Det är torsdag i still veckan, även kallad skärtorsdagen. Det betyder torsdag före påsk. Denna dag tvättade Jesus fötterna på lärjungarna. Varför vet jag inte, måste fråga min favorit Yvonne som är präst. Hon kan garanterat detta.

Jag har inte levt så länge, men detta är nog första gången jag är helt ledig på skärtorsdagen. Att arbeta halvdag har varit det vanligaste alternativet, men att vara helt ledig gör ju inget. För igår var jag galet trött när jag kom till jobbet. Jag stämplade in och bytte om till arbetskläder utan att veta vad jag höll på med. Sedan mötte jag Jan banan vid stämpelklockan på vägen ut till fikarummet.
– God morgon Janne. Sa jag med rosslande röst likt Sean Connery.
– God morgon. Svarade Janne och såg lite trött ut han med.
– Janne… Om man trycker på alla knappar samtidigt på kaffeautomaten där nere, blir det irish coffee då? Frågade jag hoppfullt.
– Det vore nåt det, men skulle inte tro det du. Suckade han och gick med tunga steg in i omklädningsrummet.
Jag var för trött för att minnas min egen tes när jag väl stod vid kaffeautomaten senare. Det blev en vanlig kaffe med mjölk, men den gjorde underverk. Jag kände mig piggare efteråt, och den lät så pass högt när den malde bönorna att jag inte hörde Henkes babbel. Han säger ju sällan något snällt om mig ändå, trots att jag är så lång och välbyggd.

Idag kom det barn och knackade på vår dörr, utklädda till påskkärringar. Detta var vi ju förberedda på, och hade laddat upp en stor skål godis. Vi förklarade för Freja att hon kan få ge godis till dessa små påskkärringar som kommer och knackar på. Det ville hon gärna, och hon ville ha en klausul i den överenskommelsen. Att varje gång en påskkärring fick godis, så skulle hon få ta en godis. Efter att ha gått med på detta så väntade vi i hennes rum, och Freja spanade konstant ut genom fönstret. Till slut hände det.
– Titta pappa! TITTA! Trollkarlarna! Nu kommer dom! Trollkarlarna kommer nu! Ropade hon högt av glädje och sprang till ytterdörren.
Trollkarlar, vet ej vad hon fick det ifrån. Hon öppnade dörren och gav dem godis. Sedan tog hon själv godis och sprang tillbaka för att spana i fönstret. Jag förklarade att de kallas för påskkärringar, inte trollkarlar. Freja instämde, och mumsade sedan vidare på sin godis. Det tog inte lång tid innan det kom nya påskkärringar.
– Trollkarlar! Ropade hon och sprang till dörren igen…

Freja kan väldigt mycket själv numera. Som när vi satt och åt middag igår till exempel, så erbjöd jag mig att fixa hennes sönderfallande taco. Eller fajita, vet inte vad de heter. Sån där stark taco i mjukt bröd som man viker ihop och äter med händerna. Det lät i alla fall ungefär såhär.
– Din håller på att tappa din mat, vänta så ska jag vika ihop den åt dig igen. Erbjöd jag mig, gentleman som man är.
– Nej. Nä! Kan hälv! Svarade hon vresigt.
– Jaha, ja okej då. Visa mig. Svarade jag lugnt.
– Jag kan hälv! För jag är treåringen! Hurra hurra hurra! Sa hon högt och bestämt.
De svaren är roliga och kommer allt oftare. Sedan brukar det fortfarande sluta med att hon gnäller iväg ett ”det går inte” i hälften av fallen. Men hon lär sig, så det är bara att tålmodigt se på.

Igår var Jenny på arbetsintervju, det verkar ha gått bra. De ska kalla tillbaka några när de gallrat bort de som inte var intressanta, hoppas hon blir en av dem!
Under tiden var min syster och mor här för att ta hand om Nova och Theo. Max och lilla hunden Tindra var också här, det märkte jag när jag kom hem. Theo gick runt och ropade på gräsmattan ute.
– Maaaj! Maao! Lät han och letade efter hunden.
– Theo, det är ingen katt. Det är en hund, hundar säger voff! Förklarade jag iträdd min fadersroll.
– Maaaj? Sa han frågande och tittade på mig.
Det tog upprepade försök att få honom att låta som en hund och inte en katt. Men vad gör det, han älskar djur verkar det som. Och klappar väldigt försiktigt, men kan även peta ett nyfiket finger i hundens ansikte om han får chansen.
Nova som varit livrädd för hundar tidigare och skrikigt högt av skräck när hon såg dem, tycks ha övervunnit sin rädsla. Nu jagar hon efter sin farmors vovve i full fart.
– Däää! Däääää! Ropar hon högt och pekar på hunden när hon springer efter den.
Nu behöver det inte betyda att hennes rädsla för hundar helt försvunnit. Hunden Tindra är ju ungefär lika stor som en ölburk och jättesnäll. Vi får se vad som händer i framtiden när större hundar kommer på besök. Just det, måste skriva upp det på min önskelista! Jag… Önskar… Mig… En Jämthund… Som… Ska… Heta… Pubert… Klart!

De fick påskpresenter av sin farmor innan hon åkte hem! Nova och Theo fick varsitt paket med zoo-kex och varsitt hundgosedjur. En succé! Freja fick påskgodis och en Pippi Långstrump peruk. Även det en succé! Den har hon haft på sig vid flera tillfällen redan här hemma. Men även Theo upptäckte den och jag hittade honom i hallen med peruken på huvudet…

Nu måste jag äta väldigt mycket mat, är så otroligt hungrig. Trevlig skärtorsdag på er, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny. Inte min sambo, utan en annan. Jenny a.k.a Blondie! Hon tyckte det var pensionärsvarning på mitt uttryck ”dra mig i benet” i förra blogginlägget. Vem är egentligen äldst av oss att veta sådant? Hm? Hahaa!