Kära läsare! Om ni visste vilken actionpackad helg jag haft, jag känner mig som självaste Arnold Schwarzenegger här just nu. I fredags så nalkades det ju en riktig piratkryssning med de fina herrarna, och 1500 andra resenärer förstås.

Jag tar allt från början så att ni får en inblick i vilket tufft liv jag lever, haha! Vi hade fotografering och personalmöte på jobbet i fredags eftermiddag. Jag fick lite motvilligt ha på mig min vita rock, men såg inte alls lika sexig ut som George Clooney gjorde i ”Cityakuten” när han vann omvärldens hjärtan i sin vita rock på TV. Jag kände mig mer som Batman i en felaktig utstyrsel…

Men efter fotograferingen och personalmötet så rusade jag till bussen för att ta mig till Slussen där den första av de fina herrarna skulle möta upp mig, herr Mogge! Han stod sådär sexigt lutad mot väggen vid tunnelbanestationen som bara han kan, vilken kille. Vi hade nu gott om tid på oss innan vi var tvungna att bege oss till båtterminalen i Värtahamnen, så vi beslutade oss för att knalla in på Eken en snabbis och ta en kall öl. Det gjorde vi, och när ölen tog slut köpte vi en ny. Då kom även den tredje herren i sällskapet för ansluta sig till oss på Eken, herr Tommy! Han hann ta en öl med oss innan vi var tvungna att sakta röra oss mot båtterminalen, där den fjärde och sista herren i sällskapet skulle möta upp oss. Vi hoppade på bussen och nu litade jag helt och hållet på att Mogge skulle visa vägen som han gjort så många gånger förr, vilket han också gjorde. Men det blev lite tokigt, för vi kastade oss av bussen lite i panik där vi trodde att vi skulle kliva av men det blev inte bra. Vi klev istället av i Frihamnen, och fick gå en lång LÅNG promenad till rätt hamn. I början var det uppfriskande, men sedan började jag bli lite arg på Mogge för att han lurat av mig från bussen så långt ifrån båtterminalen. Han räddade dock upp situationen lite genom att bjuda på ett tuggummi längs vägen. Efter att ha vandrat ungefär lika långt som Frodo i ”Sagan Om Ringen” när han och Sam skulle ta med sig ringen genom Midgård till Domedagsberget, så såg vi nu äntligen vår båtterminal. Där satt den sista i sällskapet och avnjöt en kall öl på uteserveringen, herr Marcus! Efter vår långa vandring så var jag törstig, hungrig och kissnödig. Så jag började med ett dramatiskt toalettbesök, där jag måste ha glömt bort hur otroligt stark jag faktiskt är genom att slita loss toalettsitsen när jag skulle lyfta upp locket. Det kan vara den saken jag har mest gemensamt med Arnold, styrkan liksom. Så där stod jag nu med hela toalettsitsen i handen och funderade över mitt nästa drag…

Om vi lägger den lilla incidenten åt sidan för en stund och blickar framåt istället, så bordade vi tillslut vår båt och intog hytten där så himla mycket skulle hända. Till vår förvåning så fann vi märken på ena väggen av vad som såg ut att vara från en kniv. Och på baksidan av hyttdörren fanns ett stort rivmärke, troligen från en Velociraptor. Hur detta skulle ha utspelat sig vet ingen med säkerhet, men min teori är att dinosaurien kände lukten av winegums eller människokött i hytten och kom springandes. Jag generaliserar lite här nu och tänker att det var en finsk man i hytten som var beväpnad med en kniv, kanske var han en byggarbetare eller något. När Velociraptorn stormade in i hytten försökte mannen kasta kniven på dinosaurien men missade och träffade väggen.

– Vänta sig lite här nu lilla ödlan! Sa mannen bestämt med grov finsk brytning.

Han sprang sedan fram och hämtade kniven, sedan klättrade han upp på sin säng igen och kastade kniven i ett nytt försök att träffa den hungriga dinosaurien. Men misslyckades troligen och blev dödad och uppäten. Velociraptorn var nog inte lika smart som de vi fått se i ”Jurassic Park”, för när den inte kunde öppna hyttdörren så klöste den hårt med sin stora klo till tånagel så att det blev en stor repa på dörren. Sedan fick den tålmodigt vänta på att städpersonalen skulle komma nästa dag och då smet den ut igen, den kan mycket väl ströva runt på Åland för tillfället.

