Tiden flyger iväg och det var länge sedan jag hann med att skriva något här nu, men ni kommer snart att förstå varför för det har hänt mycket sedan sist!

Vi tar detta i rätt ordning och hoppar tillbaka ungefär en månad i tiden när vi skulle åka över till Gotland. Linda skulle tävla med GW på en hundutställning där och Åsa likaså, så hon åkte dit med sin Lasse i deras husbil till öjn. Men innan Linda och jag tog färjan från Nynäshamn så hade vi ett annat ärende i den lilla staden, vi skulle nämligen skriva kontrakt för ett hus vi precis köpt! Efter en plågsam och utdragen budgivning så accepterades tillslut vårt sista bud, och det var verkligen vårt absolut sista bud för högre kunde vi inte gå. Och innan jag fick svar om de accepterade vårt bud så lurade jag Linda och berättade att vi inte kan gå högre än det högsta så lagda budet, så vi kanske inte skulle få huset. Fy fan vad sur hon blev då, så otroligt besviken och bitter. Haha! Hon visste ju inte att det högsta budet var vårt bud, så hon var märkbart irriterad. Men nästa dag så meddelade mäklaren att den sista budgivaren hade dragit sig ur och huset var därmed vårt, så när jag meddelade Linda att vi fått huset blev hon istället himla mycket gladare. Detta hade dock inte varit möjligt om inte min kära far hade hjälpt oss, så massor av hjärtliga tack för din hjälp farsan! Så innan vi skulle köra ombord på färjan åkte vi till mäklarens kontor i Nynäshamn och skrev på kontraktet, sedan reste vi till Gotland som husägare med inflyttning i november!

Detta har dock kastat om tillvaron på många sätt, vi hade egentligen inte planerat att flytta nu i höst utan skulle vänta till efter årsskiftet med att leta ny bostad. Men så dök detta objekt upp och vi kände att vi ville slå till, så nu blev det brådskande att få ut lägenheten till försäljning snabbt som tusan men även det gick ganska snabbt och smidigt. Lägenheten blev såld dagen efter visning för utgångspriset, tyvärr gick jag med förlust på den försäljningen men de gör nog dessvärre de flesta i dagsläget. Jag är dock glad att allt löste sig så pass snabbt ändå, så nu har vi köpt hem flyttkartonger och ska börja packa där hemma.

Hur var resan till Gotland då? Ja vädret var kanske inte det bästa, utan det regnade en del och det var ofta mulet ute. Vi började med att åka till den stuga vi hyrt, och där mötte den trevliga uthyraren upp oss och visade hur allt fungerade. Stugan var belägen i Fole och låg en bit ute på vischan kan man säga, bland åkrar och kor som GW var tvungen att skälla på när han tog sina promenader. Uthyraren hade även två gamla grisar inne på sin tomt, vilket förvirrade GW ytterligare men han skällde inte så mycket på dem i alla fall.

Sedan åkte vi vidare och mötte upp Åsa och Lasse på deras campingplats, därefter gjorde vi en liten utflykt till Lummelunda grottorna. Här har jag bara varit en gång tidigare och det var på en klassresa när jag var kanske 11 år gammal, då åkte hela klassen till Klintehamn sedan cyklade vi runt på ön och upptäckta saker. Så det var kul att vara tillbaka igen, och vi hade turen att få en rolig och duktig guide som ledde oss ner i grottorna.

När vi kommit ner en bit så stannade guiden upp och berättade historien om vart de tre pojkarna som upptäckte grottorna tog sig in, de klämde sig in genom en springa i berget som bara var ca 20cm brett. Hela historien om dessa pojkar var fascinerande att höra, och innan vi gick vidare så pratade guiden om djurlivet nere i grottan. Bland annat fanns det en sorts grottspindel som bara finns på Gotland och den heter ”Lummelundaspindeln”, den var lika stor som hennes ficklampa (ungefär 25cm). De som ville fick kika upp i en spricka i berget där de brukade gömma sig, så Linda gick nyfiket fram och tittade. Spindeln livnärde sig på småbarn och annat som den kunde få tag på… Då förstod Linda att guiden bara skojade och generat kom hon tillbaka till oss andra igen, haha!

Resten av helgen så tävlade Linda och Åsa med hundarna på den stora hundutställningen i Roma, Lasse och jag höll ställningarna och fyllde på vatten i hundarnas skålar. Mer nytta än så gjorde vi inte riktigt, men vädret var i alla fall bättre och vi kunde för det mesta vara utomhus. Vilket ledde till att det blev två rejäla stopp i Visby för att köpa glass, de har ju det där fantastiska stället som heter Glassmagasinet. Så dit åkte vi vid två tillfällen för att smaska i oss deras goda glass, sedan bjöd Lasse ut oss på middag i Roma för att gratulera oss till nya husköpet. Vi blev jätteglada och det är kul att så många andra är peppade på att få hjälpa oss med huset, även mina föräldrar är nyfikna och erbjuder sin hjälp så vi känner oss lite rörda av allas engagemang. Tack så jättemycket allihop!

