Det här med vädret i mars månad, vad är grejen? Eller snarare, vad är det som pågår?

Man vet att det inte hänt speciellt mycket i ens liv senaste dagarna när man bara har vädret att klaga på. Men i veckan vräkte snön ner och det var vitt överallt. Nu är allt borta. Istället är det blött och sådär vackert brunt överallt…
Freja var till en början inte så förtjust i att gå ut och leka i slasket. Men Novadore och Theodore kunde inte låta bli att gå ut och plaska. Med spade övade de på att skotta snöslask i den lilla hinken.
– Oj, i! Turades de om att säga.
De turades även om att äta snö. Det blev tillslut lite för mycket mumsande så jag fick ta till ett knep ur min kommande pappabok. Jag kallar det för ”locka bort barn från ätande av snö” manövern. Jag fick helt enkelt locka med något roligare, Frejas trehjuling!
Den ena fick styra och den andra fick åka med på flaket när jag drog dem fram. Detta vart en succé! De fick turas om att köra och hade jätteskoj. Det uppstod såklart ett problem med detta. Pappa Jimmy blev trött av att gå böjd med ryggen och dra denna lilla trehjulingen. Försökte avsluta åkturen flera gånger men då protesterade twinsen för fullt och högljutt. Det var bara att köra på, invänta ryggskottet och flåsa som en gris. Men tillslut visade jag vem av oss som faktiskt väger mest, och avslutade åkturen. Detta genom att peka på något lila ogräs som växt upp på vår tomt. De ställde sig och stirrade på blomman i ungefär fyra sekunder. Under tiden hann jag vända på cykeln så att den låg ner på styret med hjulen i luften. Smart! För nu blev cykeln en helt ny lek och upplevelse. Var inte oroliga, jag lovar att skriva ner alla dessa tips i min framtida storsäljare till bok, ”Att vara Pappa Tarzan”.

Nu blev Freja nyfiken och kom ut. Men då hade twinsen tröttnat, så då gick de in. Freja och jag byggde snöslaskslott, som hon sedan ville prova att bo i en stund. Det såg ut ungefär såhär.

Vår plantlåda med frön har visat framsteg! Tror det är broccolin som skjutit iväg några gröna små strån, och gräslöken tycks vara på gång den med. Länge leva vår plantlåda! Snart borde vi nog kunna skörda lite grönsaker till middagarna. EKO!

Tänkte skriva några rader om Nova, vår underbara dotter. Hon som tidigare gärna satt i ens knä eller bredvid en i soffan och bara slappade. Nu har hon utvecklats lite mer, hon klättrar och har fått upp farten väldigt bra när hon springer. Så man får numera ha ögonen på henne var hon tar vägen. Theo har ju farit runt sedan länge och har nog faktiskt lugnat ner sig en pytteliten aning.
När de äter numera så har de fått lite kontroll över skeden och träffar oftast munnen. Men de kan såklart kasta mat ibland. Fast i det stora hela så ser det lovande ut. Jag lade ut ett videoklipp på Facebook i veckan när Nova delar med sig av sin mat till Theo. Hon plockar en bit mat från sin tallrik och lägger sedan snabbt över den på Theos tallrik. Detta tycker de är jätteroligt och skrattar hysteriskt. Men om Theo skulle ta något från Novas tallrik, då jäklar. Hon skäller och skriker, oftast så pass mycket att Theo börjar gråta. Vet ej vems temperament hon ärvt, kan omöjligt vara mitt.
Hon är inte dum heller! När jag hade henne på armen och stod vid spisen så försökte hon öppna skåpluckorna bredvid oss. Varje gång hon lyckades så stängde jag luckan omedelbart så att hon inte skulle få tag i något av glasen i skåpet. Efter att detta upprepats ett antal gånger så sa jag ifrån.
– Nej Nova! Sa jag och tittade på henne med bestämd blick.
Då tog hon ut sin napp och körde in den i munnen på mig, lite som ”att tyst du nu”, och öppnade sedan luckan igen. Det är så svårt att hålla sig för skratt när barn löser sina problem på dessa enkla och roliga sätt. Jag försökte visa vem som bestämmer, men blev tystad av en ettåring och hennes napp…
Sedan har Nova och Theo lärt sig, av Freja skulle jag tro, att låtsas ramla i soffan. De ställer sig upp, ler lite finurligt innan de faller ner baklänges. Första gångerna detta hände så höll jag på att tappa andan av förskräckelse. Men de verkar faktist ha lite koll på var de faller bakåt, de har inte trillat in i bordet eller ner på golvet. Ännu…
Barnen är underbara! Man har alltid fullt upp och oftast är det jättekul. Sedan har vi dagar som dessa när de är förkylda och sjuka. När de är pigga är de glada, men de är väldigt kinkiga och griniga när de blir trötta. Det har jag full förståelse för, jag är själv inte så rolig när jag är sjuk. Men varför är de sjuka nästan hela tiden? Snart borde väl immunförsvaret snappa upp något och börja försvara sig, kan man tycka. Snart börjar de dessutom på förskolan, men de kan väl knappast bli sjukare oftare än vad de redan är. Håller tummarna för en friskare vår! Och sommar, ja resten av året för tusan!

Nu sover twinsen middag, Freja är med mormor och Jenny på teater och Lembit tror jag lever inne på sitt rum. Nu har jag lite sådan där egentid, och om Jenny fick bestämma så skulle hon säkert önska att jag städade lite. Men nu är inte hon här, så då tar nog även jag en tupplur. Bäst att dra i sig en öl eller två där i sängen så att man kan vara lite stöddig sen när hon kommer hem. Annars får jag nog en spark av hennes klumpfot i baken. Fast jag skulle ju kunna göra en fin sko till hennes blivande klumpfot, av min gamla fotboll. Då kanske hon inte blir lika arg… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Vet inte, har ju ingen koll på er där ute eftersom vi stannat hemma och varit sjuka. Så att Sune, jag har en överraskning åt dig… Du får utmärkelsen!