Vi startar med det mest uppenbara som rubriken redan skvallrat om, något som känns helt otroligt om ni frågar mig. Tiden springer verkligen iväg, och det är fasen svårt att förstå att bloggen nu faktiskt firar hela 10 år!

Allt startade på veterandagen den 29 maj 2013 nästan ett halvår efter att tvillingarna föddes, då kände jag att jag ville föreviga barndomsåren för mina barn. Jag är en usel fotograf och tar inte lika mycket bilder på barnen som många andra föräldrar gör och kan dela med sig utav, sedan så är jag rädd att man inte ska komma ihåg alla roliga saker som händer när barnen är små. Men med bloggens hjälp började jag då att skriva ner allt, mest för barnens skull så att de kan läsa om allt när de nu blivit äldre. Men självklart också för min egen skull, tänk att få njuta av all denna underbara läsning när man sitter där på verandan nere i soliga Italien i en gungstol med en kopp cappuccino och skratta åt alla härliga minnen. Förhoppningsvis med Linda om hon sköter sig fram tills dess, och fortsätter att se mig som en sexbomb eller vad hon nu kan tänkas kalla mig. Haha! Det är något jag verkligen ser fram emot!

Dock så har jag nog valt ”fel fokus” att skriva om här på bloggen för att kunna försörja mig enbart på skrivandet, för sponsorerna har helt uteblivit och jag har inte kunnat bygga mig ett företagsimperium ännu. Men rätt som det är så kanske någon fin person som läser detta dyker upp och skjuter till en summa pengar, då kan jag blogga på riktigt om smaskiga kaffeinköp och trendiga produkter jag använder eller liknande. Det kan dock bli svårt om jag ska blogga om samma saker som de stora drakarna där ute, för jag har inget svallande hår att använda mig av i reklamsammanhang för hårprodukter. Inte gymmar jag aktivt heller så att sponsra mig med sportiga kläder ser bara fånigt ut på den här inaktiva kroppen, haha! Nu kom jag att tänka på en scen från filmen ”Waynes World” och hur de säljer ut sig för reklamintäkterna, det är en väldigt rolig scen och kanske hamnar jag i samma sits nu inom en snar framtid…

Jag vill avslutningsvis rikta ett STORT och HJÄRTLIGT TACK till alla er som läser och följer denna blogg än idag! Även om jag skriver denna för främst mina barn så är jag glad att kunna dela med mig av lite grejer som händer här i våra liv, det mest privata sparar jag för mig själv. Fortsätt gärna att läsa och dela detta vidare, kanske kommer just er delning att resultera i en skön reklamfilm för tvättmedel eller hundmat här på bloggen i framtiden som får pengarna att rulla in. Haha!

Det vore lite kul att veta vilket inlägg som roat er bäst, eller för den delen varit mest intressant. Jag har två inlägg hittills som ofta kommer på tal och de är båda arbetsrelaterade, den ena handlar om Harrys semester på Barbados och den andra handlar om när Henke frös fast med pungen på ett biltak under en konferens i Vemdalen. Ni kan läsa om dem här nedan. Sköt om er, ha d biff!

The Hulk effect

Who’s Who in Whovalley. Day 4.

DAGENS JERKER fanns inte med från början när jag startade bloggen, men lite statistik visar att trots att Sune föll för den gyllene regeln under en period så ligger han ändå bara två på listan med sina 16 nomineringar. Medan Henke tar hem storvinsten och har nominerats till utmärkelsen inte mindre än 468 gånger av bloggens totalt 531 inlägg genom åren, och detta har alltså bevittnats av bloggens över 26.000 besökare. Hahaha! Nej jag har tyvärr inga exakta siffror på detta utan går på magkänslan här nu, men min mage är ju ganska stor så förmodligen har den väldigt rätt i sak när det gäller detta. Eller vad säger ni andra?

Det är varmt, så himla varmt! Jag har förvisso längtat efter sommaren men inser att jag varit dåligt förberedd på värmen den för med sig, så nu är luftkonditioneringarna installerade och på plats i lägenheten. Nu kan vi sova svalt och skönt om nätterna igen, bring on the heat!

Nu har vi varit på återbesök för att kontrollera läkningen av Theos brutna arm, det togs nya röntgenbilder som läkaren kikade på och där kunde man konstatera att det inte riktigt läkt så som de önskat. Men att ingen operation ser ut att vara nödvändig just nu, utan vi ska komma tillbaka nästa vecka och ta nya röntgenbilder. Det blir mycket åkande fram och tillbaka men förhoppningsvis är de nöjda nästa vecka och låter honom läka vidare, en operation skulle ju dra ut på tiden en del och det är inget som är särskilt populärt. Och ska de fortsätta att röntga hans arm så kommer nog Theo bli självlysande snart så mycket elektromagnetisk strålning som han utsatts för de sista två veckorna, eller så utvecklar han en enorm muskelarm likt Arnold Schwarzeneggers…

Förra året vi den här tiden så var det Nova som fick en spricka i handleden, och i år var det tyvärr Theos tur och hans ben gick dessvärre av i handleden. Tråkigt för dem såklart att behöva råka ut för sådana saker när de är så nära sommarlovet och allt, det går ju inte så bra att bada med ett gipspaket på armen direkt så Theo får ta det lite lugnt i början av sommaren. Men jag måste ändå säga att jag tycker de har varit så himla duktiga och båda har hanterat dessa skador fantastiskt bra, trots att det är smärtsamt och jobbigt så har ingen av dem klagat eller varit gnälliga alls. Frustrerade emellanåt, ja det kan jag ju förstå och det är jobbigt när det kliar innanför gipset. Theo löste detta med att ta en ätpinne som han skickar in under gipspaketet och vispar runt den där för att klia sig, vilket verkar fungera. Men som sagt, annars har de båda varit otroligt duktiga och kämpat på väldigt bra. Det är inte annat än att man blir väldigt stolt som förälder när man ser hur de hanterat allt detta, hoppas dock att de slipper fler benbrott i framtiden.

Jeff Dunham känner nog de flesta till, den kända buktalaren från USA som blivit världskänd för sina ikoniska karaktärer. Han har den senaste tiden lagt ut bilder på sina dockor, och bilderna fick mig verkligen att skratta. Hans figurer är ju så himla roliga och nu var det länge sedan jag såg någon av showerna med honom, men jag blir alltid lika glad när det dyker upp ett klipp eller liknande på exempelvis Facebook eller YouTube. Kanske är det dags att kika på någon av hans shower igen, man blir ju inspirerad i alla fall efter att ha kikat på dessa bilder. Jag menar kolla bara på surgubben Walters mungipor, haha!

I helgen händer det annars en hel del, som vanligt. Ingen lugn och ro här inte! Linda tar med sig Nova och Nova till Uppsala där GW vovven ska tävla, vi får hoppas att allt går bra och att han sopar mattan med de andra hundarna. Med Linda bakom snöret så tror jag på seger, och kommer att hålla tummarna ordentligt på lördagen. Freja ska på picknick med några kompisar på lördagen så då passar jag på att hänga lite med Theo, vi får se vad vi hinner med att göra innan vi ska hämta hem Freja på eftermiddagen. På söndag är det mors dag och då måste man hylla mammor, överallt! ALLIHOP! Jag tror att vi ska åka till Åsa vid lunch för sen ska hon jobba på eftermiddagen, men då hinner Linda hylla sin mamma lite i alla fall. Sen åker vi nog vidare till min kära mor och ropar hej, för hon ska självklart också hyllas en dag som denna. Så mina syskon kommer såklart också dit, vi kan ju hoppas att vi har lite tur med vädret så vi kan sitta utomhus och njuta av solen. Men jag har också lovat att kika på deras nya badrum som de byggt, jag har bara sett bilder hittills men det ser riktigt fint ut med badkar och allt. Så det ser vi fram emot i helgen!

