Jag är ingen vidare kulturell person, det är jag inte. Och att ta med barnen på kulturella sevärdigheter och evanemang har därför inte hänt speciellt ofta. Men man måste ju ändå försöka, för barnens skull. Så idag besökte vi det finaste av kulturarv som Stockholm har att erbjuda, men tydligen så var tågresan in till stan det mest spännande på länge…

Tänk att det är så roligt att åka tåg och rulltrappa, bra att veta om man är tom på idéer hemma någon dag. När vi kom in till stan så tog vi en promenad bort till Stockholms Stadion för dagens stora händelse i vår huvudstad.

Japp! Barnen har idag fått uppleva sin första riktiga fotbollsmatch, när Djurgården mötte danska Århus på anrika Stockholms Stadion. Mer kultur än så blir det ju inte, det sa till och med Marcus när han fick höra om detta. En gammal klassisk byggnad, lite som en gammal borg.

Barnen var otroligt imponerade av alla människor med djurgårdskläder som samlats här idag. Men själva Stadion var de inte så imponerade av, trots mina försök att berätta om denna fantastiska arena. Barnen var faktiskt mer nyfikna på att få se en riktig fotbollsmatch, och med lite tur så kanske Järnkaninen skulle dyka upp…

Men någon Järnkanin såg vi inte till, men det fanns gott om hoppborgar och hinderbanor för barnen att underhålla sig med. Sedan när spelarna kom in för att värma upp så gick vi upp och satte oss på läktaren. De var väldigt imponerade och utbrast många ”wow” när Andreas Isaksson värmde upp i målet med räddningar och höga långa utsparkar. Sedan började barnen att härma utespelarnas uppvärmning, och stretchade med i övningarna uppe på läktaren.

Matchen i sig var tyvärr inget att lägga på minnet, det stod 0-2 till Århus i paus och nu ville Nova bestämt gå hem. Dessutom sjöng aldrig klacken den ramsa som barnen själva hade övat på hela dagen. Nova sa att hon fick ont i ögat och inte ville stanna kvar, men så illa tycker jag inte att de spelade…

Heja Sverige! Eller ska vi vara elaka och skriva ”Go Schweden” istället kanske och rikta en sylvass pik mot världsmästarna Tyskland efter deras dåliga uppförande när de möttes? Ja det gör vi tycker jag, GO SCHWEDEN!

Vi får backa tillbaka till den sista gruppspelsmatchen mot Mexiko i onsdags, där Sverige verkligen behövde vinna för att ta sig vidare i detta fotbolls-VM. Eftersom just Tyskland samtidigt möter ett betydligt sämre motstånd, Sydkorea, och vid vinst där förmodligen skulle ta sig vidare på Sveriges bekostnad om jag förstått saken rätt. Men så blev det inte…

För Sverige vann förvånande nog med hela 3-0 mot ett grinigt Mexiko! Deras fans buade och skrek av ilska, detta kunde innebära att Tyskland går vidare istället för dem. Matchen gick mot sitt slut, när ett stort jubel plötsligt bröt ut i publiken. Sydkorea hade helt otippat tagit ledningen mot Tyskland i slutminuterna av deras match med 1-0, och ökade dessutom på till 2-0 innan matchen var över. Detta innebar att både Sverige och Mexiko nu gick vidare i turneringen, så nu jublade spelarna på planen och hela arenan. Sverige vinner sin grupp, med Mexiko på en andra plats. Helt sjukt med tanke på att många nog trodde att Sverige som bäst skulle hamna på en tredje plats bland dessa lag. Världsmästarna Tyskland slutade på en sista plats i gruppen, och detta kändes väldigt bra med tanke på hur osportsligt de hånade Sverige efter deras vinstmål på övertid när de möttes i lördags. Karma säger jag bara…

Mwohahaha! Rätt åt dem, scheisse Deutschland! Nej men så får man inte skriva, förlåt mig. Nein… Nein nein nein! Nej, men som inläggets rubrik lyder så är ju detta helt obegripligt bra genomfört av Sverige. Nu väntar vi med spänning på fortsättningen på tisdag när de ställs mot starka Schweiz, och nu handlar det om att vinna eller försvinna…

Nu nalkas det tacoafton här hemma! Tack för att ni läser och tar del av kulturlivet som här erbjuds. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla otrevliga och stressade resenärer som reser kommunalt. De kör ju nästan över barnen i sin jakt på sparade minuter, jag höll på att bli ”The Hulk” många gånger idag…

Efter en regnig midsommarhelg så är det dags att skriva lite om vad som hänt under helgen. Alla har ju inte dansat runt midsommarstången direkt.

Barnen firade midsommar med Jenny, och har även varit ute och åkt båt med mormor Lena och Magnus. Så det var nog en rolig upplevelse för dem kan jag tänka mig. Själv så tog jag det lugnt och förberedde så mycket jag kunde inför midsommardagens stora match i pågående fotbolls-VM! Detta är låten som gäller då!

Detta är den bästa mästerskapslåten som producerats! Och som tack för de vänliga orden och reklamen för deras låt här på min blogg, så ser jag fram emot all representationsöl från Sungens egna långburkar framöver och att även få sitta i direktsändning på Bandit med Richie Puzz. Precis som låtens titel lyder, ”Fotbalski Katastrofski” av just Sungen & Richie Puzz, så slutade ju inte fotbollsmatchen mellan Tyskland-Sverige så bra…

Men det började helt fantastiskt dock! Jag hörde små rop på hjälp inifrån kylskåpet, det var en av ölburkarna.

– Hjælpe! Jej fryser så og är så in i helvide ensam. Sa ölburken Carlsberg på danska när jag tog ut den ur kylskåpet.

Jag ställde den på köksbänken och funderade en stund, skulle jag öppna ölen redan nu? Helt ensam? Nej, jag bestämde mig för att vänta på mina vänner som skulle komma senare och gav istället ölburken en vän från Finland. Ölglaset Iittala…

– Åh fy fän va du är vackör! Sa ölen och ställde sig närmare det generade Iittala glaset.

– Oh olli hyvää päivis Carlberg, kiitos! Fnittrade Iittala glaset generat tillbaka.

Jag förstod vad som var på gång, men sa åt dem att vänta tills de andra kommer! Sedan gick jag bestämt därifrån till soffan och spelade Frank Sinatra på hög volym. Äntligen tyst. Trodde jag…

Plötsligt hördes det karaktäristiska ljudet från en ölburk som öppnades, och följdes upp av det skummande ljudet av en upphälld kall öl. Det är väl fan att man ska behöva falla för grupptrycket, men så gick det till när dagens första öl inmundigades på eftermiddagen…

Flera timmar innan avspark, runt klockan 16 så rullade en bekant Volvo upp framför huset. Jag hörde på det dova mullrande motorljudet att detta inte var vilka som helst, och mycket riktigt när jag tittar ut genom fönstret så ser jag en bekant kvinna iförd Sverigetröja kliva ur bilen. Sedan kliver både Mogge och Tommy ur bilen, även de iförda svenska gula matchtröjor. Jag vinkar uppspelt från fönstret och sedan kom de in så att vi kunde sätta oss med en varsin kall öl på balkongen. Det var avkopplande och trevligt att sitta där och prata om annat än fotboll, för fotboll är ju vad kvällen skulle handla om senare.

Efter en timme smög en f.d ninja in i lägenheten, även denne med en gul matchtröja på sig. Det var Saltsjöbadens guldgosse, Marcus, som nu gått ända från busshållplatsen och var varm och törstig. Så han slog sig ner på balkongen med en kall öl han med. Mogge verkade ovanligt stöddig denna eftermiddag och drack säkert tre öl där på balkongen, trots hans oskrivna gräns på max en öl för att inte bli full så fort. Han sluddrade inte än i alla fall, och tröjan satt kvar på överkroppen så att detta var något nytt för oss alla. Tommy satt mest stilla för att inte bli så varm tror jag, Marcus med. Nu väntade vi bara på Erik som skulle cykla hit, och plötsligt stod han där i hallen! Han var riktigt snabb, undrar om hans fru Johanna också uppskattar hans snabbhet. Hm, intressant…

Nu när alla var här så smög jag ut i köket för att göra klart middagen. Jag hade förberett hamburgare av högrev och halloumiburgare som bara behövde stekas, så detta skulle gå snabbt och smidigt. Tidigare hade jag fixat ihop en tzatziki, en örtolja, hamburgerdressing och en chilibéarnaise. Det fanns även picklad rödlök och sallad, ja massor av smaskiga tillbehör. Mest för att jag inte vet vad som är gott till Tommys vegetariska halloumiburgare, men vi panerade dem i ströbröd och stekte på dem. Sen fick han kladda på vad han ville så länge han blev nöjd, haha! Det blev bra i alla fall, vi hade en riktig festmåltid där vid bordet med mycket skratt och diskussioner. Precis som vi brukar, det var supertrevligt!

Sedan var det dags för matchen att börja. Sverige mot regerande världsmästarna Tyskland, där en förlust ändå var det mest troliga resultatet om man skulle vara realistisk. Men oavgjort vore ett bra resultat att hoppas på, så nu höll vi tummarna!

Och vilken start det blev, Tyskland lämnade knabbt ifrån sig bollen och skickade det ena skottet efter det andra mot Robin Olsén i det svenska målet. Vi åt chips och fortsatte dricka lite öl, sedan smaskade vi i oss efterrätten Fireball för att lugna nerverna. Då small det till, PANG!

1-0 till Sverige genom en kontring och en vacker chip i mål av Ola Toivonen. Helt overkligt! Vi hoppade av lycka, till och med Mogge som alltid brukar sitta ner efter att ha druckit en fireball. Resultatet stod sig i halvtid och jag var nu tvungen att småfira lite genom att bjuda herrarna på en drink. Moscow Mule, som är en läskande drink som innehåller vodka och i detta fall ginger ale toppat med lime och mynta. Den satt som en fläskläpp, precis som Tysklands kvitteringsmål gjorde direkt i andra halvlek. Tusan också, men det kunde ju fortfarande sluta oavgjort eller med ännu mera flyt en svensk vinst till och med!

Men så blev det tyvärr inte, Tyskland sköt in segermålet med bara 15 sekunder kvar av matchen. Så oerhört tung förlust när de var så nära ett oavgjort resultat, men jäkligt bra kämpat ändå.

Efter matchen cyklade Erik hem i ilska, och Mogge skulle göra ett försök att ta sig hem kommunalt. Har fortfarande inte hört om han kom fram. Marcus och Tommy tog en liten gravöl med mig efter matchen innan de bestämde sig för att gå hem tillsammans. Hem till var för sig då menar jag, men de bor inte så långt ifrån varandra så det är fint när man kan göra varandra sällkap. Tack för en härlig kväll kära vänner!

Nu blickar vi framåt istället och hoppas på en bra sista match på onsdag. Än finns chansen att gå vidare ur gruppspelet, så vi hoppas på det bästa! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla människor som skrivit hatiska och rasistiska kommentar till Jimmy Durmaz efter att denne orsakat frisparken i slutat på matchen som sedan Toni Kroos sköt i mål. Även hans familj har blivit hotade. Låt han och hans familj vara! Skäms på er alla dumskallar, någon måtta på idiotin får det faktiskt vara!

It’s on! I’TS ON LIKE DONKEY KONG! Såhär några dagar senare tänkte jag berätta om hur Sverige nu spelat sin första match i det pågående fotbolls-VM i Ryssland. Men först måste jag ta upp några viktigare saker…

Jag reflekterar lite över titlarna på några utav de serietidningar och barnprogram som som finns att tillgå i dagens samhälle. Det är onekligen några som sticker ut vill jag påstå. Eller vad tycker ni om ”Kapten Stofil – Tidernas bästa bakåtsträvare”, och ”Hank Zipzer – Världens bästa underpresterare”. Haha, jag tycker titlarna är väldigt fyndiga och roliga men att de kanske har en lite negativ klang. Jag kan dessutom inte låta bli att applicera detta på människor i min omgivning, vem är Kapten Stofil och vem är den där fantastiska underpresteraren? Detta gör jag ju inte utåt, bara i mina tankar. Det blir lite roligt för mig själv, och jag har varken läst eller tittat på dessa serier så jag vet inte alls vad de handlar om egentligen. Det kanske är hemska saker, men istället för att ta del av dem så börjar jag oftast fundera vidare på hur man kommer på titlar som dessa. Kanske är det vad de vill att man ska göra, grubbla över dem så att de automatiskt läggs på minnet. Fasen också, då har de ju lyckats! Well played…

Har det kommit någon sommarplåga till låt ännu? Jag kan annars tipsa om en som nu spelas flitigt av barnen hemma. Jag får dock skylla mig själv eftersom det var jag som introducerade låten för dem, och jag tröttnade ganska så snabbt på den. Det är en låt av Sean Banan som heter ”Bananaman”.

Den är inte fullt lika tramsig som hans andra låtar med överdrivet mycket inslag av rumpor och kiss- och bajshumor. Den låter även lite schlager i mina öron, något som förmodligen är anledningen till att jag snabbt tröttnat på den. Men Freja sjöng den för mig igår kväll när jag nattade henne, och kvällen innan det så var det allsång med alla tre barnen när det var sovdags. Så de gillar den onekligen! Undrar om den spelas på radion, har någon annan hört den? I mitt tycke så är det en typsik låt a la sommarplåga, men berätta gärna vilken låt ni annars tycker är årets sommarplåga! Sådant är intressant att få ta del utav.

Ja nu är årets fotbollsfest igång i det skandalomsusade Ryssland, där några nationer faktiskt hotade med att bojkotta VM på grund av all diskriminering som Putin och hans regering utsätter det egna folket för i landet. Men turneringen har nu startat och det blev en fotbollsfest att se fram emot ändå!

Det har varit några matcher av hög klass redan, och fler lär det bli. Sverige premiärspelade mot Sydkorea i måndags och lyckades inte med så mycket denna matchen heller. Men de fick en straff som de förvaltade väl genom ett mål av lagkaptenen Granqvist, 1-0 vilket också blev slutresultatet. Sverige spelar som bekant utan Zlatan numera, men han är ändå i VM och gör reklam för sina sponsorer och bolag. Det kommer gliringar och uttryck från honom som det alltid gör, vilket skapar rubriker i vanlig ordning. Jag önskar att han var i god form, det hade landslaget behövt. Han kunde vara en så kallad ”supersub” när anfallet vacklar och komma in och skapa oreda i motståndarlaget. Funkar inte det så kan han ju alltid förstöra dör alla genom att skalla någon eller dela ut en vass armbåge, det har ju hänt det med…

Men kul att Sverige trots detta ändå vann, nu i helgen väntar regerande världsmästarna Tyskland som oväntat förlorade sin första match mot Mexico. De lär väl göra allt för att köra över Sverige i jakten på sina första poäng, så det kan bli en obehaglig upplevelse med svenska ögon sett. Men om Sverige håller undan och får ett oavgjort resultat, eller helt oväntat går och vinner matchen så har vi ju ett fantastiskt utgångsläge att gå vidare i VM! För att visa vårt stöd och support så har de fina herrarna en gathering hemma hos mig på lördag, där det blir lite god mat och öl (enbart en till Mogge) så att vi är i bra form till matchen börjar på kvällen. Detta ser jag verkligen fram emot! Heja Sverige!