Nu får ni ursäkta om jag inte minns exakt allt och i vilken ordning allt hände, jag får skylla på den där jobbiga toalettincidenten tidigare eller något. Men vi installerade oss i hytten och jag tog en snabb dusch innan vi gick upp och satte oss i en av barerna och lyssnade på en trubadur som sjöng låtar av bland annat Orup. Stämningen var på topp och folk sjöng med i sångerna. Det finns numera på film faktiskt, utan att säga för mycket. Tommy skaffade sig snabbt en av många nya vännner att prata med under denna kryssning. Sedan så var det dags för middag och en god buffé intogs, alla åt och drack sig väldigt mätta. Vi rusade sedan vidare till taxfreen för att kolla in utbudet där och köpa lite vatten i förebyggande syfte, och kanske en och annan longdrink. Allt detta tog vi med oss till hytten, där vi nu började jobba på kvällens form. Vi riggade upp en högtalare som skulle spela dundrande bra musik som lätt skulle få oss på partyhumör, men då uppstod det en rolig situation. Högtalaren var placerad vid hyttens fönster, och jag som skulle spela upp musiken från mobilen stod borta vid hyttdörren för att koppla in mobilladdaren. Musiken startades och jag ställde mig bredbent och frågade de andra herrarna:

– Är ljudet bra där borta eller ska jag sänka volymen?

Alla började skratta, som om det skulle vara någon större skillnad från där jag stod två meter bort. Men det jag tänkte var att det kanske lät mycket högre vid fönstret än vad det gjorde borta hos mig. Nu var skadan redan skedd och det blev en hel del skratt och gliringar om detta under resans gång. Det spekulerades även i om vår hytt var så stor att den var uppdelad i två olika tidszoner. Haha, så himla kul vi har det ombord på båten alltså!

Kvällens artist var Robin Bengtsson, men hade vi varit lite coolare så skulle vi ha bokat kryssningen på lördagen istället när Nordman skulle uppträda. Nu fick vi nöja oss med Robin, och han var helt okej ändå. Han spelade några coverlåtar och även sin schlagerdänga som han vann med för något år sedan. Inget för mig, eftersom jag inte uppskattar Melodifestivalen alls. Men övriga låtar var bra, och Robin följdes sedan upp av ett coverband som spelade riktigt bra låtar från 90-talet. Nu var det ganska fullt med folk, och Tommy skaffade sig ytterligare en ny vän att prata med. Ju längre kvällen led desto fullare blev många av resenärerna ombord, och ibland uppstår det missförstånd. Mogge och Tommy agerade flitigt fredsmäklare under kvällen vid flera tillfällen, så Marcus började kalla dem för ”fredsmäklarna från Tyresö”. Lite roligt, men vi klarade oss undan problem. Om man inte räknar med Robin Bengtssons låt ”I cant go on” som fastnat i huvudet på mig, och den är ju inte ens bra. Tillslut fick jag nog och beslutade mig för att göra kväll, jag ställde mig upp och tackade för mig. Precis då blev jag lite full, tajmingen var perfekt så jag började gå till hytten. Klockan var kanske ett på natten, så det var inte jättesent. Men med tanke på att jag gick upp klockan fyra på morgonen på fredagen bara för att det tog sådan tid att ta sig till jobbet kommunalt, så var jag nu riktigt trött.

Det var svårt att hitta till hytten mitt i natten, och det vimlade av folk överallt. Ljudnivån var väldigt hög, så pass hög att jag tappade min gula sydväst till huvudbonad längs vägen. Efter en lång tids letande så blev jag kissnödig och smet in på en toalett. Där satte jag mig och vilade lite en stund. Men när arga människor bankade jättehårt på toalettdörren och svor så var jag tvungen att vakna och leta vidare efter hytten. Jag stannade upp och tittade på ett av bilspelen som fanns i deras spelhall där på båten, man kunde krypa in i det och spela. Men för min del så handlade det ju mer om att krypa in där och sova, det såg lockande ut…

Nej det gick bra att hitta till hytten, och jag kunde till och med öppna dörren utan problem med det där nyckelkortet. Talangfullt! Jag har hört talas om andra som inte klarar av det nämligen *HOST HOST* Tommy…

I hytten borstade jag tänderna och tog en bra säng som jag då ansåg var väldigt strategisk för att inte bli väckt av de andra herrarna när de kom hem på natten. Men det hade jag inget för, runt klockan halv fyra på natten öppnades dörren beslutsamt.