Det ska även springa hästar på Solvalla i det som kallas Elitloppet, och av någon märklig anledning är inte min andelshäst Patrick Tie uttagen i försöken ens. Trots att han sprungit jättefort på träningarna och ätit sin mat som han ska, känns orättvist. Istället är det resterande elithästar som tävlar om att vinna ett av årets mest prestigefyllda lopp, och det kommer bli folkfest på Solvalla hela helgen. Många kommer att vara där och heja fram sina favoriter bland hästarnas fnittriga hovar och smäckra lår, men tyvärr ingen Golden Hornline som dockan Birgitta älskar så mycket men många andra hästar kommer att tävla. Vi var ju där förra året med Lindas kusin och hans sambo, det var faktiskt riktigt trevlig och en rolig upplevelse även för mig som inte kan något om hästar. Det finns en häst som varit lite speciell och som jag tror vann Elitloppet 2021, Don Fanucci Zet. Denna häst verkar de andra hästarna nästan lite rädda för och är ofta favorit i de lopp den springer, så det är den häst jag tippar som vinnare även i år. Motståndet är dock i toppklass och många håller nog San Moteur som favorit att vinna Elitloppet, men jag tror på Don Fanucci Zet och hoppas att miljonerna trillar in på min Harry Boy nu på söndag!

Men i år så får vi nöja oss med att tippa hemma i soffan, om vi hinner se något vill säga för det händer ju en hel del i övrigt. Linda och jag kommer såklart att försöka hitta skrällarna och hoppas på det bästa, men det är fasen inte lätt att tippa på hästar alltså. Hon är dock enormt mycket bättre än mig på detta, medan jag numera plockar ut några favoriter jag tror på och sedan några hästar med roliga namn. Resten lämnar jag åt Harry som får slumpa fram hästarna som behövs för att komma upp i den summan jag valt för min Harry Boy, det har tyvärr inte varit ett vinnande koncept hittills men en vacker dag så kanske det smäller till och då sitter miljornerna där på kontot. Tänk vilket fint hus vi kan köpa då och vilken stor fyrhjuling jag kan införskaffa mig, typ som en monster truck! Med plog på förstås, så man slipper skotta snö på vintern…

Sen så är det fotbollsderby på eftermiddagen mellan Djurgården och AIK, vilket alltid är lite jobbigt. AIK verkar vara i en riktig svacka just nu och ligger nästan sist i serien, men de reser sig säkert och gör årets match nu bara för det. Jag hoppas såklart att Djurgården vinner, men vågar inte hoppas på poäng i derbymatcherna längre efter de senaste årens resultat. Men det skulle sitta fint med en målfest i mitt lags favör, jag behöver det känner jag och förmodligen känner alla andra fans där ute i landet likadant. Laget har dessutom en ung talang (Bergvall) som gjorde sitt livs match mot BK Häcken senast, det vore kul om han fick chansen att starta mot AIK och kunde sprätta in ett mål eller fyra. Så denna match vill man ju se så vi ska försöka hinna hem tills dess, sen så är ju helgen i princip över och dags att ladda om för måndag igen. Så snabbt går det.

Nu måste vi fixa och packa Lindas bil så att allt är klart tills de ska åka iväg imorgon, det är mycket att stå i såhär på kvällen men om vi hjälps åt kommer det att gå bra. Passar därför på att önska er alla en fortsatt trevlig kväll, sköt om er och… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jocke, inte för att han gjort något dumt den senaste tiden utan för att jag tidigare idag blev påmind om något hemskt gällande honom. Jag lyssnade på avsnitt nummer 176 av podden ”Den Som Skrattar Förlorar” och där sjönk nivån rejält idag när de valde att lyssna på flera olika klipp på fisar. Utan att säga för mycket så hade de själva väldigt roligt åt detta, och Theo som satt med mig i bilen skrattade enormt mycket. Jag fnissade med jag också för pruttar kan vara roligt, så är det bara. Men de kan också vara hemska! Och det är där Jocke kommer in i bilden, när han släppt ut sina förfärliga kemiska moln till brakvindar i min närhet genom åren. De inte bara låter högt, de stinker fruktansvärt och verkar aldrig ta slut. Att sitta instängd i en bil exempelvis, när man var på väg hem från jobbet och satt fast i köerna på Essingeleden så kunde han luta sig lite åt sidan och sedan lät det som att någon trampade på en anka ungefär innan kupén i bilen förvandlades till Area 51. Att hissa ned fönsterna och nästan kräkas hjälpte ju inte heller, doften bet sig ju fast i bilklädseln eller nåt och det kom ständigt nya rövlaviner ur baken på honom. Så ja, rumpknappar kan vara festliga på avstånd men fasen inte i någon sur mages närhet. Slut på meddelandet.

Jobbig vecka! Så vill jag summera den sista tidens händelser, det blev inte alls som man planerat och inte kunde man direkt njuta av någon ledighet förra veckan som jag hade planerat. Där jag såg fram emot Kristi himmelsfärdsdag och andra festligheter, åh grymma värld!

Allt detta till följd av ett okänt barns dåliga beteende på en fotbollsplan, där denna ville att våra barn skulle lämna fotbollsplanen för att de minsann ville ha planen för sig själva. Barnen erbjöd sig då att de kunde få halva planen och ett av målen, men tydligen var detta inte tillräckligt utan då puttar de omkull Theo så pass hårt som skadar sig när han faller. Han bryter handleden och vi får åka in till Karolinska sent på kvällen. Det andra barnets förälder kom och frågade vad som hade hänt och skulle prata om saken med sina barn, men jag vet inte om jag tycker det är tillräckligt utan kommer att åka hem till dem och berätta vilka konsekvenser detta nu har fått för Theo.

Vi åkte först till Nacka sjukhus för där vet jag att de har en röntgen, och jag såg att armen var av så jag visste ju att de skulle röntga hans handled. Men när vi kom dit hade deras röntgen precis stängt, och det enda sjukhuset som kunde hjälpa oss nu var Karolinska barnakuten så vi blev skickade dit istället. Och där var det ju väldigt många före oss i kön kan man säga, vi fick vänta i nästan två timmar på att få armen röntgad. Därefter fick vi vänta i ytterligare fem timmar innan de kunde konstatera att handleden var bruten, och att de inte kunde göra något åt saken för det fanns ej någon ledig läkartid att justera frakturen. Jag blev så arg…

– Då ska vi se, det ser inte ut att finnas några lediga tider just nu. Sen är det ju en röd dag på torsdag, hm… Förklarade läkaren och bläddrade fundersamt i kalendern.

– Men hur länge ska han behöva gå runt med bruten handled innan han kan få hjälp, han har ju ont nu! Sa jag upprört.

