För er som inte redan vet, så kommer jag allt närmare åldersstrecket 40 år. Det går fort, och inte nödvändigtvis utför bara för det. Och jag kanske lever i en sorts förnekelse, för inte känns det som att jag är så pass gammal. Jag är ju ungdomlig och ”down with the kids” som ni alla redan vet…

Hur håller jag mig så ungdomlig som självaste Steve Buscemi här på bilden då? Jo hör och häpna! Jag är en sucker för Youtube numera. Den senaste månaderna har jag följt några enstaka så kallade youtubers där de gör reaction-videos, det vill säga de lyssnar eller tittar på en musikvideo med någon artist jag gillar och så reagerar de till den. Kanske inte så mycket under tiden de lyssnar, men de ger intressanta reflektioner kring musiken efteråt. Så jag kollar inte på någon random tonåring som sitter i sitt rum och säger vad hen tycker om musiken, utan lyssnar mer på musiker och andra som berättar om de små detaljerna i musiken som man själv lätt missar annars. Sådant tycker jag är lärorikt och kul! Men det finns faktiskt två andra youtubers (eller tubisar som jag tydligen kallar dem) som jag brukar titta på bara för skojs skull. Den ena är en kille i Kanada som inte är så superkul att lyssna på, men han börjar alltid gäspa efter musikvideon och det har liksom blivit en grej för mig att skratta åt detta. Man sitter där och väntar när han börjar prata, att snart SNART kommer nog gäspningen. Och mycket riktigt, den kommer i stort sett alltid. Haha! Den andra tubisen jag brukar kika på är en pappa och hans cirka 12-åriga son som även de lyssnar och reagerar till olika musikvideos. De bor också i Kanada, men jag tror att pappan är från Portugal. Och det som gör det så intressant att lyssna på dem är att de gärna lyssnar på svenska och andra nordiska metalband. De lyssnar mycket på Sabaton och In Flames, och gör ofta jämförelser med andra artister som man då kan lyssna på om man så önskar. Vilket är kul för man hittar då åt nya band och artister som man aldrig hört talas om innan. Ett sådant band är exempelvis ”Beast In Black” från Finland, dem hade jag aldrig hört talas om tidigare. Och låten de lyssnade på heter ”Blind And Frozen”, en väldigt intressant låt om ni frågar mig. Det är lite som att Sabaton/Nightwish goes Melodifestivalen typ haha! Sångaren har dessutom en väldigt ljus röst i verserna, så vi är flera som trott att han mimade texten i musikvideon tills jag fick förklarat att han låter så. Men i refrängerna så låter det annorlunda och då tar han i med mörkare stämma, och som sagt refrängen fastnar i skallen på en efteråt. Jag kom på mig själv att jag gick och nynnade på en låt i flera dagar utan att veta vilken det var, tills jag hörde den igen. Det var just ”Blind And Frozen”, så den kan jag rekommendera även om den inte är en ny låt. Så där ser ni vad jag är down with the kids, jag nästan hänger med tubisar liksom…

På radion så hörde jag ett för mig nytt uttryck, ”parentblaming”. Detta är alltså när vuxna och föräldrar klagar på andra föräldrar, främst på sociala medier som jag förstår det. Varför gör man så? Alltså vem anser sig ha någon rätt att spy galla och anklaga någon för att vara en dålig förälder på Facebook eller Instagram exempelvis, och detta ibland utan att ens känna personen de anklagar. Så stört! Självklart ska man väl vara observant på om ett barn far illa eller liknande, då ska man agera. Nu vet jag inte om jag förstod själva diskussionen på radion, men jag tror att det var författaren Camilla Läckberg som skrivit på sitt Instagram att de skulle på semester utan ett av barnen. Och tydligen så haglade det in negativa kommentarer från vuxenpoliser som anklagade henne för det ena och det andra. Vad har de med saken att göra? Har de någon insikt i hennes familj och vet om det är orättvist, rätt eller fel? Vet de vad som är bäst för barnen i hennes familj kanske? Jag förstår inte hur vissa ens orkar lägga sig i andras liv så mycket som de gör, kan de inte bara sköta sig själva istället. SNÄLLA! Tänk om de kunde stötta varandra lite mer istället för att såga och hata, det är så tröttsamt att det gör mig illamående. En främmande människa kan ju omöjligt veta vad som är bäst för Läckbergs familj, och att anklaga någon för dåligt föräldraskap då är väl väldigt onödigt och framför allt dumt gjort. Hur föräldrar väljer att semestra, eller skapa rutiner för sin vardag överhuvudtaget angår faktiskt inga andra. De vet själva vad som är bäst för dem och hur de bäst får dagarna att fungera. Jag är glad att jag inte råkat ut för någon sådan idiot ännu, tack och lov. Vet inte hur jag skulle reagera ens om det hände. Men ilskan är ju min bästa vän, så… Hehe, nej inte riktigt. Men som det känns efter att ha hört detta idag så tror jag att min ilska och jag skulle backa varandra ganska bra i en sådan situation.

Nästa vecka så åker vi på konferens med jobbet till Vemdalen! Mycket snö och långa bussresor, med stopp för ett fabriksbesök på vägen dessutom. Så nu gäller det att hitta skidkläderna så man kan klä sig varmt, och hoppas att man kommer i dem efter dessa år. Jag har ju inte använt dem sedan vi var i Sälen för flera år sedan, och jag har nog garanterat växt och utvidgats sedan dess. Inte håret dock, det verkar märkligt nog minska även fast jag inte bett om det…

Jag kommer försöka att rapportera därifrån som vanligt, får se vad jag hinner med. Jag hoppas att det blir en rolig konferens i alla fall, med mycket skratt. Men vem ska jag mula i snön? Fröken Tallrot hade varit rolig att mula, men hon skriker ju så förbaskat hela tiden. Henke då kanske? Nej han skriker nog fasen ännu mer… Tusan också, jag vet inte vem jag ska mula. Min snälla chef hade ju varit festligt att skvätta lite snö på förstås, men hon är gravid och slår hormonerna tillbaka mot mig där i Vemdalen så kanske jag kommer att dö på kuppen. Inte värt det, nej…

DAGENS JERKER tycker jag att alla dessa parentblamers kan få. Sköt ert och låt andra vara ifred från era kommentarer och pekpinnar. Önskar er nästan lite ondskefulla ting också men jag väljer att inte skriva det här…