Nu ligger midsommar runt hörnet, och för er som ska ut i skärgården och annat för att fira så hoppas jag att vädret är på er sida. Jag får se vad jag hittar på, kanske hoppar groda hemma eller något. Haha! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER tycker jag att en av mina allra äldsta och finaste vänner, Tommy, ska få denna gången. Jag säger inte att jag är bra på att svara på telefonsamtal och SMS, för jag missar en del och glömmer lätt bort det. Men här har jag mött min överman, att skicka ett SMS som man vill ha svar på är som att hoppas på att en flaskpost ska färdas över Östersjön och blåsa fram till hans dörr mot alla odds. Tommy, var är du?

La-la-li-li-loou… Den blomstertid nu kommer! Vilket väder vi hade på Frejas skolavslutning, solen sken och allt var toppen!

Jenny var ledig och hemma med barnen denna dag så att alla kunde vara med på Frejas skolavslutning, och jag fick smita ifrån jobbet en stund så att jag kunde närvara. Freja verkade inte nervös eller så alls, utan hon stod där framme med alla barnen och sjöng med så glatt. Några vuxna lärare, föräldrar och vaktmästaren satt i orkestern och spelade instrument till barnens sång. Sedan fick hennes klass sätta sig på en stor filt och lyssna på övriga årskurser när de sjöng. Nova och Theo turades om att sitta på mina axlar för att se bra, men tillslut tröttnade de och ville leka i klätterställningen bakom oss istället. Deras grannkompis Frida sjöng lite solo till barnens förtjusning, väldigt modigt. Vi måste fråga henne senare om hon var nervös, men vi har inte träffat henne ännu. Efter all sång och rektorns tacktal så fick barnen återvända till sina klassrum där de skulle få ta farväl av sin lärare inför det kommande sommarlovet. Detta trodde jag att Freja skulle uppleva som känslosamt, men hon verkade inte så tagen. Kanske för att hon ska ha sin förskolelärare i klassrummet bredvid sig i höst sen när hon börjar i första klass, så de kommer ju ses ofta ändå. Nu är det bara en vecka kvar av fritids, sedan börjar barnens sommarlov på riktigt!

Det var studiedag på torsdagen så då var jag ledig, Freja skulle på barnkalas vid lunch så då lekte jag med twinsen under tiden. När vi hämtade Freja från kalaset så hade vi lite tid på oss tills nästa aktivitet startade, så då köpte vi med oss fika och åkte till Siggesta Gård. Där blev det en ovanligt lång lekstund i solskenet, barnen träffade andra barn där som de lekte och hade väldigt roligt tillsammans med.

Sedan gick vi till trollskogen och följde stigen där, då får man lära känna alla trollen och vad deras passioner är ute i skogen. Barnen börjar kunna detta nu efter att ha varit där några gånger, men hade väldigt roligt tillsammans ändå. De kramade varje troll, de är ju stora träfigurer men barnen ville kramas med dem ändå. Och så försökte vi lära oss lite fakta om alla djuren som trollen tog hand om, roligast var när de fick gissa hur många taggar en igelkott har på sin rygg.

– 1000! Ropade Theo.

– Nej 30 stycken! Ropade Freja.

– Men jag tror att ni har fel för dom har bara 10. Kontrade Nova.

Jag kan ju säga att alla hade fel, även jag. Svaret är 6000 taggar, det ni! Nu vet ni det.

Vi fortsatte följa stigen genom trollskogen och kom fram till nappträdet. Där barn som slutar med napp kan lämna sina nappar hängandes på trädet. Här är det lite standardiserat och tradition att barnen måste kolla på alla napparna för att berätta vilka som liknade deras egna när de var små. Det hänger några där med samma färger och motiv som de själva hade och detta berättar de för varandra och för mig, så det tar lite tid att komma vidare till nästa ställe i trollskogen. Men det fick ta sin tid, vi hade ju ingen brådska idag. Och när vi var klara så fikade vi, sedan lekte de en stund till med de andra barnen som kom springandes när vi kom tillbaka. Jag njöt av solens värmande strålar under tiden, riktigt härligt och avkopplande.

Sedan var det dags att åka vidare för att möta Jenny i Gustavsberg. Hon hade ordnat så att Nova skulle få provspela trummor på fritidsgården där. Japp, ni hörde rätt. Trummor! Nova vill lära sig spela trummor, och nu var hon tydligen lite blyg första gången så vi får se om hon vill göra det igen. Hon vill spela trummor hemma säger hon, men jag vet inte hur man ska lösa det. Kanske med elektriska trummor, men de tar ändå plats. De kan man ju även koppla in hörlurar till så bara den som trummar hör när den spelar, och det tror jag att grannarna skulle uppskatta. Jag ska kolla lite om jag kan hitta trumset som man ansluter till vårat Playstation, de är lite mindre och kanske är en bra början för att se vad de tycker om att trumma. Men vi får se, jag behöver ju en trummis till mitt rockband ”Gods of Thunder” så detta kommer nog lösa sig fint!

Spelar man i rockband så kan man ha dessa solbrillor på sig, är dom inte snygga?

Hahaha! Så fula att man nästan måste ha dem, tycker jag. Min eminenta vän a.k.a hemmapappan Marcus tycker nog också att de ser riktigt snabba ut. Men inte lika snabba som Mogges gamla hederliga M3 brillor…

Nova satt och målade naglarna med Jenny i veckan, då kläckte hon ur sig följande.

– Jag är en skånsk person. Sa hon med lite konstig brytning.

Jenny skrattade och frågade vad hon menade. Tydligen så hade en kompis på förskolan försökt prata skånska vid matbordet där och sagt att hon var en skånsk person. Något som Nova snappade upp och tyckte var roligt. Theo som sitter vid samma matbord hade inte reagerat så mycket när jag frågade honom om detta.

– Nej det var bara dom som pratade så. Men jag tycker det lät så konstigt så jag åt bara min mat. Berättade han.

Haha! Ja men jag håller med honom, skånska låter lite konstigt. Roligt att barnen testar och prövar att uttrycka sig lite olika. Freja verkar ju intresserad av olika språk, medan Nova nu då kanske fastnar för dialekter. Hur ska våra middagar låta i framtiden?

Denna veckan är snart över, bara en avkopplande helg kvar nu. Den kommer välbehövligt, det har varit en jobbig vecka med mycket känslor och energitapp för min del. Av anledningar jag inte ska gå in på här, men det känns i alla fall bättre nu. Jag är evigt tacksam över att ha gått den där KBT-kursen förra året, den hjälper verkligen till att inte köra fast när hjärnan går på högvarv och känslorna pendlar upp och ner. Men nu ser jag fram emot att få vara med barnen i helgen, några av dem ville baka frallor till frukost på lördagen. Jag brukar alltid ha källarfranskor i frysen som jag bakar själv, men nu har de tagit slut till deras besvikelse. Så det är en sak vi ska göra tillsammans! Vi ska också försöka träffa deras farmor, som även är min mor, hon har en liten överraskning till barnen såhär efter skolavslutningarna. Blir kul att se vad hon hittat på!

Ikväll ska barnen och jag kolla på filmen ”Coco”, hoppas de gillar den. Jag vet inte så mycket om den, inte mer än att den blivit väldigt hyllad för att vara en Disneyfilm. Så nu gäller det, filmkväll och monsterglass! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Fotbolls-VM som nu startat i Ryssland. Där värdnationen mötte Saudiarabien i premiärmatchen igår och vann med 5-0. Är det någon annan som anar ugglor i mossen här? Det är ett ganska häpnadsväckande resultat i en VM-turnering där världens bästa lag möts och tydligen var matchen bedrövlig att beskåda. Jag såg den inte utan har bara läst och hört andra spekulera i om det kan ha varit en läggmatch eller ej. Tråkigt i så fall, men inte förvånande heller för den delen…

Hur många är nyfikna på den fantastiska recensionen av filmen ”Solo – A Star Wars Story” framförd utav självaste… Ja mig!

Det var intressant att gå på bio själv i fredags, tror aldrig jag har gjort det tidigare. Men jag hade en biocheck som snart skulle gå ut som jag kände mig tvungen att nyttja, och det var ingen större uppoffring om jag ska vara ärlig. Eftersom jag älskar Star Wars! Så jag bokade en plats redan på onsdagen i en nästan helt tom biosalong. Det var fem platser bokade precis i mitten, och då misstänkte jag att det kanske var ett ungdomsgäng som jag kunde uppleva som störande. Så jag bokade några rader längre bak och ett litet steg ut mot kanten. Föreställningen skulle börja klockan 18.00 i Sickla, och det var inte många där då kan jag säga. Så en stor eloge till den som behandlade bokningen av personerna som trots en helt tom rad var tvungna att placera dessa precis bredvid mig på kanten, seriöst? Ja man blir fundersam ibland, som tur var så var detta bara en man och hans son så jag tänkte att detta blir nog bra ändå. Det vart det ju såklart inte…

Nej för de var de enda som pratade högt under filmen om getingar och annat icke filmrelaterat, och som även skrattade när det inte ens var något roligt som hände. Sen har jag aldrig hört någon tugga sina popcorn så högt i hela mitt liv som pojken gjorde, och då har jag ändå bott med Lembit i flera år. Jag ville inte vara ett arsle, så jag bet ihop och sa inget under filmens gång. Men jag var först ut därifrån, det kan jag säga! GAAAAAAHH!!!

Filmen då, jo men den var väl bra…

Innan jag gick på bion så släppte jag av Henke Hängpung i Nacka Forum. Han tiggde skjuts lite oförskämt, han skulle träffa sin donna där och handla kläder till nåt kalas. Jag tänkte att nu när jag ändå var där så kunde jag titta närmare på en kaffekopp som jag är lite sugen på att införskaffa. Så jag sprang runt ett tag utan att hitta rätt butik, men jag hittade en Kaisa! Min arbetskamrat stod i en butik för att fynda typ pyssel och sånt, eller något liknande. Det var en sådan affär i alla fall. Så vi pratade en stund innan hon skickade mig högst upp i Forum, för där skulle butiken jag letade efter finnas. Så jag åkte rulltrappan upp, asfränt! Och när jag kom upp så ser jag en man sitta där och slösurfa på en stol. Det var ju Niklas Strömstedt det gamla popsnöret!

Jag presenterade mig resolut och berättade att jag inte var något större fan, men att jag har planer på att spela in ett album med mitt rockband ”Gods Of Thunder” där jag ju lirar första bas och sjunger med en ängels röst. Han flinade lite med sin guldtand utan att svara mig, så jag förklarade att i Haninge där jag kommer ifrån så är det ohyffsat att visa sitt guld för främlingar. Nu försökte han resa sig och gå därifrån, men jag följde efter. Jag berättade mer om mitt rockband och undrade om han inte var sugen på att producera vår skiva om han lovade att inte göra den så nedstämd som hans egen musik, men Niklas ökade takten och drog ifrån mig. Borta vid det lilla lekrummet var avståndet för stort för mig att hinna ikapp.

– Jag har ändå aldrig gillat din musik! Fett jäkla deppig är vad den är, ditt poprussin! Ropade jag och hämtade andan inför de små barnen som stirrade på mig från lekrummet.

Barnen vet inte om det ännu, men där och då bevittnade de en Jimmy som kan bli Sveriges nästa stora rockexport i framtiden! När jag återhämtat mig så fortsatte jag min jakt efter den där kaffekoppen, men den fanns inte i hela Forum. Så jag gasade iväg i gubbsläden till Sickla för att kolla där innan bion började. Men den där koppen fanns inte där heller, bara en mindre och större modell än den jag sökte. Nu började jag känna mig svag så jag ramlade in på McDonalds och fyllde på lite energi… Jäkla kaffekopp! Att den inte ska finnas någonstans så man får se hur den ser ut i verkligheten, jag vill inte chansa och beställa en på grund av det höga priset. Den kostar runt 150 kronor så är den för liten eller om det är något annat fel på den så kommer jag ju aldrig att använda den. Ibland känns världen så grym, men nu var det dags för det där biobesöket jag skrev om tidigare. Ge mig rymdskepp och lasersvärd nu…

I helgen såg jag på ”Nyhetsmorgon” som vanligt, och då pratade de om näthat och hot mot kvinnor på nätet. Det var Alexandra Pascalidouhdooou (svår stavat efternamn) och en annan kvinna från Amnesty International som berättade lite om vad främst kvinnor får utstå i form av kommentarer och hot på sociala medier. Och för att uppmärksamma detta så har de startat en kampanj där man kan bli en så kallad ”unfluenser” genom att klicka på en länk på Amnestys hemsida. Då skapas en vänlig ”bot” som skickar budskapet vidare till Twitters grundare i hopp om att han ska förändra regelverket kring vad som är tillåtet och ej på Twitter. Så det gjorde jag, två stycken faktiskt! Två botar kommer nu göra vad de kan för att få till en förändring, och förhoppningsvis gör fler detta så det verkligen händer något. För även om jag själv inte stöter på några hot eller liknande på sociala medier så finns det andra som gör det, och jag vill verkligen inte att de eller mina barn ska behöva utsättas för detta när de blir så pass stora och börjar använda sociala medier. Så gör något åt detta du med! Klicka på länken här nedan och skapa din egna snälla bot, vi kan förändra detta tillsammans!

https://www.amnesty.se/unfluencer/

På onsdag är det skolavslutning i skolan för Freja, och därmed är det slut på förskoleklassandet för hennes del. Hon kommer gå på fritids i två veckor till ungefär, sedan börjar sommarlovet. Även för Nova och Theo som då lämnar sin förskola för gott för att börja i förskoleklass på samma skola som Freja efter sommaren. Men mer om detta kommer jag berätta senare när avslutningen är avklarad på onsdag, just nu känns det bara overkligt att tiden gått så fort…

Tack för att ni läser, hoppas ni får en fortsatt fin dag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla involverade som gjorde mitt biobesök till den knäppa upplevelse det nu blev. Speciellt till personen som placerade oss precis bredvid varandra på en i övrigt helt tom rad med stolar. Sedan så var filmen inte riktigt vad jag väntade mig. Inte på något vis dålig, jag gillade skådespelarna och speciellt den lilla ”karamellen” som dök upp i slutet av filmen. Fast jag kan inte hålla förväntningarna nere varje gång jag ska se en ny film i denna franchise, de har varit alldeles för bra tidigare. Så man hoppas ju att Darth Vader ska dyka upp i varje film och bara vara sig själv för en stund, och skapa känslomässigt kaos och välbehag med sin röda laserpinne. Så jag börjar faktiskt oroa mig lite för att Disney nu börjar urvattna hela Star Wars grejen, med tanke på de två senaste filmerna jag nu sett utan någon större ”wow”-känsla efteråt. När jag sprang ut från biosalongen hörde jag personerna bakom mig säga att detta var den bästa Star Wars filmen de sett… AMATÖRER! Hur tänker de då? Jag ville aldrig att det Star Wars skulle bli som Star Trek med en jäkla massa filmer och serier, för då blir det ju tillslut dåligt. Nu verkar det som att det är ytterligare minst sex filmer planerade redan, så blir det inte ordning på detta så kommer jag kräva George Lucas bakom kameran igen så snabbt som möjligt! Men allt kan ändras snabbt, så jag hoppas att nästa film (Episode IX) blir den som verkligen vänder på den nedåtgående trenden. Hoppet är det sista som överger en, may the force be with you…

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode III.