– Ja men vi är tyvärr underbemannade och det finns inga lediga tider denna vecka, ni får åka hem och vänta så ringer vi er så fort en ledig tid dyker upp. Vi sätter ett gips på armen tillsvidare. Berättade läkaren och undersökte Theos arm igen.

Alltså, fy fasen vad jag blir arg på detta. Jag blir ju inte arg på läkaren, det var ju knappast hennes fel och de gör väl så gott de kan utifrån de förutsättningar de har. Men att man ska behöva vänta i nästan NIO TIMMAR på att få ett sådant beslut, och sedan behöva åka hem och vänta på att få hjälp. Fy fasen! Och när vi skulle åka hem tidigt på morgonen så hade jag fått en p-bot också… JÄVEL! Detta trots att jag hade betalat med den där EasyPark-appen, men då visade det sig att det finns en annan app man ska använda. Men varför fick jag då upp betalningsmöjligheten att kunna parkera med hjälp av deras app i detta område? Det kom ju upp som förslag och allt, sen så är ju inte detta något man undersöker mer noggrant när man stressar in på akuten med bruten arm. Detta kommer att bestridas och överklagas rejält!

Nu fick vi skynda oss hem för snart skulle Freja och Nova till skolan, så vi plockade snabbt upp dem hemma och sedan skyndade vi oss genom morgontrafiken. Vi hann fram precis i tid och kunde lämna dem där, sedan kunde Theo och jag åka hem och vila upp oss. Han hade ju så ont att han inte kunde somna på akuten, men slumrade ändå till under två timmar ungefär och jag hade inte sovit på över ett dygn när vi äntligen kom hem. Så vi lade oss på soffan och mobiltelefonen låg bredvid mig så att jag skulle höra när sjukhuset ringde, men det kom inget samtal under hela måndagen. Inte förrän på tisdag eftermiddag hörde de av sig, då hade de lyckats hitta en lucka för Theo nästa dag så på onsdagen fick vi komma tillbaka och justera armen.

Han var så glad då, att äntligen få veta att armen snart skulle blir bättre gjorde honom lugn och vi blev väldigt väl omhändertagna på mottagningen. Först fick han en infart i armvecket som de skulle använda sen för att ge honom bedövning, och detta tyckte Theo var lite obehagligt så han tittade på ett avsnitt av ”Djuren På Djuris” där katten Satsumas leker doktor när hunden Ull är en ”sjukskadad” patient.

https://urplay.se/program/219111-djuren-pa-djuris-alla-vill-leka

Detta tyckte sjuksköterskan var väldigt underhållande och skulle lägga det på minnet om andra barn ville titta på något kul. Kort därefter kom ortopeden till oss som skulle rätta till benen i armen. Han berättade hur allt skulle gå till och att vi snart skulle få komma in till salen där de andra förberedde allt. Och de var många personer där inne, jag räknade det till fem olika läkare och sköterskor utöver Theo och mig. Det var ortopeden, en narkosläkare, en narkossköterska, en sjuksköterska som skulle lägga på gips samt den sjuksköterskan som tagit emot oss sedan vi kom dit. Alla var väldigt lugna och trevliga så Theo verkade alldeles lugn trots att han var nervös, men de förklarade vad som skulle hända och att han skulle få både bedövning och lustgas. Sedan gick allt väldigt fort, de bedövade armen och samtidigt fick han andas in lustgas genom en ansiktsmask. Då började han fnittra lite.

– Hur mår du Theo? Frågade narkosläkaren.

– Jag svävar i luften och jagar vår hund GW… Svarade han och brast ut i ett stort leende.

När de märkte av att han var lite borta så kunde de börja, de klippte bort det gamla gipset och frågade om han kände något. Det gjorde han men inte så att det gjorde ont, och då tog ortopeden över.

– Han ska justera armen nu så du kan titta bort. Sade narkossköterskan till mig.

Hallå, jag har faktiskt varit med om betydligt värre saker så detta skrämmer mig inte ett dugg. Hade de däremot petat i hans öga så hade jag lagt mig raklång på golvet i protest, haha! Men det lät ganska otäckt när man hörde ortopeden knäcka tillbaka handleden samtidigt som man såg Theo grimasera illa, trots detta sa han inte ett knyst. När de knäckt färdigt så gipsade de snabbt armen och sakta kom han tillbaka till medvetandet igen.

– Det där var kul, det vill jag göra fler gånger. Berättade han samtidigt som vi rullade ut hans säng och fick återvända till vårt rum.

Sedan fick han gå tillbaka till röntgen för att ta nya bilder så att läkaren kunde se att allt blivit rätt justerat, och det hade det så efter någon timme fick vi åka hem igen. Nu kunde han röra fingrarna och mådde betydligt bättre, det gjorde inte lika ont heller men lite Alvedon behövde han fortsätta att ta i några dagar tills allt kändes bra igen. Och nu fick han vitt gips som man kan rita och skriva på, så det har vi ordnat. Nu ska han tillbaka på fredag och ta nya röntgenbilder, om allt ser fortsatt bra ut så kommer han inte behöva operera sig och det hoppas vi att han slipper. Så nu får han ta det lugnt och inte belasta sin arm tillsvidare, så det blir förmodligen en hel del TV-serier nu för hans del. Eftersom det var hans höger handled som brutits så kan han inte göra så mycket, annat än att träna upp sin vänsterhand en del men att spela datorspel och annat blir svårt tills allt har läkt klart.

Eftersom jag var hemma med Theo förra veckan så hade jag en hel del att komma ikapp med jobbmässigt, så jag kämpade på med det jag kunde hemifrån under torsdagen och fredagen. Linda jobbade också på fredagen så då hann vi inte heller med att umgås så mycket, annat än att vi lagade en väldigt god middag på kvällen. Jag hade köpt färsk vit sparris som jag ju gillar väldigt mycket, det blev så gott ihop med en köttbit och rostade potatisar med parmesan och vitlökssmör. Och sedan ett gott rödvin till det, sen kollade vi ”Masked Singer” och somnade tidigt. Haha, vi är båda så tröttkörda just nu men det är skönt att vi båda har förståelse för detta och hjälper varandra så gott vi kan.

På lördagen satt Linda med sina studier och protesterade högt om hur less hon var på att plugga numera, vilket jag kan förstå eftersom hon både studerar och arbetar på heltid. Men i höst är hon inne på sin sista termin sedan är hon äntligen klar, så jag lyssnade på hennes upprörda känslor och lämnade sedan en chokladbit (en dubbel Japp) på bordet till henne som en fin gest innan jag åkte för att fira min systerson som fyllde hela 9 år! Han börjar bli stor han också, kul att se hur alla barnen växer upp och hur roligt de har tillsammans.

Nu var förvisso mina barn egentligen hos Jenny denna helgen men jag hämtade dem på eftermiddagen efter kalaset, de ville nämligen följa med på den årliga hundträffen ute på Ekerö på söndagen. Vi var ju där förra året med Lindas mor Åsa och hennes Lasse, samt alla hennes hundar och detta tyckte barnen var jättekul. Slottsparken vi samlades i fullkomligt kryllade av skällande små Papilloner som rusade runt efter varandra, och jag trodde att jag blivit döv för en sekund när allt plötsligt tystnade under en kort stund. Nu visade det sig att hundarna bara tog en behövlig vätskepaus för sedan var det full fart igen, men det är trevligt där ute på Ekerö och verkar vara uppskattat av många andra som kom dit. Nu hade vi dessutom tur med vädret så vi njöt av en kopp kaffe i solen och åt både kanelbulle och wraps med caesarsallad. Mums!

