Vi går alla igenom en hel del upplevelser som vi sedan kommer att minnas för resten av våra liv, och det kan ju vara både bra och dåliga saker. Jag har några resor och andra händelser som jag tänkte dela med mig av här på bloggen, och att jag gör detta under en den gemensamma rubriken ”Flashback”. Min förhoppning är att jag ska kunna se tillbaka på det jag skriver för min egen skull när jag sitter som pensionär en någon gungstol på en veranda i soliga Italien, och att det ska ge varma roliga minnen att tänka tillbaka på då. Sen hoppas jag ju såklart att dessa inlägg innebär lite rolig läsning för er!
Min första flashback tar mig tillbaka till en resa med mitt förra jobb, då jag som representant för vårt företag fick resa med andra företrädare från diverse grossister och byggföretag. Året var 2006 och vårt resmål var Orlando som ligger i delstaten Florida i ”the US and A” som Borat säger, haha!
Jag kände några i sällskapet sedan tidigare och hade jobbat med vissa av dem tidigare. Det var Magnus och Patrik som kom från samma byggfirma, vi brukade hjälpa varandra när vi hade mycket att göra så det var dem jag kände allra bäst. Även Thomas från vår grossist där vi köpte det mesta av vår materiel åkte med och var väl den som roddade i allt för att vi skulle få en bra resa. Sedan var det tre andra herrar från andra byggfirmor, en som heter Tony som jag delade rum med och han var riktigt trevlig men några år äldre än mig. Sedan hade vi med oss två gamla rävar som jag tyvärr glömt bort namnen på, tror de kallades för Bernte och Lelle men är inte helt säker. De får bli kallade vid dessa namn i denna återberättelse i alla fall!
Vi startade tidigt som tusan på morgonen ute på Arlanda där vi alla samlades, när man inom byggsektorn är ute på resande fot så startar man tydligen ALLTID resan med en stor stark och en rejäl räksmörgås på någon restaurang där. Jag var med mina 27 år den yngsta i sällskapet, de andra var nog närmare 40 år och de gamla rävarna var ju silverfärgade så de närmade sig troligen pensionen. Därefter väntade en 8 timmar lång flygresa till Chicago för en mellanlandning och byte till inrikesflyget som tog oss vidare till Orlando. Och när vi landade på flygplatsen där var det ruskigt varmt och luften kvav, en tydlig skillnad mot Stockholm och Chicago som hade betydligt kallare väder. Men vi hoppade in i vår transfer till hotellet och njöt av att äntligen vara framme, och redan nästa dag började vårt inplanerade äventyr med ett besök på nöjesparken Universal Studios.
Detta är väl alla barns största dröm, att få uppleva dessa enorma nöjesparker. Jag är ledsen att säga det men Gröna Lund och Liseberg är som en krystad fjärt i rymden i jämförelse, för här i USA noterade jag en sak väldigt snabbt…. De slår på stort och gör allt rejält! Allt är så himla mycket större här än i Sverige, och det kunde ibland kännas obegripligt och svårt att ta in allt men upplevelsen var fortfarande helt fantastisk. Det var väldigt mycket folk och därför hade vi köpt några speciella ”åkpass” som gjorde att vi inte behövde köa lika mycket som de andra utan hade en egen ”gräddfil” fram till alla attraktioner, vilket kan anses lite ofint men vi var tvungna att köpa dessa om vi skulle ha en möjlighet att hinna med allt på en dag. Jag tror nämligen att de flesta familjer bokar ett tvådagars pass på nöjesparken, för det finns så galet mycket att se och göra här. Vi startade i alla fall denna dagen med att besöka Universal Studios, en nöjespark där nästan allt verkade vara taget från olika storfilmer. Detta var så mäktigt och jag vet nästan inte vart jag ska börja…