Nu var det ett tag sedan sist, men här kommer i alla fall några nya roliga uttryck från barnens värld som vi får ta del av. Dagens första ord har funnits sedan barnen var små och användes senast för någon dag sedan… Brinnet!

– Vart i skogen var det stora brinnet när du var liten? Kolla nu när det kommer massor utav brinnet när hon sjunger!

Brinnet betyder eld i alla dess former. Som när vi utforskade skogen i Tyresta by, då berättade jag för barnen att det brann i skogen när jag var barn och sedan frågar de varje gång vi är där vart det stora brinnet var någonstans. Nova älskar en konsert med Nightwish som vi har på DVD hemma, och när konserten startar så sprutar det eld till hennes stora förtjusning. Detta vill hon sedan berätta för alla efteråt, att där Tarja ska sjunga kommer det brinnet som hon måste akta sig för så hon inte bränner sig.

Här kommer ett ord som vi inte hör ofta, men när vi väl gjorde det så fnittrade man av glädje inombords. Ordet kom i två utföranden kan man säga, men med samma betydelse… Pickning/pickna!

– Ska vi ha pickning med fika på stranden? Ska du pickna på utflykten?

Ni har nog listat ut vilket ordet är nu va? Picknick! Det varför övrigt en väldans massa olika sätt man kunde stava det ordet på, men jag valde picknick. Här var det mestadels Nova och Theo som valde att uttrycka sig på dessa vis förra sommaren, Freja hade lärt sig säga picknick redan. Under hösten och vintern så hör man inte detta lika ofta av förklarliga själ, det är inte lika inbjudande att sitta ute och fika när det blåser eller nederbörden faller ner. Däremot så återkommer ordet på våren när sommaren närmar sig, och barnen faktiskt börjar öva inomhus på att pickna. Då kan de slänga ut en filt på golvet hemma och äta sin frukost eller ställa fram sin middag där. Och självklart uppmuntrar vi dem att ha pickning, det är ju mysigt och ibland får man faktiskt vara med.

Vi kastar oss på nästa ord, och det är ett ord som kommer tillbaka lite då och då. Jag vet inte varför de väljer att använda det bara ibland, men kanske glömmer de bort vad det egentligen heter. Och ordet är… Gricka!

– Jag vill gricka mjölk! Vad finns det för gricka?

Det kan vara så att mina syskon eller jag själv faktiskt har använt oss av samma uttryck för detta känns bekant, jag känner mig lite osäker. Gricka är samma sak som dricka, och ibland så återkommer ordet trots att de kan säga dricka. Men det låter gulligt och lite roligt när man påminns om hur småbarn pratar, snart är de ju så pass stora att de pratar korrekt hela tiden. Då kommer man nog att sakna alla dessa uttryck.

Dagens sista ord är egentligen ett namn, men det är alldeles för sött för att ignoreras här. Det handlar om en figur i ett barnprogram, en röd bil… Blajs!

– Titta, nu är det Blajs på TV! Är Blajs din favorit?

Den röda bilen i barnprogrammet med samma namn heter Blaze! Men här har Theo satt sin prägel på namnet alldeles själv, men det var faktiskt en tid sedan han slutade säga Blajs nu. Det var inget favoritprogram för barnens del, men deras kusin Svea fullkomligen ÄLSKAR Blaze och det är inte ofta man träffar henne utan att hon bär med sig sin egna lilla Blaze-bil. Barnen har ju uppmärksammat detta att hon gillar Blaze, så kanske kan jag påminna dem lite om hur det brukade låta när de var mindre och Blajs dök upp på Barnkanalen hemma…

Tack för att ni läser och håll utkik efter nya avsnitt av ”Smalltalk” i framtiden. Sköt om er, ha d biff!

DAGENS JERKER går bilisterna i Stockholm. Jag vet inte om de är värre än andra, men ibland får man sig helt klart en funderare i alla fall. Som när jag kom från Haninge i gubbsläden och var på väg ut till Värmdö för att hämta Freja som skulle på kalas, då hade det hänt en olycka i södra länken så det var långa köer ner i tunneln. Det går väldigt långsamt, vi pratar 5 meter per minut kändes det som. Men detta hindrar ju inte trafikanterna från att krocka med varandra i den långsamma bilkön, suck! Jag såg inte när det hände, men reagerade på att en person klev ur bilen och stegade fram till bilen framför med bestämda sandalsteg. Jag blev rasande, vilka puckon! Men jag körde lite snabb KBT där i bilen och högst 10 sekunder senare var jag först att komma på tanken att byta fil och köra förbi olyckan, succé! Jag klarade det, och blev en trendsättare där i trafiken för nu följde de andra bilisterna mitt exempel. Så nu tuffade jag på hela vägen till Orminge där nya köer började ut mot Värmdö, och dessa tog nästan 40 minuter att passera. Ibland önskar jag att jag hade en egen Blajs, så kunde jag bara köra förbi allt och alla. Även över de som förtjänar det, jo då…

Okej nu kör vi! Känner mig tokladdad, och då måste man ju ta vara på energin som uppstår i samband med detta. Så på med träningskläderna och ut och spring nu, glöm inte musiken bara. Den är ju viktigast av allt!

Sådär, nu ligger man på soffan och läget är under kontroll igen. Det blev ingen löprunda, den där energin gick tack och lov över. Jag hann klä av mig och ta fram träningskläderna i alla fall, men när jag var mitt uppe i allt detta så började jag titta på vilka spellistor jag hade till förfogande på mobilen. Jag fick hem min nya mobil ganska nyligen så jag har ju inte hunnit fylla på med bra musik ännu, så blev jag lite besviken på utbudet. Istället multitaskade jag och lirkade på mig shortsen medan jag gick till soffan för att snabbt skapa en spellista med musik att lyssna på när jag skulle springa. Men vad är egentligen roligast, löpning eller musik? För mig är det fasen inte löpning i alla fall, utan istället så var jag ju tvungen att lyssna lite på låtarna jag tänkte lägga till i den nyskapade spellistan ”Flås i nacken”. Och även fast jag hört flera av låtarna säkert hundra gånger så var jag ju tvungen att visualisera mig när jag springer fram till musiken. Det påminner lite om ett sådant där ”montage” som jag tror det kallas. Som i filmerna ”Rocky” när han tränar till pampig musik för att komma i form för att mosa Dolph Lundgren och de andra. Musiken får mig att känna mig lika atletisk som Leonidas när han kämpar sig fram i filmen ”300”, kungen av Sparta i forntida Grekland.

Detta är viktigt för mig! Jag måste se träningen på det viset för att det ens ska vara värt det, och då känns det som att jag är med i en riktigt bra film. Men jag har inget spjut, hm… Theo har ett leksakssvärd jag kan använda! Nu skulle det kanske mer se ut såhär om jag ska vara ärlig…

Nu slutade ju detta bra ändå, jag fick kanske ingen träning men jag har nu en spellista utifall den där överskottsenergin skulle infinna sig igen. Det hoppas jag ju inte att den gör förstås, det är så varmt att springa på sommaren. Så brukar jag tänka, att jag väntar tills vintern kommer. Men då är det så kallt och halt ute, så då flyttar jag fram all typ av motionering till sommaren istället. När det är för varmt för att träna. Ja ni hör själva, det blir aldrig bra detta. Jag är nog helt enkelt inte skapt för att avsätta min dyrbara tid för att hålla på såhär. Jag ska nog lyssna på den där spellistan igen och göra en ny visualisering av när jag ger mig ut på löparäventyr, det tycks nog vara det enda sättet för mig att faktiskt springa om jag inte blir jagad…

Nu kommer ett kort sportinlägg, så Susanne och andra icke sportintresserade kan scrolla förbi detta. Världens bästa ishockeyliga, NHL, har nu en vinnare av Stanley Cup… Washington Capitals! De spelade finalserien mot årets nykomlingar Las Vegas Knights, vilket är en riktigt häftig bragd att som nytt lag ta sig ända till finalen i en av de tuffaste ligorna i hela världen. Och det hade ju varit lite häftigt om de hade vunnit, men nu får vi unna Bäckström:co världens kanske mest åtråvärda pokal istället. Bra kämpat!

Om vi backar tillbaka till nationaldagen igen så tittade barnen och jag på ”nyhetsmorgon” tillsammans, jag tänkte att det kanske skulle diskuteras något där som även barnen var intresserade av. Det var mycket prat om skogsbranden i Sala och många direktreportage därifrån, vilket oroade Freja. Hon undrade vart det brann så jag fick visa på en karta att det var långt borta. Då lugnade hon sig, men tyckte synd om människorna och djuren som bodde där.

Fast nu kom istället ett reportage om vulkanutbrottet i Guatemala.

– Är det där på Hawaii? Frågade hon snabbt.

– Nej det där är en annan vulkan. Svarade jag.

– Är det på Island? Blir det så bara för att det är så kallt där? Frågade hon nu ännu mer oroligt.

Jag förklarade att detta vulkanutbrott inte var på Island, utan i Guatemala. Och fick även förtydliga att Island, trots sitt namn, inte bara består av is som hon verkade tro.

Hon var fortfarande lite orolig, så vi tog fram kartan igen. Då visade jag vart både Hawaii och Guatemala ligger, och att Island som är närmast Sverige av dessa länder ändå är en bit bort. Då kände hon sig bättre för en stund, tills jag råkade berätta om att det finns vulkaner i Italien där hennes moster Maya bor. STORT MISSTAG! Hon stirrade nu med uppspärrade ögon alldeles tyst på mig och jag insåg snabbt mitt misstag, så jag förklarade att Maya var säker och att det finns människor som jobbar med att varna allmänheten om ett vulkanutbrott är på gång. Men det var tydligen inte det som gjorde henne nervös, utan hon blev orolig över att Italien ligger så pass nära Grekland och Rhodos dit barnen ska resa i sommar. Men då tog jag fram kartan ännu än gång, och visade att Rhodos är en bit bort och att ingen vulkan i närheten ska få några utbrott när de reser bort på semestern. Så med kartans hjälp så var läget nu äntligen under kontroll igen.

För att återgå till ”Nyhetsmorgon” igen då, så blev barnen väldigt nyfikna när en reporter skulle besöka kungen och drottningen på slottet, då tystnade leken helt kan jag lova. De satt alldeles tysta och lyssnade och tittade på Carl Gustaf och Silvia, i någon minut. Sedan bytte de ju samtalsämne i programmet och då var det inte alls intressant längre. Istället fortsatte Freja och Nova att rita sina teckningar med svenska flaggan och så skrev de ”nationaldag” på teckningarna. Riktigt tjusigt! Men detta var tydligen inget för Theo, han tyckte tydligen att nationaldagen bäst firas genom att spruta vatten med sin märkliga vattenpistol på sina turtlesfigurer, i soffan…

Efter lunch så tog barnen och jag en promenad till Port73. Det började med att jag tyckte mig höra hög musik när vi var hemma, så då bestämde vi oss för att gå ut och se om det var några festligheter i närheten. Men när vi kom ut så tystnade musiken, precis som om den där festivalen inte ville ha mig där. Vi gick då till Burger King för att köpa mjukglass, och så passade barnen på att leka i deras lekrum där. De tiggde även till sig varsin krona av personalen där att ha på huvudet, som de stolta hade på sig resten av dagen.

– Pappa, jag älskar att gå till Burbi King. Sa Freja sen och kramade om mig.

Haha, Burbi King? Det är ju omöjligt att inte tänka ”Burp” (rapa) när hon säger så. Jag förklarade att det heter Burger King, så nu kanske hon lägger det på minnet. Nova hade det inte mycket lättare dock.

– Pappa, kan vi stanna och äta middag på Burber King? Frågade hon när vi skulle gå hem sen.

Älskade små barn, som ni förgyller allas vår vardag! I nästa blogginlägg kommer ett nytt avsnitt av ”Smalltalk” där vi får ta del av barnens härliga uttryck i ord. Men nu ska jag på bio och se ”Solo – A Star Wars Story”, äntligen… Som jag har längtat! Enligt avslöjande källor vid namn Marcus så är Han Solo och R2D2 förvånande nog syskon, de är i sin tur även kusiner med Robocop och det avslöjas även att Jabba är deras pappa. Det blir nog mycket att ta in, så det ska bli intressant att ta del av just allt detta. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som tiggde skjuts av mig till Nacka Forum idag efter jobbet. Så oförskämt! Men han har blivit lite utav en mjukis på sista tiden, lite som en blöt kartong av wellpapp. Så kanske ligger det fem stora påsar winegums på skrivbordet från honom i en tacksam gest nästa vecka. Jag är ju faktiskt en jäkla fin och omtänksam person…

Vad är det som händer? Detta känns ju som en liten minihelg, mitt i veckan! Alla håller nog inte med mig, men jag tycker om att nationaldagen är en röd dag. På så sätt får man vara lite ledig.

Barnen och jag kallar detta lite för att vårt land har en födelsedag, för det blev lite svårt för dem att förstå varför vi firar nationaldagen den 6 juni. Men för er andra som är intresserade och nyfikna kan jag kort förklara det att det sträcker sig ända tillbaka till Gustav Vasas tid. När han den 6 juni 1523 valdes till kung och Sverige återigen blev ett fritt rike. Sedan handlar det tydligen om någon regeringsform också, men det får ni läsa om själva. Om ni finner det intressant, jag gör det inte. Men nationaldagen blev lite som ett kalas för barnen och mig, så vi passar på att fira det som ett kalas nu när vi får chansen!

Jag bakade en liten smörgåstårta, mest för att jag själv tycker att det är så magiskt gott. Men frågan var ju vad barnen skulle tycka om den. De har provat smörgåstårtor tidigare med blandade känslor och resultat, och gillar nog vanliga tårtor bäst. Så jag var förberedd på det värsta och hade köpt jordgubbar och glass också. Eller värsta och värsta, det resulterar ju bara i att det blir mer ”sandwichcake” över till mig!

Freja och Nova älskade smörgåstårtan, medan Theo tyckte den var okej men inte mer. Jag tyckte också om den, den var faktiskt jäkligt god. Jag åt en genant stor bit, så nu är man proppmätt.

Men jordgubbar och vaniljglass fanns det ju plats i magen för i vilket fall som helst för min del, så detta blev en svalkande fikapaus på eftermiddagen. Är jordgubbar och vaniljglass något man kan kalla för typiskt svenskt kanske, eller är det mer jordgubbstårta? För mig är det nog så i alla fall, om vi nu ska kategorisera något som typiskt svenskt, att jordgubbar känns svenskt eller något man i alla fall associerar till den svenska sommaren. Varför är detta ens viktigt kanske ni tänker? Det är det inte, men för att göra dagen lite speciell för barnen så gör jag det ganska enkelt för mig och använder mig av det som känns svenskt för mig, det vill säga jordgubbar och smörgåstårta. Likväl som vi annars fokuserar på den personen som fyller år och anpassar dagen efter vad den tycker om, så försökte jag lyfta fram det jag tycker är svenskt på Sveriges nationaldag. Grattis Sverige!