– Är han vaken! Ropade Tommy viskande.

Självklart vaknade jag, de tre ninjorna smög ju inte direkt in genom dörren även om de själva trodde det. Lampor tändes och halvnakna karlar fanns överallt i hytten. Jag passade på att ta en kisspaus mitt i natten när de ändå väckte mig, och tydligen så hävdade jag att jag inte sov alls när de kom in enligt deras utsago dagen efter. Jag skulle ha sagt något i stil med att jag legat vaken för att höra att de kom tillbaka till hytten ordentligt, vilket inte stämde alls.

Nästa morgon vaknade jag av att den där Silja Line appen började pipa, troligen avgick båten nu från Åbo tillbaka mot Stockholm igen. Men jag var ändå så pass skärpt att jag noterade att vi nu befann oss i en annan tidszon och skulle missa större delen av frukosten om vi inte vaknade. Jag väckte alla och tackade ödmjukast för deras smygande entré in i hytten under natten som gjorde att jag fick lite svårt att somna om igen. Men sedan gick vi upp till frukostbuffén och avnjöt en lång frukost i lugn och ro. Det var en riktigt fin stund för oss alla, att sitta där och äta utan att bli avbruten. Något vi som småbarnsföräldrar inte får uppleva så ofta. Sedan försökte vi kicka igång oss igen med lite longdrinks, men det gick sådär. Efter en stund ute på däck så sa Tommy det vi alla egentligen vill göra.

– Jag skulle vilja gå och vila en timme bara. Sa han och ställde sig upp.

Vi andra låtsades följa med av medlidande för att ta hand om Tommy, men vi var nog i själva verket minst lika trötta. Vi lyssnade på musik en stund sedan sov alla. Ännu en gång var det jag som vaknade först, och blev lite uttråkad av att ingen annan var vaken och kunde leka med mig. Så jag bytte musik lite smidigt och höjde ljudvolymen en aning bara när låten ”Jag är en liten bajskorv” spelades ur högtalaren. Den första som reagerade var Marcus, men han är ju också gubben i sällskapet. Vi skrattade lite tyst och höjde volymen ytterligare ett snäpp, bajskorven fortsatte sjunga och låten gick nu på repeat tills Mogge började blinka lite med ögonen. Sedan formade hans ögonbryn en förvånad blick medan han lyssnade in vad det var för en låt vi lyssnade på, och nu höjde vi volymen lite till. Bara en kvar att väcka nu, och efter en kort stund så hördes ett skratt från överslafen i hytten. Haha, nu var även Tommy vaken igen och alla hade vilat färdigt. Man blir hungrig av att åka på kryssning, så nu gick alla upp för att äta lunch. Det blev en god hamburgertallrik för oss alla, fast Tommy är ju vegeterian så jag tror han åt en pressad gräsboll eller något liknande som låg gömd i hans hamburgerbröd. Men det var gott och nu var alla lite piggare igen!

Vi gjorde ett sista tappert försök att vara ungdomliga och dricka mer öl, men det gick väldigt segt för oss alla. Vi satt i en av barerna och lyssnade på gårdagens coverband när de uppträde, och hade turen att få ta del av en dansshow där när de klev av scénen. Det var en grupp som heter ”Dance Factory” som sjöng och dansade, det påminde lite om när man är på Wallmans salonger ungefär. Den typen av show, fast till en lite tröttare publik.

De sista timmarna innan vi kom tillbaka till Stockholm spenderade vi senare ute på däck i solen där vi tittade på alla hus längs skärgårdens inlopp. Och när vi var i hamn så började den långa vandringen till tunnelbanan, där man omedvetet gick och nynnade på ”I cant go on” större delen av vägen. Mogge noterade detta och blev lite upprörd när det smittade av sig på honom så att även han gick och sjöng på låten. Vid Slussen tog vi farväl av Mogge, sedan kom vi till Gullmarsplan där Marcus och Tommy fortsatte vidare hem med buss. Tack kära underbara vänner för en fantastisk kryssning! Jag lyckades i vanlig ordning missa min buss i Farsta C så ännu en gång fick jag ta en taxi hem sista biten, jag orkade verkligen inte vänta på nästa buss som skulle komma efter 25 minuter. Kissnödig var jag också, igen…

