Att få utmärkelsen ”Dagens Jerker” här på bloggen är det ingen som vill. Det tycks vara ett populärt inslag som det pratas mycket om, åtminstone bland vissa. Men idag mina damer och herrar, har jag nog den bästa nomineringen hittills…

Det återkommer vi till i slutet av inlägget! Låt mig först dela med mig av en känsla som infann sig efter middagen idag.
Barnen hade ätit middag så Nova och Theo var grisiga som vanligt. Jag tog med dem in till badkaret för att sanera de små liven. Och medan de glatt plaskar runt så sitter jag i djupa tankar. Jag funderar och planerar, allt för att dagarna ska bli så effektiva som möjligt innan flyttlasset går på lördag. Då reagerar jag på att Theo börjar skratta väldigt högt i badet, så jag kikar dit. Och vad ser jag flyta runt bredvid honom…

En brun sak med konstig form guppade runt där i badvattnet. Bajs! Han har bajsat i badkaret! De flesta föräldrar har nog upplevt detta scenario, det är verkligen inte roligt. Stackars barn som måste bada i sin egen avföring tänkte jag. Jag kände mig uppgiven och upprörd på samma gång, men då framträdde den ”stora bruna hajen” ut ur badskummet. Faran är över, det var ingen bajskorv. Bara en figur från deras Duplo Lego, tack och lov för det. En känsla av lättnad infann sig, och nu var jag lugn igen…

Idag kan jag berätta att vi spenderat massor av pengar. Fasen vad det kostar att flytta, men vill man ha sitt drömslott så vill man. Vi har köpt tapeter och färg, beställt möbler och köpt fina saker på IKEA. Så det är väl investerade pengar och förhoppningsvis kommer vi få ett nytt fint hem som alla kan trivas i. Inklusive jag själv, som var extremt pessimistisk till att flytta i början. Men nu är även jag förväntansfull och entusiastisk över att flytta!
Och imorgon får vi tillträde till radhuset! Men vår underbara bank höll på att sätta käppar i hjulen nu igen. Ni som läser bloggen kanske minns vilken lång dag vi genomled på banken när vi ansökte om vårt nya bolån.
Det var den sista april, i fredags så ringer vår kära bank upp oss vid lunchtid. De meddelar att lånehandlingarna ska komma hemskickade till oss den dagen, och att vi omedelbart måste signera dem och posta tillbaka dem samma dag. Hallå! De har haft två månader på sig, varför är de ute i sista stund? Nåja, vi vill ju bara få detta avklarat så vi signerar och postar dem samma dag. Äntligen klara för radhusköp!
Nej, inte riktigt. Idag blir jag uppringd av bankkontoret, igen.
– Vi saknar era lånehandlingar. Varför ni inte signerat och skickat in dem? Ni ska ju genomföra köpet imorgon. Förklarar en kvinna vi inte varit i kontakt med tidigare.
Hur tror ni jag reagerar på detta? Jag lovar att jag fullständigt kokade av ilska inombords! Men jag försökte behålla lugnet, och förklarade att vi pratat med banken om detta i fredags. Handlingarna är postade och signerade, på en brevlåda som vi vet skulle tömmas efter att vi postat dem. Då blev det tyst i telefonen.
– Menar ni att ni fick hem lånehandlingarna i fredags? Det var verkligen i senaste laget. Jag kollar upp detta igen och återkommer till dig lite senare. Säger kvinnan och lägger på luren.
Jag vet att handlingarna är skickade, så jag var inte orolig. Bara en smula upprörd. De måste ju ha kommit fram, så jag lugnade mig och väntade på att hon skulle ringa tillbaka och meddela att de hittat dem. Efter en timme ringde hon tillbaka.
– Hej igen! Vi har inte fått in era handlingar, så om ni ska kunna genomföra köpet imorgon så får jag be er komma in till kontoret och skriva under handlingarna igen. Förklarar hon vänligt.
Det första jag kom att tänka på var C4. Sprängdegen. Jag hade god lust att spränga bort Swedbank från oss alla för gott! Hur kan man vara så jäkla värdelösa? Ååååh! Ja det var bara för Jenny och mig att åka in till banken och skriva under alla handlingar igen. Vår ordinarie bankkontakt hade semester, så hon jag pratade med under dagen hjälpte oss snabbt igenom allting. Nu är allt äntligen klart att bara köra imorgon! Annars tar jag bilen, eller Carnivalen rättare sagt, och kör rakt in i bankhelvetet..

Vi håller tummarna för att allt ska gå smidigt imorgon. Det lär ni upptäcka här annars, ha d biff!

DAGENS JERKER, nu är vi här… Till den kanske bästa utmärkelsen någonsin! Dagens utmärkelse går till min kära Jenny. Och vad har hon lyckats med undrar ni då, ja jag kan knappt förstå det själv om jag ska vara ärlig.
Vi var stressade och skulle ju in till banken som jag skrev om här tidigare. När jag parkerade bilen så gav jag henne några kronor och bad henne lösa en parkeringsbiljett i automaten en bit bort.
– Men jag har aldrig gjort det förut. Hur gör man det? Frågade hon när hon tog emot mynten.
– Du stoppar i mynten i automaten där borta och trycker på biljettknappen. Sedan tar du med dig biljetten tillbaka hit. Förklarar jag.
Hon rusar iväg och jag ringer upp kvinnan på banken under tiden för att meddela att vi var framme. Då kommer Jenny tillbaka, utan biljett.
– Den automaten tar inte mynt. Säger hon.
– Okej. Svarar jag och går fram till automaten för att betala med mitt kort istället.
Då ser jag till min förvåning, att det sitter fast mynt i kortläsaren där man ska sätta in kortet.
– Jenny, har du tryckt in mynten här? I kortläsaren? Frågar jag nyfiket.
– Ja, men det går inte att betala med mynt på den. Svarar hon.
– Men man ska ju stoppa in kortet där, nu är det ju stopp i automaten. Nu kan jag ju inte stoppa in kortet där och betala. Hahaha! Hur tänkte du egentligen? Frågar jag och stoppar kortet i fickan igen.
– Men det är väl inte så lätt när man är stressad och aldrig har gjort det förut. Ursäktar hon sig och skäms lite.
Nej det är sant, men jag hade ändå väldigt roligt åt detta! Grattis Jenny, du får den största ”Dagens Jerker” utmärkelsen hittills! Hahaha!

SEMESTERN ÄR HÄR! Vacation! Va-ca-tionionion!

Men se där, nu är min favoritpollen här då…
• Snor – Check!
• Nysningar – Check!
• Kliande ögon – Check!
• Allmänt hängig – Check!

Det bästa med min pollenallergi är att den är som värst just nu. Så jag vet att det inte är lång tid kvar innan det går över. Har dock nyst så pass mycket att jag fått blodsmak i munnen, det är lite äckligt. Har dock införskaffat en ny nässpray som jag hoppas skall göra susen! Den ska hjälpa bra mot det rinnande snoret, och det vore trevligt om nysningarna ville upphöra.
För hör nu här, dessa nysningar är jobbigast och gör ont. Eftersom min muskelbristning i halsen ej har läkt, utan blev värre av att jag försökte arbeta under veckan. Varje nysning snärtar till det hyfsat smärtsamt i halsen, och jag måste självklart nysa sisådär 4-5 gånger i rad innan det går över. Aaaatjoooh! AAAJ! Aaaatjoooh! AAAJ! Och så fortsätter det…
Hoppas det är över snart. Pollenhelvetet alltså, inte att det är över för min del. Men det är klart, jag får väl till årets nysning så att nacken går av eller nåt, åh nej… Jag är inte redo att dö än! In nomine patri, et fili, et spiritus sancti…

Vad passar bättre i dessa snörveltider än att göra en läkarundersökning. En hälsokontroll helt enkelt, hos doktor Freja!
– Hej, varför är du för sjuk? Frågar hon vänligt när jag lagt mig ner på soffan för att undersökas.
– Jag vet inte doktor Freja, men jag mår inte bra. Säger jag och använder mina pollensymptom för att leva mig in i hennes lek.
– Du måste säga att jag har en fin klänning. Säger hon.
– Jaha… Ja men du har en väldigt fin klänning doktor Freja! Svarar jag.
Sedan kör hon in en blå termometer av plast rakt in i mitt öra.
– Pip! Nej du har inte feber. Jag ska titta in i ditt öra och se om du har någon liten öronflammation. Säger hon och tar fram en ny pryl ur sin doktorväska som hon tittar med i mitt öra.
– Hittar du något där inne? Frågar jag.
– Nej, det var tomt där inne. Men det kan vara något i magen! Säger hon och tar fram sitt stetoskop och börjar lyssna.
– Säg att jag har fin klänning igen, säg det! Säger hon och tittar bestämt på mig.
– Din klänning är verkligen jättefin doktor Freja! Ropar jag.
– Din mage är glad, den säger att den har kissat och bajsat idag. Förklarar hon.
– Se där, det var ju bra. Svarar jag och känner hur hon börjar lyssna med stetoskopet på min navel.
– Och din navel är tom! Det finns inga nyckelpigor, inga bin eller flugor i den. Nu är det dags för blodprov! Säger hon och tar fram sin blå termometer igen.
Med den låtsas hon sticka mig i fingret och ta ett blodprov.
– Nu kan du få hålla lite i den här lilla fisken om du blir rädd, den heter Ida. Säger hon och räcker fram en liten clownfisk i plast utan fenor.
Sedan tar hon fram sitt lilla fat och en skalpell.
– Du måste opereras! Säger hon och låtsas skära ett långt snitt från handleden hela vägen upp till axeln.
Sedan så torkar hon rent snittet med en papperstuss och tar fram sin pincett.
– Där inne är bacilluskan! Ropar hon och plockar tydligen ut bacilluskan och lägger denne på sitt lilla fat med hjälp av sin pincett.
– Oj, det var konstigt. Säger jag och tittar bekymrat på henne.
– Ja men du är frisk nu! Men först måste du ligga still när jag ska sy. Förklarar hon och drar sedan pincetten i ett sick-sack mönster längs med hela min arm.
– Oj, tack doktor Feja! Nu mår jag bra igen. Säger jag och sätter mig upp igen.
Det är härligt att få uppleva dessa hälsokontroller som hon erbjuder här hemma. Den fantasin kommer hon garanterat ha stor glädje av i hela sitt liv!

På tisdag får vi tillträde till vårt nya hem! Så imorgon ska vi köpa tapeter och även hinna besöka IKEA. Jenny är tokladdad, medan jag är mer sansad. Är ju inget fan av IKEA direkt, men ibland så måste man faktiskt ta sig dit.
Sedan har vi bokat in snickar-Mange på onsdag, han ska få hedersuppdraget att sätta upp en innervägg och en dörr. Så kan vi fokusera på all målning och tapetsering hela veckan. Hoppas att allt ska rulla på bra, på lördag går nämligen flyttlasset. Då ska helst allt vara klart!

Jag roade mig med ytterligare ett test på Aftonbladet.se där man får reda på vilken svensk VM-hjälte man är från VM94. Jag såg framför mig innan testet hur jag skulle bli mittfältsgeneralen Thern, eller varför inte fixstjärnan Brolin! Men icke, jag blev en jäkla doldis…

Med den förolämpningen så intar jag sängen för en god natts sömn. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till dem som utsåg mig till Jesper Blomqvist i det där jäkla skittestet…

Midsommarhelgen är förbi, nu är det 6 månader kvar till jul!

Hoppas att alla hade en trevlig midsommar! Vi höll oss hemma och firade väldigt stillsamt. Jenny prickade olyckligt in ett inslag av migrän och jag kämpade vidare med min trasiga hals. Men det var inte fy skam att vara nykter en midsommar, man var betydligt piggare dagen efter än många andra!
Istället åt vi god lunch tillsammans och fikade lite senare med glass och jordgubbar. Eller ”bigge” som Theo säger, han älskar jordgubbar. Det här med dans runt midsommarstången uteblev i år, men i smyg försökte jag knyta en blomsterkrans som vi kunde ha här hemma. Men det var ju skitsvårt! Resultatet blev fullkomligt värdelöst och tillslut gav jag upp. Här ser ni själva…

Är det bara jag som reagerat över den låga sommartemperaturen? Det har onekligen varit svalt ute, och regnat en hel del. Märkligt att det väldigt ofta är dåligt väder på midsommar, åtminstone där jag befinner mig. Kanske jag skulle starta en insamling till nästa år? Då kan alla som önskar gå ihop och låna mig en båt, en rejäl korg god mat och en öl eller två. Gärna ett fiskespö också, utifall jag får långtråkigt. Sedan kan ni putta ut mig till havs i båten, så lockar jag med mig regn och blåst. Låter det bra?

Jag är förmodligen en av få som inte lider alltför mycket utav den svala sommaren. Med tanke på att vår AC i bilen fortfarande är trasig så är det ganska behagligt att åka bil nu. Så tills den är reparerad så får det gärna fortsätta vara svalt ute!

Vad händer i fotbolls-VM? Nationer som England och regerande europa- och världsmästarna Spanien är utslagna redan i gruppspelet. Portugal måste be till högre makter för att lyckas gå vidare, men det ser kört ut även för dem. Det gör inte mig något, eftersom Ronaldo luktar kiss…
Jag har inte sett mycket av detta VM, men av det jag sett så måste jag säga att Holland, Tyskland och Ghana är de lag som imponerat mest på mig. Sedan får vi se hur det går, men något säger mig att värdnationen Brasilien tar hem detta. Det återstår att se…

Har funderat lite mer på detta nu, angående mitt förslag kring midsommar här ovan. Att jag skulle locka med mig oväder och liknande till havs nästa år. Men jag har ju ingen flytväst! Finns det ens flytvästar i min jättestora storlek? Man borde väl kunna linda in mig i en sängmadrass eller stora frigolitpaket. Då borde jag väl flyta om jag trillar överbord? Om inte madrassen suger åt sig vatten förstås, då sjunker jag nog som en sten. Nej, frigolit får det bli!

