Nu börjar man sakta hitta tillbaka till sina vardagsrutiner igen. Jobbet rullar på och barnen är tillbaka i skolan igen.

Barnen började på fritids denna veckan, så nu går alla tre på samma skola. Känns väldigt bekvämt att inte behöva åka till två olika skolor nu när man ska lämna och hämta dem. I måndags följde både Jenny och jag med barnen till sina nya klassrum och delade upp oss där. Hon gick med twinsen och jag gick med Freja, men de var inte blyga eller oroliga alls verkade det som. Jag ordnade en plats i kapprummet till Freja, sedan gick hon direkt och satte sig hos sina klasskamrater. Hon har ju samma kompisar i klassen nu som förra året, så hon började rita och prata på en gång. Jag stannade kvar en stund för att se att allt gick bra innan jag gick därifrån.

– Ska du inte gå snart pappa? Frågade Freja när hon tittade upp på mig från sitt ritpapper.

– Ja okej då, jag gör väl det om det känns bra. Sa jag och gav henne en kram innan jag gick.

– Pappa jag kan gå i skolan nu, så du kan åka. Sa Freja innan jag gick.

Så det var ju skönt att det gick så bra. Det hade gått lika bra för twinsen berättade Jenny sen. De börjar ju förvisso i en ny skola, men har ju följt med Freja till och från skolan så många gånger att de kan den nu. Och de har ju många gamla kompisar från förskolan på fritids som de började leka med. Blir kul att se hur det går nästa vecka när de börjar i sina ordinare skolklasser, men det känns som att det kommer gå väldigt bra!

Igår var det studiedag för barnen så jag var ledig. Vi hade en lång frukost och tog det lugnt på morgonen. Barnen har fastnat för det gamla barnprogrammet ”Fragglarna” och tycker det är jätteroligt! Jag tycker också mycket om fragglarna och har ju min alldeles egna favorit! Medan den gamla och repiga DVD:n snurrade på så förberedde vi oss inför det som komma skall senare denna dag… Vi skulle nämligen åka till ett nyöppnat lekland i Länna på eftermiddagen!

Som vi väntat på att de skulle öppna detta lekland efter att det förra i samma område stängt, men nu kom vi äntligen iväg. Mina syskon, Linda och Tommy, dök också upp med sina barn. Även Lindas gamla vän Sofie och ett av hennes barn var med, så det var fullt ös! Stället var häftigt och med någon sorts djungeltema, och när vi vuxna kollat runt färdigt så fikade vi medan vildungarna rusade runt för fullt. Förutom Theo som vid ett tillfälle klättrat upp på en flodhäst och inte kunde komma ner själv.

Min bror var plötsligt borta, men efter lite detektivarbete så kunde vi hitta honom sittandes i bollhavet med uppgiven blick. Alldeles ensam…

Haha, eller ser han lite glad ut över att få leka där alldeles för sig själv? Nej då, Svea var också där bland alla bollar men hon fastnade inte riktigt på bild eftersom hon inte ville vara stilla. Men bollhavet gillade alla! Det var vita bollar med någon sorts LED-ljus på botten som skapade vågor av olika färger, riktigt coolt! Till och med jag blev sugen att bada bollhav, men tyvärr var ingångshålet för lågt placerat för att jag på ett smidigt sätt skulle kunna ta mig in och ut därifrån…

Men det blev en lyckad dag på leklandet! Barnen var alldeles svettiga när vi kom hem igen så de fick minsann hoppa in i badet allihop. Under tiden de plaskade runt där inne så började jag med middagen, det skulle bli en av mina favoriträtter till middag denna dag. Schnitzel!

Jag bankade kött så grannarna måste ha blivit oroliga, och sedan panerade jag dem i ströbröd. Köttbitarna alltså, inte grannarna. Hur skulle det se ut! Medan schnitzlarna stektes på sen så kokades det rödvinssås och den där maskinen snurrade ihop goda pommes frites. Det gick smidigare än det kanske låter, och är värt all ansträngning för det blir så gott! Det tyckte barnen också, Theo åt tydligen hela tre schnitzlar enligt honom själv. Något jag först inte trodde på men sen såg jag att alla var slut på fatet, ingen kvar till någon matlåda åt mig…

Men det gör inget, alla tre älskade maten och ville äta det igen. Inte mig emot! Jag klantade även till det och köpte blåmusslor som barnen hade ätit på Rhodos, men insåg för sent att de inte skulle vara hos mig denna helgen. Så de fick med sig dem hem till Jenny, så hoppas jag att de kan koka ihop något smaskigt av dem istället. Nu nalkas det helg! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Varför måste han stå utanför jobbet när jag kommer körandes med bilen på morgonen och gestikulera? Han har ju semester för tusan! Kanske att saknar han jobbet så pass mycket, eller mig. Men det kan jag ju i och för sig förstå, jag är ju en ganska frän arbetskamrat…

Nu är ingenting sig likt längre, jag känner mig så ensam. Vem vill prata sport, science fiction och mat med mig nu då…

Visst finns det några jag kan prata med på jobbet om detta. Vi har exempelvis direktör Sjölund som ju gillar sport och pratar gärna om det, men han är ju AIK:are. Han tycker även om mat, men gillar inte science fiction. Min gamla vapendragare Billy finns ju förstås kvar, och han pratar gärna om mat och lär mig mycket om hans veganska mat vilket alltid är intressant. Han kan man i viss mån prata med om science fiction, men han gillar inte sport alls. Jag tror faktiskt han brukar svära svordomar när man pratar om sport i hans närhet, haha! Affe som jag delar kontor med verkar uppskatta science fiction, jag kanske skulle kasta en wookie på honom lite spontat en dag för att se om han blir glad eller förbryllad. Han är även sportintresserad och vi båda uppskattar det fina fotbollslaget Liverpool, men när det gäller lagen här hemma så står vi långt ifrån varandra. Han håller på AIK och jag på Djurgården. Jag har aldrig hört honom prata om mat, så jag vet inte vad han tycker om det. Men jag såg honom äta ett påskägg en gång! Det är förstås alltid en början. Sedan finns det flera andra personer som kan fylla dessa behov. Hm, jag märker ju att jag kan prata om alla dessa saker med mina kollegor om jag bara sprider ut det lite…

Tidigare så hade jag ju Sune a.k.a Sunis, men han har nu gått i pension. Detta inlägg handlar om Sune och här är min egna lilla hyllning till honom. Vår fantastiska Sune, som jag kommer sakna honom. Vi skulle ha haft en avtackning på jobbet i form av en afterwork, men tyvärr gick hans mor bort då så det blev en vanlig AW utan Sunis. Och vad jag förstår så tackades han av under min semester istället. Hoppas att han tycker det är okej att jag skriver om honom såhär, annars får han eller någon höra av sig.

Han har jobbat i produktionen där på ”Bettan” med Ubbe sedan andra världskriget ungefär, och har varit en mycket lojal medarbetare under alla dessa år. För mig har han varit en väldigt betydelsefull arbetskamrat, eftersom vi jobbat så nära varandra i produktionen när jag jobbade där. Han har alltid varit omtänksam av sig och är alltid trevlig och hjälpsam, jag tror nog aldrig att jag sett honom arg en endaste gång faktiskt. Det var alltid en höjdpunkt på somrarna när hans radarpartner Ubbe hade semester, då kunde man nämligen bli placerad på ”Bettan” med honom. Och det är ju varmt vissa dagar, så när han en dag gick fram till golvfläkten där vi jobbade och drog sin tröja över den för att kyla ner sin mage så blev han ju lite utav en hjälte! Haha, för vem gör så? Men han tyckte ju det var varmt, så då löste han det på sitt vis. Han behövde även glasögon för att läsa vad som stod på våra papper i produktionen, men dessa smög han med och hade dem aldrig på sig. Utan skulle han läsa något så drog han upp dem ur fickan och höll dem framför ögonen som en sorts monokel innan de snabbt åkte ner i fickan igen.

Våra samtalsämnen har oftast handlat om sport eller mat, något han visat en stor passion för hela tiden. Jag kommer exempelvis aldrig kunna äta en semla utan att tänka på honom, han kan prata om sin längtan efter semlor året om. Och sedan när februari kommer så blir han som ett barn på julafton, då inmundigas det semlor till höger och vänster mest hela tiden. Sedan så springer han till McDonalds oftare än vad jag någonsin gjort, för han älskar sin Big Mac så pass mycket att jag tror att han äter en nästan varje gång han åker till eller från stan. Vilket blir nästan varje dag, han älskar att spela biljard med sin bror eller bingo med de gamla damerna i bingohallen på söder. Han har alltid varit tydlig med att han får i sig nyttig sallad när han äter Big Mac, därför var han aldrig imponerad av mina matlådor när jag hade sallad med mig till jobbet. Sallad och nyttigheter är helt enkelt inget för honom, han gillar livets goda saker. Men ibland varierar han sin kost och slår till på sin mongoliska buffé, då är han lite extra mallig efteråt.

Sedan så tycker han ju mycket om alla dessa science fiction filmer som pumpas ut från Hollywood. Han vet att jag gillar Star Wars så han brukade komma fram till mig och fråga om jag sett någon bra film som jag kunde rekommendera. Han gillar ju det mesta inom science fiction, det gör ju inte riktigt jag. För mig är det bara Star Wars som gäller på den fronten eftersom det är baserat på verkliga händelser, men visst finns det andra filmer som också är okej. Sune brukade vänta tills han hade semester eller var julledig, då köpte han ett sorts klippkort så att det blev billigare att gå på bio vissa dagar. Då passade han på och kunde se flera filmer i veckan på bio som han sedan kom och berättade om för mig sen när vi träffades på jobbet igen. Vilket var tacksamt eftersom jag för egen del inte går på bio så ofta, och då vill man ju gärna ha ett säkert kort när man väl går dit.

Sune var en riktig jägare också! Han hade ett skarpt öga för extrapriser och jagade ofta billig lax och bakverk till utförsäljning på kvällarna. Och en annan sak som var så bra med honom var att om man exempelvis var sugen på en plankstek, då visste han direkt ett bra och billigt ställe man kunde åka till. Han gillade att åka finlandsbåt också, och drog ofta iväg med sin bror på kryssningar. Hade man varit snäll så erbjöd han sig ibland att köpa winegums till mig, de var ju så färska och goda på båten som han alltid brukade säga. Han är verkligen en riktig kompis…

Titta! Det är som en sådan där mystisk bild på ”Bigfoot”, fast det där är ju vår Sunis. Så märkligt, det fanns tydligen inte ens färg i kamerorna på Sunes tid. Så gammal är han…

Han fick även lite oförtjänt axla rollen att väljas till utmärkelsen ”Dagens Jerker” här på bloggen via den oskrivna regeln, att om ingen annan utmärkt sig så gick utmärkelsen automatiskt till Sune. Men eftersom han är en sådan genomsnäll människa så kändes detta fel, och detta ändrades istället till att Henke får utmärkelsen vid dessa tillfällen. Helt rimligt och det enda rätta! Med Sune har det varit väldigt många härliga skratt och han bjuder på sig själv i alla lägen. Ingen annan än Sune kunde heller under de varmaste sommardagarna dra sin tröja över den stora golvfläkten och låta fläkten piska sin mage med frisk luft. Den synen är obetalbart fantastisk! Så Sune, du kommer saknas oerhört mycket. Hoppas att du besöker oss någon dag i framtiden, och ett stort lycka till nu med all din lediga tid framöver!

Det blev lite sorgligt avslut på inlägget nu. Se på honom, där sitter han iklädd sin röda skjorta och bara myser. Jag får väl utbringa en skål för Sune här istället helt enkelt… SKÅL FÖR SUNE! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke för att han kom undan sitt öde här tidigare och omedvetet tvingade på Sune att axla rollen som Dagens Jerker när ingen annan utmärkt sig. Du är född att bära fram denna utmärkelse Henke, du har Dagens Jerker. Igen…

De sista dagarna har det varit svalare hemma, det måste vi väl tacka det mildare vädret för gissar jag. Även om det just igår var väldigt varmt på eftermiddagen så tyckte jag ändå att det var behagligt i lägenheten när man kom hem efter jobbet.

Jag var produktivare än planerat igår, det blir lätt så när man klantar till det. Haha, men det återkommer jag till lite senare. Men jag hade planerat för en tvättdag, så redan när jag åkte till jobbet på morgon så startade jag timern på tvättmaskinen så att det första lasset med tvätt skulle vara klart när jag kom hem. Och det var det, så långt allt bra! Sedan körde jag igång tvättlass nummer två och hoppade in i duschen, allt flöt på så fint. Medan jag väntade på att tvättmaskinen skulle bli klar så var det dags att ordna middag, så jag öppnar kylsåpet och får se något tråkigt. Jag stänger dörren och går därifrån en stund. Innan jag berättar vad som hänt så måste vi backa tillbaka i tiden en dag…

Ja då kom jag också hem från jobbet som vanligt, med matkassar i händerna och ett glatt humör. När jag började packa in alla matvaror så uppstod ett begär, ni vet ett sådant där matbegär som man kan få ibland. Pizza, jag blev sugen på pizza! Jag funderade först på om jag skulle beställa hem pizza, men fick sedan en superbra idé att istället göra en egen hemma. Så jag tog fram ett recept på pizzadeg av Jamie Oliver, han har ju varit en av mina favoritkockar när det kommer till matlagning och hans recept brukar oftast ge väldigt goda resultat. Receptet jag hittade verkade både smaskigt och enkelt, den skulle dock jäsa en timme först innan man kunde göra pizzan. Men det som var fiffigt med detta recept var att man kunde spara överbliven deg i kylskåpet i några dagar, så då kan ju barnen få göra sina egna pizzor när de kommer till mig på fredag tänkte jag. Det kommer de tycka om! Nöjd över min planering och briljans så låter jag degen jäsa klart innan jag sedan täcker bunken med plastfilm och ställer in den i kylskåpet efter att ha tagit en liten degboll till min egen pizza dagen till ära. Resultatet blev jättebra, pizzan var delikat och jag var väldigt belåten för stunden. Men något gick inte riktigt som planerat här.Nej, jag mådde inte illa eller blev sjuk av min pizza. Den var som sagt jättegod! Men igår när jag klev ur duschen och öppnade kylskåpet för att fixa middag så möttes jag av en lite småtråkig syn. Pizzadegen som jag förvarat där inne hade ju jäst JÄTTEMYCKET! Den hade vuxit sig ur bunken och sedan runnit ner på alla hyllplanen under den, och passade även på att fastna i varje fack på kylskåpsdörren under sin framfart. När jag möttes av denna syn som såg helt förfärlig ut, pizzadeg överallt och en tilltrasslad plastfilm inklämd mellan degen och hyllplanet, så stängde jag bara dörren och satte mig ner vid köksbordet en stund. Detta krävde ju planering för att lösa på ett smidigt sätt, var maten skulle förvaras medan jag städade ur kylskåpet och en tidsuppskattning för detta. Och hur skulle jag hämnas på Jamie Oliver för detta…