På söndagen tog jag det extremt lugnt hemma hela förmiddagen, men sedan nalkades det fotboll på Tele2 arena där Djurgården skulle möta Brommapojkarna. Fraggeln och jag möttes upp men blev båda besvikna över att Brommapojkarna vann den matchen, en överlag tråkig match faktiskt. Jag vet inte hur det är med inställningen hos spelarna i Djurgården för tillfället. Man trodde ju att de skulle vara pigga efter derbyvinsten mot Hammarby senast, men tydligen inte. Nu är inte Hammarby mycket att hurra för enligt mitt tycke ändå, men man vill ju ändå att laget ska rycka upp sig lite nu i slutet av säsongen och avsluta den på ett bra sätt. Men det återstår att se…

Tack för att ni läser, sköt om er där ute! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till spelarna i Brommapojkarna. Varför måste de spela bra mot just mitt favoritlag? Och jag som så sällan går och tittar på matcherna, tycker att det var ett högst olämpligt slutresultat. Känns så himla onödigt på något vis…

Fire! Boll! ELD!!! Detta är ett viktigt meddelande till allmänheten och militära stormakter! Jag ska åka båt, ja det ska jag ja!

Snart är det dags att ge sig av på kryssningen med några av de fina herrarna, på fredag är det dags. Erik ska på nån balettföreställning eller nåt och kunde tyvärr inte följa med, vilket var synd men han får haka på en annan gång. Vi ska dricka Fireball på kryssningen, det är typ det enda jag vet om att vi med stor säkerhet ska göra! Tiden dit känns oändligt lång just nu, men snart lättar vi ankare och styr vår färd mot grannlandet Finland. Eller vart var det vi skulle åka nu igen…?

Det som gör mig lite ängslig inför kryssningen är att jag ska åka kommunalt till jobbet på fredag, men jag har ingen aning om hur. Jag kikade på SL:s app och kollade i reseplaneraren, men det fanns inga enkla alternativ för mig. Utan det ska bytas tåg eller bussar längs vägen. Jag vägrar! Men jag ska rådfråga lite personer på jobbet som jag vet brukar åka kommunalt till jobbet, kanske har någon av dem en bra lösning på hur jag ska göra. Jag kanske får ta en taxi istället helt enkelt… Eller… Jag kanske stannar hemma…

Nova var överlycklig i måndags när jag hämtade barnen på skolan! Hon hade tappat sin första lösa tand, och den bredvid lossnade den med som en bonus trots att den inte var riktigt lika lös. Så två tänder lossnade på en och samma dag! Tyvärr så tappade hon bort den ena tanden, men för att inte göra henne eller tandfén besvikna så skrev vi en lapp som förklarade allt som hänt och placerade lappen under glaset med tanden. Förhoppningsvis så skulle tandfén ha förståelse för vad som hänt och lämna en peng för båda tänderna ändå.

Klockan halv fyra på morgonen, eller mitt i natten som jag vill kalla det, så kom Nova till mig när jag låg och sov.

– Pappa, jag vill titta i glaset. Sa hon högt så att jag ryckte till.

– Men Nova, det är mitt i natten ju… Vi kan titta imorgon när vi ska gå upp, lägg dig här hos mig så sover vi en stund till. Sa jag och Nova bäddade ner sig bredvid mig.

Hon somnade om igen och jag likaså, men bara i ytterligare en halvtimme ungefär.

– Pappa… Jag vill verkligen titta i glaset om tandfén varit här nu. Viskade hon till mig.

Så vi gick upp och hon sprang fram till glaset och såg en tjugolapp liggandes där i glaset. Nu sken hon upp starkare än morgonsolen, och höll med stort tandlöst leende upp fyndet framför mig. Hon blev så glad, och vi kunde nu lägga oss igen. Hon somnade om, men inte jag. Så typiskt! Fast det var snart dags att gå upp och göra sig redo för dagen ändå så det gjorde inte så mycket.

Men detta var andra gången hon väcker mig mitt i natten denna veckan! För någon dag sedan så kom hon också fram till mig mitt i natten när jag låg och sov.

– Pappa jag är hungrig! Sa hon då högt och tittade med trötta ögon på mig.

Jag tittade på klockan som då var tjugo över fyra på morgonen, men lyckades även då få henne att somna om igen. Undrar vad som får henne att vakna den tiden, det kanske börjar bli ljust ute vid den tiden eller något. Jag vet inte, jag är ju dödstrött då. Men nu hoppas jag att hon sover gott om nätterna och inte väcker mig eller någon annan på ett tag. Jag vill sova, ja faktiskt.

