Vilken fartfylld helg detta har varit, eller jag ganska så fartfylld i alla fall. Vi har hunnit med en hel del barnen och jag, vilket känns bra!

I fredags så var det ju skoldisco i barnens skola, så jag hann bara hämta Nova och Theo och köpa pizzor att äta innan det var dags att ge oss iväg. Freja följde med en klasskamrat hem efter skolan och mötte upp oss på discot senare. Och de hade väldigt roligt, när vi kom hem på kvällen så var det som att knäppa av en knapp så somnade alla barnen på en sekund. Själv så upplevde jag tystnaden lite som om jag blivit döv efter denna aftonen med hög musik och barn som skrek för att överrösta musiken. Härligt! Det var första gången som Nova och Theo var på disco, och de tyckte det var jätteroligt. Så vi lär gå fler gånger, det brukar ju anordnas några discon varje år så vi får hålla utkik efter nästa när det kommer.

I lördags så var vi uppe tidigt, inte för att vi behövde det men alla vaknade ungefär samtidigt runt kl.06.30 så då kravlade vi oss upp ur sängarna. Eller inte barnen kanske, de har ju en inbyggd katapultfunktion i sina små kroppar som gör att de glatt flyger upp ur sängarna på morgonen. Men Freja var lite trött denna morgon och höll sig nära mig en stund innan hon drog igång med sitt pysslande. Theo kom fram efter en stund och visade ett litet sår han hade fått ovanpå sin fot.

– Pappa kan jag få ett plåster där? Sa han och pekade på såret.

– Ja visst, men det ser ju inte ut att blöda. När gjorde du illa dig då? Frågade jag och hämtade fram ett plåster medan Theo började förklara med hela sin kropp vad som hade hänt.

– Det var i skolan. Min fot hamnade under en dörr där så att det skrapade på min fot och gjorde ett märke. Berättade han medan jag började klistra på plåstret på den lilla foten.

– Så nu är det fixat! Sa jag när plåstret var på plats.

– Tack! Jag hade mina Stålmannenstrumpor på mig men de hjälpte inte mot den hårda dörren. Förklarade Theo innan han försvann vidare in i leken med Nova igen.

Haha, ja ibland hjälper det inte ens med strumpor med Stålmannenmotiv för att skydda fötterna. Även om jag helt förstår hans poäng med att de borde vara lika hårda och tuffa som superhjälten själv, och därmed kunna stå emot en dörr som öppnas mot foten.

På lördagseftermiddagen så begav vi oss hem till min bror för trippelkalaset som skulle äga rum där. Alla familjer var samlade så vi var ganska många, det var tur att Sandra och Tommy hade bakat så mycket gott fikabröd och tårtor. Den mest uppspelta av födelsedagsbarnen var ju helt klart Svea, hon kom igång ordentligt där på kalast som bara en nybliven treåring kan. Och en av hennes favoritpresenter var ett fälgkors som min bror byggt åt henne, för det var det hon önskade sig mest av allt om jag förstått allt rätt. Lite kul är det ju faktiskt, för vilken treåring önskar sig ett fälgkors? Haha, men hon gillar ju bilar och det där barnprogrammet ”Blaze” väldigt mycket. Kanske kan någon av föräldrarna ha ett finger med i spelet också, jag vet i alla fall en av dem som är bilintresserad.

Tove då, den nyblivna ettåringen! Ja hon observerade och såg glad ut, hon åt banan också. Haha, hon brukar alltid vara så glad och lugn så hon bara satt där och softade genom hela kalaset. Möjligen blev hon lite less mot slutet, men det kan jag ju förstå. Min bror Tommy verkade helst låtsas om som ingenting hade hänt, som om han försökte mörka hur gammal han blivit. Du är gammal nu Tompa Rompa! Haha, men det var ett roligt kalas och när vi kom hem var barnen trötta efter allt lekande. Sådant kan man ju uppskatta som förälder, att de leker sig trötta så att de nästan somnar. Men helst inte innan middagen! De ville äta soppa till middag, vilket jag tyckte var en bra ide efter allt fikabröd och annat gott som de tryckt i sig under dagen. Fast det var inte så lätt att laga mat och samtidigt se till att de inte somnade, men vi klarade det! Vi åt soppa sedan samlades vi i soffan och hade en mysig kväll med lite barnprogram innan alla somnade. Två enkla nattningar på raken, vad är det som händer?

Igår var det söndag för er som inte minns det, kanske var ni bakis. Och efter två fartfyllda dagar så hade vi en skön hemmadag ihop, vilket alla verkade uppskatta. Freja berättade när hon vaknade att hon fortfarande var trött, så hon satt och vilade hos mig en stund till innan vi åt frukost. Efter det så hade jag lovat att vi skulle titta på Harry Potter och ”Fången från Azkaban”, den som Freja och jag tittade på tidigare i veckan. Theo blev lite ledsen och avundsjuk över att han inte fick se den med oss då, och när Freja berättade att hon inte tyckte den här filmen var lika läskig som de två första vi tittat på så gick jag med på att låta Nova och Theo se på denna också. Men vi passade på medans det var ljust ute, utifall det skulle vara så spännande att det blev läskigt. Och eftersom Voldermort inte är med i filmen så tyckte inte att den var så läskig, bara Dementorerna var lite obehagliga för att de hade så smutsiga fingrar enligt barnen. Filmen gillade de såklart, och är man barn så måste ju dessa filmer vara helt fantastiska att få ta del av. Annat var det på min tid, då fick man nöja sig med ”Star Wars” och ”Willow”. Men det var man såklart väldigt nöjd med på den tiden!

Efter att ha tittat klart på Harry Potter så bakade vi bullar och en mjuk pepparkaka, så att vi har lite fikabröd att bjuda på om någon vill hälsa på oss. Och bakar man godsaker så måste man självklart få smaka lite, så det gjorde vi när vi fikade efteråt. Den mjuka pepparkakan var populärast, så nu har vi tydligen bara halva kakan kvar. Så märkligt…

Vi hann även med att pyssla lite tillsammans! Detta föll sig så väl ut att vi passade på att göra detta samtidigt som derbyt mellan Djurgården och AIK spelades, så då höll jag lite koll på matchen under tiden. Theo ville pyssla en fotbollsplan, och lite gubbar att ställa ut på planen. Alla gubbarna hade namnet Messi eller Jimmy, haha! Jag föreslog att vi kunde skapa en liten dörr till vår hustomte Bert-Bruno, han som tycks ha följt med Freja hem från skolan efter att ha busat där förra julen. Detta ville alla göra! Freja gjorde en ritning på hur dörren skulle se ut, sedan klippte jag ut kartongbitar som passade att använda till detta.

Nova ville göra sin egen dörr, så då fick hon göra det. Freja var nöjd med sin ritning och tyckte jag skulle pyssla och färglägga efter hur den såg ut, och under tiden ville hon rita en bild av hur hon trodde att Bert-Bruno såg ut. Resultaten blev helt fantastiska! När vi pysslat klart så satte vi upp den lilla dörren i barnens rum och med lite tur kanske de får se vår busiga hustomte där hemma snart. Bert-Bruno är en mycket snällare och trevligare hustomte än Eddie som härjade i min lägenhet i Brandbergen när jag var yngre. Den rackarns skitgubben ska vi inte ens nämna här något mer…

Hur gick det i derbyt då? Ja det blev en tråkig och mållös historia, men med tanke på förutsättningarna så är jag nog ändå ganska nöjd över en poäng mot AIK. De är ju snäppet vassare än Djurgården i år helt klart, och ännu gladare blev jag när Norrköping vann sin match så att de sakta kommer ikapp AIK i toppen. Nu hoppas vi att de blir nervösa och tappar allt sista matcherna så att Norrköping kan vinna serien istället.

Samtidigt som jag pysslade och höll koll på derbyt så hade jag ytterligare en deg på jäsning. Jaha, vad kunde det vara då? Jag ska berätta, för efter matchen så var det dags att börja kavla ut denna deg till små runda bröd som sedan gräddades i stekpannan. Det blev pitabröd av detta, och dem skulle vi äta till middagen som bestod av hemmagjord gyros. Barnen var skeptiska och undrade vad gyros var för något, så jag beskrev det som en grekisk tacos ungefär. Då blev de positivt inställda och ville gärna smaka. Och himmelskt gott var det! Med kyckling, grönsaker, vitlökssås och pommes frites. Barnen sa att detta var deras nya favoritmat, och jag var tvungen att hålla med. Jag har gjort gyros hemma en gång tidigare men då var kryddningen inte som jag önskade, jag tror att jag hade i för mycket spiskummin och då smakar det ju skit enligt mig i alla fall. Nu vart det helt perfekt! Kanske att vi kan varva dessa tacofredagar med lite gyros nu framöver, inte för att tacos är tråkigt men detta tycker faktiskt jag är mycket godare.

Nu är måndagen avklarad, och nu tar vi sikte och rusar vidare mot nästa helg tycker jag. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bill Gates, han har vär varit med och skapat operativsystemet Windows. Idag skulle jag använda mig av ett snabbkommando på jobbet för att få upp en liten sökruta, men istället så släcktes min ena bildskärm. Och typiskt nog så var min genialiske kontorskamrat Alf ute på lunch just då, så han kunde inte hjälpa mig. Så jag fick sitta där och skämmas, tillslut så googlade jag efter en lösning på problemet och löste det hela. Men det gick ju åt massor av onödig tid till detta, och jag kommer aldrig att använda snabbkommandon mer. Jäkla Bill Gates, jävel…

I torsdags när barnen var på sin kör så satt jag utanför och väntade med en annan förälder. Då kommer en av prästerna förbi och möter samtidigt en annan kvinna som jobbar med administrationen där. De börjar skratta och pekar in genom glasdörren mot barnen där de sitter och sjunger.

– Haha, ser du där. Det är ett av barnen som har klätt ut sig till ett skelett när de sjunger. Säger prästen och ler när hon pekar för att visa sin kollega.

– Ja titta där, vad roligt! Svarade hon och de båda skrattar tillsammans.

Den andra föräldern som satt där med mig blev nyfiken.

– Är det sant, ett skelett? Frågar hon prästen och ställer sig upp för att kika in hon med.

De skrattar tillsammans och tycker att det var väldigt påhittigt av barnet att klä ut sig och fortsätter prata om detta. Tills prästen frågar mig om det kanske är mitt barn eftersom jag satt kvar i fåtöljen och låtsades vara osynlig utan framgång.

– Ja… Ja det är ju min son Theo det där. Svarade jag lite försynt.

De fortsatte att skratta och frågade lite om hans klädval.

– Ja men vad fan ska man göra då? Han ville ju inte ha vanliga kläder på sig så jag har ju inget val! Och nu får man sitta här och skämmas, fan… Röt jag ifrån och låtsades titta ut genom fönstret på något viktigt där på utsidan.

Nej, ni som läser detta känner ju mig. Inte tusan skäller jag på en präst, då hamnar man nog garanterat i helvetet. Så istället förklarade jag bakgrunden till hans klädval denna dag och de lyssnade nyfiket. Jenny hade beställt lite utklädnadskläder till skoldiscot med temat Halloween som barnen skulle gå på under fredagskvällen, och Theo ville ju såklart genast ha sina skelettkläder på sig. Därav det lite roliga klädvalet för dagen, och inte skämdes jag för det. Jag var lite stolt och tyckte Theo var cool som gick runt utklädd till ett skelett hela dagen.

Så hur gick det på skoldiscot då kanske ni undrar? Jo men det gick väl som förväntat, man blev utbuad och till åtlöje inför hela skolan när man försöker vara engagerad och klä ut sig tillsammans med barnen. Jag ville egentligen inte klä ut mig alls, men fick kalla fötter utifall alla andra föräldrar som var där skulle vara utklädda. Så jag tänkte mig något enkelt, som att klä ut mig till Papa Emeritus…

Papa Emeritus är den mörka påven som är frontfiguren i rockbandet Ghost. Jag gillar ju verkligen Ghost så varför inte göra saken enkel och gå som Papa, så fick det bli! Men istället för att tillverka hela hans mörka utstyrsel så valde jag den enkla varianten, den när han har lite ”vanligare” kläder men fortfarande är sminkad i ansiktet. Så på med myggjagare, finkläderna och fram med barnens målarfärger så att jag kunde måla ett fint Ghost-emblem på bröstet. Och såklart ansiktet, den behöver ju en dödskallemålning om man ska förstå vem jag är. Barnen skrattade åt min utstyrsel, men vi var i alla fall utklädda och begav oss till skolmatsalen där discot skulle vara. Men när vi kom fram så blev det jävel på en gång!

– Wow! Kolla vilken häftig skelettdräkt det där barnet har! Och vilket tjockt skelettspöke hans pappa är! Ropade ett barn som stod utanför entrén till matsalen och pekade på oss.

Vad nu, tjockt skelettspöke? Jag blev ganska besviken på att barnet inte såg att jag var Papa Emeritus och fortsatte gå fram mot entrén.

– STOPP! Du får inte komma in sådär! Ropade en otrevlig förälder utklädd till en stor gul eller orange bollliknande sak (kanske en pumpa) vid entrén och pekade på mig.

– Vad menar du? Frågade jag.

– Ja men vad tror du, det är förbjudet att bära mask. Barnen blir ju jätterädda! Sa pumpajäkeln bestämt.

– Vad pratar du om? Jag har ingen mask på mig, det är en ansiktsmålning bara! Förklarade jag och ställde mig och pekade på mitt vackra yttre framför den onda pumpan.

– Det är också förbjudet! Man får inte klä ut sig i ansiktet så man liknar monster som skrämmer våra barn. Du får väl läsa vilka regler som gäller innan du bara stövlar dig fram här, du skrämmer ju barnen! Sa pumpan jättehögt vilket i sin tur skrämde barnen.

– Jag har inte läst om några regler, vart skulle man ha hittat åt dessa? Frågade jag irriterat.

– På Schoolsoft! Allt man behöver veta finns på Schoolsoft, det är en digital plattform för alla lärare, föräldrar och… Rabblade den onda pumpan vidare innan jag avbröt honom.

– Jo tack jag vet vad Schoolsoft är, men det har inte stått något om några regler där. Förklarade jag.

– …en digital plattform för alla lärare, föräldrar och elever här på skolan. Du får se till att ladda ner appen! Alla föräldrar har den, se till att skaffa dig den så du kommer in i matchen lite här. Fortsatte pumpan.

– Ja ja, jag hör dig och jag har redan appen men det har inte stått något om dessa regler där som jag har fått tagit del av. Förklarade jag vidare.

– Men suck… Alla föräldrar har den så att man kan läsa om allt som händer på skolan! Åtminstone alla föräldrar som bryr sig om sina barn har appen… Du får inte komma in sådär! Fräste pumpan.

– Okej men om vi gör såhär då, kan ni släppa in oss så tvättar jag bort ansiktsmålningen på en av toaletterna där innanför entrén? Frågade jag och pekade mot toaletterna innanför dörren.

– Nej inte med ansiktsmålningen på dig, du får tvätta av dig den först innan du kommer in. Nu får du flytta på dig så fler barn kan komma fram här, det blir kö! Sa pumpan och knuffade undan mig så att hela små två barn kunde betala och gå in till discot.

– Driver du med mig? Vem fan tror du att du är som står här och domderar utklädd till en stor jäkla hemorrojd eller en omogen ful paprika, låt oss komma in nu så tvättar jag av mig där inne så fort jag kommit in! Utbrast jag högt och blev riktigt upprörd.

– Fort! Hämta vaktis! Ropade pumpan vidare in till några andra föräldrar som stod innanför entrén och pratade.

Jag blev så arg och upprörd att jag swishade entrépengarna och tryckte upp mobilen i ansiktet på den orangea paprikan så han kunde se att vi betalt. Sen gick barnen och jag in ändå, utan att vaktis syntes till…

Alltså det var ungefär såhär jag målade upp en mental bild av hur allt skulle gå till om jag klädde ut mig. Så det var ju tur att jag inte gjorde det på riktigt…

Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Jag är för lat idag för att fundera ut någon annan vinnare av utmärkelsen, så den oskrivna regeln träder därmed i kraft. Grattis Henke!

Ibland kan det väl vara roligt att få en egen dag, lite som en födelsedag. Det är där vi har valt att namnsdagarna ska få uppmärksammas, speciellt barnen gillar ju detta. För de tror ju fortfarande att det är samma sak som att fylla år…

Detta var inget undantag när vi nu skulle fira Novas namnsdag. Så egentligen får detta en liten negativ effekt till en början, när barnen först förväntar sig tårta, kalas och en presenter. Och när man förklarat skillnaden på födelsedag och namnsdag så darrade den lilla underläppen lite på Nova, men när hon förstod att detta ska firas ändå så upphörde den ledsna lilla underläppen och sedan spricker det ut i ett tandlöst leende istället. Så gulligt!

Detta är ju lite knepigt, för Nova har ju ingen namnsdag på hela året om man tittar i kalendern. Så därför får man googla och söka på namnet Nova för att hitta hennes namnsdag, och då infaller den tydligen idag den 18 oktober. Jag hade också en namnsdag tidigare, men Jimmy togs bort och ersattes av något annat namn istället. Jag borde bli upprörd, men jag har i alla fall mitt mellannamn kvar som skapar lite firande i februari. Nova betyder ”ny stjärna” eller ”plötsligt uppflammande stjärna”, ett fint och passande namn på vår bestämda och glada lilla ”starlight”! Själva firandet är inte så stort egentligen, vi pratar ju inte om något kalas här. Men hon fick en liten present i form av en squishy, sedan så får hon välja vad vi ska äta till middag med tillhörande glassdessert och avslutningsvis så får hon välja en film som hon vill titta på innan de ska sova. Hon får även en liten överraskning i och med att min kära mor och brorsan Max ska komma förbi på kvällen och fika. Det blir lite annorlunda mot en vanlig vardag, och hon får lite mer uppmärksamhet med fokus på vad hon vill denna dagen. Ett ganska enkelt koncept som uppskattas enormt av barnen. Great success!

Serien tog slut, det bara fanns inga avsnitt kvar. Så plötsligt, jag var inte riktigt beredd på detta. Nu har jag alltså sett båda säsongerna av ”Stranger Things” inom loppet av tre dagar, vilket inte är en så jättestor bedrift egentligen eftersom det bara är ungefär 8 avsnitt per säsong. Men jag passade på innan barnen skulle komma till mig, så att jag kunde ha hyffsat högt ljud på och inte behöver titta i smyg sent på kvällarna.

Som jag skrev tidigare så var den verkligen så mycket bättre än jag kunde föreställa mig, och nu ska man alltså behöva vänta ända tills nästa år innan den tredje säsongen kommer. Orättvist! Och jag kan ha tagit lite skada av serien, för när jag tittar på den fina blomman längst upp i detta inlägg så ser jag en vit/rosa Demogorgon…

Men nästa år blir ett bra år för serierna, då kommer fortsättningen på ”Stranger Things” och även den avslutande säsongen på ”Game of Thrones”. My god! Jag vill ju egentligen inte att den serien ska ta slut, men jag klarar heller inte av att titta på den så det är nog lika bra att de avslutar den nu medans den är så vansinnigt bra. Tänk så spännande livet kommer att bli då, men jag känner ju mig. Jag kommer leva i en sorts märklig misär under dessa veckor när serierna visas för att undvika diskussioner på jobbet och på sociala medier där serierna kommer att diskuteras flitigt. Sedan när de sänt det sista avsnittet så kommer jag kasta mig över detta smörgåsbord av avsnitt och suga i mig så mycket jag bara kan på en gång, I love it! Jag klarar ju nämligen inte av att titta på dessa spännande serier när de sänds och tvingas vänta en hel vecka mellan avsnitten, det är för plågsamt.