Det var ju ingen idé att skjuta upp detta elände på något vis, även om jag önskade att få göra lite roligare saker medan jag tvättade. Så det var bara att börja, fram med rengöringsmedel och sedan på med lite bra musik. Kent kändes som ett lämpligt musikval för denna uppgift, lite deppig men ändå trallvänlig musik. Sedan fram med papperskorgen och skotta ner all pizzadeg där i, och ni som gjort egen pizzadeg hemma någon gång kanske vet hur trådig den är och även kladdig. Den är ju smidig och lättarbetad om man mjölar degen ordentligt. Och tro mig, den fanns tillfällen då jag övervägde att ta fram mjölpåsen och bara kasta in mjölet i kylskåpet. För det gick ju bra att torka och skölja av alla flaskor, burkar och andra förpackningar som fanns i kylskåpet. Men alla grönsaker som låg där inne var det ju bara att slänga, de var inte lika lätta att skölja av tyvärr. Det var även finurligt av degen att hitta åt alla små springor inne i kylskåpet som den täppte till ordentligt, de var inte lätta att rengöra! Här började ett sug uppstå att byta bort musikvalet Kent till någon sorts tempofylld deathmetal istället, men Jocke Berg fick fortsätta och sjöng nu passande nog låten ”Skyll inte ifrån dig”. Nej det kunde jag ju såklart inte göra, detta var ju bara mitt fel och ingen annans. Eller, kan jag skylla ifrån mig här? Ja, jag tror att Jamie Oliver har ett visst ansvar för det som hänt här hemma. Och nu medan jag städa upp det sista så började jag planera för min hämnd mot honom, det var ju hans idé att förvara överbliven deg i kylskåpet! Dumma… Nakna kock! Jamie alltså, jag hade kläder på mig. Han kallades ju för den nakna kocken när han slog igenom om någon minns det. Jag vet inte varför, men jag kände att en brevduva vore rätt väg att gå här. Kanske för att han är engelsman, har svårt att motivera denna brevduva på annat sätt. Men denna brevduva är ingen vanlig duva, nej nej. Den har en skräckinjagande uppsyn och bara ett öga, och istället för ett vanligt fågelben så har den en spelpjäs från ”Fia med knuff” fastklistrad med ett tuggummi. Det är en jättearg och aggressiv duva som kallas för Rambo men egentligen heter Stig, kanske kan den vara utrustad med en hagelbrakare och ha små tendenser av Tourettes syndrom! Inget man ska skämta om, men då förstår ni kanske allvaret ändå med min brevduva. Den ska få flyga till honom med ett tydligt budskap och skälla ut honom efter noter, samtidigt som den kanske spottar och svär helt okontrollerat. Sedan skulle han bli så orolig och nervös att han vill kompensera för sitt misstag, och skickar med duvan en pastamaskin och några gulliga brödformar tillbaka till mig. Allt skulle lösa sig fint om det inte vore för att jag inte vet vart jag kan hitta denna talande duva…

Haha, nej jag är inte alls så bitter som jag låter. Kanske var jag en aning bitter och bekymrad när jag öppnade kylskåpsdörren och såg vad som hade hänt, men det har gått över sedan länge. Nu har jag i alla fall ett välstädat och skinande rent kylskåp! Får se om vi kanske väljer ett annat pizzadegsalternativ på fredag när barnen kommer, för jag är säker på att de kommer vilja baka pizzor och jag själv får ju inte bli traumatiserad av denna incident. Då kanske jag aldrig vågar göra pizza hemma igen, så kan vi inte ha det. Nu har jag letat fram en gammal DVD med ”Fragglarna” som jag ska titta på, av anledningar som jag väljer att behålla för mig själv för stunden. Hihi… Tack för att ni läser, ha d biff!

JERKER OF THE DAY goes to Jamie Oliver, for his bad advise about his own pizza dough recipe!

”You can easily store your leftover dough in your refrigerator, it will come out just perfect for your next dinnerparty or when you would like to fix an easy evening snack”…

Easily my ass!! Jamie, my pizza dough exploded in my refrigerator you schmuck! Know what, you´re not my favourite cook anymore…

Hej då brandmännen från Polen, och tack för hjälpen! Nu har de åkt hem igen och det verkar som att bränderna i Sverige nu är under kontroll.

Det har nu äntligen regnat och det var välbehövligt för vår kära natur, även om det har åskat en hel del. Men jag tror inte att det startat några nya bränder på grund av detta i alla fall, men jag vet inte helt säkert. Och till alla er som vill grilla så måste ni ju vara glada nu när detta blivit tillåtet igen i de flesta kommuner, det har man ju saknat. Jag kan ju inte grilla på min balkong, men ibland när man varit ute och promenerat så kände man dofterna av att det grillas och det luktar ju så ljuvligt. Men i och med eldningsförbudet som varit så har det inte grillats så mycket, så nu hoppas jag att folk börjar grilla igen så jag har något att lukta på under mina korta promenader. Såg en rolig notis i sociala medier angående den tuffa tid som vi gått igenom, när de fortfarande ökade på eldningsförbuden varje vecka.

Och på tal om roliga saker, så skickade min bror en bild till mig på olika tekniker att kissa med förslag från våra stora fotbollsstjärnor. Måste ändå säga att jag är mest imponerad av Ronaldinho, han kan fortfarande den gamla brassen. Även vår egna Zlatan Ibrahimovic hade en speciell teknik tydligen, fast han har ju alltid varit lite trixig av sig. Men fransmannen Giroud behöver onekligen träna lite extra på toalettbesöken och sina avslut på mål ser det ut som. Och brassen Neymar verkar ha det lika jobbigt som han hade det i fotbolls-VM i sommar, då han ständigt låg i gräset och vred sig i plågor. Att gå på toaletten är tydligen inte så lätt för en av världens bästa fortbollsspelare, hoppas någon hjälper honom upp ur sin lilla pöl av kiss…

I helgen var det ”Stockholm Pride” med massor av människor som minglade inne i stan, jag var inte där dock. Men jag såg lite bildklipp från pridetåget bland annat och blir ändå lite lycklig över att se exempelvis Sveriges förbundskapten i fotboll, Janne Andersson, som var på plats för att ge sitt stöd. Även Försvarsmaktens överbefälhavare, Micael Bydén, var på plats och sjöng en låt av självaste Elvis Presley under pridetåget. Kanske borde de polska brandbilarna ha anslutit till pridetåget en stund innan de fortsatte sin resa hem, vilket jubel det skulle bli då! Eller vad tror ni?

Sedan var det såklart politiker och andra ointressanta människor enligt mig, sådana som bara är där för att samla pluspoäng på något vis. Det är väl bra att så många som möjligt deltar, men när man hör de verkliga anledningarna så blir man ju lite irriterad. Jag är absolut inte insatt i detta, men när man till och med hör arrangörer och deltagare i pridetåget som uttrycker sitt missnöje kring detta så borde ju dessa politiker och företagare komma till någon sorts insikt. En person som intervjuades på TV berättade att dessa personer och företag bara gör detta för att synas och för en ekonomisk vinning, men att när det handlar om rättigheter och andra viktiga saker för alla människor så har de tydligen inte gjort ett skit. Utan det är de själva som fått kämpa för sina rättigheter och för de förändringar som skett, utan någon egentlig hjälp från dessa ”glassare” till personer som bara rider med på vågen för att få synas.

Vad vet jag, men det skulle inte förvåna mig om det var sant. Det tycks ju vara så det fungerar numera tyvärr, och därför blir jag bara sur när jag ser personer som Stefan Löfven och andra politiker som deltar i pridetåget. Det är såklart bra ur det perspektivet att de visar på allas lika värden och rättigheter och att de står bakom detta, men vad gör de egentligen för att förbättra situationen för människorna där? Inte ser eller hör jag dem göra något åt problemen som människor upplever ute i samhället, annat än att de bekräftar och pratar om problemen som finns. Jag hoppas att jag har fel, de kanske gör mer än vad jag tror. Men jag ska inte enbart gnälla och klaga, Stockholm Pride är ju en stor kärleksfest som Rickard Söderberg uttryckte sig. Jag tycker han är grymt bra, och duktig som fan på att sjunga för övrigt! Så att se Janne Andersson och Micael Bydén på plats och att de inte bara glider med genom tåget var bra, de deltog verkligen helhjärtat verkade det som! Det behövs ju för både fotbollen och militären har ju årtionden, om inte århundraden, som är fyllda av en sorglig machokultur. Respektive förbund och myndighet har ju och andra sidan ofta pratat om allas lika värden, men jag vet inte om jag tycker att de levt upp till vad de sagt. Och många verkar ju ifrågasätta om Försvarsmakten ska ägna sig åt HBTQ-frågor… JA! Det ska de göra! Det borde ALLA göra! Och förändringens tid är kommen, så det var kul att se dem där!

Vi hade min syster och hennes barn på besök hos oss i lördags, så vi fikade och åt tacomiddag tillsammans. Det var roligt, och skönt att få sitta ute på balkongen i solen en stund även om det var varmt. Men det var inte lika varmt som tidigare och så det gick bättre nu när man hade sällskap. Vi åt glass också! Det måste man ju göra när det är varmt och dessutom helg, annars kan man döden dö. Tack för en härlig lördag syster Linda och familjen!

Igår var twinsen bjudna på födelsedagskalas med poolparty hos en kompis, så vi lämnade av Freja hemma hos Jenny och kunde sedan cykla till kalaset därifrån. Vi hade tur med vädret kan man säga, för under kalaset så öppnade sig himlens portar och regnet öste ner. Men det störde inte barnen, det hade däremot stört mig om vi hade varit tvungna att gå hem i regnet efter kalaset. Barnen hade precis badat klart och var ute på skattjakt när ovädret drog förbi, men sedan sprack det upp lagom tills vi skulle gå hem igen. Det var ett roligt kalas för barnen och det var kul att träffa några av föräldrarna igen. Så fick man prata ihop sig lite om skolstarten som börjar nu snart, och höra hur allas semestrar varit. Och så fick man lite tips på vad man kan göra med barnen nästa sommar, längtar redan till nästa sommar nu.

Nu tycker jag att det får räcka med skrivandet för denna gång. Det var kul att höra att många av er uppskattade det senaste avsnittet av ”Smalltalk” som publicerades på bloggen i helgen, tack för alla fina ord! Och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke igen. Inte för att han egentligen gjort något dumt denna gången, utan för att han borde stå upp för vad han tycker lite mer. Han tycker i och för sig många dumheter om ni frågar mig, men han berättade att han var inne på ”Stockholm Cruising” i stan i lördags. Han är förvisso intresserad av bilar, men jag tror att han egentligen var inne på Pridefestivalen men inte vågar erkänna det och istället hävdar att han bara åkt raggarbil på Sveavägen under lördgaskvällen. Det är okej Henke, ingen dömer dig om du vill gå med i pridetåget. Tycker snarare tvärtom att det är jäkligt bra gjort av dig att åka med i pridetåget iklädd den där kamouflagefärgade one-piecen med rosa inslag och glitter som du sytt själv i syslöjden för länge sedan. Allt för att hylla de mänskliga rättigheterna! Pride betyder ju stolt, och detta gör mig så glad och stolt över dig Henke.

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode V.

Som jag tagit upp här tidigare så fokuserar jag här på barns utryck och formuleringar, det är en rolig resa vi gör här tillsammans.

Idag tänkte jag starta lite försiktigt med ett av de senaste orden som barnen säger hemma. Theo tog fram sitt plus-plus pyssel och skulle bygga en sådan sak, nämligen en… Blejblej!

– Titta här vad jag lärt mig bygga på förskolan, det är en blejblej som man kan leka med.

Detta är inget jag är bekant med, förutom namnet. Det han syftar på att han skapat när han byggt sin blejblej är en sort leksak som heter ”Beyblade”. Jag vet inte riktigt hur de fungerar eller vad det går ut på, jag trodde det var som någon sorts Pokemon eller liknande. Och jag kan tyvärr inte förklara vad detta är för Theo bara byggde sina blejblej och han lekte aldrig riktig med sina skapelser vad jag vet. Men det tycks vara en sak man skjuter iväg med ett snöre eller något liknande, som är riktigt populärt bland barnen över hela världen.

Ett ord som jag uppskattar, inte minst för dess innebörd, är det som kommer härnäst. Det finns tillfällen då jag nattar barnen och de vill försöka förklara varför de inte kan somna, med ordet… Snappna!

– Jag vill verkligen försöka somna pappa, men min kropp vill inte snappna.

Att ligga i en säng när man är trött, men det bara kryper i kroppen som det kan göra främst när man är barn är jobbigt. Och ordet snappna är en sammanslagning av orden ”slappna av” som Nova använder som uttryck när hon inte kan ligga still. Hon är normalt sett den som vaknar först på morgonen och därför brukar vara tröttast på kvällen när det är sovdags. Men ibland vill det sig inte riktigt när jag förklarar att man kan hjälpa kroppen att somna genom att slappna av, det fungerar i ungefär 15 sekunder. Sedan ser man ett ben glida upp på väggen bredvid hennes säng, sedan ett till. När jag berättar att kroppen kan behöva lite hjälp med att förstå att det är sovdags och att man ibland behöver träna på att ligga lugnt och stilla, så förklarar hon i sin tur att det bara inte går att snappna just då och att benen måste få klättra lite. Vilket de får göra då tills hon efter ett tag lyckas snappna och därefter somnar omgående. Vila och avslappning är ju bland det bästa som finns, om ni frågar mig. Så där har ni det, snappna mina damer och herrar!

Då har vi tagit upp ett ord för både Theo och Nova, så nu kommer ett ord Freja använder för att göra detta rättvist. Detta ord använder egentligen alla tre hemma, men jag är ganska säker på att det var Freja som började använda ordet… Konfritt!

– Kan jag få lite ketchup till mina konfritt! Vill du smaka på mina konfritt en gång?

Ordet konfritt har vi försökt träna bort, det egentliga ordet är pommes frites. Varje gång vi äter detta så hör jag barnen prata om sina konfritt och hur goda de är, men jag vill inte vara den som rättar allt de säger hela tiden. För sanningen är den att dessa roliga felsägningar är underhållande, och vi kan skratta åt det tillsammans. Men jag berättar alltid vad det egentligen heter, så att de kan försöka komma ihåg det till nästa gång. Men just pommes frites tycks vara väldigt svårt, för konfritt har jag hört i säkert över 4 år nu.

Här kommer dagens sista ord. När barnen säger detta så är ordet i sig inte fel, men det betyder i deras fall något helt annat. Och ordet som kommer ut ur deras mun är… Nutella!

