på sidan av dansgolvet som jag förvarade alla barnens godsaker på tillsvidare. Detta blev ett bra ställe att hänga på tänkte jag, tills ett par barn klättrade upp på bordet och började hoppa för fullt. Jag hann knappt reagera utan bara skrattade, men då kom en av föräldrarna som ansvarade vid skoldiscot och plockade ner barnen därifrån. Så nu var jag ensam igen och försökte hålla koll på vart mina barn höll hus. Freja var enkel att hitta, hon stod mestadels och dansade med sina klasskompisar, och Nova kom och satte sig på bordet hos mig i sin besvikelse över att hennes klasskompis fortfarande inte hade dykt upp. Theo sprang runt i en stor klunga med några andra barn tills han blev svettig och tuppkammen slaknade på hans huvud. Haha, jag tror han sprang non-stop i över två timmar. Helt galet! Jag tror de lekte någon sorts kull eller något liknande, man hörde inte vad de sa heller när de rusade förbi. Men efter en stund hittade Nova några andra kompisar att vara med på discot så då försvann hon också, och så stod man kvar där alldeles ensam med andra föräldrar och samtalade lite. Efter nästan två och en halv timmes discotekande så var lotteriet över, och Nova hade lyckats vinna en burk med någon sorts slime eller lera. Syskonen tyckte livet var otroligt orättvist men var ändå väldigt nöjda med kvällen. Vi sjöng hela vägen hem i bilen så att de inte skulle hinna somna innan vi var hemma, jag hade ingen större lust att bära in tre små barn men de lyckades hålla sig vakna.

I lördags fyllde men fina syster Linda år, men hon vill inte fira med oss längre utan rymde till någon förort utanför Göteborg. Istället väntades det balett för Freja, och sedan var tanken att vi skulle åka hem och baka hamburgerbröd som vi kunde ha när vi skulle grilla hamburgare senare på kvällen. Men det körde ihop sig lite, så mitt i brödbaket så köpte vi pizza istället. Vad ska man göra, haha! Det blev bäst så helt enkelt, men nu har vi massor av hamburgerbröd att äta framöver när vi ska grilla i vår och sommar. Härligt! Vi hann även med att baka några goda chocolate chip cookies också, med nutellafyllning… Väldigt populärt till kvällsfikat bland barnen!

Sedan har vi söndagen… Dagen med tre inplanerade barnkalas utspridda över dagen. Först skjutsade vi Nova till ett kalas i Herrviksnäs nästan där vi bodde tidigare. Under tiden hon var där åkte jag med Freja och Theo för att äta lunch på McDonalds, sedan fick de springa av sig nere vid Grisslingebadet en stund. Vädret var ju kanon och solen sken, men det blåste tyvärr en hel del så pappa Jimmy frös huttrande medan barnen lekte. Sedan hämtade vi upp Nova när kalaset var slut och körde hem till Jenny, där fick barnen vänta medan jag åkte vidare med Theo till nästa kalas. När jag kom tillbaka var det dags att gå med Nova till hennes andra kalas för dagen, och man hann knappt komma hem till Jenny och Freja innan det var dags att åka och hämta hem Theo igen. Sedan Nova efter det, jag tycker inte att jag gjorde annat än körde runt barn hela dagen. Till slut blev det så rörigt att det kändes som att man inte hade koll på läget, och man visste inte vilket barn som var vart längre. Men alla kalas hann vi med, sedan körde vi hem och då skulle alla bada eller duscha inför den kommande veckan. Sedan åt vi middag och låg i en stor utmattad hög på soffan hemma en kort stund innan det var sovdags. Vilken dag alltså, och vilken helg! Helt och hållet en helg för barnen men jag hade kul jag också även om jag inte fick tid att vila upp mig så mycket. Men det kan jag ju göra nästa helg istället! Eller nej, då är det ju konferens med jobbet… Jaha, men då kör vi på då helt enkelt!

Igår var det ju även min underbara farmors födelsedag, och hon skulle ha fyllt 90 år om hon fortfarande var vid liv. Men nu fick vi ägna henne många fina tankar och minnas henne som den fantastiska kvinna hon var. Älskad och saknad, bästa farmor Gunnel.

En annan person lämnade jordelivet här nyligen, den omtyckte Jon skolmen. Han är väl mest känd för sin roll som Ole Bramserud i alla ”Sällskapsresan”-filmerna, men även som komiker i några roliga program man tittade på i sina unga år. Vem minns exempelvis inte hans gestaltning av ”Helge” med Sven Melander när de sitter på någon playa söderöver och räknar på procenten. Haha! ”Du måste tänka på pocenten Helge”, ett underbart minne. Men sorgligt nog så har han nu vandrat vidare, så vi får tacka för alla fina och roliga minnen av denna skådespelare och underhållare. Vila i frid.

Varje dag när vi åker hemifrån så passerar vi grossisten Ahlsell i Haninge. Och många gånger har diskussioner uppstått i bilen om vad Ahlsell är för något.