Komediserier går bra däremot, det känns inte lika jobbigt. Men jag gillar ju att ha en helkväll i soffan och sträcktitta på många avsnitt. Snart kommer säsong 11 av ”The Big Bang Theory” att levereras hem till mig, det är en av de bästa tidpunkterna på året när man får hem en hel säsong på DVD med den serien. Ingen serie får mig att skratta och må så bra som den gör, så nu räknar jag ner dagarna tills den kommer. Det sorgliga i det hela är väl att de nu börjar sända den absolut sista säsongen på TV, sedan får vi inte se dem något mer. Inga mer Sheldon, Howard, Amy, Stuart eller några av de andra roliga karaktärerna. Den kommer bli lika saknad som ”Vänner” när den serien tog slut, inget att se fram emot helt enkelt…

DAGENS JERKER går till Hollywood som med sina fina filmer och serier gör mig så beroende av deras påhitt. Sedan så bara tvingar de oss att sluta titta på sådant man tycker så mycket om när de inte behagar att göra mer av detta filmskapande elixir som min kropp och sinne behöver. Damn you Hollywood, damn you all to hell!

Men hallå där! Jag försökte mig på att göra det lite fint hemma i helgen, med fokus på det annars så ganska tråkiga badrummet. Nu var det dags att ge rummet en härlig spa-känsla!

Jag fick fina möbler till badrummet av släkten när jag fyllde år, det jag hade tidigare var en liten hurts som min farmor ägde. Men den var så gammal, och lådorna doftade stark tvål och damparfym. Nu när jag fått en ny hurts och även en hylla så var det dags att sätta kunskaperna på prov efter att ha sett på alla inredningsprogram under alla dessa år. Jag ville att badrummet skulle få en sorts spa-känsla, det var tanken i alla fall. Så att man känner ett lugn där inne med hjälp av lite härliga dofter, ljus och nya handdukar. Jag hade även köpt lite stenar eller grus att dekorera med, och i mitt huvud så skulle allt bli jättefint och bra! I mitt huvud…

Ja den besvikelse som jag hade på mitt huvud under detta lilla arrangemang var påtaglig minst sagt, och huvudvärken blev bara starkare genom hela processen. När möblerna var på plats så skulle ju dessa bara fyllas med rätt saker, och det gick bra i början när jag bytte hurtsarna med varandra. Sedan skulle jag fylla upp min hylla med saker för att ge rummet denna känslan av lugn och välbehag som man finner på ett spa, och min lilla högtalare så att man kan lyssna på avkopplande musik när man ligger där i badet. Tillslut så hade jag fått mina saker på plats och fick dessutom en hel del över av dessa dekorationsstenar när jag var klar med min hylla. Så då tänkte jag att varför inte använda lite mer av dessa stenar, så jag fyllde en liten bricka med dessa och placerade sedan en ljuslykta på det fina arrangemanget som jag sedan ställde på min nya fina hurts. Men jag hade fortfarande stenar över, fast de lade jag åt sidan nu och öppnade istället förpackningen med doftstickor som jag tänkte skulle få stå i min hylla och sprida en harmonisk doft i badrummet. När jag öppnat dessa stickor och placerat dem i sin tillhörande lilla vas på hyllan så lämnade jag badrummet som en nöjd amatörinredare.

Jag stod nu i hallen och funderade på vad jag skulle göra med de överblivna stenarna, skulle jag slänga dem eller ge dem till Freja kanske? Hon samlar ju på stenar, det märker man oftast när man tvättar hennes kläder och stenarna hon haft i sina fickor åker runt där inne i tvättmaskinen till ett härligt rasslande oljud. Men då kom jag på att jag har ytterligare en fin bricka som jag kan fylla med dessa stenar, en stor rund bricka. Den kan jag ju ha i sovrummet på min byrå, och så ställde jag dit några doftljus jag hade hemma som jag aldrig använt. När jag öppnade paketet som dessa låg i så chockades jag nästan av den starka doften som flög rakt in i min näsa, och då var ju ljusen inte ens tända. Jag ställde fram min dekorativa bricka som luktade jättestarkt på byrån i sovrummet, sedan betraktade jag mitt konstverk från dörröppningen och fick en känsla om att jag borde starta eget inom denna bransch. Men det fanns fortfarande stenar kvar, nu kanske ni undrar över hur mycket stenar jag köpt egentligen. Haha, men det var bara tre paket som totalt vägde nästan ett kilo tillsammans. När man tänker stenar så väger ju de en del, så när jag beställde dessa så trodde jag att det skulle vara små burkar. Men de var större än jag trodde och nu kunde jag fortsätta vara kreativ med dessa i övriga lägenheten. Så jag slog mig ner på soffan och klurade på vad jag skulle göra nu…

Jag har en stor lykta på golvet i vardagsrummet, den kan jag fylla med mina stenar tänkte jag! Det var inte så många stenar kvar nu, så jag hällde ut de sista på botten av denna lykta och resultatet blev faktiskt fint. När jag var klar så tittade jag på min lykta och kände mig stolt, vilken kille man är! Jag slängde allt skräp och gick tillbaka till badrummet för att ta mitt planerade bad nu när jag var klar, med tända ljus och lite mysig hårdrocksmusik. Men när jag klev in i badrummet så var det som om någon slog till mig med en snöskyffel i ansiktet, det luktade nämligen så starkt om de där doftstickorna. Jag började peta lite på dem i någon sorts tro att de skulle dofta mindre då på en gång, men det gjorde de självklart inte. Istället började huvudvärken växa sig starkare när jag vistades där inne, så jag fick helt enkelt lämna badrummet. Hjälp tänkte jag, jag får nog lägga mig på sängen en stund tills huvudvärken gått över innan jag vågade mig in där igen. Så det gjorde jag, bara för att sekunderna senare resa mig upp och springa ut ur sovrummet. Doftljusen luktade så starkt de med, så nu stod jag där i dörröppningen igen och tittade på min dekorativa arrangemang som jag tidigare var så stolt över. Fast nu svor jag tyst för mig själv istället. Jäkla luktsaker och stenar överallt! Jag gick bittert till soffan där det inte luktade så mycket alls, men när jag såg stenarna i min lykta så blev jag en smula upprörd och insåg vad jag ställt till med. Jag har ju för tusan gjort hela lägenheten till ett spa här hemma, med lukt och stenar ta mig tusan överallt! Hur kunde jag vara så blind och korkad, jag blev på riktigt väldigt besviken på mig själv över hur jag ryckts med i dessa inredningstankar. Nu kan jag ju inte vistas alls i de rummen som jag gillar så mycket! Jag höll mig kvar där i vardagsrummet en lång stund, och sedan började jag förbereda middagen. Först då lugnade huvudvärken ner sig, och jag glömde bort vad jag ställt till med där hemma. Det var först senare när jag skulle gå och kissa som jag kom att tänka på allt detta igen precis när jag skulle öppna dörren, men då var den starka doften borta. Hurra, jag kunde gå in i badrummet! Det doftade fortfarande från de där doftpinnarna men inte alls lika starkt längre. Så jag kastade av mig kläderna och hoppade raskt in i duschen, jag glömde helt bort varför jag gick dit från första början. Men duschen gjorde susen, jag kunde duscha av mig de sista upprörda känslorna och mådde genast lite bättre. Sedan smög jag försiktigt fram till sovrummet och stack in näsan där innan jag klev in, och tänka sig att det luktade mindre där också! Jag började nog vänja mig med dofterna, eller så gav doftsinnet mig långfingret och drog ifrån näsan helt enkelt. Så jag kunde gå fram till min byrå och hämta nya rena kläder utan att det hände något, vilken harmonisk känsla. Kanske hade jag lyckats med mitt uppdrag ändå, att skapa en lugn och harmonisk atmosfär likt ett spa. Eller så berodde det helt enkelt på att jag i min upprördhet nu lugnat mig och att det därför kändes så harmoniskt och bra. Nåja, det får väl räknas som en sorts framgång det med!

Det är lite saker på gång denna veckan! På onsdag kommer barnen och redan på torsdag så ska vi fira Novas namnsdag hemma. Den finns ju inte med i almanackan, utan man får googla fram hennes namnsdag för att se när den är. Men det ska vi fira lite smått hemma i vår spalägenhet! På fredag så är det skoldisco som barnen vill gå på, då följer jag med tänkte jag. Jag tror att det är ett sorts Halloween disco där man får klä ut sig, men jag vet inte riktigt. Barnen ska klä ut sig i alla fall, jag är ytterst tveksam om jag gör det. Men det beror på vad de ska klä ut sig till, kanske kräver de mitt engagemang i detta. Vi får se! På lördag ska vi fira nästan hela broder Tommys familj, barnen har nyligen fyllt år och han gör det snart så då slog de ihop firandet till ett jättekalas. Det bli mycket att se fram emot helt enkelt!

Jag blev triggad att titta på TV-serien ”Stranger Things” i helgen. Jag har ju tittat på första avsnittet tidigare, men fortsatte inte sedan av någon märklig anledning. Nu har jag i alla fall hunnit titta på hela första säsongen och tyckte den var väldigt bra. Den är lite småkuslig och spännande, sedan älskar jag hur de fått med alla häftiga detaljer från 80-talet i serien. Allt från barnens cyklar och leksaker till kläderna och bilarna. Detta toppas även med den gamla musiken i bakgrunden, wow! Det träffade helt rätt för min del, så nu har jag börjat kika på den andra säsongen så får vi se vad den kommer handla om. Jag ska även få låna den senaste säsongen av ”The Walking Dead” av Kaisa nu i veckan, så jag har mycket att se fram emot där hemma i TV-soffan! Även om jag numera bara tittar på ”The Walking Dead” för att se hur det ska sluta, för jag vill verkligen att den tar slut snart. Inte för att den är dålig, utan mer för att jag tycker de har fått lida och utstått tillräckligt med motgångar i den serien nu. Men det blir spännande att se vad som händer i denna säsongen först, för jag tror eventuellt att det blir någon form av avslutning på serien under säsongen som visas nu i vinter. Vi får hoppas på det i alla fall!

Det räcker väl så för denna gången, eller? Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke Penke Päron Pung på jobbet. Vi har varje år på företaget en omröstning där man får rösta på årets medarbetare, och han hotade att förstöra saker på min bil om jag inte röstade på honom. Jag kan ju meddela att han ligger inte ens med på min Top 40-lista över potentiella vinnare, och då är vi ändå över 40 personer som arbetar på företaget. Haha, men om han smörar lite så kanske han kan bubbla upp lite på listan. Jag har inte lämnat in min röst ännu så det finns möjlighet att påverka fortfarande.

Åh, orättvisan! Jag mår dåligt och försöker som vanligt finna en lösning på detta, men det är inte så lätt alla gånger. Åh grymma värld!

Det handlar inte om en sjukdom i detta fall, utan det är en annan sak som får mig att må som jag gör. Det handlar om en sorts separationsångest som jag inte vet hur jag ska tackla riktigt, något som börjat infinna sig de senaste veckorna. Det är när jag har haft barnen hos mig och ska lämna ifrån mig dem till Jenny för deras kommande vecka med henne. De har det bra där, så det är inte för deras skull jag har denna konstiga ångest. Utan jag har märkt att redan dagen innan jag lämnar dem så börjar jag sakna dem. Man vill bara krypa ihop i en familjehög i soffan och kramas hela kvällen, och suga åt sig av stunden så mycket man kan. När nästa dag kommer och jag lämnar dem så går det bra, men när man kommer hem till den tysta lägenheten sen är det jättetråkigt. Man går och plockar ihop deras saker som de alltid lyckas sprida ut med bravur varje vecka, sedan tvättar man deras kläder och snyftar lite när man viker ihop de små klädesplaggen till fina små högar. Man blir påmind om de små liven även fast de är borta och det blir en så tydlig kontrast mot när de är där…

Jag har rådfrågat några om de upplever samma sak och jag tycks inte vara ensam om detta. Men jag har även hört de som känner en sorts lättnad att vara barnfria, och lite så trodde jag nog att man skulle känna efter den intensiva veckan man har tillsammans. Fast det finns bara en stund på dagen när jag kan tycka att det är skönt att vara själv, och det är på morgonen när jag vaknar. Men det handlar mest om att jag inte vill bli väckt så tidigt på helgerna, barnen vaknar ju alltid runt halv sju på morgonen. Dock så frågar de bara om de får gå upp när de vaknar eller om klockan fortfarande är mitt i natten, sedan sätter de sig och pysslar eller ritar en stund. Då kan man ju ligga kvar i sängen och dra sig en liten stund, eller förflytta sig ut till soffan som jag gjort den sista tiden. Att somna om är inte så lätt med tanke på att de ju pratar och sjunger där de sitter och fixar med sitt, men det är skönt att lyssna på dem på morgonen utan att behöva blanda sig i vad de gör. De börjar bli stora nu, och när jag tänker efter så hänger nog denna separationsångesten ihop med att vi börjat ha barnen varannan vecka nu sista månaderna. Huvudsaken är ju att det funkar för barnen, sedan får jag tampas med detta själv till det går över. För det gör det väl hoppas jag?

Det råder hockeyfeber i Stockholm! I alla fall om man är djurgårdssupporter. På jobbet så pratar jag ofta om matcherna med Johnny som har säsongskort, och det har verkligen uppstått ett sug att gå och titta på en match igen. Min gode vän Jocke och hans firma tror jag sponsrar DIF hockey så de brukar också gå på matcherna, men även fraggeln har pratat om att dra till Hovet och kolla på hockey. Nu vet jag inte om Erik och Marcus har säsongskort, de har haft det tidigare. Trogna djurgårdare som de är!

Så igår var vi på hockeymatch på Hovet och tittade på när Djurgården mötte Timrå. Det var säsongens första match för min del, och det var en spännande match med många mål och känslor. Det var även intressant att se hur mitt sällskap ofta flyttade sitt fokus från händelserna i matchen till en enskild spelare, den burduse Alexander Urbom. Haha! Det var roligt och lite oväntat, men det gör inget tycker jag för Djurgården vann matchen med 7-4. En målrik match som slutade med vinst, det kan inte bli bättre. Att titta på hockey live är så himla kul, speciellt om de vinner som de gjorde igår. FORZA DIF!

Jag tog fram min varma jacka ur garderoben inför den kommande höstkylan och vintern. Då fann jag ett kvitto i ena fickan som fick mig att fundera. Vad tusan hade jag köpt egentligen…

Nu kan jag tänka mig att min gode vän Marcus ligger dubbelvikt av skratt på ett pendeltåg någonstans i Sverige. Haha, ja vad är detta tro? Jag fick fundera en stund men lyckades tillslut komma på vad det var för något jag köpt, det var en skämtleksak. Hahaha! Det blev ju inte mycket bättre av den förklaringen kanske! Men det är en liten miniräknare som man fyller med vatten, och när man trycker på knapparna så sprutar det ut en vattenstråle som träffar en i ansiktet. Det var Theo som ville köpa denna kom jag senare på, så den var inte ens till mig. Men kanske att leksaksbutiken skulle fundera på att byta namn på denna artikel i sitt kassasystem till ett lämpligare namn? Som inte väcker så mycket funderingar och kanske även inte blir så stötande för känsliga kunder.

Det får bli allt för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till det höga priset på diesel. Snart når vi gränsen för vad man har råd med, sen blir det ett besök till djuraffären. Där kan man köpa slang, det vet jag! Sen får man ställa väckarklockan på 03.00 och ge sig ut med slang och dunk för att slanga andra bilar, hur ska jag annars ta mig till jobbet sen… Kommunalt? Ja då får jag låta väckarklockan ringa klockan 03.00 varje natt sen, skulle inte tro det. Och enligt en säker källa så blir man så deprimerad av pendeltågsstationen i Handen att man vill hoppa framför tåget när det kommer. Om man tar sig dit vill säga, jag vet ju att det stinker urin i gångtunneln till stationen så att man nästan svimmar när man går där…

Är det någon som längtar efter sommaren igen? Har ni redan tröttnat på det milda vädret och de mörkare dagarna?

Inte jag i alla fall! Låt mig påminna er om hur förbaskat varmt vi hade det i somras, och hur många av oss som klagade då på värmen. Jag förverkade ju även ett av mina nio liv under en av dessa stekheta sommarnätter när fläkten slutade fungera hemma. Så jag är oerhört tacksam över det svala vädret vi har nu, även om jag är på mitt dåliga morgonhumör ibland och då är lite småsur över att det är kallt och mörkt på morgonen när jag ska till jobbet. Men det finns även mycket bra saker med detta höstmörker! Som just mörkret, att det är mörkare på kvällarna så att man kan tända lite ljus och skapa en härlig och mysig stämning hemma. Det funkar inte lika bra när det är varmt och ljust ute. Och sedan så sover i alla fall jag mycket bättre nu på nätterna när det är mörkt och svalt, det märks om inte annat på hur mycket mer utvilad man känner sig när man vaknar på morgonen. Nu ska vi inte dra några förhastade slutsatser här, för jag är alltid trött när jag ska upp på morgonen. Men jag känner mig piggare när jag väl gett mig iväg hemifrån och har bättre ork genom resten av dagen. Oftast i alla fall, men inte alltid. Så tänk på det ni som klagar på att det är för kallt och mörkt, att i somras så klagade ni säkert på värmen så njut nu av det svalkande klimatet vi har! Detta gäller inte er som alltid fryser och som trots den stekheta sommaren vi hade ändå lyckades frysa på något märkligt vis. Ni får klaga på att det är kallt, det är okej för mig.

Lotter och spel har aldrig varit min starka sida, därför undviker jag det in i det längsta. Men sedan en tid tillbaka så har jag spelat en tia eller tjuga på Djurgårdens matcher, oftast på ett oavgjort resultat. Jag har skrivit om det tidigare, att då har man ju något att glädjas åt när de inte vinner. Men igår, då fick jag en speciell känsla som fyllde hela min kropp. Att jag skulle köpa en trisslott! Nu inträffade detta precis när jag skulle lägga mig på kvällen så att köpa en lott i någon butik var uteslutet. Jag hade dessutom inga byxor på mig. Så då köpte jag en lott via Svenska spels app, en digital lott alltså. Och när man får den där känslan av att något stort kan vara på gång, då blir man jäkligt taggad av att skrapa den där lotten. Man vill ta sig tid och skrapa med spänningen hängandes i luften precis ovanför en, man skrapar en liten bit i taget. Först en, två och sedan tre symboler skrapade. Men ni vet ju, hur jag ska råka ut för dumma jäkla saker hela tiden. Titta vad som hände när jag skrapade min lott…

Vad fasen! Visst var det kul att få vinna för ovanlighetens skull, men hur spännande vart det där då? Tre likadana på mina tre första skrapningar, whats up with that? Jag som byggt upp värsta spänningen inför detta så vann jag direkt, det tog ju udden av hela upplevelsen. Nu kanske det låter som att det inte går att göra mig nöjd, så är det förstås inte. Jag är ändå tacksam över att jag fick vinna, pengarna lägger jag i sparburken till inköpet av min elbasgitarr.

Det hände en rolig sak tidigare i veckan som jag har glömt att berätta om här. Efter att jag hämtat barnen på skolan för några dagar sedan så hamnade vi mitt i rusningstrafiken. Vi brukar klara oss ganska bra i vanliga fall, men nu var det köer redan vid Nacka där de har ett pågående vägarbete. Det vänstra körfältet upphör där så man får samsas om de två övriga körfälten. Det rullade på ändå, men det gick långsammare än vanligt. Bilar kom i full fart i vänstra körfältet för att sedan kasta sig in i kön framför de andra bilarna precis innan vägen upphör, men så är det varje dag tyvärr. Så vi rullade på lugnt och stilla, men jag såg hur Freja följde bilarna som trängde sig med sin blick hela tiden.