Jag är orolig över min arbetskamrat och läromästare Harry. Han halkade på jobbet och landade så illa att han bröt handen på något vis. Båtbenet var det nog om jag inte hörde helt fel. Hoppas att han kan arbeta som vanligt när det läkt, så att han inte får problem med handen sen när han ska lyfta tunga saker.
Enligt Johnny så läker det tydligen bättre än väntat och Harry kanske hinner arbeta lite innan semestern. Han hade fått en boll som han ska klämma på för att träna upp handen. Det låter intressant! Jag målar genast upp en bild framför mig där Harry sitter i soffan och tittar på fotbolls-VM som han älskar mest av allt, och klämmer frustrerande på den där bollen när inte resultaten går hans väg. Undrar hur många träningsbollar han kan punktera under ett fotbolls-VM? Han är ju så himla stark. Men styrkan fick han nog på bekostnad av sitt utséende, för han är ingen vacker karl… Haha! Nä nu retas jag bara, han är stilig som få. Jag vågar inte påstå något annat. För han kommer ju tillbaka till jobbet en vacker dag och då gäller det att ligga på plus! Något jag inte tror att jag gör just nu…

Nu kan vi glömma allt jag sagt om min uppoffring kring nästa års midsommar. Det slog mig just att det kan finnas vithajar i svenska vatten, och jag kommer dö om jag åker båt! Tänk när jag står där och fiskar lax eller helst svärdfisk (som ej finns här men den är godast att äta) och får storfångsten på kroken! Då kommer jag, orörlig och omsorgsfullt inslagen i frigolit att trilla överbord. Det enorma plasket följt av de feminina skriken i det iskalla vattnet kommer locka till sig vithajar. Det är jag helt säker på!
Och vad gör man då, om hajen kommer och naffsar på en? Ska man spela död eller vad är bäst? Kanske tröttnar den på all frigolit och simmar iväg. Men sådan tur har jag väl knappast. Och skulle jag ha det så hinner jag nog inte fira särskilt länge innan en finlandsfärja kör på mig där ute på dimmiga Östersjön. Tänk att mitt liv ska sluta så. Som stark överlevare av en vithajsattack, och det sista jag hör är någon som skriker ”isberg” med finsk brytning innan jag blir olyckligt överkörd av Viking Cinderella och alla winegums de har ombord… Åh grymma värld!

Nu orkar jag inte mer! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till personerna som krockade i rondellen vid Grisslinge idag när jag åkte hem från jobbet. Tack! Köer är det bästa jag vet… You schmucks!

Idag fick jag svar! Äntligen en kompetent läkare som tog sig tid och undersökte mig ordentligt tills han fann felet med självaste Jimmy the Great!

Ja man ska inte dra alla läkare över en kant och skälla ner dem i skorna. Det finns faktiskt de som tar sig tid och utreder en ordentligt utan att kasta ur sig diverse klyschor eller vilda gissningar. Det upptäckte vi ju med Freja efter ett och ett halvt år hos diverse läkare innan vi äntligen fick träffa en ”riktig” läkare. Samma sak hände mig idag. Det drog ut på tiden, de där 15 minuterna som man får hos doktorn räckte inte till. Men istället för att göra som den förra läkaren gjorde, och skicka hem mig med förhoppning om att ”det går nog över” om du äter lite Ipren, så blev jag idag ordentligt undersökt. Han ställde massor av frågor, tittade och kände på halsen. Tittade med diverse speglar och verktyg ner i min väsande hals. Tillslut konstaterade han att jag drabbats av en muskelbristning i halsen. Det har jag aldrig hört att någon drabbats av tidigare. Men det är ju kul att man är först ut med något bland släkt och vänner…
Så löd alltså min dom, en muskelbristning. I halsen. Tydligen så har man många muskler kring struphuvudet, och det är alltså en sådan jag har lyckats paja. Läkaren är lite lyrisk och tycker detta är spännande. Han har aldrig varit med om detta och kommer att följa upp ”fallet Jimmy” längre fram. Bara för att se om det läker som det ska och att min röst kommer tillbaka igen. Annars skulle jag skickas vidare till en specialist för vidare utredning.

Min röst ja, undrar om den blir bra snart. Det känns som att jag får ligga lågt med mitt framtidsprojekt i powermetalbandet ”Gods of Thunder”. Såhär kan man inte låta om man ska sjunga powermetal. Även om jag var tänkt att enbart sjunga i bakgrunden och lira elbas. Men den berömda elbaskassan jag har och sparar slantar i för att köpa en grym elbas ekar tom just nu. Tänk att inget går som jag vill just nu. Oh, the horror…

Jag har därför roat mig i min ensamhet med att göra diverse tester. Det handlar om fotbolls-VM, och man får då reda på vilket brasilianskt artistnamn man skulle få. Här är mitt nya brassenamn, beskåda!

Sedan kunde man göra ett test för att se vilken fotbollsstjärna i VM man passade bäst in på, och efter några intressanta frågor blev detta resultatet.

Intressant, undrar om det stämmer in på min spelprofil när jag spelar innebandy? Det känns inte riktigt som min stil, men vad vet jag. Det kändes mer som att den beskrivningen skulle passa in på Marcus, Saltsjöbadens guldgosse. Jag är väl ändå mer som en fet Totti, eller? Kanske är jag en tysk ”killer machine”…

Nu ska jag förbereda mig för den dagliga kvällsmobbingen, dags att natta barn. De är ju så härligt ärliga, och inte alls knäckande i sina domar. Nåväl, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. ”Varför då? Vad har jag gjort?” Frågar han sig säkert. Han är elak! Han hävdar med vag antydan att min muskelbristning i halsen har med… Ja… Att jag skulle ha svalt en mandomslem… Vilket inte är sant, och man får ej ljuga! Fick du inte lära dig det när du var liten Henke?

Sedan våra kära barn kom till världen så har livet blivit så kärleksfullt! Men, jag har heller aldrig varit så sjuk i hela mitt liv…

Det är en fröjd att fotbolls-VM i Brasilien äntligen börjat! Men vad gör det om man knappt sett någon match. Åh, vad jag är bitter! Har bara sett två eller tre matcher, men jag vill se så många matcher som möjligt. Dock så orkar jag inte. Har fortfarande inte blivit kvitt inflammationen i halsen, och det är egentligen först idag som rösten börjat komma tillbaka igen. Ni vet, den ljuva stämman som försvann för 10 dagar sedan. Helt sjukt! Och vet ni, att när jag nu varit sjuk, ja då fick jag en liten bonus. Tandvärk! Tack för extravinsten…

Fasen vad ont det har gjort! Men har fått höra det kan vara bihåleinflammation, för det gör ont i hela jäkla skallen. Och det är märkligt nog som allra värst under natten, vilket gör att jag inte kan sova. Ska träffa läkaren imorgon, och kanske blir jag även tvungen att boka en tandläkartid. Ni vet de där ”läkarna” som petar med en liten pinne på tänderna i fyra minuter, och sedan påminner dig om att betala en svindyr peng i receptionen innan du går hem. Orkar inte mer, ge mig styrka!

Styrkan finner jag just nu i våra underbara barn! Nog för att de delar med sig av sina spännande baciller från förskolan, men de sprider också oerhört mycket glädje. Trots att vårt hem nu börjar bli väldigt rörigt bland alla flyttkartonger.
– Pappa, va skönt det är att komma hem. Tack för att du hämtade mig! Sa en utmattad Freja och lade sig på soffan efter en uppenbarligen hård dag på förskolan.
Hon har börjat fundera mycket kring vår flytt. Man märker att hon är känsligare än vanligt, och varje dag pratar hon om att vi inte får glömma att ta med hennes saker till nya huset. Så gulligt, men hon har ju aldrig varit med om en flytt och förstår såklart inte allt vad det innebär. Men det kommer gå bra!
Nova och Theo börjar trivas bättre och bättre på förskolan. De blir inte så ledsna när man lämnar dem och verkar ha roligt där på dagarna. Theo vill dock gärna ha lite koll på var Nova och Freja befinner sig. Han kan vakna under sovpasset och titta efter Nova, och när han ser att hon ligger där och sover så somnar han om igen. Sedan så hade han tydligen knatat över till Frejas avdelning och frågat efter henne. Hon var ute just då, men då stannade han och lekte med de ”stora” barnen en stund. Men annars verkar han komma tillrätta nu och är inte lika ledsen när man lämnar dem på morgonen.
Nova är inte lika beroende av Theo utan härjar runt med alla de andra barnen. Hon verkar lugn, och det känns bra att hon trivs på förskolan.
Sedan vet jag inte vad det tog åt henne här i helgen. Plötsligt så kom hon fram till mig när jag satt och lekte med dem på golvet, och började gosa med mig. Trodde jag i alla fall. Istället sträckte hon ut tungan och slickade försiktigt på mitt skägg! Detta var tydligen jätteroligt, det kittlades väl kan jag tänka mig. Hon har för övrigt varit väldigt ”pappig” senaste veckorna. Det tycker inte Jenny är så kul, men samtidigt får hon uppleva hur jag haft det när Nova och framför allt Freja varit så ”mammiga”. Detta försöker jag ta vara på nu så mycket det går, för vem vet hur länge det varar.
När jag nattade twinsen ikväll så fortsatte mobbingen från deras sida, precis som vanligt. De vägrade att somna. Nova sparkade mot väggen och sjöng, samtidigt som Theo ropade på sin förskolelärare Johanna.
– Janna! Jannaaa! Ropade han högt.
Sedan drog han upp min tröja och pekade.
– Mage! Ropade han och började trumma på min mage.
Även Nova lockades med i detta och plötsligt satt två barn och bankade på min mage samtidigt som de skrek ut i någon form av sång. Vilken förolämpning! Jag vet att min mage slagit storleksrekord, men att upplysa mig om det på detta vis är smärtsamt. Som tur var så somnade de snabbt sen, och jag kunde lägga band på min inre ilska när jag lyfte över de vackra små barnen till deras egna sängar.

I fredags kom containern vi beställde, så att vi kunde röja ur vinden och förrådet. Det var ingen bra tajming med tanke på att jag mådde dåligt, men det gick bra. Min broder Tommy kom ut och slet hela lördagen med att slänga skräp. Vår syster Linda och Micke kom också förbi och hjälpte till, vilket underlättade en hel del. Annars hade jag aldrig orkat, jag kunde ju knappt prata med min halsinflammation. Men vi lyckades slänga i stort sett allt vi ville bli av med, så det känns jätteskönt.

Midsommar närmar sig, hoppas det blir bra väder! Vore ju trevligt om man kunde grilla lite och avnjuta en god öl. Men då får jag se till att bli frisk först, ska boosta med vitaminer och Coca-Cola tills min blekfeta kropp besegrar denna förbaskade inflammation! Tänk om det är Tyfus…

DAGENS JERKER går till inte till min brors kära sambo Sandra. Hon köpte winegums åt mig när hon var på Åland nyligen, tack så mycket!
Dagens utmärkelse går istället till läkarna som inte kan bota min inflammation så att jag kan njuta av dessa underbara godsaker. Men jag får hoppas att de ordnar detta när jag träffar dem imorgon.

Ja som rubriken lyder så hörs jag lite dåligt. Närmare bestämt inte alls! För jag är en olycklig man i sina bästa år som förlorat sin ljuva stämma.

Jag undrar var min röst tog vägen. Senast någon lade märke till den var i lördags, under en herrans afton. Då ljöd jag likt den bästa tenor, uppe på Mosebacke! Men någonstans under natten till söndagen så förlorade jag den, min röst. Min hårdrockspipa, min kommunikationstrumpet!
Detta var inte så allvarligt till en början, mer än den märkliga snärten i halsen jag kände vid ett tillfälle på söndagen. Så vårt fokus här hemma låg på Nova som inte lyckats sova under de senaste nätterna. Och under natten till måndagen blev det ännu värre, för oss båda. Ingen av oss kunde sova. Hon bara grät och vi misstänkte att hon nu fått dubbelsidig öroninflammation. Så jag bokade varsin tid på vårdcentralen till oss båda, för nu hade jag fruktansvärt ont i halsen.
Först ut var Novadore, som protesterade högljutt genom hela undersökningen. Ingen öroninflammation. Och när undersökningen var klar så höll läkaren fram kartan med olika klistermärken, Nova skulle såklart belönas för besväret efteråt. Men Novis var så förbannad att hon utförde ett sorts judohugg mot kartan och ryckte åt sig flera märken. Nåja, låt gå för det…
Sedan var det min tur! Läkaren ställde överdrivet många frågor som jag var tvungen att svara på utan röst. Hon tittade med lampa och glasspinnen i halsen, och sedan klämde hon lite överallt på halsen.
– Gör det ont? Frågade hon.
– Ja. Svarade jag.
– Här då? Frågade hon igen.
– *väs* Ja. Svarade jag.
– Här är du svullen, känns det om jag trycker här? Frågade hon och klämde på mitt adamsäpple.
– JAAAA! Utbrast jag och blev faktiskt lite arg.
– Okej, ja du är väldigt röd och irriterad i svalget. Sedan verkar du öm och svullen runt adamsäpplet som du själv beskrev det tidigare. Konstaterade hon nöjt.
Jag tror hon är sadist. För sedan tyckte hon att jag skulle lämna nåt svaljprov eller halsodlingsprov kanske det heter. Så hon tryckte bak mitt huvud hårt mot väggen och stack sedan ner en lång jäkla tops i min hals och vispade runt för fullt. Nova fortsatte sina protester även nu, och själv höll jag på att kräkas när läkaren körde ner topsen för långt ner i halsen. Men då nöjde hon sig plötsligt och bad oss vänta i väntrummet på provsvaren. För att hålla Nova nöjd så fick jag muta henne med russin, men provsvaren dröjde inte länge. Efter ca 20 minuter så kom den sadistiske läkaren ut till oss igen. Proverna visade inte tecken på strupkatarr som läkaren misstänkte. Istället rör det sig troligen om en inflammation i eller runt adamsäpplet. Så ät anti-inflammatoriska tabletter och vila rösten blev domen. Tänk vad bra vården är ibland, att om man som läkare inte hittar orsaken till besvären så kan man ju gissa på något och rekommendera en daglig dos av Ipren. Alternativt så får jag återkomma om några dagar om besvären ej upphört. Då kanske en annan läkare hittar något istället.
Kanske jag skulle ta och bli läkare, det verkar ju trots allt inte så svårt längre. Jag får dessutom en titel, dr Jimmy!