När man nu närmar sig en högre ålder så verkar kroppen vilja upplysa mig om detta. Jag vaknade en morgon av att jag låg väldigt konstigt på min högra arm, den fick väl ingen blodtillförsel och kändes bortdomnad. Nu snart en vecka senare så har jag fortfarande ont i axeln och armen, varför måste det vara så? Jag är ju en ung och snärtig man i mina bästa år, inte sant? Detta är lite påfrestande kan jag tycka, och ser fram emot att bli bra igen. En tanke som slog mig var att min kropp på något sätt misstagit mig för min ålder, och vill sabotera sig. Jo för hör här, kanske trodde min kropp att jag skulle fylla 40 år nu i veckan. Och så lossnade axeln lite i ett försök att ramla av helt enkelt, men på något vis så påmindes min kropp om att jag inte fyller 40 förrän nästa år. Så då beslöt sig axeln för att bara hänga kvar där, lite slappt och smärtsamt. Så nu får jag acceptera att det ska vara såhär tills nästa år, då kanske den faller av på riktigt… Men tänk om jag behöver kasta något eller svinga armen på kryssningen, hur ska det gå då? *Swing* – Aaaaaj! Tur att Tommy följer med på kryssningen, han är lite utav en swinger kan man säga om det skulle behövas. Eller nåt, haha!

Är det någon av er som minns boken ”Tusen och en natt”, inte TV-programmet vill jag vara extra tydlig med! Jag köpte den boken med alla dessa fantastiska sagor om exempelvis Aladdin, Ali Baba och de fyrtio rövarna, med flera. Och började läsa ur denna bok för barnen på kvällarna när de ska sova, de är väldigt uppspelta och fascinerade av sagorna. Men somnar ändå ovanligt fort när jag läser för dem, de hinner ju inte ens höra klart sagan. Och det är inte så att de är jättelånga, det tar kanske en kvart att läsa en saga men ändå snarkar Nova och Theo innan sagan är slut. Jag måste vara världens tråkigaste person att lyssna på när jag läser eller något, så typiskt! Men Freja, hon håller sig vaken och tycker sagorna varit väldigt spännande. Jag tror att hon tycker om sagorna för att de är lite spännande och inte lika barnsliga som många andra barnböcker. Och när vi åker till skolan på morgnarna så sitter hon och berättar hur sagan slutade för Nova och Theo, så roligt att höra hur hon upplever sagorna. Gulliga barn! Nu ska de vara hos sin mor en vecka, och jag längtar redan efter att få träffa dem igen.

Kanske att jag slutar här för idag, finns inte så mycket annat att skriva om just nu. Jag vill poängtera att min axel gör extra ont idag, så vill ni skicka styrkekramar och godis till mig så går det alldeles utmärkt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till våra politiker, igen! Det var ju val i söndags, och det resulterade inte i någon majoritet för något av blocken så nu sitter alla och kastar sand på varandra i riksdagens sandlåda. De vill inte prata med varandra förutom sina egna ”allierade” och skämmer ut sig för svenska folket enligt min mening. Undrar hur lång tid det skulle ta för mig att starta och etablera ett parti som kan rädda Sverige från dessa veliga politiker, vi behöver en vuxen i rummet sa Ulf Kristersson innan valet. Men det verkar inte finnas några vuxna politiker tyvärr…

Oj oj, vilken helg detta blev! Med kalas och aktiviteter som fick helgen att bara blåsa förbi som en höstvind.

Barnen vill ju gärna äta tacos, helst varje gång de är hos mig. Så i fredags så blev det taco- och filmkväll till allas förtjusning. Jag tog mig vatten över huvudet igen när det gällde val av tacosåsen. Jag stod i valet och kvalet i butiken, om jag skulle köpa en vanlig mild tacosås eller om jag skulle köpa den ekologiska som bara fanns i smakstyrkan medium. Det kändes ju bäst att välja den ekologiska, och det är inte för barnens skull som jag väljer den milda varianten. Nej nej, det är jag som är den klena i familjen när det kommer till stark mat. Och barnen reagerade inte alls över den nya styrkan på tacosåsen när vi åt middag, jag själv fick mikroskopiska små svettpärlor i pannan men klarade ändå av att äta den om jag tog lite extra mycket gräddfil på tacon. Så det gick ju bra att tugga och svälja den goda maten, men…