Barnen fick välja vad de vill äta till middag denna dag, och här borde jag ha lärt mig av tidigare misstag. För även denna gången så hoppades jag själv på något onyttigt som hamburgare, pizza eller varför inte en god köttbit med hemlagad bearnaisesås. Åh, mums! Men nej, svaret blev lite förvånande… Sallad!

Sallad igen. Ja detta har ju som sagt hänt förr, och jag vet inte varför de lyckas komma på detta alternativ när jag som allra minst själv vill ha det. Men vad gör man inte för sina barn, vill de ha sallad så ska självklart få sallad… Eller vänta nu… Nej, ALDRIG i livet! Där drar jag gränsen! För inte ska väl jag behöva tyna bort till ett litet skrumpet skynke av torrt läder på självaste nationaldagen… VÅGA VÄGRA SALLAD!

Det där lät ju coolt och auktoritärt, men sedan blev barnen sura och skällde på mig. För de vill verkligen äta sallad, så då blir det sallad. Som sagt, vad gör man inte för sina barn…

Haha! Nej sallad är gott, jag bara skojar med er. Vi gör lite olika sallader eftersom vi alla gillar olika grönsaker, och med vår hemlagade vitlöksdressing så blir det alltid supergott! Fast sen så blir man ju snabbt hungrig igen. Det är lite baksidan av myntet när man vill äta nyttigt tycker jag, att man alltid känner sig hungrig. Men efter middagen så ska jag nog täppa till det hungriga lilla hålet i magen. Jag tyckte mig se både chips och dip här hemma…

Vi avslutar där tycker jag, tack för att ni läser! Ha d biff, och ännu en gång GRATTIS SVERIGE!

DAGENS JERKER går till eleverna i skolan bredvid jobbet som tog studenten igår. När jag om in från rasten på morgonen med en varm kopp kaffe och satte mig vid mitt skrivbord så hörde jag höga skrik. Först trodde jag att det kanske var vår arbetskamrat Johnny som skrek, han jobbar vägg i vägg med oss inne i beredningen. Han kunde ju ha klämt sig på något eller fått något frätande i ögat! Men skriken avtog inte utan tilltog mer och mer och blev högre och högre, det var då jag förstod att det inte var Johnny. Även om han har en ganska ljus och feminin röst. Nej det var såklart eleverna som skrek hela vägen från klassrummet ut på parkeringen. Så det är skönt att Johnny är oskadd, det är det viktigaste.

Men hallå där! Jag insåg precis att jag har något att dela med mig av till alla er som läser bloggen. Är ni redo…

BLOGGEN FIRAR 5ÅR! Det stämmer, i slutet av maj 2013 så publicerades det första blogginlägget ”Så började det hela” (se länken här nedan) och sedan dess har bloggen blomstrat likt en kaktus.

https://pappatarzan.wordpress.com/2013/05/29/sa-borjade-det-hela/

Haha! Ja men jag tänker såhär, den har ju inte blomstrat ut och blivit en blogg som tiotusentals följer. Utan jag har min trogna skara följare som får ta del av mitt liv, och det kan sticka till och svida ibland. Men även kaktusar blommar väl, inte sant? Det tror jag! Och så är det ju med bloggen också att ibland så blir det väldigt lyckade inlägg som får stor spridning och förgyller vardagen. Dessutom har jag under dessa fem år upplevt tuffare perioder i livet och inte skrivit någonting alls för att jag inte orkat med det just då. Men att skriva får mig att må bra så jag har tagit lärdomar utav detta, att även om jag går igenom något jobbigt så ska jag fortsätta skriva. För det får mig att snabbare finna ett välmående igen, och det är viktigt för mig att lägga det på minnet!

Tiden går fort, det har jag hävdat tidigare. Och till alla er som upplever samma sak så kan jag verkligen rekommendera att skriva en blogg eller kanske en sorts dagbok. Någon sorts minnesanteckning som passar dig bra helt enkelt. Skrivandet för mig har alltid varit för min och barnens skull, sedan får självklart alla som vill läsa den. Men en funktion jag och barnen uppskattar väldigt mycket, är att eftersom jag publicerar bloggen på Facebook så kommer äldre inlägg upp som ”minnen” i flödet. Då brukar vi läsa det inlägget tillsammans och minns vad som hände just den dagen det året, vilket lockar fram många härliga skratt. Nu när jag skrivit några år så kan det ibland bli flera minnen samma dag fast från olika år. Under dessa fem år av skrivande så har jag nu faktiskt nu publicerat hela 350 blogginlägg, det blir många minnen det för barnen och mig. Förhoppningsvis så fortsätter jag att skriva under många år framöver så att minnena från deras barndom och mitt föräldraskap fortsätter att växa, det kommer bli rena rama digitala biblioteket i framtiden!

Leif GW Persson, vilken underbar person han är! Jag har alltid gillat honom, och har den senaste tiden upptäckt att han även dyker upp på radion med ”Gry och vänner”. Där pratar han om så mycket annat än bara brott, och är ju vansinnigt rolig att lyssna på vad det än gäller. Nu senast så pratade han om att han äntligen, och han betonade just detta att ÄNTLIGEN, får han nu lansera ett eget rödvin. Han förklarade att det varit något som han länge velat göra, men att hans tidigare anställning på SVT förbjöd detta. Men nu kommer det som sagt, GW:s röda! Jag tror det var så det skulle heta, och enligt honom själv så är det nog det enda kändisrödvinet som smakar bra. De andras rödviner, utan att nämna några namn, duger bara till att putsa fönster och döda råttor med som GW själv säger. Han säger att de andras viner var så dåliga att han faktiskt fick åkommor efter att ha smakat dem, haha! Ni hör ju, han är ju helt fantastisk!

Jag har provat Per Morbergs rödvin, det smakade sådär. Men däremot så lanserade ju rockbandet Ghost ett eget rödvin, Papastrello, och det var bland det godaste jag druckit! Enligt dem själva så är det ett ”italienskt rödvin för de okristliga ögonblicken i livet”, där hör ni ju själva hur gott det smakar. Men det kostade ganska mycket, så det får man bara unna sig om man verkligen vill lyxa till det lite. Det vill jag göra snart känner jag…

I helgen hade min mor en blixtvisit av min moster Susanne och kusinen Rikard, bara sådär! Detta visste jag inte ens om, utan fick reda på det tidigt på lördagen. De skulle hämta en bil som Rikard köpt och köra upp den till norrland, en rackarns snygg Audi i svart kulör. Mina syskon passade på att åka dit nu när de var här, och då ville inte barnen och jag vara sämre så vi hakade på!

Det är ju inte så ofta vi ses numera så det gäller att ta dessa tillfällen i akt när de dyker upp. Så vi hann med en lång fikastund och roliga diskussioner innan vi var tvugna att åka hem igen. Freja ställde omgående frågan i bilen när vi började köra därifrån.

– Vilket land kommer din moster Susanne ifrån? Irak?

Jag behövde inte fråga varför hon tror att Susanne är från ett annat land, utan förstod att hon syftade på min mosters mörka solbränna. Hon har ju lite mörkare drag än exempelvis oss i vår familj och därmed väldigt lätt för att bli brun i solen. Jag fick förklara detta och även följdfrågan om norrland är ett eget land eller inte. Men det är bara roligt och på så vis höll barnen sig vakna och nyfikna hela vägen hem igen. Det var superkul att ses, hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång!

Idag körde barnen och jag ett städrace hemma, och slängde väldigt mycket saker som de samlat på sig tidigare. Det började ju intressant kan jag lova, när jag bad dem städa av deras pysselbord och de löste det på ett sätt som kanske är lite typiskt för barn. Färdigt!

Hahaha! Ja det var ju städat ovanpå bordet nu i alla fall. Sedan att de pressat in allt på hyllan under bordet och även ställt större saker under bordet fick mig bara att skratta. Vi pratade igenom detta lite om att det inte riktigt var så som jag hade tänkt det, utan att sakerna skulle tillbaka ner i deras pyssellådor.

– Men då får du ju faktiskt säga det. Du är inte tydlig pappa!

Så sant, my bad…

Jag fick en kommentar angående bilden på mig som ung soldat i förra inlägget. Jo då, mycket ska man höra och detta är verkligen omtumlande! Jag hoppas den anonyma personen inte har något emot att jag tar upp detta här, men såhär löd kommentaren.

– Du behöver gå ner, SHIIIT vad snygg du var som UNG.

Nu kanske ni tänker att jag blir ledsen över att någon kommenterar min vikt på det viset, men så är det inte alls. Jag är inte bara tjock, utan jag är faktsikt propptjock! Nej det jag reagerar på är att hon använder uttrycket ”ung”, skulle jag på något sätt vara gammal? Jag är ju för tusan bara 38år och det är inte gammalt! I’m in the prime of my Life! Kanske inte viktmässigt eller på andra utséendemässiga sätt, men ändå charmigt stilig om ni frågar mig. Jag har ju knappt nått halvtid här i livet, så i mina ögon är jag fortfarande ung. Så det så, ville bara få det sagt… I’m a f***ing delight!!!

Med bittra bokstäver avslutar jag detta inlägg, hurra för 350:e inlägget! Haha! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Försäkringskassan. Hittade denna text angående dem och den är ju så otroligt träffsäker.

Årets nobelpris i medicin måste gå till Försäkringskassan. Antalet medicinska underverk den myndigheten åstadkommer, där svårt sjuka människor mirakulöst återfår full arbetsförmåga över en natt, saknar motsvarighet i den civiliserade världen.

Ingen sommar utan pollen och alla dess allergiker, som snudd på döende klagar över hur jobbig just denna allergi faktiskt är. Har vi några pollenallergiker där ute? Ingen? Så märkligt, jag trodde vi var fler…

Alla vi som drabbats av någon allergi här livet har nog ofta fått höra från läkare och andra att allergin kan växa bort när man blir äldre. Det är inte alls ovanligt, nej snarare tvärtom tydligen. Men hallå, jag då? Varför fick jag allergier mot pollen och kvalster när jag var ”in the prime of my life” som vuxen? Lever jag mitt liv baklänges kanske, inte omöjligt alls. Jag har sett en film om ”Benjamin Button” som levde sitt liv baklänges, han föddes gammal och dog ung. Shit! Detta förändrar ju allt…

Så vad är värst då? Pollen eller pollenallergikerna? Haha! Jag läste en frågeställning för en tid sedan innan årets pollenattack drabbade även mig, om det är värre för de som lever ihop med en pollenallergiker än vad det är för den som faktiskt har allergin. Lite skojigt tycker jag, de syftar förstås på hur jobbiga och klagande allergikerna är för sin omgivning. Det är nog ingen lek för någon utav dem, fundera på det själva en stund och se vad ni kommer fram till…

Det fantastiska vädret vi haft i maj har ju gjort att träden vill para sig och förökas i onödigt hög takt. Det flyger runt en massa pollen som drabbar alla allergiker, men i år var jag förberedd trodde jag. Jag hade fått tabletter och en svindyr nässpray på recept som jag garderat mig med hemma. Jag är tydligen allergisk mot gräspollen, något jag inte ens visste fanns. Men denna allergi brukar jag inte känna av förrän framåt midsommar, det brukar vara den och det dåliga vädret som drar ner stämningen när det är midsommarafton. Så att jag nu de senaste dagarna redan börjat känna av symptomen är fasen inte okej! Men jag var ju som sagt förberedd denna gången och tog genast tabletter och sköt i mig nässpray omgående, och det hjälper lite i alla fall. Visst rinner ögonen och näsan som de brukar, men jag nyser nästan ingenting och känner mig ändå ganska pigg för ovanlighetens skull. Så istället för att däcka i sängen under ett par dagar så kan jag nu förpesta tillvaron för mina kollegor genom att se otröstligt ledsen ut när jag sitter och snörvlar med rinnande ögon. Jag citerar DJ Smurf:

– Oj oj oj! Oh aj aj aj… Åh vad det är synd om MIG!

Vi går vidare! Nu i veckan var det ju flaggdag på tisdagen på veterandagen, och det märkliga var att nästan ingen på jobbet förstod varför det var flaggdag. Nu när jag kände mig kränkt så visste jag inte riktigt hur jag skulle gå tillväga, jag har inte riktigt upplevt att jag blivit kränkt tidigare. Så jag tog det säkra för det osäkra och skrev ett mail till vår statsminister Stefan Löfven, där jag berättade om min omgivnings dåliga koll på flaggdagen. Jag berömde även hans saft- och kaknäsa som tindrar stor och röd varje gång jag ser honom på TV. Hoppas detta mail hjälpte riksdagen att marknadsföra veterandagen lite tydligare kommande år, för det är fint att flagga tycker jag. Vår flagga är ju så somrig på något vis med sina blå och gula färger.

På Facebook såg jag flera av mina missionsvänner som bytte profilbild med någon sorts anknytning till hyllningen av Sveriges utlandsveteraner. Jag ville också så gärna byta profilbild och visa min delaktighet i detta, men hittade tyvärr ingen bild av hög kvalité. I stort sett alla bilder jag har kvar från min missionstid har jag själv fotat, så det fanns ingen vidare bra bild på mig själv. Så denna fick det bli…

Denna är tagen för många år och kilon sedan, en Jimmy blott 22år gammal. Kanske läser någon från min pluton detta och har en bättre bild på mig att dela med sig av? Så kan man ju förbereda sig till veterandagen nästa år.

Igår var det piratfest på förskolan för Nova och Theo. De har ju haft det som tema, pirater, i det som kallas för sommarklubben. Och då är det pirater som i sjörövare, inte pirater på internet som fildelar och lever rövare där. Sommarklubben är något de som går sista året på förskolan är med i, där de gör roliga aktiviteter och utflykter tillsammans för att få en minnesvärd avslutning av tiden på förskolan.

Allt detta avslutades med en piratfest på kvällstid där man får lämna barnen där och hämta dem nästan två timmar senare. Själva festen är något som förskolan arrangerar med disco, lekar och kocken Ola bjuder barnen på en minnesvärd middag. Sedan får vi föräldrar möta upp barnen utanför klassrummet, där de en efter en kommer utrusande på det som kallas plankan. Då läser pedagogerna upp en fin beskrivning av hur personen bidragit under sin tid där utan att vi föräldrar får se vem det är, och sedan kommer det barnet utrusande på plankan till föräldrarnas jubel och applåder.

Nova och Theo verkar ha haft väldigt roligt, de längtar och ser fram emot att börja i förskoleklass i höst. Jag var på det sista informationsmötet i onsdags, och under tiden fick twinsen umgås själva med sina nya lärare och pedagoger i deras blivande klassrum. Det är några kompisar från deras förskola som börjar i samma klass, och sen så har de ju självklart varandra. Så vi får se vad som händer sen i höst, men jag hoppas att allt ska gå bra!