– Men pappa det här duger inte! Ropade hon från baksätet.

– Vad menar du? Frågade jag lite förvånat.

– Kör om bilarna du med så vi kommer fram! Svarade hon.

”Det här duger inte”, vilken sjuåring säger så? Haha, jag tyckte det lät lite gammeldags och väldigt roligt! Men trots detta så motsatte jag mig hennes önskan om att trängas med de andra utan fortsatte köra lugnt och stillsamt. Det är något jag lärt mig med åren, att inte stressa upp i onödan i trafiken. Sen blir jag fortfarande irriterad på alla som ska trängas och kör vårdslöst, men jag hetsar inte upp mig för det. Det är bättre att höja volymen på musiken då istället, och har man tur så kanske låten ”Die Motherf***er Die” av Dope spelas just då. En lite hetsig och otrevlig låt kanske, men det blir mer effektfullt då på något vis.

Det är tufft att vara en världsstjärna och heta Cristiano Ronaldo just nu. Han anklagas nu för våldtäkt och sponsorer och liknande väljer att lämna honom. Än så länge så har det inte kommit någon dom mot honom, men en utredning är startad och det mediala drevet är igång för fullt. Det sistnämnda är ju inget jag önskar någon vare sig man är skyldig eller ej, eftersom media i princip nu kan förstöra hela hans karriär innan domen ens har kommit. Dock så hoppas jag att han döms om han är skyldig, det ska inte spela någon roll vem du är när du begår ett sådant fruktansvärt brott. Det framgår även tydligt i bevisningen att han efter våldtäkten ska ha köpt kvinnas tystnad, fy så vidrigt.

Själv så har jag ju aldrig riktigt gillat Ronaldo, mycket på grund av att han spelat i konkurrerande fotbollslag till de jag själv håller på i ligorna där han spelat. Men trots hans enorma talang och fotbollsmässiga karriär så har hans uppförande alltid stört mig. Han har verkat divig, arrogant och filmar mer än vad jag tycker att han faktiskt behöver och överdriver i många situationer när han spelar. Det betyder inte att han är sådan som person för det, jag känner ju inte honom. Men det är intrycket han gett mig och väldigt många andra skulle jag tro. Nu sitter inte jag och hoppas att han ska vara skyldig. Men däremot får vi hoppas att kvinnan får upprättelse om detta nu är sant, och att han i så fall döms för sina handlingar.

Glöm inte att använda reflex nu när det är mörkt ute. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som medvetet lämnar sitt skräp på marken på återvinningsstationerna. Först trodde jag att containrarna var fulla, men det var de ju inte alls. Detta måste väl bara bero på ren lathet, för han man väl tagit sig dit med sitt skräp så ska det väl inte vara så jobbigt att tömma sina påsar i rätt container. Fy så bitter och gammal jag låter, men detta är ju faktiskt riktigt nonchalant.

Denna torsdag så tog vi ännu ett sorgligt farväl, när vi samlades i Tveta kyrka för att närvara vid Niklas begravning.

Det första som slog mig var att det var så många människor som samlats utanför kyrkan när vi kom fram. För mig så var Niklas en ganska tystlåten person, men ändå social. Det betyder inte att han skulle vara en ensam person för den sakens skull, men när man såg att så många människor samlats där så förstår man vilket betydelse han haft på andras liv. Och lärdomen jag dragit av detta är att man kan göra stort intryck på andra människors liv på så många sätt, även om man kanske inte är den som syns och hörs mest alla gånger.

När vi kom in i kyrkan, som var en liten fin och intim kyrka, så fick vi ta emot ett begravningsprogram. Jag läste igenom detta och reagerade när jag såg att låten ”Karolinens Bön” av Sabaton skulle spelas i kyrkan. Det fick mig att fnittra till lite när jag läste det, och tyckte att det var ju coolt. Jag gillar den låten väldigt mycket, men att höra den i detta sammanhanget skulle bli intressant. Trodde jag i alla fall, för där satt jag stark i sorgen tills prästen talat en stund och låten började spelas. Då brast det direkt, och jag blev så himla ledsen. Jag förstod ju nu varför man valde att spela just den låten, den personifierar ju allt som var Niklas för mig. Musiken och känslorna blev överväldigande och tårarna rann för de flesta av oss där i kyrkan.

Mot slutet av begravningsgudstjänsten så var det nu dags att bära ut kistan till graven, något jag aldrig varit med om tidigare. Och när de sedan sänkte ner kistan i graven så blev allt så jobbigt påtagligt och verkligt igen, han var nu förd till den sista vilan. Alla tog nu farväl och lade en blomma på hans kista, och avlutade sedan med att krama om varandra.

Det var en vacker begravning, men samtidigt den jobbigaste jag varit med om. På min farmors begravning i våras var jag ledsnare och grät mer än vad jag gjorde idag, för saknaden av en person som funnits med mig och berikat mig genom hela mitt liv. Niklas hade jag ju inte samma erfarenhet av på samma sätt, men att förlora en människa så ung som honom är så sorgligt att det smärtar en på ett helt annat sätt. Det var så himla jobbigt och känslosamt, trots att det var en väldigt fin begravning. Och jag lider med Kent på ett sätt jag inte kan förmedla i tal, och tårarna rinner längs mina kinder här nu bara genom att skriva detta. Men att behöva begrava sitt barn, jag kan inte ens föreställa mig den bedrövelsen och sorgen. Det måste nästan upplevas som ett högljutt åskoväder inne i hjärtat. Och att det var jobbigt märktes på honom, men även för Camilla och Mattias som är Niklas syskon. Att förlora ett syskon måste såklart kännas fruktansvärt det med, men de var starka allihop. Vila i frid Niklas, kära styvbror.

Efter begravningen så åkte många av oss hem till min mor och Kent för att samlas och fika tillsammans. Nu var det en lite lättare stämning och det jobbigaste var över. Vi delade minnen med varandra, och pratade om allt möjligt som även lockade fram några välbehövliga skratt. Denna stunden behövs och är så viktig efter en begravning har jag lärt mig, man får lite distans till det man precis gått igenom och finner tröst i varandra. Och när man hör hur barnen som var där leker och busar så blir man påmind om att livet faktiskt går vidare även efter stunder som dessa. Det har varit ett riktigt tufft år, så nu får vi hoppas på att vi istället får glädjande saker att se fram emot.

Tack för att ni läser och ta hand om varandra.

Det börjar bli kallt ute nu, det märks inte minst på morgonen när man ska ta sig till jobb och skola. Man huttrar hela vägen fram till bilen och har även fått börja använda motorvärmaren nu för att undvika frostande överraskningar tidigt på morgonen.

I helgen så blev inget riktigt som planerat, men vi hade en bra helg ändå! Nova började hosta och vi hoppade därför över hennes fotbollsträning på lördagen. Istället så gjorde vi en gemensam matlista i fredags, där barnen fick välja vad de ville äta under en valfri måltid. Inte en och samma måltid, utan de fick välja en maträtt var och sedan fördelades detta över helgen. Hur skulle det annars gå, jösses! Haha! Nej men det är ett bra sätt att göra dem delaktiga i vår vecka tillsammans och låta dem vara med och bestämma lite. Freja valde inte helt oväntat tacos, Nova ville gärna ha en vegetarisk lasagne och Theo önskade hamburgare. Så i fredags hade vi tacokväll, i lördags blev det lasagne till lunch och på söndagen blev det hemmagjorda hamburgare. Jättegott alltihop! Men även jag flikade in ett önskemål denna helg, en grillafton på lördagskvällen. Ja ni läste rätt, det finns inget som heter grillsäsong. I så fall är den året om! Vi gjorde en stor grillbricka med kycklingdelar, mozzarellasticks, lite nuggets, pommes frites och annat. Och till detta fanns massor av goda såser att välja på, total lycka för mig som älskar denna typ av mat. Men även barnen tyckte detta var jätterolig mat eftersom det inte var sommar längre, och ändå åt vi så god mat. Mums!

I lördags så tänkte vi gå till stranden som ligger i närheten, så vi klädde på oss och gick ut. Jag såg att det stod massor av bilar parkerade i området och kom då på att det skulle vara något sorts lajv-event denna helgen, ni vet när man klär ut sig till alver och troll exempelvis och spelar någon form av rollspel mot varandra. Tror jag i alla fall, men jag är inte så insatt i detta. Så jag varnade barnen på vägen ut att de inte behöver vara rädda om vi möter ett troll exempelvis, att det bara är utklädda människor. De blev såklart nyfikna och ställde hundra frågor om detta så som bara barn kan göra. När vi kom ut ur porten så hörde vi musik, det kom från den gamla gården på andra sidan parkeringen. Vi gick förbi den vägen på vår väg mot stranden, och såg att det var massor av folk inne på gården som var utklädda till olika ”sagoväsen”. Det var musiker som spelade gammal folkmusik eller vad man ska kalla det för, och fullt av olika stånd där det såldes massor av grejer. Om Mogge läser detta så kan vi alla ta en paus just nu så han får skratta färdigt innan vi fortsätter, eftersom jag skrev stånd i förra meningen. Jag frågade barnen om vi skulle gå in där istället och ta stranden en annan dag, vilket besvarades av ett rungande JA! Vid ingången till gården så läste jag på en skylt att det var som en form av medeltidsvecka, med olika aktiviteter och att alla var välkomna. Så vi gick in…

Vid Odens öga! Tors hammare! Galande tuppar! Döda vildsvin! Glittrande alver! Det var som att komma in i en helt annan värld, direkt vid ingången fick man prova på smide och kunde även köpa olika fina föremål. Det var små versioner av Tors hammare Mjölner, örhängen, olika sorters krokar och massor av annat. Nova ville gärna ha något som liknade en sådan där man har på dörren och smäller med när man ”knackade” på hos folk förr i tiden, vet inte vad de heter. Den var i alla fall väldigt tung och dyr, men den ville hon att jag skulle köpa på hemvägen sen. Theo hittade ett horn man dricker ur, den ville han att jag skulle köpa till honom och ge honom när han började tycka om öl senare i livet. Haha, okej! Freja, ja hon hittade såklart ett stånd (kom igen nu Mogge) där de sålde pärlor och pyssel. Det var handgjorda pärlor i glas, de var jättefina och kostade såklart en slant. Hon tog sikte på en stor pärla, ungefär i storleken av en pingisboll med massor av häftiga motiv inuti. Men den pärlan kostade 400kr och så det var ju tur att jag hade lämnat plånboken hemma denna dagen. Då började hon förklara högt att hennes mamma alltid brukar swisha för att hon aldrig har pengar på sig, så jag ledde snabbt bort oss därifrån och pekade på ett vildsvin som hängde en bit bort där de grillade kött över öppen eld. Det gäller att vara smidig som förälder ibland!

Barnen verkade dock inte så intresserade av vildsvinet utan rusade upp på ett berg där det fanns ett hopsnickrat slott, sedan försvann de in där. Nova och Theo hörde man sedan på toppen av slottet efter en stund, de hade hittat en stege som de klättrat upp för och hade nu fin utsikt över hela den medeltida marknaden. Själv stod jag och stirrade argt på en get jag hittade.

– Bä-äh-äh-ääääh… Sa den och stirrade på mig.

Jag tittade stirrade bara tillbaka och ville inte ryckas med i något sorts spel med geten.

– Bä-äh-äh-ääääääääääh! Sa den högre.

Jag stod fortfarande kvar alldeles tyst och stirrade bara tillbaka utan att blinka, så nu började jag bli torr i ögonen. Varför gör jag detta kanske ni undrar? Jo vi har ju en historia ihop, denna get och jag. När jag var nyinflyttad i området och tyckte mig höra en gammal dam ropa på hjälp om och om igen, så jag sprang ju ut på gatan för att se vad som hände. Men det var ju bara den där jäkla geten som lät, den kan låta skithögt ibland och då låter det som att den ropar på hjälp. Så när jag trodde mig hitta den gamla damen i nöd så stod ju bara den där geten och tittade på mig med tom blick och avföring på hovarna. Nu kom Freja och räddade situationen genom att få mig på andra tankar, hon ville titta närmare på vildsvinet som hängde där. Nova och Theo följde efter, men ingen av dem trodde det var ett riktigt vildsvin. Jag försökte förklara det för dem att den skulle flås och grillas senare, men det var nog lika bra att de inte förstod att det var på riktigt för då hade nog alla tre ställt sig och skrikigt i förtvivlan. Säkert hade de velat att jag skulle köpa med mig vildsvinet hem då också så att vi kunde ”rädda” det från att bli uppätet. Istället så gick vi vidare och tittade på konstverk från en alv som hade en liten utställning med sina målningar där, men här verkade barnen mer intresserade av älvan än själva målningarna. Hon hade gröna kläder i olika material och var även sminkade i ansiktet med fina färger i grönt och guldfärgat glittter. Längre bort såg vi några andra alver som lät alla prova på bågskytte, här stormade två av tre barn fram snabbt för att skjuta pil!

Nova tittade nyfiket på hur Freja och Theo sköt pilar med stil och utan finess, pilarna flög iväg och de tyckte det var svårt men väldigt spännande. De fick god hjälp av en älva som visade hur de skulle göra, men Nova vågade ändå inte prova. Hon nöjde sig med att titta på, och när pappa Jimmy skulle visa hur man minsann skjuter orcher så avbröts aktiviteten plötsligt. Alverna var tvungna att gå till en annan aktivitet som skulle ske, men hälsade mig välkommen åter vid ett senare tillfälle. Ja, där stod jag nu med all min talang och fick inte visa vilken fräsig Robin Hood jag kunde vara. Så barnen och vi gick vidare på marknaden och blev stoppade av en försäljare som inte kunde prata ordentligt eller så talade han ett språk man inte förstod. Han ville att vi skulle köpa någon sorts bägare med dryck, men när jag frågade vad det var för något blev han grinig och sa att man skulle använda sin fantasi. För barnens skull så ville jag ju veta vad det var, men nu såg Theo att försäljaren även sålde svärd av olika sorter likt dem från ”Sagan Om Ringen”. Han ville självklart ha ett sådant, men jag sa nej till detta för att de inte var till för barn. Då tog försäljaren fram ett av svärden och sa att självklart skulle jag köpa ett varsitt svärd till alla barnen, sedan klappade han till mig med ett svärd på armen för att visa att de var lite mjukare än de såg ut. AJ! Jävla skitgubbe! Jag sa att vi nu definitivt inte ville köpa något svärd, sedan gick vi vidare. Nu började dock barnen bli trötta, de ville hem till sitt lördagsgodis som de visste att de skulle få när vi kom hem igen. Så vi lyssnade lite på musiken de spelade en stund innan vi sedan gick hem igen. Det blev ingen strand denna dag, men detta var ju mycket roligare och intressantare tyckte vi alla. Så vi får gå till stranden en annan dag istället, för efter detta väntade bullfika hemma med lite tända ljus och varma filtar. Höstkylan är onekligen här nu.

Jag gör ibland små försök att vara ”down with the kids”, att vara en trendig far som hänger med i snacket och tekniken bland kidsen. Ibland smått desperata försök faktiskt, jag köpte exempelvis tidigare ett VR-set (Virtual Reality) till vårt Playstation hemma. Detta kunde ju även jag ha glädje av och inte bara barnen, tänkte jag. Men då blev det ju jävel med den där VR-grejen, för dels var det omständigt att dra om alla kablarna så att det skulle bli snyggt och fint runt vår TV. Men när jag svurit över detta och fått allt snyggt och prydligt igen så uppstod ett oväntat problem när jag skulle prova denna häftiga upplevelse. Jag satte på mig den fula hjälmen med glasögonen eller vad man ska kalla det för, och klev in i den virtuella världen…

Wow! Det var verkligen min första reaktion, vilken häftig känsla. Jag vände mig om, tittade upp och fann hur jag var helt omgiven av den virtuella världen som i det här fallet var en sorts märklig rymd med små busiga robotar. Jag tog mig vidare in i denna upplevelse som fick mig att känna mig som ett barn på nytt, vilken häftig mackapär! Men detta var bara roligt så länge som allt styrdes av sig självt. För när man sedan själv skulle styra sig fram med sin lilla robot eller mus, vad det nu kunde vara så blev det direkt en annan upplevelse. Dels blev det för svårt och jag tappade ofta bort figuren som man skulle styra, men jag kunde tyvärr bara spela i några minuter innan jag började må illa. Jag tog av mig headsetet och lugnade ner ögonen och hjärnan en stund tills det kändes bättre, sedan dök jag in i denna underbara och magiska värld igen. Enbart för att inse att jag är för gammal för detta och började genast må illa igen. Vad fasen! Jag har aldrig varit åksjuk, heller har jag inte mått illa av att åka karuseller eller andra saker. Det är bara ostkaka som får mig att må illa! Så vad händer här egentligen?

Jag lät sedan barnen testa detta och var beredd på att de skulle uppleva samma känsla. Vi pratade om att man måste säga till om man känner sig snurrig eller konstig när man kliver in i den virtuella världen. Så jag satt precis bakom dem när de prövade, redo att ta av dem headsetet direkt om de började må illa så att de inte kräks rakt in i den dyra tekniken. Men tror ni de kände av några problem? Nej inte alls, de sträckte sina armar efter saker där inne i deras värld och snurrade runt och allt möjligt utan problem. Det fina med detta är att vi som inte har headsetet på oss kan se på vår TV samtidigt vad personen ser där inne. Men eftersom de inte kan titta åt ett håll lugnt och försiktigt utan kastade med blickarna runtomkring sig så började jag må illa av det också.

– Sådär ja, nu var lekstunden över innan pappan vänds ut och in!

Haha, nej inte riktigt så men jag fick undvika att titta på medan de testade detta. De tycker ju detta är superhäftigt, och är speciellt förtjusta i en sekvens där man dyker ner i en hajbur förbi rockor och självlysande maneter innan man träffar på en stor vithaj som nyfiket börjar naffsa på buren. Summa summarum av detta är att det är en väldigt häftig pryl, och det är häftigt vilken upplevelse det ger en. Men tyvärr så får jag väl motvilligt erkänna att jag är för gammal för att leka med denna, jag kan ju inte riskera att kräkas bara för att jag ska verka ungdomlig och ”down with the kids”…

Det får bli bra så, jag stannar där för denna gång. Nu väntar en helt ny vecka med massor av utmaningar. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den konstiga försäljaren på den medeltida marknaden som slog mig med sitt svärd. Hoppas att han blir bortrövad av dvärgar om natten som säljer honom dyrt till en hord med elaka orcher, som i sin tur försöker para sig med honom innan de tillslut ger upp och slänger in honom i en grotta för att ätas upp av bergstroll…

”Kom vatten kom, kom vatten kom. Kom vatten, kom vatten, kom vatten koooom!”

Nej, inget vatten. Trots att jag kallat in rörsmällarna från ”Fragglarna” så kommer inget nytt friskt vatten ur kranen hemma. Det är samma gamla vatten, rikt på järn och koliforma bakterier. Så man måste fortfarande koka allt vatten innan man dricker det eller borstar tänderna med mera. Min teori om att det kommunala arbetslaget som leddes av den glada göteborgaren i fredags gick hem tidigt verkade stämma, för det har inte hänt någonting under hela helgen. Mer än att någon legat hemma och uppdaterat statusen på kokrekommendationen av vattnet under helgens gång. Nu är det onsdag och det återstår att se i vilket skick vattnet är nu ikväll. Jag skrattade skrockfullt åt en person på Haninges facebookgrupp som skrev att han druckit vattnet hela helgen utan att må dåligt. Då kontrade någon annan med den fakta att det tar sju dagar innan man insjuknar efter att ha druckit vattnet. Så grattis till dig stöddiga herre som trotsat kokrekommendationen, du kan nog se fram emot flera dagar av ständiga toalettbesök och rallybajs. Hipp hipp hurra!