– Ahl… el… Arsel? Pappa vad är arsel? Frågar Freja efter att hon lyckats läsa namnet.

– Inte arsel, utan Ahlsell står det. Förklarar jag.

– Jaha, Ahlsell… Men vad är arsel då? Frågar hon vidare.

– Jo alltså… Det är… Man kan säga att det betyder rumpa, fast med ett otrevligare ord… Ungefär så. Förklarade jag.

– Men varför vill dom skriva arsel eller rumpa med så stora bokstäver på sitt hus? Frågar Freja väldigt bekymrat.

– Det står ju inte arsel, utan Ahlsell. Det är ett företag, farfar jobbar ju där! Fortsatte jag förklara och kände hur pedagogiken växte fram inom mig.

– Jobbar farfar på arsel? Frågade Nova nu nyfiket och verkar inte ha lyssnat så noga på diskussionen.

– Nej, farfar jobbar på Ahlsell. Inte arsel, det står Ahlsell på huset. Företaget heter Ahlsell. Svarar jag så tydligt jag kan och trodde att diskussionen nu var över.

Men det var ju bara för denna dagen, för kommande dag när vi passerade byggnaden så var det dags igen…

– Pappa! Stod det arsel på det där huset eller hur var det nu igen…

Vad händer annars då, jo jag försöker följa slutspelet i SHL. Det går lite upp och ibland ner måste jag säga, men kanske lyckas Djurgården ta sig vidare i slutspelet i år. Vi får i alla fall hoppas på det, heja Djurgården!

Och nu börjar snart premiärmatchen i fotbollens Allsvenska för Djurgården! Man kan ju inte annat än älska dessa tider på året när sporterna överlappar varandra, med slutspel i ishockey och starten på fotbollssäsongen. Så nu håller vi tummarna för att det går bra ikväll och att Djurgården får en flygande start på årets säsong, heja Djurgården!

Nu är det paus! Hinner inte skriva mer för nu börjar fotbollsmatchen som jag vill titta på här, och barnen vill också kolla. I typ 20 minuter tills de tröttnat… Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla stackare som hejar på AIK och Hammarby känner jag. Som inte får uppleva det jag skrev om här tidigare, när sporterna överlappar varandra och veckorna fylls med både ishockey och fotboll. AIK har ju förvisso ett hockeylag, men deras annars så lyckade säsong tog ju snöpligt slut här nyligen och nu väntar troligen konkurs. Hammarby vet jag inte ens om de har ett hockeylag, de spelar i så fall på så låg nivå att det inte går att följa på TV. Men då har de ju Leksands IF som tur är, de spelar ju ishockey. ”Leksand och Bajen, från Södermalm. Håller varandra, hand i hand”! Hahaha!

Det skrivs härmed historia på bloggen! Men först ska vi ta oss igenom en av årets absolut läskigaste och otäckaste händelser som utspelades sig denna veckan. Tyvärr är det heller ingen engångsföreteelse, utan ett återkommande moment VARJE år…

Tandläkaren? Prostataundersökning? Ni kan fortsätta gissa, men det är fel. Jag syftar på den årliga besiktningen av bilen. Den nervositeten man upplever när man lämnar över bilnyckeln till kontrollanten med de smutsiga händerna är inte att leka med.

– Tack! Du kan ta en kopp kaffe medan du väntar. Säger den glada farbrorn med värmländsk dialekt och lämnar mig ensam kvar där med mina mardrömslika tankar om bilen.

Kaffe? Jag behöver fasen sprit! Då kanske jag kan slappna av, för nu målar fantasin upp hemska bilder av vad som kan hända där i verkstaden där bilen sakta kontrolleras. Speciellt när de hissar upp bilen i den där lyften och spanar in hela undersidan på bilen, och när kontrollanten aggressivt börjar rycka och dra i bildäcken.

– Hörru du! Taiwanesiskt gummi, det är bara skit det. Dom här sulorna kommer bara hålla året ut sen blir det som att köra med flip-flops för din del, och det är INGET jag rekommenderar kan jag säga! Skriker farbrorn och pekar med ett argt finger på mina däck.

Jag som trodde jag hade Michelindäck, men jag hann inte fundera mer på saken innan han ville visa nästa otrevliga nyhet.

– Oj oj oj… Du ser den här vajern här va, den som hänger som en slak tvättlina på midsommardagen efter en blöt natt… Det är handbromsvajern, eller vajern till parkeringsbromsen som vi fackmän säger, den ska vara spänd och inte hänga såhär. Det är konstigt om du ens har någon bromsverkan alls, men du använder väl säkert inte parkeringsbromsen gissar jag? Säger han högt och stirrar på mig med tom blick.

– Eh, nej alltså… Hann jag bara svara innan han avbröt mig igen.

– Tänk att jag förstod det, så himla typiskt er med automatväxlade bilar. Ni bara parkerar och så i med P-växeln… Nåja, vi ska se vad vi kan hitta mer här under då… Säger farbrorn och lyser vidare med sin lampa.