– Nutella är som en väska man har armen i om den gör ont. Kommer ni ihåg när mormor Solen ramlade och fick ha sin arm i en sån där nutella?

Så är det, om man har ont i armen kan man få ha den i en ”mitella”. Varför de säger nutella iställer för mitella vet jag inte, men det händer än idag. De vet ju vad nutellakräm är, och frågar efter nutella när de ska äta pannkakor exempelvis. Men ibland när de leker så kan någon ha skadat armen och då hör man att doktorn i leken ordinerar patienten att gå med armen i nutella. Låter smaskigt!

Det var allt ”Smalltalk” hade att erbjuda denna gången, och det är inte helt omöjligt att detta blev det sista avsnittet. Nu har jag bara ett fåtal ord kvar som inte ens räcker till ett helt avsnitt, men om barnen fortsätter säga roliga saker så kanske jag får ihop ett nytt avsnitt i framtiden. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke enligt den oskrivna regeln. Alla andra tycks ha skött sig exemplariskt, så grattis Henke!

Det var en gång, en reslig och mediokert överviktig man som levde sitt liv i Sveriges huvudstad, Stockholm. Detta är historien om natten då han försvann…

Året var 2018 och nu pågick den varmaste sommaren på flera år. Bränder härjar över landet och kräver assistans från andra länder för att stoppa eldens framfart. Svenska bönder kämpar mot klockan, djurens foder tar slut och djur skickas på slakt. Men så har vi den där mannen kallad Jimmy, som kämpar på sitt alldeles egna vis i vardagen.

Han tycker det är varmt, precis som alla andra. Men han vill inte klaga för mycket, det gör så många andra ändå. Med lite tekniska färdigheter och tips från björnvänner så skapade han en egen liten kylanläggning hemma med hjälp av sin bordsfläkt och kylklampar. Nätterna blev mildare i sovrummet och sömnen var ljuvlig igen. Och… Nej, det här går inte… Det är ljug! Alltihop! Inte det första jag skrev om bränderna och bönderna, det är sant. Men att jag skulle må så bra i värmen utan att klaga är bara en dåres påhitt och förbaskad lögn! Jag flyttar nog till Svalbard snart, jag gör det på riktigt.

– Men du behöver ju gå ner några få hundra kilo så det är väl bara bra, eller hur?

Så kanske en dåre resonerar, och visst luktar jag bacon i solen men detta är inte rimligt längre. Jag har faktiskt googlat på olika typer av bostäder på Svalbard, så nära är det nu! Men jag blev så glad och lycklig över förslaget att ställa frusna vattenflaskor framför fläkten som då spred kylan vidare. Och jag minns hur jag låg där i sängen och kände att äntligen skulle jag kunna somna utan att svettas ihjäl. Men det tog ungefär 20 minuter, sen började det knaka och smälla om flaskorna som tinades upp i hiskelig fart där i rummet. Jag tänkte, att hellre lite oljud än den där värmen. Och det var som om någon kunde höra mina tankar, för vad hände då tror ni? Jo det ska jag berätta, fläkten gick av på mitten!

Själva fläkten med det roterande bladet föll ner från själva foten den stod på. Men den lossnade inte, utan bara vägrade att rikta sig framåt eller uppåt längre. Den satt fortfarande fast i foten på fläkten, men fläkten bara hängde alldeles löst rakt ner som ett avsvimmat huvud. Haha, men jag kan ju det här med teknik! Så jag stod där i kalsongerna och undersökte den trasiga plastfläkten försiktigt. Och ganska snabbt ramlade det ut en plastspak i händerna på mig, det var den som justerar hur fläkten ska vara vinklad och om den ska rotera under tiden den fläktar. Snabbt blev jag svettig när jag stod där och letade reda på vart plastspaken skulle sitta, och de frusna petflaskorna hade nu tinat upp och kondenserat massor av vatten som rann ner på golvet. Men det fick jag torka upp senare, för nu hittade jag vart plastspaken skulle sitta! Det visade sig att en liten skruv lossnat och därför föll själva spaken bort, så det var ju bara att skruva tillbaka den igen. Eller hur, hur svårt kunde det vara…

På jobbet är det också varmt, som det förmodligen är på de flesta arbetsplatser runt om i landet just nu. Så när vi satt utomhus på en av våra raster i veckan så kom vi av någon anledning in på våra åldrar och prostataundersökningarna som man som man kan utsättas för efter en viss ålder. Jag berättade då om min anekdot när vi förra året hade vår hälsokontroll på jobbet, när sjuksköterskan som fyllde i mina uppgifter gratulerade mig i förskott eftersom jag fyllde år bara någon månad senare.

– Men då är det lika bra att du får kolla din prostata här nu. Sa hon bestämt.

Jag har ju berättat om detta här tidigare, hur chockad jag blev när hon sa så och trodde att hon skulle stoppa upp sina fingrar i min rumpa som jag sett att de gör på TV. Detta var ju något som man bör kontrollera förstås, men för min del så behövde jag få lite tid att förbereda mig på detta innan det skulle ske och inte såhär bara pang på rödbetan. Men det handlade ju bara om att de skulle kolla detta när jag lämnat både urin- och blodprov, vet inte riktigt vilket av dem som de använder sig av. Men vi hade lite roligt åt detta i alla fall och fortsatte sedan vår diskussion angående prostataundersökningar, när Roffe plötsligt delar med sig av sina tankar kring ämnet. Att istället för att bli undersökt med fingrar i rumpestumpen kanske skulle kontakta en sådan där webdoktor istället via sin webkamera eller mobilkamera. Hahaha! Jag hann inte stanna kvar och lyssna färdigt, men började genast måla upp bilder i mitt huvud kring hur detta skulle gå till rent praktiskt.

– Hej du talar med doktor X, vad kan jag hjälpa dig med? Frågar nog läkaren snällt när man kontaktar dem.

– Hej jag skulle vilja få min prostata undersökt. Svarar man då målmedvetet.

– Prostatan? Ja men då är det nog bättre att… Börjar nog läkaren förklara och syftar troligen på att man ska uppsöka sin närmsta vårdcentral, men det har man ju hört förut så då gäller det att direkt avbryta läkaren där innan hen hinner avsluta meningen.

– Jo du förstår, jag har upplevt ett obehag den senaste tiden… Förklarar du samtidigt som du ställer dig upp och börjar klä av dig byxor och kallingar. Sedan vänder du baken mot webkameran och böjer dig sakta framåt och särar på skinkorna så att läkaren tydligt kan få sig en titt innan du fortsätter förklara din åkomma.

– Jag är orolig över att det kan vara början på prostatacancer, jag börjar ju komma upp i den åldern nu att man ska vara extra vaksam. Kan doktorn se något oroväckande? Frågar man då med darrig röst för att visa att man tar detta på största allvar.

Hur detta slutar kan jag omöjligt svara på, utan här tror jag att mycket hänger på hur dedikerad och angelägen läkaren är i sin undersökning av problemet via webkameran. Men denna tankeställning var underhållande, och jag undrar om det har hänt att man kontaktat en läkare på detta viset och helt enkelt visat baken via mobilen eller en webkamera. Det vore lite roligt ändå!

Nu är det varmt, temperaturen inomhus ligger nu på 31 grader så jag orkar inte skriva mer. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till tillverkaren av min bordsfläkt. Ni kanske är nyfikna på hur det slutade förresten? Jo jag skulle ju bara skruva fast den lilla plastspaken igen, och detta hade nog gått utmärkt om det inte vore just för att den var tillverkad av billig plast. Gängorna på skruven tog ej längre, och detta började göra mig ledsen nu för klockan började bli mycket denna kväll. Jag började leta efter en ny skruv hemma och hittade märkligt nog bara långa skruvar som ej gick att använda, men efter en lång tids sökande så fann jag en skruv som påminde om den gamla. Det krävdes en hel del pillande för att få skruven på plats innan jag kunde börja fästa plastspaken igen, och jag vet inte om det var värmens fel men nu var humöret inte på topp längre. Det strulade lite för mycket just nu, men när skruven äntligen var på plats så bjöd jag på ett litet glädjetjut och började sakta att skruva fast spaken igen. Men vet ni… Haha! Då fäster inte den skruven heller längre! I ett moment av ilska så tog jag nu en lång och grov jäkla skruv och bestämde mig för att skruva den genom hela den ihåliga plastspaken, i teorin skulle det nog fungera. Men nej, det gjorde det ju såklart inte. Det började bra dock! Jag kände hur skruven tog fäste och hur plastspaken började komma på plats igen. Men det var just det där lilla extra draget med mejseln på slutet för att försäkra mig om att detta inte skulle hända igen som förstörde allt. Hela plastspaken sprack mitt itu, skruven satt stadigt kvar men delar av plastspaken ramlade in i fläkten någonstans. FASEN DÅ! Jag tänkte att nu skiter jag i den här spaken, så startade jag fläkten och hoppades att den på ett mirakulöst sätt skulle fungera ändå. Men nu uppförde sig fläkten på följande sätt, att fläkten startade men istället för att hålla sig upprätt och gå från sida till sida så hängde den knäckt på mitten och själva foten rullade runt på golvet och började sakta trassla in sig i elkabeln till vägguttaget. Jag drog ut sladden ur väggen, lät fläkten ligga kvar på golvet och sedan gick jag in och lade mig i sängen. Där började jag sakta smälta bort i nattens hetta, och när solen steg upp nästa dag så hade jag förångats bort och blivit ett med min sängmadrass. Det enda som låg kvar var ett par kalsonger och ett svettigt avtryck på huvudkudden av en man som såg ut att ha skrikit under sina sista andetag innan han gick över till andra sidan. Eller under ytan, vad fan man nu ska kalla denna kollaps. Orkar inte mer…

Fyra veckor… Hela fyra veckors semester är nu över… Slut! Bara sådär…

Det är inget fel med att börja jobba igen, tvärtom! Men varför upplever jag alltid att semestern blåser förbi en, den är över så snabbt att man inte ens hinner reflektera över vad tusan man har gjort egentligen. Jag känner mig dock utvilad, så det är något väldigt bra. De tre första veckorna av min semester tillbringade jag med barnen, förutom helgerna då de var med sin mor. Men vi har haft det väldigt bra, med kryssningen som höjdpunkten för både mig och barnen. Vi har tagit det lugnt och ätit många glassar, man orkade inte annat i den värmebölja som varit. Man ska inte klaga på vädret, vi har haft den soligaste och varmaste sommaren som jag kan minnas. Många älskar den varma solen, men inte jag. Av en anledning egentligen, att jag inte kan sova på nätterna. Det blir som en ond cirkel ju, man dricker kopiösa mängder vatten om dagarna för att inte smälta bort och när natten kommer så testar kroppen gränserna för ens kontinens och spelar en ett elakt spratt. Man ligger i sängen och vänder på sig för att det är för varmt i flera timmar, man slumrar till korta stunder men vaknar lika snabbt upp intrasslad i sitt eget lakan och kudden den är alldeles fuktig av alla svettningar. Och när den där nödsäkringen kickar in i kroppen för att den verkligen behöver sömn så somnar man tillslut, i högst en timme. Sedan utspelar sig någon sorts efterfest i urinblåsan med rejält ”dunka dunka” och så håller man plötsligt på att bli sängvätare. Man gör ifrån sig märkliga oljud och suckar när man kämpar sig upp ur sängen med lakanet fastklibbat på ryggen likt en mantel när man släpar sig in i badrummet. Man kissar och gråter, ibland samtidigt. Sedan tillbaka till sovrummet igen, lakanet faller av och ligger kvar på golvet någonstans på vägen mellan badrummet och sängen men det orkar man inte bry sig om just då. Bordsfläkten går på högvarv och nu börjar kampen igen, man måste försöka somna om i den varma sängen. Men igår eftermiddag fick jag faktiskt nog av värmen, och planerade för en permanent flytt från hettan i Stockholm…

Svalbard, där verkar det svalt och skönt! Och vi verkar vara flera som nappade på denna idé, för det började dyka upp diverse hälsningar om att andra vill följa med mig dit. En annan sak som lite olyckligt dök upp igår var en nyhet om en isbjörnsattack på en tysk man på just Svalbard. Så olämpligt! Men jag vill åka dit ändå, och en av de som meddelat sitt intresse att följa med till Svalbard är en gammal vän vid namn Anders a.k.a Pandan. Så vi har en egen björn med oss dit, så det så! Bring it on angry ice-teddys!

På Svalbard finns ju som sagt andra saker att se upp med, men det är i alla fall ett skönt klimat där som lockar. Jag tillhör den lilla skaran med människor här i Sverige som gillar och uppskattar en snöfylld vinter, och en av anledningarna till detta är just att det är svalt på nätterna. Det är på vinterhalvåret jag sover som allra bäst, och sen så tycker jag det är mysigt med snö. Det blir ljust och fint, bara det är plogat på vägarna och någon liten minusgrad så att det inte blir en massa snöslask. Men, en vinter utan snö är inte lika rolig förstås. Då känns det lite som ett evigt mörker bara, men man kan ändå sova gott och ladda batterierna i kroppen varje natt. Helt underbart! Detta kan man nästan göra varje dag på Svalbard, året om med tanke på klimatet där. Och så kan man njuta av norrsken och andra fina saker, superhärligt! Så varför haka upp sig på att det finns isbjörnar där, vi har ju som sagt vår egen Panda med oss.

Pandan gav mig ett bra tips igår när jag ville ta av mig livet i hettan, att han fyllde glassbyttor med vatten och stoppade i frysen. När de frusit till is så placerade han dessa framför en fläkt som då spred kylan vidare i rummet. Jag hade sett liknande tips tidigare, men med hans visdomsord så beslöt jag mig för att testa detta hemma. Tyvärr hade jag bara glasspaket av kartong, vilket inte skulle fungera problemfritt så det sprack omgående. Men jag fyllde istället petflaskor och frös in dessa, sedan ställde jag två stycken framför min lilla bordsfläkt i sovrummet medan jag borstade tänderna och gjorde mig klar för att sova. Och när jag kom in i sovrummet så märkte jag en skillnad direkt, flaskorna gjorde ju susen! Det var svalt, och jag bara njöt när jag låg där i sängen. Självklart utan täcke, för så kallt var det inte. Jag såg fram emot att få en hel natt sömn för första gången på hela semestern, om jag inte behövde gå upp och kissa förstås. Men det behövde jag inte! Det var istället andra omständigheter som just denna natten förstörde min sömn…

Tor! Blixtrar och dunder! Åskan dundrade och saker började pipa i lägenheten när strömmen försvann under korta tillfällen. Jag gick upp och larmade av kylen och frysen vars larm behagade pipa högt från köket när strömmen bröts. När kan jag få sova? Dags att skicka ett nytt brev till ”Bullen” igen.