Nu är det dags att jobba av den sista arbetsdagen för denna vecka, sen så är det heeelg! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER får nog ändå gå till alla som inte förstod varför det var flaggdag i tisdags. Det var förvisso nytt för i år, och därmed inte lika självklart för alla. Så jag klandrar er inte! Eller jo, det gör jag faktiskt…

Vilken helg det har varit, och den började redan i fredags när vårt jobb åkte på kick-off med båten ”M/S Molly”. Tuff tuff tuff…

Det var som en stor husbåt eller något liknande, väldigt mysig! Och den startade vid Strandvägskajen inne i stan, där vi välkomnades ombord av glad personal som delade ut välkomstdrinkar och smaskiga tilltugg. Vi smög akterut på båten eller vad det heter, där fanns en härlig stor soffa placerad i solskenet som några redan ockuperat. Stefan och jag slog då våra kloka huvuden ihop, och tuppade av…

Haha, nej då! Men vi såg att det ju fanns ytterligare en våning på båten, så vi trotsade tyngdlagar och tog oss upp för den smala och branta trappan. Där uppe var restaurangdelen med bar, och även några väl placerade bord och stolar längst bak på däck. Jag känner mig dum när jag försöker skriva på båtspråk, för jag fattar knappt själv vad jag egentligen menar. Men vi gick där längst bak på båten, och stod där och tittade ner på alla andra som trängdes under oss. Snart fick andra upp ögonen för vår fantastiska plats och fler kom upp, men Stefan och jag satt nu på de absolut bästa platserna i solskenet. Tyckte vi i alla fall! Snart var det dags att lämna kajen, tuff tuff tuff…

Men innan båten åkte iväg så hann vi diskutera omgivningen lite. Detta handlade till största del om en dåre på jetski, en badkruka på Djurgården som ostrategiskt placerat sin handduk och sig själv precis bredvid en bajamaja (eller kanske inte, beroende på mannens mående), och sedan en sunkig båt som låg förtöjd bredvid oss som liknade den som blir halvt uppäten i slutscenen i filmen ”Hajen” och sedan sjönk efter att de sprängt den hajen med det oändliga kurret i magen. När alla tankar var rensade så började båten nu sakta glida iväg i prestigefyllda hastigheten 4 knop. Den gled förbi Djurgården, sedan vidare mot Hammarby Sjöstad och Skanstull. Direktör Sjölund pekade med hela armen mot några boulebanor som låg längs kajen vi passerade, det var tydligen Harrys favoritställe och där brukade han hänga. Jag tittade men såg ingen Harry, det var alldeles för mycket folk som spelade kula där samtidigt. Men jag tänkte att om det gick lite dåligt för Harry så kanske vi kunde fått en glimt av honom när folkmassan skulle skingra sig när han börjar skrika och hoppa på sina boulekulor, iförd sin blå overall. Vi vinkade hjärtligt till alla som stirrade på Stefan och oss andra, och jag vill verkligen belysa för er hur fantastiskt vädret var denna afton. Allt var helt perfekt! Förutom vår oro över att Micke nu började bränna sig på infravärmen han startat vid bordet bredvid oss där de satt. Tuff tuff tuff…

Jag har ju inte skrivit något om maten ombord, herregud! Den var ju helt magnifik! Det var en grillbuffe, där kocken själv plussade mycket för sin coleslaw. Och den var riktigt god, precis som allt annat. Men så var han tydligen nobelkock tidigare, det är ju inte alls illa pinkat. Och på tal om att pinka, Stefan får man ju ibland skämmas lite för. Han började med att spilla ut sin välkomstdrink på sina byxor så att det såg ut som att han kissat på sig. Sedan när vi skulle börja äta så spetsar han ilsket med sin gaffel en cocktailtomat på sin tallrik som spottar tillbaka sitt innanmäte på hans skjorta. Men det slutade inte där, när vi hämtat avec i baren så spiller han ut den också. Dessutom drog han av sig byxorna alldeles för många gånger och visade kallingarna av jeansmodell för på tok för många ombord. Som ni hör, helt hopplös att dela bord med. Vår andra bordskamrat Björn däremot skötte sig utmärkt, han behöll kläderna på under hela båtturen och spillde inte en droppe så vitt jag vet. Tuff tuff tuff…

Båten tuffade förbi Tantolunden och hela vägen fram till stadshuset innan den vände och åkte samma väg tillbaka. Vi oroade oss en kort stund över att vi kanske skulle hamna i skuggan nu resten av resan, men solen bytte bara sida och kalasvädret fortsatte för vår del. Nu kom dessutom flera av de som suttit inomhus under middagen ut och minglade med oss, så det blev en härlig stämning. Ubbe tindrade med ögonen när han fick extra drinkpolletter, direktör Sjölund stod bredbent på däck för att hålla balansen mellan de tunga halsblossen, och övriga började spela ”Quizkampen” mot varandra på sina mobiltelefoner. Tillslut var jag tvungen att spela jag också, och sakta närmade vi oss slutdestinationen. Tuff tuff tuff…

När vi passerade boulebanorna igen så inbillade jag mig att vi kanske kunde få se Harry ligga utslagen på kajen med en bag in box i ena handen och en otänd cigarett i andra handen, med boulekloten runt omkring sig på marken och kanske en nedkissad overall. Det är förmodligen högst otroligt, men det skulle garanterat ha blivit en snackis om så var fallet. Istället närmade vi oss Djurgården. Tuff tuff tuff…

– Kolla! Där är Gröna… Lund! Ropade direktör Sjölund passionerat och gjorde sig redo att ta en bild med sin mobil.

Jag vill också ha en bild av Gröna Lund i solnedgången tänkte jag och ställde mig upp, men det var inte riktigt Gröna Lund vi såg. Utan de där gamla lyftkranarna som är målade som giraffer som står längs någon marina där på ön. Jag skällde lite på direktören över at than lurat mig, men när han insåg att det inte var Grönan så började vi skratta och väntade till vi såg riktiga Gröna Lund runt hörnet. Det blev ganska mörka bilder, men fina! Nu var vi nästan framme vid kajen igen. Tuff tuff tuff…

När vi var framme så sprang alla åt olika håll och kanter för att hitta en ledig taxi, hoppa på spårvagnen eller bussen. Veronica, Sergei och jag tog en promenad till Östermalmstorgs tunnelbanestation och hittade några andra arbetskamrater där som var på väg hem. Sedan skiljdes vi alla åt, och när jag kom hem så kände jag att jag luktade rök så jag hoppade in i duschen utan att ramla. Sedan blev det sängen för min del, helgen hade ju bara börjat. Haha! Tuff tuff tuff…

På lördagen var jag uppe med tuppen klockan 11.30 och drack mitt morgonkaffe. Haha, jag är på så skojigt humör idag! Nej jag var uppe tidigt, sedan gjorde jag något så ovanligt som att hänga på låset till Systembolaget när de öppnade. Jag behövde ju dricka till den stora fotbollskvällen denna dag, där finalen i Champions League spelades mellan Real Madrid och Liverpool! Så jag letade efter öl, men blev distraherad av rosévinerna. Jag tog två flaskor och sedan sögs jag likt en mal till en låga mot något som stack ut i vinhyllan. Det blå vinet Marques De Alcantara…

Jag har ingen aning om hur detta smakar, men med tanke på hur det ser ut så är det helt ointressant. Jag gillade färgen så pass mycket att jag blev som förtrollad och helt glömde bort varför jag var där från första början, nämligen att köpa öl. Detta slog mig först när jag var hemma igen, att jag helt missat ölen och istället kommit hem med någon sorts smurfsaft. Men Jag hade några öl kvar hemma så det var ingen fara, och dem fick jag dricka upp helt själv för vår lite gathering med de fina herrarna blev aldrig av. Så jag stannade hemma och hade en solid fotbollsafton helt själv, och jag fick se en bra början av Liverpool innan deras bästa spelare fick avbryta matchen på grund av skada. Real Madrid tog ledningen med 1-0 och irritationen började sakta pysa inombords, men jag hade ju lovat mig själv att inte göra om misstaget att sluta titta på matchen som jag gjorde när Liverpool vann hela turneringen 2005. Istället fick jag se en snabb kvittering av Liverpool och det flög chips runt omkring mig! Men sedan så sket det sig totalt och de där jäkla Ronaldo-mupparna i Real förstörde mitt kvällsmys genom att vinna med 3-1. Grattis då…

På söndagen var schemat fullsmockat. Jag började med att hämta Freja hos hennes mormor på morgonen, sedan åkte vi och hämtade upp Jenny och twinsen. Idag skulle de uppträda med sin kör i Värmdö kyrka, så vi var där tidigt så de hann öva innan det var dags. Vi hade bra platser, på fjärde raden tror jag att det var. Men när det började så hade fem kvinnor med enorma håruppsättningar satt sig på raderna framför mig. Så hur jag än lutade och kikade fram för att se barnen uppträda så såg jag bara en massa hår… Åh grymma värld!

Efter detta så var det avslutning i sockenstugan med korv, fika och glass för alla. Barnen frossade för fullt och blev väldigt mätta. Sedan var det dags att skynda sig tillbaka hem till radhuset, Jenny hade bett en mäklare komma och värdera radhuset senare samma eftermiddag. Så nu behövdes det fixas iordning tills mäklaren skulle komma så det såg minst en miljon dyrare ut än tidigare. Det blev stressigt men vi hann klart, sedan skulle jag vidare till jobbet och jobba några timmar. Jag hann inte så mycket mer för nu var klockan ganska mycket, men jag gjorde en solid insats innan jag slutligen åkte hem och avnjöt en god pizza. Jag fick se Djurgården spela bättre än Liverpool och vinna sista omgången i Allsvenskan innan VM-uppehållet, nu återstår att se vilka spelare som finns kvar efter VM när serien återupptas igen. Oj oj, efter detta var jag helt utmattad…

Imorgon, tisdagen den 29/5 är det Veterandagen. Detta bör ni som kan deltaga vid ute på Djurgården om ni bor i Stockholm, det kommer att hända mycket där när militären och alla andra visar sin tacksamhet för alla som kämpat för fredan utanför Sveriges gränser. Så in och hylla alla dessa fantastiska människor! Jag måste jobba men ska köpa en dubbel Japp dagen till ära, och en burk Coca-Cola. Skål! Brothers and sisters in arms!

Det får räcka nu, detta inlägg blev en lång historia och allt är typ Stefans fel. Men tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Gareth Bale som med sina två mål i lördags var en bidragande orsak till att min kväll slutade i totalt möker…

Denna vecka hade den premiär, filmen om karaktären Han Solo. Mina kära vänner gick på premiären i onsdags. Jag ville också…

Men jag kunde tyvärr inte följa med denna gång, annars är det ju lite utav en klassiker att vi går på premiären tillsammans. Eller ja, Erik brukar ju oftast ha sett filmen under två visningar tidigare samma dag som det hardcore fan han är av Star Wars. Marcus fortsätter följa med på dessa tillställningar, även om det är barnsligt trams a la He-Man enligt honom själv. Mogge hakar alltid på, vare sig han är intresserad av det som händer eller ej. Men sådan har han ju alltid varit, han vill umgås helt enkelt! Tommy då, nej inte Tommy…

Jag hade själv tänkt att se filmen under den kommande helgen, men inser nu att det ej kommer hinnas med. Men vi får se, hoppet är det sista som överger en har jag hört. Och jag vill ju så gärna se filmen, det är ju Star Wars för tusan!

Föreställ er detta! En härlig vardagsmorgon, vädret är toppen och allt flyter på över förväntan på vägen till jobbet. Sen när du är framme och hälsar glatt på dina kollegor så drabbas du av dagens första bakslag, av den värsta sorten dessutom… Kaffemaskinen fungerar ej! Vi har ju en fantastisk Pia som sköter om vår maskin, en Pia el Magnifico så att säga, men hon var inte på plats just då och kunde rädda situationen. Med darriga händer och blytunga steg tog jag mig upp till kontoret…

Why god! Why! Varför händer allting mig, det var känslan som hemsökte mig under den närmsta timmen. Jag slog rekord i gäspningar och otrevligt bemötande, tills jag hör någon komma in från trapphuset längst bort i korridoren. Någon som öppnar en dörr och går in på sitt kontor. Klicket från en strömbrytare som slås på och följs sedan upp av ett litet ”klonk”…

Det lät som ljudet av en kaffekopp som landade på skrivbordet! Jag stormar ut i korridoren och får syn på Roffe som hänger av sig jackan på sitt kontor. På skrivbordet står en varm kopp kaffe som ryker alldeles ångande färsk.

– Är det sant! Roffe fungerar kaffemaskinen nu? Frågar jag stressat.

– Eh… Jo… Ja jag fick mitt kaffe i alla fall. Svarade Roffe med förvirrad blick och kände sig troligen lite påflugen av mig där direkt på morgonen.

– Är det sant! Den var ur funktion när jag kom, men jag tyckte mig höra en kaffekopp som landade på ett bord här borta så jag var tvungen att följa upp detta. God morgon förresten! Sa jag och blev alldeles lycklig.

– Vilket tränat öra du har! Sa Roffe och skrattade.

Jag förklarade min kaffeabstinens och bad om ursökt för mitt uppförande. Sedan sprang jag snabbt ner och hämtade en varm kopp ”java-juice” innan något nytt skulle hinna drabba kaffemaskinen. Äntligen kunde dagen börja på riktigt, precis så som man vill ha det. Mmm… Kaffe!

På lördag är det ju final i Champions League mellan Real Madrid och Liverpool!

Detta uppmärksammades av Mogge som genast föreslog en liten ”gathering” för att kolla på matchen. Så nu är den bollen i rullning, frågan är bara vart vi hamnar för att se matchen. Men det löser sig, det är jag helt övertygad om. Och det bästa är ingen av hos är supporter till Ronaldos Real Madrid, så jag kommer tvinga alla att hålla på Liverpool under matchen. Och jag tänker inte göra som förra gången Liverpool spelade final, när de mötte Milan. Då tog stod det 3-0 i halvtid till Milan och jag var helt bedrövad och stängde av TV:n. Några av er kanske minns vad som hände sedan? Liverpool kom ut och lyckades hämta upp underläget, och matchen gick till en spännande straffläggning som de sedan vann. Att ha gått miste om detta kan vara mitt livs största sportsliga misslyckande som supporter, och det kommer inte hända igen på lördag…

Barn, de är ju för härliga. Låt mig berätta vad som kan hända om man som förälder eller vuxen inte är tillräckligt tydlig med vad man menar. Jag hade nämligen beställt två köksstolar på Jysk som jag och barnen skulle hämta. När vi kommer in i butiken så är det kö vid kassan, så jag säger till barnen att de kan sätta sig i en soffa som stod där om de inte orkade stå i kön med mig. Det orkade inte Nova och Theo, så de ville sätta sig i soffan medan Freja följde med mig. Twinsen verkade inte alltför trötta ändå, för det tog nog inte ens en minut innan de började klättra runt i soffan och sedan vidare ut på golvet. De störde ingen och var inte i någons väg, de gick runt och tittade på alla olika saker som stod framme till försäljning. Kön som Freja och jag stod i rörde sig inte särskilt fort utan fylldes akta på med folk, så nu började hon ledsna lite och hängde i min arm. Då ser jag att twinsen fått syn på sakerna i entrén och det som står uppställt utanför mot parkeringen. Jag ville inte lämna kön och inte ville jag ropa ända bort till dem att de var tvungna att stanna kvar inne i butiken, så jag bad Freja om hjälp.