Sedan åkta vi färjan hem igen och när vi väl landade hemma i soffan efter att ha duschat så var man helt slut. Som tur var så spelade Djurgården fotbollsmatch mot Mjällby på TV så vi kollade på den en stund, men jag höll på att somna flera gånger så jag bestämde mig för att börja med middagen istället. Freja och Theo blev hämtade av Jenny och åkte dit på kvällen, men Nova var kvar och hade himla kul ihop med Lindas dotter. De kallas för lilla Nova och stora Nova här hemma, det är ju typ bara åldern som skiljer dem åt för de är så lika till sättet och har verkligen superkul ihop tillsammans. Linda och jag kollade vidare på Hemnet under kvällen i vår jakt på ett större boende, i sommar ska vi lägga mer tid och energi på att besöka lite visningar och även åka runt i lite olika delar av vår stad där vi kan tänka oss att bo för att bekanta oss med områdena. Förhoppningsvis hittar vi något fint ställe där vi kan rota oss på riktigt och sedan börja planera för det där drömbröllopet vi vill ha, så vi har många roliga saker att se fram emot. Men just nu känns det lite stagnerat och jobbigt, fast det går ju sakta framåt så vi får hoppas att bitarna i detta livspussel snart faller på plats. Om någon känner en sponsor som vill bidra till vårt framtida boende kan ni väl hänvisa dem till mig, jag tar tacksamt emot alla förslag. Haha, ja om inte bloggen blomstrar snart och reklamintäkterna börjar rassla in förstås men det känns lagom långsökt.

Sedan så lyckades man även med att bli utvald för granskning av Skatteverket förra veckan, de vill ha kompletterande information gällande reseavdraget i min deklaration. Och att samla ihop allt detta tog ju sin tid eftersom de vill ha in kvitton på alla drivmedelsköp för föregående år, besiktningsprotokoll på bilen för att se hur mycket jag har kört och en massa andra saker. Väldigt omständligt men jag har försökt få fram allt de behöver så att de kan gå vidare med deklarationen, förhoppningsvis har de allt de behöver nu. Men inte nog med detta! När jag skulle ansöka om VAB för de dagar jag var hemma med Theo förra veckan så fanns det ju inget snabbval för symptomen ”bruten arm” så jag fick manuellt skriva in vad som hade hänt. Och nu har de mottagit min ansökan men ska behandla den innan de kan lämna ett beslut, så då kommer jag väl få begära ut journaler och skicka in dit innan jag kan få min ersättning. Himla kul, finns det något annat man kan passa på att bli granskad för kanske när man ändå är i farten?

Tack för att ni läser och hoppas att ni får njuta av det fina väder vi har just nu, som man har längtat efter sol och värme efter denna långa vinter! Sköt om er så hörs vi snart igen, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke eftersom jag har höga misstankar om att det är han som lämnat anonyma tips till myndigheterna (Skatteverket och Försäkringskassan) om att de ska granska just mig. Men jag kan också lämna in anonyma tips om saker och ting… Mwohahaha!

Våren rasar ut från våra fjäll och och snart är sommaren äntligen här, med kvittrande fåglar och mumsiga bär! Ja så passionerat kan man såklart uttrycka sig men det är inte riktigt min stil, jag är mer cool och tänker att det ska bli jäkligt skönt med lite semester längre fram i sommar. Så det så!

Nu kommer jag troligen inte att spendera min semester på en lika varmt och exotisk plats som bilden visar, men en hatt kan jag skaffa och köra mitt egna ”Indiana Jones” race här hemma i Stockholm! Nej planen är att vi kommer att hålla oss här hemma i Sverige hela semestern, och i tidigare inlägg nämnde jag att vi under juli månad kommer att resa till både Dalhalla och Tänndalen för att gå på konserter där. Sedan har vi bokat in oss på en hundutställning på Gotland senare i augusti. Vi har även en sparad present i form av en övernattning på Hotell Havsbaden i Grisslehamn som väntar, så då ska vi resa dit och koppla av tillsammans. Allt detta är alltså inbokat i juli månad, så det lämnade ju hela Juni alldeles tomt i kalendern…

Men då kom det ett litet paket med posten, ett mjukt paket… Det innehöll visserligen något till mig men även något riktigt coolt till Linda, en otroligt tuff och snygg tisha om ni frågar mig! Eller vad säger ni om denna:

Så varför får hon denna då? Jo men hon älskar ju rockgruppen Five Finger Death Punch och lyssnar ofta på dem både hemma och i bilen, så jag ville ge henne något riktigt fint för att hon är min helt sagolikt fina fästmö. Men inte enbart därför, utan nu så har det ju råkat hända en grej va… Detta inträffade när jag hade ett svagt ögonblick hemma i min mörka vrå tidigare och gav vika för ett begär som kommer ångandes ibland, och nu var det i konsert-tarmen som det började rycka lite extra efter att nyligen ha varit på Sabatons konsert. Så efter att ha läst recensionerna och sett bilder från Metallicas konsert i Amsterdam där de rivstartat sin världsturné så kunde jag inte längre motstå frestelsen. Biljetter är därför bokade när de ska spela i Göteborg under sin världsturné nu i sommar, och Linda ska få följa med så då behöver hon ju rätt kläder för detta evenemang. Därav denna snygga och rockiga tisha!

Att få uppleva mina husgudar under två konsertkvällar med två helt olika spellistor känns otroligt häftigt, det kommer nog blir extra kul för oss som är riktiga inbitna fans som då får höra många bra låtar. Sedan är just Five Finger Death Punch förbandet den andra konsertkvällen och Linda har länge pratat om att hon vill se dem uppträda live, då slår vi två flugor i en smäll så att säga där vi båda får uppleva våra absoluta favoritartister på en och samma helg. Jag gillar dem också men kanske inte lika mycket som hon gör, och jag tror nästan att hon är lite kär i alla bandmedlemmarna. Sedan ska även Volbeat vara förband under första konsertkvällen och deras konserter har jag bara hört gott om, så det ska bli kul att få se dem uppträda för jag gillar ju redan flera av deras låtar. Låtarna ”Still Counting” och ”Shotgun Blues” är två riktiga favoriter, och jag hade förmodligen aldrig hört talas om Volbeat om det inte vore för att Dennis a.k.a Larven upptäckte dem när vi var yngre.