Vilken tur att man har familj och vänner i dessa tider av vattenbrist, inte sant? Ni kanske tror att de kommer förbi med vatten till mig då? NEJ! Nej ni har helt fel. De flesta skrattar bara åt att jag bodde i den lilla flärpen av zonområdet på kartan som omfattades av detta vattenavbrott.

Men några har även passat på att dela med sig på Messenger och annat när de avnjuter gott friskt vatten hemma. Och att de inte gärna delar med sig till mig, men att jag kan få köpa vatten av dem dyrt. Vilka jobbiga businessmen jag är vän med, dags att fylla en vattenflaska här hemma med infekterat skitvatten och sedan doppa deras tandborstar i detta nästa gång jag planerar ett besök hemma hos dom…

Jag lyckades bli sjuk här i några dagar, så onödigt. Jag jobbade i helgen och när jag kom hem i söndags så kom först huvudvärken, sedan följdes den upp av feber. Men efter att ha vilat upp mig några dagar så är febern nu borta och jag känner mig som Jimmy igen. Kan jag skylla på det dåliga vattnet tro? Haha, nej troligtvis inte. Men det är ju tyvärr sådana tider nu för förkylningar och annat, så jag hoppas för min del att jag är klar med detta för i år.

När man är sjuk så kan man ju ligga hemma och titta på film. Det gjorde jag igår när jag började känna mig lite bättre, men filmen var så dålig att jag började få andra symptom tror jag. Jag köpte filmen ”Ghost In The Shell” för länge sedan, men den har bara legat hemma sedan dess. Dessvärre har jag inte hört någon som tycker om den efter att ha sett den filmen. Jag läste dock när den gick upp på bio att den var visuellt vacker och häftig enligt våra kända filmrecensenter. Men det vägde inte upp mot hur fullkomligt korkad och dum handlingen var, så här kände jag att jag bara slösade bort min tid och stängde av filmen. Vilket får mig att fundera igen, börjar jag bli gammal? Ska jag nöja mig med att titta på nyheterna och ”Skavlan” på TV, och ”Antikrundan” när man vill lyxa till det lite kanske? Detta känns inget vidare, bäst att jag tar och tittar på filmen ”Starship Troopers” ikväll så att jag känner hur snabbt blodets ungdom pumpar runt inom mig igen. Rasczak’s roughnecks!

Vi hade brandutbildning på jobbet idag, något vi har vartannat år numera så man är uppdaterad och förberedd vid händelse av brand eller andra olyckor. Vi har ju en hel del kemikalier och annat på vår arbetsplats så detta är väldigt bra och lära sig detta. Det handlar även om hur man ska larma och underlätta för räddningstjänsten när de kommer hit och lite sådana saker. Så nu är jag ”up to date” med att släcka ruskig eld om olyckan är framme. Jag var lite som självaste Chuck Norris med brandsläckaren, elden blev rädd när den såg mig och släckte sig själv helt enkelt.

Det var vad jag hade att förmedla för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER måste jag nog tyvärr ge till mannen jag delar kontor med, Affe. Han berömde en annan kollega idag för hens fina hår som såg annorlunda ut efter att ha använt plattång eller vad det heter, och jag påpekade då (på skoj) att även jag plattat till mitt hår denna morgon. Då fick jag också lite beröm för mitt fina hår, men att jag har så kort hår att det inte syns lika tydligt på mig om jag ansträngt mig för att fixa frisyren på morgonen. Jag tackade för komplimangen och förklarade samtidigt att fördelen med att ha så lite hår är att det heller inte syns lika tydligt när man har en så kallad ”bad hairday”. Affe höll glatt med och skrattade, men jag tycker att han skrattade lite väl högt och skrockande åt detta skämt. Haha, så får man väl inte göra? Jag ska önska mig mer hår i julklapp sen bara för det…

Helgen är här! Vilken lång arbetsvecka, men nu är den snart över. Och snart är det jul!

Som jag längtar efter julen, det är fortfarande den bästa högtiden på året. Men det är ett tag kvar ändå, trots att det blivit mörkare om dagarna när man åker till jobbet på morgonen. Och för första gången i hela mitt liv så är jag klar med julklappsinköpen i god tid, vilket känns helt underbart. Då kan jag bara fokusera på att laga god julmat och skapa en skön stämning när julhelgen väl närmar sig. Men jag tycker det är ganska mysigt ändå, och välkomnar höstmörkret. Senare i vinter när det däremot är mörkt när man åker till jobbet på morgonen, och lika mörkt när man ska åka hem igen så tycker jag det blir lite tråkigare. När man inte hinner uppfatta något solljus under hela dagen. Fast vadå, solen är väl bara uppe och skiner typ fyra timmar om dagen eller något liknande på vintern så då är det inte så lät att hinna ladda några D vitaminer. Jag försöker gå ut när vi har rast på jobbet, så länge det inte blåser eller regnar förstås.

Varför blev det såhär nu då, att jag inte får dricka vattnet hemma? Min goda herre Marcus upplyste mig om detta idag, att dricksvattnet i centrala Handen ej är tjänligt och måste kokas. Precis lagom till helgen och allt, det skulle inte förvåna mig om de kommunala arbetarna tar ledigt över helgen och fortsätter att utreda detta på måndag.

– Nu är la klockan 13 gubbar, dags att stänga ner för idag. Hehe! Gött med helg gubbar!

– Men vi är ju nästan helt klara, det är ju bara den här trappuppgången på Getporsvägen kvar. Ge oss 10 minuter så är allt klart sen!

– Nej nej nej vi måste sluta nu, men det är la en dag på måndag också. Hehe! Helg gubbar, tacos och öl det är la gött!

– Men kom igen, vi gör detta klart nu så att alla som bor i området kan få en bra helg. Det blir ju inte så mycket övertid, och det är ju för en god sak. Jag har sett en kille med tre små barn som bor i den här trappuppgången, och jag tror att han och alla andra skulle uppskatta om vi löste detta nu.

– Jag förstår hur du tänker, men det är la fel. Så jobbar inte en kommunalanställd, vi har la fasta arbetstider och det är inget man ruckar på i första laget. Klockan är 13 nu och jag måste hinna hem till mina eftermiddagssåpor på TV, se så kom här nu då. Den där snubben du tjötar om han klarar sig nog, lite rännskita har la väl ingen dött av va? Hehehe! Rallybajs gubbar!

Det var förmodligen så pass nära att detta skulle vara klart tills jag kom hem. Och se själva på bilden var nära det var att jag slapp bli drabbad av detta, vad är det för en jäkla utstickande flärp där på kartan som gör att jag blir drabbad. Kunde de inte dragit lite rakare linjer där jag punktat upp det på kartan så hade jag ju klarat mig, men nej…

Inom det röda området, vi som bor där måste alltså koka vårt vatten eller köpa vatten på flaska i butik. Jag vet en som jobbar på kommunen, kanske är det dags att vädra sitt missnöje med detta för den personen nu. Nej just det, alla kommunala arbetare har ju slutat för dagen. Fasen också!

Det går bra för Djurgården i ishockeyn just nu, och det är riktigt kul att titta på dem när de spelar. Jag har ju egentligen alltid föredragit ishockey före fotboll, men av någon anledning så har jag varit mer engagerad i fotbollen de senaste åren. Men nu börjar det gå tillbaka igen, och ishockeyn börjar bli riktigt intressant. Fotbollsspelarna borde ju skämmas eller något i år, det blev ju inte alls den säsongen jag förväntat mig. Visst har de tappat många bra spelare, men lite bättre trodde jag nog ändå att det skulle gå än vad det har gjort.

I ishockeyn däremot så har de i år ett av det bästa lagen jag sett på länge, med flertalet offensiva spelare av hög kvalitet. Backarna däremot ser lite tunnare ut än vanligt, men det brukar bli bra ändå tack vara den fantastiska backtränaren laget har. Och sedan har ju målvakten tagit enorma kliv i sin utveckling sista åren och är nu en av Sveriges absolut bästa. Jag tittade lite på matchen mot Mora igår och men tyckte att Hovet kändes ovanligt tyst, det som brukar vara ett sådant jäkla drag på publiken där. Det kan dock hänga ihop med att publiken runtom i Sverige protesterar mot hur SHL sköts, men vet inte om det var enda anledningen eller om det kanske inte var så mycket folk på plats bara. Men jag blev glad när jag hörde klacken sjunga ”Sjung nu högt för Djurgårn vårat lag” och mindes tillbaka till den gamla goda tiden när fotbollsmatcherna spelades på Stockholms Stadion. Du kanske minns det Jocke, eller kanske ni Erik och Marcus? När det lät som att hela stadion sjöng ”Sjung nu högt för Jimmy våran kis” istället och att det var mig alla sjöng om. Så upplevde jag det i alla fall, jag vet inte om mina vänner håller med mig och det känns inte lika viktigt längre. Så nu kör vi, mot SM-guldet!

I helgen ska det jobbas, och om jag var taggad inför detta tidigare så är jag märkligt nog inte lika taggad nu längre när helgen står framför dörren. Haha, nej det kommer gå bra men efter veckans omständigheter så skulle jag faktiskt bara vilja ta det lugnt hemma och landa lite i allt som hänt. Det kanske jag gör ändå, vi får se. Sedan så har Jenny beställt hem en lastbil till radhuset som vi ska fylla med skräp från förrådet och vinden. Det har ju samlats ihop en hel del gamla prylar genom åren, men det blir skönt att få detta avklarat så är det gjort sen. Vi slipper i alla fall åka till soptippen med allt skräp sedan, utan det löser den som lämnar lastbilen där vad jag har förstått. Blir jag tvungen att köra allt till tippen så kommer det inte landa väl kan jag säga, det finns som sagt få ställen som jag avskyr mer än just soptippen eller återvinningstationen som det egentligen heter. Men så ser i alla fall helgen ut, hoppas ni andra får en lika intressant helg!

Vi kanske skulle ta och runda av där för denna gången, ja det gör vi. Wrap it up! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till ett förslag jag hörde på nyheterna igår angående att man ska byta ut bokstaveringsnamnen i alfabetet för att göra det mer jämlikt. Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer-förbundet har lagt fram ett förslag där man ska byta ut flera utav namnen till kvinnliga och utländska namn… Alltså någon får gärna förklara för mig varför detta är så viktigt att ändra på, vet de flesta ens vad bokstaveringsalfabetet är? Adam = A, Bertil = B och så vidare. Jag tycker det finns massor av saker vi kan förändra och göra mer jämlikt i samhället, men så väljer de att fokusera på detta. Varför? Varför är detta viktigt? Jag tycker personligen att detta bara känns onödigt, det kan inte ha en stor påverkan på människors liv och göra en betydlig skillnad för att förbättra kampen mot ett jämlikare samhälle. Jag tänker att detta måste ha kostat en hel del pengar och resurser att bara presentera ett sådant förslag, och att det mer blir en sorts mindre symbolisk förändring snarare än att det faktiskt ger någon effekt. Men jag är ju snart gubbe och trångsynt. Försvarsmakten gick genast ut och tyckte detta var en bra intention men ett dåligt förslag, de är väl de som faktiskt använder sig av detta dagligen i deras verksamhet. Och deras argument att det skulle vara för svårt och ta för lång tid att lära om sig det nya bokstavsalfabetet köper jag inte riktigt, för det tror jag man kan lära sig om man bara ger det lite tid. Men just bokstavsalfabetet skulle jag nog hellre se att vi byter till det engelska bokstavsalfabetet i så fall, än att lägga tid och energi på att göra om vårt egna här i Sverige. Och att man i så fall förändrar det internationella bokstavsalfabetet och inkluderar mer kvinnliga namn, men att detta är något man kan göra på sikt längre fram när man kommit tillrätta med de mer avgörande frågorna (löner, arbets- och samhällsvillkor, allas lika värde och förutsättningar m.m). Men som sagt, jag lyssnar gärna på er som anser att detta är av stor vikt för jämställdheten och ni får gärna förklara varför det är en viktig prioritering i sammanhanget. Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra uppfattning.

Igår började dagen så himla bra, jag var så lycklig att jag trots min enorma kroppsvikt faktiskt svävade lite på moln. Men dagen tog tyvärr en fruktansvärd vändning.

Jag fick för några dagar sedan reda på att Metallica ska komma till Sverige och spela igen, nästa sommar för att vara exakt. Och som gammal medlem i deras fanclub så erbjöds vi så kallade ”Fifth Member’s” att köpa biljetter innan de släpptes till allmän försäljning senare i veckan. Om det fanns några som helst tvivel för mig att köpa biljetter, vilket det såklart inte fanns, så blev de som helt bortblåsta när jag fick reda på vilka som ska vara förband åt dem på Europaturnén… Ghost! Så jäkla coolt! Först Metallica som är mina absoluta favoriter, och så kryddas kvällen med mina nya favoriter Ghost så att jag får uppleva båda dessa fantastiska rockband samma kväll. Det var ju bara att sitta redo med mobilen när biljetterna släpptes för att boka…

Och jag tycks ha haft turen på min sida, för jag lyckades boka två biljetter till konserten. Fler fick man inte boka under detta förköp. Så när jag lyckats smälta att jag fått tag i biljetterna så blev jag fullkomligt lyrisk av glädje! Inte sedan min första Metallica-konsert under mitten av 90-talet lyckades jag köpa biljetter vid biljettsläppet, och slapp köpa dyra biljetter i efterhand. Så nu kunde man unna sig att boka in sig på ett hotell i samma veva, och kan sova över i Göteborg efter konserten. Ja den äger rum på Ullevi i juli, men nu är konsert och hotell bokat. Jag ska till Sveriges baksida och njuta av vad jag tror kan bli en av de bästa konsertupplevelserna på många år. Hell yeah, Metallica och spöken!

Tyvärr så nåddes vi i familjen av ett väldigt sorgligt besked senare samma dag. Min mor och Kent ringde, och berättade att Kents son varit med om en bilolycka. Så pass allvarlig att han avled. Allt känns så himla sorgligt, och man vet inte så mycket mer om olyckan i dagsläget. Han och jag stod kanske inte varandra så väldigt nära, men vi har ju träffats och umgåtts i flera år. Utöver de vanliga familjehögtiderna så har vi även varit på några konserter tillsammans, så han lämnar ett tomrum efter sig. Och jag märker själv att jag varit disträ nu under dagen och tänkt mycket på honom. Han var en riktigt omtänksam och trevlig kille med en härlig humor, det är så jag kommer minnas honom. Och att han hade så fint skägg. Nu får vi stötta och ta hand om varandra, familjen håller alltid ihop. Att förlora någon som är så ung och på ett sådant sätt kommer alltid som en chock, jag kommer sakna dig. Vila i frid.

Ja det är så hemskt när någon tas ifrån oss, men tack och lov så är vi en stark familj som stöttar varandra i vått och torrt. Så vi kommer ta oss vidare ur detta också tillslut, men det får ta den tid det tar helt enkelt. Jag inser nu att detta är den tredje i år som nu lämnat oss, så det känns inte så kul alls. Först min fina farmor Gunnel i våras, sedan så gick vår härliga Eva bort här nyligen. Gunnel och Eva var båda sjuka på ålderns höst och hade levt fantastiska liv med massor av humor och kärlek. Det känns därför mycket jobbigare när en som dessutom är yngre än mig så hastigt lämnar oss, han som hade hela livet framför sig. Men vi får minnas dem och den tid vi haft tillsammans, på så sätt lever de ändå vidare i våra hjärtan en lång tid framöver.

Tack för att ni läser, ha d biff!

Ibland blir jag bara så arg på otroligt elaka människor som bara hittar på skit och elände för att skada andra. Detta är det senaste som hänt…

Vi fick förra veckan ett meddelande från skolchefen på Värmdö, där vi blev uppmanade att hålla koll på något som kallas för Momo. Nu har jag hört olika saker om detta och vet inte vad som är sant längre, men det verkar ju vara något riktigt dumt jäkla påhitt i vilket fall som helst. Momo är en läskig figur som man kan hitta på Youtube bland annat, och Momo utmanar våra barn att utföra och göra olika saker. Som en sorts utmaningslek, där utmaningarna bara blir värre och värre. Och när barnen är så rädda att de vill sluta så blir de skrämda att fortsätta på något vis. Den egentliga anledningen sägs också vara att Momo hackar mobiltelefoner när barnen börjar utföra dessa utmaningar, men jag vet inte riktigt om det stämmer. En annan förklaring är att Momo bara är till för att skrämma barnen och inget mer, lite som ”Svarta Madame” eller vad det hette förr i tiden. Sådant här är i grund och botten bara så jäkla onödigt enligt mitt tycke, och jag kan inte förstå tjusningen i att skrämma barn på det här sättet. Tack och lov så har Nova och Theo inte hört talas om Momo alls, och de kollar inte heller så mycket på Youtube. Freja hade hört andra barn i sin klass berätta om Momo, men ingen verkar ha tittat på det utan berättade bara för varandra att det var något jätteläskigt som skrämmer barn. Freja tittar ibland på Youtube för att se hur man gör eget slime och lite sådana saker, men hon verkade inte alls vara nyfiken på Momo utan vi tittar på Youtube tillsammans nu tillsvidare. Så att hon slipper se den där läskiga figuren, och förhoppningsvis drar detta påhitt bara förbi och blir aldrig någon intressant sak för barnen. Så har ni barn som tittar på Youtube så kan det vara värt att prata med dem om detta. Titta på bilden här nedan själva så får ni se, är det inte vidrigt?

Nu är det förkylningstider och för att piffa till tillvaron lite så köpte jag något på kryssningen som barnen länge pratat om. Det är en bricka med godis som ser ut som sushi, med skumgodisar och andra sladdriga saker. De tyckte detta var jättekul när vi dukade fram brickan och smakade på allt tillsammans, de berättade om varje godisbit redan i förväg för de hade sett barn äta detta på Youtube. Vi hade onekligen olika åsikter om hur detta smakade, där barnen tyckte detta var jättegott och rolig. Medan jag tyckte att det smakade sådär, det var väldigt mjukt och färskt godis men smaken var inget vidare enligt mig. Är det någon annan som testat detta kanske? För barnen så var det en succé, och de är väl ändå målgruppen med detta upplägget kan jag tycka. Testa själva!

Ungefär en gång i månaden så åker vi till den stora godisbutiken i Vendelsö, den är typ gigantisk! I lördags var vi där igen, och vi har ett nytt upplägg när vi väl kommer dit numera. Förr så sprang kidsen åt olika håll direkt när vi kom in i butiken, eftersom det finns så mycket gott att titta på där inne. Men nu gjorde vi så att de fick välja en stycksak (klubba, kinderägg m.m) vid en hylla, så de stod och kollade på detta under tiden jag plockade godis till oss alla. Sedan när jag var klar så valde de vad de ville ha för stycksak och så betalade vi och kunde harmoniskt lämna godisbutiken för denna gången. Freja valde en liten toalett som var fylld med pulver, och i denna skulle man doppa en tillhörande klubba och smaska i sig pulvret. Nova och Theo hittade något som fanns när jag var barn, nämligen små paket som innehöll ett djur av gelé som man klistrade fast på handen. Sedan skulle man gå och slicka på detta godisdjur tills det försvann, en väldigt kladdig historia. Men de tyckte det var roligt, Nova köpte ett paket med olika havsdjur och Theo med ett paket med otäcka insekter. Och en kul diskussion utspelade sig i bilen på vägen hem när de ville byta några figurer med varandra.