Jag känner att tonläget inte är det bästa, men vill såklart inte påtala detta för då hittar han väl snabbt en jäkla massa fel på bilen. Bättre att stilla tiga denna gången.

– Men vad ända in i… Sten-Bert! Kom och kolla här får du se! Ropar farbrorn till en av sina kollegor som kommer och tittar under bilen.

Jag känner direkt vilket stresspåslag jag fick, vad tusan har de hittat för fel nu. Hur dyrt kommer detta bli egentligen? Det känns som att vi pratar om ett belopp med många efterföljande nollor här..

– Du det har samlats en hel del skräp här under bilen som du måste rensa bort med jämna mellanrum. Ropar kontrollanten och drar loss en gammal plastpåse, en tandborste, kvarlevorna av en död gammal räv och två tomma kartonger med vad som ser ut att ha innehållit pakistanska signalkräftor.

Oj tänker jag, att det kunde fastna så mycket skräp där under. Men då vet man det nu och får hålla lite koll i framtiden.

– Jävla djävel! Muttrade kontrollanten högt, och samtidigt drog han fram ett trasigt tennisracket på ett annat ställe under bilen.

Bilen sänks nu ner igen och jag tittar förvånat hur farbrorn nu står utanför bilen och rycker hårt i bilbältet på förarplatsen. Sedan går han bak och gör likadant med bältena i baksätet, han drar hårt så att det ser ut som att han fått en riktigt stor fisk på kroken ungefär. Men tillslut så blir jag nästan lite orolig över vad han håller på med, för när han skulle dra i bilbältet på passagerarsidan så drog han ut det så långt att han nästan tappade balansen. Och scenen ur ”Jönssonligan” när dynamit-Harry försöker dra bort plasten på sitt sexpack med öl utspelade sig nästan framför mig, så jag började småskratta lite för mig själv. Men då vänder han sig plötsligt om och stirrar irriterat på mig i någon sekund, sedan släpper han bara bältet och jag ser hur det sakta försöker rulla in sig i bilen igen innan han bestämt smäller igen bildörren. Sedan öppnas porten och han kör ut på baksidan av byggnaden i full fart, och jag kan höra hur de taiwanesiska däcken skriker mot asfalten!

Jag går tillbaka till väntrummet och ser efter en stund hur han kommer tillbaka med bilen och parkerar den utanför. När han kliver in genom dörren ser han fortfarande sur ut…

– Där är du ja, bra! Bromsskivorna bak låter fördjävla illa också, fy fan.. Säger han och antecknar vidare på sin surfplatta på sin väg fram till kassan.

Detta kändes fasen inte bra alls, jag minns att jag fick byta bromsskivor på Hyundaien för några år sedan och det kostade en slant. Och sen allt annat han klagade på under kontrollen också, detta blir fasen en dyr historia tänkte jag för mig själv och kände hur fattigt det plötsligt blev på det lövtunna bankkortet jag räckte fram för att betala med.

– Det var ju inga konstigheter det där, parkeringsbromsen ligger på lite bara men det är bara en anteckning. Så det är inget du behöver göra en ombesiktning för utan jag påtalar det mest för din egen skull så du vet om det. Här är nyckeln, tack och hej! Sa farbrorn med de smutsiga händerna och lämnade tillbaka bilnyckeln.

Jag blev helt ställd, men tog tacksamt emot nyckeln och betalade innan jag lämnade stationen. Haha! Man kan inte annat än älska Volvon, den gamla gubbsläden som stod pall även i år! Två felfria år på raken, det har jag inte varit med om på länge kan jag säga. Jag minns åren när jag besiktade Hyundaien med fasansfull skräck, eller Carnivalen där jag var tvungen att andas syrgas genom hela kontrollbesiktningen och sedan åka färdtjänst hem på grund av alla brister den där förbannade bilen hade. Nej tacka vet jag svensk stål, som Henke brukar säga. Det är nog faktiskt det enda vettiga han sagt för övrigt.

Detta tog nästan musten ur mig så jag orkar inte skriva mer nu. Riktigt såhär gick inte besiktningen till, men bilen blev godkänd och det är det viktiga. Önskar er alla samma lycka när det är er tur att besöka bilbesiktningen! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går för första gången någonsin till… mig själv! Det är faktiskt så pass illa att ingen för stunden kan bräcka det jag gjort. Jag ska ju förnya mitt körkort, så jag var och fotade mig i en automat och allt var frid och fröjd. Jag klippte ut fotot och skickade in handlingarna, allt var nu signerat och klart! Men när jag senare samma kväll tittade på resten av bilderna från fotoautomaten så ser jag något oroväckande. På min näsa syns två stora mörka fläckar efter solglasögonen jag haft på mig innan jag tog fotot… Jaha, jo men det var ju snyggt jobbat! Så de tio kommande åren ska jag alltså legitimera mig med ett körkort där jag liknar en gris eller ett eluttag i nyllet. Hoppas fotot blir underkänt innan det tillverkas så att jag hinner göra ett nytt försök. (Nej ni får INTE se någon bild på detta)