En i sällskapet, Magnus, hade varit här med sin familj tidigare och kunde tipsa oss fram genom nöjesparken och såg till att vi inte missade något. När vi vandrade fram bland de olika ikoniska byggnaderna och kulisserna från kända filmer så hördes bekant musik och det fanns personal som var utklädda till karaktärer från filmerna. Och man blir snabbt bortskämd med att alla pratar engelska vilket gör att det är väldigt lätt att kommunicera och man får tydliga svar på sina frågor. Om jag minns rätt så startade vi med att åka lite karuseller och andra attraktioner, vi testade bland annat något med Spider-Man där man sätter sig i en liten vagn till en berg- och dalbana. Men detta var inomhus och man hade 3D-glasögon på sig om jag minns rätt, sedan åkte man fort fram framför en stor skärm som fick en att tro att allt var på riktigt. Man såg ibland Spider-Man svinga sig förbi medan han bekämpade några elaka skurkar (kan ha varit Green Goblin eller Dr. Octopus) och detta skedde samtidigt som det exploderade överallt, broar och hus föll samman. Vagnen skakade och ljudnivån var väldig hög där inne, och när vagnen var på väg att ”spåra ur” landade Spider-Man precis framför oss på vår vagn. Jag fattar inte hur de fick till detta och att det blev så otroligt verkligt, men häftigt var det i alla fall och vi blev självklart räddade av superhjälten. När jag kom ut var jag helt omtumlad med galet förtjust, om det är denna typ av attraktioner vi har att se fram emot resten av dagen så kommer jag bli överlycklig!
Efter att ha vandrat runt i nöjesparken och blivit bara mer och mer häpen över allt som fanns där, så blev vi tillslut hungriga. Lunchen intog vi vid en kaj längs med vattnet på en restaurang som heter ”Bubba Gump Shrimp Co.” som de flesta troligen känner igen från filmen ”Forrest Gump”, där Forrest och hans armékompis Bubba pratade om att skaffa en räktrålare tillsammans och ge sig in i räkbranschen. Hur det slutar i filmen ska jag inte gå in på här, men restaurangen var mysig och hade ett roligt upplägg. Om du hade besökt restaurangen tidigare och vet hur allt fungerar så skulle man ställa fram ett stativ som visade ett par gympaskor, detta för att personalen skulle veta att här kommer det gå undan med beställningen. Och som tur var så hade ju Magnus varit där tidigare och kunde förklara hur beställningen skulle gå till, så vi skickade fram de där gympadojorna och fick snabbt hjälp att beställa. Jag minns inte vad jag åt, men gissar att det var något med räkor och en tillhörande öl. Minns att det var en trevlig restaurang i alla fall, och när vi var mätta så tog vi nya friska tag och gick tillbaka.
Vi fortsatte vidare in i parken och såg de då bland annat båda bröderna från filmen ”Blues Brothers” bli jagade i sin gamla snutbil på gatorna av poliser, och på ett ställe blev en båt attackerad av den stora vithajen från filmen ”Hajen”. Fasen vad alla skrek då som satt där i båten, vi åkte aldrig denna utan tittade bara på och det räckte bra tyckte jag. Vi åkte även flotte in genom djungeln för att få uppleva dinosaurier i ”Jurassic Park” där ni som bekant vet att parken fått problem och dinosaurierna har tagit sig ut från sina hägn. Vi fick se söta växtätare med sina små baby-dinosar, men blev även attackerade och jagade av de otrevligare köttätarna som högg efter vår flotte med vassa klor och tänder. Och höjdpunkten var såklart när en stor Tyrannosaurus Rex försökte sluka oss hela på slutet innan vi tillslut forsade ut och klarade oss i sista stund. Blöt blev man men vilket äventyr!