– Vill du ha en brännässla av mig Theo? Frågade Nova och vi var fler som reagerade på vad hon egentligen menade.

– Men det där är ingen brännässla Nova, det är en giftig manet som man kan bränna sig på! Förklarade Freja tydligt.

Då ville Theo inte ha den längre, eftersom han fick för sig att han kunde bränna sig på den och bli förgiftad. Detta krävdes en hel del förklaring för att få Theo med på banan igen, men sedan bytte de med varandra och allt var frid och fröjd.

Till middag i helgen lyxade vi till det med hemmagjorda pizzor, där vi sista gångerna slutat att köpa den där färdiga pizzadegen och istället gör vår egen. Och det blir så himla gott! Nyttigt också, och egologiskt! Det finns ett recept på pizzadeg av Jamie Oliver som jag nämnt tidigare, som smakar gott och fungerar om ni inte lämnar överbliven deg i kylskåpet som jag gjorde vid ett tillfälle. Då det blev en olämplig degexplosion som jag redan skrivit om här på bloggen en gång tidigare. Men använder man upp all deg så går det utmärkt, och det finns även några recept där man använder bakpulver istället för jäst om man har lite bråttom. Det blev bra resultat även den gången, men nu hade vi tid på oss så då lät vi degen jäsa innan vi använde den. Och när jag började baka ut alla pizzabottnar så kom Theo skuttande in i köket.

– Vad gott det luktar här, är pizzorna klara snart? Frågade han nyfiket och lade näsan i mjölet.

– Nej du måste berätta vad du vill ha på din pizza först, sedan kan jag skicka din pizza i ugnen först av alla om du är hungrig. Förklarade jag.

Theo berättade vad han ville ha på sin pizza sedan sprang han iväg, men kom tillbaka efter bara någon minut igen.

– Är pizzan klar nu? Har du ugnat min? Frågade han och tittade nyfiket in i ugnen.

– Haha, nej den har precis åkt in i ugnen nu. Men jag lovar att säga till så fort den ”ugnat” färdigt. Sa jag och skrattade åt hans roliga uttryck.

Den skulle jag kanske ha sparat, så hade jag haft ytterligare material till ett avsnitt av den nedlagda serien ”Smalltalk” här på bloggen. Men det får bli en annan gång.

Barnen har ju spelat fotboll nu i några veckor och gillar det som tusan. Nova och Theo började först spela i samma lag, men nu spelar de respektive flick- och pojklag för deras årskull. Och att se dem och de andra små barnen spela är ju bara för roligt, haha! Om vi börjar med Nova så var hon ju väldigt aktiv på sin fotbollsträning nu senast, ända tills det började spöregna och blåsa ordentligt. Då bara ställde hon sig stilla och såg riktigt sur ut, och rörde sig inte ur fläcken. De andra barnen sprang runt och spelade vidare, men inte Nova. Inte förrän ovädret blåste förbi efter en stund, först då deltog hon i träningen igen. Men efteråt var hon väldigt nöjd, men förklarade att hon inte vill spela fotboll när det regnar. Det kan ju bli lite svårt, men hon får se till att bli riktigt bra och bli proffs i Spanien eller i södra USA där det inte regnar lika mycket. Men hon har en grymt bra och resolut inställning när hon spelar, och viker inte undan utan går hårt på bollen som det heter i fotbollstermer. Men det var ju lite så jag misstänkte att hon skulle spela, det är ju en del av hennes personlighet kan jag tycka.

Theo då, ja han ville vara målvakt i den sista matchen han spelade. Det var det värsta jag själv visste när jag spelade fotboll som barn, att stå i mål. Men han gillar det! Och tränare förklarade för alla som skulle stå i mål under matchen, de var några som skulle dela på målvaktsposten, att man ska rusa ut mot motståndaren för att göra sig så stor som möjligt. Detta tog Theo till sig, och när motståndarna anföll för första gången så sprang han snabbt ut och sparkade stenhårt bort både boll och motståndare, vilket dessvärre resulterade i en straff. Först trodde han att han skulle få slå en straff bara för att han räddade bollen så bra precis innan, och blev lite chockad när det visade sig att det var tvärtom. Under matchens gång så kom Freja och Nova springandes lite då och då för att titta på matchen, annars var de trötta på att sitta still så de sprang iväg och klättrade i en park längre bort. Men varje gång de kom så ropade de och vinkade till Theo, och han ställde sig och vinkade glatt tillbaka utan någon som helst koll på vad som hände i matchen. Vilket resulterade i ytterligare baklängesmål. Jag förklarade för Freja och Nova att de inte får distrahera honom när han spelar, speciellt inte om han är målvakt. De lyssnade, men det var inte till så stor hjälp för laget var inte helt fokuserat denna dag. Det kom lågflygande flygplan var och varannan minut som flög förbi idrottsplatsen, och varje gång stannade Theos lag upp och vinkade åt flygplanen. Medan motståndarna som var vana vid detta eftersom det var deras hemmaplan, ostört kunde göra mål vid dessa tillfällen. Sedan när Theo spelade som utespelare så hände det andra roliga saker. Bland annat så sköt målvakten ut en långboll som alla började jaga efter, med Theo i täten. Då såg jag att han tittade ner på sina egna fötter och ben, och var väl så imponerad över hur fort han sprang att han helt missade att motståndarna tog bollen och sprang åt andra hållet. Theo fortsatte bara springa rakt fram i full fart tills han efter en stund såg att planen tog slut och undrade vart alla andra hade tagit vägen. Haha, vilka minnen de ger oss som tittar på detta varje vecka. Nu mötte de ett bra lag som tyvärr gjorde många mål och vann matchen med 8-2, men Theo var i alla fall väldigt stolt efteråt över att ha fått stå i målet under matchen. Nu är nog hans fotbollssäsong över för i år eftersom de inte har några tränare som kan fortsätta över vinterhalvåret. Så vi får se om han hittar något annat att göra då istället.

Freja spelar ingen sport eller så just nu, men vi får se vad hon vill hitta på längre fram. Hon pratar istället just nu om allt hon lär sig i skolan, senast så var det några engelska fraser. Men hon var väldigt duktig och lärde sig snabbt! Hon kan presenteras sig själv och berätta vad hon heter, tala om hur gammal hon är och även berätta vad hennes syskon heter och hur gamla de är. Riktigt imponerande, och när jag frågar henne om detta på engelska så svarar hon helt rätt. Vilket kanske fick detta med engelska språket att stiga henne åt huvudet lite…

– Pappa vad betyder ”twenty”? Frågade hon när vi åt middag.

– Twenty betyder tjugo. Svarade jag då.

– Okej då vet jag, men vad betyder ”twinty” då? Frågade hon vidare.

– Det vet jag inte, om det inte är ”twenty” man föröker säga men att det låter som ”twinty”. Jag vet faktiskt inte ens om det finns något som heter ”twinty”, men jag kan inte alla engelska ord så det kanske det finns. Förklarade jag.

– Jag kan alla engelska ord nu. Svarade hon och tackade sedan för maten innan hon gick därifrån och lämnade mig som ett fån vid bordet.

Haha, vad ska man göra i alla dessa situationer när de liksom bara sätter en på plats? Eller på pottan som man också kan kalla det. Roligt är det i alla fall, de förgyller verkligen varje dag med roliga uttryck. Freja ritade även en väldigt häftig teckning i skolan som hon sedan tog med sig hem, där hon ritat och förklarat sin familj på engelska. Titta på detta, och observera den fantastiska stavningen!

Lägg även märke till mig på bilden, jag fick nämligen en rosett i håret eftersom jag inte kan ha det på riktigt. Vet inte om det var av godhet eller om detta är mobbing…

Nu tackar jag för mig, det blev mhcket om barnen i detta inlägg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till grundaren av äckliga Momo…

Kära läsare! Om ni visste vilken actionpackad helg jag haft, jag känner mig som självaste Arnold Schwarzenegger här just nu. I fredags så nalkades det ju en riktig piratkryssning med de fina herrarna, och 1500 andra resenärer förstås.

Jag tar allt från början så att ni får en inblick i vilket tufft liv jag lever, haha! Vi hade fotografering och personalmöte på jobbet i fredags eftermiddag. Jag fick lite motvilligt ha på mig min vita rock, men såg inte alls lika sexig ut som George Clooney gjorde i ”Cityakuten” när han vann omvärldens hjärtan i sin vita rock på TV. Jag kände mig mer som Batman i en felaktig utstyrsel…

Men efter fotograferingen och personalmötet så rusade jag till bussen för att ta mig till Slussen där den första av de fina herrarna skulle möta upp mig, herr Mogge! Han stod sådär sexigt lutad mot väggen vid tunnelbanestationen som bara han kan, vilken kille. Vi hade nu gott om tid på oss innan vi var tvungna att bege oss till båtterminalen i Värtahamnen, så vi beslutade oss för att knalla in på Eken en snabbis och ta en kall öl. Det gjorde vi, och när ölen tog slut köpte vi en ny. Då kom även den tredje herren i sällskapet för ansluta sig till oss på Eken, herr Tommy! Han hann ta en öl med oss innan vi var tvungna att sakta röra oss mot båtterminalen, där den fjärde och sista herren i sällskapet skulle möta upp oss. Vi hoppade på bussen och nu litade jag helt och hållet på att Mogge skulle visa vägen som han gjort så många gånger förr, vilket han också gjorde. Men det blev lite tokigt, för vi kastade oss av bussen lite i panik där vi trodde att vi skulle kliva av men det blev inte bra. Vi klev istället av i Frihamnen, och fick gå en lång LÅNG promenad till rätt hamn. I början var det uppfriskande, men sedan började jag bli lite arg på Mogge för att han lurat av mig från bussen så långt ifrån båtterminalen. Han räddade dock upp situationen lite genom att bjuda på ett tuggummi längs vägen. Efter att ha vandrat ungefär lika långt som Frodo i ”Sagan Om Ringen” när han och Sam skulle ta med sig ringen genom Midgård till Domedagsberget, så såg vi nu äntligen vår båtterminal. Där satt den sista i sällskapet och avnjöt en kall öl på uteserveringen, herr Marcus! Efter vår långa vandring så var jag törstig, hungrig och kissnödig. Så jag började med ett dramatiskt toalettbesök, där jag måste ha glömt bort hur otroligt stark jag faktiskt är genom att slita loss toalettsitsen när jag skulle lyfta upp locket. Det kan vara den saken jag har mest gemensamt med Arnold, styrkan liksom. Så där stod jag nu med hela toalettsitsen i handen och funderade över mitt nästa drag…

Om vi lägger den lilla incidenten åt sidan för en stund och blickar framåt istället, så bordade vi tillslut vår båt och intog hytten där så himla mycket skulle hända. Till vår förvåning så fann vi märken på ena väggen av vad som såg ut att vara från en kniv. Och på baksidan av hyttdörren fanns ett stort rivmärke, troligen från en Velociraptor. Hur detta skulle ha utspelat sig vet ingen med säkerhet, men min teori är att dinosaurien kände lukten av winegums eller människokött i hytten och kom springandes. Jag generaliserar lite här nu och tänker att det var en finsk man i hytten som var beväpnad med en kniv, kanske var han en byggarbetare eller något. När Velociraptorn stormade in i hytten försökte mannen kasta kniven på dinosaurien men missade och träffade väggen.

– Vänta sig lite här nu lilla ödlan! Sa mannen bestämt med grov finsk brytning.

Han sprang sedan fram och hämtade kniven, sedan klättrade han upp på sin säng igen och kastade kniven i ett nytt försök att träffa den hungriga dinosaurien. Men misslyckades troligen och blev dödad och uppäten. Velociraptorn var nog inte lika smart som de vi fått se i ”Jurassic Park”, för när den inte kunde öppna hyttdörren så klöste den hårt med sin stora klo till tånagel så att det blev en stor repa på dörren. Sedan fick den tålmodigt vänta på att städpersonalen skulle komma nästa dag och då smet den ut igen, den kan mycket väl ströva runt på Åland för tillfället.

Nu får ni ursäkta om jag inte minns exakt allt och i vilken ordning allt hände, jag får skylla på den där jobbiga toalettincidenten tidigare eller något. Men vi installerade oss i hytten och jag tog en snabb dusch innan vi gick upp och satte oss i en av barerna och lyssnade på en trubadur som sjöng låtar av bland annat Orup. Stämningen var på topp och folk sjöng med i sångerna. Det finns numera på film faktiskt, utan att säga för mycket. Tommy skaffade sig snabbt en av många nya vännner att prata med under denna kryssning. Sedan så var det dags för middag och en god buffé intogs, alla åt och drack sig väldigt mätta. Vi rusade sedan vidare till taxfreen för att kolla in utbudet där och köpa lite vatten i förebyggande syfte, och kanske en och annan longdrink. Allt detta tog vi med oss till hytten, där vi nu började jobba på kvällens form. Vi riggade upp en högtalare som skulle spela dundrande bra musik som lätt skulle få oss på partyhumör, men då uppstod det en rolig situation. Högtalaren var placerad vid hyttens fönster, och jag som skulle spela upp musiken från mobilen stod borta vid hyttdörren för att koppla in mobilladdaren. Musiken startades och jag ställde mig bredbent och frågade de andra herrarna:

– Är ljudet bra där borta eller ska jag sänka volymen?

Alla började skratta, som om det skulle vara någon större skillnad från där jag stod två meter bort. Men det jag tänkte var att det kanske lät mycket högre vid fönstret än vad det gjorde borta hos mig. Nu var skadan redan skedd och det blev en hel del skratt och gliringar om detta under resans gång. Det spekulerades även i om vår hytt var så stor att den var uppdelad i två olika tidszoner. Haha, så himla kul vi har det ombord på båten alltså!

Kvällens artist var Robin Bengtsson, men hade vi varit lite coolare så skulle vi ha bokat kryssningen på lördagen istället när Nordman skulle uppträda. Nu fick vi nöja oss med Robin, och han var helt okej ändå. Han spelade några coverlåtar och även sin schlagerdänga som han vann med för något år sedan. Inget för mig, eftersom jag inte uppskattar Melodifestivalen alls. Men övriga låtar var bra, och Robin följdes sedan upp av ett coverband som spelade riktigt bra låtar från 90-talet. Nu var det ganska fullt med folk, och Tommy skaffade sig ytterligare en ny vän att prata med. Ju längre kvällen led desto fullare blev många av resenärerna ombord, och ibland uppstår det missförstånd. Mogge och Tommy agerade flitigt fredsmäklare under kvällen vid flera tillfällen, så Marcus började kalla dem för ”fredsmäklarna från Tyresö”. Lite roligt, men vi klarade oss undan problem. Om man inte räknar med Robin Bengtssons låt ”I cant go on” som fastnat i huvudet på mig, och den är ju inte ens bra. Tillslut fick jag nog och beslutade mig för att göra kväll, jag ställde mig upp och tackade för mig. Precis då blev jag lite full, tajmingen var perfekt så jag började gå till hytten. Klockan var kanske ett på natten, så det var inte jättesent. Men med tanke på att jag gick upp klockan fyra på morgonen på fredagen bara för att det tog sådan tid att ta sig till jobbet kommunalt, så var jag nu riktigt trött.

Det var svårt att hitta till hytten mitt i natten, och det vimlade av folk överallt. Ljudnivån var väldigt hög, så pass hög att jag tappade min gula sydväst till huvudbonad längs vägen. Efter en lång tids letande så blev jag kissnödig och smet in på en toalett. Där satte jag mig och vilade lite en stund. Men när arga människor bankade jättehårt på toalettdörren och svor så var jag tvungen att vakna och leta vidare efter hytten. Jag stannade upp och tittade på ett av bilspelen som fanns i deras spelhall där på båten, man kunde krypa in i det och spela. Men för min del så handlade det ju mer om att krypa in där och sova, det såg lockande ut…

Nej det gick bra att hitta till hytten, och jag kunde till och med öppna dörren utan problem med det där nyckelkortet. Talangfullt! Jag har hört talas om andra som inte klarar av det nämligen *HOST HOST* Tommy…

I hytten borstade jag tänderna och tog en bra säng som jag då ansåg var väldigt strategisk för att inte bli väckt av de andra herrarna när de kom hem på natten. Men det hade jag inget för, runt klockan halv fyra på natten öppnades dörren beslutsamt.

– Är han vaken! Ropade Tommy viskande.

Självklart vaknade jag, de tre ninjorna smög ju inte direkt in genom dörren även om de själva trodde det. Lampor tändes och halvnakna karlar fanns överallt i hytten. Jag passade på att ta en kisspaus mitt i natten när de ändå väckte mig, och tydligen så hävdade jag att jag inte sov alls när de kom in enligt deras utsago dagen efter. Jag skulle ha sagt något i stil med att jag legat vaken för att höra att de kom tillbaka till hytten ordentligt, vilket inte stämde alls.

Nästa morgon vaknade jag av att den där Silja Line appen började pipa, troligen avgick båten nu från Åbo tillbaka mot Stockholm igen. Men jag var ändå så pass skärpt att jag noterade att vi nu befann oss i en annan tidszon och skulle missa större delen av frukosten om vi inte vaknade. Jag väckte alla och tackade ödmjukast för deras smygande entré in i hytten under natten som gjorde att jag fick lite svårt att somna om igen. Men sedan gick vi upp till frukostbuffén och avnjöt en lång frukost i lugn och ro. Det var en riktigt fin stund för oss alla, att sitta där och äta utan att bli avbruten. Något vi som småbarnsföräldrar inte får uppleva så ofta. Sedan försökte vi kicka igång oss igen med lite longdrinks, men det gick sådär. Efter en stund ute på däck så sa Tommy det vi alla egentligen vill göra.

– Jag skulle vilja gå och vila en timme bara. Sa han och ställde sig upp.

Vi andra låtsades följa med av medlidande för att ta hand om Tommy, men vi var nog i själva verket minst lika trötta. Vi lyssnade på musik en stund sedan sov alla. Ännu en gång var det jag som vaknade först, och blev lite uttråkad av att ingen annan var vaken och kunde leka med mig. Så jag bytte musik lite smidigt och höjde ljudvolymen en aning bara när låten ”Jag är en liten bajskorv” spelades ur högtalaren. Den första som reagerade var Marcus, men han är ju också gubben i sällskapet. Vi skrattade lite tyst och höjde volymen ytterligare ett snäpp, bajskorven fortsatte sjunga och låten gick nu på repeat tills Mogge började blinka lite med ögonen. Sedan formade hans ögonbryn en förvånad blick medan han lyssnade in vad det var för en låt vi lyssnade på, och nu höjde vi volymen lite till. Bara en kvar att väcka nu, och efter en kort stund så hördes ett skratt från överslafen i hytten. Haha, nu var även Tommy vaken igen och alla hade vilat färdigt. Man blir hungrig av att åka på kryssning, så nu gick alla upp för att äta lunch. Det blev en god hamburgertallrik för oss alla, fast Tommy är ju vegeterian så jag tror han åt en pressad gräsboll eller något liknande som låg gömd i hans hamburgerbröd. Men det var gott och nu var alla lite piggare igen!

Vi gjorde ett sista tappert försök att vara ungdomliga och dricka mer öl, men det gick väldigt segt för oss alla. Vi satt i en av barerna och lyssnade på gårdagens coverband när de uppträde, och hade turen att få ta del av en dansshow där när de klev av scénen. Det var en grupp som heter ”Dance Factory” som sjöng och dansade, det påminde lite om när man är på Wallmans salonger ungefär. Den typen av show, fast till en lite tröttare publik.

