Så idag är det väl dags för barnkalas igen då, det andra denna helgen. Så Jenny är väl förkyld då, och kunde inte följa med Nova och Theo på barnkalaset hos deras kompis som det var tänkt. Så jag följde väl med dem istället då, på maskeraden. Så vi körde väl iväg då, ut till kalaset ute i skogen. Så kom vi väl fram då, och då är ingen hemma. Så jag kollar väl inbjudan igen då, och konstaterar att kalaset är nästa helg. Så Jenny har väl lurat mig då, jag borde kollat upp detta själv innan vi åkte. Åh grymma värld…

Igår var det också kalas, både för min bror Tommy och hans dotter Svea som fyllde sitt första år. Det var många samlade, och massor av godsaker till fikat! Som vanligt när någon i släkten fyller år, och så äter man för mycket av det goda och orkar ingen middag på kvällen. Trevligt var det i alla fall, och jag fick några minuters prime time med Svea när vi lekte på en kartong på golvet. Wohoo! Uncle of the year liksom!!

I fredags, så infann sig fredagsmysstämningen på jobbet på eftermiddagen. Det var när Billy och jag hade tillfälligt besök av min namne, herr Nilsson, vid vår arbetsplats. Han skulle nog bara lämna en telefon där, men eftersom vi helt ogenerat lyssnade på ”Ronny & Ragge” så fastnade han hos oss. Han vickade förföriskt med höften och började sedan sjunga med, högt! Så pass att Henke kikade fram bakom sin lilla maskin, han har vi inte sett till sedan den dansktalande inspektörskan skällde på honom i måndags. Nu klev han fram och stämde in i kören, och jag tror även Billy kände sig lite tvingad att visa sina skills så han sjöng nog med han också. Själv satt jag där, lite förvånad, men glad. För in genom vår lilla lucka på väggen hade vår arbetsledare precis stuckit in sitt huvud för att kolla läget. Han sa inte mycket alls när han såg de inlevelsefulla människorna sjunga med till refrängen av ”Se på mig”, han blev nog mest imponerad. Och sedan minns jag inte om han bara gick därifrån utan att säga något eller hur det blev, han kanske kom av sig en aning… 

Hemma, här där vi bor. Där finns det barn, som vill leka lekar… Jag har fått äran att deltaga i en sådan lek, arrangerad av barnen själva. Ni känner väl till Mumin? 

Jag undrar vad de där vita sakerna är? Det ser ju ut som vita, hm… Nej! Är inte Mumin en barnbok? Sak samma, nu glider vi från ämnet här. Perversa finländare… Leken! Leken går ut på att barnen ska krypa ihop och gömma sig, sedan ska jag glida fram som ”Isfrun” från Mumindalen. Hon har ju en sådan kall blick att om någon ser henne i ögonen så blir man förstelnad till is. Så där gled jag fram genom vardagsrummet… För det är det hon gör, glider fram på sina konstiga stjärnfötter. Samtidigt ska man sjunga några sorts operaliknande toner där man sakta rör sig fram längs golvet. Det är nu någon av barnen kan kika fram! Då ska jag markera med väldigt stirrig blick och säga typ ”chiiiiing”! Det betyder att jag förfrusit mitt barn, och då brukar de kvarvarande två nyfiket titta fram och då fryser jag ner dem också. Haha, I’m on fire! Eller, nej det är jag ju inte. Ja men ni fattar. Om ni tänkte att jag kunde lämna dem förstelnade av is där en stund och kanske ta en kaffepaus eller liknande, så ligger jag redan steget före er. Det är testat och vi har fått tillbaka testresultatet på den övningen. Det blev inget med det… 

Jag hade ett mission idag. På fredag händer det grejer, bland annat så ska bilen in på besiktning. Och innan dess så måste bromsarna i fram bytas, så idag hade jag en lucka att hinna med att utföra detta. Om jag börjar tidigt på morgonen så hinner jag ju klart i tid, innan vi skulle åka till kalaset som inte fanns. Så när vi ätit frukost allihop, utom evigt sovande Lembit, så kikade jag ut genom fönstret för att få en väderrapport… 

Regn… Blåst… Kyla… Härligt… Ja men det finns inget att göra, det var bara att gå ut och sätta igång. Fasen vad kallt det var, och blött! Nu återstod det att se om jag mindes hur man gör. Men jag tror det gick bra, och jag passade även på att byta till vinterdäck nu när jag var i farten. Sedan när allt var ihopmonterat och klart så var det bara att ge sig ut på en provtur för att se om bromsarna fungerade ordentligt.

Så jag rullar långsamt ner från uppfarten hemma, men då kommer grannen med sin hund gåendes. Den stirrar på mig, hunden… Så då gasar jag på inne på gården där, och fortsätter ut på gatan. Då kom jag på det, jag glömde ju trampa ner bromsarna ordentligt innan jag åkte! Skit, inget händer! Hyundaien fortsätter ut på vägen ner mot Grisslinge, då svänger jag av ner mot badstranden för att få stopp på bilen. Men det går inte, bromsarma tar inte alls. Jag har inget val än att fortsätta rakt ut i vattnet, och lyckas med nöd och näppe väja undan från Henke som stod och pimplade strömming vid strandkanten. Vad fan gör han här, en tidig söndagmorgon tänkte jag? Nåja, nu tar det väl stopp här ändå när bilen hamnat i vattnet. Men icke, jag hade ju fyrhjulsdriften i så den fortsatte fram som en jäkla amfibievagn genom vattnet. Men det gick inte att styra alls, utan med lite flyt så lyckas jag ta mig fram till en liten privat strand på andra sidan vattnet. Jaha, vem bodde där då… Anders a.k.a ”Arga Snickaren” på TV!

Han springer ut i bara badrocken och gestikulerar ilsket med en hammare och skriker svordomar. Ja han är precis lika arg som på TV. Jag blinkar med helljusen och nickar lite i stil med ” tjena tjena” och sedan har Hyundaien tagit sig ut på vägen igen. Bilfärden tar inte slut där utan fortsätter hetsigt ut från Grills Udde eller vad det heter, och sedan längs hela Grisslingerakan. Men kan inte bilen stanna någon gång! Det gjorde den, men inte där. Utan först var jag tvungen att köra som en agressiv jävel ut på motorvägen, och tuta på en Saab och bli allmänt upprörd innan jag lyckades sladda av vid nästa avfart borta vid Värmdö Marknad. Där lyckades jag tillslut hitta en parkering utanför nyöppnade Citygross, så lägligt. Dagens lärdom blir dock följande: Att vad trist det är när man missar en liten detalj vid bromsbytet och det resulterar i dålig bromsverkan…

Ja, det kan ha stått en Smartcar eller någon annan liten uppblåsbar bilmodell parkerad där jag valde att stanna. Det är sånt som faktiskt kan hända!

Ursäkta om jag inte orkar skriva så mycket mer nu, men jag har haft en omtumlande helg. Sov gott, köp Desti deo och… Ha d biff!
DAGENS JERKER går till alla trafikmuppar till bilister där ute. Blir så himla trött på er…

Hjälp! Jag är synskadad! Eller något liknande… Ja något är det som har hänt i alla fall. Detta upptäcktes på jobbet, se till att ni sitter ner nu så ska jag berätta… 

Jag var mitt uppe i karriären och hade precis lagt på en ny rulle med etiketter till våra flaskor. När jag ska provköra dessa, det är då det händer. Jag tycker att något rör sig precis framför mina ögon och det känns som att det är på väg rakt in i ansiktet. Jag backar undan med huvudet och börjar vifta bort det med handen! Och när jag får tag i eländet så förstår jag samtidigt vad som händer… Det var min egen näsa! Hur dumt kändes inte det tror ni? Jag måste ha följt flaskornas väg in i etikettmaskinen med min blick så pass engagerat, att ögonen gått i kors på något sätt. Och sedan smög sig min uppenbarligen stora näsa sig rätt in i blickfånget, eller så har min näsa hittat en högre position i mitt ansikte. Den kan förstås ha växt också, potatisnäsan. Kanske kan jag andas under vatten nu, med denna näsan? Det känns lite som att den kommer att hamna i fokus nu framöver, om jag nu vill klä ut mig på halloween eller liknande. Och stjäla en massa onödig uppmärksamhet från min annars så robusta personlighet. Oroväckande är det i alla fall, kanske jag bör kolla synen någon dag…

Igår var dagen då ett av mina barn ljög för mig för första gången, vad jag vet om i alla fall. Jenny hade köpt några majskakor, och delade ut varsin kaka till alla barnen. Utom Theo som satt och ”sänkte skepp” på toaletten och tvingat till sig mitt sällskap under denna aktivitet. Men han fick sin kaka när han kom ut till de andra, och då satte vi oss i soffan han och jag. När han börjar smaka på sin kaka kommer Nova fram och ställer sig framför oss.

– Får jag smaka Theo? Frågar hon.

– Nej. Svarar han och tar en tugga.

– Men får jag den? Frågar hon igen och håller fram handen.

– Det är min kaka Nova! Säger han mer bestämt.

– Men jag vill också ha en kaka… Säger hon och låter lite ledsen.

– Fick du ingen kaka av mamma? Frågar jag Nova, även fast jag vet att hon ätit upp sin kaka redan.

– Nej… Svarar hon och skickar fram en hängande underläpp.

Men trots sitt försök att spela ledsen så syns det på hennes blick att hon inte talar sanning.

– Jo men visst fick du väl en kaka av mamma, jag ser på dina ögon Nova att du luras. Säger jag och ler mot henne.

– Du har busögon igen Nova! Replikerar Theo med munnen full av kaka.

– Men pappa… Mina ögon säger att jag ätit någon kaka, men min mage säger att jag inte ätit kaka. Förklarar hon med huvudet på sned.

Hahaha! Så himla roligt svarat tycker jag! Hon är fyndig den lilla människan, ”men min mage säger att jag inte ätit kaka”… Den ska jag testa på Jenny nästa gång vi ska dela på en morotskaka eller schwarzwaldtårta här hemma. Så får vi se om jag kan lura till mig en extra bit, kanske?

Tänk att man skulle få vara med om den första lögnen, och att den inte drabbade mig på ett negativt sätt gjorde det hela till en ganska ofarlig förseelse här hemma. Men, en ”olycka” kommer sällan ensam heter det väl. Jag satt i badrummet med Theo idag när han badade, och då kom Nova förbi med en morot som hon ville dela med sin bror. En gullig gest kan tyckas, och Theo tog tacksamt emot moroten och knaprade på den emellanåt där i badet. När jag sedan ställer mig upp och ska räcka honom en handduk så upptäcker jag massor av små morotsbitar på botten av badkaret.

– Men, vad har du gjort där då Theo? Frågar jag.

– Vadå? Svarar han och ser frågande ut.

– Det är ju fullt av små morotsbitar i badet, det får vi spola bort så att vi kan tvätta av dig sen. Säger jag och hänger tillbaka handduken.

– Men det var inte jag pappa. Säger Theo.

Kära bloggläsare, låt mig presentera ljugande barn nr.2!

– Är det inte från din morot då? Frågar jag igen.

– Jo… Men det var ankorna som skräpade ner moroten i vattnet. Förklarar han.

– Ankorna? Vilka ankor? Frågar jag och undrar vad tusan det är frågan om.

– Den här ankan… Svarade han och höll fram en gummianka som låg gömd i badvattnet.

Där kände jag att konversationen mellan oss var avklarad för stunden. Det spelar ingen roll vad andra tycker, jag ska köpa en sådan där lögndetektor till barnen i julklapp. Det verkar tyvärr som att vi kan få stor användning av den…

Där ser ni, nu har jag två barn som ljuger här hemma! De är ju förvisso tvillingar, så det var väl kanske inte så oväntat att de upptäcker saker ungefär samtidigt. Men detta är illa, är det inte? Vart ska detta sluta tänker jag. De har redan visat tendenser att bli ligister, och så gillar de att lyssna på Ghost med mig ibland. De kommer alltså bli satanister också! Nej nu… Det blir att åka till kyrkan nu på söndag, inget snack!

Åh hjälp… Jag har inte tid med detta längre. Ni får ha d biff allihop… ”Fader vår, som är i himmelen. Helgad varde ditt namn…”

DAGENS JERKER går till min näsa som väljer att utvecklas utan mitt samförstånd. Så kan den ju inte göra, även om den enbart finjusterar evolutionen eller vad den nu än kan tänkas ha för löjlig ursäkt. Detta kan ej gå obemärkt förbi, så nästa sommar kommer jag ej att smörja in näsan med solskyddsfaktor när jag ska vistas i solen. Får vi se vad näsan tycker om det, haha! IN YOUR FACE! My face. In my… Fan…

This is the latest top news in the world of Jimmy! 

Vi lever i en allt oroligare värld, även fast politikerna säger att Sverige aldrig varit tryggare. Men resten av världen då? Det är fortfarande stort fokus på IS och även kriget i Syrien, vilket jag förstår. Men i övrigt så händer inte något häpnadsväckande om ni frågar mig. Efter att ha följt nyhetsrapporteringarna i helgen så var det ändå tre reportage som stack ut! 

Jag är inget större fan av skidsporten, så kanske var det därför jag fastnade vid denna artikel. Om vi läser oss fram genom texten här ovan så dyker en intressant jobbtitel upp, nämligen ”Fis-chefen”…? Vad gör en sådan? Vad är det för märkliga krav som ställs på Norge? Varför är Fis-chefen kritisk? Vad är det de redan gjort? Av rubrikerna att dömma så är Fis-chefen kritisk över att fisen ska ske nu, men att det redan tycks vara gjort. Och då har hela Norge brutit mot reglerna! Visste inte att i vårt grannland så ska fisar ske på kommando av Fis-chefen… Det är förmodligen inte alls vad artikeln handlar om, eftersom det har varit stort fokus senaste dagarna på huruvida Johaug är dopad eller ej. Men det blev roligare såhär, tycker jag! 

