Varför skulle magen kurra igår? Jag gick som på räls fram till kylskåpet, hit hittar jag utan problem. I kylen låg en bit pizza som jag inte orkade äta upp dagen innan. På era platser… Färdiga… Ät upp pizzan!

Sagt och gjort, jag tuggade i mig pizzabiten. Men magen som först klappade händerna av lycka, började plötsligt bli lite obekväm. Åh nej… Mot toaletten! Där hamnade jag upprepade gånger under kvällen och natten. Jäkla pizza, nästa gång tar jag ett äpple istället…

Så, nu har jag återhämtat mig från dumheten med att intala mig att äta äpple när magen kurrar. Kroppen vred sig av skratt här, den har ju knappt ätit äpple sedan fruktstunderna på lekis. Oj oj, inte chockera kroppen med nyttiga dumheter. Man måste ju smygstarta lite och vänja magen med tanken på äpple. Som äppelcider, det blir en bra början! Det tar vi!
– Jenny! Är du gullig och tar bussen till Systembolaget och köper lite cider åt mig, tack! Hohoo?
Inget svar…

Idag var första mötet med psykologen som ska utreda mig. Hon verkar lugn och snäll, vi kan kalla henne Indy. Hon hade en läkarstuderande med sig som ville sitta med under sessionen. Det var lite nervöst, jag kände mig iakttagen hela tiden när jag fyllde i formulär och svarade på frågor.
När jag började berätta om mitt liv så lyssnade de båda väldigt iakttagande. Hur jag som barn troligen hittades av mina föräldrar i en papperspåse i Brandbergens Centrum, till mina oförklarligt genialiska skolår i Jordbro, och att jag tvingades ut ur hemmet och köpte en pytteliten lägenhet i Brandbergen direkt efter att värnplikten var avklarad. Psykologerna såg tårögda ut. Jag fortsatte sedan berätta om hur min karriär på ICA Brandbergen tog slut och hur jag tog värvning för att kämpa för freden i Kosovo. Hur det var att komma hem till en knäpptyst lägenhet igen efter sju månader, och att jag var tvungen att ha dammsugaren igång första nätterna för att ens kunna somna. Sedan fick jag den där jäkla Eddie som inneboende, helt mot min vilja. Han som var lika hög som en ketchupflaska, sov bakom min tjockis TV, red runt på min katt och plockade ur alla innersulor på mina skor och radade upp dem på dörrmattan i hallen. Den jäkeln…
Psykologerna bröt ihop och grät, jag verkade ha knäckt dem. Då hade jag inte ens hunnit berätta om de senaste tio åren. Stackars psykologer, hoppas de har några att prata med…
Nä jag bara narras, busiga Jimmy! Nej idag gick vi bara snabbt igenom varför jag skickats dit, att reda ut om bröstsmärtorna är stressrelaterade. Hon förklarade att det troligen är orsaken, och berättade hur vi ska gå tillväga framöver. Vi ska börja med 2-3 sessioner, och sedan får vi se om jag behöver mer. Antingen borde jag väl vara friskförklarad då, eller så för de bort mig i en sådan där vit tröja med trassliga ärmar…

Nu när snön vräker ner så passade Freja och jag på att plantera lite frön, och skapade vår alldeles egna EKO-odling. Lite gräslök, morötter, purjolök, chili, gul lök och broccoli. Nu återstår att se hur vi lyckas, jag är särskilt nyfiken på Frejas små krukor. Där hamnade fröerna lite hur som helst och hon försökte mer bygga ”sandslott” med jorden än att plantera. Men bara för det så växer väl hennes planteringar som tusan sen…

Ett stort varmt TACK till alla er som väljer att dela vidare denna blogg på Facebook och Twitter med mera. Underbart! Snart trillar säkerligen ett lukrativt erbjudande in om att börja blogga på heltid, då kommer jag att minnas er lite extra mycket när pengarna börjar rulla in. Fast jag bloggar nästan på heltid redan, det tar ganska lång tid att få ihop ett inlägg redan idag. Tänk vilken tid det måste ta att blogga om vilka kalsonger jag valt för dagen, och var jag dricker dagens viktigaste kopp kaffe. Det kommer bli toppen! Åh vad jag längtar efter mitt första miljonkontrakt, $$$!

Sköt om er och ge inte upp, våren kommer snart. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm… Får nog bli Sune då, kommer inte på någon annan som gjort sig förtjänt av utmärkelsen idag.