Tyvärr har jag bara små fragment av ett annat minne, jag tror att det var från någon film om naturkatastrofer och en jordbävning eller liknande. Detta gick till på samma sätt som med Spider-Man ungefär, men denna gången tror jag att vi satt på något som föreställde en tunnelbanevagn. Då började plötsligt allt skaka och låta väldigt högt, tunnelbanevagnen slets upp och precis när vi nådde fram till perrongen så forsade det in vatten i enorma mängder. Det var lite otäckt även fast man visste att det bara var på låtsas, men de lyckas skapa en sådan inlevelse i allt att det blir riktigt verkligt. Det kan även ha dykt upp robotar med laservapen också, eller så var det från en dröm. Jag minns inte riktigt…
Vi hade dock en känd attraktion kvar att testa, en av världens just då snabbaste berg- och dalbana… ”The Hulk Ride”, och ja den var såklart alldeles grön. Denna var av sådan sort att du hänger fritt med benen när du åker iväg, och den snirklade sig även runt i loopar och spiraler. Men det var nog främst själva starten som jag minns bäst, där de flesta berg- och dalbanor brukar starta med att sakta rulla uppför en riktigt hög backe för att få bra med fart genom hela åkturen. Men så fungerade inte riktigt ”The Hulk Ride”, utan man blev inlurad i någon sorts falsk trygghet när den började rulla iväg uppför en backe genom en tunnel. Då stannade vi till och lyset släcktes, sedan hördes höga larmsignaler och massor av varningslampor började blinka för fullt inne i tunneln. En kvinnlig röst ropade ut ett knackigt nödmeddelande i högtalarsystemet:
– Warning! Warning! We have… accident… laboratory… EMERGENCY! EMERGENCY!
Sedan fullkomligen sköts vi iväg genom tunneln och upp till toppen, där tvärdök banan rakt ner innan den tog ny fart upp igen och in genom någon sorts skruvad kurva som fick oss att hamna upp och ner! Allt gick så sjukt snabbt och alla skrek rakt ut, man hörde även självaste Hulken vråla ut sin ilska och förstöra saker omkring oss där vi for fram.
Detta är utan tvekan den mest intensiva attraktion jag åkt i hela mitt liv och inget har slagit detta än idag, man var helt slut efteråt men jag lyckades få med mig några i sällskapet på en vända till innan vi lämnade Universal studios den dagen. Ni kan själva se hur den är utformad på bilden här nedan, det bästa jag åkt på en nöjespark någonsin!
Efter en omtumlande men galet rolig dag så åkte vi tillbaka till hotellet igen där vi tog en kort paus (vilket betyder mer öl) och kunde byta om innan vi skulle ge oss iväg för att äta middag. Jag tror att vi besökte en restaurang i närheten och när vi stod i entrén kunde man se stora fina köttbitar hängandes i en monter där, de var så stora och fick det att vattnas i munnen på oss alla. Men detta var tydligen ganska vanligt, att restaurangerna hänger fram sina köttdetaljer så att besökarna kan se hur fint kött det serveras just där den kvällen. För mig var valet av middag enkelt, jag ville uppleva en riktig amerikansk biff! Och det kan jag lova er att jag fick, den var ju för fasen nästan lika stor som en flintastek där på tallriken fast i en mycket tjockare skiva. Vi beställde alla in lite olika maträtter så att vi kunde smaka av varandra, och utöver min egen matupplevelse så tar jag med mig två starka matminnen härifrån denna afton. Det första är maträtten här nedan…
Detta kanske ser ut som friterad kyckling, men är i själva verket friterade köttbitar från en alligator. Ja ni läste rätt, kan man äta det kanske ni undrar? Jag frågade mig samma sak, men till min förvåning var köttet väldigt mört och inte alls så segt som jag trodde att det skulle vara. Det smakade lite som kyckling och de hade smaksatt detta med citron så det smakade väldigt friskt och gott, och serverades tillsammans med en god sås. En annan maträtt som beställdes in var något som doftade ljuvligt, men när jag såg vad som låg på tallriken så tappade jag nästan aptiten…
Escargot, eller sniglar som man också säger… Jag var först högst tveksam till att smaka på detta, men de andra övertalade mig att prova. Det doftade ju trots allt helt fantastiskt, de låg ju i någon sorts örtolja och vitlök men trots att det doftade gott så var jag inte lika sugen på att smaka. Men jag tänkte samtidigt att jag kanske aldrig springer på en chans senare att testa så lika bra att göra det nu, så tag tog en tugga och fortsatte sedan att tugga och tugga ännu mer. Det gick ju inte att tugga sönder snigeln, och då var köttet ändå strimlat i små bitar så det var ju inte en hel snigel man stoppade i munnen. Det smakade inte så mycket om själva snigeln som tur var, men den var ju oerhört svårtuggad och studsade ju mellan tänderna där i munnen. Men den där örtoljan smakade jättegott, så den doppade jag brödbitar i och smaskade i mig. Men sniglar, nej det vill jag inte gärna äta igen.