Nästa artikel då! Detta är ju bara en av anledningarna till att jag inte gillar att åka kommunalt. En man har inte bara suttit halvnaken på huk i vagnen, utan han bajsade där också… Äckligt! Som sagt, egen bil kan inget slå när det gäller att resa från punkt A till punkt B. Det är inga halvnakna karlar i min bil (om inte min gode vän Mogge åker med och dricker öl samtidigt förstås, för då kan allt hända), men definitivt INGEN som BAJSAR i min bil! Så jag är helt inne på undercover-agenten Peters bana, att tåg är till för arbetarklassen. Lowlifers…

Sista artikeln då… Aj aj… Ja, alltså… Nej… Jag tänker på låten som barnen lyssnar på här hemma, ”Stopp min kropp” och dess innebörd. Jag vill inte! Nu blev jag lite skrämd av rubriken och läste aldrig artikeln, så det framgick ju inte om det handlar om ett par här. I så fall ska jag ha ett väldigt tydligt samtal med Jenny här hemma om vilka regler som gäller för mig och min kropp. Men kanske är detta den nya trenden, likt den där dumma clowngrejen, att man ska bita sin partner. Hårt! Jag vill redan nu säga pass på den leken…

Jaha, mer då… Vi har haft en stor inspektion på jobbet idag! Den sker årligen av en kvinna från Frankrike som kan prata engelska men som föredrar danska, om jag förstått allting rätt. Jag ska inte gå in på detta mer än så, men jag var ju väldigt laddad inför mötet med denna kvinna. Eftersom jag så sent som igår förklarat här på bloggen hur lätt jag har för det danska språket! Och såhär gick det till när hon och Mia, vår ansvarige på företaget, kom fram till Billys och min arbetsplats.

– Jæha, godeg mine småe vænner! Væ ær det ni gør hær? Frågar hon vänligt med penna och block i högsta hugg, redo att anteckna.

Jag ställer mig ganska så jäkla bredbent och väljer att svara på min bästa danska.

– Due ser væl för hælvide at vi tilværker conditioner hær! Vil due lugte? Frågar jag och öppnar locket på tanken där allt balsam samlats inför fyllningen.

– Män, due mœste førklære mer utførligt væ det ær ni gør hær! Säger hon och tittar frågande och lite arg på mig.

– Hue faen skæ jeg væta dæt? Säger jag och nickar åt Billy för att markera hur bra diskussionen går såhär långt.

Billy nickar tillbaka, förmodligen väldigt imponerad!

– Men, du mœste ju vete væ ni jobber mede hær? Ænnærs ær ni jue en færa før alle ere mædarbædare! Replikerar hon vresigt.

– Je inte fæn gør vi pilsnerkørv eller smørebrød som ni ælsker sœ myge i ert plættæ lille pluttlænd. Svarar jag lite komiskt.

Hon stirrar på mig hon, och blir sådär löjligt arg i blicken.

– Mia, væm ær den hær mænnen? Han utmænøvrar ju maj pœ mit eget sprœk! Säger hon och vänder sig uppgivet till stackars Mia igen som bara vill sjunka längre och längre in i sin lilla vita skyddsdräkt/body.

– Jeg hær icke tid før daj længre! Due mœ snacke med Preben, han ær pœ andre siden væggen hær. Sa jag och pekade på Henke som ser helt frågande ut. Fast det är ju så han brukar se ut, med stirr i blicken och sådär.

Sedan hörde jag inget mer, än att hon skrek en massa danska svordomar på Henke där på andra sidan väggen. Mia såg frågande ut, och det gör man ju om man inte behärskar det danska språket som jag gör…

Nej, detta var inte alls så det gick till! Haha! Detta är vad som hände. Mia och kontrollanttanten kom in i renrummet där vi jobbar och tittade sig omkring. Sedan fick vi ögonkontakt och då gjorde jag mig redo för en utfrågning av hög dansk klass! 

– Hæj! Sa hon och gick förbi oss.

– Hej? Svarade jag, artig som jag är.

Men sedan gick hon vidare och valde att prata med min namne, herr Nilsson istället. Kanske hon missförstod vilken av oss Jimmysar som behärskade det danska språket? Fast han verkade sköta sig utmärkt där borta, så han kunde väl danska han med. Han är ju också en Jimmy trots allt. Men mer än så blev det inte, för sen vart det rast och sedan såg jag aldrig henne mer. Tänk vilka djupa danska konversationer hon gick miste om där. Jaja, det är hennes förlust. Om inspektionen gått bra får vi veta imorgon tror jag. Men det har säkerligen gått fantastiskt bra, vi ska ju var bäst i norden!

En anna sak som vi inte får missa idag, är ju att min brorsdotter Svea fyller 1år, hurra! STORT GRATTIS PÅ DIN DAG! 

Vad nu då… Ska JAG behöva ordna middag här hemma nu också? Jag är ju mitt i karriären! Åh grymma värld… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fröken Tallrot som säger att min bil låter konstigt… Jäkla typ, det är ju en diesel hörru! Tallrot låter konstigt! Så, nu vann jag den kampen också…

Jodå, det är danska mina damer, herrar och hen! Ett språk jag är mycket bekant med, och förstår alldeles utmärkt. Enligt mig så talar jag det flytande också. Vi har ju både danskar och norrlänningar i släkten, så därför är jag så duktig på det här med språk.

Varför skriver jag om detta då? Det har egentligen inget med att jag behärskar danska språket på ett sällan skådat sätt. Utan jag vill bara dela med mig av en komisk karaktär som förgyller vardagens mörka stunder. Han är komiker och heter Patrik Larsson. Han gestaltar den fantastiska knäppgöken Karsten Torebjer (Psychic medium) och en drös andra roliga karaktärer i ”Taxisurr”. Jag kan varmt rekommendera er att titta på honom, det finns många klipp på hans facebooksida. Min gode vän Marcus, även känd som guldgossen och NY starphotographer, har delat med sig av att han gått på samma trafikskola som denna komiker. Det är stort, han är liksom ”on fire” då på något vis. Och då kanske jag kan säga att jag känner en som känner Patrik Larsson. Det vore ballt…

Vad sägs om en vansinnigt sen topplista på de fem bästa filmerna och låtarna från 2015? Inte en dag för tidigt va, men jag var ju inte aktiv på bloggen tidigare i år när jag skulle ha presenterat topplistan. Så vad väntar vi på, här kommer den!

Plats nr.5 – Pixels! Jag vet, den är inte så bra egentligen. Men det sorgliga är att förra året var inget bra filmår för mig. Det fanns inte många filmer jag hann med att se, så detta är resultatet av den ekvationen. Filmen då, smårolig och skojigt charmant som alltid när Adam Sandler är i farten. Det fokuseras på gamla ”videogames” från 80-talet, och man ska med hjälp av dessa rädda världen från undergång mot ett utomjordiskt datorspel… Ja precis, ni hör själva. Med är även Kevin James (Kungen av Queens), en personlig favorit! Men han är lite blek i denna film. Sedan har vi Peter Dinklage (Game of Thrones), och han är väl den som bär fram hela filmen. Sevärd, inte mer.

Plats nr.4 – Mad Max: Fury Road! Jag var väldigt laddad för denna, och med tanke på hur alla filmrecensenter snackat upp denna film så var väl inte det så konstigt. I rollerna ser vi Charlize Theron och Tom Hardy, och deras insats var bra. Men filmen, nja… Den börjar i ett rasande tempo med full fart och spänning, men sedan kändes det mest som att de körde lastbil genom ökenlandskapet. Jag hann med att somna två gånger, och fick backa tillbaka för att se om filmen. Minns inte ens hur den slutade, så betyget blir därför inte så jättehögt.

Plats nr.3 – Den Gode Dinosaurien! Barnens favorit här hemma, och visst är den underhållande. Man får följa Arlo och hans kamp mot sina rädslor ute i vildmarken på sin väg hem. Han träffar människan Pricken, som mer uppför sig som en hund. De blir goda vänner och bjuder till en hel del skratt. Årets bästa barnfilm tycker jag!

Plats nr.2 – Jurassic World! Vi har sett det förr, stora och farliga dinosaurier som bryter sig ut och vill äta mumsiga människor som gästar dinoparken. Filmen är okej, men det känns igen och är inget nytänkande direkt. Chris Pratt i huvudrollen, han får godkänt. Han har haft bättre roller helt enkelt. Hans motspelerska minns jag inte namnet på, men jag gillar att hon springer i högklackat ute i djungeln trots att stora bestar jagar henne. Smidigt tänkt av manusförfattaren tycker jag…

Plats nr.1 – Star Wars: The Force Awakens! Ohotad etta, utan tvivel. Inte bara för att jag är stort fan av Star Wars, utan för att det enkelt var årets bästa film. Den är välgjord och genomtänkt, och det är underbart att några av de äldsta karaktärerna var tillbaka igen! Dessa filmer har ju allt, så mer behöver inte sägas. Se den! Nu kommer en ny film om året från Star Wars universumet, och på tur står ”Rogue One”. Jag kan knabbt bärga mig!

På musikfronten var det ett bättre år. Här kommer de bästa låtarna jag upptäckte förra året!

Plats nr.5 – Highwayman – The Highwaymen! En gammal låt, jag vet. Men denna upptäckte jag av en slump under ett TV-program, och sedan råkade Billy på jobbet veta vilken det var. Och efter att hört den igen så var jag fast! Den är väldigt lättlyssnad, avkopplande och har en tendens att fastna. Sjunger gör Willie Nelson, Kris Kristofferson, Waylon Jennings och Johnny Cash. Jag var väl sist av alla att höra denna, men om någon annan missat den så se till att lyssna på den!

Plats nr.4 – Big Girls Cry – Sia! Kvinnan med den fantastiska rösten följer upp fjolårets favorit ”Chandelier” med denna singel. Det är något med Sia, hon är så tekniskt skicklig när hon sjunger att man blir alldeles fängslad. Sedan lyckas hon träffa tonerna på ett sätt att det känns i hela kroppen. Hoppas på många fler sånger från henne i framtiden!

Plats nr.3 – Remember When – Alan Jackson! Det är första gången det hamnar två ”hästjazz”-låtar (country) på listan, men denna gör ”Highwayman” följe här. Denna ballad är inte så märkvärdig egentligen, men den fastnar och sedan börjar man längta efter den på något vis. Den är härlig och avkopplande, perfekt att somna till har jag märkt. Ni som inte hört den bör ge den en chans, det är den värd!

Plats nr.2 – He is – Ghost! De har något stort på gång nu, och det visade de här med en av deras absolut bästa låtar. ”He is” är djävulskt bra och de fortsätter mata på med nya bra låtar. De är omåttligt populära utomlands och toppade Billboardlistan för rock i USA med sin senaste EP. De har ett sound som tar en tillbaka till 80-talet på något vis. I like it!

Plats nr.1 – The Sound Of Silence – Disturbed! Den liksom bara dök upp, men den tog mig med storm. Simon & Garfunkle’s gamla goding från 60-talet framförs här av rockbandet Disturbed, ett band jag lyssnat på i många år. Men efter denna låt så vet nog nästan ALLA vilka de är! Hans fantastiska röst liksom smyger sig fram och växer mer och mer genom låten, och tillslut kommer hans enormt starka röst till sin rätt när han avslutar låten med bravur. Helt fantastiskt vilken kraft han ger låten, och detta var det inte många andra låtar som mäktade med förra året. En solklar 1:a på min lista, och det är ju den som gäller. Lyssna på den, om och om igen!

Förhoppningsvis så bör jag vara mer aktiv på bloggen framöver, så då får ni topplistans Top 5 för 2016 efter nyår. Inte som nu, i oktober… Detta får mig nästan att skämmas, men jag minns att jag var stilig som ung och loggar ut istället. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla idioter som hakar på dum-i-huvudet-trenden, och klär ut sig till clowner och skrämmer slag på folk. Jag hoppas nästan att jag råkar ut för en sådan, för den här pappan har massor av ilska som jag kan släppa loss på den skojiga jäkeln som försöker skrämma mig. Sedan kan ni se mig på Youtube där clownen springer för sitt liv, med mig flämtande hack i häl skrikandes: Goosfraba!!

Før hælvide! Tänk på Jocke och alla andra oskyldiga själar som såg filmen ”Det” som barn! De vågar sig knappt in på McDonalds där clownen Ronald McDonald kan uppehålla sig. Eller ens köpa en glass på kiosken där GB-gubben står placerad utanför…

Kan någon tala om för mig, vart jag som förälder ska vända mig om mina barn retar mig? 

Jag ser mig själv, ungefär som en lejonhanne i familjen. Där Jenny är lejonhonan, Lembit det alltid trötta lejonet som ser ut att spela död på en sten i solen, och småbarnen som uppstudsiga lejonungar. Jag har förvisso ingen man kvar på huvudet. Och Jenny skaffar inte lika mycket mat som lejonen jag ser på TV. Men främst så tycker jag de små lejonungarna uppför sig annorlunda här hemma. Alla naturprogram jag tidigare sett om lejon har visat hur lejonhonorna och dess ungar har mer respekt för lejonhannen än vad som visas i vårt hem. Jenny fnyser åt mig och tror på en jämställd föräldrasituation där hon bestämmer, förvirrande va? Haha! Nej då, så är det ju inte riktigt. Men främst är det de så kallade lejonungarna i vår lilla flock som numera gör ett tidigt tonårsuppror eller något…

För någon dag sedan så pysslade barnen lite på kvällen innan läggdags. De fyllde upp små petflaskor med vatten, som de sedan pimpade genom att hälla i glitter i olika kulörer. Sedan glittrar flaskan fint när man skakar den! När det sedan var dags att borsta tänderna för kvällen så var de så upptagna av sina mästerverk att de hade svårt att fokusera på tandborstningen. Jag erbjöd mig att borsta deras tänder på soffan medans de lekte med sina flaskor. Då kom Nova och Theo fram, visade att jag skulle luta mig bak mot ryggstödet, och rullade sedan sina flaskor nedför min mage. Till stor glädje och ekande skratt!