– Gud, det är nästan jag får hjärtklappning av min egen genialitet. Nästan att jag borde gå till sjukuset, för att jag är så smart!
Peter i tv-serien ”Kjell”

Lite så känns det, det är smärtsamt att vara så smart! Huruvida smart det är att jobba imorgon återstår att se, men jag lovade chefen att jag ska göra ett försök. Just nu känns halsen naturligtvis värre än någonsin bara för det, men kanske släpper det under natten. Håller the tums!

Freja diskade lite i köket idag. Vilket hon uppenbarligen tyckte var roligt, och det gör ju inget att hon förenar nytta med nöje! Diskning är inte direkt min favoritsyssla, så jag uppmuntrade henne lite när hon stod där på sin pall och gnuggade med sin svamp.
– Vad rent och fint det blir Freja! Tänk att du blivit så stor att du kan diska nu, min lilla gumma. Sa jag och klappade lite på hennes huvud.
– Mm! Och när du blir en liten gumma som mig, då kan du få låna min pall pappa. Sa hon och fortsatte diska.
Det kanske ni som läser tycker var roligt sagt, men jag blev mållös och gick in på toaletten….

S.O.S! Punka på barnvagnen! Mayday! Mayday!
Ja ena däcket på vår svindyra vagn har fått punktering. Jag åkte snabbt iväg och köpte en ny slang. Men när jag bytte ut den gamla slangen mot den nya så lyckades jag punktera den med. Ursäkta språket, men fan! Och när jag senare på kvällen åkte för att köpa ytterligare en slang så var butiken stängd. Som tur var så hade de cykelslangar på Coop, så kvällen var räddad.
Men man kan samtidigt tycka att en barnvagn för nästan 20 000kr borde hålla lite bättre. Inte sant? Vågar inte ens tänka på vad ett nytt däck skulle kosta om det ej gick att laga. Tur att jag inte bara är smart, utan händig också!

När man inte kan prata så får man peppa sig själv på andra sätt. Det fick dagens inlägg handla om idag, självpepp! Sov gott alla, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den sadistiske läkaren. Hoppas att jag eller någon annan jag känner aldrig behöver träffa henne igen…

Jag är så mätt, helt otroligt proppmätt. Det är nästan genant att jag ätit mig så enormt proppmätt två gånger under en och samma vecka. Jag kan inte låta bli att tänka på att folk svälter samtidigt som jag frossar i mig god mat. Och den där Russe panpizzan var ju dessutom en obehagligt mättande upplevelse…
Annat var det igår! November 2012, där har ni det senaste datumet då jag fick en helkväll med mina bästa herrar. Igår var det dags igen, klockan 18.00 skulle vi samlas på Mosebacke. Men min buss var försenad. Väldigt försenad, 20 minuter för att vara exakt! Orsak? Mycket hög belastning enligt SL. Med andra ord, badjävlarna…
När jag klev på bussen, och flashade med mitt fulladdade 24-timmarskort inför en totalt ointresserad folkmassa, så var bussen fullproppad ända fram till busschauffören. Jag tog ett stadigt grepp om nån pinne i taket och stod likt en surfare under resan in till stan. Nästan alla talade engelska, det var märkligt. Jag stoppade in mina hörlurar och höjde blygsamt volymen. Lasse Berghagen sjöng ”Stockholm i mitt hjärta” för mig, harmoni. Men efter bara några minuter var jag överhettad och otroligt less på busschaufförens ryckande körstil. Varför erbjuder ingen ungdom sin sittplats åt mig? Är ingen väluppfostrad längre? Och varför pratar alla runt omkring mig engelska och inte svenska? Vad har hänt med universum? Jag blev småsur och började så smått inse att det förmodligen handlar om att skrämma sig till en sittplats här på bussen! Jag bytte taktik, och bytte helt enkelt musik. Ghost sjöng ”Year zero” för mig, mitt ansiktsuttryck hårdnade. Inte på grund av att jag blev bajsnödig, utan för att nu gällde det att se riktigt hård och tuff ut så att någon ungdom blev rädd och var villig att erbjuda sin sittplats för fruktan av sitt liv. Men alla ungdomar såg ut att sitta och sova på bussen, fast egentligen så sitter de bara med gamnacke och pillar på sina jäkla mobiltelefoner. De enda som verkade höra min läskiga musik och reagerade på min utstrålande tuffhet var typ pensionärerna. Men deras sittplatser är jag inte ute efter, vad gör jag för fel?
Jag började vädra mitt missnöje genom griniga sms till Saltsjöbadens guldgosse som skulle mött upp mig i Slussen, om bussen bara hade hållit tiden. Han satt nu och inmundigade en härlig kall öl på Mosebacke, men skyllde på badjävlarna. Det är deras fel att bussen är full av folk. Han hade även en teori om att tjuvarna från Fisksätra numera var ute och stal båtmotorer längre ut på Värmdö, som de sedan fraktade med sig på bussen tillbaka till Fisksätra. Kan de inte palla båtmotorer någon annanstans?
Men prisa herren, någon hörde mina böner och klev av när en bajsdoft spred sig på bussen vid Henriksdal. Det var inte jag som var skyldig till det! Men jag högg sittplatsen snabbare än ögat. Stolt satt jag nu och kände hur mycket jag förtjänade den här sittplatsen. Då kör plötsligt busschauffören över en hel upplevelse av ojämnheter på vägen så att bussen skakar. Hela jag börjar ”dallra”, och jag blev plötsligt påmind om hur överviktig jag blivit. Och jag fortsätter dallra en kort stund även efter att bussen slutat skaka. Jag önskade plötsligt att alla kunde dö på denna buss, och busschauffören kunde gott dö två gånger efter att ha förödmjukat mig här offentligt. Men de kunde vänta tills vi var framme vid Slussen innan de dog så att jag slapp gå sista biten.
Efter en mycket kort stund så var vi äntligen framme vid Slussen, och ingen verkade lyssna på mig denna dag för ingen dog. Istället stönade och flåsade jag mig hela vägen upp till Mosebacke. Men väl framme så väntade min belöning. Marcus, Erik, Tommy och en kall öl välkomnade mig efter mitt livs jobbigaste bussresa. Nu väntade vi bara på Mogge, sedan var alla fina herrar samlade. In i dimman, skål!

Jag insåg för lite mer än en vecka sedan att jag inte skulle ha råd att gå ut och roa mig denna afton. Men när jag informerade övriga om detta och bad att få skjuta fram vår herrafton, så erbjöd sig dessa underbara människor att bjuda mig på hela kalaset. Bara jag följde med! Jag blev så rörd, och kunde omöjligt tacka nej. Och som de bjöd, wow vilken kväll! Öl, middag i form av mitt livs största hamburgare på restaurang Mississippi, ännu mera öl och sedan avslutade vi med drinkar på Vampire Lounge. Jag hade en sån underbar kväll! Och jag som oroade mig inför kvällen att jag skulle få en känsla av ”välgörenhet”, vilket det faktiskt var, men de skötte allt så jäkla snyggt när de betalade. Det bara kom in grejer hela tiden! Jag hoppas verkligen att jag kan göra något liknande för dem någon gång. För som sagt, det var över ett och ett halvt år sedan som vi grabbar roade oss ute så här en kväll. Vi pratade om allt och lite till, och det var så skönt att få ventilera sig lite oss herrar emellan. Man har inte riktigt haft tid och möjlighet till det under en längre tid, så det kändes jättebra! Så ett STORT TACK för en underbar afton!

Idag var jag fortfarande proppmätt när jag vaknade, och mättnadskänslan höll i sig genom hela dagen. Nu är klockan 22.00 och jag är fortfarande inte hungrig. Först pan pizzan Russe i torsdags, och igår mitt livs största och troligen godaste hamburgare jag ätit. Den var fasen 20cm hög! En dubbelburgare som fick hållas på plats med tre grillspettspinnar, och pommes och bea till det. Jag dallrade fasen mer på bussresan hem än in till stan. Men som tur var så halvsov jag och snarkade på bussresan hem och orkade inte reflektera över min fetma.
Jag fick även provsmaka lite av Tommys förrätt, crabcakes! Vad gott det var, och det var absolut inte vad jag eller Tommy föreställt oss att det skulle vara. Vi hade teorier om att det skulle vara en liten pajliknande sak, men istället kom det in en korg med friterade ”bollar” med tillhörande lime och sås. Jättegott! Det kan jag absolut tänka mig att äta igen!

Idag firade vi Lembit som fyller 17 år! Efter en jästdispyt mellan mig och en ilsken Jenny på morgonen så kunde hon tillslut baka vaniljbullar som han fick till frukost på sängen när han vaknade. Sedan firade vi honom hemma hos hans pappa med många släktingar, tårta och även hemmabankade hamburgare direkt från grillen. Tyvärr så var jag fortfarande för mätt för att njuta av allt det goda, men lite pressade jag i mig. Riktigt gott, så ett stort grattis på födelsedagen Lembit!

Jag börjar misstänka att någon spöat mitt adamsäpple. Det gör så jäkla ont! Det kom i samband med en snärtande känsla, ungefär som att man knäpper till en sträng på en gitarr riktigt hårt. Och detta kändes rakt över adamsäpplet och även i struphuvudet. Det ömmar och jag har fasen problem att prata, även rösten verkar vara på väg bort en sväng. Jag blev nyfiken och googlade på besvären för att få en hint av vad det kunde röra sig om. Nästan alla resultat handlade om cancer i struphuvudet. Men hurra då för fan…
Nu är jag nog ganska säker på att det mer handlar om något virus eller kanske ännu mer troligt min pollenallergi. Den brukar sätta sig i luftrören om den vill mig riktigt illa. Så jag avvaktar en dag eller två och ser hur det utvecklar sig. Som den positiva människa jag är så har jag insett att dessa besvär även har en fördel att ta del av. Nämligen att jag inte kan svälja utan att det blir smärtsamt, och då måste jag ju faktiskt äta och dricka mindre. Eller inte äta alls rentav! Så då kanske mina bussdallrande dagar är förbi inom en snar framtid!

Nu borde jag nog sova, allt häftigt som jag upplever tröttar tydligen ut mig. Sov sött alla ni där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går till tonårskillen som kämpade febrilt med att ta en snygg ”selfie” på sig själv med mobilkameran under bussresan in till Slussen igår. Som han tog om bild efter bild tills han fick till håret på exakt rätt sätt. Loser! Han är säkerligen även ett stort fan av One Direction eller Justin Bieber…

”Du gamla du fria, du fjällhöga nord…”

Idag känner jag mig stolt, och jag känner mig svensk. Blygsamma som många av oss är i detta land så vaknar ändå den lilla patrioten inom oss just idag. På Sveriges nationaldag!
Klart som tusan att vi ska fira! Vill inte ens höra en antydan om rasism idag, för då förstår man inte vad firandet handlar om. För mig handlar det inte om man är etnisk svensk eller nationalist, utan mer vad detta land står för. Vad betyder Sverige, mitt land för mig? I det stora hela så tänker jag på demokrati, jämställdhet och allas lika värde. Och 200år av fred! Det är något vi verkligen ska vara stolta över, något man bör lyfta fram och beundra en dag som denna. Sedan kan vi alltid göra mer, och det hoppas jag att alla känner att man vill försöka bidra till på det bästa sätt man kan. För vi är lyckligt lottade som får leva här i ett land skonat från diktatur, krig och elände. Så ta denna dag att fira och njut av att du bor i ett fantastiskt land!
Jag har följt lite intervjuer idag och mycket verkar fokuseras på vad som är typiskt svenskt. Men varför är det så viktigt? Finns det något typiskt svenskt egentligen? Ja vissa hänvisar kanske till en speciell maträtt eller ett speciellt beteende, men för mig känns det ändå irrelevant. För mig handlar det mer om att ta denna dag och lyfta fram ditt hemland. Att uppskatta allt som faktiskt är bra med att bo här och känna en stolthet över det. Sedan fick man inom militären lära sig att hedra den svenska flaggan, och det är såklart inget fel med det. Den fick en större innebörd och blev så mycket mer än ”bara” en flagga. Men det känns kanske lite gammalmodigt nuförtiden. Däremot vill jag aldrig se folk som bränner eller spottar på vår flagga, och heller aldrig se den i samband med folk som marscherar och gör Hitler-hälsning för att markera sitt missnöje mot invandrare eller liknande.
Nu vill jag inte fördjupa mig för mycket i det, men alla som känner mig väl förstår säkert mina tankar. Hur tänker jag på Sverige idag då? För mig personligen så kan jag blunda och tänka på den svenska naturen. Med sina djupa skogar, vackra fjälltoppar och att nästan alltid känna närhet till sjöar och hav. Nu har jag förvisso badat färdigt sedan det ryktats om vithajar, men vatten ger ändå en känsla av frihet. Jag längtar tills barnen blir lite större när man kan ta med dem ut i naturen, fiska och övernatta i tält. Gärna i norrland där jag haft förmånen att spendera en stor del av mitt liv. Den naturen ligger mig varmast om hjärtat. Det är något speciellt med att sitta intill en porlande älv framför en brasa och grilla korv, med utsikt över fjällen och myggjävlarna som surrar i öronen. I love it!
Därför vill jag verkligen uppmana alla att blicka inåt och känna efter inom er, vad är det ni älskar och uppskattar här i Sverige. Det är bara nationaldag en dag om året, unna er att vara stolta över det som våra mor- och farföräldrar och alla innan dess kämpat för att vi nu har det så pass bra som vi har. Och våga fira detta för tusan! På så sätt hedrar vi de som levt här långt innan oss och visar dem vår uppskattning. För tro mig, även om vi ibland klagar på vårt samhälle så finns det tyvärr dem som har det bra mycket värre i andra delar av världen.