När man lyssnar på musiken från de båda förbanden så tycker jag mig ändå höra musik som känns väldigt influerat av just Metallica, de tunga gitarriffen och den där melodiska maffigheten i deras musik känns ju igen på något vis. Och det vore nästan konstigt om de inte var inspirerade av Metallicas musik på något sätt. Nu har ju bandmedlemmarna i Metallica precis passerat en ålder på 60år tror jag och fortfarande lockar de storpublik och fyller stora arenor över hela världen. Att de bjuder på storslagna konserter än idag får man ändå får lov att säga är väldigt imponerande. Jag tror att det var Tobias Forge (sångaren i Ghost) som efter att ha turnerat tillsammans med dem tidigare berättade hur imponerad han var av Metallica, hur de fortfarande klarar av att spela sin musik än idag som tydligen är både svårspelad och ibland väldigt snabb. För vissa kanske det bara låter som eländigt skränande men de är sjukt duktiga musiker även om jag motvilligt måste erkänna att kvaliteten dalat en aning med åren, vilket inte är så konstigt egentligen. Så nu kände jag bara att vi inte får missa chansen att se dem spela. Man vet ju aldrig när de kommer hit för sista gången eller om de plötsligt bara lägger av, och jag har knappt missat en konsert med dem här i Sverige sedan 90-talet så jag tänker fasen inte missa denna heller. Förhoppningsvis kan detta bli en sjujäkla upplevelse för Linda också att få se världens kanske största och mest kända rockband (sorry alla Maiden fans) spela medan de fortfarande levererar, så jag hoppas att hon kommer att gilla detta lika mycket som mig.

Så nu har man ytterligare en rolig sak att se fram emot i sommar, och även om konsertbiljetter blivit väldigt dyra numera så längtar jag redan tills vi åker till Göteborg. Med lite tur kanske någon eller några av mina kära vänner tar sig dit också, Mogge var i alla fall intresserad och har redan börjat leta biljett och boende. Men det kan behövas barnvakt och liknande så vi får se hur många vi blir denna gången, och enligt hörsägen så ska även Tommy ta sig dit. Så då kanske vi blir några som kan samlas där och njuta av konserterna, ju fler desto roligare!

Idag har vi firat Lindas mor Åsa som nu klockat in på 60 ballonger! Det var trevligt och det serverades en hel del godsaker för oss som kom förbi, tur med vädergudarna hade vi också så vi kunde fira hennes stora dag utomhus. Barnen var med och självklar en himla massa hundar, extra kul att min kära mor och Kent också kunde komma förbi en sväng. Stort grattis till dig Åsa, hoppas att du är nöjd och glad över all uppvakning på din dag!

Vi tar och slutar där för denna gången känner jag. Så tack alla ni som läser och sköt om er allihop, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, han kallade mig tjock när jag körde upp på parkeringen utanför jobbet förra veckan. Gissar att han bara är avundsjuk…

Nu backar vi bandet 16 år tillbaka i tiden till år 2007 när världens bästa firma inom VVS-isolering skulle åka på sin årliga fotbollsresa. Denna gången väntade ett besök i Storbritanniens huvudstad, en plats jag aldrig besökt tidigare men som jag bara hade hört gott om av andra. Äntligen skulle jag få resa på en weekend till detta efterlängtade resmål och uppleva en av världens populäraste städer… London baby!

Vi startade vår resa på fredagen och ute på flygplatsen åt vi en klassisk byggarfrukost som bestod av räksmörgås, en stor stark och en knapp med Jägermeister. Detta är kanske inte bästa frukost intaget att börja dagen med, men jag anpassade mig snabbt och mådde oväntat bra efteråt. Nu skulle flygresan inte bli några problem alls, utan man var ju både avkopplad och mätt. Och kissnödig blev man tyvärr också…

När vi landat på Heathrow flygplats jublade vi och letade upp taxibilar som kunde ta oss till vårt hotell, och när vi kom fram så checkade vi in oss snabbt som tusan. Jag fick dela rum med Jocke, vilket inte var några problem förutom hans oproportionerligt gasiga mage som nu uppnått en riktig kalasstatus efter turbintrycket i flyplanet på vägen hit. Nu var vi alla sugna på den där första ölen i staden och att få uppleva det fantastiska publivet London hade att erbjuda, så vi samlades i lobbyn för att gå vidare. Vi bodde på ett hotell som låg väldigt bra till och kunde i princip ta några kliv runt hörnet och då var vi redan på Oxford Street, en av Europas mest besökta shoppinggator med över 300 butiker.

*Känsliga läsare kan hoppa över denna text* Nu var vi dock inte här för att shoppa, och Janne var inte intresserad av att ta fler steg än nödvändigt för att få sig en bira så vi gick in på första bästa pub. Men en sak som vi alla reagerade på var att det verkade finnas väldigt många butiker som sålde sexleksaker här i London, och de fanns verkligen överallt. Jag vet heller inte om det var en större butikskedja eller om det var flera olika, men jag har för mig att det satt stora rosa skyltar utanför butikerna vilket gjorde dem lätta att känna igen. Och detta var inga småbutiker utan verkade ganska stora, vilket vi prydliga svenska turister var lite obekväma med till en början. Men det strömmade ut och in folk ur butikerna så tillslut var vi ju tvungna att gå in och kolla vad det hela handlade om, men det var inte så farligt alls. Det var ju mestadels kläder som såldes där inne, en massa latex och liknande så vi beslutade oss för att gå ut igen. Men då hade Jocke fastnat vid en hylla längre bort, och när vi kallade på honom så möttes vi bara av ett stort skratt och leende.

– Kolla grabbar! Har ni sett vad jag hittat? Ropade Jocke tillbaka och höll fram en helt gigantisk svart dildo i sin hand.

Den var verkligen GIGANTISK och lockade såklart till en hel del skratt där i butiken, så lättroad är man som ung kille. Men när Pavle och jag beslutade oss för att gå så stod fortfarande Jocke och Wrååken kvar, de ruskade den där dildon och skrattade åt hur den svajade. Haha, ja vad ska man säga.

*Nu är det tryggt att läsa vidare igen* Annars så hade Jocke och jag väldigt roligt åt en himla massa referenser från TV-serien ”Vänner” där de åker till London under några avsnitt, speciellt Joeys uttryck ”London baby!” skanderade vi så ofta vi kunde. Vi hade också skaffat oss en turistkarta över staden som vi kikade på när vi kom tillbaka till hotellet på kvällen, och just Joey hade ju ett väldigt bra tips om man tappar bort sig i staden. Då kan man nämligen ”kliva in i kartan” som han uttryckte det, och det skulle enligt honom göra det lättare att hitta fram till platserna man vill besöka. Så jag testade…

Målet med denna resa var ju såklart fotbollsmatchen, men den var inte förrän på söndagen. Så nu hade vi möjlighet att uppleva staden och dess sevärdheter! Janne och Jocke hade båda varit här tidigare, och Janne var därför inte så peppad på någon sorts sightseeing med oss andra. Vi fokuserade därför på att ta oss till några av de mest sevärda platserna och hintade lite om att det säkert finns bra pubar längs med vägen, och då gick Janne med på att ta dessa långa promenader i staden.

Men något som är oerhört invecklat och svårt är att programmera om sin hjärna till den rådande vänstertrafiken. Bilarna kommer ju alltid från fel håll när man ska korsa en gata, och trots att det stod skrivet på marken framför oss att titta till höger istället för vänster så missade man detta och korsade gatorna med livet som insats.