– Pappa, vilken bra backe du har på din mage!

– Nä, nu blir det fel här med mig var det… Mer hann jag inte säga innan de avbröt mig.

– Din mage är sååå STOR! Den är jättebra att rulla flaskor på!

Jag började då luta mig fram för att avbryta den pågående mobbingen, men hann inte säga något denna gången heller innan de avbröt mig igen.

– Pappa, din mage är stor som Bosses backe! Jättefin!

Bosses backe… Det är kanske inte alla som vet vad Bosses backe är? Om man följer ett löpspår, eller vad det är mellan vårt hus och barnens förskola ungefär, så kommer man fram till en stor äng med några grillplatser och små vindskydd. Där finns även en väldigt populär och stor pulkabacke, även känd som Bosses backe. Min mage har alltså jämförts med en pulkabacke. Detta skulle vara jobbigt för vem som helst att få höra, men det tog inte slut där…

– Pappa, backa tillbaka lite. Sa Nova och puttade mig mot ryggstödet. Sedan drog hon upp min tröja en bit på magen.

– Theo, titta! Det här är jätteroligt! Sa Nova och sedan pressade hon upp magen och lät den dallrande guppa ner igen.

Är inte detta mobbing på högsta nivå? Detta är inte första gången det händer! Oroväckande. Undrar om jag kan söka ekonomiskt stöd för min situation? Det börjar bli dags att visa vilket lejon som är herre på täppan här hemma… 

Twinsen har hostat länge nu och det har nog påverkat deras nattsömn. Det kan vara en anledning till att man får en utskällning när man frågar vad de exempelvis vill ha för pålägg på sin smörgås. Jag förstår ingenting, men de kanske också går igenom något inombords. Det gäller att ha tålamod kan jag säga! Eller hur skulle ni reagera om någon skriker att de vill ha ost på sin macka, och att man är så dum! Sedan kan mackan kastas iväg, och bli ett kladdigt och motbjudande smulklegg på golvet.”Dumma pappa” är man om jag inte vet exakt vad som gäller…

Freja upplever en jobbig period nu, men vi vet inte riktigt vad det är som händer. En anledning kan vara rotationen av pedagoger som sker på deras förskola, det har hon själv berättat att hon tycker är jobbigt. Hon sover så dåligt på nätterna, och pratar i sömnen där hon blir arg och ledsen. Hon sover ju oftast med mig, men om jag försöker trösta henne på natten när hon yrar så blir hon väldigt arg och börjar skrika efter mamma. Detta blir lite utav en ond cirkel där hennes dåliga sömn innebär att hon inte är på sitt bästa humör alla dagar. Men vi försöker jobba vidare med detta och vill ju att hon ska uppleva trygghet och alltid känna sig älskad av oss. Det är dock en utmaning när hon väljer att skrika på en så fort man försöker förstå henne, och att man är ”dumma pappa”…

Men bra saker händer också! Som i veckan när twinsen var hemma från förskolan och hostade. Medan jag tillagade en delikat lunch så hörde jag dem leka bakom mig.

– Jag går till djungeln nu Nova. Jag har stövlarna på mig. Berättade Theo utförligt för Nova.

– Ja! Ja Theo, gör det! Svarade Nova glatt.

Men sedan utbrast hon högt!

– Akta lejonen Theo! Lejonen äter upp dig! Du måste springa fort, spring fort rally därifrån! Ropade hon och då ser jag hur hon vinkar in Theo till sig i tryggheten på soffan i vardagsrummet.

Fantasin flödar, det kan man inte säga något annat om. Och de gjorde ett intressant val samma dag, när de skulle välja en film att titta på. Här hemma är inte variationen så stor, utan de har sina favorifilmer och håller sig till dem. Men nu satt de och bläddrade i pärmen med filmer, och valde något nytt! Inte nytt för mig, eller för er andra som läser detta heller för den delen. De ville se på kaninen, Snurre Sprätt! Och jag var skeptisk till en början med tanke på att den är ganska ”våldsam” i jämförelse med vad de brukar titta på, men de ville så gärna se den. Så jag satt tillsammans med dem, och så kollade vi på filmen. Och som de skrattade! Först lite när det handlade mycket om just Snurre Sprätt och hans kompis ankan Daffy. Man märkte på dem att detta var något de inte var vana vid, men trots den gamla tecknade stilen så tyckte de att figurerna var så tokiga. Sedan kom högpunkten, Hjulben & Gråben. En av mina absoluta favoriter i den tecknade världen! Framförallt Theo skrattade åt vargen när han ständigt ramlade av klippan i sin jakt på fågeln. Sedan dess har de pratat om filmen varje dag tror jag, att de vill se vargen. Jenny tycker inte om denna typ av barnprogram, men jag såg det ju själv som barn och gillade den spännande jakten hela tiden. Sedan slår de ju inte varandra som i typ Kalle Anka, utan Gråben i det här fallet, fastnar ju oftast själv i sina egna fällor. Så vi får se hur länge detta är roligt, länge hoppas jag! 

Idag utsåg jag mig själv till smartast med hjälp av min nya accessoar, superbrillorna! Jag är ser ju sjukt intelligent ut i dessa, kanske att jag borde plugga och se smart ut där i skolan också? 

Det fanns de som skrattade åt mig när de såg mina superbrillor, men vad vet de om intelligens? Inte så smarta alls om ni frågar mig… Nu ska jag njuta av några sekunders tystnad, var god stör ej. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som tvivlar på mig, när det gäller mitt påstående att jag är ämnad för något stort. Jag kommer tysta er alla här nu. Kolla bara på bilden nedan. Redan som barn var jag Batman, som BARN! Hur många av er var det? Kom inte och påstå något annat, jag ÄR ämnad för något stort. Vänta ni bara… 

Batman chillar utan sin mask, med en cola utanför stadshuset. Tack för bilden Tesse!

Jag vet inte om jag får, eller om jag borde. Men jag kan inte låta bli, kan inte hålla det inom mig. Jag måste! För faktum är, att två har blivit tre… Javisst, två av världens bästa blev föräldrar i fredags åt en liten son! GRATTIS AMANDA & MORGAN!!

Foto: M.FAGERLUND Pro Star Photographer, New York.

Nu börjar det på riktigt kära vänner, familjelivet! Men jag vet att ni är redo så det kommer gå jättebra för er. Och vad folk än säger så lovar jag er att man vänjer sig med bajsblöjor mitt i natten och hungriga skrik dygnet runt. Vem vet, ni kanske är så lyckligt lottade att just ert barn är från fablernas värld och sover precis så mycket som ni själva gör på morgonen. Dessa barn finns tydligen på riktigt, jag har själv ingen erfarenhet av dem bara. Passa nu på att njuta av er tid tillsammans, lukta och gosa med barnet hela tiden. För man får aldrig nog! Det kommer vara det bästa som hänt er, men glöm ej bort varandra. Ni föräldrar behöver varandras kärlek och omtanke ni med, så fortsätt stötta och ta hand om er. Längtar med spänning på att få träffa ”junior” som Mogge benämnde underverket. Och för er som inte känner Mogge speciellt väl så kan jag informera er om att detta barns första ord kommer inte vara mamma eller pappa. Tro mig! När han ligger där i babysittern och övar på sin framtida talförmåga så kommer han först låta som en dumpventil på en sportbil, med pysande sportluftfilter i baken kanske. Sedan kommer det, de första orden! Amanda och Mogge lutar sig fram och väntar med spänning på vad som ska sägas. Då kommer det…

– How you doin! Säger bebisen med silkeslen röst.

Haha! Jag lovar, det kommer bli så! Jag har tänkt på detta jättemycket, och när Mogge skickade bilden från BB på junior så var det signerat med just texten ”how you doin”. Det måste ju vara ett tecken från ovan, så underbart! Stort grattis till er och hoppas ni inte blir arga för att jag tog upp denna världsnyhet här på bloggen. Varma lyckliga kramar på er!

I fredags tog jag en bild på familjen. Den fick tankarna att vandra till djurens värld tycker jag, så jag googlade lite och lyckades med ett litet kollage!

Naturligtvis tycker jag detta är jättekul, att Jenny och barnen såg ut som apor som plockar löss på varandra. Men egentligen så är det bara Freja som övar på att fläta Jennys hår, och Nova leker med ipaden framför dem. Jenny tycker väl som vanligt att jag inte är rolig, och önskar kanske mer att bilden såg ut såhär.

Apor i all ära, men vi har gosedjur. Massor av gosedjur! Detta fick jag erfara när jag kom hem idag. För då hade barnen tagit fram alla sina gosedjur, och jag menar ALLA! Varenda gosis som de fått sedan födseln, och även de som vi hade sedan tidigare. De hade byggt en stor hög på vardagsrumsgolvet där de lekte med dem. Men när de skulle bära tillbaka alla gosedjur upp på övervåningen igen så gick det inte riktigt enligt planen.

Det låg gosisar i hela trappan och även på golvet både ovan- och nedanför trappan. Och en sorts lek tog fart där Freja började kasta gosedjuren efter de andra istället för att bära upp dem till sin korg där de ska ligga. Theo hoppade från trappan och landade på gosedjuren till rop och skratt. Nova såg jag inte men jag hörde henne sjunga en märklig sång någonstans längre upp i trappan.

– Snoppi snopp snopp snoppi snopp! Kissa på kisset med snoppen, bajsi bajsi bajs. Sjöng hon högt och syskonen skrattade. Men det tog inte slut där…

– Snoppen hänger upp och ner, snoppen snoppen hänger! Kissar kisset på golvet, snoppen snoppen snoppen! Fortsatte Novas sång och skrattet ekade i trappan från Freja och Theo.

Det här med kiss och bajs, snopp och snippa verkar så otroligt kul fortfarande. De skrattar och sjunger minst en gång per dag om dessa fenomen. Undrar om jag var likadan som barn, eller blev jag såhär mogen som jag är redan vid födseln?

När vi hade hjälpts åt att få upp alla gosedjur igen och städat undan, så klädde barnen ut sig och bjöd på teater. De hade gjort en scen av sängen, och ”lagt” alla sängkläder och kuddar på golvet framför sängen. Denna hög skulle man sitta mjukt på sa de… Sedan startade showen! Den handlade om Elsa från Frost, älvan Tingeling, och sist men inte… Eller, jo minst faktiskt… Batman! De skulle leka uppe i himlen, men leken tog en snabb vändning när Elsa plötsligt krockade med ett berg och verkade helt död. Tingeling och Batman var snabbt på plats.

– Vakna Elsa, vakna! Åh nej, hon har tuppat av… Batman! Vi måste åka till sjukhuset fort innan hon svimmar! Ropade Tingeling högt och tydligt som om det utspelade sig på självaste Dramaten.

På sjukhuset så vaknade tydligen Elsa efter att ha fått en puss av både Tingeling och Batman. The End!

Vilket lyckligt slut, och så skönt att Elsa överlevde. Det svänger snabbt när man umgås med barn, det fick jag även erfara vid middagen idag. Jag lagade kalops med kokad potatis, och berättade för barnen vad vi skulle äta. De skrattade åt namnet men tyckte det lät spännande och gott. Men när det var dags att äta så satte sig Freja på tvären.

– Jag vill inte äta! Äckligt! Protesterade hon och puttade bort tallriken.

Theo mumsade i sig för fullt och berättade hur gott det var. Nova hade somnat för dagen på soffan så hon var ej med vid middagen. Vi försökte få Freja att smaka i alla fall, men hon fortsatte protestera. Det spelade ingen roll att vi påminde henne om att hon ätit detta tidigare och att hon då gillade det. Hon hade bestämt sig, det var äckligt… Men efter ett tag utan mat så blev nyfikenheten större och plötsligt satt hon där och åt. Och gillade det! Som sagt, det svänger ofta och mycket. Men inget ovanligt, detta är nog något alla föräldrar råkar ut för. Hoppas jag?

Hm, nu blev jag sugen på godis… Vi får höras, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som gömde sig på städdagen igår. Tycker det är trist när folk inte ställer upp för varandra, så andra får slita mycket mer. Och jag kan ju själv inte hjälpa att det var Bamsegympa med Freja denna morgon, så att jag ”råkade” missa städningen. Skäms på er andra…

Har jag berättat om när jag nyligen råkade ut för en sorts psykopat? Otroligt otrevligt…

Det var på jobbet när jag insåg att jag glömt min matlåda hemma, och tog ett snabbt beslut att åka till McDonalds. Eftersom vi har 30 minuters lunch så är alternativen inte så många när det gäller att snabbt köpa lunch och dessutom hinna med att äta upp den. Så jag körde min bästa rally bort till McDriven för att köpa med mig min mat. Som tur är så är det endast en bil framför mig. De hade inte kört fram dit där man beställer maten utan stod parkerade framför tavlan med de olika menyerna. De verkar ha väldigt svårt att bestämma sig för vad de ska äta och den lite äldre damen som kör bilen vänder sig hetsigt fram och tillbaka mellan menyn och passageraren som är en kille i övre tonåren. Jag tänker att detta är inget att hetsa upp sig för, de får väl ta sin tid på sig att beställa. Jag vet ju i alla fall vad jag vill ha så min beställning kommer gå undan, rutinerad kund som jag är. När de tillslut kör fram för att göra sin beställning så gick det oväntat fort. Men vid nästa lucka där de skulle betala händer något. Personalen i kassan pratar ihärdigt med kvinnan som kör bilen, och hon vänder sig flera gånger mot sin tonåring bredvid sig. Hennes kroppsspråk visar tydligt att hon verkar stressad när hon frågar personen bredvid sig flera gånger, men vad de pratar om har jag ingen aning om. Denna sengångare till tonåring däremot verkar vara inte ha någon brådska alls, trots att det nu är en ganska lång kö med bilar efter oss. Nu börjar jag känna att tiden går emot mig, och börjar själv bli stressad. De betalar och kör sakta fram till den sista luckan för att hämta ut sin mat. Då börjas det igen. Denna tonåring verkar ha enorm beslutsångest eller liknande för nu divideras det IGEN med personalen i luckan, som även de börjar se aningen irriterade ut. Någonting är inte som det ska, men efter någon minut så får de rulla fram och vänta vid parkeringen på sin beställning. Jag får ÄNTLIGEN min mat efter typ 7-8 minuters väntan bakom den veliga bilen som blockerat hela McDriven som ska gå fort. Irriterat kör jag därifrån och förbannar mig över velande idioter som slösar bort min tid. Jag är så upprörd att jag glömmer bort att jag måste äta maten jag köpt med mig, så jag sladdar in med Hyundaien vid Värmdö Marknad och parkerar på en i stort sett öde parkering. Det är någon enstaka bil som valt att parkera framför butikerna, men jag ställer mig precis vid infarten till parkeringen i höjd med ett träd som ger en behaglig skugga över bilen. Det är bara 8 minuter kvar innan jag ska börja jobba igen, så jag tar ett djupt andetag och öppnar upp min lilla påse för att avnjuta den lilla lunch jag har kvar.