De sista timmarna innan vi kom tillbaka till Stockholm spenderade vi senare ute på däck i solen där vi tittade på alla hus längs skärgårdens inlopp. Och när vi var i hamn så började den långa vandringen till tunnelbanan, där man omedvetet gick och nynnade på ”I cant go on” större delen av vägen. Mogge noterade detta och blev lite upprörd när det smittade av sig på honom så att även han gick och sjöng på låten. Vid Slussen tog vi farväl av Mogge, sedan kom vi till Gullmarsplan där Marcus och Tommy fortsatte vidare hem med buss. Tack kära underbara vänner för en fantastisk kryssning! Jag lyckades i vanlig ordning missa min buss i Farsta C så ännu en gång fick jag ta en taxi hem sista biten, jag orkade verkligen inte vänta på nästa buss som skulle komma efter 25 minuter. Kissnödig var jag också, igen…

På söndagen tog jag det extremt lugnt hemma hela förmiddagen, men sedan nalkades det fotboll på Tele2 arena där Djurgården skulle möta Brommapojkarna. Fraggeln och jag möttes upp men blev båda besvikna över att Brommapojkarna vann den matchen, en överlag tråkig match faktiskt. Jag vet inte hur det är med inställningen hos spelarna i Djurgården för tillfället. Man trodde ju att de skulle vara pigga efter derbyvinsten mot Hammarby senast, men tydligen inte. Nu är inte Hammarby mycket att hurra för enligt mitt tycke ändå, men man vill ju ändå att laget ska rycka upp sig lite nu i slutet av säsongen och avsluta den på ett bra sätt. Men det återstår att se…

Tack för att ni läser, sköt om er där ute! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till spelarna i Brommapojkarna. Varför måste de spela bra mot just mitt favoritlag? Och jag som så sällan går och tittar på matcherna, tycker att det var ett högst olämpligt slutresultat. Känns så himla onödigt på något vis…

Fire! Boll! ELD!!! Detta är ett viktigt meddelande till allmänheten och militära stormakter! Jag ska åka båt, ja det ska jag ja!

Snart är det dags att ge sig av på kryssningen med några av de fina herrarna, på fredag är det dags. Erik ska på nån balettföreställning eller nåt och kunde tyvärr inte följa med, vilket var synd men han får haka på en annan gång. Vi ska dricka Fireball på kryssningen, det är typ det enda jag vet om att vi med stor säkerhet ska göra! Tiden dit känns oändligt lång just nu, men snart lättar vi ankare och styr vår färd mot grannlandet Finland. Eller vart var det vi skulle åka nu igen…?

Det som gör mig lite ängslig inför kryssningen är att jag ska åka kommunalt till jobbet på fredag, men jag har ingen aning om hur. Jag kikade på SL:s app och kollade i reseplaneraren, men det fanns inga enkla alternativ för mig. Utan det ska bytas tåg eller bussar längs vägen. Jag vägrar! Men jag ska rådfråga lite personer på jobbet som jag vet brukar åka kommunalt till jobbet, kanske har någon av dem en bra lösning på hur jag ska göra. Jag kanske får ta en taxi istället helt enkelt… Eller… Jag kanske stannar hemma…

Nova var överlycklig i måndags när jag hämtade barnen på skolan! Hon hade tappat sin första lösa tand, och den bredvid lossnade den med som en bonus trots att den inte var riktigt lika lös. Så två tänder lossnade på en och samma dag! Tyvärr så tappade hon bort den ena tanden, men för att inte göra henne eller tandfén besvikna så skrev vi en lapp som förklarade allt som hänt och placerade lappen under glaset med tanden. Förhoppningsvis så skulle tandfén ha förståelse för vad som hänt och lämna en peng för båda tänderna ändå.

Klockan halv fyra på morgonen, eller mitt i natten som jag vill kalla det, så kom Nova till mig när jag låg och sov.

– Pappa, jag vill titta i glaset. Sa hon högt så att jag ryckte till.

– Men Nova, det är mitt i natten ju… Vi kan titta imorgon när vi ska gå upp, lägg dig här hos mig så sover vi en stund till. Sa jag och Nova bäddade ner sig bredvid mig.

Hon somnade om igen och jag likaså, men bara i ytterligare en halvtimme ungefär.

– Pappa… Jag vill verkligen titta i glaset om tandfén varit här nu. Viskade hon till mig.

Så vi gick upp och hon sprang fram till glaset och såg en tjugolapp liggandes där i glaset. Nu sken hon upp starkare än morgonsolen, och höll med stort tandlöst leende upp fyndet framför mig. Hon blev så glad, och vi kunde nu lägga oss igen. Hon somnade om, men inte jag. Så typiskt! Fast det var snart dags att gå upp och göra sig redo för dagen ändå så det gjorde inte så mycket.

Men detta var andra gången hon väcker mig mitt i natten denna veckan! För någon dag sedan så kom hon också fram till mig mitt i natten när jag låg och sov.

– Pappa jag är hungrig! Sa hon då högt och tittade med trötta ögon på mig.

Jag tittade på klockan som då var tjugo över fyra på morgonen, men lyckades även då få henne att somna om igen. Undrar vad som får henne att vakna den tiden, det kanske börjar bli ljust ute vid den tiden eller något. Jag vet inte, jag är ju dödstrött då. Men nu hoppas jag att hon sover gott om nätterna och inte väcker mig eller någon annan på ett tag. Jag vill sova, ja faktiskt.

När man nu närmar sig en högre ålder så verkar kroppen vilja upplysa mig om detta. Jag vaknade en morgon av att jag låg väldigt konstigt på min högra arm, den fick väl ingen blodtillförsel och kändes bortdomnad. Nu snart en vecka senare så har jag fortfarande ont i axeln och armen, varför måste det vara så? Jag är ju en ung och snärtig man i mina bästa år, inte sant? Detta är lite påfrestande kan jag tycka, och ser fram emot att bli bra igen. En tanke som slog mig var att min kropp på något sätt misstagit mig för min ålder, och vill sabotera sig. Jo för hör här, kanske trodde min kropp att jag skulle fylla 40 år nu i veckan. Och så lossnade axeln lite i ett försök att ramla av helt enkelt, men på något vis så påmindes min kropp om att jag inte fyller 40 förrän nästa år. Så då beslöt sig axeln för att bara hänga kvar där, lite slappt och smärtsamt. Så nu får jag acceptera att det ska vara såhär tills nästa år, då kanske den faller av på riktigt… Men tänk om jag behöver kasta något eller svinga armen på kryssningen, hur ska det gå då? *Swing* – Aaaaaj! Tur att Tommy följer med på kryssningen, han är lite utav en swinger kan man säga om det skulle behövas. Eller nåt, haha!

Är det någon av er som minns boken ”Tusen och en natt”, inte TV-programmet vill jag vara extra tydlig med! Jag köpte den boken med alla dessa fantastiska sagor om exempelvis Aladdin, Ali Baba och de fyrtio rövarna, med flera. Och började läsa ur denna bok för barnen på kvällarna när de ska sova, de är väldigt uppspelta och fascinerade av sagorna. Men somnar ändå ovanligt fort när jag läser för dem, de hinner ju inte ens höra klart sagan. Och det är inte så att de är jättelånga, det tar kanske en kvart att läsa en saga men ändå snarkar Nova och Theo innan sagan är slut. Jag måste vara världens tråkigaste person att lyssna på när jag läser eller något, så typiskt! Men Freja, hon håller sig vaken och tycker sagorna varit väldigt spännande. Jag tror att hon tycker om sagorna för att de är lite spännande och inte lika barnsliga som många andra barnböcker. Och när vi åker till skolan på morgnarna så sitter hon och berättar hur sagan slutade för Nova och Theo, så roligt att höra hur hon upplever sagorna. Gulliga barn! Nu ska de vara hos sin mor en vecka, och jag längtar redan efter att få träffa dem igen.

Kanske att jag slutar här för idag, finns inte så mycket annat att skriva om just nu. Jag vill poängtera att min axel gör extra ont idag, så vill ni skicka styrkekramar och godis till mig så går det alldeles utmärkt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till våra politiker, igen! Det var ju val i söndags, och det resulterade inte i någon majoritet för något av blocken så nu sitter alla och kastar sand på varandra i riksdagens sandlåda. De vill inte prata med varandra förutom sina egna ”allierade” och skämmer ut sig för svenska folket enligt min mening. Undrar hur lång tid det skulle ta för mig att starta och etablera ett parti som kan rädda Sverige från dessa veliga politiker, vi behöver en vuxen i rummet sa Ulf Kristersson innan valet. Men det verkar inte finnas några vuxna politiker tyvärr…

Oj oj, vilken helg detta blev! Med kalas och aktiviteter som fick helgen att bara blåsa förbi som en höstvind.

Barnen vill ju gärna äta tacos, helst varje gång de är hos mig. Så i fredags så blev det taco- och filmkväll till allas förtjusning. Jag tog mig vatten över huvudet igen när det gällde val av tacosåsen. Jag stod i valet och kvalet i butiken, om jag skulle köpa en vanlig mild tacosås eller om jag skulle köpa den ekologiska som bara fanns i smakstyrkan medium. Det kändes ju bäst att välja den ekologiska, och det är inte för barnens skull som jag väljer den milda varianten. Nej nej, det är jag som är den klena i familjen när det kommer till stark mat. Och barnen reagerade inte alls över den nya styrkan på tacosåsen när vi åt middag, jag själv fick mikroskopiska små svettpärlor i pannan men klarade ändå av att äta den om jag tog lite extra mycket gräddfil på tacon. Så det gick ju bra att tugga och svälja den goda maten, men…

Maten ska ju ut också. Det tar ju nästan ett dygn för maten att vandra genom kroppen, normalt sett alltså. Men min verkmästare där nere, i min mage påskyndade processen kan vi väl kalla det för. Minst sagt! För när vi ätit klart och skulle ha vårt filmmys tillsammans i soffan, då tryckte han på den stora röda knappen där nere i magen. Den självgode jäkeln… Hur är er relation med era verkmästare i era magar där ute? Min relation till min verkmästare i magen är numera ganska så rejält ”frostig” kan jag lova! Jag hann ju bara starta filmen som barnen valt innan larmet började ringa i magen, och han tycks ha fått fart på de flesta där inne för här handlade det inte om att reflexmässigt kräkas upp någon mat. Nix! Utan nu jobbade de alla tillsammans mot gemensamma mål, eller målet ska jag väl säga. För nu tryckte det plötsligt på utav bara helsike!

– Pappa måste på toa! Sa jag högt och bestämt när jag rakryggat rusade in på toaletten så att det inte skulle ske några efterföljande frågor eller missförstånd.

Jag hade inte tid med det nu, och hann fram i tid innan det ofrånkomliga hände. Tarmarna knådade på ordentligt i takt till verkmästaren skrikande där inne i magen…

– Hej och hå! Tryck på! Hej och hå! Tryck på! Push! PUSH!!! Ropade den jäkeln.

Och det tryckte på. Jag vill inte gå in på detaljerna kring denna upplevelsen utan misstänker att ni någon gång själva råkat ut för denna typ av olägenheter med magen. Speciellt du Jocke måste ju känna igen detta, du som rökte ut din verkmästare redan som barn med dina otäcka gaser. Han har ingen tarmflora kära läsare, den försvann när han gick i lågstadiet enligt mina beräkningar. Han har istället en sorts jäsande svampflora till kompost där i magen som producerar enorma gasbildningar som förmultnar och fräser bort allt som luktar gott här i Sverige. Även visa vägmarkeringar har tagit stryk av detta, det kanske ni har sett ibland när ni är ute och åker bil där de vita linjerna är som bortblåsta. Det är hans fel alltihop! Mitt defekta och snudd på obefintliga luktsinne är ett av hans verk, när han trummade på där i tarmkanalerna under tiden vi jobbade ihop. Helst i trånga utrymmen som i bilen, då small det alltsom oftast märkligt nog…

Men har du eller någon annan något tips mot detta? Varför klarar inte min kropp av en så enkel sak som mediumstyrkan på en tacosås? Nu brann det ju inte i munnen, och inte svällde tungan upp heller. Det smakade ju ganska gott enligt mitt tycke. Men tydligen så var vi inte helt överens, verkmästaren och jag. För det tog ju inte ens en halvtimme innan larmet ringde i magen, och hur sugen var man på något gott fredagsmys efter denna upplevelsen tror ni? Jag var ju alldeles andfådd när jag kom tillbaka, och tom på energi. Barnen var så inne i sin film att de inte noterade mig så mycket. Vilket kändes lite skönt just då, för annars kan det komma så många frågor på en gång. Var har du varit? Vad har du gjort? Jag måste leta upp klippet på Magnus Härenstam när han spelar ”Verkmästaren i magen”, kanske kan jag snappa upp några trix där…

Om vi lämnar fredagens osämja mellan mig och magen och istället fokuserar på lördagen, då hade vi kalas hemma! Vi samlades för att fira mig lite i förskott, men hade även en överraskningsfest för min systerdotter Elvira som fyllde år i veckan. Linda och morsan var hemma hos mig under fredagen och pyntade och fixade medan jag var på jobbet. Så när barnen och jag kom hem i fredags så var det förberett och klart för festen som skulle gå av stapeln där på lördagen. Så när Elvira dök upp på lördagen så stod vi beredda, och hoppade fram och överraskade henne med skönsång och hyllningar! Hon såg faktiskt överraskad ut och var nog inte beredd på detta. Kul! Sedan fikade vi massor som vi brukar och barnen busade friskt hela eftermiddagen. Så ett stort GRATTIS för Elvira! Och även ett litet grattis i förskott till mig!

När vi åkte hem från kören i torsdags så hände något i trafiken. Ingen mobilkran, den rackaren skulle bara våga visa sig igen. Nej vi hamnade i lite bilköer i Södra Länken, och skulle svänga av höger mot Nynäshamn inne i tunneln. Men det gick väldigt långsamt, och lastbilen framför oss lyckades även blockera en stackare som kom från höger och ville köra vidare fram i tunneln.

– Men vad gör egentligen den där lastbilen pappa? Fråga Freja förbryllat.

– Ja du, jag vet inte riktigt. Svarade jag.

Den stod som sagt väldigt snett och konstigt framför oss, men då stannade vi till en stund så att den instängda bilen kunde byta plats med oss istället. Men då ändrade sig plötsligt lastbilen, och började svänga ut till vänster igen in framför den andra bilen igen. Ett väldigt märkligt agerande i trafiken kan jag tycka, men jag var heller inte ensam om att tycka det.

– Men herregud! Den där som kör lastbilen borde ta ett bättre körkort. Sa Freja irriterat och lät verkligen upprörd över hur lastbilen uppförde sig i trafiken.

Det fick mig att fundera, tänk om det skulle vara så att körkortet är indelat i olika nivåer. Så att om du ska köra i rusningstrafiken så måste du exempelvis ha högsta behörighet eller nivån på ditt körkort, så att alla vet vad som gäller då och kan se till att det blir en smidigare trafik. Och de som inte klarar av detta får heller inte köra just då. Lysande Freja, du är helt briljant!

I söndags var det sång i kyrkan för barnen, och jag brann inte upp denna gången heller när jag gick in genom dörren till kyrkan. Mitt uppförande måste varit exemplariskt den sista tiden helt enkelt, eller så var det på grund av att jag tänkte på en fraggel som dolde mitt annars onda sinne. Smart! Jag tror mitt dagliga lyssnande på Ghost har gått obemärkt förbi, vilken tur för mig.

Barnen sjöng fint som vanligt, och idag sjöng de en låt från filmen ”Viana” som de kunde utantill. Vi har ju säkert sett den filmen över tvåhundra gånger så konstigt vore det annars. Sedan väntade jag på att prästen skulle förklara händelserna med mobilkranen tidigare i veckan. Men det togs inte upp en endaste gång under den där långa gudstjänsten, dags att skriva ett argt mail till Gud…

Efter att de sjungit färdigt så skulle vi snabbt förbi mitt jobb. Det blandades lite tvål under helgen och jag skulle bara in och kontrollmäta att den blivit bra, sedan kunde vi åka vidare. På eftermiddagen skulle Nova och Theo spela fotbollsmatch mot ett lag från Älta ute i Hemmesta. Det var deras första match, och de verkade lite spända inför detta. Det var så många barn som anmält sig till matchen att de fick delas in i flera lag, tyvärr hamnade de inte i samma. Men vi hejade på och såg dem kämpa, men motståndarna var duktiga och vann båda matcherna. Nästa år får de ta revansch, en kul upplevelse blev det ju i alla fall!

Jag behöver vila nu, så det så. Glöm inte bort att rösta idag! Det är en viktig sak och en demokratisk rättighet som inte alla har runtom i världen, använd den rättigheten och gör din röst hörd. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den skyldige. Har ni sett de där marshmallow liknande godisbilarna man kan köpa i matbutikerna? ”Grillbilar” tror jag de heter, och är som stora mjuka marshmallows. Jättegoda! Men när jag vaknade upp på morgonen så kände jag mig konstig i ansiktet, det var liksom alldeles stelt på ena kinden. Det var en sådan där marshmallowbil som ”någon” hade råkat ”tappa” i min säng. Så den hade ju såklart smält när den legat tryckt mot mitt ansikte under natten, och sedan torkat fast på min hud. Det var utsmetat över kinden, i skägget och även inuti och bakom örat! Det blev en onödigt jobbig sanering på morgonen som jag inte hade med i min tidsplanering. Men även om jag inte vet vem den skyldiga är så har jag en misstänkt. Tre små misstänkta till och med…

Idag började vardagen på riktigt känns det som. Matsäckar ska med till skolan och även barnens kör började denna veckan.

Man blir lite som Skalman i Bamse, med hans klocka som ringer hela tiden. Det är rätt skönt ändå, kan jag tycka. För även om det är mycket som händer och tider som ska passas, så börjar rutinerna komma tillbaka och sätta sig igen. Det går märkligt nog smidigare då, även om det är mer att göra.

Jag har varit helt slut sedan helgens bravader, hur gubbigt är inte det? Mina vänner och jag var ju på en konsert på Gröna Lund i fredags, och sedan firade vi i släkten Kent som fyllde jämnt på lördagen. På söndagen var jag som en nyvaken björn som klev upp ur sin vintersömn, alldeles slö och oskärpt. Så det blev bara enklare sysslor den dagen, med bullbak och tvättande. Men nu, flera dagar senare så är jag fortfarande trött! Natten till idag sov jag så tungt på natten, att min ena arm kom i kläm under min kärleksfulla vikingakropp. Den var helt död när jag vaknade på morgonen, den bara hängde där och ville inte samarbete alls. Och resten av dagen har den varit otroligt olämplig där axeln har varit öm och armbågen får strålande impulser att rycka till. Den tajmade det inte så bra, för när jag skulle dricka ur min kaffekopp så kom ett sådant ryck. Jag höll på att kasta upp allt kaffe i taket, så himla onödigt! Detta ska jag ta upp på kroppsmötet med mig själv senare ikväll, här finns definitivt utrymme för förbättring…

Jag vill även lyfta fram en underbar person som nu gått ur tiden efter en tids sjukdom. Eva, som jag fick äran att träffa ofta när jag var yngre. De bodde i Solna där man hejar på AIK, men hade även ett landställe ute i Österhaninge där min gammelmormor och gammelmorfar bodde. Så där spenderade man ofta somrarna som barn, speciellt om man ”bodde” med mormor och morfar några dagar. Då fikade vi och hade trevligt där ute tillsammans, men vi träffades även på födelsedagar och liknande. Jag minns att min livs första båtkryssning som barn var med min mor, Eva och hennes dotter Kerstin a.k.a Tesse. De var båda väldigt härliga människor som dragit med mig på biofilmer och andra roliga upplevelser! Roliga och rappa i käften som man säger, riktigt häftiga kvinnor. Nu var det många år sedan vi träffades senast, men jag blev ändå väldigt ledsen när jag fick beskedet att hon nu lämnat oss. Tankarna går nu speciellt till Tesse där uppe i norrland, vila i frid kära Eva.