Det blev ett väldans långt inlägg om detta, jag som bara tänkte skriva några rader lite kort om nationaldagen. Så vad har vi gjort idag då? Vi har inte firat speciellt mycket egentligen. Har ingen flagga att stoltsera med på något vis, utan jag har nog mestadels tänkt och funderat på fosterlandet idag. Det fick ni ju ta del av här ovan.
Istället hade vi besök av min syster Linda, Elvira och lilla Elton. Det fikades lite och sedan grillade vi till middag. Elvira och Freja hann även med ett besök till lekparken, under ledning av Jenny. Theo jagade myror på baksidan och försökte äta upp dem. Usch! Sedan bjöd tjejerna på dansuppvisning, vilket var en fröjd att skåda. Även deras ”kurragömma” var roande att följa. Vid ett tillfälle skulle Jenny, som befann sig i Frejas rum, räkna och sedan leta efter dem. Elvira gömde sig taktiskt och smart bakom den röda fåtöljen i vardagsrummet. Medan Freja drog en filt över sig och ställde sig mitt på golvet. Hon var kanske inte så svår att hitta sen men vi hade väldigt roligt åt detta. Sedan passade vi alla på att kela lite med lilla Elton!

Dagen bara rullade på känner jag, den gick väldigt fort. Nu har de åkt hem och jag börjar nog bli lite trött. Nova sover inte så bra på nätterna just nu och vaknar väldigt ofta ledsen. Det blir ingen vidare sömn för någon av oss då tyvärr och det sätter ju sina spår. Men vad det beror på vet vi inte riktigt, vi misstänker att hon eventuellt drabbats av öroninflammation igen. Blir det inte bättre får vi nog undersöka saken närmare…

Igår hände något mycket märkligt! Jag blev utmanad av Henke att följa med ut och äta lunch med några av grabbarna på jobbet. De har tydligen haft någon sorts tävling i prestige där det gäller att äta upp en hel panpizza kallad Russe. Vad jag förstått så har Johnny, Henke och min namne Jimmy klarat av detta. Först så kände jag att detta kan nog bli en utmaning att klara av. Kunde inte Billy, Janne eller Anton på jobbet klara av att äta upp en hel panpizza så blir det nog tufft.
Men när vi kom fram och jag fick se panpizzan på bordet så skrattade jag åt det hela.
– Haha, den där lilla? Det blir en baggis! Sa jag stöddigt och började käka.
Men när jag ätit upp halva så infann sig ett problem, nu var jag riktigt mätt. De andra började hetsa mig att jag inte kunde sluta äta nu, då skulle jag tydligen vara lika mesig som Anton. Det ville jag ju såklart inte, så jag fortsatte att äta. När tre fjärdedelar av pizzan var uppäten började jag må illa. Colan var dessutom slut så nu blev tuggorna både torrare och jobbigare att svälja. Men jag blev hela tiden upplyst om att jag skulle vara lika mesig som Anton om jag inte åt upp hela. Anton förklarade hur dåligt han mådde efter sitt tidigare försök att klara detta och avrådde mig därför att göra det. Jag tittade på Russen, mitt Everest. Jag tittade på klockan och började känna mig stressad, snart måste vi tillbaka till jobbet. Jag tog några tappra tuggor till men sedan tog det stopp, det gick inte. Jag är lika mesig som Anton…
På vägen tillbaka så passade Anton på att köra lite rally med sin bil som jag åkte med i, allt för att hinna före den andra bilen som Johnny körde. Pizzan åkte som en jäkla jojo upp och ner i magen. När han parkerat utanför jobbet så lutade jag mig mot bilen när jag klivit ur och tog några riktigt djupa andetag. Varför gick jag med på detta… Fy fan…
Jag orkade inte fika på rasten när vi firade de i personalen som fyllt år. Jag orkade inte äta middag med barnen när jag kom hem. Senare på kvällen när klockan var runt nio så försökte jag äta igen, men jag var definitivt inte hungrig då heller. Aldrig mer ska jag äta en Russe helt själv…

”…Ja jag vill leva jag vill döööö, i nooordeeeen!!”

Med detta vill jag avsluta dagens inlägg och önska alla en fortsatt trevlig nationaldag! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till panpizzan Russe. Eller nej den går fasen till Henke, Johnny och herr Nilsson! Bara för att ni hetsade mig till detta, ska aldrig lyssna på er igen…

Tänkte informera min omvärld att jag troligen tagit mitt sista dopp i havet här i Sverige. Rent generellt så är det alltid för kallt i vattnet för att jag ska bada, eftersom jag behöver minst 25grader för att njuta av ett dopp. Men det har hänt att jag slagit mig på bröstet och vrålandes kastat mig ut i det öppna kalla havet för att visa vilken viking jag är. Och att sedan rusa upp med is i håret, blå läppar och förminskade genitalier för att tydligt stoltsera med vad man just åstadkommit. Men det var då det, här är nämligen dagens rubrik…

Vad gör de här? Om de kan ta sig till Skåne så vill jag påstå att de kan ta sig till Stockholms skärgård också! Någon vilsen liten hungrig vithaj på 5meter kommer lockas av mina magplask, i tron om att det är den saftigaste fettosälen den skådat. För med min ”tur” så är det garanterat jag som blir första dödsfallet i Sverige. Spelar ingen roll om jag först jagar bort den med karatesparkar och vrålar som den alfahanne jag är, den kommer lyckas ta mig. Kanske hoppar den upp och biter tag i mig när jag kommer körandes, med fönstret nere och halva kroppen hängandes utanför på min AC:befriade bil, uppe på Värmdöbron. Det är inte alls omöjligt, jag har sett hajar göra så på film!
Nej, tänk om det faktiskt är så att vithajar ska simma längs stränderna i Sverige. Då har ju Maya haft belägg för sin fruktan att bada på grund av hajrisken. Nu spekuleras det bara i att enstaka hajar kan ta sig hit, och att det inte är ett bestånd de pratar om. Men vad gör det när jag plaskar runt där i strandbrynet och letar skatter, när man skådar en sådan enorm fisk genom mitt nyinköpta cyklop från Biltema. Jag lovar att jag bajsar på mig i vattnet innan jag börjar simma för livet. Ska hajen äta upp mig ska jag fasen se till att smaka skit…

Sune trotsade alla hajrykten och åkte på kryssning med Cinderella i helgen. Det var modigt av honom, och när han dessutom kom hem med ett paket winegums till mig så blev han hjälteförklarad! Tack så mycket Sunis!
Sunes arbetskamrat på ”Bettan” hade en tung måndagsmorgon igår. Ubbe stönade och verkade lite allmänt sliten efter helgen. Kanske var det just därför han råkade sätta på sig sin arbetströja ut och in. Det såg roligt ut med alla lappar som spretade och Ubbe verkade helt ovetande om vad han lyckats med. Självklart kunde inte jag låta honom gå runt på det viset, så jag tänkte påpeka detta för honom. Men först ville jag se hur lång tid det skulle ta för honom innan han själv upptäckte sitt misstag. Det tog ett bra tag, så busigt av mig…

Vad händer här hemma då? Inatt så vaknade Nova och grät för tredje natten i rad. Hon vill inte äta, ingenting vill hon. Bara gråta högt en stund tills hon är redo att somna om igen. Hon har väl mycket intryck att bearbeta nu när de börjat på förskolan. Men just inatt drog vi en jackpott! För när Nova började gnälla så märkte vi hur Theo började knorra i sömnen. Hoppas inte att han vaknar! Det gjorde han inte, istället började Freja skrika hysteriskt. Hon drömde om något läskigt, så nu var klockan halv tre på natten och båda döttrarna var vakna. Kul…
Vi gjorde som så att Freja fick sova hos Jenny och Theo, och jag lade mig i Frejas säng med Nova. Efter att ha sparkat runt en stund så somnade hon faktiskt om. Äntligen!
Det känns underbart att höra hur twinsen börjat kommunicera mer med oss, och med varandra. Såhär lät det när Theo satt på en pall i duschen när Nova kom dit.
– Hej hej! Sa Theo och vinkade.
– Heeej! Svarade Nova bestämt.
– Uscha! Uscha! Sa Theo och visade plaskande med sin hand i duschstrålen.
– Oj! Oooj! Svarade Nova glatt och klev in i duschen.
När jag lämnat Nova så satte jag mig på toalettstolen och fortsatte min iakttagelse.
– Bye bye! Bye bye! Började de då att säga och vinkade åt mig.
Vad nu, jag kan ju inte lämna dem ensamma kvar i duschen. Nä, jag bestämde mig för att stanna kvar. Jag blev fortsatt road av deras vattenlek tills det var dags att sluta duscha.

Annars så blir de bara tydligare och tydligare för varje dag nu. Theo höll ett långt utlägg om vilken hemmabio projektor han vill ha, med tillhörande 90tums filmduk i vårt nya radhus. Jag blev alldeles tagen av alla viktiga detaljer och ska genast föra ärendet vidare till högsta domstolen som ska bestämma allt här hemma, hans mor Jenny. Har svårt att se detta köp gå igenom eftersom jag redan framfört liknande önskemål till högsta domstolen men fått avslag på mindre än två sekunder. Stackars Theo som inte får bli hörd…

Nu blev jag sugen på en kvällsmacka! Sov gott alla ni där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla naffsande vilsna vithajar…

YES! Jag har precis hittat en skatt! En låda här hemma full med pengar, det måste röra sig om tusentals kronor! Har aldrig mått bättre, fasen va bra!!

Men, det var ju ingen låda. Det var en plasthink. En gul. Och det var inte tusentals kronor i den heller. Det var stenar. Stenar som Freja plockat ihop ute på tomten. Dessa ska hon måla om till nyckelpigor, hajbilar och andra djur. Fint! Men jag vill ha tillbaka min dröm om lådan med pengar…

– Äh, ryck upp dig Jimmy. Det är kul att vara pank…

Håll tyst! Nej det är inte ett dugg kul! Optimistiska realister, blir så trött på dem…
Detta är bara ett av scenerna som utspelas i mitt huvud flera gånger om dagen. Jag pendlar i humör och känner mig kluven i mitt eget resonemang. Det tär på en att behöva vara ett geni, jag får se till att reda ut detta. Bäst att ringa upp ”fröken ur”, måste synka…

Jag tror jag börjar bli lite som Peter. Den hemliga agenten från serien ”Kjell” som jag skrev om tidigare. Men samtidigt känner jag igen mig i figuren Kjell. Och Birgitta! En blandning av alla dessa helt enkelt. En Pellitta…

Idag är Freja hos sin mormor Lena. De ska gå på teater och titta på… Hm… Nån ”Nasse”… Ingen nazist! Jag tror det är den lilla grisen Nasse, från Nalle Phu. Det får jag nog reda på senare när jag hämtar hem henne igen. Då får hon berätta allt om denna Nasse! Freja har även blivit lovad sin nya favoritglass, polkagrisglass!