Maten ska ju ut också. Det tar ju nästan ett dygn för maten att vandra genom kroppen, normalt sett alltså. Men min verkmästare där nere, i min mage påskyndade processen kan vi väl kalla det för. Minst sagt! För när vi ätit klart och skulle ha vårt filmmys tillsammans i soffan, då tryckte han på den stora röda knappen där nere i magen. Den självgode jäkeln… Hur är er relation med era verkmästare i era magar där ute? Min relation till min verkmästare i magen är numera ganska så rejält ”frostig” kan jag lova! Jag hann ju bara starta filmen som barnen valt innan larmet började ringa i magen, och han tycks ha fått fart på de flesta där inne för här handlade det inte om att reflexmässigt kräkas upp någon mat. Nix! Utan nu jobbade de alla tillsammans mot gemensamma mål, eller målet ska jag väl säga. För nu tryckte det plötsligt på utav bara helsike!

– Pappa måste på toa! Sa jag högt och bestämt när jag rakryggat rusade in på toaletten så att det inte skulle ske några efterföljande frågor eller missförstånd.

Jag hade inte tid med det nu, och hann fram i tid innan det ofrånkomliga hände. Tarmarna knådade på ordentligt i takt till verkmästaren skrikande där inne i magen…

– Hej och hå! Tryck på! Hej och hå! Tryck på! Push! PUSH!!! Ropade den jäkeln.

Och det tryckte på. Jag vill inte gå in på detaljerna kring denna upplevelsen utan misstänker att ni någon gång själva råkat ut för denna typ av olägenheter med magen. Speciellt du Jocke måste ju känna igen detta, du som rökte ut din verkmästare redan som barn med dina otäcka gaser. Han har ingen tarmflora kära läsare, den försvann när han gick i lågstadiet enligt mina beräkningar. Han har istället en sorts jäsande svampflora till kompost där i magen som producerar enorma gasbildningar som förmultnar och fräser bort allt som luktar gott här i Sverige. Även visa vägmarkeringar har tagit stryk av detta, det kanske ni har sett ibland när ni är ute och åker bil där de vita linjerna är som bortblåsta. Det är hans fel alltihop! Mitt defekta och snudd på obefintliga luktsinne är ett av hans verk, när han trummade på där i tarmkanalerna under tiden vi jobbade ihop. Helst i trånga utrymmen som i bilen, då small det alltsom oftast märkligt nog…

Men har du eller någon annan något tips mot detta? Varför klarar inte min kropp av en så enkel sak som mediumstyrkan på en tacosås? Nu brann det ju inte i munnen, och inte svällde tungan upp heller. Det smakade ju ganska gott enligt mitt tycke. Men tydligen så var vi inte helt överens, verkmästaren och jag. För det tog ju inte ens en halvtimme innan larmet ringde i magen, och hur sugen var man på något gott fredagsmys efter denna upplevelsen tror ni? Jag var ju alldeles andfådd när jag kom tillbaka, och tom på energi. Barnen var så inne i sin film att de inte noterade mig så mycket. Vilket kändes lite skönt just då, för annars kan det komma så många frågor på en gång. Var har du varit? Vad har du gjort? Jag måste leta upp klippet på Magnus Härenstam när han spelar ”Verkmästaren i magen”, kanske kan jag snappa upp några trix där…

Om vi lämnar fredagens osämja mellan mig och magen och istället fokuserar på lördagen, då hade vi kalas hemma! Vi samlades för att fira mig lite i förskott, men hade även en överraskningsfest för min systerdotter Elvira som fyllde år i veckan. Linda och morsan var hemma hos mig under fredagen och pyntade och fixade medan jag var på jobbet. Så när barnen och jag kom hem i fredags så var det förberett och klart för festen som skulle gå av stapeln där på lördagen. Så när Elvira dök upp på lördagen så stod vi beredda, och hoppade fram och överraskade henne med skönsång och hyllningar! Hon såg faktiskt överraskad ut och var nog inte beredd på detta. Kul! Sedan fikade vi massor som vi brukar och barnen busade friskt hela eftermiddagen. Så ett stort GRATTIS för Elvira! Och även ett litet grattis i förskott till mig!