Jag var lite stressad igår när jag skulle hämta barnen på skolan. Inte för att jag var försenad, utan bara för att jag längtade så mycket efter de små liven. Så då tänkte jag, att jag tar motorvägen dit så det går undan! Och det märkliga i valet jag gjorde, det var att nu satt Gud där uppe igen och behövde roa sig och sina änglar lite. Så precis när jag svängt höger på vägen som skulle ta mig till motorvägen så hände det något magiskt. Från ingenstans kom plötsligt en stor kranbil, eller mobilkran som de nog heter, från en liten väg och svängde in framför oss bilister. Det är ju onekligen något med mig och dessa mobilkranar, eller blir ni andra också drabbade av att de långsamt kör ut framför er och sniglar sig fram på vägarna? Jag kan tänka mig att Gud och änglarna låg dubbelvikta av skratt där uppe i himmelriket när de såg mina uppgivna grimaser där i bilen när jag insåg mitt dåliga vägval. Men jag försökte intala mig själv att den förmodligen inte skulle köra samma väg som mig och ge sig ut på motorvägen. Det kan den väl ändå inte göra, den kör ju i typ 50km/h så det skulle ju ställa till det för mig och alla andra bilister där. Men det skulle den. Så himla typiskt…

Nu vill jag inte skriva mer. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till antingen föraren av den där mobilkranen, eller Gud själv. För jag vet inte om Gud och änglarna hade en riktig skrattfest där uppe igår åt incidenten med mobilkranen, och ville ha en favorit i repris. Eller så försöker den där kranbilsföraren imponera på mig på något vis, utan att lyckas då vill jag tillägga. För när jag lämnat barnen på skolan denna morgon och laddade för att gasa på ut på motorvägen, vad händer då tror ni? Det blev plötsligt ett tvärstopp bland bilarna längre fram, och när jag försöker urskilja vad som hänt så ser jag en ful gul skepnad längst där framme… Honk! Honk! Jo men där rullade den där jäkla mobilkranen ut framför oss igen, rakt ut på motorvägen. Och tror ni inte att den jäkeln skulle köra framför mig hela vägen fram till jobbet också, förbaskat! Jag hade verkligen inte tid med detta, och om det nu är Guds verk att det blir såhär som det blir för mig så ska jag ta ett snack med Gud i kyrkan på söndag. För då ska jag dit med barnen när de ska sjunga, och då vill jag inte ha en predikan från prästen utan jag vill ha svar!

Vilken helg det har varit, så himla mycket att fira och glädjas åt. Så låt oss börja med den regniga konserten på Gröna Lund i fredags!

I fredags så mötte jag upp Mogge och Marcus efter jobbet, vi sammanstrålade vid Slussen och åkte sedan gemensamt med färjan över till Gröna Lund. Man kan inte annat än älska samtalsämnena vi har numera, så vuxna vi blivit. Det diskuteras barns olika faser i livet, blöjbyten och varför man bara vill sova emellanåt. Som förälder verkan man nämligen alltid vara trött när man vaknar på morgonen, men vissa dagar har man mer energi än andra. Men ikväll skulle vi hålla oss vakna och kolla på Europe när de skulle lira sitt gig på grönan, och att träffas såhär är alltid en minnesvärd upplevelse!

När vi kom in så tog vi skydd från regnet i en av barerna, härifrån kunde man se scenen genom baren och samtidigt dricka öl. Jag vill bara förklara en sak, vi gillar öl. Mycket! Efter ett tag så anslöt även Tommy och Jossan till festligheterna, och vet ni… De drack öl de med! Kort därefter anslöt även Tina, och vi bjöd snabbt in henne i ”matchen” där under det stora trädet där vi tog skydd från regnet. Jag noterade att hon varit snäll mot sin sambo som tagit med sig regnkläder, så Marcus såg ovanligt nöjd ut efter hennes ankomst. Men det kanske berodde på henne och inte regnkläderna, hon är ju faktiskt en trevlig kvinna och jag vet ju att han gillar henne väldigt mycket. Det var lite mysigt att stå där under det stora trädet som skyddade oss från att bli blöta där i baren, men ibland kunde en enorm vattendroppe slinka igenom lövverket och majestätiskt dyka ner i plastmuggen med ett högt plums.

– Oh nooo! Nu blev det ju lättöl! Tänkte man tyst men plågsamt för sig själv och köpte snabbt en ny öl.

Marcus har en bror, Jonas, han kom också förbi med sitt skägg. Det var jättestort! Han gömde även två damer i skägget som plötsligt kunde titta fram i våra konversationer ibland. Sådant skägg skulle man haft i sin ungdom! Konserten var riktigt kul i alla fall, även om vi glömde bort att titta hela tiden eftersom det var så roligt att prata och dricka öl. Men konserten var bra, vi hörde alla de bra låtarna som man ville höra. Märkligt nog så minns jag inte om Mogge sjöng med när de spelade Carrie, och det är ju ingen idé att fråga honom för det minns han säkert inte själv. Efter konserten så var det jättelång kö till djurgårdsfärjan, så vi tittade oss omkring för att hitta en nödlösning. Där fanns en bar! Jorå satt vi stegade fram dit, och det visade sig att Jonas skägg och vakten kände varandra så vi fick komma in fortare än kvickt. Jag gillar sånt, när vakterna är medmänskliga. Han såg hur törstiga vi var och hur varm Tommy höll på att bli, så vi blev glada över att snabbt på komma in och beställa mera öl. Medan Mogge fokuserade på att stå upprätt och se nykter ut så pratade jag politik med Tina en stund. Och även fast vi tycker olika så var det ett givande samtal, det tackar jag för. När Mogges öl var slut så tackade vi för oss och sen åkte vi hem. Vuxet av oss att komma hem i god tid tycker jag, på en fredag och allt. Och det bästa av allt är att vi snart ska ses igen, när vi om två veckor ska åka på kryssning. Wohoo!

På lördagen så var det kalasdags, vi åkte hem till min mor för att fira hennes Kent som fyller 60år! Vi passade även på att fira två andra födelsedagsbarn när vi ändå var i farten, Mike och Sussie. Så det blev trippelt firande kan man säga! Och där fanns även min moster Susanne och hennes man Lasse också, jättekul att få träffas så snart igen. De var ju på besök från Norrland här i somras, och nu var de redan tillbaka igen. Det blev ett roligt kalas med mycket gofika och skratt. Till middag grillades det vildsvin, kotletter och korv. Jag kände mig som Obelix vid matbordet, allt var ju så gott! Jag blev även lite bästis med min brorsdotter Svea för första gången på riktigt, vi hoppade studsmatta och hade springtävling på gräsmattan.

– Svea vann! Ropade hon hela tiden, även fast jag inte riktigt höll med henne.

Jag blev helt slut efter alla dessa aktiviteter och åkte hem tidigt på kvällen. Vilken fest! Ett stort GRATTIS till alla er som fyllde år! Men att festa två dagar på raken var tuffare än jag trodde, är jag verkligen så gammal nu…?

Igår var det Stockholmsderby mellan Hammarby och Djurgården i fotboll, något jag inte riktigt sett fram emot på grund av den dåliga form som Djurgården befinner sig i just nu. Men de brukar ju inte vinna derbyn så egentligen var jag redan inställd på det värsta, tråkigt nog. Men de överraskade med ett nytt spelsystem denna dag, så det var spännande att se vad det skulle ge för resultat.

Mål! Jaaaaaa! Djurgården tog ledningen med 1-0, som sedan blev 2-0 till och med! Jag var euforisk, detta kändes ju helt overkligt. Men sedan kom en reducering från de där grönklädda pajasfigurerna, och så blev det jobbigt spännande direkt. Men jag behövde inte oroa mig egentligen, för Djurgården gjorde sedan 3-1 vilket senare blev slutresultatet. ÄNTLIGEN EN DERBYSEGER! Som man har väntat, i över tio år har detta gäckat alla oss supportrar. Men nu kanske media kan sluta prata om derbyspöken och annat läskigt, mot SM-guldet!

Snart fyller jag år, det blir fränt det. Så jag passade på att baka bullar igår, ibland är jag så himla huslig av mig. Det luktade riktigt gott i hela lägenheten efter det sen, och jag kunde hålla mig från att äta upp de flesta bullarna. Till middag kände jag mig tvungen att fira efter den fina derbysegern, så det blev en skiva oxfilé och pommes med hemmagjord bearnaisesås och vitlökssmör. Gott!

Efter middagen var jag proppmätt och ångrade att jag ätit så mycket god mat, så jag låg på soffan och lyssnade på musik en stund. Utan att röra mig alltför snabbt eller för mycket, det bästa var att ligga så stilla som möjligt. Haha, lite jobbigt nästan! Men jag har ju hittat en låt som jag blivit lite överförtjust i för tillfället, en coverlåt på Pet Shop Boys gamla dänga ”I’ts a Sin”. Den var en favorit när jag var barn, och nu framfördes den av mina nuvarande favoriter ”Ghost” på ett jäkligt bra sätt! Hans röst passar riktigt bra, sedan så är ju han Tobias duktig på att sjunga så det blir ju succé direkt när han gör på detta viset. Den kan jag varmt rekommendera!

Det var allt för idag, nu ska jag åka och förtidsrösta. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Mathem. Jag har beställt från dem massor av gånger, men de gånger de kommit inom utsatt tid är lätträknade kan jag lova. Så jag fick ett litet utbrott på dem nu senast när jag beställt matleverans, då kom de 45 minuter efter utlovat tidsfönster. Så efter mycket mycket om och men så fick jag 300 kronor i kredit att handla för, vilket jag egentligen inte ville ha eftersom jag tänkt sluta handla av dem. Men jag gjorde det ändå, och igår kom leveransen faktiskt i tid! Jag blev alldeles chockad när de ringde på dörren, men jag tog glatt emot leveransen och började sjunga lite medan jag packade upp alla matvaror hemma. Men tror ni inte att de klantat till det på något vis ändå… Inga varor saknades, men de hade lagt all frukt i botten på en av kassarna och sedan två stycken 2-litersflaskor med läsk ovanpå frukten. Men vad gott med mosiga bananer och äpplen, det gillar jag… NOT! Dumma dumma, DUMMA Mathem!

I helgen var det knattelopp för barnen, och de sprang i samma lopp i år för första gången!

Som vanligt var det mycket annat som hände vid Hammarbybacken kring detta. Barnen fick prova lite olika saker som handboll, köra små elbilar, hoppa på en lång luftfylld studsmadrass och testa olika hinderbanor. Sedan kunde man hälsa på Spider-man och även prinsessorna Elsa och Anna från ”Frost” som gick runt där bland barnen, de höll även i lite uppvärmning inför loppet också. Det gick också att skaffa ansiktsmålning till barnen för en liten peng, och det ville de ju ha såklart.

Under själva loppet så höll de ihop hela vägen fram till mål, och vi vuxna behövde inte springa med barnen i år. Tack för det! Så vi väntade vid mållinjen där de kom inspringande, och där fick de ta emot sin medalj som de stolt bar runt halsen efteråt. Det doftade ibland lite illa från reningsverket som ligger precis bredvid backen, något Nova kommenterade som hon ju alltid gör när det är något som luktar illa.

– Fy vad det luktar illa här. Det luktar värre än fy Fabian! Muttrade hon besvärat och höll för näsan.

Sedan följde barnen med Jenny hem till deras mormor för att äta hamburgare. Jag åkte hem och fortsatte göra klart i barnens rum. De har fått ett nytt skrivbord och min gamla TV som de kan använda till att spela TV-spel på och lite sådant. Det börjar bli ordning där inne nu och de sitter gärna där och ritar och leker. Tidigare så var de alltid i vardagsrummet där de har ett annat litet soffbord som de suttit vid när de ritat och pysslat. Men nu har det mest blivit ett pysselbord för pärlor och sådana saker, och så ritar de vid sitt nya skrivbord istället. De verkar få lite mer lugn och ro på det viset, och det blir inte heller en lika kaotisk röra som när de sitter vid samma bord. Freja gillar att sitta vid skrivbordet och rita och pyssla, Theo väljer gärna att spela TV-spel nu när han kan göra det utan att behöva vänta på att TV:n i vardagsrummet ska bli ledig. Och Nova, ja hon lallar runt och gör lite som hon vill. Hon kan sitta och spela med Theo en stund, sen så hör man att de inte riktigt kommer överens och då kan Nova ligga upp och ner och spela. Vilket inte går så bra och då blir Theo irriterad, men då kan hon gå till Freja och kolla vad hon gör istället. Ibland sätter hon sig och ritar med henne en stund eller så kommer hon och umgås med mig. Alla verkar harmoniska i alla fall och har något att göra. Familjen när den är som bäst!

Jag passade även på att titta på fotbollsmatchen mellan Djurgården och Elfsborg i söndags som slutade 2-2. Vi säger inte mycket mer om det än så. Eller jo, det var en bra upphämtning från 0-2 underläge att ändå få till ett kryss i den matchen. Men mer än så behöver sägas…

De ringde från skolan igår och berättade att Nova fått en gunga i ansiktet. Hon var jätteledsen och hennes fritidsledare trodde att hon dessutom bitit av en tand. Jag skulle ändå nästan sluta för dagen så jag skyndade mig dit, eller försökte i alla fall. Vad är oddsen, att på en strecka på knappt en mil mellan mitt jobb och barnens skola, så ska jag behöva hamna bakom två bilolyckor. Nu kanske det verkar drygt av mig att värdesätta min egen framfart mer än de som kanske skadades i olyckorna. Men det var inte den sortens olyckor, det var en lastbil och en buss som fått problem. Tyvärr på helt fel ställen för att trafiken skulle kunna flyta på bra, så det blev ett tvärt stopp och långa köer. Men när jag tillslut kom fram till skolan så verkade allt bra med Nova, hon satt med sin fritidsledare på en soffa och väntade. Theo berättade om hur läskigt det var när Nova blödde på läppen. Och Nova själv förklarade det hela som att hon trodde hon skulle dö. Så ledsamt att höra, det var nog väldigt obehagligt för dem båda. Men som sagt, hon mådde snabbt bättre och verkade sen helt ha glömt bort vad som hänt.

Freja upplyste mig om att Theo flossar. Ni har kanske hört talas om den dansen eller vad man ska kalla den för, jag tror Samir & Viktor gjorde det på Melodifestivalen i år när de var med där eller något liknande. Man står i alla fall och guppar och skakar som om man drog en osynlig handduk mellan benen fram och tillbaka, lite som att använda tandtråd. Därav namnet skulle jag tro. Men vi har nu uppmärksammat att när Theo är rastlös eller lite nervös så börjar han flossa, jättegulligt! Jag försökte flossa lite själv men det var ingen vacker syn, så då självutlöstes något sorts varningssystem i min kropp som gjorde att jag fick ont i ryggen. Därmed slapp omgivningen uppleva och ta skada av det oförskämda försöket från min sida att vara en trendig och ”down with the kids”…

Någon som absolut inte är ”down with the kids” är ju Donald Trump. Eller jo på ett sätt så är han nog ”down with the kids”, men att kalla det för det vore en förolämpning mot alla kidsen. Han är rätt omogen för sin ålder, tycker ni inte det? På tal om USA så hörde jag att senatorn John McCain avlidit. Jag är inte så insatt i vem han egentligen är eller vad han står för. Han är en gammal pilot som stred i Vietnamkriget och som suttit fängslad där under flera år, något som Trump starkt ifrågasatte. Han gillar inte de som tas till fånga, han hade inte mycket till övers för dem. Så sa han under sin presidentkampanj, men frågan är om han själv ens var där? I Vietnam alltså, har ingen koll men jag skulle knappast tro det. Men herr McCain var i alla fall där, och han var på senare år en republikansk senator som jag förstod det. Han tycks ha varit en ödmjuk och uppskattad sådan, som även varit omtyckt av de demokratiska presidenterna Bill Clinton och Barrack Obama. Dessa önskade han skulle närvara på hans egen begravning, men inte Donald Trump. Det var han tydligen väldigt tydlig med och skrev det i sitt testamente, att Trump inte får komma. Haha, ska man kalla det för matchboll till John McCain kanske? Sorgligt är det i alla fall när goda människor lämnar oss. R.I.P. John McCain…

Det var allt för idag, på fredag väntas det regn när vi ska till Gröna Lund. Muntert, men vi får dricka oss varma och njuta av musiken som Europe ska bjuda på där under sin konsert. CARRIE! CAAAAARRIE!!! Så kommer Mogge att låta på fredag, haha! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den snåla f*n som snodde mina torkarblad på bilen och som sedan satte dit sina egna gamla söndervispade skitblad från Biltema. Hur jag upptäckte detta? Ja ena torkarbladet lossnade plötsligt på motorvägen när jag behövde torka bort regnvattnet från vindrutan i 100 km/h. Märkligt att jag ska behöva råka ut för detta, så tack för en bra bytesaffär… NOT!

Om några veckor så stänger vallokalerna i Sverige och då får vi se vilka som kommer regera landet i de kommande fyra åren. Är det någon mer än jag som ledsnat på politikernas uppförande redan nu?

I hela mitt liv så har jag röstat långsiktigt, jag har alltid tänkt framåt för mina barns och kommande generationers skull. Men det som ofta låter bra blir ju sällan det eftersom regeringar byts ut och löften inte alltid hinner infrias. Så nu i detta val, så kommer jag för första gången tänka ”vad är bäst för Sverige just nu”. Vad behöver vi göra nu, inte längre fram utan NU! Det är nog mitt tips till er andra som har svårt att bestämma er för hur ni ska rösta. För problemen vi har i samhället just nu kräver också en lösning omgående, om än långsiktigt så behöver det ge snabba resultat. Annars kommer välfärd och miljö ta skada, medan hat och segregation kommer att växa. Det är vad jag tror.

Jag har aldrig varit socialdemokrat, men välkomnade ändå många av deras förslag inför förra valet. Men som vanligt så låter det mesta väldigt bra när de ska införa sina förändringar, och de lovar så mycket. Men efter fyra år så är jag bedrövligt besviken på vad de åstadkommit. De har absolut gjort bra saker, men det som jag ansåg vara de viktigaste punkterna att förändra ur mitt perspektiv där gjorde denna regering ett riktigt magplask. Så detta valet är nog det svåraste jag varit med om hittills, för jag vet verkligen inte hur jag ska rösta. Jag har röstat på samma sätt hela mitt liv, det har alltid känts självklart. Men nu handlar det om så mycket mer än bara arbetslösheten och skatter med mera. Det känns som att det finns fem viktigare punkter i detta val som verkligen måste få till en förändring, och det är NU!