William… Ja vem tusan är det? Han kallas även för Prutt-Bert på grund av sina illaluktande gaser, men det kan ju inte han rå för med tanke på sin ålder. William är en liten hundvalp som kommer bo med oss och jag var inte med i beslutet kring detta, utan helt plötsligt dök han bara upp som sällskap till GW en helg men nu bor han tydligen hos oss. Linda har nog konspirerat med sin mor om detta under en tid utan min vetskap skulle jag tro, och sedan Prutt-Bert flyttade in så har det skett förändringar här hemma. Trots att han är så liten så tar han märkligt nog upp mycket plats, speciellt när man ska sova. Det har resulterat i att jag inte vågar sova i sängen när han är hos oss, jag kommer ju kanske klämma ihjäl den lilla stackaren! Så jag har sovit på soffan och Linda är säkert nöjd med att få hela sängen för sig själv tillsammans med vovvarna. Men det gör inget, för trots att Prutt-Bert fiser illa och biter sönder saker så är han himla söt. Men jag hoppas han lugnar ner sig snart annars bygger jag en hundgård till honom när vi flyttat in i huset, då kan ha bo där tills han lärt sig hur man uppför sig inomhus. GW var dock inte särskilt imponerad av den nya familjemedlemmen utan fräser som en gammal gubbe så fort William vill leka med honom, och när han inte orkar med valpen mer så kryper han in under soffan och gömmer sig där. Men nu börjar han acceptera Prutt-Bert mer och mer för varje dag, så de kommer nog bli bra polers i framtiden.

Villa! Vovve! Volvo? Nej, jag har ju en Audi så det blir inte riktigt de tre klassiska V:na. Men jag har varit väldigt upprörd på min Audi sista veckorna och det var nära att jag ville byta den mot en Volvo. Allt började en onsdag för tre veckor sedan, det började närma sig service och kamremsbyte på bilen så jag var i kontakt med en superbra verkstad i Mölnvik och bad dem ta fram pris på detta. På kvällen samma dag när jag åker hem från jobbet låter bilen väldigt konstigt, den började skaka och rycka som om jag fått punktering eller liknande. Jag försökte ändå ta mig hela vägen hem och körde försiktigt, men när jag kom till Farsta så gick det inte att gasa längre och billen rullade långsamt av vägen. Sedan startade den inte mer, så jag fick ringa en bärgare som hämtade bilen och Linda fick komma och plocka upp mig. Som tur var så hade Åsa och Lasse en bil ståendes hemma som jag kunde låna av dem, det underlättade ju massor och jag behövde inte tigga skjuts av min kollega Kaisa varje dag eller åka kommunalt heller för den delen. Tack ska ni ha!

Det visade sig att kamremmen hade gått av, men tack och lov så klarade sig motorn utan skador! När verkstaden hade bytt kamremmen och vattenpumpen så startade bilen men motorn var kraftlös, då upptäckte de att något som heter EGR-ventilen var trasig och hela ventilationshuset till denna. Så det var bara att byta ut de också, och när det var klart så dök det upp ytterligare ett fel. Till följd av den trasiga ventilen så hade ett filter i turbon sotat igen helt och hållet så det var tvungen att bytas ut, så det har varit som en helt magisk kedjereaktion av skit som inträffat. Men i måndags ringde den snälla mekanikern upp mig och berättade att bilen var klar, nu fungerade den fint igen och jag kunde glatt åka och hämta den. En reflektion jag gjort nu var att när bilar går sönder så kostar det mycket pengar, väldigt mycket faktiskt! Nu fick jag betala en tredjedel av priset mot vad det skulle ha kostat om jag lämnade in den hos Audi, så jag är ändå glad att jag kom ”billigare” undan. Men om ni skulle springa på en påse guld eller en spontan sedelbunt när ni är ute och plockar svamp eller liknande, så får ni gärna dela med er av era rikedomar. Detta kunde inte komma mer olägligt nu när vi har en stor flytt på gång men jag hoppas ändå att bilen ska fungera nu i många år framöver. Snälla bilen håll dig hel och fortsätt att fungera nu…

Detta blev en kort sammanfattning av väldigt mycket som har hänt, mer detaljer kommer jag säkert berätta om längre fram. Tack alla som hjälpt oss med bilar och husköp sista tiden, det är otroligt uppskattat ska ni veta. Och ni vet vilka ni är, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som man nu kan se iförd stödstrumpor haltandes runt i trapporna på jobbet. Ja han har tydligen ramlat lite eller vad det var, men INGEN har varit mer skadeglad än honom nu när jag har haft bilen inlämnad på verkstaden. Och är man skadeglad då får man denna utmärkelse oavkortat och utan frågor, så grattis Henke!