Jag hade helt sedvanligt köpt lite olika viner som jag tänkt avnjuta på balkongen under semestern. Att få sitta där och lyssna på ”Kent” eller annan bra musik, och sörpla på ett glas rosé eller det där märkliga blå vinet jag råkade köpa tidigare i somras. Men det gick ju inte, solen stekte ju sönder min hud så fort jag vågade mig ut dit. Det gick inte ens att andas i den värmen! Så min relation till balkongen denna sommar har mest handlat om när jag snabbt smög mig ut dit runt midnatt för att vattna lite örter och Theos jordgubbsplanta, sedan sprang jag snabbt in igen. När barnen var här så lekte de själva i lekparken nedanför, då försökte jag sitta där på balkongen och se lite cool ut med en bok i ena handen och en kopp isdryck i andra handen. Men de underbara barnen tyckte inte heller om solens stekande strålar och kom ganska snabbt tillbaka in igen, vilket jag var tacksam för eftersom jag svettades kopiöst där ute och det gick inte att skilja svetten från tårarna som rann nedför mitt plågsamma ansikte. Stackar mig faktiskt…

Barnen är på Rhodos nu med Jenny och sin mormor med flera. De verkar ha det bra där, varmt och skönt. Har fått lite bilder skickade till mig och man saknar de små liven enormt när de är så långt borta. Men de kommer tillbaka nu i veckan så då ses vi ju igen, hoppas att de får en fortsatt bra semester där i Grekland och att inte några läskiga bränder dyker upp i närheten.

Här hemma i Sverige så står ju landet i lågor, värmen och torkan är förstås en orsak. Men en stor anledning tycks även vara människors slarv med grillar, cigarettfimpar och annat som startat flera bränder. Och trots ett rådande eldningsförbud så tycks många ignorera detta märkligt nog. Puckon! Vet inte om det är språksvårigheter som är orsaken, men jag tror den största anledningen är människor som tror att de är kungar vid grillen och klarar allt. Dessvärre visar det sig att det inte är fallet, och massor av frivilliga hjälper brandkåren och försvarsmakten med släckningsarbetet som pågår över hela vårt land. Jag såg en karta över alla bränder som pågår just nu och det är fasen skrämmande att se! En enormt stor eloge till er alla som kämpar med släckningsarbetet varje dag!

Vad har hänt mer då denna semester, jag har vårdat och pysslat om bilen lite. Det kanske ni tror att jag gör ofta, men denna gången så var jag hemma hos min bror och gjorde en liten service på bilen. Bytte olja och oljefilter, sedan tvättade och vaxade jag bilen. Så nu skiner den vackert och motorn mullrar fint. Annars så har jag faktiskt försökt att läsa en bok som heter ”Nordiska Myter”, men det krockar starkt med mitt intresse att inte läsa böcker. Haha, jag köpte boken så att jag kunde läsa den för barnen innan de skulle sova på kvällen men sagorna var lite för läskiga för dem så de somnade ju nästan skräckslagna. Men jag hittade en historia om ”Mästerbyggaren” i boken som inte var så läskig, så den fick de höra och de somnade sött den kvällen. Annars så har vi mest haft det lugnt och tagit dagarna som de kommit, och gjort det som fallit oss in för dagen. Så jag är nöjd med semestern denna sommar, känner mig som sagt utvilad att börja jobba igen. Barnen är lediga i två veckor till innan de ska börja på fritids innan skolstarten senare i augusti, men tills dess så får de vara hemma med Jenny som nu har sin semester.

Detta blev ju som en lång semesterkrönika, hoppas ni orkade läsa allt. Till alla er som också börjar jobba imorgon vill jag bara önska lycka till, nu kör vi! Och till er som nu går eller fortfarande har semester, skit på er… Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till fackförbunden som inte sett till att vi får ha sex eller sju semesterveckor om året. Det finns ju de som har det så bra, jag vill också ha det så och då kanske det inte känns som att semesterveckorna bara blåser förbi varje sommar. Inte så konstigt att man är en så kallad ”svartfot” och inte vill tillhöra facket så länge det ska vara på det viset. Fast vi är ju lediga två veckor varje jul och nyår på mitt jobb, så jag ska nog inte klaga egentligen. Då vill jag ha 6-timmars arbetsdagar istället! Haha, fasen vad jag klagar. Men jag tror att man måste få klaga lite för att ta sig framåt och utvecklas, annars så står man ju kvar på samma punkt genom hela livet.

Captain Jimmys log, Kids-fleet. Day 2, 2018. The Baltic Sea, Sweden.

Aaaarrgghhh! Landkrabbor, drägg och flygfän (svanar) bör akta sig för här kommer den numera ökända piratfamiljen… Sparris!

Vid midnatt igår var myteriet ett faktum, och Cinderella var i vår ägo. Allt började med att när kapten Jimmy Sparris hade nattat sina små pirater så gick han upp till taxfreen för att köpa alla nödvändigheter för att kunna borda skeppet. Och även en annan kapten behövdes, Captain Morgan!

Nej det är inte min gode vän Mogge, utan en flaska rom behövdes såklart för att komma i bra sjörövarform. Men även en flaska billig vodka och lite farliga kläder som skulle inge respekt. Och ett par Ray Ban pilotbrillor! Sedan brölade och skrek jag högt och livligt i trapporna hela vägen från plan 7 upp till… Ja det där stället där kaptenen och de andra som kör båten håller hus, vet inte vad det heter och det är heller inte viktigt! Där gjorde jag en Molotovcocktail av den billiga vodkan jag köpt på taxfreen och kastade den mot framrutorna på båten för att skapa en läskig effekt. Det brann ordentligt och kaptenen och de andra kom utrusande, det var då jag smet in och tog över den där stora ratten man styr båten med… Rodret! Jag tog över rodret!

När kaptenen och de andra släckt eldkaoset jag skapat så försökte de ta sig tillbaka in igen, men det gick inte sörru! För jag hade ju smörjt in handtaget med billigt smör som jag sjörövat från restaurangen när vi åt middag, så de lyckades inte vrida på det konstiga handtaget. Kaptenen fick panik och ringde på ordningsvakterna. Eller oredningsvakterna som Freja trodde det stod på deras rygg. Men när vakterna väl lyckades bryta upp dörren och såg hur bestämd och läskig jag såg ut där vid rodret i mina Ray Ban, då fylldes deras byxor snabbt av deras egna varma urin… Mwohahaha!

– Vem är du? Varför gör du såhär? Är du en IS-terrorist? Frågade kaptenen med gråten i halsen.

– Jag är ingen jäkla terrorist! Jag är kapten Jimmy Sparris! Ty mitt namn får tidvattnet att skälva av rädsla och till och med den fruktansvärda Kraken räds mitt namn! Skrek jag hotfullt och såg hur andrestyrman svimmade av i bakgrunden.

– Vad vill du oss? Varför har du tagit över mitt fartyg? Fråga kaptenen.

– Ditt fartyg? Detta är mitt fartyg nu! Och det heter numera Holst Nilsson! Skrek jag bestämt.

Det var en härlig syn att se hur den tidigare Cinderella besättningen bröt ihop där på Holst Nilsson, det som skulle bli det mest fruktade kryssningsfartyget/sjörövarskeppet på Östersjön. Snart det mest fruktade i hela världen! Vi skulle borda andra fartyg från Tallink och Silja Line och plundra dem på all deras taxfree. Även deras färgglada bollar i bollhaven skulle vi ta för att utöka vårt eget bollhav till världens största! Sedan skulle vi tvinga in alla resenärer i livbåtarna innan vi sedan sänkte deras ynkliga fartyg. Hehe…

– Här! Ta denna piratflagga och hissa den på toppen av fartyget. Men spara Ålandsflaggan och ge den till mig, jag gillar dess färger. Sa jag och kastade fram min finaste flagga, the Jolly Rogers.

Besättningen gjorde som jag sa och var nu helt i mitt våld. De hissade piratflaggan och kom tillbaka med den fina Ålandsflaggan, den hängde jag upp på väggen bakom mig tillsammans med två tavlor på Sören Åkeby och Zoran Lukic. De två tränarna som tog Djurgården till sina två guld i Allsvenskan i början av 2000-talet. Det blev fint.

Sedan vred jag rodret helt om och satte kurs mot Gotland. Men det var ju inte Gotland som var mitt mål, utan vi skulle bara ta oss ut från Östersjön och vidare ut på Atlanten. Målet var Västindien och den där ön där Tortuga ligger, jag hade sett att sjörövare samlades där i ”Pirates of the Caribbean” filmerna. Där skulle vi äta och dricka friskt, jag skulle skaffa mig en talande papegoja som jag kunde lära festliga Bellmanhistorier och köpa mig två tama delfiner som jag kunde stå på när de körde mig fram genom vattnet. Vi skulle även kunna fånga en tigerhaj och placera den i poolen på spaavdelningen. Den kunde sedan matas med personal som försöker göra myteri eller som helt enkelt väljer att hålla på AIK eller Hammarby. Hehe, så ynkligt…

Holst Nilsson skulle bli det mest skräckinjagande fartyg i piraternas historia. Vi ska åka från hamn till hamn och plundra städer på rom och guld såklart. Undrar om min kollega Harry planerar någon semesterresa till Västindien i år? Han brukar resa dit lite då och då, jag tror vi kan ha användning av honom på Holst Nilsson! Han har goda kunskaper om rom och han kan även skrämma slag på kustbevakningen om de blir för närgångna. Det är bara att be honom klä på sig sin blå arbetsoverall och ställa sig längst fram i fören på Holst Nilsson, lite som i filmen ”Titanic”. Fast istället för att göra det hela till en kärleksscén så vill jag att han ska skrika och spänna ögonen i de andra båtarna om de kommer för nära. Han skulle vara välkommen ombord så länge han önskade, men tillslut skulle han längta tillbaka till jobbet och vilja åka hem igen. Istället för den där varma blå overallen han brukar ha på sig så kan han ju få en Västindienanpassad blå overall, om han vill stanna här ett tag! Jag tror han gärna vill piffa till sig lite om han bara får möjlighet till detta. Hoppas ändå att han kan stanna en vecka eller två…

Det var ovanligt tråkigt att köra båt, så jag sa åt den före detta kaptenen att ta över rodret tills jag var tillbaka. Nu gick jag ner till nattklubben en sväng, där var det bra drag! Ingen hade en aning om att rutten var ändrad och alla verkade ha en toppenkväll! Jag krävde en flaska Captain Morgan av bartendern, men denne stirrade bara på mig med oförstående blick. Jag sänkte mina Ray Ban och stirrade tillbaka för att visa att jag menade allvar. Då kallade bartendern på oredningsvakterna som kom springande med sina nedkissade kläder. De tittade på mig med förskräckta ögon och meddelade sedan bartendern att allt var lugnt, att de bara skulle ge mig allt jag ville ha. Bartendern blev rädd och gjorde som de sa och ställde fram min flaska med rom. Jag tog tillfället i akt att bjuda laget runt, vilket gjorde mig omåttligt populär där på nattklubben. Tänk va, jag som inte ens är så förtjust i rom i vanliga fall…

Nu började solen gå upp och det var dags att väcka mina små pirater i vår hytt. Jag stormade in och pussade försiktigt på dem så att de skulle vakna. Sedan klädde de på sig och borstade tänderna som riktiga sjörövare innan vi gick till frukostbuffén. Där frossade de i sig frukter och bröd, och jag svepte i mig två respektingivande piratkaffe med mjölk efter varandra. RESPECT!

När är vi framme? Är vi framme snart? Hur långt är det kvar? Är vi framme nu då? Alla dessa frågor…

Vi hann inte ens passera Gotland innan jag vände på skutan hem till Stockholm igen. Tjatet om när vi skulle vara framme tog knäcken på mig, eller så var det all rom jag druckit. Jag vet inte, det var i alla fall skönt att kliva av Holst Nilsson hemma i Stockholm igen och sätta sig på bussen hem. Jag får helt enkelt fortsätta att drömma om Västindien ett tag till. Tack för att jag fick dela med mig av mina drömmar, men nu måste kapten Jimmy Sparris sova lite…

Haha, inte riktigt så kanske! För vår sista dag ombord på båten kantades av en massa aktiviteter för barnen. Först så åt vi som sagt frukostbuffé, det var lika mumsigt som i min piratdröm. Sedan så tittade de på en spökteater som var spännande och lite läskig.

Efter det så provade vi lite spelmaskiner. Vi testade lyckan på enarmade banditer utan framgång, och sedan på en pokermaskin. Där vann vi lite pengar men spelade upp allt. Sen fick vi nys om en fiskedam där barnen ville fiska, och här blev det vinster i form av fidgetspinners!

Efter fiskelyckan så åt vi lite lunch, och lyssnade på mer livemusik. Men det skulle hända mer grejer så vi kilade vidare för att delta i en magisk show med trolleri. Vi fick även lära oss några trick själva som man kan glänsa med på någon fest senare i livet. Fräsigt!

Efter det var det fri hopp och lek tills vi kom hem igen. Det var en härlig kryssning med massor av bus, skratt och lek. Jag råkade även köpa med mig winegums igen av gammal vana, även fast de inte är lika goda längre. Men jag tror vi ska kunna pressa i oss det paketet ändå utan problem.

Stort tack för att ni läser, önskar ni ta värvning i min besättning på framtida Holst Nilsson så går det bra att maila in ert intresse till mig eller lämna en kommentar här om detta. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till båten Cinderella. Den liknar ju inte ens ett piratskepp! Vart kan man hissa de svarta seglen på den? Men den är ju respektingivande med sin storlek dock…

Captain Jimmys log, Kids-fleet. Day 1, 2018. The Baltic Sea, Sweden.

Barnen är taggade på detta som tusan och har väntat en hel månad nu på att få komma iväg. Så nu var det äntligen dags att ge oss av på sommarkryssningen med Cinderella!

Det var riktigt varmt, 32 grader i skuggan och barnen var lite utmattade av värmen. Själv så höll jag på att döden dö och kunde knappt andas i den kvava luften som erbjöds. Men jag hade ett mål med denna kryssning som jag ska komma till här lite senare, så jag höll ut. Vi var garderade med riktigt kallt vatten som gick åt snabbt i vänthallen innan vi fick gå ombord. Nova ville så gärna sova och låg på golvet och lite överallt, men slutligen så fick vi gå ombord.

Kidsen var alldeles studsiga av glädje, och allt övergick i någon sorts eufori när vi klev ombord på båten och välkomnades av självaste Ville Viking! Katten höll fram handen för att hälsa men mina barn fungerar inte så, de sprang oblygt fram och kramade om katten länge. Jag blev lite paff över hur orädda de var, men gladde mig samtidig över att slippa ha det jobbet en dag som denna. Det måste vara fruktansvärt varmt i den där dräkten. Mwohahaha!