När vi åkte hem från kören i torsdags så hände något i trafiken. Ingen mobilkran, den rackaren skulle bara våga visa sig igen. Nej vi hamnade i lite bilköer i Södra Länken, och skulle svänga av höger mot Nynäshamn inne i tunneln. Men det gick väldigt långsamt, och lastbilen framför oss lyckades även blockera en stackare som kom från höger och ville köra vidare fram i tunneln.

– Men vad gör egentligen den där lastbilen pappa? Fråga Freja förbryllat.

– Ja du, jag vet inte riktigt. Svarade jag.

Den stod som sagt väldigt snett och konstigt framför oss, men då stannade vi till en stund så att den instängda bilen kunde byta plats med oss istället. Men då ändrade sig plötsligt lastbilen, och började svänga ut till vänster igen in framför den andra bilen igen. Ett väldigt märkligt agerande i trafiken kan jag tycka, men jag var heller inte ensam om att tycka det.

– Men herregud! Den där som kör lastbilen borde ta ett bättre körkort. Sa Freja irriterat och lät verkligen upprörd över hur lastbilen uppförde sig i trafiken.

Det fick mig att fundera, tänk om det skulle vara så att körkortet är indelat i olika nivåer. Så att om du ska köra i rusningstrafiken så måste du exempelvis ha högsta behörighet eller nivån på ditt körkort, så att alla vet vad som gäller då och kan se till att det blir en smidigare trafik. Och de som inte klarar av detta får heller inte köra just då. Lysande Freja, du är helt briljant!

I söndags var det sång i kyrkan för barnen, och jag brann inte upp denna gången heller när jag gick in genom dörren till kyrkan. Mitt uppförande måste varit exemplariskt den sista tiden helt enkelt, eller så var det på grund av att jag tänkte på en fraggel som dolde mitt annars onda sinne. Smart! Jag tror mitt dagliga lyssnande på Ghost har gått obemärkt förbi, vilken tur för mig.

Barnen sjöng fint som vanligt, och idag sjöng de en låt från filmen ”Viana” som de kunde utantill. Vi har ju säkert sett den filmen över tvåhundra gånger så konstigt vore det annars. Sedan väntade jag på att prästen skulle förklara händelserna med mobilkranen tidigare i veckan. Men det togs inte upp en endaste gång under den där långa gudstjänsten, dags att skriva ett argt mail till Gud…

Efter att de sjungit färdigt så skulle vi snabbt förbi mitt jobb. Det blandades lite tvål under helgen och jag skulle bara in och kontrollmäta att den blivit bra, sedan kunde vi åka vidare. På eftermiddagen skulle Nova och Theo spela fotbollsmatch mot ett lag från Älta ute i Hemmesta. Det var deras första match, och de verkade lite spända inför detta. Det var så många barn som anmält sig till matchen att de fick delas in i flera lag, tyvärr hamnade de inte i samma. Men vi hejade på och såg dem kämpa, men motståndarna var duktiga och vann båda matcherna. Nästa år får de ta revansch, en kul upplevelse blev det ju i alla fall!

Jag behöver vila nu, så det så. Glöm inte bort att rösta idag! Det är en viktig sak och en demokratisk rättighet som inte alla har runtom i världen, använd den rättigheten och gör din röst hörd. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den skyldige. Har ni sett de där marshmallow liknande godisbilarna man kan köpa i matbutikerna? ”Grillbilar” tror jag de heter, och är som stora mjuka marshmallows. Jättegoda! Men när jag vaknade upp på morgonen så kände jag mig konstig i ansiktet, det var liksom alldeles stelt på ena kinden. Det var en sådan där marshmallowbil som ”någon” hade råkat ”tappa” i min säng. Så den hade ju såklart smält när den legat tryckt mot mitt ansikte under natten, och sedan torkat fast på min hud. Det var utsmetat över kinden, i skägget och även inuti och bakom örat! Det blev en onödigt jobbig sanering på morgonen som jag inte hade med i min tidsplanering. Men även om jag inte vet vem den skyldiga är så har jag en misstänkt. Tre små misstänkta till och med…

Idag började vardagen på riktigt känns det som. Matsäckar ska med till skolan och även barnens kör började denna veckan.

Man blir lite som Skalman i Bamse, med hans klocka som ringer hela tiden. Det är rätt skönt ändå, kan jag tycka. För även om det är mycket som händer och tider som ska passas, så börjar rutinerna komma tillbaka och sätta sig igen. Det går märkligt nog smidigare då, även om det är mer att göra.