– Freja, kan du säga till Nova och Theo att de måste stanna i butiken så de inte springer ut. Sa jag lite tyst.

– Varför då? Frågade hon och lät besvärad.

– Därför att det kör bilar precis utanför så jag vill inte att de går ut utan oss, säg att de måste vänta här inne. Förklarade jag.

– NOVA! THEO! NI FÅR INTE GÅ UT UR AFFÄREN SÄGER PAPPA! OM BILARNA KROCKAR MED ER SÅ KAN NI DÖ! Skrek hon VÄLDIGT högt och tydligt så ALLA hörde.

– Okej… Jag menade att du skulle gå dit och säga det till dem, ropa kunde jag också ha gjort. Förklarade jag och hörde hur alla andra människor och kassörskan började skratta åt oss.

Men där får jag ju skylla mig själv, ibland tänker man sig inte för ordentligt och då kan det bli såhär. Det händer ganska ofta faktiskt, men inte lär jag mig för det…

Jag hinner tyvärr inte skriva mer här nu, för nu ska jag på kick-off med jobbet! Kick-off, på en båt… Hm… Hoppas ingen försöker kicka av mig från båten, för då lovar jag att jag kommer bli asförbannad! Mer om detta i nästa blogginlägg, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som känner sig träffade av detta. Jag har ju en tendens att råka ut för många intressanta människor, och nu vill jag fokusera på en grupp som alltid har funnits där. Det är bara det att den senaste tiden så har dessa utmärkt sig ovanligt mycket och därmed orsakat sedvanlig irritation i min rakade skalle. Det handlar om bilister, som kommer körandes från en påfart upp på en större väg. Varför, och jag upprepar VARFÖR… Varför måste ni komma i väldigt hög hastighet längs påfarten, för att sedan helt slå av på farten när ni ska göra det kommande filbytet? Vad är detta att bry sig om tänker ni, kalla mig surgubbe om ni vill. Men jag har sällan bråttom utan när jag ser någon komma körandes på en påfart så placerar jag mig så att den bilen lätt ska kunna komma in framför mig. Men detta blir ju omöjligt om bilen då plötsligt bromsar in , och ibland när jag upptäcker detta i tid så försöker jag ju köra förbi bilen istället. Men då kan de börja gasa på helt plötsligt så att det ändå blir pannkaka av alltihop. Tittar inte dessa på ”Arga Snickaren”? Man måste ha en plan! Så brukar arga Anders säga vid upprepade tillfällen. Jag blir bara besviken på mina medmänniskor ibland. Så pass att jag kan behöva en liten men stark grogg…

Nu är det arbetsvecka igen, helgerna går som vanligt alldeles för fort tycker jag. Men kidsen och jag hann faktiskt med en hel del denna helg!

Den roligaste händelsen var när vi var på skogsäventyr i Tyrestaby på söndagen. Nu blev det inte som jag hade tänkt mig att det skulle bli, det blir sällan så faktiskt. Men vi hade en härlig dag tillsammans ändå! Först så åt vi lunch hemma, sedan packade jag en matsäck som vi kunde äta ute i vildmarken. Precis innan vi skulle åka så ringde min kära syster och berättade att de också kommer dit, men att de tänkt ha en liten picknick på ängen där tills vi kommer ut ur skogen igen. Så trevligt detta skulle bli!

Min plan var enkel, att vi går en bit längs barnvagnsslingan där och när vi hittar något intressant ställe så skulle vi avvika från skogsvägen och bara kasta oss ut i vildmarken. Men med barn så blir det ju som sagt inte alltid som man tänkt sig. Nova blev ganska omgående väldigt arg över att hon var så törstig, så vi fick starta med en oplanerad vätskepaus. Sedan så fick jag syn på en tjädertupp ute i skogen, så jag omfamnade barnen framför mig och pekade in i skogen där tuppen befann sig.

– Är den farlig? Frågade Freja.

– Nej då, men… Hann jag bara säga innan det som skulle bli ett ”nice family moment” urartade helt!

– Jag vill gå nära den! Ropade Freja och sprang snabbt in i skogen med Nova och Theo hack i häl.

Tuppen blev självklart livrädd och tog till flykten längre in i skogen, men det var så mycket fallna träd och annat i vägen så den lyckades inte flyga undan. Barnen lyssnade inte på mina hundkommandon som STOP eller STANNA, inte heller FOT fungerade. De tjoade så pass högt själva att jag inte tror de hörde mig, och de är ju mycket mindre och smidigare än mig också. Dessutom alldeles nytankade med vätska så de drog ju ifrån mig där inne i skogen, jag måste ha sett jätteklumpig och osmidig ut där om någon såg oss. Plötsligt vänder barnen och kommer skrikandes tillbaka mot mig!

– En harkrank! Ropar någon högt och sedan börjar alla tre att skrika högt där ute i skogen.

När vi samlat oss och hämtat andan igen, vilket tog onödigt lång tid för min del, så hamnade vi intill en stor bäck. Vi smög fram för att se om vi kunde hitta några grodor eller ödlor kanske, om vi hade tur. Det gjorde vi inte, utan de hittade istället ett träd som fallit ner över bäcken som de ville balansera på över till andra sidan. Trädet var ganska grovt så jag såg inga större problem med detta, utan tänkte att de självklart skulle få utforska skogen nu när vi var där.

Detta var precis intill skogsvägen, så jag ställde mig nu vid vägkanten och väntade på att de skulle komma tillbaka. Då hör man det som man inte vill höra just då, ett väldigt högt plums…

Frejas sandaler hade glidit på trädstammen och nu låg hon och skrek i vattnet. Det var inte så djupt tack och lov, utan hon satt upp och skrek för sitt liv medan jag skyndade mig fram för att hjälpa henne upp. Men en olycka kommer sällan ensam brukar det ju heta, och jag vet inte om man kan kalla det olycka det som hände härnäst. Theo som nu tar sats för att snabbt springa tillbaka över trädet till vår sida halkar till, men hans tröja fastnar i ett av trädets grenar. Så istället för att han också skulle falla ner i vattnet så blir han hängandes i tröjan och ropar på hjälp. Jag får tag i Freja som skriker väldigt högt, och verkar livrädd. Theo börjar nu också att gråta, och jag försöker skynda mig upp ur bäcken med en kall och dyngsur Freja i famnen. Men min ena sko har sugits fast i sumpmarken och i mitt försök att komma loss så faller även jag, så nu låg vi båda i bäcken igen. Nova står nu mellan oss och skogsvägen, hon gråter och skriker att vi måste rädda Freja från krokodilerna!

Jag vet inte varför hon trodde att det fanns krokodiler där, om det var mitt prat om ödlor tidigare kanske. Jag hade tyvärr inte tid att förklara detta just nu, och människor som annars skulle passerat förbi stannar till och tittar på oss. Någon ser ut att filma med sin mobiltelefon, man verkligen älskar 2000-talet…
En äldre dam erbjuder sin hjälp men jag tackar vänligt nej samtidigt som jag lyckas få upp Freja på torra land igen, nu var det bara att lyfta ner Theo. Men hans tröja gick ej att rädda utan revs sönder längs hela ryggen, han vägrade dock att ta av sig den eftersom det var hans favorittröja. Så när alla lugnat sig igen föreslog jag att vi skulle åka hem istället, och alla höll med. Ingen orkade eller ville gå själva, så Freja hängde på min rygg och sedan tog jag Nova och Theo under vardera arm och gick med plaskande före detta vita fina sneakers tillbaka till bilen. Vi mötte många med stirr i blicken kan jag lova, men barnen var tysta och lugna nu i alla fall. Man kunde tro att eländet skulle sluta där, men låt mig då presentera er för ”The Life Of Jimmy” vars liv inte riktigt är som alla andras…

Vi hade ju inga ombyten med oss, för jag hade aldrig kunnat räkna med att det skulle sluta såhär. Så jag föreslog att vi skulle ta av oss alla blöta kläder och frågade Nova om hon kunde låna ut sin fleecejacka till Freja som var alldeles blöt. Men det gick hon inte med på eftersom Freja luktade så äckligt av bäckvattnet, Theo gav sin fleecejacka till Freja tillslut så att vi kunde sätta oss i den nu stekheta bilen. Men det gick ju inte, sätena var fräsande heta och jag kunde omöjligt sitta där utan kläder. Istället brände jag mig ordentligt!

Så jag startade bilen och lät temperaturen sjunka långsamt medan AC:n jobbade för fulla muggar. När det äntligen var okej att låta skinnet vidröra sätena igen så började vi åka hem, men det blev genast dålig stämning i bilen.
– Det luktar äckligt i bilen pappa! Jag kommer kräkas! Säger Freja med gråten i halsen när den äckliga doften av våra blöta kläder börjat sprida sig genom bilen, och sedan började hon kräkas och Nova och Theo började skrika i baksätet…

Haha, nej då vi har inte jagat några tjädertuppar. Inte har vi heller ramlat ner i några bäckar eller hamnat på Youtube. Men detta skulle absolut kunna hända, det lovar jag er. Vi hade en härlig promenad utan olyckor, men jag fick säkert hundra frågor om vart i skogen det hade brunnit tidigare. De syftade på när jag tidigare berättat om den stora skogsbranden som härjade i Tyrestaby när jag var barn, så jag minns inte vart i skogen det brann. Så fort jag pekade på ett djur eller något annat ute i skogen som jag ville att de skulle se, så frågade de direkt om det var där det hade brunnit. Jag förklarade mig nog lika vänligt varje gång att jag inte mindes vart det brunnit, men det är ju kul att de är så nyfikna.

De var även fundersamma över varför så många av träden såg så gamla ut, och varför så många av dem hade blåst omkull. Vi såg tyvärr inte så många andra djur än olika fågelarter, där en stor baddare som liknade en gås var höjdpunkten. Men vi såg även spår efter bävrarna som gnagt sönder några träd som fallit till marken, det var spännande och här ville de känna och utforska mer.

Denna skogstur var väl cirka 5 km lång, så för att förklara detta enkelt så sa jag att vi gått 5000 meter när vi kom ut ur skogen. Det tog oss lite mer än en timme tror jag, men då vandrade vi bara fram längs barnvagnsslingan utan större avvikelser ut i det vilda. De var fortfarande pigga och glada, men Freja tycker att det är bättre att ha gympaskor på sig ute i skogen istället för sandaler som hon valde denna gången. Jag kunde inte annat än hålla med, men hon klagade inte en endaste gång på skorna i alla fall vilket var bra. Theo verkade ha mycket energi kvar, medan Nova nog tröttnade på att gå mot slutet när det inte fanns lika mycket att titta på längre. Men nu väntade ju min syster och bror på sin picknickfilt med kusiner på ängen, dags för lite välförtjänt fika! Sedan avslutade vi med en glass i solskenet innan klockan började bli mycket, dags att köra hem barnen igen.

Redan i lördags så träffade vi en av kusinerna när min bror och Svea var på besök hemma hos min mor. Vi fikade där och barnen fick leka av sig lite tillsammans, nu har de skaffat studsmatta så det är rena rama kollot där när man kommer dit. Med gungor, klätterställning och den stora poolen som de provade att bada i förra sommaren. Men det blev inget badande denna gång, bara hopp och lek. Självklart skulle det gosas med hundarna också, så det gjorde de nästan omgående när vi kom dit. Efter en stund kom farsan och Kent tillbaka efter att ha hämtat hem en bil som min kusin Rikard från de djupa norrländska skogarna hade köpt. En fin Audi minsann! Jag byter gärna, bara så du vet det kära kusin! Men vi hann tyvärr inte vara kvar hela dagen, utan åkte hem för att inte missa hela semifinalmatchen mellan Sverige och USA i Hockey-VM. Heja Sverige!

Jag som tänkte att vi kunde ha på denna hockeymatch lite i bakgrunden när vi kom hem, eftersom det nog bara var jag som var intresserad. Men så fel jag hade, alla barnen satte sig i soffan med sitt lördagsgodis och tittade på matchen. De verkar ha fått lite blodad tand efter att ha sett när Djurgården vann cupfinalen för någon vecka sedan, men jag vet inte vad de fastnade för just här. Jag får en känsla av att vi ser på matchen med lite olika ögon om vi säger så. De verkade mer intresserade av många i publiken, färgerna på matchställen och sättet kommentatorn kommenterade matchen. Han är ju lite högljudd och aningen excentrisk den gode Niklas Holmgren, och kan ju få en enkel puckdump i sarghörnet att låta som det matchvinnande målet i en jämn Stanley Cup final. Jag förberedde middagen under tiden matchen spelades klart, så tyvärr såg jag inte så mycket utan fick nöja mig med att lyssna. Men barnen ropade glatt att jag skulle komma och titta så fort Sverige gjorde mål, och det blev ju många mål. Sverige vann med 6-0 och blev därmed klara för VM-final, den spelades ju igår mot Schweiz. Barnen ville se den matchen också, men den spelades på kvällen när de skulle sova. De ville nog mest se matchen eftersom det skulle bli medaljutdelning efteråt, just pokalen och medaljerna är spännande grejer…

Jag kollade dock på matchen, såklart! En tillknäppt historia, men underhållande måste jag säga. Den var spännande rakt igenom även om Tre Kronor ägde mycket av spelet, men det slutade oavgjort 2-2 och gick till straffar. Där kunde Sverige vinna och var nu världsmästare för andra året i rad, riktigt häftigt!

Och detta med ett ungt lag som gick obesegrade och bjöd på riktigt underhållande matcher genom hela mästerskapet. När barnen vaknade idag så visade jag ett klipp när lagkaptenen Backlund tar emot pokalen och lyfter den med hela laget, det tyckte de var coolt. Stort grattis till guldet Tre Kronor, HEJA SVERIGE!

En annan som inte helt oväntat slagit sig in i landslaget är Mogge och Amandas underverk, Hugo! Han stoltserade idag på sin fars Instagram i Sveriges matchställ som ska bäras i sommarens fotbolls-VM i Ryssland. Det gläder mig något oerhört att förbundskaptenen Janne Andersson så tidigt fått upp ögonen för Hugos talang när det gäller bollar och pastarätter. Storlaget Juventus har ju haft scouter smygandes runt Hugo sedan minst ett år tillbaka, detta fick vi ju själva erfara när de smög runt bland buskarna hemma hos oss efter att Hugo varit på besök med sin familj. Och som jag sagt tidigare, potentialen finns ju där rent genetiskt så därför är jag så glad för hans skull. Han kommer lyckas, det är jag övertygad om, sedan så har jag ju inte sett så mycket av vilken spelartyp han är i dagsläget. Jag vet att Mogge gärna ser Hugo som den nya Del Piero, men jag kan mycket väl tänka mig att med Amandas gener faktiskt resulterar i att han kan bli en mycket bättre spelare. En ny Baggio, Hugo Baggio. Låt det namnet rulla lite på tungan ett tag så förstår ni ju att han kommer göra succé. Go team Hugo!