Första platsen vi besökte var Piccadilly Circus, där jag fick en bra bild på de välkända reklamskyltarna och hade dessutom turen att få med en klassisk röd buss. Utöver detta så var inte platsen så intressant, det stod någon staty eller liknande där i mitten också men efter att ha tagit lite bilder så var det nog dags att dra vidare. Vi traskade vidare bort till Hyde Park och kollade in vad parken hade att erbjuda, vilket var typ träd och fina fåglar som man inte sett tidigare. Jag kan tänka mig att parken hade varit betydligt charmigare om vi hade haft lite bättre väder, men nu var det Janne smackade med munnen och hade i princip sugit in hela sin mustasch i käften, så sugen var han på en öl nu och det var väl lika bra att uppsöka en ny pub. Det är i alla fall något riktigt bra med London, att bra pubar finns det ta mig tusan överallt!

En riktigt het nyhet just där och då var ju att Apple snart skulle släppa sin första iPhone, något som Wrååken informerade oss om och hittade en monter där man kunde titta på den kommande supermobilen. Han var så fascinerad, en sådan skulle han bara köpa sen när den lanserades i Sverige! Vi andra var ju skeptiska och stod där och killgissade om vilka problem en sådan telefon kunde innebära, den hade ju enbart en knapp och bestod ju bara av en touchscreen. Nej den kan ju knappast hålla säkert länge trodde vi då, och med facit i handen så hade vi ju inte helt fel. För om det är något som iPhoneanvändare får erfara än idag så är det hur dåligt deras skärmar håller och hur lätt de spricker sönder. Men sak samma, de blev ju en succé och det var kul att ha fått se den innan den lanserades på den svenska marknaden här hemma.

Vi fortsatte att promenera runt och tog oss till Buckingham Palace, där var det många turister av någon anledning. Men några kungligheter såg vi inte till alls, däremot fick jag se de rödklädda vakterna med sina stora och svara huvudbonader som liknar pälsklädda bikupor. Det var förstås lite kul! Och det var ett ganska stort område med en mycket fin trädgård som låg belägen utanför, där hängde vi en stund eftersom vi ej blev insläppta på palatset av någon märklig anledning. Firmans pressavdelning måste ha missat att informera drottningen om att vi kommer på besök, så vi fick nöja oss med att titta in genom staketet.

Efter detta tog vi en kort sväng i det nu kyliga och lite blåsiga vädret ut till Nothing Hill, det är tydligen ett lite exklusivare och finare område. Det fanns dock inte mycket att se just här och jag letade efter den där blå dörren som är med i filmen men vi hittade aldrig den tyvärr, så vi fick åka vidare hem till hotellet.

Hur var maten i staden då? Jag vill säga att, nja den var sådär. Det finns verkligen massor av restauranger att välja på såklart och därför får man ta detta med en nypa salt. Men är man här ska man såklart äta Fish ‘n Chips, så det testade jag och tyvärr blev jag inte golvad av denna smakupplevelse. Det smakade fisk, helt logiskt och det är inte något jag tycker om särskilt mycket. Men tillbehören var goda! Utöver detta så serverades det engelsk frukost på hotellet varje morgon, och den var ju lite annorlunda måste jag säga. Mycket korvar och bönor har jag för mig att det var, och en del av detta var gott men inte allt. Såhär brukar det väl vara utomlands är min erfarenhet, speciellt här i Europa. Att frukostarna inte är det bästa man äter, speciellt inte runt medelhavet för där är det ju så mycket sötsaker som serveras till frukost. Sylt, nötkräm och söta bakverk. Nej jag tycker nog att vi i Sverige har fantastiska frukostar på våra hotell i jämförelse, och frukostarna som serverades på hotellet i Florida var också goda. Vem säger nej till donuts i olika smaker och en svag kopp kaffe liksom, haha!

Matchdag! Vi åkte tunnelbanan ut till Fulham för att ta del av lite engelsk fotbollskultur och vädret var lovande, solen tittade fram mellan molnen och inget regn i sikte. När vi klev av tunnelbanan hörde man sången från supportrarna eka nedför gatan, och lång fram såg vi ett gult av människor. Jag trodde först att de hade matchtröjor på sig, men det visade sig att alla dessa gulklädda personer var poliser eller ”bobbys” som de också kallas. På andra sidan poliserna såg vi supportrar sjunga högt och skandera ramsor, det var fullproppat med folk på den puben och då var det ju ingen idé för oss att slå oss ner där. Det tyckte även poliserna som började vinka bort oss från platsen, så vi fick leta upp ett lite lugnare supporterhak att ta en öl på innan matchen. Och efter att ha fått i sig den där matchölen så kunde vi nu bege oss mot arenan Craven Cottage i väntan på avspark.

Om vi ska prata lite om själva fotbollsmatchen också så var det Fulham som tog emot laget Portsmouth eller ”Pompey” som de också kallades, två mittenlag för dagen kanske men inte dåliga för den sakens skull. En italiensk landslagsstjärna vid namn Vincenzo Montella a.k.a ”det lilla flygplanet” spelade ju i Fulham vid detta tillfälle, en riktig måltjuv som jag sett spela många roliga matcher i Roma tillsammans med Francesco Totti på TV. Det fanns säkert andra bra spelare också men jag minns tyvärr inte namnen på dem idag, utan det var just Montella som var dagens stora stjärna om ni frågar mig. Vi hade platser på ena kortsidan och där var vi omgivna av väldigt hängivna supportrar kan jag lova er, de gapade och skrek hela matchen. Det var speciellt en man vi fascinerades av, han var propert klädd men jäklar vilket temperament han visade där i publiken. Han skällde ut domare, motspelare och även egna lagets spelare efter noter så fort något inte blev som han hade tänkt sig. Publiken i England är ju lite speciell, det fanns inte så mycket staket och liknande som höll supportrarna borta från planen egentligen utan det var enbart några vakter utplacerade här och där. De har tydligen ett övervakningssystem med kameror som fotar alla som går in på arenan eller liknande så om du ställer till med problem är sannolikheten troligen stor att de hittar dig och sedan portar dig från att få gå på fotboll ett bra tag framöver. Så det är bäst att man skärper sig! Matchen då, ja den slutade 1-1 om jag inte minns fel.

Vad hann vi mer med att göra i London då? Jo vi besökte självklart Big Ben och Westminster Abbey, så nu kunde man checka av dessa från sin ”bucket list” innan vi fortsatte vidare längs floden Themsen till Tower Bridge. Här passade vi på att gå in och kolla i ett av tornen och det var ganska intressant faktiskt, det tyckte dock inte Janne som förmodligen sett denna bro många gånger tidigare och nu ville vidare. Jag ville gärna stanna kvar och kika lite till men nu ville Janne VERKLIGEN gå så då fick vi andra hänga med om vi skulle hålla ihop.

Vi promenerade en hel del för att kunna se så mycket som möjligt, men efter att ha njutit av en god middag på kvällen så tänkte vi bara snabbt byta om på hotellrummet innan vi skulle vidare ut igen. Då hamnade vi på en häftig bar där hela miljön påminde om ett läskigt laboratorium, och det serverades shots i olika färger som man fick dricka ur ett provrör. Här var det många unga människor som samlats, gissningsvis studenter men de var alla väldigt pratglada och trevliga. Det måste jag säga att alla var här i London, alltså trevliga! Och de var alltid lika imponerade och tacksamma av att vi talade engelska, vilket inte var konstigt för oss alls men man undrar ju vad de har för syn på det svenska skolsystemet om de inte tror att vi skulle klara av det. Sak samma, vi stannade på denna bar ett tag men tillslut blev det väldigt högljutt och stimmigt så då beslutade vi oss för att gå vidare. Och precis när vi klivit ut genom dörren så ställde sig Janne och pekade…

– Här! Jag har alltid velat gå in där! Ropade han och pekade på baren i lokalen bredvid.

