Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 1, 2018. Whovalley, Sweden.

Varma kläder – CHECK

Mössa och vantar – CHECK

Stjärtlapp – CHECK

Jättestor resväska – CHECK

Påstigning samtliga Salabianer! Bussen var en modern och fin rackare, inte som den i filmen ”Torsk på Tallin”. Dessutom verkade chauffören trevligare och mer pratglad än Lasse Kongo. Och när man hittat ett skönt säte att bli kompis med så hör man Steffe från sätesraden bredvid mig…

– Äntligen är vi på väg! Tack alla för att jag fick följa med, även fast jag har influensan.

Till de orden började bussen sakta rulla iväg mot vår destination Vemdalen a.k.a Whovalley! (Hovalley betyder något helt annat om ni kritiserar min stavning, bara så ni vet. Och till ett sådant ställe är vi INTE på väg till!)

När Annica the Boss välkomnat alla ombord och utsett Henke som ansvarig att servera alla kaffe så var vi nu på väg. Detta kan ha varit Henkes första befordran någonsin i hans liv, för han tycktes inte förstå innebörden av sitt nya ansvar. Inget kaffe serverade han, men han går ej helt lottlös ur detta. Det ska jag återkomma till lite senare. Jag fick en trevlig säteskompis på bussen, Billy! Och han hämtade istället kaffe åt oss, det gjorde han med sådan bravur att han redan nu blev min kandidat att få min röst som ”Årets Salabian” senare i år. Vi pratade lite matlagning, filmer och serier medan bussen rullade fram genom köerna. Men tiden gick fort ändå, eftersom vi hade kul! Jag fördrev en stund genom att titta på första avsnittet från den senaste säsongen av ”Prison Break” som kom förra året. Och där verkade allt vara sig likt, en sitter fängslad och vill rymma medans övriga karaktärer bråkar och springer runt på utsidan. Men jag ska kika lite mer innan jag uttalar mig om den är sevärd eller ej. Den första säsongen var ju en av det bästa jag sett, så förväntningarna är ganska höga.

Vi stannade till och åt lunch i Tönnebro, och det stället kändes bekant på något vis. Jag tror jag har varit här förr, det kändes så i alla fall. Sedan rullade bussen vidare mot Whovalley. Jag hann få ett tystlåtet sammanbrott medan jag spelade det där jäkla spelet ”Candy Crush”… Skit! Ett skitspel är vad det är! Vi passerade i alla dessa känslor staden/byn Delsbo och då kom jag av mig lite, för detta kändes också bekant. Men jag har inte varit där vad jag minns…

Såhär glad är herr fabrikör när han får tag i godis på bussen.

Till och med hans hår blev lyriskt och lite spretigt! Det ser till och med ut som att han gjort Kebert mållös… Vad händer annars på bussen då? Billy sitter med en badring runt halsen och lyssnar på musik tror jag. Eller så sover han. Jag borde peta på honom…

– Billy, sover du?

Nä jag törs inte. Henke kastar godispapper för att få uppmärksamhet och skyller på att det är världens snällaste Björn. På raden framför oss sitter Kaisa och fröken Tallrot och spelar Monopol. Men jag tror spelet är riggat, tycker mig se att fröken Tallrot har smusslat undan pengar från banken och gömt dem i sin sponsormössa från Tinder.

Busschauffören har startat en livesändning på en TV längst fram i bussen. Där kan man se vägen och följa resan från chaufförens perspektiv. Snacka om hi-tech! Nu kan vi välja om vi vill titta ut genom fönstret på bussen eller följa färden i någon sorts virtuell verklighet på TV:n istället!

Nu rullade vi in på tågstationen i Ljusdal för att plocka upp en tågresenär som heter Mia och är min chef… Men hallå, detta börjar bli overkligt och läskigt. Jag kan svära på att jag varit här! Stora Coop, leksaksaffären… Dollarstore! Bussen rullar vidare och på håll ser jag detta hus…

Men stopp nu här, va… Där vet jag ju att jag har varit i något sammanhang, det är ju Mogges föräldrars lilla gård! Jag sitter nu tryckt mot bussfönstret och ser hur de lokala byborna pekar mot mig. Om jag kunde läsa folks läppar när de talar, vilket jag i och för sig kan men detta är en svårtolkad dialekt, så tyckte jag mig se dem säga nåt i stil med:

– Vänt lite här nu, är inte det där en av dom där bleka *C*E*N*S*U*R* utan kläder som vi såg komma *C*E*N*S*U*R* på vägen från sjön där borta, hållandes i varsin ölburk för nåt år sen?

Jag börjar minnas nu, men för att citera bönderna: C*E*N*S*U*R

Nu är vi nästan framme vid RFSU:s kondomfabrik! Viktiga frågor kräver sina svar! Vem är penismodellen här? Och Billy vill veta vilken pökpåsesort som är motståndskraftigast mot magsyra, haha! Nu kanske vissa läsare undrar varför vi ska besöka denna fabrik, men vi tillverkar en hel del produkter åt RFSU. Så detta ska bli intressant! Men nu körde tydligen busschauffören förbi fabriken, så märkligt. Han kanske kollade på TV-skärmen istället…

Intressant! Nu är besöket avklarat och jag har lärt mig mer kondomer, de fungerar bra till andra saker än slangbellor och att trä över huvudet och blåsa upp med näsan. Jag trodde vi skulle få se tillverkningen av kondomerna, men de tillverkas i Asien och skickas hit. Så svaret på vem som är penismodell förblir en mystisk gåta…

Sedan paketeras de en och en samtidigt som det tillsätts silikon som glidmedel. De testas även i ett labb för att klara testerna, så att de inte är otäta och lite annat. Man kan ju inte sälja kondomer som bara är ”ganska täta”.

Sedan fick vi veta mer om företaget, och jag som trodde att RFSU och RFSL ingick i samma organisation. Det var fel, och jag fick nästan lite skäll. Och Kebert trodde att RFSU var statligt ägt, men det var inte heller rätt så det fick han minsann höra. När besöket var klart fick vi med oss en varsin goodiebag med diverse gummin och någon sorts smörja. Vad är tanken att jag ska göra med denna?

Idag är det internationella kvinnodagen, det bör nämnas för er som missat det. Och ni som vill gratulera kvinnor denna dag har nog fått detta om bakfoten, det är ingen ”jäkla födelsedag” som Linnea Claesson uttryckte sig. Läs gärna hennes krönika i kvällspressen eller på hennes Facebooksida om ni blir intresserade, eller bara vill uppdatera er med dagens verklighet för världens kvinnor!

Bussen rullar igen och jag känner mig som ett barn som undrar om vi är framme snart. När vi kommer fram så ska vi checka in och sedan tror jag det är middag. Det blir spännande! Jag är redan hungrig. Men nu ska jag se om jag hittar någon som sover som man kan busa lite med. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till barnet som är fångad i sin vuxna kropp, Henke! Han skulle ju som jag skrev i början av inlägget inte gå lottlös ur det här. Detta eftersom han är högljudd och kastar godispapper på sina kollegor på bussen…