Detta ska väl vara allt jag hade att skriva för stunden, så ett stort tack för att ni läser. Ut och njut av solen nu allihop, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. På hans födelsedag? Varför det kanske ni undrar, jo för denna kommentar:
– Har du solat med en magnecyl i helgen? Du är ju för fan kritvit!
Jäkla skitgubbe, hoppas han blev mycket äldre än mig nu som straff. Annars ska han få en snabbåldrande- och snoppkrympande förbannelse av mig i födelsedagspresent…

Solen fortsätter skina, hur härligt som helst! Dags att damma av några riktigt gamla barnlekar med kidsen då tycker jag…

Ja faktiskt, det fanns ju massor av roliga utomhuslekar att göra när man själv var liten. Och när vädret är så pass bra så kan man ju se vad de vill göra med exempelvis en boll, den tar jag med mig tänkte jag. Så när jag skulle hämta barnen på sina skolor i onsdags så parkerade jag bilen hemma hos dem och tog tag i min dammiga cykel som stod där och flirtade med mig i solskenet. Efter att ha pumpat upp däcken och letat fram cykelhjälmen så åkte jag iväg. Och i min upphetsning så glömde jag såklart bollen kvar där hemma…

Sak samma, det finns andra saker man kan göra! Barnen cyklar gärna på morgnarna när Jenny lämnar dem numera, det går lite snabbare och smidigare då. Oftast så väljer Freja att gå, medan twinsen vill cykla. Men de har ju lite längre till sin förskola så det är ju förståeligt tycker jag. Och när jag hämtar dem på dagarna så får cyklarna plats i bakluckan på bilen, så det går ganska smidigt. Men denna dag så hade även Freja cyklat, och då får inte alla cyklarna plats i bilen. Så då tog jag med mig min cykel istället när jag hämtade dem, och så åkte vi tillsammans på en liten utflykt till Bosses backe. Nova tog täten, och när vi mötte en annan cyklist på vägen som visade sig vara en mamma till ett av barnen i deras klass kände Nova att hon tydligen skulle köra ett ”chicken race” på sin lilla 12-tums cykel mot henne. Jag fick dock efter lite bestämda rop över Nova på samma sida som oss andra och mötet gick smärtfritt, och slutade med en vänlig hälsning i farten. Sen var vi ju framme, och där på den stora ängen finns ju massor av plats för lek!

Barnen ville först klättra lite på krokodilerna som står utställda där, Theo kan man skymta lite längre bort sitta på sin egen krokodil. Sedan tittade vi till blåbärsriset där vi brukar plocka bär senare på sommaren, men nu var det bara små rosa tendenser till bär så vi väntar tills de är redo. Vilken lek skulle vi leka nu då, det var ju frågan. Jag berättade om en rolig lek jag lekte ofta som barn, som heter ”Burken”!

Freja hade hört talas om leken men kom inte ihåg vad den gick ut på, medan Nova och Theo aldrig hört talas om denna lek. Så jag förklarade vad den gick ut på och hjälpte sedan till i uppstarten av leken när alla sprang och gömde sig. Men detta lärde de ju sig snabbt och på slutet var även jag med i leken. Skoj faktiskt! Trots att det inte fanns tillräckligt stora träd för mig att gömma mig bakom, och att jag dessutom var tvungen att springa lite. Men när vi lekt färdigt så cyklade vi hem igen och mötte då även Jenny som kom gåendes från bussen, perfekt tajming!

Barnen har börjat snappa upp engelska ord som de sedan kommer och frågar vad de betyder. Det kan vara allt från något de hört på skolan, i någon sång eller Youtubeklipp. En rolig händelse var när Theo pratade med mig om det engelska språket, då lät det såhär.

– Jag vill lära mig engelska, för nu kan jag bara ett enda ord. Berättade han.

– Ja men ni kommer alla få lära er engelska i skolan sen. Vilket ord är det du kan då? Frågade jag.

– Det har jag glömt. Svarade han då och gick därifrån.

Jaha, bara sådär så var det samtalsämnet avklarat tydligen. Men jag minns hur spänd och nyfiken jag var när vi skulle få lära oss engelska i skolan, då gick man väl i fjärde klass om jag inte minns helt fel. Tänk att få lära sig ett helt nytt språk, det var så häftigt! Jag var jättetaggad inför detta och var så stolt över mina första engelska ord. Sedan kom ju alla dessa tjatiga glos förhör, och så var man tillbaka till att ha bild som det roligaste ämnet i skolan igen…

Det här med fotbollsallsvenskan, vad är det som händer… Måste Hammarby toppa serien med AIK på andra plats dessutom? Djurgården ligger på en blygsam åttondeplats, och har tydligen bedrövligt svårt att göra mål. De släpper inte in så många mål, men vad hjälper det. Man måste ju göra mål för att vinna, och det har ju gått sådär. Att inte sportchefen Bosse Andersson ringer mig, jag är ju mellan två lag just nu! Jag har faktiskt gjort mål i korpen när jag spelade där, och har även stänkt in en och annan balja när innebandyn begav sig.

Jorå Bosse, det är bara att ringa om ni behöver en powerstriker, det skulle vara kul att spela fotboll igen. Nu har de förvisso fått tillbaka sin anfallare Mrabti som skadade sig i början av serien, så det kanske lossnar nu utan mig. Men tänk att få höra kommentatorn Lasse Granqvist skrika ut mitt namn i direktsändning…

– MÅÅÅÅL!!! Det är mål igen! I matchminut 2 gör han sitt tredje mål för dagen, han är helt otrolig! Jimmy Hanell a.k.a il Capitano! GOAL! GOAL! GOAL! Alltid ett hattrick i bakfickan!

Vi får se vad som händer, bara han inte ringer nu i helgen för då tänkte jag vara ute med barnen i det fina vädret. Idag blir det besök hos barnens farmor, tillika min kära mor, och imorgon tänkte jag att vi packar en matsäck och ger oss ut i vildmarken. Vilda familjen! Detta var allt för denna gången, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de vetenskapliga forskare som nu har en teori om att alla vi som tillhör blodtyp Rh-negativ inte härstammar från jorden, utan är aliens. Verkligen intressant, detta rör sig ungefär om en folkgrupp på cirka 1% inom världens alla nationer. De hävdar att vi är en annan typ av person, och tydligen är vi personer med högre IQ än de med Rh-positivt blod. Vi skulle också vara mer mentalt och känslosamt stabila, ha en lägre kroppstemperatur och även vara känsliga för både värme och kyla. Jag tycker det låter som att jag skulle vara en utomjordisk vampyr eller något liknande om jag väljer att tro på allt detta. Det var just en snygg stamtavla det. En cool grej dock är att vi tydligen inte ska gå att klona på grund av vår blodtyp, så fräsigt! Ni kan läsa artikeln själva, jag skriver in länken här nedan.

https://www.apost.com/sv/blog/har-du-rh-negativt-blod-du-kan-vara-en-utomjording/5883/?un_id=1526233567594

Sommartider HEJ HEJ! Sommartider! Vilket väder vi har haft senaste tiden, stekande sol och medelhavsvärme. Härligt!

Men det finns alltid en baksida av myntet, och det är ju att det är skitvarmt på kvällen så att man inte kan somna. Men det spelar inte så stor roll i sammanhanget, för det handlar kanske om en timmes kamp just då. Vi får ju njuta i massor av soltimmar under dagarna istället, och se hur vårt bruna och gråa vinterland nu sakta börjar skifta till skrikande grönt. Och så har vi ju alla dessa vackra fruktträd som börjat blomma, det är ögongodis det.

Sedan vill jag passa på att önska mig en sak. Ni vet drycken Fireball, som i alla fall jag har stött på vid några tillfällen under mitt liv. Den är ju smaskig! Så jag vill ha ett sådant fruktträd! För den innehåller säkert utöver kanel någon sorts äpple eller något, ett sådant träd vill jag ha. Om ni frågar på blomstermarknaden och säger att det ska vara ett sådant träd där frukten smakar Fireball, då kan de säkert hjälpa er. Det var allt.

Igår var det skolfest på Frejas skola, så då var hela familjen där och röjde runt. Det såldes glass, bakverk, hamburgare och korv, loppisgrejer och popcorn. Det sistnämnda var det som Frejas klass skulle vara en del av, så vi hade poppat popcorn hemma som vi sedan stod och sålde utanför hennes klassrum. Vi turades om att stå där med barnen alla vi föräldrar, så det blev bara en halvtimme vardera, och det gick superbra.

Freja tyckte det var jätteroligt att stå där och ta emot pengar, och sedan räkna ut om det blev någon växel tillbaka eller ej. Hon var dessutom väldigt stolt efteråt, och tyckte att alla som köpte popcorn kom till just henne för att betala. Men jag tror det blev så med tanke på att de andra barnen som stod där med oss försökte bygga ett högt popcorntorn av alla påsarna istället och hade fokus på det.

Och medan Freja och jag sålde popcorn så följde twinsen med Jenny runt på olika loppisar och letade fynd. De hittade lite leksaker och kläder, och när vi var klara med vårt popcornpass så köpte vi hamburgare och satte oss i solen. Vädret var ju som sagt helt fantastiskt! Sedan avslutade vi dagen med ansiktsmålningar och självklart köp av popcorn. Så det var en lyckad kväll för alla inblandade!

En av dagens höjdpunkter var annars när jag hämtat Nova och Theo på förskolan, då gick vi till Frejas skolfest istället för att ta bilen. Och på vägen såg vi en orm!

En kopparorm eller kopparödla, kalla det vad ni vill. Men barnen sa att det var första gången de såg en orm i det vilda. Så de var väldigt förtjusta över detta och stod länge och tittade på den när den sakta slingrade sig längre in i skogen. Nova ville hålla i den för att se om den hade några ben, men jag förklarade för henne att då kan den bli rädd. Så det är bättre att titta på bilder istället än att fånga vilda ormar och andra djur. Inte för att jag är rädd för ormar, så länge de inte bits så är vi polare. Men jag vill nog ändå inte att barnen ska fånga in djur och hålla i dem om de absolut inte måste, och innan de är tillräckligt försiktiga. Jag tycker bara det är okej att fånga in dem om det är för att hjälpa dem med något, men då ska man ju veta vad man gör så inte djuret mår dåligt.

Nu är det inte många veckor kvar för Nova och Theo på förskolan, sen är det sommarlov. Och efter det så är det ju dags att börja i samma skola som Freja, något de verkligen längtar efter. Det märks på dem vissa dagar att de börjat ledsna lite på förskolan nu och är väldigt nyfikna att börja i förskoleklass istället på skolan med alla de stora barnen. Men innan dess så har de just nu något som kallas för ”sommarklubben”, det är något som även Freja hade innan hon slutade förra året. Det är pirattema, och man delas in i olika sjörövargäng med varsin piratkapten (pedagog). Sedan åker de på lite utflykter tillsammans nu varje vecka, och avslutar sista veckan med en piratfest. Då får barnen komma till förskolan klockan 18 och så får vi föräldrar åka hem. Sedan bjuder förskolans kock på en riktig kalasmiddag, och sedan är det fest för hela slanten. Tills vi kommer tillbaka och hämtar barnen någon timme senare, då ska de får springa ut på ”plankan”. Jag återkommer med info om vad det innebär sen när det är dags…

Idag lyssnade jag på radio och fick härliga sommarfeelings! Det var Ebba Grön som sjöng, och det kändes somrigt. Tills jag efter ett tag förstod att det inte var Ebba Grön, det var dessutom på engelska. Nej det var en låt med U2, som skapade dessa sommarkänslor. Jag undrar vad som försiggår där inne i min gigantiska hjärna, har jag helt tappat fokus? Kan det vara alla soltimmarna i popcornståndet igår som kokat min fantastiska hjärna, även känd som ”Mr Fantastic”… Jag kanske inte mår så bra…

Det får nog avsluta dagens inlägg, så jag inte blir överhettad och ”motorskyddet” slår ifrån. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla er som har tankar om min övervikt. NEJ! Jag luktar inte bacon när jag står i solen för länge. NEJ! Jag flyter inte nödvändigtvis mycket bättre i vattnet. Alltså bara… NEJ! NEJ! NEJ!

Detta händer tyvärr inte särskilt ofta, så därför vill jag börja dagens blogginlägg med att gratulera Djurgårdens IF som igår blev vinnare i Svenska Cupen!

Som sagt, är man ett djurgårdsfan så var gårdagens triumf helt fantastisk! Att vinna så övertygande mot svenska mästarna Malmö FF med hela 3-0, det var snudd på magiskt. Det var många år sedan man fick fira en fotbollsframgång, inte sedan början av 2000-talet har de vunnit något. Men igår så hände det äntligen! Jag hade barnen hos mig så vi tittade på matchen tillsammans, nästan alla av oss i alla fall. Freja verkade ganska fascinerad och snappade upp en och annan djurgårdsramsa som publiken sjöng, och twinsen kom och gick lite under matchen. Jag försökte varva tittandet med att steka pannkakor samtidigt, men det gick bra. När det tog emot pokalen så satt alla barnen och tittade på vad som hände.

– Pappa nu lyfter dom upp den stora medaljburken! Ropade Freja när pokalen hissades.

Jag var mitt i pannkakssmeten ordagrant men rusade till TV:n när hon ropade.

Barnen tittade med stora ögon på vad som hände och satt kvar en stund efteråt när de filmade firandet från spelarnas omklädningsrum. Kanske har ett frö såtts nu hos barnen, kanske blir de sportfånar som sin far och väljer att hålla på Djurgården. De verkade inte tycka om Malmös supportrar i alla fall, de som kastade bengaler och var sura uppe på läktaren. Men varför ens hålla på ett lag i Malmö? Jag förstår inte ens varför de som bor där håller på Malmö, de är så stolta och viftar med sina fula Skåneflaggor. Men faktum är att en Skåneflagga är bara en nedkissad dansk flagga…

Det har ju varit en röd dag nu mitt i veckan, och det är lätt för barnen att förväxla detta med att det är helg. Så när vi tog en promenad ner till mataffären för att handla lite småsaker så fråga först Nova om det var lördag. Jag förklarade att det var ”Christ travlerday” och att dagen efter är en ”squeezeday”, men detta verkade inte riktigt landa helt väl. För vid godishyllan vid kassorna så hände det.

– Pappa! Lördagsgodis! Ropade Nova.

– Nej inte idag, det är bara torsdag nu så du får vänta till helgen. Förklarade jag och började gå till kassan.

Nova dröjde kvar en stund, sedan gjorde hon ett utfall mot godishyllan och greppade det hon ville köpa med sig hem. Det blev en lite längre förhandling än vanligt denna gång, inte nog med att det inte var lördag utan även för att hon hade valt en chokladask med exklusiv choklad för nästan tvåhundrakronor till sitt ”lördagsgodis”. Vi kom överens efter en stund och hon lämnade tillbaka chokladasken, mest på grund av att det inte var lördag. Så nu vill jag bara önska Jenny all lycka när hon och barnen ska köpa lördagsgodis på lördag när barnen är hos henne, lycka till!