Jag är högst tveksam om han verkligen ”alltid” har velat gå dit, men det var ju han som betalade för all mat och dryck på denna resa så det var bara för oss andra att hänga på honom in där. Denna bar var mycket lugnare vill jag minnas, snudd på tråkig nästan i jämförelse med stället vi nyss kom ifrån. Så vi hängde inte kvar där särskilt länge, utan vinkade in två taxibilar som kunde ta oss till hotellet. Jag tycks ha valt rätt bil denna gången för när vi kom fram berättade de andra att Wrååken varit så dålig i magen att han förpestade hela bilresan till hotellet. Till och med chauffören muttrade något bakom ratten, fy skäms att hålla på och fisa i taxibilar på det viset. Usch!

På hotellet insåg vi att vi kanske borde ta en sista liten öl innan vi skulle sova, men Janne var sugen på whiskey och stod i baren och dividerade med bartendern.

– Single? Double? Yeah double! Jublade Janne när han kom tillbaka till vårt bord med sin ”dubbel whiskey”.

Vi satt och pratade en stund innan det var dags att sova, Jocke hade redan gått och lagt sig så nu skulle jag smyga in på hotellrummet som en ninja utan att väcka honom. Men eftersom jag var lite berusad och glad i vågen så, ja det gick sådär. Man kan säga att han vaknade, mer behöver vi inte nämna tycker jag…

Nästa dag som också var den sista dagen på denna resa, då hamnade vi på det stora varuhuset Harrods. Här har jag sett Mr Bean springa runt och shoppa loss på TV så det var en rolig upplevelse, men allt kändes väldigt dyrt så jag köpte ingenting. Det är inte direkt motsvarigheten till Ullared hemma i Sverige om vi säger så, utan här fick man betala ganska bra för grejerna.

Här träffade vi även en bekant person, det var en kompis till vår kollega Magush (han är flygrädd och valde att stanna hemma) dåvarande flickvän som jobbade i närheten. Så vi tog alla en gemensam fika, och på det caféet inträffade det samtidigt en möhippa…

Vi hade inget med dem att göra eller så, men det fanns en person i det sällskapet som drog blickarna till sig om jag ska uttrycka mig snällt. Hon hade bara ett väldigt speciellt utseende, inget hon kunde rå för alls men detta blev en stor snackis bland några av oss. Speciellt Wrååken var lite elakt road av det hela och skojade om att han skulle para ihop kvinnan med någon av oss andra, men det var ingen som nappade på denna idé utan vi drack upp vårt kaffe och fortsatte sedan vår resa vidare ut till flygplatsen. Man hinner med väldigt mycket under en weekend i London, och jag gillade verkligen staden. Även om de flesta byggnaderna var tegelbruna och lite enformigt tråkiga så uppskattade jag alla de trevliga människorna här, och det finns massor att både se och uppleva. Så jag vill definitivt åka tillbaka igen, men jag har inte hunnit med det hittills så vi får helt enkelt se när det blir av. Tack för att ni läser, hoppas jag kunde inspirera er till en resa till London. Ha d biff!

RESANS JERKER kan bara gå till Wrååken. Slut på meddelandet.

Hoppas att ni alla har haft en riktigt fin Valborg och njutit av helgen som varit, det var lite härligt att ha en extra dag ledigt (1 maj). Något som verkligen behövdes efter fredagens stora upplevelse!

Som rubriken lyder så har jag varit på konsert, dock inte på självaste Valborgsmässoafton utan i fredags med en annan typ av eld och hisnande spektakel. Så mina vänner och jag samlades i anslutning till Globen där vi tog oss en konsertdrink innan vi senare skulle ta del av konserten med Sabaton som varit uppskjuten i över ett års tid på grund av pandemin. Ni kanske minns min STORA besvikelse förra året i april när jag trodde att konserten enbart flyttades fram i drygt en månad, och när jag kom hem från jobbet och var så galet peppad på att få åka in till stan och njuta av konserten. Men då blev informerad om att konserten flyttades fram ett helt år, och då gick ju vaniljdrömmarna i kras kan man lugnt säga…

Men nu var dagen äntligen här! Jag mötte först upp Jocke i Gullmarsplan, sedan promenerade vi upp till Globenområdet och där letade vi upp Mogge som redan var på plats med ett gäng kamrater från sitt jobb. Jag blev glad när jag såg att det stod en tallrik med pasta framför honom och en halvdrucken öl, då vet man att han kommer att hålla sig alert ett par timmar till innan han blir överförfriskad. Så vi slog oss ner vid deras bord och så hälsade vi på hans arbetskamrat som jag träffade när Mogge flyttade tidigare förra veckan (ett tisdagsäventyr), samt hans bror som också var på plats. Sedan dök Marcus upp med sin stela rygg och kort därefter hördes en bekant röst inifrån baren, det var Tommy som nu dök upp med tre stora öl i famnen som han vänligt delade med sig av till oss andra. Det visade sig att han bor i samma trappuppgång som brodern till Mogges arbetskamrat, så de hade tydligen träffats tidigare och burit sängar tillsammans eller något liknande. Haha!

Efter att ha druckit en öl och den där drinken så förflyttade vi oss in i Globen istället, alla kom förbi vakterna utan problem och den mest rakryggade genom entrékontrollen var såklart Marcus med sitt ryggskott. Och det man har lärt sig genom åren är att man måste ta sig in på arenan innan någon av oss blir för onykter, då kan man få vända i dörren. Nu är vi ju vuxna och dricker aldrig för mycket så det händer ju typ aldrig längre. Men när vi väl kom in så var några av oss väldigt hungriga, och jag kom ju ihåg att man kan beställa goda hamburgare på en av barerna. Så vi gick dit med bestämda steg och ställde oss ganska bredbenta vid bardisken och ropade hamburgare till folket, och varsin öl! När vi betalat blev vi hänvisade till en lucka i väggen bakom oss där maten serverades, men personalen där hade inga hamburgare utan skickade tillbaka oss till bardisken igen. Då kom det fram att de inte alls hade några hamburgare där den kvällen, trots att vi betalat för detta. Märkligt kan tyckas, men då erbjöds vi kebab istället för det kunde man få köpa där. Inte lika gott enligt mig men vi fick påsar med chips som plåster på såren och då mådde jag genast som en kung igen. Medan vi åt vår kebab så hörde vi förbanden avlösa varandra, först ut var monstergruppen Lordi som de flesta känner igen. De lät ungefär likadant som när de vann Eurovision Song Contest 2006 med låten ”Hard Rock Hallelujah” och såg lika läskiga ut fortfarande. Och efter dem så gjorde ett för mig nytt band entré, de heter Babymetal och verkade vara en grupp hårdrockande tjejer vilket är ganska ovanligt inom genren.

