Jorå, nu är hon firad och klar våran Freja. Nu är hon 7 år fyllda och nästan vuxen känns det som, och jag har sagt det förr men tiden går fort numera.

Vi firade henne själva i torsdags när hon fyllde år, och under lördagen med släkt och familj. Hon verkade väldigt lycklig för alla presenter och uppvaktningen hon fick. Det märks även att kläder tycks vara nya favoritpresenten, och det fick hon ju massor av. Men det behövs, hon byter ju om typ fem gånger om dagen så nu har hon ännu mer att välja på. Sedan blev hon väldigt upprymd över sitt nya ”gose” som hon hade önskat sig. En mjuk bajshög…

Jag trodde att en av mina presenter skulle bli lite utav en favorit, men det blev inte riktigt så…

Jag beställde detta trollspö och fick det levererat dagen innan hennes födelsedag efter lång leveranstid. Men eftersom alla tre barnen gillar Harry Potter så mycket så fick alla ett varsitt, så att det skulle vara rättvist. Och på morgonen sprang de alla runt och trollade för fullt.

– Lombardium Leviosa! Kunde man höra dem ropa.

Eller:

– Expecto Patronum!

Jag vet inte vad de säger eller hur det ska stavas, men jag tror att det är trollformler från filmerna som de snappat upp. Så de verkade vara en populär present. Men när vi träffades efter jobbet så hade både Freja och Nova lyckats bryta av sina trollpinnar. Jag vet inte hur det gick till, men det var tydligen färdigtrollat nu i alla fall. De var lite ledsna över detta, men jag ska försöka laga dem sen och förhoppningsvis går de att rädda. Theo har sitt kvar dock, och han trollar varje dag fortfarande och har det nästan alltid med sig. Freja har däremot haft på sig ett halsband varje dag som jag gav henne, ett med Tingeling. Hon älskade Tingeling när hon var mindre, så det är kul att några av presenterna kom till användning. Annars verkar ett paket med tuschpennor som luktar olika saker också vara en populär present, så det kan jag rekommendera om ni har idétorka någon gång och ska iväg på barnkalas exempelvis.

Efter ett stort HURRA och många GRATTIS till Freja så var alla trötta på kvällen. Efter firandet så somnade barnen en efter en framför ”Melodifestivalen” på TV, medan jag fick i uppgift att bygga ihop Frejas nya LEGO. Hon var med och byggde själv i början, det var därför hon hade önskat sig LEGO. För att hon ville lära sig hur man bygger, och hon hade nu fått Elsas ispalats från filmen ”Frost”. Men efter ett tag så verkade hon tycka att det tog för lång tid så då bad hon mig bygga klart medan hon skulle titta på ”Melodifestivalen”. För min del gjorde detta inget, jag fullkomligen avskyr mello och den typen av musik. Jag tyckte dock det var kul att Edward Bloom ställde upp, han är en rolig farbror. Men tydligen gick det inte så bra för honom, så nu har jag definitivt ingen anledning att titta. När det var slut för kvällen så var ispalatset lägligt nog också klart, nu var dock Freja ledsen för att det bidraget hon tyckte om inte gick vidare. Ni ser, det finns inget bra med det där programmet. Men nu behövde vi alla sova efter en lång dag. Så vi kunde under lördagen somna till de oroväckande nyheterna att Henke levt rövare på leklandet ”Lek & Bus” ute i Nacka. Ryktet säger att han trängt sig före alla barnen i köerna, att han ockuperade bollhavet för att se om han fisar bubblade där medan barnen stod gråtandes utanför och blev rädda för honom. Sedan skällde han ut personalen när han skulle köpa korv, den kostade på tok för mycket för hans plånbok. Och avslutningsvis så fastnade han i en rörformad rutschkana så att personalen fick såga ut honom till bönerna från en jourhavande präst. Att du inte skäms Henke…

På söndagen var det en klasskamrat till Freja som hade barnkalas, så jag lämnade henne där innan jag åkte vidare. Hon är ju så stor nu att hon inte behöver ha mig där längre säger hon. Annat är det med Nova och Theo när de är på kalas, då måste man alltid stanna kvar! Men sedan springer de ändå ifrån en när man kommer fram och bryr sig inte om att man är där för fem öre. Kanske inser de snart att man kan lämna dem där och sedan hämta dem istället, så får man lite andra saker gjorda under tiden tänker jag. Som idag, då åkte jag in till jobbet en snabbis medan Freja var på kalaset. Då hann jag avsluta lite saker från den föregående veckan och även förbereda lite nya arbetsuppgifter inför den kommande veckan. Så jag har nu bara en sak att säga till vecka 7…

Nu får det räcka för denna gången, jag kan dock meddela att jag sitter och filar på lite nya inlägg redan nu. De kommer handla om barnen, där jag i ett inlägg riktar mig mot ett av barnen och berättar om deras vardag som vi får uppleva. De är ändå 7- och 5år nu så de har en hel del tankar som kan vara intressanta och roliga att ta del av. Sedan så säger de ju en hel del roliga saker också, även om det inte är så kul för mig som förälder att höra vissa av påhoppen de riktar emot en vissa gånger. Men allt är i en hjärtlig anda och man kan skratta åt det efteråt, det är bara det att man blir så paff när de säger vissa saker till en med tanke på deras unga ålder. Mer om det framöver, och även ett nytt avsnitt av ”Smalltalk” är på gång. Så det kommer mera, tack för att ni läser. Ha d biff!

Rättelse: Nu är även Theos trollpinne avbruten på mitten. Slut på magin.

DAGENS JERKER går till vissa personer man stöter på vid återvinningen. Då menar jag inte de stora sopstationerna utan de där gröna containers som är utställda som man kan sortera sitt skräp i om man vill vara miljömedveten och duktig. De senaste två gångerna som jag varit där har det inträffat två märkliga saker. Först så verkade de som åkt dit med sina bilar inte kunna hantera sina fordon, eller så hade de kanske inte körkort alls. För det fanns ingen struktur eller ordning på hur man parkerar sitt fordon, utan det alla verkade ha gemensamt som mål var att stå parkerade så nära som möjligt. Jag brydde mig inte om detta utan parkerade några meter därifrån, på så sätt slapp jag ju trängas med de andra när de skulle släpa sina kassar med skräp och även tuta på varandra när de inte kunde köra därifrån för att de parkerat in varandra. Suck! Den andra incidenten hände gången efter, då var jag där själv samtidigt som en annan man som såg ut att vara i min ålder men som hade klädstil likt en gammal gubbe. Denna mannen följde efter mig där jag ställde mig och sorterade mitt skräp, samtidigt som han tömde en av sina små påsar. Det fanns flera andra containers han kunde välja, men han verkade vilja syna mitt skräp och kontrollera att jag slängde rätt skräp i rätt container eller något. Men jag var snabb, och han hade svårt att följa efter mig iförd sin stora Fjällrävenjacka och spretiga toppluva. Jag förundras mycket över dessa människor, som måste kolla upp vad andra gör hela tiden. Har de inget bättre för sig undrar jag?