Det är då det händer… Vid andra infarten, långt borta på andra sidan parkeringen kommer en ful röd liten bussliknande bil. Den svänger runt och verkar inte riktigt veta vart den ska ta vägen. Är det någon som övningskör sådär jäkla illa? Tankarna tog mig tillbaka till den mest värdelösa av bilar jag ägt, Carnivalen. Den var ganska lik vår gamla bil, och en rysning vandrade ner längs ryggraden. Hua! Jag skakar av mig känslan och öppnar min hamburgare, och ska precis sätta tänderna i den när jag ser den fula lilla röda bussen göra en stor sväng över alla p-rutorna och sakta rullar fram till min bil. Sedan parkerar den precis snett framför mig. Den har HELA STORA TOMMA PARKERINGEN att välja en ruta att parkera bilen, och människan väljer att parkera precis vid mig. Sedan sitter figuren som kör bilen och tittar på mig. Jag orkar inte bry mig utan börjar nu äta min hamburgare. Då ser jag hur den märkliga varelsen stänger av motorn, och börjar packa upp egen mat i sin bil. Seriöst? Lider människan av någon motsvarighet till social ångest eller något? Jag tyckte platsen jag valt var perfekt eftersom man kunde sitta lite avsides i lugn och ro, och i trädets skugga dessutom. Men den här liraren står parkerad i solen, och tittar på mig oavbrutet medan hen äter sin egen måltid. Jag tycker detta börjar bli, inte obehagligt, men väldigt störande! Så jag lutar mig lite åt sidan och tar skydd av stolpen bredvid vindrutan. Då slipper jag i alla fall publiken när jag äter. Jag noterar att om några minuter ska jag vara tillbaka på jobbet igen, så jag äter snabbt upp det sista och samlar ihop allt skräp. När jag sedan startar bilen och åker iväg så stirrar personen i den fula lilla röda bussen på mig när jag kör förbi och vidare ut på vägen. Hade jag sett att den följde efter mig så hade jag hamnat på nyheterna samma kväll. Då hade det onekligen blivit ett fall á la ”Falling Down”…

När vi ändå är inne på ämnet film lite grann så kan jag ännu en gång påtala hur skralt utbudet är av nya bra filmer. Det tycker i alla fall jag. Jag gjorde ett försök, eller två faktiskt, att se klart del två av ”Teenage Mutant Ninja Turtles”. Men jag får väl lov att insé att jag inte är tonåring längre, och att denna typ av film inte är lika underhållande längre. Visst är den välgjord och väcker gamla barndomsminnen till liv, men humorn är lite för tramsig för min smak. Så istället har jag denna vecka tittat på första avsnittet av den galet hyllade serien ”Westworld”.

Jag kan inte riktigt förstå vad den handlar om ännu, men jag ska försöka förklara vad jag vet. Man kan betala en stor summa pengar för att få koppla upp sig i en värld där man får göra precis vad man vill i vilda västern. Där rör sig andra personer som spelas av robotar som ser precis ut som människor, men även andra betalande ”riktiga” människor. Robotarna lever efter ett manus de fått inprogramerade där de inte kan känna några känslor eller liknande, utan de spelar bara vad de känner. De kan heller inte skada någon av de riktiga människorna i denna värld, medan människorna kan skjuta eller skada dessa robotar hur de vill. Dock så har vissa av dessa robotar fått en ny uppdatering av sin programvara eller något liknande, och börjar dagdrömma minnen av sina tidigare uppdateringar. Detta gör att de börjar ifrågasätta saker och agera mer impulsivt, utanför sitt manus. Som i sin tur påverkar hela den komplexa storyn som robotarna spelar en viktig roll i, och det bådar tydligen inte så gott. Sedan är det en människa som lever rövare ordentligt inne i denna värld, väldigt välspelad av Ed Harris. Han tycks veta om något som han nu börjar undersöka på ett ganska brutalt sätt, enligt mig i alla fall. Så något stort är helt klart på gång, men vi får se vad som händer. Den verkar intressant, och sedan är ju sir Anthony Hopkins med som jag gillar skarpt! Så vi får se hur resten blir, jag återkommer.

Igår kväll såg vi klart på andra säsongen av ”Fear The Walking Dead”. Den fortsätter bygga upp förväntningar, men har lite svårt att komma upp i samma klass som ”The Walking Dead”. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag tror att jag känner inte lika mycket för karaktärerna på samma sätt som i föregångaren. Där har ju karaktärerna gått igenom ett rent helvete av lidande och spännande motgångar, så i denna serien så har de inte riktigt kommit dit ännu. Skulle familjen det handlar om dö så skulle jag inte bry mig så mycket, mer än att jag skulle sakna en eller två av dem. Hur hemskt det nu låter, men det är sant. Skulle någon av karaktärerna dö i ”The Walking Dead” så skulle jag få panik! Vilket vi även fick uppleva i säsongsavslutningen förra säsongen. Där den otäcka Negan avslutade med att fullkomligt krossa någon av huvudkaraktärerna med sitt vidriga baseballträ. Men den startar nu i slutet av oktober, det har jag fått bekräftat av Billy. Han är lite utav en levande wikipedia på ämnet zombies!

Undrar ni hur barnen mår här hemma? Illa! Förra veckan var det feber som vandrade från barn till barn. Denna vecka har twinsen börjat hosta en massa slem, och Nova tappade dessutom en stor tjock bok på sin stortå på förskolan. Så nu har hon så ont att hon inte kan ha skor på sig. Freja är frisk, men har istället valt att drömma läskiga mardrömmar två nätter i rad som lett till att hon vaknat och varit jätteledsen. Men vad jag fått fram är att det denna gång inte tycks handla om en lastbil som ser ut som en ko som slickade på hennes arm så att det brändes. Som den läskiga drömman utspelade sig för typ två år sedan när hon vaknade och skrek mitt i natten. Jag tror vi ska förbjuda ”Bolibompa” ett tag framöver…

Idag är det fredag, och Jenny kämpar med att införa någon sorts tradition med att vi ska äta tacos på fredagar. Så nu är det dags att se över vad som finns här hemma. Mucho tacos uno due tres quattro portionen in den torso mumsico! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till en herre i USA. Han heter Mike Pence, och kandidat till posten som vice president om nu Donald Trump overkligt nog vinner presidentvalet. Jag läste i alla fall att denna herr Pence ifrågasatte självaste Darwins evolutionsteori, och hävdade att det inte är något annat än en dålig teori… Är det inte fantastiskt? Inte nog med att Donald Duck kan bli president i världens mäktigaste land, i hans frånvaro kommer alltså en nästan lika knäpp figur leda landet! Han kanske förvisso är djupt troende eller något och står fast vid att gud skapade människan, och det är ju upp till honom att tro vad han vill. Men att ifrågasätta Darwin, ja det är ju nästan för löjligt för att kunna ens tas med en nypa allvar…

Varför är mina barn så himla arga på varandra? Önskar att TV-programmet ”Bullen” fanns kvar så att jag kunde skriva dit för att få svar. Nu är väl enda alternativet ”Dr Phil”, men han kan nog känna sig hotad av min karisma och intelligens så jag kan inte tänka mig att han vill hjälpa mig med detta. Sedan blir det väl ”ingen vidare bra TV” med två flintisar i rutan samtidig. Där dessutom jag med min mage lätt utmanövrerar Phils pondus, då skulle han nog känna sig ännu mindre i sin löjligt stora fotölj. 

 Detta är ju ännu en anledning för mig att spinna vidare på min nya karriär likt ”En präst i natten”, fast med mig i natten skulle jag ju ändå inte få svar på alla livsviktiga frågor som jag har. Så fort jag frågar mig själv nåt så blir det ungefär såhär…

Varför är barnen osams? Var jag osams mycket med mina syskon? Usch ja, det var jag ju ganska ofta. Men oftast för att de aldrig lämnade mig ifred. Jag behövde vara ifred ibland, för jag läste ju mycket om hur jag skulle bli stridspilot! Fast sen kom ju betygen, och då vart man ju varken stridspilot eller hjärnkirurg för den delen… Om jag blivit hjärnkirurg så hade jag nog tjänat massor av pengar, tänk så mycket winegums jag kunde köpa då! Men då hade nog min hälsa inte mått så bra, och en kirurg med dålig hälsa ser man ju aldrig på TV. Jag skulle väl uppföra mig som en zombie typ… Senaste säsongen av ”Fear The Walking Dead” har inte varit så bra som jag hoppats på… Fast nu var det ju barnen jag skulle fokusera på här! Mina barn, som blir så arga ibland… Zombiesarna är ju inte lika äckliga som i vanliga ”The Walking Dead”, men det kanske kommer lite senare. Jag längtar till nästa säsong ska starta, det är väl nu i oktober? Måste höra med Billy. Halloween är väl snart? Då ska man ju spöka ut barnen i utklädnader, de arga barnen… Ghost senaste singel var ju ganska bra faktiskt! Nu kurrar magen också, pondusmagen. Vart var jag nu igen…?

Ja ni hör ju själva. Min hjärnaktivitet är helt fantastisk! Men jag behöver kanske fokusera mig lite bättre ibland bara. För jag är som jag alltid sagt, jag är ämnad för någonting stort! Och då kan alla lustigkurrar skippa sina kommentarer om att min mage redan ÄR stor. Det är uttjatat nu, move on!!

Varför är de arga då, barnen. Det är väl en fas eller något. När man inte vet vad som försigår så kan man alltid skylla på att det är en fas. Samtidigt är det väl oundvikligt nu när de leker så mycket med varandra att det inte ska uppstå konflikter. Sedan att de reagerar som de gör får man väl accepgera helt enkelt. Freja, hon vill göra sig förstådd och höjer rösten tills hon blir det. Ibland resulterar det i skrik. Mm… Theo blir känslosam och lägger sig på marken när det inte blir som han tänkt sig. Där kan han antingen skrika rakt ut om han är arg, eller gråta högt om han blir ledsen. Och man får inte alltid trösta honom heller, utan man får visa att man finns där och sedan får han komma när han är redo. Nova, hon har en liten egen stil. Hon kan vara lite disträ exempelvis när de spelar memory. Så när hon tröttnar på spelet så börjar hon tjuvkika på korten, och då blir de andra arga. Bygger de klossar så fungerar det ungefär på samma sätt. Hon bygger oftast fantastiska torn och liknande, men när hon tröttnat så kanske hon bara måste peta med sin lilla tå på någon av sina syskons klosstorn så att det börjar rasa lite. Och så är de arga på varandra igen. Men Nova blir inte alltid så ledsen, utan mer arg. Och som hon kan bli arg… Hon kan liksom spärra upp ögonen och stirra in i din själ samtidigt som hon nästan skakar av ilska när hon börjar skälla ut dig! Alla barnen har lite känslomässiga ”berg- och dalbanor” ibland, som ju alla barn kan ha. Men när hon blir sådär himla arg, lite som Darth Vader när hans känslor tar överhanden, ja då är jag glad att hon inte kan något om ”kraften” ännu… 

Känslan annars över att se hur dina barn utvecklas och tar sig för saker här i livet är en underbar känsla. De lär sig så mycket nya saker varje dag och för vår del så har vi väldigt kreativa barn. Detta är jättekul att följa i vardagen, hur de ser möjligheter och prövar sig fram. Freja till exempel, hon vill gärna ha en surfplatta, en dator och mobiltelefon som sin mor och far. Vi har lyckas med våra förklaringar att hon är för liten för detta fortfarande, men att hon gärna får använda våra hur mycket hon vill. Det gör hon, men hon har även skapat sina egna med hjälp av pärlplattor och teckningar. Det har jag nämnt tidigare, och den kreativiteten är ju beundransvärd hos en 5 åring. Theo visade sin kreativitet på sitt vis i fredags… 

Japp, ni ser helt rätt. Ett långt streck längs med väggen i trappan hemma, med hjälp av sin röda tuschpenna. Jag såg inte detta förrän på eftermiddagen, och frågade då Freja och Nova om de ritat på väggen. Men de skakade på sina små huvuden, det hade de inte gjort. Senare på kvällen när jag skulle gå upp och natta Theo så utspelade det sig på detta viset.

– Titta pappa! Sa Theo och pekade på det röda strecket.

– Ja jag såg det tidigare, vet du vem som gjort det? Frågade jag.

– Ja det var jag! Sa han och tog ytterligare några kliv upp i trappan.

– Men vet du om att man inte ska rita på väggarna Theo? Det kanske inte går att tvätta bort det sen. Förklarade jag.

– Jag vet, man ska bara rita på papper. Sa han väldigt förstående och gick långsamt upp för trappstegen.