Vi fortsatte vår väg fram till vår hytt, där lämnade vi packningen och tittade ut genom vårt fönster när båten sakta lämnade kajen. Det var ett väldans liv på barnen och de tyckte hytten var så rolig, de började paxa sovplatser och klättrade runt lite överallt. Själv tog jag det lugnt och tittade igenom en välkomstbroschyr med en skiss över fartygets alla våningar, jag hade som sagt ett mål med denna kryssningen…

Vi gick sedan upp till buffén där vi hade bokat bord. Men att hitta vårt bord där vi skulle sitta var inte det lättaste, och man blev ju lätt stressad över att tiden för bokningen började springa iväg utan att vi ens hittat var vi skulle sitta. Men tillslut fann vi bordet, der var bra placerat precis vid ett fönster. En gyllene regel med bufféer är att se till att de går ordentligt back på min bokning, så vi greppade varsin tallrik och gick bananas på utbudet som erbjöds. Det var massor av godsaker, men schnitzeln föll mig bäst i smaken och jag byggde ett imponerande matberg på min tallrik. När vi kom tillbaka till vårt bord så hade nån oansvarig människa lämnat sina tre barn vid bordet bakom oss medan de hämtade mat eller nåt. Den yngste av barnen som kanske var två år skrek hysteriskt, och pappan i familjen bakom dem satte sig vid barnen för att trösta dem. Men då skrek plötsligt alla tre barnen istället, nu var även personalen på plats och försökte muntra upp barnen och tittade samtidigt nervöst efter föräldrarna som inte syntes till någonstans. Tack för den ”harmoniska” evigheten som det upplevdes innan föräldrarna tillslut kom tillbaka, men de verkade inte alls så berörda över att barnen varit så ledsna och tittade bara förvånat på alla främlingar som samlats runt deras barn. Själv kändes det som att jag blivit en smula döv, men tiden rann iväg så nu fick man lägga på ett kol så vi skulle hinna pressa i oss lite desserter också. Det blev jordgubbar, vaniljpudding och några veganska marmeladgodisar som Theo slukade snabbare än ögat hann blinka.

När vi ätit klart gick vi till taxfreebutiken för att fynda godsaker. Här hade barnen enorm beslutsångest, men det kan man ju förstå när det finns så mycket gott godis att välja på. Men de hittade varsin skattkista med godis och ett litet gosedjur som vi köpte och tog med oss till vår hytt. Vi lämnade bara våra inköp där och rusade vidare upp till ”Äventyrsön” där en överraskning väntade. Jag hade beställt armband till barnen som de kan visa upp för att få gratis dricka överallt på båten. Men inte bara det! De fick även glasskuponger, ett varsit glas och gympapåsar med Ville Viking tryckt på dem. Barnen blev så överlyckliga att de ropade högt att mannen bakom disken som gav dem allt detta var den snällaste i hela världen. Jag hade inte hjärta att berätta att det var jag som betalt för allt detta utan lät dem tro att det var väldigt generös personal som jobbade på denna båt. Vi gick runt lite och utforskade ”Äventyrsön” och kom alldeles lägligt när alla barnen erbjöds tatueringar. Så det skulle kidsen självklart få, och efter det så lekte de och hoppade i en hoppborg en stund innan vi gick till vår hytt igen och lämnade alla fina gåvor. Men innan det var dags att sova så gick vi upp till dansscenen och lyssnade på livemusik en stund. Vi nyttjade barnens arband och fick gratis dricka, utom jag då som var tvungen att betala för mig. Sen satt vi där och drack våra drinkar en stund innan ljudnivån blev för högt, nu var barnen trötta och ville sova. Så vi gick tillbaka till hytten igen och bäddade ner oss i sängarna. Freja fick sova i den övre bädden och var väldigt glad och upprymd över detta, så det tog ett tag innan alla kunde somna. De andra ville ju också klättra upp till henne och känna på hur det kändes att sova så högt upp i luften. Sedan tillbaka ner i sina egna sängar igen, där de somnade ganska så omgående efter en händelserik kväll. Nu när de somnat så är det dags för mig att iscensätta mina planer och uppnå målet med denna kryssning…

Vi ska borda skeppet inatt! Plocka ner Ålandsflaggan och hissa en fasansfull piratflagga istället! Jag ska bryta mig in hos kaptenen och de andra nissarna som tror de bestämmer på båten och visa vem som VERKLIGEN bestämmer. Sedan ska vi vika av från vår rutt och sätta kurs mot Västindien, ur spår landkrabbor och annat drägg! Här kommer för f*n jag, kapten Jimmy Sparris!!!

Imorgon fortsätter resan och jag hoppas ni läser vad som händer efter nattens myteri som jag ska genomföra här på Cinderella. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de som stormade planen under VM-finalen mellan Frankrike och Kroatien igår. Så jäkla osmart och idiotiskt, som de förstör! Fotbolls-VM som bara spelas vart fjärde år, då ser man verkligen fram emot att få se en bra finalmatch. Så händer detta! Nåja, Frankrike vann ändå tillslut med 4-2 efter en målrik final. Inte så spännande men väldigt underhållande! Så ett stort grattis till grodlårsslukarna, det var de värda. Viva la France!

Idag stannar Sverige, så skulle man helt klart kunna säga. Allt på grund av en kamp, om en boll…

Det kan inte ens ha ungått de mest ointresserade att Svergie skulle möta England i kvartsfinal denna lördag. Det står om det överallt, det pratas om det på både radio och i TV. Jag riktigt kan se framför mig, hur min far sitter och suckar och svär över att alla hans ordinarie program ställs in till förmån för dessa jäkla fotbollsmatcher. Haha, men jag gillar det! Fotbolls-VM alltså, inte att hans Tv-tablå nu är rena rama misären. Så nu återstod det att se om kommentatorn Jesper Hussfeldt fick rätt, om detta skulle bli en sådan där magisk sommar med fantastiska svenska fotbollsframgångar.

Idag har mitt flöde på främst Facebook präglats utav en ny variant av bönen ”Fader vår” där förbundskaptenen Janne Andersson står i fokus. Jag vet inte vem som skrivit om den, men den har fått stor spridning och går såhär:

Fader vår
Som är i Ryssland
Helgat vare Ditt Namn
Tillkomme Din seger
Ske Din spelplan
Såsom i åttondelen
Så ock i kvarten
Vårt dagliga mål, giv oss idag
Och förlåt oss våra tvivel
Så som ock vi glömma dem oss Zlatan vare
Och inled oss icke i oro
Utan fräls oss ifrån britten
Ty segern är din, och jublet och glädjevrålet
I Slutsignalen
I Jannes, Forsbergs och den Helige Granens namn

Men när matchen väl ska spelas så tror jag varken på magi eller böner. Utan allt skulle nu hänga på de spelare som ju redan överraskat oss alla genom att ha tagit sig till kvartsfinal för första gången sedan VM-bronset 1994.

Tyvärr så började matchen inget vidare. England spelade ganska långsamt och dåligt, vilket gynnade Sverige. Men de hade en målchans och på den nickade de in sitt första mål. Sedan rivstartade Sverige andra halvlek i någon minut innan England lyckades öka på till 2-0. Så slutade matchen och även denna turnering för Sverige…

Men! Vilken resa detta laget har gjort, och vilka stora fotbollsnationer som fått se sig besegrade av våra svenska vikingar. Det blev inte riktigt en lika magisk sommar som den varma sommaren i USA 1994, men det var nära nog och jag är så imponerad. Dessutom så måste jag skaffa en ny matchtröja, den blå som laget burit i denna turnering är en av de snyggaste jag sett. Tack för allt!

Ja nu ska man då ställa om från högklassig toppfotboll till… Allsvenskan. Det brukar kännas som att titta på fotboll i slowmotion ungefär, och där domarna har en alldeles egen låg nivå emellanåt. Men det är ju i alla fall fotboll, och fotboll är kul! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den vidriga idiot som utsatta den svenska reportern Frida Nordstrand för sexuella trakasserier mitt i direktsändning. Att detta har blivit nån konstig trendgrej eller fenomen att utsätta en person för något sådsnt i direktsändning för att sedan kunna visas om och om igen på Youtube med mera är så satans tragiskt. När ska alla män skärpa sig? Jäkla neandertalarbetéende! Tänk om fler sa ifrån när dessa saker inträffar, så att de som utsätter andra människor för sådana saker blir riktigt jävla utbuade och får skämmas ihjäl. De kan gått få krypa till korset sen och be om förlåtelse också. Men det viktigaste är att det aldrig händer igen…

Det finns stunder i livet när man behöver lite extra styrka och tröst, och det läskigaste här hemma är tydligen när man ska gå på toaletten själv. Så för att komma till bukt med barnens rädslor har vi en numera en ny familjemedlem. Tillåt mig att presentera… Trygghetsbollen!

Trygghetsbollen är barnens variant av en snuttefilt som de tar med sig in på toaletten när de känner sig ängsliga. Nu kanske inte ni vet vad det lurar för faror på vår toalett? Det är ingen mindre än Voltemort från ”Harry Potter”, lite oväntat kanske man kan tycka. Men att springa runt i lägenhetens olika rum, badrummet inräknat, helt ensam tycks inte vara så farligt. Men så fort ett behov ska uträttas, då tycker Nova att det blir läskigt att gå in där själv. Jag har följt med henne hela tiden tidigare, men försöker nu hitta olika lösningar på detta där hon vågar gå in där själv på något vis. Ibland har hon så bråttom in där att hon inte ens tänker på att hon går in där ensam. Men sedan kommer det något tillfälle då och då när hon inte vågar sig in där på grund av Voldemort.

Jag har försökt förklara varje gång att han bara är påhittad i en saga, och att det inte finns något farligt alls i badrummet eller i övriga lägenheten.

– Det vet du inte pappa! För jag har sett rumpnissar där inne och vill att du ska följa med mig in där! Fräser Nova åt mig bestämt.

Så jag får snällt följa med henne dit, men någon ond trollkarl eller rumpnissar har jag fortfarande inte sett…

Vi besökte min brors familj i måndags så att barnen fick en lekstund med sina kusiner. Jag trodde att de skulle passa på att leka ute, men det var tydligen för varmt. Istället lekte de för fullt inne medan vi vuxna försökte fika lite. Svea verkar ha fattat tycke för Theo, hon kommer och frågar efter honom så fort han inte är i hennes närhet. Så gulligt! Innan vi åkte hem så ritade barnen lite teckningar, och jag fick en väldigt färggrann teckning av Freja med ett tydligt budskap. Den åkte direkt upp på kylskåpet hemma, tack underbara barn!

Theo fick ont i magen senare samma kväll och låg på soffan medan hans syskon pysslade tröstisar till honom. Han var inte alls intresserad av detta, utan ville titta på sina ninjapaddor på plattan i lugn och ro. Men när Freja och Nova kom fram med sina färdigpysslade tröstisar så såg jag att han sken upp. De hade ju pysslat egna ninjapaddor till honom som de klippt och klistrat ihop, så omtänksamt!

Idag ska vi åka till min mor, barnen längtar efter sin farmor och hennes vovvar. Även Tommy och barnen kommer dit så då ses vi idag igen. Hoppas på fint väder så att barnen kan springa av sig ordentligt där ute på deras stora gräsmatta. Det blir även spännande att höra hur det går för min andra bror, Max, som sommarjobbar på en rörfirma nu i sommar. Nova vill även ”titta” lite på det där trumsetet som farmor och Kent har hemma hos sig. Tror nog hon vill mer än bara titta…

Igår var det dags för Sverige att spela fotbollsmatch igen! De skulle möta Schweiz i åttondelsfinalen, ett land som är rankat 6:a i världen. Jag tyckte motståndet skulle passa Sverige rätt bra, så detta skulle bli spännande. Barnen och jag hade bakat pizzor innan matchen och hade en liten pizzabuffé framför TV:n när matchen började.

Ett mål blev det i matchen, och det gjordes av Emil Forsberg för Sverige! Det räckte för att vinna och nu är Schweiz utslaget medan Sverige får möta England i kvartsfinalen på lördag. Tänk va, att Sverige nu är ett av världens åtta bästa lag. Det är inte illa pinkat alls!

Nu ska vi åka till min mor snart, hoppas ni alla får en trevlig dag! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som inte tycker om fotbolls-VM. Självklart är fotboll inte allas stora intresse, men nu när Sverige är på väg mot ett mirakel så borde man väl ändå bli lite nyfiken och intresserad kan jag tycka. Men nej, alla håller inte med…

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode IV.

I detta avsnitt fortsätter vi gå igenom barnens sätt att uttrycka sig genom gulliga uttal och roliga fraser. Jag har haft förmånen att få ta del av många roliga uttryck genom åren, och vill så gärna dela med mig av dem här.

Det första ordet i detta avsnitt går långt tillbaka, ända till några utav Frejas allra första ord faktiskt! Och ett ord man ofta fick höra då var… Apum!

– Mera apum! Pappa skriv ordet bajs med apum!

Detta kunde man ofta höra vid matbordet, och apum betyder ketchup. Hon har alltid älskat ketchup och gör så än idag, men nu så hör man inte henne säga apum så ofta längre. Hon vet ju att det uttalas ketchup numera, men ibland så skojar hon till det än idag och ber om att få lite apum till sin mat.

Vi kör på här och hoppar på nästa ord direkt! Detta var också något som älskats av barnen och som ofta önskades när man frågade vad de ville äta, nämligen… Pastaroner!

– Jag älskar pastaroner! Ge mig mera pastaroner nuuu!

Det är nog inte så svårt att lista ut vad pastaroner betyder, makaroner! Vet inte varför barnen valde att sätta ihop pasta och makaroner, men då blev resultatet i alla fall pastaroner. Det var inte ett långvarigt ord tyvärr, utan försvann så fort de lärde sig prata lite bättre. Jag saknar att höra dem önska sina pastaroner till middag, givetvis med en rejäl klick apum till detta.

Nu lämnar vi orden kring matbordet och vänder blickarna mot lekparken. Där finns en väldigt spännande och rolig sak som är svår att uttala. De första mötena med denna sak var nog med lite skräckblandad förtjusning, kanske därav namnet som myntades av barnen… Ruskelkana!

– Finns det en ruskelkana där? Jag vågar åka ruskelkana nu för jag är så modig!

Ruskelkana betyder rutschkana. Att ta sig uppför en stor ruskelkana och sedan åka ner har varit blandade känslor genom åren. När de var mindre så var ruskelkanan ruskig, men nu kastar de sig nedför rutschkanan och ibland med huvudet först utan rädsla.

Theo vill även han bidra med ett ord, och det tar oss tillbaka till maten. Jag tror kanske att detta uttryck smittat av sig på Nova dessutom, för jag tror att hon också använder det ibland. Är ni redo? Här kommer det… Gubbgubb!