SKOLAN – Här upplever jag att det fortfarande finns massor att göra, båda i skola och på förskola. Det är stora klasser och barngrupper som verkar skapa en otrygghet bland barnen. Jag minns ju själv när jag gick i skolan, vi var väl mellan 20-25 elever i klassen, men man kände sig ändå sedd av läraren och fick alltid hjälp om man behövde. När jag gick min KBT-utbildning förra året så var det flera lärare i min grupp som berättade om vilka arbetsförhållanden de hade, och det var inte roligt att höra hur de får pressa sig själva till max varje dag för barnens skull för att skolan ska fungera relativt bra. De gjorde det för barnen och för att det gör skillnad, men de måste få fler lärare och vuxna som avlastar dem och hjälper till. Och skolledningarna runtom i landet måste verkligen lyssna på lärarnas behov, det är ju ändå de som har den dagliga kontakten med våra barn och vet vad barnen behöver. Så här vill jag se fler satsningar från regeringen, och det ska ske i riktning med hur lärare och elever vill ha och vad de behöver. Och INTE vad politiker TROR att lärare och elever behöver. Så till nästa regering vill jag säga – Lyssna, utvärdera och kom med bra förslag NU!

VÅRDEN – Ja vad ska jag ens börja. Jag lyssnade på Stefan Löfven i veckan när han pratade om hur bra den svenska vården är, att det är den fjärde bästa vården i världen. Men vad hjälper det om de som är i behov av vård inte får det? När vårdköerna är så långa att folk ibland faktiskt hinner dö innan de får hjälp. När vårdpersonalen har skrikigt efter bättre arbetsvillkor och fler personal i åratal, så kan jag inte förstå hur statsministern kan säga att vården är bra. Vården håller absolut hög klass för de som får den, men för vissa tar det ju en evighet att få vård. Detta har ju varit ett problem jättelänge, och därför blir jag besviken på honom i hans sätt att uttrycka sig när han inte vill ta på sig ansvaret för att vården inte fungerar som den är tänkt. De har ändå suttit vid makten nu i fyra år och lovade ju inför förra valet att ändra på detta och skyllde som vanligt allt på den tidigare Alliansregeringen. Men jag tycker inte det har blivit så mycket bättre. Att få åka in till akuten är fortfarande en fruktansvärt påfrestande upplevelse med flera timmars väntan och sedan får man träffa en stressad läkare i 10 minuter som förmodligen själv önskade att denne hade mer tid för sina patienter. Om en högre inkomstskatt är lösning på detta problem så tror jag många är beredda på att betala vad det kostar, för detta har ju varit en politisk fråga nu i hela mitt vuxna liv och det verkar fortfarande inte vara lösta. Satsa pengarna och resurserna som behövs NU! Det är ju nästan löjligt att när man blir sjuk eller skadad att man utöver oron över det, då dessutom ska behöva oroa sig över om man kommer få tillgång till rätt vård inom en skälig tid.

SÄKERHETEN – Den där kommentaren om att ”Sverige aldrig har varit tryggare” har ju använts flitigt på sociala medier som någon sorts ironi i samband med videoklipp på bilbränder och stenkastande människor. Jag tycker det blivit uttjatat, men förnekar inte att jag själv känner mig mindre trygg än tidigare. Jag är inte så orolig för mig själv, men för andra. Att mina egna och andras barn, ungdomar och vuxna ska utsättas för rån och våld. Det tråkiga är att respekten för andra människor många gånger helt tycks ha försvunnit, och tidigare kunde det räcka om någon vuxen sa ifrån om de bevittnade hot eller en misshandel eller liknande. Alla gjorde det inte, men nu gör definitivt färre det på grund av rädslan att själva råka illa ut. Och jag förstår det, för jag tycker det blivit brutalare och våldsammare i samband med brott. I min ungdom så kunde man bli hotad eller rånad under knivhot, men fick de vad de ville så skadades man oftast inte och sedan lämnade gärningsmannen platsen. Nu verkar man ju bli misshandlad i vilket fall som helst, sen blir man rånad. Och det florerar fler och farligare vapen på gatorna än tidigare. Jag vet inte hur man ska få bukt på detta, men det måste ju lösas omgående. Sen om det krävs fler kameror, nattvandrare, väktare eller poliser är upp till de som kan området att avgöra. Men de behöver ju ekonomiska hjälpmedel att lösa dessa problem så fort som möjligt, för annars tror jag att utvecklingen fortsätter fortare åt fel håll. Det låter dock som polismyndigheten är på rätt väg när det gäller organiserad brottslighet och gängverksamheter, men de skriker ju efter hjälp för att de är så underbemannade och inte hinner med. Att de måste prioritera värre brott som mord istället för våldtäkter eller våld i hemmet, det får ju inte bara vara så och det har jag uttryckt mitt missnöje om tidigare. Och jag tror att det är precis samma sak här, att detta är ett område som jag tror många är beredda att acceptera skattehöjningar på om man ser att det ger resultat. Men det krävs säkert mer än bara höjda skatter är jag rädd.

INTEGRATIONEN – Här har det ju aldrig riktigt fungerat för någon regering. Jag talar av egen erfarenhet efter att ha växt upp i Jordbro och Brandbergen, två väldigt invandrartäta områden med många kulturer. Och det finns större och värre områden än dessa runtom i Sverige. Jag menar inte att jag var livrädd under min uppväxt eller att invandrare var anledningen till att dessa områden var osäkrare. Men när problemen med kulturkrockar i skolor och på arbetsplatser lyftes fram så blev dessa människor direkt stämplade som rasister. Det kunde vara en ojämställd kvinnosyn eller liknande värderingar som vi som bor i Sverige inte delar och som för oss var problematiska. Invandrarkillar som inte tyckte att de behövde lyssna på kvinnliga lärare eller chefer och istället nedvärderade dem för att de var just kvinnor. Problemen som fanns då löstes aldrig för de som påtalade problemen var ju bara rasister, DET ÄR FAKTA och inget annat. Den mentaliteten hos politiker, som själva tog en promenad på eftermiddagen med en TV-kanal på ett torg verkade sedan plötsligt tro att nu kan de allt om problemen i dessa bostadsområden, och det var att rasismen måste bekämpas. Ja rasism ska bekämpas, alltid! Men det löste ju ingenting för varken de boende eller invandrare som senare kom dit. Utgångsläget var fortfarande alltid detsamma, möjligheterna likaså. Det krävs engagemang och satsningar för att alla ska känna sig delaktiga och kunna bidra till en förbättring. Men här vill jag även lyfta fram föräldrars ansvar, oavsett etnicitet eller liknande. Ha koll på era barn och ungdomar, för redan på min tid så ryktes de med i olagligheter och gäng. De ville oftast känna en tillhörighet till någon eller något, men fick sällan göra det. Men i dessa gäng så blev de uppmärksammade och uppskattade. Och jag vet flera som visste om att det de gjorde var olagligt eller fel, men de kände äntligen en delaktighet och de kände sig uppskattade. De fick respekt, något samhället inte visat dem tidigare. Och jag vet inte hur sanningsenlig den fakta är som presenterats där man ser en tydlig överrepresentation av olika våldsbrott och våldtäkter bland utrikesfödda. Men om det nu är så, varför är det så? Man kan ju inte bara börja hata invandrare för det, man får väl forska närmare på vad det beror på och sedan vidta åtgärder som fungerar och ger effekt. Blir så trött på alla kommentarer om att det bara är att ”skicka hem packet” eller ”ut med skiten”. Vad hindrar dem från att begå liknande brott där? Visst där kanske det inte ens klassas som ett brott, men jag tycker ändå att man bör tänka större än så. Sedan finns det fall där utvisning är en del av straffet för brott som begås här, då ska det självklart efterföljas.

Invandringen är ju därför en stor valfråga i årets val, där det blivit hårdare och stramare flyktingpolitik. Men jag tror det är för att de insett att det faktiskt behövs, Sverige och några andra få EU-länder kan inte dra detta stora lass själva utan alla medlemsländer MÅSTE hjälpas åt. Och det finns de länder som har det mycket kämpigare än oss kan jag säga till er som tycker att vi i Sverige tar emot alldeles för många flyktingar. Titta på bara på hur stora flyktinglägren är i exempelvis Jordanien, och hur många flyktingar som kommer med båtar till bland annat Grekland och Italien med flera som ligger i närområdet till de länder där krig och korruption härjar varje dag. Men man ska samtidigt värna om asylrätten, det är viktigt! Och jag är inte rasist, inte heller SD-sympatisör. Men jag tror på riktigt att om alla länder inom EU och övriga Europa skulle hjälpas åt bättre med detta så skulle även förutsättningarna för flyktingarna bli bättre. För detta är något som kostar mycket pengar och som ofta dessutom verkar ske på bekostnad av andra områden inom välfärden. Pensionärer, vård och skola tycks vara några områden som fått ta konsekvenserna av detta. Så nu är vi tillbaka till skattehöjningar igen, om det ger resultat som alla vi människor faktiskt får uppleva och se så tror jag de allra flesta är beredda att gå med på det. Men blir det skattehöjningar utan resultat så kommer problemen bara fortsätta växa, tror jag.

FÖRSVARET – Ja detta är kanske helt oviktigt för andra, men för de som är mer medvetna om vad som försiggår utanför och även i viss mån innanför Sveriges gränser så är detta en viktig fråga. Här har det ju skurits ner i försvaret under flera mandatperioder innan man nu började öka anslagen igen för att bygga upp ett starkare försvar. Och det är för att det finns skäl för det, att tro att vi lever helt skyddade och att vi inte har något att oroa oss för är inte längre den verklighetstro vi vaggats in i under början av 2000-talet. Att Ryssland skulle invadera Sverige har länge ansetts som osannolikt, och jag anser nog att det är så än idag. Men Ryssland har visat att de inte skyr några medel att ta det de vill oavsett sanktioner, och intresset för just Gotland är stort. Jag tror inte heller att de skulle ta Gotland ifrån oss, men de är närmare den verkligheten nu än de varit på många år. Och det sker även andra verksamheter innanför landets gränser som tycks komma på order från Kreml, att de försöker manipulera svenska folket med missvisande sanningar och fakta som vi tror kommer från svenska källor är bara ett exempel. Allt för att gynna dem själva, och valet nu i höst är nog av stort intresse för dem såklart. De vill definitivt inte att Sverige får en regering som vill att landet går med i NATO, och gör nog vad som helst för att det inte ska hända. FAKE NEWS! Akta er för detta, för det är sannolikt den metoden de använder för att förvirra oss medborgare. Och för att skydda oss mot alla dessa sorters kränkningar och manipulationer så är det Försvarsmaktens jobb att stoppa dem från att det händer. Men vi behöver även rusta upp igen för att kunna försvara oss om något faktiskt skulle hända, och vi såg ju vilken fantastisk insats Försvarsmakten gjorde i somras med alla skogsbränder. De gör ju så mycket mer än springer runt med AK5:or och skjuter ute i svenska skogarna! De skyddar våra gränser, bevakar våra intressen och hjälper till med stora insatser vid alla sorters katastrofer. Inte minst räddningstjänsten var oerhört tacksamma för den organiserade och effektiva hjälp de fick vid skogsbränderna i somras, och förklarade verkligen hur viktig deras insats var där. Det är sådant som många inte tänker på, att de faktiskt är till större nytta än vi tror i alla avséenden. Så här behövs också mer pengar och resurser för att förnya och utveckla försvaret, för det gynnar ju alla tycker jag.

Det var mina fem punkter som jag tycker är viktiga för mig i denna valrörelse. Men miljön då tänker ni kanske, är inte den viktig? Eller jämställdhetsfrågorna? Jo det är det såklart, men jag är av den uppfattningen att de är så pass viktiga att de inte ska behöva vara olika valfrågor. Miljöarbetet ska alltid gå framåt, men det tycker jag också att det gör i Sverige. Visst kan vi alltid göra mer, men här kan man inte bara stirra sig blind på vår nation utan det gäller ju verkligen att få med sig alla andra länder på detta. Inte minst i vårt närområde! Det känns säkert hopplöst många gånger när vi här gör massor för att motverka klimatpåverkan och annat här i Sverige, men så ser vi hur närliggande nationer kring exempelvis Östersjön fortsätter pumpa ut avfall och annat rätt ut i havet. Frågan behövs ta på allvar i hela EU och resten av världen, men samtidigt med sunt förnuft. Man kan inte heller förbjuda allt utan komplement eller alternativ som det görs idag. Då motarbetar ju bara folket detta för att de inte har några andra val, och utanför Stockholm så är dessa valmöjligheter färre och svårare att tillgå än vad våra politiker verkar förstå.

Och när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter så är det lika självklart för mig det med att det inte ska behöva vara en valfråga. Här borde politikerna verkligen göra en stor insats ekonomiskt på alla sätt för att förbättra många kvinnors vardag. De möts av kränkningar och trakasserier varje dag för att det blivit normaliserat och accepterat, så får det fan inte vara! Och våld i hemmet måste ju vara bland det obehagligaste och hemskaste som finns, tänk er själva att inte ens ha någon fristad i ert eget hem på grund av en våldsam make eller liknande. Här är jag för dåligt insatt för att veta vilka åtgärder som behövs, men att åtgärderna behövs det förstår jag. Så gör satsningar även här, riktiga satsningar så inte hela Metoo-rörelsen faller i glömska. Allas rätt och lika värden är något som Sverige ska bli bättre på.

Jag har tidigare liknat riksdagen som en stor sandlåda där man beter sig illa mot varandra och visar dålig respekt inför folkvalda politiker. Man skojar på andras bekostnad och gör sig rolig över andras misstag i tron om att väljarna blir roade. Men jag är ganska säker på att fler än jag tröttnat på allt trams nu och vill se någon eller några som tar ordentligt ansvar. Lite som moderaternas Ulf Kristersson sa när han ville ha fler vuxna i rummet. Sen vet jag inte om han själv lever upp till det uttalandet, men tanken är i alla fall god och jag tror det är vad väljarna vill se och höra. Tänk vad kul det skulle vara om partiledarna pratade om vad deras eget parti vill förändra och vad de står för, istället för att svara på frågorna med vilka dåliga lösningar de andra partierna har på problemen. Då skulle jag faktiskt orka lyssna på en hel partiledardebatt tror jag. Och ta bara de senaste dagarnas ekonomiska granskningar av politikerna den senaste veckan, så fort någon politiker använt skattemedel felaktigt så blir den personen uthängd i media och totalt lynchad av de andra partierna. Vilket jag har svårt att ta på allvar när de själva förmodligen har samma problem inom sitt eget parti dessutom, det ska låta så bra och man skyller på andra för egen vinning. Veckan efter uppdagas det att någon inom dennes eget parti ha gjort liknande saker och då blir det plötsligt knäpptyst. Men som de flesta andra människor så synar vi ju politikerna när de står där och låter så duktiga, ”att sådant händer inte i vårt parti”, men det gör det ju såklart. Finns det något parti som inte har någon politiker som blivit uthängd efter en granskning? Jag minns då inget parti som kommit undan detta och därför blir det ju bara tramsigt när de fördömer andra partiers agerande vid sådana tillfällen. Städa upp i ert eget parti innan ni anklagar andra kan jag tycka, sen kanske vi människor tar er på allvar.

Jag välkomnar såklart dessa granskningar, för jag är övertygad om att skattemedlen används för privat bruk oftare än vi tror. Och de ska fasen inte komma undan med sådant! Hela systemet är ju genomruttet, för om någon blir utesluten ur riksdagen så får de ändå ersättningar och pensioner så de klarar sig utan problem. Men om en vanlig ”Svensson” skulle göra samma sak så blir ju konsekvenserna katastrofala. Istället för att ett parti står och spyr galla över något som någon annan gjort i ett annat parti så skulle jag välkomna att den skyldiges parti visar att de tar ansvar för vad som hänt, och vidtar åtgärder för att det inte ska kunna hända igen. Det skulle imponera mer på mig och vinna mitt förtroende, och kanske även min röst i september.

Långt blogginlägg, stor eloge till er som orkade läsa hela texten. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till partiledarna som tramsar istället för att ta ansvar för sig själva och sitt eget parti.

Nu är det på riktigt, barnen har nu börjat i sina klasser och ett nytt läsår väntar dem!

De började på fritids förra veckan, så de är ju redan inskolade kan man väl nästan säga. Men nu så började själva skolan, där nu Nova och Theo börjar i sin förskoleklass. Och Freja, hon börjar i ettan! Hjälp vad tiden har gått fort, men detta har hon sett fram emot nu att få börja i skolan ”på riktigt” som hon själv säger. Ni som läser bloggen ofta kanske minns hur hon i våras uttryckte sitt missnöje över att behöva gå i förskoleklassen. Hon hade ju lärt sig göra allt man kunde göra på den stora klätterställningen på skolgården, så då tyckte inte hon att hon behövde gå i skolan längre. Haha, så roligt resonemang!

Men nu går de alla tre på samma skola, och har klassrummen ganska nära varandra dessutom. Så de kommer träffa på varandra ute på skolgården om inte annat, och jag uppskattar smidigheten att bara behöva åka till en skola med alla barnen nu istället för två olika. Det går så smidigt allting, och de verkar alla tre ha väldigt roligt i skolan med sina klasskamrater så hämtningarna och lämningarna går förträffligt bra. Jag är så stolt över de små liven, de börjar verkligen bli stora nu känns det som.

Jag har beställt biljetter till ”Walking with dinosaurs” som kommer till Globen i oktober. Barnen har länge pekat på Globen när vi kör förbi där på dagarna och berättat att de vill gå in där. Så när jag visade dem att vi skulle se på dinosaurieshowen blev de såklart glada, men det stora jublet kom när jag berättade att det var på Globen vi skulle se showen.

Nu kanske det var lite ogenomtänkt av mig att berätta om detta redan nu när det är mer än två månader kvar tills vi ska gå dit, för nu frågar de ju varje gång vi åkt förbi Globen om vi ska dit snart. Ni vet lite som när man sitter i bilen under en lång bilresa och får höra ”är vi framme snart” ganska ofta. Men det ska bli jättekul, ser fram emot denna upplevelse med kidsen och att få köpa med oss en tam Velociraptor hem efter showen. För jag förutsätter att man får köpa dinosaurieägg med sig hem sen som man får vårda tills dinosaurien kläcks och sedan ta hand om tills den blir vuxen och kan börja jobba på en egen dinosaurieshow. Vi kommer att bli rika!

Vi tittade på fotboll hemma is söndags, när Djurgården spelade mot Kalmar FF. Det går ju inte riktigt Djurgårdens väg just nu, för att uttrycka sig milt. Kalmar tog ledningen med 1-0 och i halvtid så pratades det om en vändning av detta. Jag började heja på laget lite högre där hemma och barnen hakade på, nästa mål måste Djurgården göra. Kom igen nu! Men så blev det ju inte, Kalmar gjorde istället ytterligare ett mål. Här blev det tydligt hur olika vi reagerade i familjen, jag blev arg och tyst på ett vuxet sätt. Medan barnen uttryckte sitt missnöje mer verbalt.

– Men åh, det var ju Djurgårdens tur att göra mål! Utbrast Theo.

– Jag vill inte se mer för det här är orättvist. Sa Nova och lämnade soffan.

Ja det går tungt just nu men det vänder väl snart får jag hoppas. Och snart börjar dessutom hockeysäsongen, det ska bli kul! Ser fram emot det väldigt mycket och tänker även att i år ska det ses lite fler matcher live. Men tills dess får jag nöja mig med fotbollen, vilket är helt okej. Heja DIF!

Det var allt för denna gången, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går den av mina grannar som ibland kopplar upp sig på min trådlösa högtalare hemma. Rätt som det är så startar högtalaren upp sig och så spelas det någon sorts folkmusik på ett språk jag inte förstår, mycket olämpligt. Men nu har jag bytt namn på högtalaren så om någon nu har haft en likadan hemma så heter de inte samma sak längre, hoppas att det fungerar…