– Helt riktigt, på papper blir det jättebra! Om man ska rita på något annat är det bra om mamma eller pappa får vara med, så att det inte är något som blir förstört. Fortsatte jag förklara.

– Okej… Här har jag också ritat! Sa han glatt och pekade på tapeten halvvägs upp i trappan.

– Oj, ja vi får hoppas att… Sa jag innan jag blev avbruten.

– Och här pappa, titta! Haha! Jag har ritat en stor prick här! Sa han och pekade på kanten av trappan.

– Men, Theo… Varför har du ritat överallt här i trappan? Frågade jag lite uppgivet.

– För att jag tycker det blir fint. Sa han och tittade på mig lite bekymrat som att jag ställde väldigt dumma frågor, sedan gick han upp för trappan och vidare in till sin säng.

Ja vad ska man göra, jag förklarade att jag inte var arg och att det kanske går att tvätta bort. Annars får vi helt enkelt måla om i trappan. Det tyckte Theo var en bra idé, så jag fick förtydliga att JAG skulle måla om i trappan. Sedan somnade han sött utan några bekymmer i sin lilla värld. Underbara barn… 

Och som ni ser här ovan så vann Kanada turneringen World Cup 2016. Inte direkt oväntat, men välförtjänt. Tänk att ett land som Kanada, där man pratar rolig engelska och gränsar till landet USA där muraren Trump sorgligt nog gör succé, kan vara så bra på ishockey som de är. Men något bra måste de väl vara bra på, så varför inte ishockey? Och jag personligen tackar gamla hockeyrävar som Wayne Gretzky, Mario Lemieux och speciellt Mark Messier för fantastiska hockeyminnen. Oh Cananda!

 Ja nu kurrar magen på riktigt så jag har en uppgift att utföra. Ät bra, lev väl och… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till Sune som enligt rykten varit på kryssning utan att köpa med sig winegums åt mig. Jag är hungrig Sune, hungrig! Schweinhundt…

”Hej alla barn nu blir det barnprogram! Titta nu här vad farbror Frej tar fram…” 

Minns ni farbror Frej från ”En himla många program” med Galenskaparna? Jag sjöng lite på nån vers där för ett tag sedan och barnen blev nyfikna. Så jag visade några klipp på Youtube, den bästa tuben. Dock var jag beredd på det klippet där farbror Frej förvandlar en lakrits till en Hitlermustasch och kunde snabbt hoppa vidare till nästa. Hitler känns lite för tidigt att ta upp med barnen faktiskt. De tyckte om honom i alla fall och har velat se honom flera gånger sedan dess. Plus att det blev lite nostalgi för mig att se klippen igen, och jag kan ha varit den som skrattade mest.

Hur går det i hockeyturneringarnas hockeyturnering, World Cup, för Sverige då? Det blev en pissljummen historia där de åkte ut i semifinalen mot Team Europe. Otroligt tråkigt! Jag ville ju se en final mellan Kanada och Tre Kronor, det ville nog de flesta. Men nu får de göra upp om finalen istället i bäst av tre matcher, där Kanada nu vunnit den första matchen redan. Jag tror de vinner alltihop. De har ett komplett lag och är överlägset bäst när det gäller, and that’s what it is all aboot… Haha! Min ”kanadensiska” är klockren! 

Hur går det med höstpesten här hemma då? Jo Theo är frisk nu, jag är nästan helt frisk och Freja har haft galet hög feber emellanåt. Nu verkar hon bättre och är glad igen, så vi hoppas hon är färdig med sin del av sjukstugan här hemma för denna gång. Dock så kom Nova hem från förskolan idag och ville inte äta middag. Nu ligger hon med feber, så nu har alla barnen varit sjuka denna vecka. Det var väl kanske bra att riva av hela rasket på en vecka, men det känns ändå jobbigt emellanåt…

Hur har det gått med operation ”utfrysning av dotter” här hemma kanske ni undrar? Ja det är lite så det fungerar om man inte håller med sin far i vissa livsviktiga avséenden. I det här fallet handlade det om att hon tycker alla tre Stockholmslagen är fina, något som jag försökt acceptera men finner omöjligt. Det finns bara ett lag fortfarande, och det är ”Stockholms Stolthet”! Djurgårdens IF.

Och utfrysningen gick smidigt en stund, hon kanske inte ens märkte av det. Men allt tog sin vändning när hon trippade in en stund på toaletten.

– Pappa jag är färdig! Ropade hon.

Och då är det nr.2 hon behöver hjälp med att avsluta här, nämligen att torka rumpan. Jag ville först vägra. Men skulle hon få springa runt med bajs i rumpan tills Jenny kom hem, då vet jag ju vem som skulle åka på en utskällning om det. Jenny förstår inte sådant här, det känsliga bandet till sportens värld. För ”det är ju bara sport”, ungefär så… Men trots detta så övervägde jag starkt att vägra hjälpa Freja, så att hon fick lära sig en läxa. Fast hon är ju bara ett barn, jag kan inte vara så omogen. Jag försökte hitta surjämten inom mig och stå på mig i mitt beslut att fortsätta min utfrysning. Men det skär i hjärtat, efter bara 12 sekunder faktiskt…

– Ja jag kommer Freja! Ropade jag och stegade sakta fram mot badrummet. Jag klarade inte av utfrysningen helt enkelt.

– Bra! Och du kan sätta på dig min cykelhjälm när du kommer in här, för jag har bajsat överallt i toaletten. Svarade hon och log åt mig när jag öppnade dörren.

Så gick det till när jag blev ägd av en 5 åring….

Nu när Freja och jag var vänner igen så låg jag bredvid henne på soffan medan hon ritade teckningar till Nova och Theo. Hon tyckte det var orättvist att både mamma, pappa och Lembit har bärbara datorer. Så hon ritade en varsin laptop till sig själv och twinsen, med en skärm fylld av hjärtan och knappar som var formade som stjärnor. Riktigt fina blev de faktiskt och det är onekligen inget problem med fantasin där inte! 

Sedan har jag även blivit utvisad från lek med dockskåpet. Freja har ett på sitt rum som vi lekt med, men tydligen leker inte jag på rätt sätt. Och min figur får inte längre bo där… 

Jag tycker att Darth Vader förtjänar ett tryggt hem efter allt han varit med om. Han har lite problem med sina känslor dock och högg ner muskelsmurfen med sitt lasersvärd efter en dispyt i köket. Det blev aningen stökigt, men när dockmamman skällde på Vader så började han karaktäristiskt att strypa henne med ”kraften”. Då fick jag inte leka mer, för det blev stökigt och barndockan blev rädd för Vader… Åh grymma värld! Varför händer allt mig? Ja ni kan väl höra av er om ni har ett hem för en svartklädd figur med jobbigt förflutet, han behöver som sagt ett tryggt hem som är fritt från stöddiga smurfar…

Eftersom jag inte längre får GÖRA NÅGONTING här hemma längre så kan jag väl inte göra mycket mer än sluta skriva för denna gång. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny som förmodligen var största anledningen till att jag avbröt min geniala utfrysning av min dotter….

I en mörkare tid, drar de kalla höstvindarna fram genom hembygden. Solen stiger saktare om morgonen, och kvällarna mörknar allt fortare. Små viskningar hörs om en best från ovan, som färdas ljudlöst uppe bland molnen innan den plötsligt slår ner som en blixt från klar himmel. Jag talar naturligtvis om, Draken… 

Barnen började bygga egna drakar nu i helgen, samtidigt som jag spenderade timmar på ett lampbyte i bilen som ni kanske minns om ni läst tidigare blogginlägg. Då använde de ett A4-papper, grillspett av trä och ett snöre. Men när de skulle få draken att flyga så gick det inget vidare, den var nog för tung. Precis som jag. Freja skrek ut sin förtvivlan på ängen så att Theo släppte sin drake och kom springandes till mig. När hon sedan kom in så kastade hon av sig sina skor och var så förbaskad och upprörd att hon tjöt av ilska. Jag lovade då att hålla utkik efter en riktig drake nästa gång jag åkte till affären. Då menade jag förstås en sådan man flyger med och ingen riktig drake likt Smaug. Han ligger nog gömd i någon bergsklyfta uppe i Åre nu och sussar till skidsäsongen drar igång ordentligt. Då kan han jaga renar och ekorrar på fjället, trassla in sig i skidliftarnas alla vajrar och skrämma alla rädda människor som hänger och dinglar där i liftarna, starta laviner med sitt höga vrål och äta sig mätt på tjockisar som jag som inte får till det rätta glidet i längdskidspåren. Hua, nej nu vill jag aldrig åka till Åre igen! Allt blev för verkligt… 

Sagt och gjort så hittade jag i alla fall en barndrake på rea när jag var i mataffären, så jag köpte en med mig hem. Den prövade vi sedan på vår lilla äng på baksidan när alla barnen kommit hem från förskolan igår. Det blåste inte så mycket, så de fick springa med draken så att den kunde flyga. Detta blev ju ganska jobbigt för barnen, men kul hade de! Theo orkade dock inte så mycket eftersom han varit febrig och sjuk, men han får försöka en annan gång. Och jag är glad att vår drake påminner mer om en snäll liten färgglad Pride-drake än den läskige Smaug från filmerna ”The Hobbit”…

Sjukdomar… Ja även jag har varit hängig nu, och idag insjuknade även Freja i feber. Hon låg på över 40 grader vid ett tilfälle och började nästan kräkas. Men lite medicin gjorde susen och nu är hon nere på 39 grader igen. Hon ligger mestadels och sover, även jag ligger utslagen bredvid. När Freja vaknade idag så startade hon genast sin enastående tankeverksamhet när hon fick veta att hon hade feber. 

– Måste jag stanna hemma från förskolan idag? Frågade hon.

– Ja du får stanna hemma med mig eftersom vi är sjuka. Annars smittar du kanske de andra barnen. Svarade jag.

– Oj! Ja om jag smittar alla andra barnen så blir det ju bara fröknarna kvar på förskolan. Då måste dom ju bara leka med varandra. Berättade hon och man kunde se hur hon målade upp bilder av detta i sitt lilla huvud.

Theo kan dock vara på förskolan med Nova, så de får troligen klara sig utan sin storasyster några dagar. Tråkigt nog så är det väl bara en tidsfråga innan Nova blir sjuk, eller Lembit. Men han kanske klarar sig eftersom han i princip lever i någon sorts karantän på sitt rum. Vi hoppas det i alla fall. Och Jenny med förstås. Men Jenny äter ju så himla mycket grönsaker och frukt säger hon, så hon blir ju aldrig sjuk. Frukt… Jo pyttsan! När det finns Tutti-Frutti godis… Man blir ju förbannad! 

När Freja piggnade till under en kort stund idag så ville hon rita. Det skulle bli en teckning till mig sa hon så jag fick inte tjuvkika. När hon var klar och räckte fram den till mig, så hade hon ritat mitt huvud på vad som såg ut som en häst…? Okej, hur tänkte vi här då frågade jag lite försiktigt. Men det skulle vara så sa hon, jag var en häst! Jag tog lite illa vid mig först och tänkte på ”Lacken” när hans farsa var full och sa att han såg ut som en häst. Det verkade ju plåga honom genom större delen av hans liv. Men jag sa inte så mycket mer, utan försökte intala mig att hon måste ha tänkt på mig som en centaur eller vad de heter. Ni vet, de där sagofigurerna där man är hälften häst och hälften människa. Så jag frågade Freja om detta, om hon ritat mig som en centaur. Men hon visste inte vad det var. Då googlade jag på det för att visa en bild av en centaur för henne. Men då fann jag denna…

Hahaha! Den är ju asbra! Oj vad jag började skratta, men valde att inte visa den för henne. Det skulle säkert bara väcka en massa frågor. Och jag var redan en liten smula upprörd över att jag bara var en vanlig häst på hennes teckning. Unge…

När hon fortsatte rita så började vi prata om laget i mitt hjärta, Djurgården! Jag vet inte varför, men jag ville förklara att det finns flera lag i Stockholm som man kan hålla på. Och att hon själv får välja vilket lag hon vill stötta om hon blir intresserad. Så jag visade en bild på alla tre klubbmärkena från Djurgården, Hammarby och AIK. Sedan frågade jag om det var något av dem som hon tycker lite extra mycket om. Hon pekade på Djurgårdsskölden, och frågade vilket märke jag tycker bäst om.

– Djurgården, men du får ju som sagt välja själv sedan. Svarade jag och kände att jag gjort något bra här i min uppfostran.

– Hm… Jag tycker nog alla är väldigt fina. Sa hon sedan och fortsatte rita hästar med pappas huvud på.

