Det har varit en händelserik vecka, så jag ska försöka sammanfatta allt som hänt!

I fredags blev jag firad lite i förskott av släkten. Jag fyller inte år förrän på tisdag, men vi har andra i släkten som fyller år nu i samma veva så då slog vi ihop allt till ett stort kalas! Min systerdotter Elvira har fyllt år, och hennes pappa Micke likaså. Men även min mors man Kent fyllde år i helgen. Så vi är fyra stycken på väldigt kort tid. Kan inte undvika tanken på att alla våra föräldrar måste ha haft en riktigt ”trevlig” nyårsafton för länge sedan, haha!

Vi firade hemma hos oss i fredags, och Elvira smackade ihop en fantastisk glasstårta som vi åt upp precis ALLT av! Det var två lager med Sandwich-glassar med nötkräm emellan. Toppat med vispgrädde, jordgubbar och chokladgodisar. Det fanns inte en enda bit kvar av den kan jag säga, så god var den! Har tyvärr ingen bild att visa för den tog slut så fort. Nästa år ska jag banne mig önska mig en sådan i födelsedagspresent! Jag är dock väldigt nöjd med presenterna jag fick i år. Det var ett kort från alla med motiv på rosa och lila sallad, typ. Men även ett presentkort så vi kan köpa oss en ny spishäll, här hemma går ju tydligen allt sönder sakta men säkert… Och sist men inte minst, en biljett till Sabatons konsert på Hovet i mars nästa år! Det lär ju bli fett bra, även om jag inte lyssnat så mycket på deras senaste album ännu. Men jag ser fram emot att få se dem uppträda igen, de är ett grymt bra liveband och bjuder garanterat på ett bra gig! 

Det var ändå inte det som var det bästa som hände förra veckan. Jenny har fått ett nytt jobb! Jodå, på Värmdö kommun dessutom. Så det hoppas vi ska bli bra och jag hoppas hon kommer trivas där. Det är ju dessutom nära och bra, så jag önskar henne stor lycka och framgång! Kanske kan bli en framtida kommunpolitiker av Jenny? Åh! Vi kommer bli rika!

Men det var inte heller veckans största händelse. Fattar ni, inte ens så fina födelsedagspresenter som jag fått eller att Jenny har fått nytt jobb toppar listan. Vad kan det då vara? Jag ska berätta… Freja har tappat sin första tand! Vilken lycka, jag tror ingen förstår. Hon var så arg sista tiden över att hon aldrig tappar sin lösa tand någon gång. Hon kunde inte äta ordentligt och satt kvar längst när de åt mat på förskolan för att hon hade så svårt att bita och tugga maten. Men så en morgon, så lossnade den bara. Så nu är hon så lycklig man kan bli när man tappat sin första tand, och dessutom fått besök av tandfén på natten som genererade i en guldpeng! 

Jag fick ett infall på jobbet förra veckan. När en kollega kände sig lite uppgiven så visade jag vilken lyhörd och sympatisk medmänniska jag är. Dock så lyssnade jag inte så mycket, utan började istället prata om vilken bra lyssnare jag är. Jag malde på om att jag kanske borde bli präst istället, en jourhavande präst som man kan ringa och prata med om man behöver det. Min kollega stirrade bara på mig, nästan lite irriterat verkade det som. Var jag otydlig i mitt resonemang tänkte jag? 

– Har ni inte hört talas om det gamla programmet på TV, där man kunde ringa in och prata med en präst sent på kvällen?  Frågade jag.

– Nej… Svarade de.

– Jo men det startade väl typ runt midnatt på TV3, ”En präst i natten” hette programmet! Förklarade jag.

– Nej verkligen inte. Svarade de igen.

Jag var tvungen att googla, hade jag bara drömt att detta sänts på TV? En rätt märklig dröm i så fall. Men som tur är, så hade jag rätt. Det fanns ett program i början av 90-talet där man kunde skriva eller ringa in till programledaren och söka svar i livet. Och programledaren var en präst, så det måste ju finnas ett sånt jobb! Det vore ballt, om jag fick vara programledare för ett sådant program. Undrar om jag måste utbilda mig till präst först, eller om det räcker med att bara vara en Jimmy? Det låter fräsigt tycker jag, ”En Jimmy i natten”! Nu har jag mer att prata med Yvonne om där ute i kyrkan på Djurö. Hon har säkert alla svaren. Som exempelvis vad det är för burkar i bakgrunden man ser på bilden, är det något alla präster använder? Är det snacks, oliver eller nåt magiskt pulver?

Nåja, efter att ha visat vilken dålig lyssnare jag var så är jag inget annat än en riktig usling. Här trodde jag att jag var en god och medmänsklig person att luta sig mot när det är motigt i vardagen. Lite som en hustomte eller något liknande, som hjälper till och tar hand om en. Men jag är tyvärr ingen tomte i nåt hus. Bara en usling. En hususling. En hususling i natten… Fasen också!

Nu blev jag lite sur här så nu tänker jag inte skriva mer. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla studievägledare jag stött på under mina skolår. Varför sa ni inget om att det var präst jag skulle bli när jag blir stor? Ni bara pratade om hur bra allt skulle bli när Sverige skulle gå med i EU, så plugga tyska och läs mycket om handel och ekonomi. Förbannade lögnare! Handelsläraren vi hade försvann spårlöst i Thailand, vår lärare i företagsekonomi hade fullt upp med att springa ut på skolgården och jaga vandaler som eldade papperskorgar, och tyskan har jag glömt förutom alla de fula orden…