– Är det gubbgubb i smoothien? Jag vill gärna ha glass med gubbgubbar ovanpå!

Detta är nog också relativt enkelt att lista ut, gubbgubb betyder inte helt oväntat jordgubb. Det kan som sagt handla om gubbgubbssylt eller varför inte en gubbgubbstårta. Haha, såklart att detta blir en härlig ljusglimt i vardagen när det exempelvis nalkas pannkakor. Det är inget man hör så ofta längre men det har varit många roliga år som vi fått njuta av gubbgubb i alla dess slag.

Tack för att ni läser, kommentera gärna och skriv vilka ord ni fått höra från barnen i er omgivning. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till den lilla fågeln som satt och stirrade på mig med öppen näbb när jag och barnen var på McDonalds. Jag tappade ju helt mitt fokus på maten, och kände mig inte längre hungrig efter att ha blivit utstirrad under några minuter. Den satt jättenära dessutom, min syster hade blivit livrädd och omgående bett någon spola ner den i toaletten…

Jag är ingen vidare kulturell person, det är jag inte. Och att ta med barnen på kulturella sevärdigheter och evanemang har därför inte hänt speciellt ofta. Men man måste ju ändå försöka, för barnens skull. Så idag besökte vi det finaste av kulturarv som Stockholm har att erbjuda, men tydligen så var tågresan in till stan det mest spännande på länge…

Tänk att det är så roligt att åka tåg och rulltrappa, bra att veta om man är tom på idéer hemma någon dag. När vi kom in till stan så tog vi en promenad bort till Stockholms Stadion för dagens stora händelse i vår huvudstad.

Japp! Barnen har idag fått uppleva sin första riktiga fotbollsmatch, när Djurgården mötte danska Århus på anrika Stockholms Stadion. Mer kultur än så blir det ju inte, det sa till och med Marcus när han fick höra om detta. En gammal klassisk byggnad, lite som en gammal borg.

Barnen var otroligt imponerade av alla människor med djurgårdskläder som samlats här idag. Men själva Stadion var de inte så imponerade av, trots mina försök att berätta om denna fantastiska arena. Barnen var faktiskt mer nyfikna på att få se en riktig fotbollsmatch, och med lite tur så kanske Järnkaninen skulle dyka upp…

Men någon Järnkanin såg vi inte till, men det fanns gott om hoppborgar och hinderbanor för barnen att underhålla sig med. Sedan när spelarna kom in för att värma upp så gick vi upp och satte oss på läktaren. De var väldigt imponerade och utbrast många ”wow” när Andreas Isaksson värmde upp i målet med räddningar och höga långa utsparkar. Sedan började barnen att härma utespelarnas uppvärmning, och stretchade med i övningarna uppe på läktaren.

Matchen i sig var tyvärr inget att lägga på minnet, det stod 0-2 till Århus i paus och nu ville Nova bestämt gå hem. Dessutom sjöng aldrig klacken den ramsa som barnen själva hade övat på hela dagen. Nova sa att hon fick ont i ögat och inte ville stanna kvar, men så illa tycker jag inte att de spelade…

Heja Sverige! Eller ska vi vara elaka och skriva ”Go Schweden” istället kanske och rikta en sylvass pik mot världsmästarna Tyskland efter deras dåliga uppförande när de möttes? Ja det gör vi tycker jag, GO SCHWEDEN!

Vi får backa tillbaka till den sista gruppspelsmatchen mot Mexiko i onsdags, där Sverige verkligen behövde vinna för att ta sig vidare i detta fotbolls-VM. Eftersom just Tyskland samtidigt möter ett betydligt sämre motstånd, Sydkorea, och vid vinst där förmodligen skulle ta sig vidare på Sveriges bekostnad om jag förstått saken rätt. Men så blev det inte…

För Sverige vann förvånande nog med hela 3-0 mot ett grinigt Mexiko! Deras fans buade och skrek av ilska, detta kunde innebära att Tyskland går vidare istället för dem. Matchen gick mot sitt slut, när ett stort jubel plötsligt bröt ut i publiken. Sydkorea hade helt otippat tagit ledningen mot Tyskland i slutminuterna av deras match med 1-0, och ökade dessutom på till 2-0 innan matchen var över. Detta innebar att både Sverige och Mexiko nu gick vidare i turneringen, så nu jublade spelarna på planen och hela arenan. Sverige vinner sin grupp, med Mexiko på en andra plats. Helt sjukt med tanke på att många nog trodde att Sverige som bäst skulle hamna på en tredje plats bland dessa lag. Världsmästarna Tyskland slutade på en sista plats i gruppen, och detta kändes väldigt bra med tanke på hur osportsligt de hånade Sverige efter deras vinstmål på övertid när de möttes i lördags. Karma säger jag bara…

Mwohahaha! Rätt åt dem, scheisse Deutschland! Nej men så får man inte skriva, förlåt mig. Nein… Nein nein nein! Nej, men som inläggets rubrik lyder så är ju detta helt obegripligt bra genomfört av Sverige. Nu väntar vi med spänning på fortsättningen på tisdag när de ställs mot starka Schweiz, och nu handlar det om att vinna eller försvinna…

Nu nalkas det tacoafton här hemma! Tack för att ni läser och tar del av kulturlivet som här erbjuds. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla otrevliga och stressade resenärer som reser kommunalt. De kör ju nästan över barnen i sin jakt på sparade minuter, jag höll på att bli ”The Hulk” många gånger idag…

Efter en regnig midsommarhelg så är det dags att skriva lite om vad som hänt under helgen. Alla har ju inte dansat runt midsommarstången direkt.

Barnen firade midsommar med Jenny, och har även varit ute och åkt båt med mormor Lena och Magnus. Så det var nog en rolig upplevelse för dem kan jag tänka mig. Själv så tog jag det lugnt och förberedde så mycket jag kunde inför midsommardagens stora match i pågående fotbolls-VM! Detta är låten som gäller då!

Detta är den bästa mästerskapslåten som producerats! Och som tack för de vänliga orden och reklamen för deras låt här på min blogg, så ser jag fram emot all representationsöl från Sungens egna långburkar framöver och att även få sitta i direktsändning på Bandit med Richie Puzz. Precis som låtens titel lyder, ”Fotbalski Katastrofski” av just Sungen & Richie Puzz, så slutade ju inte fotbollsmatchen mellan Tyskland-Sverige så bra…

Men det började helt fantastiskt dock! Jag hörde små rop på hjälp inifrån kylskåpet, det var en av ölburkarna.

– Hjælpe! Jej fryser så og är så in i helvide ensam. Sa ölburken Carlsberg på danska när jag tog ut den ur kylskåpet.

Jag ställde den på köksbänken och funderade en stund, skulle jag öppna ölen redan nu? Helt ensam? Nej, jag bestämde mig för att vänta på mina vänner som skulle komma senare och gav istället ölburken en vän från Finland. Ölglaset Iittala…

– Åh fy fän va du är vackör! Sa ölen och ställde sig närmare det generade Iittala glaset.

– Oh olli hyvää päivis Carlberg, kiitos! Fnittrade Iittala glaset generat tillbaka.

Jag förstod vad som var på gång, men sa åt dem att vänta tills de andra kommer! Sedan gick jag bestämt därifrån till soffan och spelade Frank Sinatra på hög volym. Äntligen tyst. Trodde jag…

Plötsligt hördes det karaktäristiska ljudet från en ölburk som öppnades, och följdes upp av det skummande ljudet av en upphälld kall öl. Det är väl fan att man ska behöva falla för grupptrycket, men så gick det till när dagens första öl inmundigades på eftermiddagen…

Flera timmar innan avspark, runt klockan 16 så rullade en bekant Volvo upp framför huset. Jag hörde på det dova mullrande motorljudet att detta inte var vilka som helst, och mycket riktigt när jag tittar ut genom fönstret så ser jag en bekant kvinna iförd Sverigetröja kliva ur bilen. Sedan kliver både Mogge och Tommy ur bilen, även de iförda svenska gula matchtröjor. Jag vinkar uppspelt från fönstret och sedan kom de in så att vi kunde sätta oss med en varsin kall öl på balkongen. Det var avkopplande och trevligt att sitta där och prata om annat än fotboll, för fotboll är ju vad kvällen skulle handla om senare.

Efter en timme smög en f.d ninja in i lägenheten, även denne med en gul matchtröja på sig. Det var Saltsjöbadens guldgosse, Marcus, som nu gått ända från busshållplatsen och var varm och törstig. Så han slog sig ner på balkongen med en kall öl han med. Mogge verkade ovanligt stöddig denna eftermiddag och drack säkert tre öl där på balkongen, trots hans oskrivna gräns på max en öl för att inte bli full så fort. Han sluddrade inte än i alla fall, och tröjan satt kvar på överkroppen så att detta var något nytt för oss alla. Tommy satt mest stilla för att inte bli så varm tror jag, Marcus med. Nu väntade vi bara på Erik som skulle cykla hit, och plötsligt stod han där i hallen! Han var riktigt snabb, undrar om hans fru Johanna också uppskattar hans snabbhet. Hm, intressant…

Nu när alla var här så smög jag ut i köket för att göra klart middagen. Jag hade förberett hamburgare av högrev och halloumiburgare som bara behövde stekas, så detta skulle gå snabbt och smidigt. Tidigare hade jag fixat ihop en tzatziki, en örtolja, hamburgerdressing och en chilibéarnaise. Det fanns även picklad rödlök och sallad, ja massor av smaskiga tillbehör. Mest för att jag inte vet vad som är gott till Tommys vegetariska halloumiburgare, men vi panerade dem i ströbröd och stekte på dem. Sen fick han kladda på vad han ville så länge han blev nöjd, haha! Det blev bra i alla fall, vi hade en riktig festmåltid där vid bordet med mycket skratt och diskussioner. Precis som vi brukar, det var supertrevligt!

Sedan var det dags för matchen att börja. Sverige mot regerande världsmästarna Tyskland, där en förlust ändå var det mest troliga resultatet om man skulle vara realistisk. Men oavgjort vore ett bra resultat att hoppas på, så nu höll vi tummarna!

Och vilken start det blev, Tyskland lämnade knabbt ifrån sig bollen och skickade det ena skottet efter det andra mot Robin Olsén i det svenska målet. Vi åt chips och fortsatte dricka lite öl, sedan smaskade vi i oss efterrätten Fireball för att lugna nerverna. Då small det till, PANG!

1-0 till Sverige genom en kontring och en vacker chip i mål av Ola Toivonen. Helt overkligt! Vi hoppade av lycka, till och med Mogge som alltid brukar sitta ner efter att ha druckit en fireball. Resultatet stod sig i halvtid och jag var nu tvungen att småfira lite genom att bjuda herrarna på en drink. Moscow Mule, som är en läskande drink som innehåller vodka och i detta fall ginger ale toppat med lime och mynta. Den satt som en fläskläpp, precis som Tysklands kvitteringsmål gjorde direkt i andra halvlek. Tusan också, men det kunde ju fortfarande sluta oavgjort eller med ännu mera flyt en svensk vinst till och med!

Men så blev det tyvärr inte, Tyskland sköt in segermålet med bara 15 sekunder kvar av matchen. Så oerhört tung förlust när de var så nära ett oavgjort resultat, men jäkligt bra kämpat ändå.

Efter matchen cyklade Erik hem i ilska, och Mogge skulle göra ett försök att ta sig hem kommunalt. Har fortfarande inte hört om han kom fram. Marcus och Tommy tog en liten gravöl med mig efter matchen innan de bestämde sig för att gå hem tillsammans. Hem till var för sig då menar jag, men de bor inte så långt ifrån varandra så det är fint när man kan göra varandra sällkap. Tack för en härlig kväll kära vänner!

Nu blickar vi framåt istället och hoppas på en bra sista match på onsdag. Än finns chansen att gå vidare ur gruppspelet, så vi hoppas på det bästa! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla människor som skrivit hatiska och rasistiska kommentar till Jimmy Durmaz efter att denne orsakat frisparken i slutat på matchen som sedan Toni Kroos sköt i mål. Även hans familj har blivit hotade. Låt han och hans familj vara! Skäms på er alla dumskallar, någon måtta på idiotin får det faktiskt vara!

It’s on! I’TS ON LIKE DONKEY KONG! Såhär några dagar senare tänkte jag berätta om hur Sverige nu spelat sin första match i det pågående fotbolls-VM i Ryssland. Men först måste jag ta upp några viktigare saker…

Jag reflekterar lite över titlarna på några utav de serietidningar och barnprogram som som finns att tillgå i dagens samhälle. Det är onekligen några som sticker ut vill jag påstå. Eller vad tycker ni om ”Kapten Stofil – Tidernas bästa bakåtsträvare”, och ”Hank Zipzer – Världens bästa underpresterare”. Haha, jag tycker titlarna är väldigt fyndiga och roliga men att de kanske har en lite negativ klang. Jag kan dessutom inte låta bli att applicera detta på människor i min omgivning, vem är Kapten Stofil och vem är den där fantastiska underpresteraren? Detta gör jag ju inte utåt, bara i mina tankar. Det blir lite roligt för mig själv, och jag har varken läst eller tittat på dessa serier så jag vet inte alls vad de handlar om egentligen. Det kanske är hemska saker, men istället för att ta del av dem så börjar jag oftast fundera vidare på hur man kommer på titlar som dessa. Kanske är det vad de vill att man ska göra, grubbla över dem så att de automatiskt läggs på minnet. Fasen också, då har de ju lyckats! Well played…

Har det kommit någon sommarplåga till låt ännu? Jag kan annars tipsa om en som nu spelas flitigt av barnen hemma. Jag får dock skylla mig själv eftersom det var jag som introducerade låten för dem, och jag tröttnade ganska så snabbt på den. Det är en låt av Sean Banan som heter ”Bananaman”.

Den är inte fullt lika tramsig som hans andra låtar med överdrivet mycket inslag av rumpor och kiss- och bajshumor. Den låter även lite schlager i mina öron, något som förmodligen är anledningen till att jag snabbt tröttnat på den. Men Freja sjöng den för mig igår kväll när jag nattade henne, och kvällen innan det så var det allsång med alla tre barnen när det var sovdags. Så de gillar den onekligen! Undrar om den spelas på radion, har någon annan hört den? I mitt tycke så är det en typsik låt a la sommarplåga, men berätta gärna vilken låt ni annars tycker är årets sommarplåga! Sådant är intressant att få ta del utav.

Ja nu är årets fotbollsfest igång i det skandalomsusade Ryssland, där några nationer faktiskt hotade med att bojkotta VM på grund av all diskriminering som Putin och hans regering utsätter det egna folket för i landet. Men turneringen har nu startat och det blev en fotbollsfest att se fram emot ändå!