Nu känner jag mig inte lika diplomatisk längre. Jag ville nog innerst inne att hon bara ska tycka om Djurgården, precis som jag. Inte tycka att alla tre lagen är fina. Det tar emot, men jag som vuxen vet ju i alla fall hur jag ska handskas med detta. Operation utfrysning av sin egen dotter är nu påbörjad… 

Jag kan inte riktigt komma över detta och mår nu så himla dåligt att jag kanske faktiskt kommer att dö. Freja har dock däckat här nu igen så jag blir väl tvungen att tycka lite synd och ta hand om henne nu. Åh grymma värld! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som känner något för lagen AIK och Hammarby. Det kryllar av råttor i Solna och vart man än går på söder så luktar det kiss överallt. Usch så omogna människor det finns…

Detta blir ett allmänt klagoinlägg. Jag är bitter över att de enkla sakerna i livet ska räcka ut tungan åt mig, hela tiden känns det som… 

Ta den här jäkeln till exempel. Denna bananfluga och dennes femtioelvatusen polare som har nån sorts tidig oktoberfest hemma hos oss. Fy vad irriterande de är! De är i vägen när man ska laga mat, de sitter på köksskåpen och blänger, de har säkert flugsex på vår frukt, och sen så flyger de runt och är allmänt jobbiga! Jag gjorde en sådan där flugfälla med juice, honung, vinäger och en droppe diskmedel tidigare. Det tog en vecka men sen hade vi nästan blivit kvitt dem alla. Men sedan hade vi skördefest förra helgen och plockade in äpplen, björnbär och vindruvor från vår lustträdgård. Då hände något, och plötsligt är de överallt! I köket, i badrummet, ja till och med i tvättstugan! Jag vet inte hur många jag mördat, men det är ett stort antal. Sedan så vet jag att man ska hålla rent och hålla koll i alla avlopp eftersom de verkar hålla till där. Men hur lätt är det med små barn som strategiskt kan placera en vindruva under en stol, för att de inte var redo för den. Eller allt annat kladd som hör småbarnen till, det blir en evig kamp. Men nu har jag spolat ur sopkärlet utanför, där hade de äckliga grejer för sig kan jag säga, och en ny flugfälla är utplacerad i köket. Vad är det med mig och insekter? I villan var det hästmyrorna, här bananflugor… 

Sedan så skulle jag fixa en grej på bilen idag, händig som man är. Den ska in på kontrollbesiktning om en månad ungefär, och jag noterade hur en lampa till regskyltsbelysningen lagt av. Idag uppstod ett bra tillfälle att åtgärda detta tyckte jag. Freja var på barnkalas, Nova skulle tillbringa eftermiddagen med mormor Lena, och Theo har haft feber hela helgen. Så när jag kört ut respektive barn till respektive aktivitet kunde jag åka hem och ta tag i detta lilla lampbyte i lugn och ro. Men det började såklart jäklas. Jag kikade på problemet för någon vecka sedan men noterade då hur skruvarna rostat sönder och att man ej kunde skruva loss dem. Då försökte jag borra upp skallen på skruven så att jag kunde plocka isär allt och dra ut skruven med en tång. Men vet ni? Haha! Det gick inte, hihi! För när själva rosten lossnat från skruven så visade det sig att den måste varit gjord av titan eller något. Jag borrade och borrade, men det hände ingenting. Eller jo, de högkvalitativa metallborrarna från Bilbuttericks gick såklart sönder… Why god, why!

Men skam den som ger sig, I had one last ace up my sleeve. Min bror Tommy hade speciella bits som skruvar sig fast i gamla skruvar och sakta drar loss dem. En perfekt lösning! Fungerade det, nej! Bitsen är av kinesisk kvalitet, bilen av koreansk kvalitet, och skruvarna kommer som sagt från planeten Krypton. Ursäkta språket, men va F*N!!! Jag tappade tålamodet en smula och borrade hårdare. Sedan började jag bända med en skruvmejsel. Och nu är bilen en liten smula trasig… 

Det var nära där kan jag säga. Men efter mycket slit så lossnade skruvarna. Och även två plastfästen för skruvarna som höll lamporna på plats. Det mesta tycks vara gjort av plast på bakluckan. Länge leve asiatisk kvalité! Jag blev nästan förvånad över, att när jag kikade in i hålen där lamporna satt, så såg jag varken halm eller tidningspapper som ljudisolering. Det fanns faktisk ingen isolering alls, men det ska väl inte vara det i en baklucka då tänker jag. Mer hann jag inte göra för nu var det dags att hämta hem Freja från kalaset. To be continued… 

Väl hemma igen så fortsätter jag mitt lilla uppdrag med lampbytet. Freja och Theo håller sig inomhus med Jenny och en dödstrött Lembit. Så i lugn och ro kan jag byta ut de trasiga lamporna och kollar så att de nya lyser, det gjorde de! Jag skruvar ihop allt och plockar undan alla verktyg. Sedan ska jag bara starta bilen och kontrollera lamporna en sista gång. Då lyser de inte längre…

Åååååhh!!! Åh gud! Varför? Jag orkar inte! Det var bara att plocka isär allt IGEN och kontrollera vad som gått fel. På något vis hade glödlamporna lossnat ur respektive sockel eller vad det heter. Det var bara att klicka i dem och sedan skruva tillbaka allt. Nu fungerar allt som det ska, tack och lov. Men jag lovar att en helig ande busat med mig hela eftermiddagen när jag höll på. Det är annars inte normalt att ett glödlampsbyte ska ta flera timmar. Men med tanke på att jag tömde i stort sett hela min vokabulär av fula ord, och det är en hel del jag snappat upp genom åren, så är jag orolig över om det verkligen var en ande och inte en demon som jäklades med mig… Dags för ett besök ut till Djurö kyrka och den gode Yvonne, hon kan säkert hjälpa mig med min oro. 

Ikväll, i skrivande stund faktiskt, så spelas det ishockey! Sverige möter Team Europe i World Cup, och jag skulle sitta som klistrad framför TV:n. Vi skulle bara natta barnen först, och det var ju lättare sagt än gjort. För just ikväll är Theo speedad och ligger och rappar till Markoolio i sängen. Barn måste känna av att man har planer för kvällen så fort de somnat, för ikväll var det ingen lätt match. Hoppas Tre Kronor har en lättare match och vinner, sedan ser vi fram emot en final mot vad jag önskar blir ett stjärnspäckat Kanada. Ha d biff!

DAGENS JERKER har jag sparat på ett tag. Den går till herr Santos på jobbet! Jag trodde jag drog det längsta strået en fredag när jag lurade i honom att han var skyldig mig en frukostmacka. Min arbetsledare skulle komma senare den dagen, och han hade meddelat alla att om problem uppstår så skulle vi vända oss till herr Santos. Så det gjorde jag förstås, jag sa att jag blivit lovad en frukostmacka. Och om herr Santos nu inte ordnade detta skulle mitt morgonhumör ta överhanden och då blir jag vansinnigt grinig. Hehe, min ondskefulla plan var i full gång! Men då kom herr Santos springandes från kontoret.

– Eh, hade han lovat dig en macka? På riktigt? Frågade han nervöst.

– Ja. Jag skojar aldrig om mat. Svarade jag bestämt.

– Okej, eh… Förlåt, fan men här då. Sa han och räckte fram en stor servett på mitt bord och sprang därifrån.

Jag tittade misstänksamt på servetten, och vid en närmare titt insåg jag att jag blivit lurad. Den lurade hade blivit lurad! Där låg en skum macka med en ännu skummare fyllning. Du är en värdig motståndare herr Santos… 

Åh en sådan vecka det har varit! Jobb jobb, jobb jobb. Och lite ishockey förstås! Men det har varit många tidiga dagar denna vecka där jag börjat jobba klockan 05.00 eller 06.00, och att kliva upp runt fyratiden mitt i natten är inget som ligger mig varmt om hjärtat. Så det har blivit tidiga kvällar för mig, där jag nattat mig själv vid tiotiden varje kväll. Välbehövligt såklart, men samtidigt tråkigt för en nattuggla som jag… 

Något som ligger mig varmt om hjärtat, lite som en ostbåge ungefär, är ju denna ishockeyturnering som pågår just nu. World Cup! Svenska Tre Kronor förlorade mot Team North America på övertid i senaste matchen, men vann ändå gruppen och är klara för semifinal. Där möter de Team Europe, och matchen spelas på söndag. Då ska jag sitta klistrad framför TV:n och heja fram våra hockeyproffs. Heja Sverige! 

Som sagt, en väldigt lång arbetsvecka har det varit. Men nu idag så är det fredag, och det var en stund på förmiddagen då vi inte upplevde någon vidare fredagskänsla på jobbet. Direktören och jag sprang förtvivlat i cirklar kändes det som när vi jobbade.

– Fredagsmys! Var är du? Ropade jag högt och tydligt.

– Det finns inget mys här idag. Svarade direktören.

Jo men det måste det väl göra tänkte jag. Vi får väl anstränga oss lite bara.

– Jag ska lösa detta, med en bra låt som får fredagsmyskänslan att infinna sig. Sa jag och kan ha låtit väldigt bestämd.

– Det går inte. Det spelas inte bra musik på radio nuförtiden. Svarade direktören i förbifarten.

– Men jag kanske har nåt på mobilen vi kan lyssna på, så kopplar jag upp mig på högtalaren. Sa jag och började bläddra i musikmappen på telefonen.

– Vi behöver Rajmstajn (Rammstein)! Vrålade direktören från sitt hörn.

Rammstein, ja de är ju bra. Men om de bidrar med någon vidare känsla till fredagsmyset vet jag inte. Det började kännas hopplöst. Men då…

– Direktören! Jag har det, jag har hittat rätt låt! Ropade jag och sprang fram med högtalaren och vred på volymen.

I högtalaren spelades, ”I’ve got you under my skin” med Frank Sinatra. Både jag och direktören sken upp och ryktes med i tempot. Jag greppade en golvskrapa och dansade några avancerade danssteg med den till direktörens förtjusning.

– Du har gjort det! Nu är det banne mig fredagsmys, och nu hade du gjort Harry stolt. Sa direktören och svajade iväg lite läckert.

Harry ja, han har fått åka hem från sjukhuset nu men är fortsatt sjukskriven till mitten av oktober. Men det är väl bra om jag kan göra honom stolt på jobbet även fast han inte är där! Då har jag nog lyckats fylla hans skor ganska bra trots allt. Tänk vad lite Frank Sinatra kan förändra en dag i uppförsbacke för två förlorade själar. Sedan kunde vi följa upp med Rammstein, eller Rajmstajn som direktören uttalar det. Dagen tog sin vändning och blev en smula asbra! 

Idag hade jag lovat barnen middag från McDonalds, så det köpte jag med mig på vägen hem från jobbet. Happy Meals till alla barn med tillhörande leksak, denna gång någon sorts Pokemons. Nova och Theo fick den där gula kaninråttan, och Freja fick en blå ormfågel. Ja ni hör själva, my god… Vilken fantasi skaparna av Pokemon måsta ha som kommer på sådana konstiga figurer. Jag vill också ha fantasi…

Efter maten så ville de titta lite mer på filmen ”Den goda dinosaurien”. De tittade en stund på den igår innan de skulle sova. Och för er som inte sett den så kan jag berätta att det handlar om en liten grön dinosaurie, Arlo tror jag den heter. Arlo träffar på en liten människa, Pricken, som mer uppför sig likt en hund. Pricken är väldigt underhållande tycker jag, och kan göra väldigt intressanta saker under filmens gång. Bland annat så ylar Pricken som en varg. Det gav mig, en i efterhand, lite småkorkad idé…

– Vet ni barn! Att om ni kommer bort någon gång när vi är ute i skogen eller nåt, då kan ni yla så hör vi vart ni är och kan leta efter er. Smart va? Sa jag entusiastiskt.

– Yla? Som Pricken gör? Frågade barnen.

– Ja precis! Eller om ni tappar bort mig i mataffären, då kan ni yla efter mig. Skojade jag till det.

Då… Då började barnen yla här hemma. Och de slutade inte, de ylade i nästan en hel timme! Ända tills det var läggdags. Vet ni hur svårt det är att borsta tänderna på ett barn som insisterar på att yla samtidigt? Det gick inget vidare… Sedan kan man kanske tro att när Jenny gått upp med Nova och Theo för att natta dem, så skulle det bli tyst. Fel! Från sovrummet hördes det hur de ylade, och då ville Freja yla tillbaka. Men det avstyrde jag på ett tappert vis och tillslut avtog de små ylandena från övervåningen. Herregud, vad har jag gjort. Vilket monster jag har skapat! Men de låter lite gulliga ändå när de ylar och busar. Sedan är ju Theo så lik Pricken på nåt vis. Har ingen bra bild att jämföra med, men för mig är det glasklart! 

Nu vill jag ha fredagsmys på riktigt! Hoppas ni alla får en härlig helg. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Tobbe på jobbet. Han försökte övertyga mig och Lennart om att hjärtat har fem klaffar eller kammare. Men både Lelle och jag som skolats i Haninges geniala grundskolor var bestämda på att hjärtat bara har fyra kammare. Vad har man det femte till i så fall? Har Tobbe extra mycket bra syre där inne? Jag ska googla detta ikväll, men jag är övertygad om att hjärtat bara har fyra kammare…

Gäsp… GÄÄÄÄÄSP!! Så låter jag, hur låter ni? Har haft en konstig rytm i kroppen denna helg och sovit lite märkligt. Därför sitter man och gäspar nu tidigt en måndagkväll…
Det började i fredags där vi hade en liten kickoff med jobbet. Vi samlades efter personalmötet på eftermiddagen och åkte sedan buss in till stan. Det var läskigt, med folk som tittar och allt. Bussen var full av folk, men längst bak i bussen satt en kille med mjukisbyxor i kamoflage och skärmade av sig från omvärlden med hörlurar i öronen. På sätet bredvid sig hade han lagt sin väska lite symboliskt för att bli lämnad ifred. Där, precis där bestämde jag mig för att jag ville sitta. Det har min gode vän Marcus lärt mig, att de som breder ut sig på bussen bör man jäklas lite extra med. Hehe! Men nu var ju inte denna kille så farlig som hans ”warriorpants” kanske försökte varna om, eller så såg jag läskigare ut i hans ögon. Jag insisterade på att få slå mig ner, sedan kramade han sin väska hårt i famnen hela vägen till Slussen. Kommunaltrafiken – Jimmy 0-1…

När vi sedan hittat vår restaurang för kvällen, Andalucia, bjöds det på välkomstdrinkar innan kvällen tog fart. Ett eventföretag anordnade en teatralisk mordgåta som skulle lösas under kvällen. Där huvudpersonen, Paris Stilton, blev förgiftad på sin egen kändistäta superfest! Vid bordsplaceringen låg en namnskylt på den karaktär du fick spela under kvällen. Där låg även en gästlista som beskrev de övriga karaktärerna. Jag fick spela Jonte Pepp, stjärnskådespelaren. Närmast mig hade jag på min sida Lady Gegga (Oscar), och framför oss satt Soup Dogg (Alf) och Annica vars karaktär jag inte minns namnet på. Det var typ Pompejeripossalainentop eller nåt, helt galet! Under middagen spelades nya scener upp av eventpersonalen, och alla fick mingla runt och tilldelades små uppgifter att utföra för att försöka lösa mordgåtan. Det var väldigt kul! Vissa gick mer in för sina roller än andra kanske, men jag är övertygad om att alla hade roligt! Middagen då, den bestod av tapas, och smakade väldigt gott! Jag blev lite osams med en räka som såg så vansinnigt inbjudande ut, men i munnen så fattade den eld eller nåt och brände sönder mina sköra smaklökar. Shrimp bad, shrimp very bad! 