Jag tror även att någon annan hade beställt in något som liknande en tallrik med nachos, men det enda jag minns var att det smakade väldigt starkt. Och det är ju inte min favorit, mat får gärna vara stark men inte så att det brinner i munnen för då tar det ju bort all tjusning och matglädje. Men efter att vi all ätit oss mätta så återvände vi tillbaka till hotellet igen för en sista öl innan det var dags att sova.
Nästa morgon var det dags att besöka nästa nöjespark, Disney World! Detta hade jag ju drömt om sedan jag var barn efter att min mormor och morfar berättade om deras besök på Disney World i Los Angeles, det skulle bli stort att äntligen få uppleva denna nöjespark och allt den har att erbjuda. Tänk att vi skulle få träffa Musse Pigg, Kalle Anka och alla de andra karaktärerna som präglade barndomen genom både serietidningar och TV-program. Man satt ju klistrad framför Disneytajm eller Disneyklubben, ja vad det nu hette på den tiden men detta var ju det bästa man kunde titta på när jag var liten. Lasse Åberg var programledare kommer jag ihåg, sedan kom det ju Alice Bah Gunke och några andra efter honom. Nåja, nu skulle jag i alla fall få skapa egna minnen genom att besöka den nöjespark jag längtat så mycket efter att få uppleva!
När vi kom dit, alltså jag måste börja med att nämna parkeringsplatsen utanför… Den var helt GIGANTISK! Jag har nog aldrig sett en så stor parkering i hela mitt liv, vi var bland de första på plats så det var fortfarande väldigt tomt på folk. Men det var annorlunda när vi skulle åka hem senare på dagen, då var det fullt med bilar överallt. När det gäller själva nöjesparken så var den stor, men det kändes som att slottet var mindre än vad jag hade förväntat mig. Det hade i och för sig ingen betydelse, men minns att jag reagerade på detta när vi kom dit.
Numera ska det ju tydligen finnas en del av parken som är avsedd för ”Star Wars” men den fanns tyvärr inte när vi var på plats utan tillkom några år senare. Den hade ju varit cool att besöka, så det får vi försöka göra en annan gång. Annars så tyckte jag att det var lugnare här än på Universal Studios, det var mer öppet och allt kändes rymligare på något vis. Sedan kryllade det av barnfamiljer förstås men jag tycker ändå det var ganska behagligt att gå runt där inne, och många passade på att fotografera sig med Disneykaraktärerna som vandrade runt bland alla besökare. Det fanns många butiker där man kunde handla souvenirer med sig hem, det var omöjligt att inte köpa något där så man kom hem med olika prylar och gosedjur. Det blir påtagligt att de kostar på sig när de bygger nöjesparker och liknande här borta, för allt är så otroligt snyggt och pampigt.
Det fanns gott om saker att göra här, men det jag minns bäst var en berg- och dalbana som man inte fick missa. Den heter ”Dueling Dragons” men kallades senare även för ”Dragon Challenge” och det är då två drakar, en elddrake och en isdrake, som tävlar mot varandra genom hela banan i ett rasande högt tempo. För den nördige så härstammar tydligen dessa drakar från någon av filmerna om Harry Potter, men vilken vet jag tyvärr inte. Men nu var det äntligen dags att testa denna omtalade åktur!