Det har varit några matcher av hög klass redan, och fler lär det bli. Sverige premiärspelade mot Sydkorea i måndags och lyckades inte med så mycket denna matchen heller. Men de fick en straff som de förvaltade väl genom ett mål av lagkaptenen Granqvist, 1-0 vilket också blev slutresultatet. Sverige spelar som bekant utan Zlatan numera, men han är ändå i VM och gör reklam för sina sponsorer och bolag. Det kommer gliringar och uttryck från honom som det alltid gör, vilket skapar rubriker i vanlig ordning. Jag önskar att han var i god form, det hade landslaget behövt. Han kunde vara en så kallad ”supersub” när anfallet vacklar och komma in och skapa oreda i motståndarlaget. Funkar inte det så kan han ju alltid förstöra dör alla genom att skalla någon eller dela ut en vass armbåge, det har ju hänt det med…

Men kul att Sverige trots detta ändå vann, nu i helgen väntar regerande världsmästarna Tyskland som oväntat förlorade sin första match mot Mexico. De lär väl göra allt för att köra över Sverige i jakten på sina första poäng, så det kan bli en obehaglig upplevelse med svenska ögon sett. Men om Sverige håller undan och får ett oavgjort resultat, eller helt oväntat går och vinner matchen så har vi ju ett fantastiskt utgångsläge att gå vidare i VM! För att visa vårt stöd och support så har de fina herrarna en gathering hemma hos mig på lördag, där det blir lite god mat och öl (enbart en till Mogge) så att vi är i bra form till matchen börjar på kvällen. Detta ser jag verkligen fram emot! Heja Sverige!

Nu ligger midsommar runt hörnet, och för er som ska ut i skärgården och annat för att fira så hoppas jag att vädret är på er sida. Jag får se vad jag hittar på, kanske hoppar groda hemma eller något. Haha! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER tycker jag att en av mina allra äldsta och finaste vänner, Tommy, ska få denna gången. Jag säger inte att jag är bra på att svara på telefonsamtal och SMS, för jag missar en del och glömmer lätt bort det. Men här har jag mött min överman, att skicka ett SMS som man vill ha svar på är som att hoppas på att en flaskpost ska färdas över Östersjön och blåsa fram till hans dörr mot alla odds. Tommy, var är du?

La-la-li-li-loou… Den blomstertid nu kommer! Vilket väder vi hade på Frejas skolavslutning, solen sken och allt var toppen!

Jenny var ledig och hemma med barnen denna dag så att alla kunde vara med på Frejas skolavslutning, och jag fick smita ifrån jobbet en stund så att jag kunde närvara. Freja verkade inte nervös eller så alls, utan hon stod där framme med alla barnen och sjöng med så glatt. Några vuxna lärare, föräldrar och vaktmästaren satt i orkestern och spelade instrument till barnens sång. Sedan fick hennes klass sätta sig på en stor filt och lyssna på övriga årskurser när de sjöng. Nova och Theo turades om att sitta på mina axlar för att se bra, men tillslut tröttnade de och ville leka i klätterställningen bakom oss istället. Deras grannkompis Frida sjöng lite solo till barnens förtjusning, väldigt modigt. Vi måste fråga henne senare om hon var nervös, men vi har inte träffat henne ännu. Efter all sång och rektorns tacktal så fick barnen återvända till sina klassrum där de skulle få ta farväl av sin lärare inför det kommande sommarlovet. Detta trodde jag att Freja skulle uppleva som känslosamt, men hon verkade inte så tagen. Kanske för att hon ska ha sin förskolelärare i klassrummet bredvid sig i höst sen när hon börjar i första klass, så de kommer ju ses ofta ändå. Nu är det bara en vecka kvar av fritids, sedan börjar barnens sommarlov på riktigt!

Det var studiedag på torsdagen så då var jag ledig, Freja skulle på barnkalas vid lunch så då lekte jag med twinsen under tiden. När vi hämtade Freja från kalaset så hade vi lite tid på oss tills nästa aktivitet startade, så då köpte vi med oss fika och åkte till Siggesta Gård. Där blev det en ovanligt lång lekstund i solskenet, barnen träffade andra barn där som de lekte och hade väldigt roligt tillsammans med.

Sedan gick vi till trollskogen och följde stigen där, då får man lära känna alla trollen och vad deras passioner är ute i skogen. Barnen börjar kunna detta nu efter att ha varit där några gånger, men hade väldigt roligt tillsammans ändå. De kramade varje troll, de är ju stora träfigurer men barnen ville kramas med dem ändå. Och så försökte vi lära oss lite fakta om alla djuren som trollen tog hand om, roligast var när de fick gissa hur många taggar en igelkott har på sin rygg.

– 1000! Ropade Theo.

– Nej 30 stycken! Ropade Freja.

– Men jag tror att ni har fel för dom har bara 10. Kontrade Nova.

Jag kan ju säga att alla hade fel, även jag. Svaret är 6000 taggar, det ni! Nu vet ni det.

Vi fortsatte följa stigen genom trollskogen och kom fram till nappträdet. Där barn som slutar med napp kan lämna sina nappar hängandes på trädet. Här är det lite standardiserat och tradition att barnen måste kolla på alla napparna för att berätta vilka som liknade deras egna när de var små. Det hänger några där med samma färger och motiv som de själva hade och detta berättar de för varandra och för mig, så det tar lite tid att komma vidare till nästa ställe i trollskogen. Men det fick ta sin tid, vi hade ju ingen brådska idag. Och när vi var klara så fikade vi, sedan lekte de en stund till med de andra barnen som kom springandes när vi kom tillbaka. Jag njöt av solens värmande strålar under tiden, riktigt härligt och avkopplande.

Sedan var det dags att åka vidare för att möta Jenny i Gustavsberg. Hon hade ordnat så att Nova skulle få provspela trummor på fritidsgården där. Japp, ni hörde rätt. Trummor! Nova vill lära sig spela trummor, och nu var hon tydligen lite blyg första gången så vi får se om hon vill göra det igen. Hon vill spela trummor hemma säger hon, men jag vet inte hur man ska lösa det. Kanske med elektriska trummor, men de tar ändå plats. De kan man ju även koppla in hörlurar till så bara den som trummar hör när den spelar, och det tror jag att grannarna skulle uppskatta. Jag ska kolla lite om jag kan hitta trumset som man ansluter till vårat Playstation, de är lite mindre och kanske är en bra början för att se vad de tycker om att trumma. Men vi får se, jag behöver ju en trummis till mitt rockband ”Gods of Thunder” så detta kommer nog lösa sig fint!

Spelar man i rockband så kan man ha dessa solbrillor på sig, är dom inte snygga?

Hahaha! Så fula att man nästan måste ha dem, tycker jag. Min eminenta vän a.k.a hemmapappan Marcus tycker nog också att de ser riktigt snabba ut. Men inte lika snabba som Mogges gamla hederliga M3 brillor…

Nova satt och målade naglarna med Jenny i veckan, då kläckte hon ur sig följande.

– Jag är en skånsk person. Sa hon med lite konstig brytning.

Jenny skrattade och frågade vad hon menade. Tydligen så hade en kompis på förskolan försökt prata skånska vid matbordet där och sagt att hon var en skånsk person. Något som Nova snappade upp och tyckte var roligt. Theo som sitter vid samma matbord hade inte reagerat så mycket när jag frågade honom om detta.

– Nej det var bara dom som pratade så. Men jag tycker det lät så konstigt så jag åt bara min mat. Berättade han.

Haha! Ja men jag håller med honom, skånska låter lite konstigt. Roligt att barnen testar och prövar att uttrycka sig lite olika. Freja verkar ju intresserad av olika språk, medan Nova nu då kanske fastnar för dialekter. Hur ska våra middagar låta i framtiden?

Denna veckan är snart över, bara en avkopplande helg kvar nu. Den kommer välbehövligt, det har varit en jobbig vecka med mycket känslor och energitapp för min del. Av anledningar jag inte ska gå in på här, men det känns i alla fall bättre nu. Jag är evigt tacksam över att ha gått den där KBT-kursen förra året, den hjälper verkligen till att inte köra fast när hjärnan går på högvarv och känslorna pendlar upp och ner. Men nu ser jag fram emot att få vara med barnen i helgen, några av dem ville baka frallor till frukost på lördagen. Jag brukar alltid ha källarfranskor i frysen som jag bakar själv, men nu har de tagit slut till deras besvikelse. Så det är en sak vi ska göra tillsammans! Vi ska också försöka träffa deras farmor, som även är min mor, hon har en liten överraskning till barnen såhär efter skolavslutningarna. Blir kul att se vad hon hittat på!

Ikväll ska barnen och jag kolla på filmen ”Coco”, hoppas de gillar den. Jag vet inte så mycket om den, inte mer än att den blivit väldigt hyllad för att vara en Disneyfilm. Så nu gäller det, filmkväll och monsterglass! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Fotbolls-VM som nu startat i Ryssland. Där värdnationen mötte Saudiarabien i premiärmatchen igår och vann med 5-0. Är det någon annan som anar ugglor i mossen här? Det är ett ganska häpnadsväckande resultat i en VM-turnering där världens bästa lag möts och tydligen var matchen bedrövlig att beskåda. Jag såg den inte utan har bara läst och hört andra spekulera i om det kan ha varit en läggmatch eller ej. Tråkigt i så fall, men inte förvånande heller för den delen…

Hur många är nyfikna på den fantastiska recensionen av filmen ”Solo – A Star Wars Story” framförd utav självaste… Ja mig!

Det var intressant att gå på bio själv i fredags, tror aldrig jag har gjort det tidigare. Men jag hade en biocheck som snart skulle gå ut som jag kände mig tvungen att nyttja, och det var ingen större uppoffring om jag ska vara ärlig. Eftersom jag älskar Star Wars! Så jag bokade en plats redan på onsdagen i en nästan helt tom biosalong. Det var fem platser bokade precis i mitten, och då misstänkte jag att det kanske var ett ungdomsgäng som jag kunde uppleva som störande. Så jag bokade några rader längre bak och ett litet steg ut mot kanten. Föreställningen skulle börja klockan 18.00 i Sickla, och det var inte många där då kan jag säga. Så en stor eloge till den som behandlade bokningen av personerna som trots en helt tom rad var tvungna att placera dessa precis bredvid mig på kanten, seriöst? Ja man blir fundersam ibland, som tur var så var detta bara en man och hans son så jag tänkte att detta blir nog bra ändå. Det vart det ju såklart inte…

Nej för de var de enda som pratade högt under filmen om getingar och annat icke filmrelaterat, och som även skrattade när det inte ens var något roligt som hände. Sen har jag aldrig hört någon tugga sina popcorn så högt i hela mitt liv som pojken gjorde, och då har jag ändå bott med Lembit i flera år. Jag ville inte vara ett arsle, så jag bet ihop och sa inget under filmens gång. Men jag var först ut därifrån, det kan jag säga! GAAAAAAHH!!!

Filmen då, jo men den var väl bra…

Innan jag gick på bion så släppte jag av Henke Hängpung i Nacka Forum. Han tiggde skjuts lite oförskämt, han skulle träffa sin donna där och handla kläder till nåt kalas. Jag tänkte att nu när jag ändå var där så kunde jag titta närmare på en kaffekopp som jag är lite sugen på att införskaffa. Så jag sprang runt ett tag utan att hitta rätt butik, men jag hittade en Kaisa! Min arbetskamrat stod i en butik för att fynda typ pyssel och sånt, eller något liknande. Det var en sådan affär i alla fall. Så vi pratade en stund innan hon skickade mig högst upp i Forum, för där skulle butiken jag letade efter finnas. Så jag åkte rulltrappan upp, asfränt! Och när jag kom upp så ser jag en man sitta där och slösurfa på en stol. Det var ju Niklas Strömstedt det gamla popsnöret!

Jag presenterade mig resolut och berättade att jag inte var något större fan, men att jag har planer på att spela in ett album med mitt rockband ”Gods Of Thunder” där jag ju lirar första bas och sjunger med en ängels röst. Han flinade lite med sin guldtand utan att svara mig, så jag förklarade att i Haninge där jag kommer ifrån så är det ohyffsat att visa sitt guld för främlingar. Nu försökte han resa sig och gå därifrån, men jag följde efter. Jag berättade mer om mitt rockband och undrade om han inte var sugen på att producera vår skiva om han lovade att inte göra den så nedstämd som hans egen musik, men Niklas ökade takten och drog ifrån mig. Borta vid det lilla lekrummet var avståndet för stort för mig att hinna ikapp.

– Jag har ändå aldrig gillat din musik! Fett jäkla deppig är vad den är, ditt poprussin! Ropade jag och hämtade andan inför de små barnen som stirrade på mig från lekrummet.