Här är en av kvällens vinnare! Janne tog hem priset för bästa prestation/skådespel. Han gestaltade Alexander Skäggjåp, eller vad hans namn nu var. Han gick in i sin roll som Alex och slog sig på bröstet hela kvällen likt Tarzan och ropade ut komplimanger till eventpersonalen. Han var jätterolig! Sedan fick Micke priset för den som dragit in mest ”cash” under kvällen genom knarkhandel och att sälja och spela på hästar. Allt på låtsas förstås, men hans tröja åkte till och med av vid ett tillfälle i sin hängivenhet att få ihop mest pengar. Och det lyckades han med! Sedan delades vi in i små grupper för att lösa kvällens uppgift, mordgåtan. Vår grupp vann inte, så jag tycker vi skiter i resten nu. Grattis ni andra…

På lördagen började äntligen Bamsegympan som Freja längtat efter så länge. Hon var så taggad och nyfiken, detta såg hon verkligen fram emot. Under den kommande timmen satt jag på en bänk och tittade hur hon och de andra barnen hoppade hinderbana och lekte olika lekar. Ibland stannade hon upp och vinkade åt mig, sedan fortsatte hon igen. Barn som leker är väldigt högljudda, det noterade jag denna morgon. Och så höll det på i nästan en timme, och när passet var slut kom en rödblommig och svettig Freja springandes till mig. Hon ville inte sluta trots att hon själv verkade helt slut, för så roligt var det tydligen. Men vi fick lämna plats för nästa barngrupp och åkte vidare. Hon skulle få ett par nya skor att ha på gympan framöver, så vi stannade och köpte det på vägen. Sedan somnade hon nästan i bilen på vägen hem. Helt slut helt enkelt. 

Efter gympan i lördags smög sig en känsla av illamående och trötthet på mig. Jenny gick till lekparken en stund. Ja med barnen alltså, och jag skulle bara blunda lite. En kortis liksom. Jo tjena, fyra timmar senare orkade jag mig upp ur hålet i sängen igen. Jag var fortfarande trött, men mådde bättre. Det var säkert den eldiga räkans fel från kickoffen dagen innan…

På söndagen började vi dagen med att lära barnen hur man enkelt ritar stjärnor. Detta till ljuv julmusik som Freja valde att spela för oss. Så nu är jag redo för julen! Sedan plockade vi äpplen i vår trädgård och städade undan det mesta. Vi hann även med att klippa gräset en sista gång. Sedan tvättade barnen sina cyklar medan jag tvättade den sydkoreanska pärlan. Vilken produktiv eftermiddag! Kvällen avslutades med ishockey av högsta kvalitet, när Sverige besegrade surpupporna i Ryssland med 2-1 i World Cup. Som jag har längtat efter denna turnering! Här är de allra bästa spelarna från hela världen med och tävlar om att få vinna. Och när Sverige har sina NHL-proffs med, då brukar de vara ett lag att räkna med. Hoppas på fler segrar, närmast väntar Finland som motståndare. Spännande, heja Sverige! 

Innan jag avslutar vill jag påstå att jag ser likheter mellan Theo och barnet Pricken i filmen ”Den goda dinosaurien”. De skäller och ylar båda två och verkar önska att de vore hundar. Barnen här hemma älskar den filmen! Jag har inte sett hela ännu och väntar med mitt uttalande. Men den är underhållande, mycket tack vare den skällande Theo-liknande figuren som bits! 

Nu går ögonlocken en tung fight mot varandra här, måste sluta när man ligger på topp. Tack alla som läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER tänker jag inte utnämna idag. Istället vill jag lägga min tid och energi på att ägna min arbetskamrat Harry en tanke som befinner sig på sjukhuset just nu. Krya på dig! 

Inte visste jag att fylla 37 år skulle vara så härligt. Det är nog det nya 25 om du frågar mig! Känner mig ung och stark, lite som en fantastisk människa. Så är det när man har mycket att fira, och det har jag gjort idag.

Ikväll kom svärmor Lena med sin parhäst Magnus och firade mig. De hade även med sig solstrålen mormor Solveig. Jag har inte skrivit det tidigare, men Solveig halkade eller föll i somras på Tallebo och skadade axeln. Detta hände när jag hade åkt hem för att börja min första arbetsvecka efter semestern, så familjen var kvar på Tallebo då. Solveig fick tydligen åka ambulans in till sjukhuset den kvällen, och jag vet fortfarande inte exakt vad det var som hade hänt. När jag pratade med Freja dagen eftet så lät det såhär.

– Vet du, att mormor Solen har ramlat och fick åka ambulans! Började hon berätta livligt.

– Oj! Men hur mår hon nu då? Frågade jag.

– Hon är hemma här nu. Hon går runt med armen i en väska hela tiden. Förklarade hon då.

Hon syftade på en mitella, som Solveig fick bära armen i för att få lite stabilitet tror jag det var. Haha, barn kan berätta de mest fantastiska saker!

Men i alla fall, de kom förbi ikväll och åt middag här med oss. Jenny hade gjort en god kycklingrätt som alla verkade uppskatta. Sedan fikade vi det bästa som finns… Donuts! Mm, jag älskar donuts! 

Jag fick paket idag igen, tänka sig. Av Jenny och barnen fick jag ett nytt kastrullset som ska fungera på vår framtida induktionshäll. Det verkar vara riktigt bra kvalitet på grejerna så jag ser fram emot en ny era i köket senare i höst när nya hällen är på plats. Sedan fick jag filmen Deadpool, som är mycket rolig! Plus en presentpåse med trisslotter och mitt favoritgodis (winegums, tutti-frutti och salta dragsters). Lotterna visade sig vara nitlotter efter att barnen hjälpt mig skrapa dem. Sedan åt de upp mitt godis… 

Av Lena, Magnus och Solveig fick jag en röktunna och en digital termometer. Dessa kommer jag använda flitigt framöver, speciellt när det ska rökas hemmagjorda korvar. Är mycket spänd på att få testa detta. Tack ska ni ha! 

Nu har jag tack vare er alla nåt en milstolpe. Ett mål som jag faktiskt inte ens kunnat drömma om när jag började skriva här. Nu har bloggen haft hela 10.000 besökare! Fattar ni, jag kan knappt tro det. Tiotusen! Tiotusen gånger har människor besökt eller klickat sig in och läst på bloggen. Det värmer stort ska ni veta, och det är helt och hållet er förtjänst. TACK SKA NI HA!! 

Freja, vår femåring är i ett helt fantastiskt skede av livet just nu. Hon är bra på så otroligt många sätt! En helt fantastisk människa som man älskar att uppleva dagarna tillsammans med. Hon pratar och förklarar saker som bara barn kan. Lite som jag skrev här tidigare i inlägget om hur Solveig går runt med armen i en väska. Eller som när hon ritade en teckning till mig i våras när jag låg sjuk i flera dagar, se här. 

– Här ligger du och bara sover, du gör ingenting… Haha, så beskrev hon bilden för mig. Men det var ju sant, jag kunde inte kliva ur sängen utan bara låg ju där.

Igår satt hon och lyssnade mycket på en skolklass som sjunger en låt som heter ”Stopp min kropp”. Den handlar om integritet och att man själv ska få bestämma över sin egen kropp, lite kort sammanfattat av mig. Men senare på kvällen så dök ett reportage upp på ”Lilla Aktuellt” om denna låt. Och barnen som sjöng den fick förklara låtens innebörd. Att det kan kännas jobbigt när man säger åt någon ge mig en kram exempelvis när man ska säga adjö, fast personen kanske inte alls vill kramas. Och efter intervjun så pratade jag med Freja lite om vad som sagts.

– Förstår du vad de menar Freja? Frågade jag.

– Vadå? Svarade hon.

– Ja det barnen som sjunger låten sitter och berättar, förstår du vad de säger? Frågade jag igen.

– Ja det är väl klart… Dom pratar ju svenska! Svarade hon tvärsäkert.

Det blev lite utav schackmatt där till henne mot mig. Haha, vilket underbart svar! Jag blev alldeles ställd just där och då, men när vi tog upp samtalet en stund senare när jag samlat nytt självförtroende så verkade hon helt förstå låtens innebörd. Hon vill även att de ska sjunga den på förskolan så att alla kan lära sig låten. Det är ju en jättebra idé, så Jenny pratade med en av förskolelärarna idag. Och de har också uppmärksammat låten, så det kommer att jobbas vidare med den på förskolan. De visste inte riktigt hur just nu, men det kommer säkert bli en toppengrej! Framtiden är barnen, så låt dem få bra värderingar och grunder att stå på tycker jag. 

Ja, nu är jag sådär trött igen att jag inte orkar skriva mer. Tack till alla som skickat hälsningar och gratulerat mig idag. Och tack alla ni som läser, detta är verkligen toppen. Mot nya mål! Ha d biff!

DAGENS JERKER blir svår att utse efter en sådan bra dag. Men kanske någon av mina arbetskamrater Susanne eller Camilla ska få utmärkelsen? De stirrade på mig och antydde att jag fått ett nytt veck eller rynka mitt på skallen. Ja ni hör själva, de får oavkortat utmärkelsen Dagens Jerker! 37 är det nya 25! Så det så…

Det har varit en händelserik vecka, så jag ska försöka sammanfatta allt som hänt!

I fredags blev jag firad lite i förskott av släkten. Jag fyller inte år förrän på tisdag, men vi har andra i släkten som fyller år nu i samma veva så då slog vi ihop allt till ett stort kalas! Min systerdotter Elvira har fyllt år, och hennes pappa Micke likaså. Men även min mors man Kent fyllde år i helgen. Så vi är fyra stycken på väldigt kort tid. Kan inte undvika tanken på att alla våra föräldrar måste ha haft en riktigt ”trevlig” nyårsafton för länge sedan, haha!

Vi firade hemma hos oss i fredags, och Elvira smackade ihop en fantastisk glasstårta som vi åt upp precis ALLT av! Det var två lager med Sandwich-glassar med nötkräm emellan. Toppat med vispgrädde, jordgubbar och chokladgodisar. Det fanns inte en enda bit kvar av den kan jag säga, så god var den! Har tyvärr ingen bild att visa för den tog slut så fort. Nästa år ska jag banne mig önska mig en sådan i födelsedagspresent! Jag är dock väldigt nöjd med presenterna jag fick i år. Det var ett kort från alla med motiv på rosa och lila sallad, typ. Men även ett presentkort så vi kan köpa oss en ny spishäll, här hemma går ju tydligen allt sönder sakta men säkert… Och sist men inte minst, en biljett till Sabatons konsert på Hovet i mars nästa år! Det lär ju bli fett bra, även om jag inte lyssnat så mycket på deras senaste album ännu. Men jag ser fram emot att få se dem uppträda igen, de är ett grymt bra liveband och bjuder garanterat på ett bra gig! 

Det var ändå inte det som var det bästa som hände förra veckan. Jenny har fått ett nytt jobb! Jodå, på Värmdö kommun dessutom. Så det hoppas vi ska bli bra och jag hoppas hon kommer trivas där. Det är ju dessutom nära och bra, så jag önskar henne stor lycka och framgång! Kanske kan bli en framtida kommunpolitiker av Jenny? Åh! Vi kommer bli rika!

Men det var inte heller veckans största händelse. Fattar ni, inte ens så fina födelsedagspresenter som jag fått eller att Jenny har fått nytt jobb toppar listan. Vad kan det då vara? Jag ska berätta… Freja har tappat sin första tand! Vilken lycka, jag tror ingen förstår. Hon var så arg sista tiden över att hon aldrig tappar sin lösa tand någon gång. Hon kunde inte äta ordentligt och satt kvar längst när de åt mat på förskolan för att hon hade så svårt att bita och tugga maten. Men så en morgon, så lossnade den bara. Så nu är hon så lycklig man kan bli när man tappat sin första tand, och dessutom fått besök av tandfén på natten som genererade i en guldpeng! 

Jag fick ett infall på jobbet förra veckan. När en kollega kände sig lite uppgiven så visade jag vilken lyhörd och sympatisk medmänniska jag är. Dock så lyssnade jag inte så mycket, utan började istället prata om vilken bra lyssnare jag är. Jag malde på om att jag kanske borde bli präst istället, en jourhavande präst som man kan ringa och prata med om man behöver det. Min kollega stirrade bara på mig, nästan lite irriterat verkade det som. Var jag otydlig i mitt resonemang tänkte jag? 

– Har ni inte hört talas om det gamla programmet på TV, där man kunde ringa in och prata med en präst sent på kvällen?  Frågade jag.

– Nej… Svarade de.

– Jo men det startade väl typ runt midnatt på TV3, ”En präst i natten” hette programmet! Förklarade jag.

– Nej verkligen inte. Svarade de igen.

Jag var tvungen att googla, hade jag bara drömt att detta sänts på TV? En rätt märklig dröm i så fall. Men som tur är, så hade jag rätt. Det fanns ett program i början av 90-talet där man kunde skriva eller ringa in till programledaren och söka svar i livet. Och programledaren var en präst, så det måste ju finnas ett sånt jobb! Det vore ballt, om jag fick vara programledare för ett sådant program. Undrar om jag måste utbilda mig till präst först, eller om det räcker med att bara vara en Jimmy? Det låter fräsigt tycker jag, ”En Jimmy i natten”! Nu har jag mer att prata med Yvonne om där ute i kyrkan på Djurö. Hon har säkert alla svaren. Som exempelvis vad det är för burkar i bakgrunden man ser på bilden, är det något alla präster använder? Är det snacks, oliver eller nåt magiskt pulver?