Det som var lite kul med denna var att man delades upp i två olika draktåg innan den startade, ett rött och ett blått. Dessa två draktåg representerade då de olika drakarna och stod bredvid varandra, och när de startade så åkte båda iväg samtidigt sen var det som att de olika draktågen jagade varandra. Jag har inte åkt en så snirklig och loopig bana tidigare, men det var riktigt coolt att se hur det andra draktåget swishade förbi framför oss genom hela åkturen. Jag gillade den men måste nog säga att jag gillade ”The Hulk Ride” bättre, men denna var riktigt häftig också och inte på något sätt dålig. Nu när jag skriver detta så noterar jag att drakarna har monterats ner och gjorts om till ”Hagrid’s Magical Creatures Motorbike Adventure”, ett kort och enkelt namn… Haha, men det innebär ju dessvärre att alla ni som inte hann testa denna missade något! För jag är tveksam till att Hagrids moppar kan mäta sig med de två drakbestarna som kämpade mot varandra…
Längre in i parken stannade vi till för att köpa lite korv, och det var ingen varmkorv man får på grillen här hemma i Sverige. Det påminde snarare om en falukorv i en limpa ungefär, som dessutom var täckt med massor av dressing och goda tillbehör. Det var den största korv med bröd jag ätit än idag, men gott som tusan och man blev riktigt mätt. Det fanns ganska många andra mätta amerikaner i Orlando om jag ska uttrycka mig försiktigt, och då syftar jag på att de var av det lite kraftigare slaget. Med matkulturen de har här så förstår jag att många är stora, det är mycket fet mat och mycket socker. Men det jag tyckte var lite sorgligt var att ganska många inte ens verkade orka gå själva utan åkte runt på sådana där permobiler eller vad vi kallar dem för här i Sverige, till och med deras barn åkte på egna permobiler. Det kan ju inte vara hälsosamt att röra sig så pass lite och samtidigt äta så mycket onyttigheter, men det är ju upp till var och en av dem. Bara något jag reflekterade över när jag var där, så nu släpper vi det.
På eftermiddagen hände det massor av saker i parken och vi bland annat bevittna sjörövarslaget i ”The Pirates of the Caribbean”. Det var två stora piratskepp som möttes ute på vattnet och det sköts för fullt med kanoner och musköter, piraterna svingade sig fram mellan båtarna och kapten Jack Sparrow var såklart stjärnan i föreställningen. Detta var inga mediokra framträdanden utan det var hög klass på precis allt och detta skedde såklart till filmmusiken på högsta volym. Så häftigt! Jag hoppas verkligen att en dag kunna få åka hit med hela familjen så att alla barnen får uppleva detta, de kommer garanterat njuta för fullt och ha så kul åt att få upptäcka allt häftigt som Disney World har att erbjuda.
Efter en dag fylld med upplevelser så åkte vi tillbaka till hotellet igen och började förbereda oss för kvällens middag. Vi skulle åka till restaurangen ”Planet Hollywood” som då ägdes av flera stora filmstjärnor där Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger och Bruce Willis kanske var de kändaste ansiktena utåt för denna franchise. Jag hade hört talas om hur häftiga restaurangmiljöer de bjöd på där och var på den tiden en stor snackis i nöjesvärlden, så detta skulle bli riktigt coolt!
När vi kom dit så var det precis som allt annat vi hittills varit med om, stort och flådigt! Entrén var en lång rulltrappa upp till restaurangen som var byggd som en stor planet, så den syntes gott och väl på långt avstånd när vi kom åkande i taxin. Inne i restaurangen var det massor och åter MASSOR av häftig rekvisita från diverse storfilmer, jag måste ha sett ut som ett fån när jag bara stod där och gapade samtidigt som jag försökte ta in alla intrycken. Vi var alla lika förvånade över hur storslaget det var där inne, själva bordsinredningen var inte så märkvärdig men allt annat runt omkring oss tog ju fokuset från detta.