Jag körde dit Freja redan igår eftermiddag, så hon har sovit över hos sin mormor. På vägen dit så noterade jag i backspegeln att hon började hänga med huvudet i bilstolen. Hon somnade, och detta inträffade ungefär vid Skurubron. Då var vi ju nästa framme, så jag försökte prata med henne för att hålla henne vaken. Men det gick inte.
När vi svänger in bakom mormor Lenas hus så försöker jag väcka Freja.
– Freja, är du vaken? Vi är framme hos mormor nu! Ropar jag.
Inget svar, hon sover bara vidare.
– Freja! Vakna nu, vi är framme! Ropar jag igen och lyckas peta lite på hennes axel.
– Men jag sover inte! Ropar hon tillbaka och sätter sig upp i bilbarnstolen.
– Sover du inte? Frågar jag, även fast jag vet att hon sov.
– Nej jag sover inte har jag ju sagt! Jag tittar bara på alla bilarna förstår du väl! Svarar hon högt och irriterat.
Jag vill bara upplysa om att det inte fanns en bil i närheten. Men nu var hon i alla fall vaken, och blev väldigt uppspelt över att vara framme hos sin mormor.
När vi parkerat utanför så började hon förklara hur allt skulle gå till.
– Nu äj jag fjamme hos mojmoj. Jag ska äta pojkaglisglass häj! Och imojgon ska vi på teatej, mojmoj och jag. Började hon berätta med härlig inlevelse.
– Ja ni kommer ha jätteroligt ihop! Och så ska du ju sova kvar här hos mormor, häftigt va? Frågar jag och börjar knäppa loss henne från bilbarnstolen.
– Ja, jag ska sova kvaj häj. Hos mojmoj! Sen imojgon så hämtaj du mig, visst? Ellej mamma. Om inte du ellej mamma kan hämta mig, då fåj Linda hämta mig. Ellej fajmoj! Linda och fajmoj fåj hämta mig om du ellej mamma äj lite sjuk. Om ni kjäks lite gjann så fåj Linda och fajmoj hämta mig! Förklarar hon utförligt.
Haha, gulligt av henne att ge oss alternativ om något skulle hända. När vi klev in i hissen började hon klä av sig sina ytterkläder för att så snabbt som möjligt rusa in till sin mormor. Och när vi klev ut ur hissen så sprang hon fram och hälsade innan hon fortsatte vidare in i lägenheten. Det var det sista jag såg av henne. Nästan i alla fall, jag hann med att få en kram innan jag skulle åka hem igen. Men hon verkade inte ett dugg orolig över att sova borta, vilket vore väldigt bra. Längtar redan tills du kommer hem igen kära barn!

Nu vill Jenny åka och handla. Eller så vill hon att vi ska åka och leta tapet/väggdekor till nya radhuset. Precis vad jag sitter och drömmer om att få göra denna söndag…
Nova och Theo roar sig med att sitta på golvet och hälla vattnet från deras vattenflaskor i deras skor. Blir en bra dag det här!
Jag startade ett långkok nu istället, det blir en köttgryta till middag idag. Mums! Nu måste jag bara hitta åt ett bra gömställe och förbereda en bra ursäkt för att slippa följa med och handla… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till all pollen och frömjöl. Bilen blir grön. Huset blir grönt. Mitt snor blir grönt. Mayday! Mayday!

Hej! Jag heter Jimmy och är bitter… Varför? Igår fick över 50 000 åskådare uppleva festivalen STHLM Fields på Gärdet inne i stan. Men jag var inte en av dem…

Är det hela världen då, att missa en festival? Nej det är det nog inte, och jag är egentligen ingen festivalmänniska. Men världens bästa rockband var ju där. Metallica!

Det är första gången jag missar en spelning med dem här i Sverige på nästan 20år. Det är den artist jag aldrig vill missa och är beredd att betala nästan vilket pris som helst för att se. För så jäkla bra är de!
Det speciella med just denna spelningen var att alla Metallicafans och övriga fått rösta fram vilka låtar som skulle spelas. En bra grej tycker jag! Av totalt 20 låtar så fick man rösta fram 19, den sista låten är en ny låt som de lovat att spela. Resultatet blev tydligen en kanonspelning, enligt min man på plats. Min bästa herre Tommy messade mig att det dessvärre bara var bra låtar, och att han tänkte på mig när han var där. Tack för omtanken Tompa! Hoppas i alla fall att alla som var där hade galet kul och att alla rockband bjöd på en riktigt bra show.

Det var ju fler band som spelade under denna endagsfestival. Som Slayer, Ghost, Mastodon och Danzig. Men de faller mig inte riktigt i smaken, förutom just Metallica och Ghost som hade varit kul att se live. Men det kommer garanterat fler tillfällen och då ska jag banne mig gå och headbanga så att luggen flyger av!

Igår tog jag istället med mig Freja ut på jakt. Vi skulle köpa en ny slang till däcket på hennes cykel, ventilen höll inte tätt längre. Så vi for runt en hel eftermiddag för att hitta rätt storlek, och slutligen fann vi vad vi sökte. Det var riktigt regnigt ute, men jag ville byta slangen ändå för att se om det var rätt storlek. Det gick bra, och nu skruvade jag även dit stödhjulen på cykeln. Freja var jätteglad och cyklade fram och tillbaka på altanen. Men idag så går vi ut på gatan och cyklar på riktigt. Tut tuuuut!

Jag jobbar ihop med en figur kallad Billy. Han som tycker om sjörövarmusik och ninjapaddor. Men han har även pratat varmt om ett program som visats på SVT för flera år sedan, programmet heter ”Kjell”.
Kjell är en sorts docka, lite som Mupparna ungefär. Han är en arbetslös medelålders man som gör vad han kan för att hålla sig sysselsatt. Han glider runt och tycker sig känna igen en hel del människor, samtidigt som han ofta nämner gamla bekanta som avlidit av diverse märkliga anledningar. Att ropa efter folk som liknar hans polare Steffe är en återkommande sekvens i hans vardag.

Han har även en mamma som heter Birgitta. Det börjar på B och slutar på -itta! Hon är galen i travhästar och ser sig själv som ett riktigt kap. Hon är kär i sin nya kille, Peter, som är hemlig agent. Han jobbar ”under-kover” som hockeytränare (ingen vidare duktig sådan) och känner sig ständigt förföljd. Oron över att det finns snipers och avlyssningsmikrofoner överallt är ett återkommande problem. Därför tar han ofta väldigt långa omvägar för att ta sig hem till Birgitta, en gång via Manhattan i New York faktiskt. Jag är speciellt förtjust i att han måste ”synka” och ringa upp ”fröken ur” hela tiden på sin väldigt gamla mobiltelefon.
Ta gärna en titt på ”Kjell”, han finns bland annat på Youtube. Tack Billy, du har gjort mig beroende av denna härliga serie!

Sådär, det var visdomens ord för idag. Ha nu en trevlig helg och akta er för fästingar. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till mitt bankkonto. Det ser ovanligt blekt och tomt ut. Skitkonto…

Tänk att jag har hela fyra saker att fira som jag vill ta upp här. Det gör mig så uppspelt att jag måste sätta på mig mina South Park kalsonger.

Firande nr.1 – Igår tackade vi av en finsk herre på jobbet vid namn Pekka. Det är troligen inte han det handlar om i historierna om Pekka man hörde som barn. Ni minns väl exempelvis ”Pekka var ute och åkte. Vägen svängde, men inte fan svängde Pekka”.
Fast jag är inte säker, han verkar ha varit med om en hel del så det kan mycket väl vara han. Pekka har i alla fall nu gått i pension efter 16 år på företaget. Så vi firade av honom efter jobbet på Il Porto i hamnen. Jag kommer sakna Pekka, han har alltid varit vänlig och hjälpsam. Sedan är han rolig, och en typisk finsk hårding men med glimten i ögat. Hoppas han får en härlig och välförtjänt pension, och det vore kul att springa på honom i framtiden. Hurra för Pekka!

Firande nr.2 – Idag är det internationella fredssoldatdagen (UN Peacekeepers Day), även kallad veterandagen. Syftet är att hedra personal som deltar eller deltagit i nationella eller internationella militära operationer, och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.
Det är lätt att vi här hemma i Sverige glömmer bort vad som pågår ute i världen. Hur skonade vi är från krig och elände, att man tar det här med fred för givet. Så lätt är det ju förstås inte, utan det görs ett enormt krävande jobb i det tysta från modiga svenska kvinnor och män. Personer vi lite blygsamt uppskattar här hemma i Sverige, men som i de flesta andra länder faktiskt hyllas som hjältar för deras insatser.
Så jag håller denna dag väldigt varmt om hjärtat. Jag tänker på mina kamrater som jag tjänstgjorde med, och ägnar även en tanke till de som nu är ute och kämpar för människor de inte känner. För fred och mänskliga rättigheter, något som tyvärr inte tas för givet överallt i världen. En honnör till er alla. Hurra för fredssoldaterna!

Firande nr.3 – Att jag idag äntligen fick träffa Elton! Inte sir Elton John, utan min snart en vecka gamla systerson. Åh vad han var liten och söt. Jag som tycker att Nova och Theo är så små, de var ju jättestora i jämförelse.
Jag vill hävda att Elton är en liten kopia av sin äldre syster Elvira. Tyvärr var jag så upptagen med lille Elton att jag helt glömde bort att ta kort på honom. Så jag stal en bild från syrrans facebook, sorry. Men här kommer han, hurra för Elton!

Firande nr.4 – Denna blogg! Jag vet, det börjar bli tjatigt med diverse rekord och annat. Men idag firar bloggen 1år! Det tycker i alla fall jag är värt att fira. Hurra för bloggen!

Det finns så mycket att vara tacksam och glad för! Men det finns faktiskt en sak som jag inte uppskattar så mycket. Det är något som ett av mina barn lärt sig här hemma…
Barnet är Theo, och det han lärt sig är följande. Han välter ut DVD-filmerna från hyllan ner på golvet. Därefter har han lärt sig att öppna fodralen och plocka ut skivorna. Dessa ligger nu oftast utspridda på vardagsrumsgolvet, i bästa fall. De kan även försvinna spårlöst under en tid. Men det som jag verkligen inte uppskattar är hur han lärt sig plocka ut bildomslagen ur fodralen. Dessa proväter han gärna eller river i mycket små bitar.
Det är alltid trevligt att följa barnens framsteg och nyfikenhet. Men detta tycker inte jag är speciellt roligt. Eftersom film och musik är min stora hobby… Fy på Theo!

Det var allt för kvällen, nu ska jag slappna av till en riktigt bra film. En favorit faktiskt, Mission Impossible 2. Filmmusiken i den är magnifik, hurra för Hans Zimmer! Ha d biff!

DAGENS JERKER kan gå till många idag, har samlat på mig en del. Men de brädas av min sambo Jenny och hennes plötsliga utspel tidigare idag. Hon är frusen, oj oj oj vad frusen hon är! Så när jag smet in på toaletten på morgonen idag så hör jag henne säga att det är så kallt att vi måste tända en brasa. Jag kunde inte tro att det var sant, det var inte alls speciellt kallt inne. Hon måste skämta…
Men till min förvåning så brinner det i kaminen när jag kommer ut från toaletten.
– Det är faktiskt jättekallt på golvet. Säger hon och går iväg, sista ordet måste tydligen alltid vara hennes.
Hur kallt var det då inne egentligen. Vill någon gissa? Jag tog ett kort på termometern i köket, och det var säkert någon grad kallare på golvet. Men ändå, kallt? Nej nu flyttar jag…

En dag om året. Endast en dag om året har vi en dag inristat i kalendern att uppmärksamma och hylla alla mödrar. Det är fint, dock så tycker jag att vi bör hylla våra mödrar oftare än så. Detta gäller såklart alla fäder också, men just idag är det morsdag. Ta vara på alla möjligheter ni har att tillbringa tid med era föräldrar, och uppskatta dem så länge de finns med oss. För likt dinosaurierna så kommer även deras tid att ta slut, se då till att ni lämnar dem med känslan att ni tagit vara på er tid tillsammans. Att ni tagit lärdom av dem och framför allt tagit er tid att lyssna på dem. Och att ni inte har något ogjort eller osagt när den sorgliga dagen väl kommer. För vi behöver varandra, och jag vill inte ens tänka tanken hur det kommer kännas den dagen man måste radera sin moders telefonnummer ur telefonen och inte längre kan nå henne. När man helt enkelt bara behöver henne för den hon är, nämligen din mamma.
Stort grattis på morsdag kära mamma, det finns ingen bättre och vi, alla dina barn, älskar dig!

Med det sagt så går vi vidare till vad som hänt i helgen! Idag åkte jag med Freja och Nova till morsan för att visa vår uppskattning. På vägen hämtade vi upp min bror Tommy som också ville följa med oss dit. Detta ångrade han säkert när han hoppade in i bilen. För allas vetskap så hade vår AC i bilen inte kommit igång på hela vägen ut till Haninge. Både Tommy och jag gjorde vad som krävdes. Vi hissade ner fönsterrutorna och dödförklarade sedan bilens AC. Vila i frid din jäkel…
Hemma hos morsan bjöds det på tårta och annat gott. Nova kände att det vore bra att släppa en granat i blöjan när vi var där. Hon ligger inte bra till just nu, och hennes framtida månadspeng är indragen det första halvåret. Inte för att hon bajsade i sin blöja, utan för en annan incident som hände idag. Återkommer till den senare. Den väldoftande odörblöjan omhändertogs på platsen, sedan gjorde Freja samma sak och la en riktig ”huggorm” i sin farmors toalett. Det är ju naturligtvis jättebra att hon bajsar eftersom hon är förstoppad. Men måste båda barnen göra det när vi sitter och fikar? Pappas kaffe hann ju kallna…
Lite senare så hoppade alla in i tryckkokaren till bil och så körde vi hem Tommy. Därefter sjöng vi med den häftiga och hårda rockmusiken som spelades i bilen, allt för att barnen inte skulle somna på vägen hem. Och det gick bra, alla var vakna när vi kom hem. Victory!