Barnen vet inte om det ännu, men där och då bevittnade de en Jimmy som kan bli Sveriges nästa stora rockexport i framtiden! När jag återhämtat mig så fortsatte jag min jakt efter den där kaffekoppen, men den fanns inte i hela Forum. Så jag gasade iväg i gubbsläden till Sickla för att kolla där innan bion började. Men den där koppen fanns inte där heller, bara en mindre och större modell än den jag sökte. Nu började jag känna mig svag så jag ramlade in på McDonalds och fyllde på lite energi… Jäkla kaffekopp! Att den inte ska finnas någonstans så man får se hur den ser ut i verkligheten, jag vill inte chansa och beställa en på grund av det höga priset. Den kostar runt 150 kronor så är den för liten eller om det är något annat fel på den så kommer jag ju aldrig att använda den. Ibland känns världen så grym, men nu var det dags för det där biobesöket jag skrev om tidigare. Ge mig rymdskepp och lasersvärd nu…

I helgen såg jag på ”Nyhetsmorgon” som vanligt, och då pratade de om näthat och hot mot kvinnor på nätet. Det var Alexandra Pascalidouhdooou (svår stavat efternamn) och en annan kvinna från Amnesty International som berättade lite om vad främst kvinnor får utstå i form av kommentarer och hot på sociala medier. Och för att uppmärksamma detta så har de startat en kampanj där man kan bli en så kallad ”unfluenser” genom att klicka på en länk på Amnestys hemsida. Då skapas en vänlig ”bot” som skickar budskapet vidare till Twitters grundare i hopp om att han ska förändra regelverket kring vad som är tillåtet och ej på Twitter. Så det gjorde jag, två stycken faktiskt! Två botar kommer nu göra vad de kan för att få till en förändring, och förhoppningsvis gör fler detta så det verkligen händer något. För även om jag själv inte stöter på några hot eller liknande på sociala medier så finns det andra som gör det, och jag vill verkligen inte att de eller mina barn ska behöva utsättas för detta när de blir så pass stora och börjar använda sociala medier. Så gör något åt detta du med! Klicka på länken här nedan och skapa din egna snälla bot, vi kan förändra detta tillsammans!

https://www.amnesty.se/unfluencer/

På onsdag är det skolavslutning i skolan för Freja, och därmed är det slut på förskoleklassandet för hennes del. Hon kommer gå på fritids i två veckor till ungefär, sedan börjar sommarlovet. Även för Nova och Theo som då lämnar sin förskola för gott för att börja i förskoleklass på samma skola som Freja efter sommaren. Men mer om detta kommer jag berätta senare när avslutningen är avklarad på onsdag, just nu känns det bara overkligt att tiden gått så fort…

Tack för att ni läser, hoppas ni får en fortsatt fin dag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla involverade som gjorde mitt biobesök till den knäppa upplevelse det nu blev. Speciellt till personen som placerade oss precis bredvid varandra på en i övrigt helt tom rad med stolar. Sedan så var filmen inte riktigt vad jag väntade mig. Inte på något vis dålig, jag gillade skådespelarna och speciellt den lilla ”karamellen” som dök upp i slutet av filmen. Fast jag kan inte hålla förväntningarna nere varje gång jag ska se en ny film i denna franchise, de har varit alldeles för bra tidigare. Så man hoppas ju att Darth Vader ska dyka upp i varje film och bara vara sig själv för en stund, och skapa känslomässigt kaos och välbehag med sin röda laserpinne. Så jag börjar faktiskt oroa mig lite för att Disney nu börjar urvattna hela Star Wars grejen, med tanke på de två senaste filmerna jag nu sett utan någon större ”wow”-känsla efteråt. När jag sprang ut från biosalongen hörde jag personerna bakom mig säga att detta var den bästa Star Wars filmen de sett… AMATÖRER! Hur tänker de då? Jag ville aldrig att det Star Wars skulle bli som Star Trek med en jäkla massa filmer och serier, för då blir det ju tillslut dåligt. Nu verkar det som att det är ytterligare minst sex filmer planerade redan, så blir det inte ordning på detta så kommer jag kräva George Lucas bakom kameran igen så snabbt som möjligt! Men allt kan ändras snabbt, så jag hoppas att nästa film (Episode IX) blir den som verkligen vänder på den nedåtgående trenden. Hoppet är det sista som överger en, may the force be with you…

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode III.

Nu var det ett tag sedan sist, men här kommer i alla fall några nya roliga uttryck från barnens värld som vi får ta del av. Dagens första ord har funnits sedan barnen var små och användes senast för någon dag sedan… Brinnet!

– Vart i skogen var det stora brinnet när du var liten? Kolla nu när det kommer massor utav brinnet när hon sjunger!

Brinnet betyder eld i alla dess former. Som när vi utforskade skogen i Tyresta by, då berättade jag för barnen att det brann i skogen när jag var barn och sedan frågar de varje gång vi är där vart det stora brinnet var någonstans. Nova älskar en konsert med Nightwish som vi har på DVD hemma, och när konserten startar så sprutar det eld till hennes stora förtjusning. Detta vill hon sedan berätta för alla efteråt, att där Tarja ska sjunga kommer det brinnet som hon måste akta sig för så hon inte bränner sig.

Här kommer ett ord som vi inte hör ofta, men när vi väl gjorde det så fnittrade man av glädje inombords. Ordet kom i två utföranden kan man säga, men med samma betydelse… Pickning/pickna!

– Ska vi ha pickning med fika på stranden? Ska du pickna på utflykten?

Ni har nog listat ut vilket ordet är nu va? Picknick! Det varför övrigt en väldans massa olika sätt man kunde stava det ordet på, men jag valde picknick. Här var det mestadels Nova och Theo som valde att uttrycka sig på dessa vis förra sommaren, Freja hade lärt sig säga picknick redan. Under hösten och vintern så hör man inte detta lika ofta av förklarliga själ, det är inte lika inbjudande att sitta ute och fika när det blåser eller nederbörden faller ner. Däremot så återkommer ordet på våren när sommaren närmar sig, och barnen faktiskt börjar öva inomhus på att pickna. Då kan de slänga ut en filt på golvet hemma och äta sin frukost eller ställa fram sin middag där. Och självklart uppmuntrar vi dem att ha pickning, det är ju mysigt och ibland får man faktiskt vara med.

Vi kastar oss på nästa ord, och det är ett ord som kommer tillbaka lite då och då. Jag vet inte varför de väljer att använda det bara ibland, men kanske glömmer de bort vad det egentligen heter. Och ordet är… Gricka!

– Jag vill gricka mjölk! Vad finns det för gricka?

Det kan vara så att mina syskon eller jag själv faktiskt har använt oss av samma uttryck för detta känns bekant, jag känner mig lite osäker. Gricka är samma sak som dricka, och ibland så återkommer ordet trots att de kan säga dricka. Men det låter gulligt och lite roligt när man påminns om hur småbarn pratar, snart är de ju så pass stora att de pratar korrekt hela tiden. Då kommer man nog att sakna alla dessa uttryck.

Dagens sista ord är egentligen ett namn, men det är alldeles för sött för att ignoreras här. Det handlar om en figur i ett barnprogram, en röd bil… Blajs!

– Titta, nu är det Blajs på TV! Är Blajs din favorit?

Den röda bilen i barnprogrammet med samma namn heter Blaze! Men här har Theo satt sin prägel på namnet alldeles själv, men det var faktiskt en tid sedan han slutade säga Blajs nu. Det var inget favoritprogram för barnens del, men deras kusin Svea fullkomligen ÄLSKAR Blaze och det är inte ofta man träffar henne utan att hon bär med sig sin egna lilla Blaze-bil. Barnen har ju uppmärksammat detta att hon gillar Blaze, så kanske kan jag påminna dem lite om hur det brukade låta när de var mindre och Blajs dök upp på Barnkanalen hemma…

Tack för att ni läser och håll utkik efter nya avsnitt av ”Smalltalk” i framtiden. Sköt om er, ha d biff!

DAGENS JERKER går bilisterna i Stockholm. Jag vet inte om de är värre än andra, men ibland får man sig helt klart en funderare i alla fall. Som när jag kom från Haninge i gubbsläden och var på väg ut till Värmdö för att hämta Freja som skulle på kalas, då hade det hänt en olycka i södra länken så det var långa köer ner i tunneln. Det går väldigt långsamt, vi pratar 5 meter per minut kändes det som. Men detta hindrar ju inte trafikanterna från att krocka med varandra i den långsamma bilkön, suck! Jag såg inte när det hände, men reagerade på att en person klev ur bilen och stegade fram till bilen framför med bestämda sandalsteg. Jag blev rasande, vilka puckon! Men jag körde lite snabb KBT där i bilen och högst 10 sekunder senare var jag först att komma på tanken att byta fil och köra förbi olyckan, succé! Jag klarade det, och blev en trendsättare där i trafiken för nu följde de andra bilisterna mitt exempel. Så nu tuffade jag på hela vägen till Orminge där nya köer började ut mot Värmdö, och dessa tog nästan 40 minuter att passera. Ibland önskar jag att jag hade en egen Blajs, så kunde jag bara köra förbi allt och alla. Även över de som förtjänar det, jo då…

Okej nu kör vi! Känner mig tokladdad, och då måste man ju ta vara på energin som uppstår i samband med detta. Så på med träningskläderna och ut och spring nu, glöm inte musiken bara. Den är ju viktigast av allt!

Sådär, nu ligger man på soffan och läget är under kontroll igen. Det blev ingen löprunda, den där energin gick tack och lov över. Jag hann klä av mig och ta fram träningskläderna i alla fall, men när jag var mitt uppe i allt detta så började jag titta på vilka spellistor jag hade till förfogande på mobilen. Jag fick hem min nya mobil ganska nyligen så jag har ju inte hunnit fylla på med bra musik ännu, så blev jag lite besviken på utbudet. Istället multitaskade jag och lirkade på mig shortsen medan jag gick till soffan för att snabbt skapa en spellista med musik att lyssna på när jag skulle springa. Men vad är egentligen roligast, löpning eller musik? För mig är det fasen inte löpning i alla fall, utan istället så var jag ju tvungen att lyssna lite på låtarna jag tänkte lägga till i den nyskapade spellistan ”Flås i nacken”. Och även fast jag hört flera av låtarna säkert hundra gånger så var jag ju tvungen att visualisera mig när jag springer fram till musiken. Det påminner lite om ett sådant där ”montage” som jag tror det kallas. Som i filmerna ”Rocky” när han tränar till pampig musik för att komma i form för att mosa Dolph Lundgren och de andra. Musiken får mig att känna mig lika atletisk som Leonidas när han kämpar sig fram i filmen ”300”, kungen av Sparta i forntida Grekland.

Detta är viktigt för mig! Jag måste se träningen på det viset för att det ens ska vara värt det, och då känns det som att jag är med i en riktigt bra film. Men jag har inget spjut, hm… Theo har ett leksakssvärd jag kan använda! Nu skulle det kanske mer se ut såhär om jag ska vara ärlig…

Nu slutade ju detta bra ändå, jag fick kanske ingen träning men jag har nu en spellista utifall den där överskottsenergin skulle infinna sig igen. Det hoppas jag ju inte att den gör förstås, det är så varmt att springa på sommaren. Så brukar jag tänka, att jag väntar tills vintern kommer. Men då är det så kallt och halt ute, så då flyttar jag fram all typ av motionering till sommaren istället. När det är för varmt för att träna. Ja ni hör själva, det blir aldrig bra detta. Jag är nog helt enkelt inte skapt för att avsätta min dyrbara tid för att hålla på såhär. Jag ska nog lyssna på den där spellistan igen och göra en ny visualisering av när jag ger mig ut på löparäventyr, det tycks nog vara det enda sättet för mig att faktiskt springa om jag inte blir jagad…

Nu kommer ett kort sportinlägg, så Susanne och andra icke sportintresserade kan scrolla förbi detta. Världens bästa ishockeyliga, NHL, har nu en vinnare av Stanley Cup… Washington Capitals! De spelade finalserien mot årets nykomlingar Las Vegas Knights, vilket är en riktigt häftig bragd att som nytt lag ta sig ända till finalen i en av de tuffaste ligorna i hela världen. Och det hade ju varit lite häftigt om de hade vunnit, men nu får vi unna Bäckström:co världens kanske mest åtråvärda pokal istället. Bra kämpat!

Om vi backar tillbaka till nationaldagen igen så tittade barnen och jag på ”nyhetsmorgon” tillsammans, jag tänkte att det kanske skulle diskuteras något där som även barnen var intresserade av. Det var mycket prat om skogsbranden i Sala och många direktreportage därifrån, vilket oroade Freja. Hon undrade vart det brann så jag fick visa på en karta att det var långt borta. Då lugnade hon sig, men tyckte synd om människorna och djuren som bodde där.

Fast nu kom istället ett reportage om vulkanutbrottet i Guatemala.

– Är det där på Hawaii? Frågade hon snabbt.

– Nej det där är en annan vulkan. Svarade jag.

– Är det på Island? Blir det så bara för att det är så kallt där? Frågade hon nu ännu mer oroligt.

Jag förklarade att detta vulkanutbrott inte var på Island, utan i Guatemala. Och fick även förtydliga att Island, trots sitt namn, inte bara består av is som hon verkade tro.

Hon var fortfarande lite orolig, så vi tog fram kartan igen. Då visade jag vart både Hawaii och Guatemala ligger, och att Island som är närmast Sverige av dessa länder ändå är en bit bort. Då kände hon sig bättre för en stund, tills jag råkade berätta om att det finns vulkaner i Italien där hennes moster Maya bor. STORT MISSTAG! Hon stirrade nu med uppspärrade ögon alldeles tyst på mig och jag insåg snabbt mitt misstag, så jag förklarade att Maya var säker och att det finns människor som jobbar med att varna allmänheten om ett vulkanutbrott är på gång. Men det var tydligen inte det som gjorde henne nervös, utan hon blev orolig över att Italien ligger så pass nära Grekland och Rhodos dit barnen ska resa i sommar. Men då tog jag fram kartan ännu än gång, och visade att Rhodos är en bit bort och att ingen vulkan i närheten ska få några utbrott när de reser bort på semestern. Så med kartans hjälp så var läget nu äntligen under kontroll igen.

För att återgå till ”Nyhetsmorgon” igen då, så blev barnen väldigt nyfikna när en reporter skulle besöka kungen och drottningen på slottet, då tystnade leken helt kan jag lova. De satt alldeles tysta och lyssnade och tittade på Carl Gustaf och Silvia, i någon minut. Sedan bytte de ju samtalsämne i programmet och då var det inte alls intressant längre. Istället fortsatte Freja och Nova att rita sina teckningar med svenska flaggan och så skrev de ”nationaldag” på teckningarna. Riktigt tjusigt! Men detta var tydligen inget för Theo, han tyckte tydligen att nationaldagen bäst firas genom att spruta vatten med sin märkliga vattenpistol på sina turtlesfigurer, i soffan…

Efter lunch så tog barnen och jag en promenad till Port73. Det började med att jag tyckte mig höra hög musik när vi var hemma, så då bestämde vi oss för att gå ut och se om det var några festligheter i närheten. Men när vi kom ut så tystnade musiken, precis som om den där festivalen inte ville ha mig där. Vi gick då till Burger King för att köpa mjukglass, och så passade barnen på att leka i deras lekrum där. De tiggde även till sig varsin krona av personalen där att ha på huvudet, som de stolta hade på sig resten av dagen.

– Pappa, jag älskar att gå till Burbi King. Sa Freja sen och kramade om mig.

Haha, Burbi King? Det är ju omöjligt att inte tänka ”Burp” (rapa) när hon säger så. Jag förklarade att det heter Burger King, så nu kanske hon lägger det på minnet. Nova hade det inte mycket lättare dock.

– Pappa, kan vi stanna och äta middag på Burber King? Frågade hon när vi skulle gå hem sen.

Älskade små barn, som ni förgyller allas vår vardag! I nästa blogginlägg kommer ett nytt avsnitt av ”Smalltalk” där vi får ta del av barnens härliga uttryck i ord. Men nu ska jag på bio och se ”Solo – A Star Wars Story”, äntligen… Som jag har längtat! Enligt avslöjande källor vid namn Marcus så är Han Solo och R2D2 förvånande nog syskon, de är i sin tur även kusiner med Robocop och det avslöjas även att Jabba är deras pappa. Det blir nog mycket att ta in, så det ska bli intressant att ta del av just allt detta. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som tiggde skjuts av mig till Nacka Forum idag efter jobbet. Så oförskämt! Men han har blivit lite utav en mjukis på sista tiden, lite som en blöt kartong av wellpapp. Så kanske ligger det fem stora påsar winegums på skrivbordet från honom i en tacksam gest nästa vecka. Jag är ju faktiskt en jäkla fin och omtänksam person…