Jag minns faktiskt inte ens vad jag åt den kvällen, jag kommer bara ihåg att det var en häftig upplevelse att ha varit där. Hade maten varit dålig så hade man troligen kommit ihåg det men det tror jag inte att den var, men minns nu att personalen som arbetade där var utklädda till olika storstjärnor och har ett svagt minne av att vi togs om hand av Elvis Presley.
När vi skulle lämna restaurangen för kvällen så såg vi en rolig kuliss man kunde fotografera sig i på utvägen, den var vi ju tvungna att testa. Och en oförglömlig bild togs på Patrik och mig när vi representerade Red Sonja och Conan barbaren, om jag lyckas få tag på den så laddar jag upp bilden här direkt.
Nu har vi kommit till vår näst sista dag här i Orlando och nu var det inget besök på en nöjespark som väntade, utan en annan väldigt intressant utflykt till NASA på Kennedy Space Center. Något jag inte ens hade tänkt på var ju att uppskjutningen av Discovery med vår svenska astronaut Christer Fuglesang skulle ske under dessa dagar, tyvärr blev uppskjutningen framflyttad på grund av väderförhållandena men tänk om man hade fått se detta. Det hade verkligen varit något extra, men vi såg ändå fram emot detta besök och var nyfikna på vad vi skulle få se där.
Ja, även detta var såklart stort! Och byggnaden där de förbereder raketen (vet att det inte heter raket men rymdkapsel låter fjantigt i sammanhanget) var helt enorm, vi fick en rundvandring med guide som berättade vilken gedigen historia NASA har och vad de har åstadkommit genom åren. Vi fick se kontrollrummet från den första månlandningen, astronauternas dräkter och rymdkapseln som landade på månen. Det var mäktigt att ta in allt detta, och samtidigt så coolt att få uppleva detta på riktigt. Att se Neil Armstrong och Buzz Aldrins prylar som de använde när de landade på månen, ja det var obeskrivligt och mycket intressant.
Vi fick även provsitta i en rymdkapsel och det var trångt även utan astronautdräkten, så hur de lyckas få plats i kapseln med all utrustning är fasen ett mysterium. Vi blev visade den stora bassängen där de övar och fick även prova på simuleringar av hur en månlandning går till, där vi fick ansvara för olika moment under landningen. Och i takt med att vi närmade oss månens yta så skulle vi göra vissa saker i rätt steg för att landa säkert, en skitrolig upplevelse att pröva på och samtidigt så konstiga grejer att ta till sig eftersom det känns så overkligt på något vis. Vi fick även provsitta i några fordon som kan användas för att köra på typ månen och Mars, det var riktigt häftiga maskiner de utvecklat och tagit fram där på NASA.
Efter vår rundtur så fick vi besöka en av utsiktsplatserna som används vid uppskjutningarna, och där borta kunde vi se hur de arbetade med att ge Discovery de sista förberedelserna innan den skulle färdas mot rymden och den internationella rymdstationen. Allt vi fick se denna dagen var så intressant och häpnadsväckande att ta del utav, jag kommer aldrig glömma detta. Innan vi åkte därifrån så sprang vi in på deras souvenirbutik för att köpa med oss lite roliga prylar som minnen från vårt besök, och jag minns inte vad jag själv handlade där men kommer ihåg att Thomas köpte en cool tisha med NASAs märke och texten ”I need my space” tryckt på magen. Den skrattade vi alla åt och tyckte den var fyndig, så vi gav honom lite space så att han skulle bli nöjd.