Det har florerat rykten om en ståtlig och effektiv herre här hemma. En karl som fått viktiga saker gjorda här i vårt hem. Och det visade sig inte bara vara rykten, för det är helt sjukt vad han har gjort bra saker!
Först så införskaffade han en skenmanöver till barnen i form av en uppblåsbar pool. Han var på jakt efter en klassisk rund liten barnpool, men det fanns inga kvar. Istället kom han hem med en rejäl sak på 2.5×1.2 meter. Succé! Men vem skulle blåsa upp den då? Efter fjolårets poolhändelse så var jag inte så sugen, tänkte skylla på pollen eller något. Jenny tyckte vi skulle ta fram vår pump och låta den blåsa upp poolen. Den pumpen har ju sämre lungkapacitet än en astmatiker! Men vi hade ju gott om tid på oss så vi kopplade in pumpen och lät den jobba. Och när den tillslut var färdig enligt den själv så fick jag rycka in och flämta i det sista. Självklart inte problemfritt. Jenny vet jag inte vad hon höll på med, men plötsligt hade jag tre små barn hängandes och bankandes på poolen. Fjolårets upplevelse kom skrikande tillbaka! Men efter ett tag så var poolen uppblåst och glada barn plaskade i den för fullt!

Under tiden barnen plaskade i poolen så for denna majestät till man fram med gräsklipparen över gräsmattan. Inte ens kopparormen hann undan. Kvar låg en huvudlös kropp. Den måste ha varit gammal. Annars ramlar inte huvuden bara av sådär, det lärde jag mig när jag såg ”Dum & Dummare”…
Sedan unnade vi oss en grillafton med tillhörande rosévin. Vi rundade av kvällen med Star Trek filmen ”Into Darkness”. Den kan jag rekommendera, om ni har sömnproblem. För jag somnade, så bra var den. Overklig var den också, inte alls lika verklighetstrogen story som Star Wars…

Denne resliga herre fortsatte idag sin effektiva framfart. Iförd t-shirt över ölmagen och med spärrskaft i handen så bytte han alla däcken på bilen. Nu är sommardäcken äntligen på! Men frukta ej, det var dubbfria vinterdäck så ingen miljöskada skedd.

När vi ändå är inne på miljön, så kan jag nu informera om vad Nova ställt till med.
När vi kom hem efter att ha firat morsan så åt vi middag. Därefter duschades barnen och gjordes klara att nattas. När jag satt där på golvet i vardagsrummet så spred sig en otrevlig doft.
– Theo, har du bajsat? Frågade jag och tittade ner i hans tomma blöja.
– Bass… Bass! Ropade Nova en bit bort och kom springandes till mig.
Det var en välfylld bajsblöja i flytande form.
– Kom så går vi och byter din blöja. Sa jag och följde efter henne när hon sprang till skötbordet.
När hon var tvättad och ren så händer det. Lär er av detta alla blivande föräldrar! Nova nyser, och släpper en brakfis samtidigt. Och stänker avföring på mig…
Varför händer allt mig? Det var inte mycket till stänk, men det luktade ju illa och jag var tvungen att byta tröja. Utan att bli imponerad så tvättade jag henne ren igen och satte på en ny blöja. Hoppas att jag aldrig råkar ut för detta igen. Åh grymma värld!

Nu känner jag mig kränkt och måste sova. Ett stort grattis till VM-bronset Tre Kronor! Imorgon måste något bra hända, det känner jag på mig. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som inte röstade i EU-valet idag. Om man inte är delaktig och vill påverka, då får man fasen inte klaga sen heller…

Här kommer STORA varma hälsningar till min syster Linda och hennes Micke som idag blivit föräldrar igen. Till världen har lille Elton kommit, 4160g och 53cm. Var hälsad Elton!

Detta innebär att Elvira förmodligen är världens stoltaste syster idag, och jag själv är den stoltaste motherbrothern! Längtar tills vi får träffa släktens senaste tillskott. Jag ska lära honom massor av bra saker…

En kul sak jag noterat är att ”Fragglarna” ska kunnas köpas på dvd senare i höst! Det var nog mitt favoritprogram när jag var barn, dags att föra den traditionen vidare till mina barn. Dansa och häng med! Sprak och fest och färg! I vårt fraggelberg!

Det börjar närma sig flyttningsdags för vår del. Vi har påbörjat packandet lite smått, och farsan har ordnat lastbil tills flyttlasset ska gå. Perfekt, tackar för det!
Jag har även bokat en container som ska stå här över en helg, då ska vi slänga allt som ingen vill ha kvar eller som går att sälja. Blir skönt att göra sig av med en hel del prylar känner jag, det tar bara upp onödig plats. Sedan är en städfirma kontaktad för att utföra flyttstädningen av huset, inväntar en bekräftelse från dem nu bara. Sen återstår nog bara att packa allt, och flytta över allt till radhuset. Spännande!

Vi var med Freja på SÖS för uppföljning om hennes mage i tisdags. De tog nya blodprover om någon missade det, Freja skrek igenom hela proceduren så att det måste hörts ända till Åland. Men var jätteglad när hon var klar, för då fick hon ju ett klistermärke.
Annars så var det inget nytt på den fronten, utan vi ska starta om medicineringen igen och förhoppningsvis så blir det inga bieffekter denna gång. Än så länge verkar allt under kontroll, resten får vi se.
Theo var även han på återbesök hos läkaren idag för att följa upp hans andningssvårigheter som han drabbas av ibland. Det ska nu utredas av en specialist som han blir kallad till inom ensnar framtid.
Men annars är de pigga och glada, våra underbara barn!

Tack Sverige för att ni vann kvällens match mot Vitryssland i Hockey-VM! Det blev en nagelbitare, men det gick vägen denna gång. Yes!

Sov gott nu allihop. Speciellt Linda och Micke, passa på medan ni kan! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bil. Den tycks inte förstå hur varmt det är ute numera. Vilket leder till att den är vansinnigt varm att köra runt i då! Så om den skulle ta och lära sig att när jag trycker på knappen det står AC på, då vill jag att det ska bli kallt i bilen. Inte att den ska fräsa runt den redan skållheta luften som redan finns i bilen. Det känns som att köra runt i en varmluftsugn! Något måste göras…

Det fanns en sak som skrämde mig som barn. Eller skrämde är kanske fel ord, för jag var egentligen inte rädd för den. Jag tyckte bara inte om den helt enkelt, den lät så förfärligt högt…

Twinsen däremot, har någon sorts förkärlek till denna trots att de ibland blir livrädda för den.
– Osse! Osse! Ropar Theo och klappar på den.
– Eh! Eh! Säger Nova och pekar på den från tryggat avstånd.
Osse har blivit en favorit här hemma sista dagarna. Och för er som inte listat ut vad osse är ännu, så kan jag berätta att det är dammsugaren. Den var min stora skräck när jag var liten, när min mamma for fram med den i full fart. Hon städade hela tiden, åtminstone så upplevdes det som så. Speciellt om jag satt och kollade på min favoritfilm Star Wars, och levde mig in i rollerna för fullt. Då skulle det minsann dammsugas. Och vi hade definitivt ingen tyst dammsugare, nej nej. Den lät som ett jetplan ungefär, inte som dagens lite tystare dammsugare.

Varför Nova och speciellt Theo är så förtjust i den, det kan jag inte svara på. Tidigare så var den jätteläskig, men numera så går Theo fram till den när den står på laddning.
– Osse! Säger han med bedjande blick och vill att vi ska dra fram dammsugaren på golvet åt honom.
Sedan turas de om att låtsas dammsuga och har hur kul som helst. Märkliga barn…

Innan vi avslutar här för ikväll så kan jag meddela att jag gått in i fas två av min nya magupplevelse. Förstoppningen. Idag gjorde jag något som kanske inte var så smart, men vad gör man inte om man börjar bli desperat. På måndag så ska jag fasen jobba igen, det kan ingen sur mage eller igenpluggad bak kunna ändra på! Så jag smusslade i mig en dos av Frejas laxerande medicin…
Först hände ingenting. Sedan gick det ytterligare en stund och det hände fortfarande ingenting. Men jag fortsatte att känna efter ordentligt, och efter ett bra tag så kunde jag nog i min fantasi uppleva att jag nu behövde gå på toaletten. Så jag springer in på toaletten, sätter mig ner på porslinsstolen, greppar tag i badkarskanten med ena handen och tvättstället med den andra. Scenen från ”Dum & Dummare” spelades upp i skallen på mig, den när Harry druckit laxermedel och exploderar på drömtjejens trasiga toalett. Men inget händer…
– Va fasen! Vad är det för fel? Undrar jag och känner att tålamodet efter veckan som gått nu är som bortblåst.
Ska jag behöva ställa mig grensle ovanpå badkaret och ta i tills jag bokstavligen spricker? VA! Är det vad jag måste göra? Jag är inte nöjd alls med detta.
Nu brydde jag mig inte längre, utan påbörjade middagen ganska sent denna afton. Twinsen somnade i hyffsad tid, och nu höll Jenny på att natta Freja som hållit sig vaken länge. Imorgon kommer min släkt på besök för att fira Jennys födelsedag, så jag passade även på att kasta ihop en glasstårta och en cheesecake. Mitt i allt bakande så såg jag Frejas medicinpaket igen.
– Hm… Jag som är så stor behöver ju minst en dubbel dos. Tänkte jag och drog i mig två doser.
Nu kanske det kan hända någonting. Under tiden jag inväntade en reaktion så hann vi äta middag. Vi hann titta på film. Jenny somnade. Filmen hann ta slut. Snacka om trög medicin! Jag smusslade i mig en dos till, något måste ju hända tillslut. Men sedan slog det mig plötsligt, att Freja har ju fått vuxendosering utskriven till sig. Rekommendationen lyder EN dos morgon och kväll. Och nu hade jag dragit i mig fyra doser på lika många timmar. Åh shit…
Mycket riktigt. Åh shit! Snart hände det grejer. Jag väckte Jenny på vägen in till toaletten.
– Jenny! Passa babyvakten nu om de vaknar, för nu måste jag in på toaletten! Utbrast jag och skyndade mig iväg.
Äntligen-stadiet passerades på en sekund. Sedan gick magen på högvarv och nu brann det nästan i baken. Harry i ”Dum & Dummare” hade rena rama fruktstunden på toaletten i jämförelse…

Allt var över ganska fort, men magen kändes fortfarande konstig så jag vågade inte lämna toaletten. Benen somnade och domnade bort. Jag gjorde tillslut ett försök och bröt mig loss. Sedan återvände jag till vardagsrummet, men då hade Jenny redan gått och lagt sig. Benen var fortfarande lite bortdomnade så jag var tvungen att lägga mig på soffan en stund. Tillslut kom känseln tillbaka igen, och vilken känsla. Magen var förhoppningsvis bra igen och jag kunde snart gå normalt. Hoppas det räcker med magproblem och lösa ben nu för en god tid framöver. Undrar om det är såhär Freja känner sig när hennes mage är problematisk? I så fall har jag verkligen en helt ny förståelse för vad hon tvingas gå igenom. Fy fasen…

Nu ska jag in och väcka Jenny så att hon får höra de goda nyheterna om min mage. Några av er är säkert på Mogges & Amandas inflyttningsfest, hoppas ni har en jäkligt bra afton! Vi kommer gärna förbi och tittar på nya lyan en annan dag. Till er övriga som inte festar i Fruängen, ha d biff!

DAGENS JERKER går till dessa förbaskade cyklister som åker i sina klungor på vägen. Det är läskigt att köra bil när de är i närheten! Varför kan de inte använda cykelbanorna som finns längs vägen? Seriöst, varför kör de inte på cykelbanorna? Kan någon som cyklar tala om det för mig, så har jag kanske mer förståelse för detta i fortsättningen. Glöm ej bort att jag nu kör en bil som jag inte är speciellt rädd om! Det kan sluta illa för er, och så hör ni mig skrika ”strike” när jag kör rakt igenom er klunga nästa gång…

Idag tänkte jag skriva lite om hur fantastiskt det kan vara med trotsande småbarn. Men först vill jag meddela en trolig vändpunkt i min magiga värld…

Kalla det vad ni vill. Men där har ni botemedlet, behandlingen eller hälsokuren mot slaskig mage. Helt vanliga vetebullar som jag lyxade till och gjorde om till donuts. Allt efter egen smak! Efter att ha inmundigat deg och ett okänt antal av dessa donuts så hittade min mage balansen igen. För första gången på 9 dagar! Men om ni tror att eländet skulle vara över så tror ni fel…
För vad händer om man äter för mycket? Tydligen så blir man drabbad av någon form av förstoppning istället. Jag har sprungit på toa en hel del idag, men det händer ju inget! Jag tar i så att jag blir fasen blå i ansiktet, det är säkert. Vid ett tillfälle tittade gammelsmurfen fram bakom elementet i badrummet och ville värva mig till smurfbyn. Så blå var jag! Men efter ett långt samtal med diverse glada lockelser så fallerade allt när jag fick höra mitt blivande smurfnamn, Bajssmurfen… Tack, men NEJ TACK!