I lördags mötte jag upp de fina herrarna inne på Mosebacke, solen sken på bra denna sena eftermiddag. Jag var lite sen efter att ha lämnat bort barnen till Jenny, så när jag kom var redan Tommy, Mogge och Marcus på plats. De hade till och med skaffat sittplatser! Vilken lyx, så vi satt där i solen och njöt av tillvaron medan vi drack lite öl. Sedan tog vi en promenad till en restaurang som min syster rekommenderade, den heter Brickyard. Det verkade vara ett trevligt ställe, det var fullproppat med folk i alla fall. Men vi hade tur även här och hittade platser på uteserveringen. Nu när vi gått flera hundratusen meter, eller i alla fall steg kändes det som, så var vi hungriga. Vi beställde in lite lökringar och vitlöksbröd i väntan på att den riktiga maten skulle komma. Men man blev ju nästan mätt på detta, det var oerhört generösa portioner. Så när maten väl serverades så var jag inte så hungrig längre, bara full. Men gott var det!

Sedan så tog vi en gemensam promenad bort till Medborgarplatsen tror jag, undrar varför jag minns detta så luddigt? Här tackade vi av Mogge för kvällen, sedan hoppade vi andra på tunnelbanan. Och de övriga klev av vid Gullmarsplan medan jag fortsatte till Farsta där min buss avgick. Undrar varför jag måste råka ut för märkliga människor? När jag stod och väntade på bussen så kom en äldre man fram till mig och ville småprata. Han pekade bort mot centrumbyggnaden och förklarade vad det var för musik som ungdomarna där borta spelade.

– Abdul bull bull! Det kallar jag den där musiken för, Abdul bull bull! Det är rena bebisfabriken där borta, vart är detta landet på väg? Frågade han sig och jag hörde att han talade med en brytning.

– Vart är du själv ifrån? Frågade jag honom, men då ringe hans mobiltelefon innan han hann svara på min fråga.

Hans ringsignal var för övrigt det högsta jag hört i hela mitt liv, där gör sig inte ens ”hesa Fredrik” besvär. Han pratade ganska högt också, så att den som ringde verkligen skulle höra honom. Jag hörde nu att det lät som ryska eller något annat slaviskt språk, och när han avslutade samtalet så fortsatte han prata med mig.

– Jag pratar tolv språk min vän! Hur många språk talar du? Frågade han mig.

– Eh, ja… Svenska och engelska, och sedan kan jag en hel del svordomar på finska och en skvätt tyska! Förklarade jag.

Nu kom det ett sällskap med två unga tjejer och en kille som han hälsade välkomna till busshållplatsen istället. Det visade sig att en av tjejerna förstod tjeckiska, så nu pratade de om något jag inte alls förstod. Men det var rätt skönt, nu kunde jag kliva på bussen och luta mig tillbaka i stolen med bra musik i öronen resten av bussresan. Det var rätt skönt att komma hem i hyffsad tid, så att man inte blir så trött nästa dag. Men när jag tittade på klockan hemma så förstod jag ingenting. Den var ju bara halv tolv tror jag, fasen vilken lam utgång tänkte jag då. Men vi hann ju ändå med så mycket, vi pratade om allt vi behövde och njöt av en riktigt god middag. Så jag insåg snabbt att jag nog väldigt nöjd med hur kvällen artade sig, och så vuxen jag kände mig bara sådär! Vi har funnit balansen mina herrar, så detta gör vi om tycker jag!

Under denna utekväll så var det en hel del hammarbyare ute, de hade tydligen vunnit någon jäkla fotbollsmatch… Vem bryr sig!! Haha, nej men jag är inte bitter som ni hör. Men det var även väldigt många Metallicafans ute på stan, eftersom Metallica skulle spela sin första av två konserter på Globen denna kväll. Den konserten hade jag ju mer än gärna velat gå på, men det fanns inga biljetter kvar till mig. De är ju mina absoluta favoriter, de har gjort såååå många bra låtar och konserterna är alltid asbra!

Nu slog de världsrekord i publik på Globen också, över 17000 personer fick de in i den stora bollen. En stor snackis efteråt var att bandet skänkte över 300 000kr av biljettintäkterna till Stockholms Stadsmission, bara sådär! Vilken fin gest! Men jag som följer bandet på Instagram bland annat har sett att de skänkt bort pengar efter varje konsert till någon organisation som hjälper till i samhället. Jag kan tänka mig att bandmedlemmarna tjänar rätt bra med pengar ändå, men jag tycker ändå att det är väldigt fint gjort av dem. Tänk om alla var lika generösa som Metallica…

Hockey-VM är i full gång och Tre Kronor går som tåget i turneringen! De är obesegrade och spelar emellanåt en bländande hockey att titta på, hoppas det fortsätter så genom hela turneringen så att de kan försvara guldet. Heja Sverige!

Jag tackar nu för mig, för om sanningen ska fram så blev jag nu akut kissnödig. Tack för att ni läser, önskar er alla en trevlig helg! Ha d biff!

DAGENS JERKER går såklart till Saltsjöbadens guldgosse, detta efter att han någon gång under lördagens utgång slickat på mig i smyg. Hans lille son Sigge hade haft feber hela veckan berättade han, och gissa vem som däckade i feber sent på söndagen….

Skit! Skit! Skit! Så himla onödigt, nu är jag upprörd. Det spelades ett fotbollsderby mellan Djurgården och Hammarby igår, ett derby som tyvärr Bajen vann med 1-2 efter ett avgörande mål på övertid…

Men såhär blir det ju ibland, eller så blir det ganska så ofta uppenbarligen när man hejar på Djurgården. Min gode vän Marcus postade bilden här ovan på sitt instagram, den är rätt så tydlig faktiskt. Derbyn är tydligen inte deras starka sida. Nu vet inte jag om jag tycker att Djurgården var värdiga att få vinna matchen eller ens få komma undan med ett oavgjort resultat. Straffen de fick som resulterade i en kvittering kom ju som en skänk från ovan kan jag tycka, men eftersom de inte klarar av att göra mål så var det ju välbehövligt. Sedan så gjorde den där dumma Dibba som sagt mål på övertid, jag som hade vunnit pengar på oddset om det slutat oavgjort. Så onödigt, det är vad jag känner. Men tifot var ju fyndigt i alla fall, inte så himla fint men jag gillar tanken med att det ryker ur järnkaminen.

Efter derbyförlusten så såg jag att det spelades en landskamp i ishockey mellan Sverige och Finland, där Tre Kronor ledde med 1-0 inför sista perioden. Härligt tänkte jag! Äntligen en sport där laget jag håller på är bra nog att vinna, för i ishockey är ju Sverige oftast riktigt bra. Så jag såg hur de förlorade matchen med 1-3, det var muntert…

Annars så började jag söndagen med gudstjänst i Värmdö kyrka, barnen skulle sjunga med sin kör där. Så jag sökte desperat kontakt med gud för att hen skulle hjälpa mig jaga bort derbyspöket för stackars Djurgården, men jag tror inte att jag lyckades särskilt bra med tanke på resultatet. Istället så slogs jag av en annan tanke där i kyrkan, ni vet när det ska sjungas psalm. Då står man där och försöker sjunga med väldigt tyst för att man inte kan texten eller melodin. Men istället för att inte höras så kanske man skulle ta i riktigt ORDENTLIGT så att man överröstar prästen och den där orgeln, så pass att folk reagerar och uppmärksammar en där i kyrkan. Jag hör nog hemma i kyrkan, jag känner det nu. För tänk om Anders Bagge eller någon annan från idoljuryn gömt sig bland folket där i kyrkan, så spännande! Då kommer han kanske fram, klappar mig på axeln och räcker över en sådan där guldbiljett till finalen av ”Idol” som jag nog förtjänar. Är man en sir så är man!

I lördags var det kalas, då firade vi min brors fru Sandra. Innan vi åkte dit så krävdes lite förberedelser, som att duscha exempelvis. Jag bad barnen sysselsätta sig med lite pyssel eller liknande under tiden jag gjorde mig klar. Men när jag precis klivit in i duschen helt näck så hör jag denna konversation mellan barnen.

– Nova! Prutta i den här burken! Ropade Freja uppmanande.

– Men jag kan inte, jag har inga pruttar kvar i mig! Svarar Nova lite surt.

– Vänta! Jag kanske kan klämma ut prutt! Ropar Theo glatt!

Vad tusan är detta för sorts pyssel? Haha, jag vill inte ta emot någon burk från dem i framtiden i alla fall så mycket kan jag säga. Nu stod jag lite i valet och kvalet om jag skulle gå ut och kolla upp vad de pysslade med, eller inte. Jag beslöt mig för att låta dem leka vidare, men när jag kom ut ur duschen så satt de och ritade istället. Så märkligt…

Ikväll ska jag vi fira valborg! Jenny och jag går med barnen ner till Sjöliden och firar där, det brukar vara väldigt bra. Med körsång, fiskedamm och självklart en brasa som brinner. Så jag avslutar med att önska alla en trevlig valborg, och riktar även ett stort GRATTIS till vår kung Carl XVI Gustaf som fyller år idag! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Pa Dibba. ALLT ÄR HANS FEL! Det var han, det var han som gjorde målet som förstörde hela derbyfesten…

Igår samlades alla nära och kära för att ta ett sista farväl av farmor, och begravningen hölls i Tyresö kyrka där även min farfar Bo begravdes.

Min farmor bodde ju större delen av sitt liv i Tyresö så valet av den kyrkan föll sig naturligt. Förutom min far och Sussie, som varit väldigt stöttande och hjälpsam i allt detta, så kom även min fars kusiner Hans, Jan och hans fru Helen. Även Monika (hoppas jag stavade hennes namn rätt nu) närvarade, hon har varit en god vän till familjen sedan hon och min far bodde grannar som barn om jag förstått saken rätt. Min mor och Kent var också där. Min syster Linda, Micke och Elvira likaså. Min bror Tommy var också där, och jag med Jenny och barnen.

Och detta blev ju väldigt känslosamt, något jag inte var så beredd på eftersom jag trodde att jag redan gått igenom den sorgliga processen. Jag var väldigt nedstämd och ledsen precis dagarna efter att min farmor dog, men sedan gick det över i en sorts lycka att hon nu förmodligen var på en lycklig plats med sina tidigare förlorade nära och kära. Men när man sitter där i kyrkan och prästen började prata om Gunnel så kom massor av minnen och känslor tillbaka på en gång. Och när man hörde andra snyfta så kunde inga tårar hållas tillbaka. Freja blev ledsen och tyckte det var sorgligt, det påverkade även mig såklart oerhört mycket. Nova och Theo tittade mest fundersamt på personerna omkring sig och förstod nog inte det sorgliga i allt detta. De tyckte nog det var mer spännande än ledsamt.

När vi gick fram för att lägga en blomma på kistan och ta farväl var det såklart jobbigt, men det gick bra. Tills jag såg min syster och bror lägga fram sina blommor med tårar i ögonen. Detta i kombination med att Freja blev ännu mer ledsen av att se oss andra ledsna gjorde att det brast för mig också. Det blev jobbigt och väldigt sorgligt just då. Men på vägen ut ur kyrkan så tackade vi prästen och han påtalade att även om det är en sorgens dag att vår farmor lämnat oss, så har ju redan nya generationer nu blommat fram och syftade på barnen som var där med oss. Det var en fin begravning, och jag är övertygad om att min farmor drog med sig sin nya vän Lill-Babs dit och berättade om gamla roliga minnen som vi fått uppleva med henne.

Efter begravningen så åkte vi hem till min bror och Sandra för att fika tillsammans. Det var avslappnat och trevligt att prata med varandra, många av oss har ju inte träffats på många år. Jan och Helen bor ju i någonstans i Jönköping, och Hans bor på Filippinerna. Jag tror inte vi träffats på nästan 25år, så det var kul att prata om gamla minnen och höra hur alla har det numera. Monika har vi träffat oftare hemma hos min farmor, och jag hoppas att vi alla hörs av igen i framtiden. Gunnel var ju lite utav spindeln i nätet som såg till att vi alla träffats tidigare. Men nu har vi ju Instagram och Facebook som hjälpmedel där vi kan följa varandra lite enklare. Stort tack till alla som närvarade igår, det blev en sorglig men väldigt fin begravning som även lockade till en hel del skratt. Barnen tycker jag tog udden av det sorgsna och bidrog med mycket glädje och bus en sorglig dag som denna. Och jag tror att det blev precis så som min farmor hade önskat det.

Tack för att ni läser, ha d biff!

Jag vet inte hur kändisskapet påverkar min vän sir Jocke just nu, men för min del är det helt sjukt vilken uppmärksamhet jag får helt plötsligt. Något jag inte är van vid…

Det började redan när jag var på väg till jobbet, och körde upp på riksväg 73 på morgonkvisten. Redan där märkte jag av att det bildades köer, förmodligen för att de ville titta på mig när jag körde fram i gubbsläden. Det passade förstås bra med det stora vägarbetet där i höjd med MIO-möbler (mer sponsring tack), då kunde jag se engagerad ut i min bilkörning medan alla andra körde upp jämsides och stirrade chockartat på mig. De kanske aldrig har träffat på en sir i trafiken tidigare?

Men efter ett tag så rullade trafiken på igen, fram till Skogskyrkogården ungefär. Där sjönk hastigheten en aning och jag tror att folk började lägga märke till mig igen. För nu bildades det plötsligt långa köer igen, och medan jag försökte se oberörd ut så kände jag på mig att bilarna omkring mig försökte ta kort på mig med sina mobiler där i trafiken. Jag vill dock inte sätta trafiksäkerheten på spel, så jag ber er att sluta med detta omgående! Och för er som drabbades av alla dessa köer vill jag be så mycket om ursäkt, jag hoppas dock att ni kom fram i tid till era destinationer trots köbildningarna jag skapade denna morgon.

Väl framme vid södra länken så svängde jag av mot Gustavsberg i tunneln och jag tror inte att någon upptäckte mig efter det. Detta är bra att veta för framtiden när bonden Henke ska köra runt mig i hans Bentley, att i tunnlarna kan vi skaka av oss fans och groupies. Jag blev nästan andfådd av denna morgonupplevelse, så det är nog bäst att jag ber bonden Henke att alltid ha färska smörgåsar och kalla flaskor Pucko eller Cola i Bentleyn som jag snabbt kan äta så jag inte drabbas av sockerfall eller liknande. Jag MÅSTE berätta allt som hänt för sir Jocke så han inte drabbas av liknande situationer, han måste vara förberedd på detta i hans nya livsstil….

Jag hinner tyvärr inte skriva mer, jag har fullt upp numera. Men jag ber verkligen om ursäkt till alla som drabbades av bilköerna jag skapade på 73:an på morgonen idag. Det blir nog bättre sen när bonden Henke kör mig i Bentleyn med tonade rutor så att ingen lägger märke till mig. Det är utmanande att vara en ödmjuk och jordnära sir märker jag, lite svårare än jag trodde faktiskt. Men jag växer nog in i rollen. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den fågel som troligen inmundigat en risig chorizo eller liknande och sedan släppte en rejäl ”klutt” avföring på min bakruta på bilen. Sedan rann det där äckliga och intog nästan formen av att någon ger dig fingret. Varje gång jag tittade i backspegeln så såg jag ju detta, och det kan ju enbart tolkas som om fågeln lämnat ett ondskefullt meddelande… Damn you bird!