Nåja, efter att ha visat vilken dålig lyssnare jag var så är jag inget annat än en riktig usling. Här trodde jag att jag var en god och medmänsklig person att luta sig mot när det är motigt i vardagen. Lite som en hustomte eller något liknande, som hjälper till och tar hand om en. Men jag är tyvärr ingen tomte i nåt hus. Bara en usling. En hususling. En hususling i natten… Fasen också!

Nu blev jag lite sur här så nu tänker jag inte skriva mer. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla studievägledare jag stött på under mina skolår. Varför sa ni inget om att det var präst jag skulle bli när jag blir stor? Ni bara pratade om hur bra allt skulle bli när Sverige skulle gå med i EU, så plugga tyska och läs mycket om handel och ekonomi. Förbannade lögnare! Handelsläraren vi hade försvann spårlöst i Thailand, vår lärare i företagsekonomi hade fullt upp med att springa ut på skolgården och jaga vandaler som eldade papperskorgar, och tyskan har jag glömt förutom alla de fula orden…

Hallå där, nu när jag dragit igång bloggen igen så hoppas jag verkligen att det är några som läser den där ute. DET ÄR FÖR ER JAG GÖR DETTA! Fast det är ju inte sant, där ljög jag. Man får inte ljuga, det är inte bra. Undrar vad min mor ska säga. Och Yvonne? Världens bästa präst, vad ska hon säga om hon läser detta. Säkert att jag ska vända andra skinkan till eller något. Men nej, jag gör ju detta mest för min egen skull fortfarande. Och även för mina barn, tänker att det kan vara roligt för dem att läsa detta när de blir stora. Så fortsätt läsa nu, jag har en ny milstolpe inom räckhåll när det gäller statistiken här på bloggen. Jag kommer att presentera den så fort vi når den här tillsammans! 

Idag gjordes en fövånande upptäckt i vårt hem. När jag plockade undan lite i barnens rum så låg deras doktorväska öppen på golvet. Den fick Freja för många år sedan, men den är fortfarande lika populär när de leker. Men nu var den tydligen uppdaterad med nya nödvändigheter. Där i låg nu även en skrumpen liten ballong, ett mobilfodral och ett trollspö. Ballongen tänker jag kan vara något man får när de lekt att undersökningen är klar, lite som man själv fick ett bokmärke när man träffade barnläkaren som liten. Fodralet till mobiltelefonen då, jo men det är ju viktigt att kunna bli nådd när man är läkare om något akut händer. Men eftersom våra barn inte äger egna mobiltelefoner så får ett fodral duga. Freja hade även byggt en iphone på en pärlplatta som vi fått stryka och klistra in i fodralet så att det skulle se ut som en riktig mobil. Hon är en klipsk människa vår dotter! 

Sedan hade vi ju då även ett trollspö… Detta är nytt för mig, och jag måste nog lyssna hur denna används i deras lek sen för att kunna förklara syftet med den. Men spontant så tänker jag att den används när de ej vet hur sjukdomar eller skador ska läkas. Eller för att få ut barnen ur gravida magar! Det hade väl varit smidigt. Man bara åker in till Hogwartsförlossningen på SÖS, blir placerad vid Hufflepuff, Gryffindor eller någon annan förlossningsavdelning och inväntar en professor. Denna kommer då att vifta lite med sin pinnesak framför kvinnans underliv och sedan *poff* När röken lagt sig så skymtar där ett barn! Och allt har gått bra utan konsekvenser och dessutom helt smärtfritt. Man kan åka hem redan samma kväll! Fast nu var detta min fantasi eller lek och inte barnens. Jag ska återkomma när jag vet mer om hur deras trollspö verkligen används… 

Imorgon gör jag comeback på jobbet igen efter min sjukfrånvaro. Jag kan tänka mig att Henke saknat mig, hans arbetsdagar måste kännas ofantligt tomma och sorgsna utan mig. Kanske har även någon annan undrat vart lilla jag tagit vägen och kännt sig lite ensam, det vore trevligt. För mig alltså. Men nog om beundran av mig själv, man blir ju nästan generad. Det blir kul att komma tillbaka och retas med Henke igen!

Nu börjar även kvalet till fotbolls-VM för herrarna, de ska möta Holland i första matchen. Det blir en spännande match, nu när Zlatan slutat i landslaget. Även några av mina favoriter Källström och Isaksson har slutat. Men det blir kul att se nya spelare kliva fram, och med nya förbundskaptenen Janne Andersson dessutom! Jag ser fram emot matchen ikväll, och hoppas på vinst nu när Zlatan-eran är över. 

Nu räcker det för idag, läs och dela nu då så vi kan nå nya mål här på bloggen! Haha, och heja Sverige ikväll! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Coop Forum här på Värmdö. Jag har aldrig varit med om att en butik bygger om så ofta som de gör. Det är så tröttsamt! Kan man få lära sig var saker och ting står innan de flyttar det igen? NEJ! Nej det måste ändras hela tiden, så jäkla tröttsamt! Det jag är mest imponerad av just nu var att när du kommit in i butiken så möts du av en avdelning med toa- och hushållspapper. Och när du gått hela varvet runt så är det sista du erbjuds att köpa i butiken, ja toa- och hushållspapper! Haha! Vad håller de på med? Men det är klart, flyttar man runt avdelningarna i butiken varje år så kanske man missar att man har samma avdelning på två ställen tillslut…

Jaha vad har vi här då? Jo det är väl alldeles riktigt det, det är bloggen som vaknat till liv igen. Det är väl nästan ett år sedan sist, och massor har ju såklart hänt på ett helt år. Men jag ska inte bli långrandig utan korta ner det lite så ni orkar läsa.

Semestern för min del var över för några veckor sedan. Men jag fick njuta av fyra härliga veckor med familjen! Jätteskönt, men jag fick denna sommar erfara att semestern inte är som den var för några år sedan…

Förra sommaren var barnen små kändes det som. Twinsen behövde aktiveras hela tiden och krävde ständig övervakning. Nu är de större, och leker väldigt mycket med varandra. Som förälder behöver man inte längre övervaka allt lika mycket som tidigare, utan kan sitta en bit ifrån och smutta på en kopp kaffe medan de leker. Fast de har en tendens att springa iväg ibland och det är då det blir svårt. Åtminstone när de försvinner åt olika håll, då blir det nästan panik! Haha, så på ett sätt är det lugnare numera men situationerna förändras snabbare nu än tidigare år.

Sedan leker vi ju självklart fortfarande med barnen, men de uppskattar varandra mer nu tror jag och kommer överens bättre än tidigare. De komminucerar med varandra och tränar på att göra sig förstådda. Ibland går det bra, ibland blir det kravaller. Hahaha! Nej men de kan bli riktigt arga på varandra såklart, men vi försöker se hur de löser situationerna själva utan att ingripa hela tiden. För det mesta så klarar de det väldigt bra. 

Vad har vi gjort denna sommar då? Vi har tagit dagarna som de kommit lite och varit nere vid vår lilla badstrand vissa dagar. Andra dagar var vi vid Grisslingebadet och vid Grills udde eller vad det heter. Den sistnämnda känns lite barnvänligare och lugnare. När vi var vid Grisslinge så ville de ibland göra olika saker och försvann åt olika håll så då hann man inte alltid med riktigt. Och att se Nova kasta sig fram i vattnet med armpuffar och badring bjöd på blandade känslor. Hon älskar verkligen att bada! Men hon är inte rädd och kunde därför sakta fladdra ut mot djupare vatten. Det var kanske ingen fara, men jag som är en badkruka ville inte gärna följa efter när vattennivån närmade sig ”kronjuvelerna”. Då trivdes jag INTE som fisken i vattnet! Men annars gick det oftast bra.

Vi har även cyklat en del. Nu cyklar ju Freja väldigt bra själv och då kan vi ha twinsen bak på våra cyklar. Vi tog ofta med oss fika och cyklade iväg till olika lekparker och sen blev det några vändor till Bosses backe. Där plockade vi massor av blåbär i år, det kryllade av dem! 

Det var även ovanligt mycket ungdomar och barn i allmänhet ute denna sommar. De var ute och jagade Pokemons i det där nya populära mobilspelet. Till och med Lembit var ute i solen flera gånger och jagade Pokemons! Jag förökte förstå mig på spelet en dag, men nöjde mig med att fånga en sorts blå sköldpadda bredvid huset. Sen fick det räcka för mig… 

I slutet av semestern blev vi bjudna till Parken Zoo i Eskilstuna av barnens kära mormor Lena. Det var en fantastisk dag! Barnen hade jättekul och pratar fortfarande om alla djuren de såg där. Sedan hade de verkligen gjort om där sedan jag sist besökte parken. Då var jag väl 13 år eller liknande, och minns att Fantomen smög runt i en del av parken. Nu var det borta, men istället fanns det karuseller och flera badbassänger. Så vi gjorde allt! Tittade på djur, åkte karusell och avslutade dagen med bad innan vi sedan styrde vidare mot Tallebo de sista dagarna av ledigheten.

Sen får vi inte glömma det senaste, att boende i Värmdö kommun ej fått dricka av det kommunala vattnet. Larmet kom i fredags efter lunch om att dricksvattnet är otjänligt. Jag hade nog ”bara” hunnit dricka ca 2 liter vatten under dagen redan och såg framför mig hur jag skulle spendera kvällen på toaletten hemma…

Provresultat av vattnet visade på höga halter av koliforma bakterier. Och genast kom minnena från den läskiga bacillen från vår resa till Nice skrikandes tillbaka till mig. Men jag vägrar tvätta rumpan med alcogel igen, hör ni det! Kommunens rekomendationer i detta fall var att alla boende på Värmdö skulle koka vattnet först. Och jag var heller inte ensam om att svänga in på matbutiken efter jobbet och köpa upp lite vatten så man hade ett lager. Det var helt tomt på hyllorna! Det stod vattenkokare utställda på hyllorna som man fick köpa istället. Och på en av de nedersta hyllorna skymtade några ensamma små flaskor vatten. Det var kolsyrat vatten med smak av chokladboll, så jag förstod att ingen ville köpa dem…
Under helgen så fick vi vattenflaskor av svärmor och det fanns även ett ställe på Ingarö som man kunde åka till och hämta vatten om man önskade det. Men vi klarade oss fint ändå.

Under tisdagen så släppte kommunen på kokningsrekommendationen, vattnet var nu drickbart igen. Äntligen! Men jag har inte läst om var ursprunget till problemet grundade sig på. Jag har ju mina små ”fåglar” som kvittrar om vad som faktiskt kan ha orsakat detta. Sitt ner så ska ni få höra…

Tydligen kallades två polispatruller till Ålstäket för att omhänderta en person som brutit sig in vid scoutstugan där och grävt upp marken under en liten del av huset. När de enorma vattenledningarna blottade sig så hade personen tydligen börjat skada ena ledningen med en vinkelslip av ett mindre känt fabrikat, en lågprisvariant helt enkelt. För mig är det glasklart att det måste vara Henke som är boven i dramat.

Förbipasserande hörde eländet där han kämpade med att kapa vattenledningen och larmade polisen. Vittnesuppgifter påstår att det krävdes två poliser för att släpa bort Henke från platsen, som enbart var klädd i slitna gympaskor och vita Y-frontskalsonger med ett motiv föreställande ett ”S” likt Super-man på baken. Sedan om det var smuts eller avföring som smutsat ner kalsingarna låter vi vara osagt. Han skrek i alla fall hela vägen fram till polisbilen innan de kunde köra honom från platsen.

– Jag har rättigheter! Släpp mig!

Men varför skulle Henke göra detta? Jag kan bara föreställa mig att han haft en jobbig dag på toaletten hemma eller liknande och vill försöka dölja något. Kanske spolade han ner sin larmbricka till jobbet, eller så kanske han försökte ta en genant selfie där på toaletten när olyckan var framme. Plupp! Mobilen är på rymmen genom avloppssystemen, innehållande bilder som världen aldrig borde få se. Om skadegörelse av vårt dricksvatten är rätt väg att gå tycker jag låter märkligt. Kanske ville han rikta uppmärkelsen åt annat håll medan han skulle infiltrera sig på reningsverket vid Henriksdal i jakten på sin förlorade mobil. Vad vet jag. Men att han är den skyldige och att han döljer något, det är vi nog alla överens om.

Det är skönt att vattnet är tillbaka igen i alla fall. Man märker verkligen i dessa situationer hur beroende man är av vatten. Eller ja alla är ju beroende av vatten såklart, men det blev mer påtagligt när man fick uppleva detta.

Nu får det räcka för denna gång. Hoppas någon inte blev skrämd av min kollega Henkes eventuella tilltag här de senaste dagarna. Han är ju ganska trevlig innerst inne, så jag dömmer honom inte på grund av detta. Det blir intressant att se om man har några följare kvar här nu efter den långa frånvaron. Stort tack till er som tagit er tid att läsa, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Freja här hemma. Hon går ofta runt och sjunger sånger på ett språk som föreställer engelska. Men hon har en engelsk fras hon kläcker ur sig lite då och då som betyder något helt annat än vad hon själv tror. Om jag exempelvis hjälper henne hälla upp ett glas saft så kan det låta såhär.

– Här Freja, varsågod! Säger jag och räcker fram det fyllda dricksglaset till henne.

– Wank you! Säger hon när hon tackar och sedan går sjungandes därifrån.

Inte ”thank you”, utan ”wank you”. Jag låter er som inte förstår betydelsen själva ta reda på vad det betyder medan jag samlar mod att meddela Jenny så hon kan prata med Freja om detta…