Men de lät helt okej tycker jag, även om jag inte lyssnade så noga eftersom de spelade samtidigt som vi förflyttade oss till en annan bar. Där hittade vi Mogges jobbarkompis igen, och efter en stund kom även hans bror promenerandes till baren med en enorm kartong popcorn som han glatt delade med sig utav. Dessa smaskade vi oss samtidigt som vi beundrade en av vakterna som fick ta en lång diskussion med en ganska överförfriskad kille som hemskt gärna vill komma in på baren, men det slutade lugnt och han ställde sig istället vid en pelare en bit bort. Där stod han ropade att han tyckte världen var orättvis och frågade högt vakten varför andra fick komma in på baren men inte han. Anledningen var glasklar tyckte vi och skrattade åt det hela, men nu var tiden snart slagen för Sabaton att göra entré på scenen så vi svepte våra glas och knallade ner till ståplatssektionen där vi hade våra platser. Eftersom vi hade en situation vi valde att kalla ”man down” där Marcus med sin raka rygg behövde stöttning, så lokaliserade vi snabbt en bar där vi kunde hänga och samtidigt ha bra flöde av dryckestillförseln. Nu var det dags, ljuset dämpades och till låten ”Ghost Division” dundrade de igång kvällens show!

Hjälp vilken ljudkuliss det var där inne i Globen! Trummorna smattrade så högt att det vibrerade i bröstkorgen medan sångaren Joakim sprang fram och tillbaka över scenen i ett försök att få igång publiken som redan hoppade för fullt. Och helt otippat följdes första låten upp med en av mina favoriter… Bismarck!

Vi blev alla lite tagna av de geniala valen av öppningslåtar, och mitt i vår diskussion så drog de igång låten ”Carolus Rex”. Jag tror fasen att hela globen var i extas då, alla sjöng med och draget där inne var verkligen på topp!

Aldrig har jag varit med om att ett band öppnat en konsert på detta vis där flera av deras absolut största hits rivs av direkt, men det var ju helt genialt enligt mitt tycke istället för att spara dem till slutet av showen som många andra gör. Resten av konserten var riktigt bra även om lugnare låtar smög sig in under kvällen, men det skapar också en härlig allsång bland publiken som ger en gåshud. Mina stämband var sig inte lika alls efteråt och jag tappade rösten där någonstans i början av deras gig, men det var det värt för konserten var fasen den bästa jag sett dem framföra hittills. Wow!

Detta band skrivs det om ganska ofta och mycket beroende på att deras musik handlar om historiska händelser som speglar krigets baksidor men även hjältemod som uppoffrande soldater blivit ihågkomna för än idag. Sabaton är ett speciellt rockband för många, men jag fullkomligen älskar deras musik och tycker att de är så otroligt bra live. Det är kul att vi har en svensk rockgrupp av denna kaliber som levererar år efter år, samt turnerar över hela världen och som bara blir mer och mer populära ju fler som upptäcker dem. Stort tack för en underbar konsert och tack kära vänner för en oförglömlig afton i april 2023!

När jag kom hem på natten så smög jag försiktigt in genom ytterdörren, eller ja så försiktigt det bara går när man är halvt döv och med lite alkohol i kroppen efter en riktigt bra rockkonsert. Men innanför dörren blev jag direkt utskälld av hunden GW som kom framrusande, jag trodde att han låg och sov hos Linda men tydligen var hon uppe på en kisspaus mitt i natten. Så vi morsade snabbt på varandra innan hon gick och lade sig igen, men jag var inte riktigt benägen att somna så jag åt lite chips och kollade på TV en stund. Sedan gjorde jag det alla förväntade sig, däckade där på soffan…

Nästa morgon vill man ju inte visa hur svag man är efter en kväll på stan (en åldersgrej) så jag gick upp tidigt när Linda och GW tog morgonpromenaden, och när de kom tillbaka hade jag kaffet klart. Jag var så jäkla trött, och sinnet var så blurrigt fortfarande att jag inte hade kontroll på något alls egentligen. Men jag spelade cool och tror att ingen märkte något, kort därefter vaknade barnen en efter en och nu ville alla ha frukost.

– Jimmy fixar!

Så ropade jag och famlade mig vidare ut i köket, allt för att ingen skulle upptäcka hur pass seg jag egentligen var denna morgon. Men efter frukosten var jag så trött, och senare på eftermiddagen behövde jag verkligen vila lite för att ta igen mig. Det är bara att inse att man inte är 20år längre och att man numera blir mer påverkad av en utekväll än tidigare, men som tur är så är jag inte ute så ofta utan värdesätter en pigg morgondag väldigt mycket.

Resten av helgen gick allt mycket bättre, Nova hade bjudit några kompisar på kalas under söndagen och bokat in detta på Laserdome. De hade väldigt roligt och eftersom det var Valborg så var nästan inga andra där, så de hade i stort sett hela stället för sig själva. Efteråt var de alla väldigt nöjda och glada, mest Nova tror jag som äntligen fick ha sitt efterlängtade kalas. En av hennes kompisar fick åka med dem hem till Värmdö där de skulle hänga vid kvällens brasa nere på Sjöliden, och jag åkte tillbaka hem igen och hade en skön kväll med Linda och GW vovven. Hoppas att ni alla hade en riktigt fin helg!

Rent sportmässigt kunde det ha blivit en roligare söndag, först spelade Djurgården en fotbollsmatch borta mot Degerfors som tyvärr inte gick bra alls. Det blev förlust och som tur var så hände detta när jag var på Novas kalas så jag slapp ju se eländet, men senare på kvällen så var det den sista och avgörande finalmatchen i hockeyn mot Modo som vi följde noga hemma i soffan. Vinnaren skulle ta klivet upp till SHL igen och det blev tyvärr Modo som enkelt vann mot Djurgården och därmed säkrade en plats i högstaligan nästa år. Lite tråkigt är det, men de får göra ett nytt försök nästa år igen. Bättre lycka nästa år och bra kämpat ändå måste jag säga.

Ja men hörni, jag glömde ju berätta om något fint som har hänt. Eller det började inte med något fint alls, jag upptäckte fula repor på ena sidan av min bil som jag inte fick bort själv. Utan då lämnade jag in bilen i hopp om att de skulle kunna få bort de fula reporna, det blev en helrekond med andra ord och reporna försvann helt och hållet. De motortvättade även bilen och gjorde rent hela insidan, ja till och med innanför tanklocket hade de putsat rent. Jag har nog aldrig sett bilen så ren och fin tidigare, och den doftade riktigt ljuvligt invändigt. Men mest av allt var jag glad att de kunde få bort reporna på bilen, det såg verkligen inte roligt ut alls men nu är alla repor borta igen. Så himla fin, älskar min bil!

Nu har både barnen och hund åkt med bilen sedan dess så invändigt var det som att återgå till ruta ett igen, med tillhörande hundhår och sand i baksätet. Haha, så den glädjen blev inte långvarig men så är det när man är en stor och livlig familj. Jag får väl göra rent bilen nästa år igen i värsta fall, det är inte värre än så. Men ni ska alla ha ett stort tack för att ni läser, sköt om er nu allihop. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till den berusade killen utanför baren i Globen, han kunde inte förstå varför ”hela världen” var emot honom när han bara ville komma in på baren och dricka lite mer öl. Trots att han garanterat mådde bäst utav att inte dricka mer den kvällen, men det är inte alltid så lätt att förklara så all cred till vakten som tålmodigt förklarade detta om och om igen. Detta till vår glädje som hade väldigt kul åt hela situationen, skål!