Löjliga blå skitgubbe… Jag skulle inte ens få vara en blå smurf som alla de andra, utan en mörk som symboliserade… Ja… Vi skiter i det!
Jag hoppas inte detta ska hålla i sig nu, att när man äntligen lyckas få fast avföring igen så ska det bli som cement. Förstoppning är inte aktuellt! Åh grymma värld…

Sedan har vi det jag egentligen ville ta upp här idag. Nämligen hur ens småbarn trotsar oss föräldrar i olika stadier i livet. Här befinner sig våra barn just nu…
THEO… Han är full av energi, för det mesta. Även vid middagsbordet, det är oftast här hans trots märks av. Han börjar oftast med något enkelt, som att banka med sin sked i bordet eller något liknande. Inget konstigt egentligen, så gör ju de flesta småbarn tänker jag. Men det är när man vänligt ber honom att sluta som han har börjat trotsa. Då ska han nämligen ställa sig upp i sin barnstol, och det vill vi ju inte att han ska göra.
– Theo, sätt dig ner. Säger jag lugnt.
Han tittar på mig och skrattar.
– Theo! Sitt ner nu. Säger jag mer bestämt.
– Näe, näe! Säger han då och skakar på huvudet.
Då försöker jag sätta ner honom i stolen. Men när han väl satt sig ner så blir han arg och börjar banka på bordet och i tallriken. Sekunden senare kom en fiskpinne farande och träffar mig i ansiktet. Theo får helt enkelt lämna bordet tills han lugnat sig och vill äta igen. Han springer glatt iväg och kommer tillbaka efter en kort stund. Då försöker vi igen…
Theo är verkligen världens snällaste, därför blir det så konstigt när han sätter sig på tvären såhär ibland.
NOVA… Hon påminner mer om sin syster Freja. Får hon inte sin vilja igenom så protesteras det ordentligt. Hon är väldigt bestämd och blir hon upprörd så hör alla det i hela Värmdö kommun. Tidigare i veckan så skulle jag bära bort henne från middagsbordet till köket för att tvätta av henne innan hon kladdade ner överallt. Det gillades inte och hon började då av svinga kroppen fram och tillbaka. Lite som en gymnast gör när hen tar sats i de romerska ringarna, ungefär. Detta gjorde att jag höll henne längre ifrån mig för att inte bli träffad av hennes svingande fossingar. Men det var för sent… De små hårda fossingarna träffade exakt på mannens akilleshäl, skrotum! Ett svagt momentum infann sig, men jag lyckades trots smärtan och ihopsjunken kropp att tvätta av henne och släppa henne lös…
Det är numera ganska vanligt att Nova vill ha eller göra saker, och att om hon ej får som hon vill så markerar hon som sagt sitt missnöje. Tidigare så brydde de sig inte så mycket utan fortsatte bara vidare mot nästa hyss om vi avbröt dem. Men nu låter det desto mer. Ta redskapen till braskaminen som ett exempel!
– Nova! Inte röra. Säger man lite fint.
Hon tittar på en och söker samtidigt med handen efter redskapen bredvid kaminen. Som att jag inte skulle se det bara för att hon tittar på mig samtidigt.
– Nej Nova! Säger jag mer bestämt.
Hon stannar upp med handen en sekund. Sedan flinar hon lite och fortsätter känna efter redskapen.
– Nej Nova! Nu är det slutlekt med redskapen. Säger jag och lyfter bort henne.
– Iss? Säger hon och vinklar handen som en lättare vinkning i luften.
Iss betyder slut på Noviska. Men lika snabbt är hon tillbaka igen för att testa gränserna. Envisa lilla Nova…

FREJA… Här har vi fröken ”kan hälv”, som ska göra allting själv. Det går inte alltid så bra, och ofta följs hennes bestämda ”kan hälv” upp med ett ropande ”hjääääjp”!
Det är roligt att hon vill göra saker själv, och hon har lärt sig mycket. Men precis som Nova så är hon vansinnigt envis. Om det är något som hon inte klarar av så börjar hon ropa på hjälp, och efter två sekunder gallskriker hon. Och även här så har vi en flicka som låter hela kommunen veta att något inte går som hon vill. Men det hör till på något vis. Nu är jag ändå glad att vi kan prata och förstå varandra bättre än när hon var mindre. Jag har förvisso bara två sekunder på mig att fånga upp situationen och prata med henne innan hon startar mistluren…
Det har även hänt att jag fått bära ut henne ur affärer. Hon kan få för sig att hon vill ha något, en glass eller godis, även fast det inte är helg som vi försöker styra det till att äta godsaker. Då kan hon börja skrika, protestera och vägrar att ge sig. Då har det slutat med att jag fått bära ut henne därifrån. Envis som en, ja jag vet inte vad…
Men sedan är hon ju i den åldern då det är kul att utforska. Vad händer om man gör sådär? Varför får jag inte göra så? Varför är det farligt? Vi hade en liten olycklig kollision mellan varandra igår kväll. Freja kom springande mot mig i soffan och hoppade upp i famnen på mig. Men råkade träffa med sitt finger i mitt öga.
– Oj, det var inte meningen. Sa hon direkt.
– Nej det vet jag väl, men det är ingen fara. Svarade jag.
– Men mitt finger träffade dig i ditt öga. Gör det ont? Frågade hon.
– Ja lite, men det är ingen fara. Svarade jag och började öppna ögat, och kikade lite igen.
– Nej det var inte meningen. Jag råkade bara göra såhär. Sa hon och körde in fingret i mitt öga igen.
Tack för reprisen underbara dotter. Det är inte hennes fel att jag dessutom har någon form av ögonfobi och upplevde allt dubbelt så hemskt mot vad det egentligen var. Men slutsatsen är att Freja fortfarande befinner sig i sitt ”kan själv” stadie. Och ingen, INGEN, får hjälpa henne när hon väl bestämt sig för att lösa något själv…
Detta är väl ändå bara början på vad som komma skall när det gäller alla olika stadier av trots. Men om man redan nu känner att det är lite kämpigt, hur ska det sluta då?

Nu får ni alla ha en trevlig helg! Jag tänker unna mig en öl, det är bra för självförtroendet. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Vet inte varför, känner bara att han förmodligen förtjänade utmärkelsen idag…

Litet hus vid skogens slut
Liten Jenny tittar ut
Jimmy stapplar fram så fort
Bankar på dess port
Hjälpa! Hjälp för fasen mig!
Annars skiter jag ner mig!
Kom, ja kom till toan in
Töm nu tarmen din

Den versionen sjunger de knappast på förskolan. Men jösses, varför tar detta aldrig slut?
Idag kom goda nyheter! Provsvaren visar att jag INTE drabbats av campylobacter. Det var ju en lättnad, då behöver vi inte oroa oss för att twinsen drabbats. Men då återstår ju en sak, vad tusan är det vi råkat ut för?
Efter en diskussion om dessa campylobacter och mitt negativa avföringsprov, så gav de på vårdcentralen mig idag en alldeles egen diagnos. Inflammerad slemhinna. Detta har troligen orsakats av en vanlig magsjuka som jag då drabbats av förra veckan. Och inflammationen gör att magen ej fungerar perfekt… No shit Sherlock! Det tråkiga med detta är att det förmodligen tar minst en vecka till innan inflammationen är borta. Men att så fort jag inte behöver springa på toaletten och ej är som en eldsprutande vulkan, så ska jag nog kunna jobba igen. Tack så mycket, verkligen…

Hur mår Nova efter sin flygtur till sjukhuset härom dagen då? Bra, måste jag ändå säga. Man ser på henne att öroninflammationen irriterar förstås, och hon är lite febrig till och från. Idag bjöd hon dessutom på en märklig titt-ut lek. Hon stod i dörröppningen och gömde enbart sitt lilla huvud bakom väggen, så hela hon syntes ju nästan hela tiden. Sedan kikade hon fram… Titt-ut! Inte mycket till överraskningsmoment då inte…
Så hon är på gott humör och försöker deltaga i den vardagliga leken här hemma. Och hon visar gärna upp sin mjukis Bamse som hon fick i helikoptern på väg till sjukhuset. Eller ”Bajse” som Theo säger hela tiden…

Theo är väldigt förtjust i musiken som spelas i alla intron till de olika barnprogrammen de tittar på. Själva programmen är inte så intressanta, utan han vill höra musiken om och om igen. Några favoriter är Rorri Racerbil, Timmy Lamm, Dora Utforskaren och Kom igen Diego. Den sistnämnda är hemsk! Musiken är taktfylld, och även Nova diggar med. Men, så fort den där Diego öppnar munnen så låter det hemskt! Han har en så otroligt jobbig och irriterande röst, som om han hade rumpan fullproppad med flirtkulor eller något liknande. Men tack och lov så brukar de inte titta så mycket på barnprogrammen, utan nöjer sig mest med musiken. Det är oftast jag som sitter ensam kvar och lägger massor av negativ energi på att tycka illa om Diegos röst…

Sedan har vi ju det som hände igår. Vi hade satt oss till bords och skulle äta middag. I vardagsrummet stod nu TV:n fortfarande på, och nu hörde vi Teletubbies som sjöng ”Huvud, axlar, knä och tå”. Som av en reflex så började twinsen sjunga med och göra rörelserna till låten. Resultatet blev såklart väldigt kladdiga barn och det fick bli en sanering inne i duschen efter middagen…

Så, mycket mer har det inte hänt här hemma. Det blir så när man är hemma hela dagen, lite småtråkigt. Men ni övriga, se till att ta vara på dagen lite bättre än mig. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny. Hon suckade lite över röran här hemma när det låg leksaker över hela golvet. Så då hörde jag henne när hon försökte lära barnen att ”var sak har sin plats”!
Tänk om det även gällde Jenny själv och vårt kök, där hamnar inte alltid rätt sak på rätt plats om ni frågar mig. Och då ska vi inte tala om hur det kan se ut i kylskåpet. Dagens i-landsproblem…

”Slå på varningsblinkern på bilen så hittar helikoptern er!”

Det var en till synes lugn kväll hemma på Björnklostigen. Jag hade piggnat till efter att ha legat nedbäddad i stort sett hela söndagen med min mage som gjort mig helt utmattad. Twinsen sov sött och Freja hade precis somnat. Jenny tog en kvällsdusch, Lembit spelade dator och jag hittade en hockeymatch mellan Sverige-Tjeckien på TV. Men strax skulle allvaret börja…
Först så vaknade Nova till och var lite ledsen. Jag sprang dit och gav henne en napp så att hon kunde somna om igen. Hon lät lite hes på rösten, men somnade snabbt om igen. Jag släpade mina 44:or ut till soffan igen och fortsatte kika på hockeymatchen. Då vaknade hon igen efter en stund, och jag sprang in till sovrummet. Hon var ledsen och nu hjälpte det inte att ge henne nappen, utan jag fick ta upp henne i famnen och försökte trösta henne. Men det gick inget vidare, istället vaknade Theo av att hon grät. Oh no…
Jenny kom inrusande från badrummet och tog Nova. Sedan tog jag Theo och försökte lugna honom så att han kunde somna om. Men Jenny blev orolig att Nova satt något i halsen som gjorde att hon lät så hes, och hon andades ryckigt medan hon grät. Här var vi oense om vad detta berodde på, så jag tog in Theo till sovrummet igen medan Jenny ringde sjukvårdsupplysningen. Sedan vet jag inte riktigt vad som sades, utan plötsligt kommer Jenny inrusande i sovrummet.
– Du måste slå på varningsblinkern på bilen, de skickar en ambulanshelikopter hit nu! Ropade hon.
Va? Ambulanshelikopter! Varför det? Jag rusade ut och slog på varningsblinkern på bilen, och när jag gick upp till huset igen så tittade Nova upp på mig från Jennys famn.
– Pappa! Sa hon och sträckte sig över mot mig.
Jenny pratade fortfarande med sjukvårdsupplysningen och berättade att Nova nu pratade och ville komma till pappan. Hon verkade lugnare och grät inte längre. Jag vet ju inte riktigt vad som hände medan jag nattade Theo, men tyckte det verkade märkligt att de skickade en helikopter. Varför inte en vanlig ambulans? Samtidigt hörde jag helikoptern komma närmare.
– Spring in och packa ihop en väska med lite kläder och blöjor till er utifall ni måste åka med. Sa jag till Jenny.
Nu cirkulerade helikoptern ovanför oss och sökte med strålkastaren efter en plats att landa på. Sedan försvann den iväg en bit bort, men vi hörde den hela tiden. Då ringde de och bad oss komma ut till stora vägen där de landat. Så vi kastade oss in i bilen och körde dit.
När vi kom fram möttes vi upp av en sjukvårdare som kom fram till bilen.
– Hej, vi har inte tid att stanna här. Vädret börjar bli sämre och då kanske vi inte kan flyga, så vi åker nu på en gång. Sa hon och räckte fram hörselkåpor till Jenny och Nova.
Jag och Theo väntade tills helikoptern lyft, sedan åkte vi hem igen. Jenny hade glömt väskan hon packade hemma, så nu började jag ringa runt för att få lite hjälp. Någon behövdes här hemma för att titta till barnen om jag var tvungen att åka in till SÖS. Eller det enklare alternativet, att någon kunde köra in väskan till Jenny. Men det var sent och inte många som svarade, och de som gjorde det hade typiskt nog smuttat på lite vin. Så lotten föll tillslut på min bror Tommy ute i Brandbergen. Han skuttade glatt in i sin pyttelilla Hyundai-lånebil (Ådin var på verkstaden) och påbörjade sin resa ut till mörka skogen här på Värmdö. Till min glädje så var även Sandra med honom! Då är mina tvivel förbi om huruvida de faktiskt är tillsammans eller ej *retas*
När de var framme hos oss så hade Theo somnat igen. De fick väskan och fortsatte sin resa in till SÖS där en strumplös Jenny och halvnaken Nova väntade. De blev såklart glada när de kom, TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR HJÄLPEN TOMMY & SANDRA!
Nu hade läkarna tittat till Nova och konstaterat att det rörde sig om falsk krupp, ett virus som sätter sig i luftrören. Tydligen hade hon öroninflammation igen också. Så hon fick kortison och sedan kunde jag åka in och hämta hem dem igen. Lembit fortsatte att spela dator och vaktade de sovande barnen hemma under tiden.
Klockan 03.00 skulle jag tro att jag somnade efter kvällens spektakel. Det var tack och lov inte någon större fara med Nova. Krupp är något som drabbar nästan alla barn någon gång i tidig ålder. Så nu vet vi ju vad det kan vara och vad vi ska göra om det händer igen.