Vi åkte vidare i vår abonnerade lilla minibuss som nu skulle stanna till vid Epcot Center, och på vägen dit så pekade han på ett stort fågelbo som var placerat högt uppe i träden utanför uppskjutningsområdet. Där bodde tydligen en vithövdad havsörn som hade bott på samma plats i över 20år, vilket ju är ganska häftigt. Utöver örnar så såg vi även en hel del alligator som låg och plaskade längs med vägens diken, de var dock inte så stora utan kanske runt 2 meter långa. Det ska ju finnas betydligt större alligatorer än så men jag är glad att vi slapp stöta på dessa ute i det vilda. Vi fick lära oss att de inte är lika aggressiva som krokodiler som hugger på allt och äter det mesta som kommer i deras väg, utan de jagar istället mest småvilt. Så om du gör dig stor och håller kroppen högt ovanför vattenytan så är risken betydligt mindre att de väljer att attackera. Nu skulle jag inte stanna kvar och testa den tesen om en alligator kom rusande mot mig utan jag hade nog riktat ett judohugg mot den sen sprungit därifrån. Men om ni testar detta någon gång så får ni gärna berätta hur det hela slutar, jag är nyfiken!
När vi kom fram till Epcot Center så visste jag inte riktigt vad som väntade oss där. Men det är tydligen skapat från ett koncept som utvecklats av Walt Disney själv, och Epcot är tillägnad mänsklig prestation, teknisk innovation och internationella kulturer. Haha, så nu vet ni!
Det var en del skumma och märkliga saker man kunde se där, men det var inte alls stort om man jämför med de andra platserna vi besökt under resans gång. Jag kommer ihåg att vi testade en sorts upplevelse i en simulerad drakflygning i inte 3D utan 5D. Man satt tillsammans på rad i något som liknade en stor hammock framför en enorm skärm, sedan lyftes vi upp i luften och fick prova på känslan av att glidflyga fram genom Florida från luften. Och när vi flög över en stor apelsinodling så kände man doften av apelsin, riktigt häftigt. Sedan kunde man känna värmen från solen och ibland ett litet vattenstänk när vi gled fram över vattnet längs kustlinjen, så det kändes ju precis som på riktigt. Det var kul att prova på detta, men gav inte riktigt den där känslan av att ”Wow!” detta måste jag göra igen. De andra verkade dela min uppfattning, men samtidigt så hade kanske upplevelsen blivit bättre om vi startade med detta på vår resa för nu jämförde man ju detta med de andra helt otroliga upplevelserna vi redan varit med om och då stod det sig inte riktigt lika bra.
Kvällens middag hade vi bokat på Medieval Times, en riddarborg där man får äta mat samtidigt som det pågår ett riddarspel från medeltiden framför ögon på alla gäster. Ni som sett filmen ”The Cable Guy” kanske minns när Jim Carrey flippar ur en aning under deras restaurangbesök där…
Detta var annorlunda, alla fick sitta på långa bänkrader och ha kungakrona på sig. Maten var god som tusan, men man fick inga bestick för det fanns ju inte på den tiden. Så vi fick äta med händerna, men det var goda revben och kycklingklubbor så det var ju inga problem. Visst man blev lite kladdig men skit samma, efter några öl var detta inget som störde längre. Under middagen så såg vi riddarna på deras hästar tävla mot varandra, och jag har nog aldrig varit på en liknande middag tidigare. Med hästar och svärd som slogs mot sköldar samtidigt som riddarna skrek och kämpade för sina liv i detta skådespel. Det var livat men en minnesrik kväll för oss alla, vi borde ha något liknande i Stockholm kan jag tycka!
Nästa dag var det dags att resa hem, men vilka fantastiska dagar vi hade i Orlando. Man var sådär lagom jetlaggad när vi landade i Sverige och kommer ihåg att det var lite jobbigt att anpassa tiden på dygnet igen, men det gick över efter någon dag eller så. Detta var för snart 20 år sedan men jag minns fortfarande mycket från resan och kan prata om detta än i dag. Jag kan gärna resa tillbaka dit och då med hela familjen för att besöka nöjesparkerna igen, samt kanske klämma in en raketuppskjutning och ett besök till Miami för den staden vill jag uppleva innan jag dör. Stort tack för att ni läser, ha d biff!
DAGENS JERKER går till Henke, ingen annan än han eller kanske Putin har väl inte riktigt förtjänat någon utmärkelse för stunden.
pappatarzan.com 