Captain Jimmys log, SALAB-fleet. Day 3. Whovalley.

Ett företag på konferens i Norrland erbjuds att ta del av en härlig middag på ett ödsligt torp långt ute i den mörka skogen. Men vad de inte vet om, är att de inte är ensamma. Någon eller något väntar på dem där ute...

Det låter som handlingen till en dålig b-skräckfilm, men vi åkte faktiskt ut till ett torp mitt ute i skogen. Där fanns ingen el, inget vatten. Men det fanns en kock och en servitör som välkomnade oss in på torpet. Det var kallt och ruggigt där inne, men två brasor var igång med sprakande eld. Maten verkade ganska enkel men var väldigt god! Och den värmdes upp i pannor och grytor över den öppna elden. Ubbe frös om stjärten där vi satt vid vårt bord. Faktum är att de flesta vid vårt bord frös för brasornas värme nådde inte riktigt fram till oss. Johnny och jag som satt längst bort från elden var väldigt frusna och kalla, det kom kall luft genom springorna i golvet och väggarna som höll oss svala hela kvällen.

Alla åt sig mätta och belåtna, men några av oss var nog lite småtrötta efter den långa dagen. Så när bussen hämtat upp oss och kört tillbaka till hotellet tackade jag för mig genom att gå och lägga mig. Björn ville mingla lite så han gick ner till baren en stund, och kom sedan ninjasmygandes in på rummet efter några timmar. Fasen, jag tror han smög bättre än mig faktiskt för jag reagerade knappt när han kom hem…

Efter dagens frukost, där jag kan ha satt personligt rekord i total mängd mat och dryck som inmundigats denna morgon, så gjorde sig många redo för att ge sig ut i backarna. Vi som inte ska åka skidor eller bräda samlades för att åka iväg och spela bowling istället.

Vilket ställe! Här fanns mat, öl och sådana där smarriga Smirnoff Ice att köpa! Men det var inte därför vi var här, vi skulle ju bowla. Så vi bytte till fina bowlingskor och ställde upp vid banorna, nu inväntade vi bara lagindelningen som personalen skulle skicka ut på skärmarna. När den kom fick vi alla tacka Johnny för hans försök till att vara med och spela, istället fick vi välkomna Conny som ingen kändes vid. Johnny blev helt enkelt Conny, så märkligt. Sedan var spelet igång! Och jag som var ute och bowlade med de fina herrarna så sent som förra månaden visade att takterna fortfarande satt kvar och inledde med att kasta bollen i rännan 4 gånger på raken. Harry och Sune skulle skämmas över mig, så det var tur att de inte fick vetskap om detta.

Men jag kom ikapp lite på slutet, och även om jag inte vann så var det ett roligt avbräck att få spela lite bowling. Det kan ha varit något fel på min bowlingkula också, för det mullrade nästan om den när jag kastade iväg den. Inte som åskguden Tor, det hade ju varit coolt förstås. Kaisa påtalade detta också att det lät väldigt mycket när jag spelade. Jag tror det var hålen i kulan som lät så högt, eftersom jag hade en XL-kula.

– Mina hål är inte sådär stora. Svarade Kaisa när jag presenterade min förklaring.

Det lät lite konstigt kanske för de som inte lyssnat på hela vår konversation. Men vi bowlade klart och jag kan bara skylla mitt dåliga resultat på ett kontaktuttag som var placerat precis bredvid vår bana. Den störde jättemycket och skrämde mig varje gång det var min tur att kasta när den dök upp i ögonvrån likt en otäck kungsboa eller något…

När vi kom tillbaka kom fröken Tallrot springandes från skidbacken och mötte upp oss. När Micke frågade hur det hade gått för sin rumskamrat Danne så skvallrade fröken Tallrot att han inte lyckades komma upp på liften och istället gick in på sitt rum. Haha, jag vet inte om det var sant men det lät lite roligt.

Vi hade ett fantastiskt väder denna dag, solen sken ordentligt och det blåste ingenting vad jag kunde känna. Nu väntades det snart lunch, då skulle vi samlas i vindskydden vid hotellet där hamburgare skulle grillas. Jag vill ju verkligen att företaget ska få valuta för pengarna de betalat för denna resa, så jag åt nästan nio hamburgare. Där fick dom valuta för pengarna vill jag lova! Om ni ursäktar så ska jag bara gå in bland buskarna där borta bakom vindskyddet, bara en liten stund. Men följ inte efter, det kan… eh… finnas björnar där…

Nu på eftermiddagen så ska vi samlas i konferensrummet igen för att runda av denna konferens. Efter det så väntar middag i vinterträdgården och fri tid resten av kvällen. Ska man unna sig en drink eller två under kvällen kanske? Några andra verkar laddade för detta, så det är inte omöjligt att jag hakar på.

Mer info från kvällen kommer under morgondagen, då följer ett sista blogginlägg från denna konferens. Ska se om jag orkar skriva det på bussresan hem, då har jag ju gott om tid i alla fall. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som lyckades spräcka grenen på sina överdragsbyxor och nu har ett ventilationshål där. Helfestligt!