Undrar om det är ett olyckligt sammanträffande. Men sedan jag började lyssna på Ghost, det läskiga rockbandet som genom sin musik ska samla ihop själar till Satan, förra veckan har det hänt så mycket konstigt…
Först så blev jag hastigt magsjuk och det har inte gått över ännu. Jenny hade migrän i två dygn. Och igår kunde Nova inte andas ordentligt på grund av falsk krupp. Kanske det vore bäst att sluta lyssna på Ghost och leta upp min Frank Sinatra skiva istället…

Det låter som mycket elände, men det finns roliga stunder också!
Ta en enkel sak som när Freja uttalar ett namn lite fel.
– Nämen pappa, han heter Kråkskorpan!
Hon syftade på Kråkstorparn, en gubbe i ”Emil i Lönneberga” som Emil vill att pigan Lina ska gifta sig med. Jag tyckte det lät gulligt och lite roligt, men så är jag en lättroad herre också…
En annan rolig sak som hänt, är faktiskt en jätterolig sak! Bloggen slog ju rekord förra veckan i antal besökare under en dag. Och nu är ytterligare en milstolpe nådd, nämligen antalet visningar! Det vill säga antalet gånger som ni där ute har tittat på bloggen. Vill ni komma med en gissning?

10 000 VISNINGAR!!

Kan ni fatta det? Jag gör det inte! Att ni tillsammans nu tittat över 10 000 gånger på denna blogg. Helt otroligt, tack ska ni ha! Nu borde väl för tusan någon höra av sig och erbjuda lite pengar för att få synas i bloggen, tycker ni inte det? Sedan kan jag vara med i ”Let’s dance” på TV4 och dansa små nätta steg in i alla tittares hjärtan! Och sedan bär det troligen av till… HOLLYWOOD!

Ja det är aldrig fel att drömma, jag är ju en optimistisk realist trots allt! Får önska er alla en trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till nissarna på Karolinska som fortfarande inte hört av sig angående mitt bajsprov. Kan jag få ett svar och lite antibiotika snart, eller? Snart går fasen röven av på mitten om jag inte får hjälp, orkar… Orkar inte… Mer…

Hej allesammans! Idag kände jag mig stark och lite tuff, så varför inte ge sig ut på en löprunda igen efter en tids magsjukdom! Hell yeah!

Okej… Bad idea… Åh!… Mayday! Mayday!

Detta var att helt ta sig vatten över huvudet. Igår kväll åt jag mitt första riktiga mål mat sedan i tisdags kväll. Eller det låter fel, för jag åt ”bara” en sallad. Men! Jag hade endast ett toalettbesök under natten, vilket gav mig mod när jag vaknade på morgonen.
– Idag är jag nog frisk! Jenny, jag tar och springer en runda nu på morgonen medan twinsen sover. Sa jag med utspänd bröstkorg och kände mig manad för uppgiften.
Så fort twinsen somnat i sin vagn gjorde jag mig redo. Det var svalt och duggade lite ute, men inget spöregn i alla fall. Jag startade musiken och började springa. Det kändes fantastiskt! Jag kände mig lättare och studsade fram. Idag blir det nog någon form av rekord! Den känslan varade i ungefär 8 minuter. Sedan hände det som inte fick hända. Och det hände snabbt…
Jag hade precis joggat ut från villaområdet och befann mig nu på cykelbanan längs med bilvägen. I höjd med den lilla dammen med de där jäkla svanarna som kommer tillbaka dit varje år. Sak samma, jag fick ingen förvarning alls. Plötsligt så gjorde magen en sorts kullerbytta eller nåt och sedan hände det grejer. NEJ, jag sket inte på mig om ni tror det! Men det var fasen nära. Mitt i mina majestätiska löpsteg blev jag tvungen att slå på en tvärnit.
– Åh nej! Bråttom! BRÅTTOM! Tänkte jag samtidigt som jag kände en enorm tsunami färdas nedåt i min mage.
Jag stirrade mig omkring och var beredd på det värsta. Ingen i närheten, förutom alla bilar som kontinuerligt passerade längs vägen. Om jag måste ”kacka” nu så måste jag hitta ett bra och undangömt ställe.
– Vart är alla träd! Tänkte jag och paniken började spridas alltmer inombords.
På ena sidan hade jag den där vattendammen, och på den andra en slänt mellan mig och bilvägen. Det här kommer verkligen inte sluta bra. Men då plötsligt, så försvann den oroliga magkänslan och faran var över. Jag fattade ingenting. Hade jag skitit på mig i alla fall under all stress? Nej, det bara försvann…
Jag funderade en kort stund på om jag skulle våga fortsätta min joggingtur, eller vända hem igen. Nej jag tar och fortsätter! Det kommer skog längre fram, i värsta fall…
Men istället för att springa så valde jag att gå en stund, för att känna efter lite. Och när jag fått tillbaka självkänslan så började jag så smått att springa igen. Men det var ingen bra idé. När jag nästan sprungit hela sträckan var det dags igen…
– Whoooaa! NEJ!! Inte igen! Åh nu är det kört. Tänkte jag.
Men jag bestämde mig för att vara chef över min egen kropp. Jag knep ihop! Japp, jag knep ihop skinkorna ordentligt likt en avancerad knipövning med baken. Sedan gick jag lite vaggande som en pingvin, med rak rygg och små steg raka spåret hem. Och det gick bra, för innan jag nådde fram till huset så försvann känslan igen. Men när jag kom hem så tog jag inga risker. Jag gick raka spåret in på toaletten, mer detaljer behövs ej…
Jag kan konstatera att jag inte alls är så frisk som jag trodde. Bäst att ta det lugnt och hålla sig inom 15 sekunder ifrån en toalett.

Jag har inte hört något om provsvaren ännu. Pratade med en läkare på vårdcentralen som berättade att jag troligen får svar på måndag. Men nu är frågan om det spridit sig här hemma, för Novis och Theo-Tott har ökat sin blöjförbrukning markant här hemma. Och det är inget i fast form som kommer ut i blöjorna längre. Istället ser det ut som om en granat detonerats i blöjan, åtminstone sett till storleken tills man tar av den. Detta behöver nödvändigtvis inte vara samma som jag drabbats av, men man vet aldrig. Jag har ju sanerat och använt ena toaletten här hemma. Den spritar jag rent varje gång och använder även själv handsprit hela tiden. Så vi får hoppas att det inte är samma sak de drabbats av. I så fall måste de också lämna prover och eventuellt behandlas med antibiotika. Oh no…

De verkade inte alltför hängiga idag i alla fall! Här knaprar de på varsitt kycklingben och mumsar ordentligt.

Hur mår alla annars då! Jo Jenny är uppe igen efter sin migrän och mår bättre. Freja klagar inte så mycket alls, men hennes mage spökar fortfarande ibland. Lembit spelar dator. Twinsen har jag redan skrivit om. Men de fortsätter att utvecklas på ett fantastiskt sätt!
Nova börjar prata och kommunicera mer nu. Hon pratar inte lika tydligt som Theo gör, men det är på gång nu och blir bara bättre! Hon är väldigt bestämd och tydlig med vad hon vill dock. Hon skriker en hel del. Men bara när hon vill förmedla något. Hon är tydlig med andra ord. Lite som gubben Arthur i serien ”Kungen av Queens”, han är också högljud och bestämd. Hoppas likheterna stannar där…

Hon visade sitt begränsade tålamod igår kväll när jag nattade de två små vildarna. Theo somnade ganska omgående efter att ha pangat sitt bakhuvud på mitt okben. Men då började Nova att skicka upp benen i luften när hon låg på rygg, och försökte sedan lirka på sin napp på ena stortån. När det inte gick eller blev jobbigt så grymtade hon högt och sparkade bakut. Sedan började hon om och om igen. Tillslut hjälpte jag henne och placerade nappen på stortån, och hoppades att hon nu skulle lägga sig ner och försöka sova. Men icke, hon blev nu arg på nappen där på tån och jag fick snabbt rädda henne. Sedan somnade hon nästan på ett ögonblick. Märkligt…
Theo då, han pratar mer och mer. Inte alltid så rent, men han är tydlig med hela kroppen när han vill förmedla något. Men han har istället blivit väldigt mycket känsligare och ”mammig” nu plötsligt. Tidigare var det Nova som var den försiktiga, nu är det tvärtom. Men det är väl bara en fas han behöver gå igenom. Han vann pappas hjärta när han kom in i tvättstugan när jag vek tvätt och började head-banga till musiken jag lyssnade på där inne. Vilken låt? Year Zero med Ghost, såklart…

De ser lite läskiga ut. Jag tror de är satanister eller något liknande, men musiken är ändå (lite oväntat) väldigt trallvänlig. Så förlåt mig mamma. Och förlåt mig Yvonne, min konfirmationspräst. Ni har inte misslyckats, jag tar bara en liten omväg i min personliga utveckling….

Jag har sysselsatt mig här hemma. Min gode herre Erik genomförde för några år sedan en ”röjning” i sin DVD hylla. Det har jag anammat här nu. Vilket innebär att man slänger ut alla DVD-fodral och istället lägger filmerna i små plast/pappkuvert. Sedan samlar man alla i några lådor istället och sparar därmed väldigt mycket plats. Och det ser trevligare ut, med två eller tre lådor i en hylla än 200-300 DVD-fodral som står där. Jag ska ta en bild så får ni se slutresultatet sen!

Nu tittar väl 8/10 människor på Eurovision Song Contest där ute, men jag vägrar. Inte sedan Lordi vann har jag haft något intresse av att titta på detta. Jag tycker inte om det helt enkelt. Det är helt fel musik för min smak och håller ju på i flera timmar. Jag får typ inre blödningar om jag måste se hela programmet… Men hoppas såklart att det går bra för alla för det, och att Sverige vinner. Heja Sanna!
Nu blev det jobbigt igen… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han nominerade mig till något trams på Facebook där man ska lägga upp en vardaglig bild i fem dagar och nominera en person att göra detsamma. Jag har inte tid med sånt, måste springa på toaletten ju… Eller vill du se bilder därifrån Henke lilla?

Helt galet… Gårdagens inlägg slog rekord! Det hade flest besökare någonsin (87 besökare) och visades näst flest gånger (164 visningar) sedan bloggen startades. Sedan tidigare är rekordet 179 visningar, och det är mitt första inlägg här på bloggen. Stort tack! Och att det var ett inlägg om min magsjuka som skulle slå rekord, det kunde jag aldrig drömma om. Tänk att det fanns så många som var intresserade av mitt… Bajs…

Det har dykt upp frågor i samband med allt detta som händer med min mage.
• Gör det ont? JA
• Får du springa på toa ofta? JA
• Ser det ut som en vulkan där bak? VET EJ (Vill du se efter?)

Det är just nu lite bättre än tidigare. Jag får fortfarande springa på toaletten hela tiden men nu kommer det oftast bara lite blårök. Har inte ätit bra alls och nu är väl magen tom, får jag hoppas.
Men det var ett tillfälle när jag nästan bröt samman. Magen krampade, bajset sprutade och mitt anus sved så hårt (ursäkta språket) på grund av den ”tunga trafiken” där bak.
– Nu! Nu är jag så jäkla less på er. Era jäkla campolysaurusibactus eller vad fan ni nu heter! Nu ska ni ut! Bort! Puts väck! Grymtade jag ilsket och drog på en rejäl klick alcogel på toalettpappret och gnuggade in det i baken.
Till en början kändes en svalkande bris i rumpan och att detta var en bra idé. Den känslan varade i knappt två sekunder. Sedan… JÄKLAR! Säger jag bara… Det började ju nästan brinna i baken! Jag ville skrika, men höll igen. Jag ställde mig upp. Jag satte mig ner. Jag ställde mig upp igen. Jag snurrade ett varv. Jag gick ner på knä. Tillslut klev jag in i duschen och vred på kallvattnet. Svalkande, åh vad skönt… Vad tusan tänkte jag på? Det borde jag väl ha fattat, att det skulle svida. Men inte SÅ mycket som det gjorde. Jag ville bara ta död på dessa förbaskade bassilusker…
Nu inväntar jag provsvaren och hoppas att jag kan få behandling så fort som möjligt. Bring on the… Hm.. Ja just det, antibiotika!

Mogge gjorde en fin insats igår och kom förbi med ett lass flyttkartonger. Så nu kan Jenny börja packa hur mycket hon vill! Hoppas han inte blev smittad av någon bakterie nu bara…

Jenny fyller år idag! Det har inte varit lätt att fira eftersom hon har migrän och kräks. Men hon fick frukost på sängen i alla fall, ett stort glas vatten och migräntabletter. Vi får helt enkelt fira henne ordentligt när hon blir frisk igen. Men stort grattis till dig Jenny, puss!

Nu ska jag försöka få twinsen att sova en stund. Och kanske Freja också för den delen, då kan jag själv ta en paus. Så jobba vidare ni andra, ha d biff!

DAGDNS JERKER tycker jag att Sune får idag igen. Han är snart uppe i tre i rad…