Jag har varit helt slut sedan helgens bravader, hur gubbigt är inte det? Mina vänner och jag var ju på en konsert på Gröna Lund i fredags, och sedan firade vi i släkten Kent som fyllde jämnt på lördagen. På söndagen var jag som en nyvaken björn som klev upp ur sin vintersömn, alldeles slö och oskärpt. Så det blev bara enklare sysslor den dagen, med bullbak och tvättande. Men nu, flera dagar senare så är jag fortfarande trött! Natten till idag sov jag så tungt på natten, att min ena arm kom i kläm under min kärleksfulla vikingakropp. Den var helt död när jag vaknade på morgonen, den bara hängde där och ville inte samarbete alls. Och resten av dagen har den varit otroligt olämplig där axeln har varit öm och armbågen får strålande impulser att rycka till. Den tajmade det inte så bra, för när jag skulle dricka ur min kaffekopp så kom ett sådant ryck. Jag höll på att kasta upp allt kaffe i taket, så himla onödigt! Detta ska jag ta upp på kroppsmötet med mig själv senare ikväll, här finns definitivt utrymme för förbättring…

Jag vill även lyfta fram en underbar person som nu gått ur tiden efter en tids sjukdom. Eva, som jag fick äran att träffa ofta när jag var yngre. De bodde i Solna där man hejar på AIK, men hade även ett landställe ute i Österhaninge där min gammelmormor och gammelmorfar bodde. Så där spenderade man ofta somrarna som barn, speciellt om man ”bodde” med mormor och morfar några dagar. Då fikade vi och hade trevligt där ute tillsammans, men vi träffades även på födelsedagar och liknande. Jag minns att min livs första båtkryssning som barn var med min mor, Eva och hennes dotter Kerstin a.k.a Tesse. De var båda väldigt härliga människor som dragit med mig på biofilmer och andra roliga upplevelser! Roliga och rappa i käften som man säger, riktigt häftiga kvinnor. Nu var det många år sedan vi träffades senast, men jag blev ändå väldigt ledsen när jag fick beskedet att hon nu lämnat oss. Tankarna går nu speciellt till Tesse där uppe i norrland, vila i frid kära Eva.

Jag var lite stressad igår när jag skulle hämta barnen på skolan. Inte för att jag var försenad, utan bara för att jag längtade så mycket efter de små liven. Så då tänkte jag, att jag tar motorvägen dit så det går undan! Och det märkliga i valet jag gjorde, det var att nu satt Gud där uppe igen och behövde roa sig och sina änglar lite. Så precis när jag svängt höger på vägen som skulle ta mig till motorvägen så hände det något magiskt. Från ingenstans kom plötsligt en stor kranbil, eller mobilkran som de nog heter, från en liten väg och svängde in framför oss bilister. Det är ju onekligen något med mig och dessa mobilkranar, eller blir ni andra också drabbade av att de långsamt kör ut framför er och sniglar sig fram på vägarna? Jag kan tänka mig att Gud och änglarna låg dubbelvikta av skratt där uppe i himmelriket när de såg mina uppgivna grimaser där i bilen när jag insåg mitt dåliga vägval. Men jag försökte intala mig själv att den förmodligen inte skulle köra samma väg som mig och ge sig ut på motorvägen. Det kan den väl ändå inte göra, den kör ju i typ 50km/h så det skulle ju ställa till det för mig och alla andra bilister där. Men det skulle den. Så himla typiskt…

Nu vill jag inte skriva mer. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till antingen föraren av den där mobilkranen, eller Gud själv. För jag vet inte om Gud och änglarna hade en riktig skrattfest där uppe igår åt incidenten med mobilkranen, och ville ha en favorit i repris. Eller så försöker den där kranbilsföraren imponera på mig på något vis, utan att lyckas då vill jag tillägga. För när jag lämnat barnen på skolan denna morgon och laddade för att gasa på ut på motorvägen, vad händer då tror ni? Det blev plötsligt ett tvärstopp bland bilarna längre fram, och när jag försöker urskilja vad som hänt så ser jag en ful gul skepnad längst där framme… Honk! Honk! Jo men där rullade den där jäkla mobilkranen ut framför oss igen, rakt ut på motorvägen. Och tror ni inte att den jäkeln skulle köra framför mig hela vägen fram till jobbet också, förbaskat! Jag hade verkligen inte tid med detta, och om det nu är Guds verk att det blir såhär som det blir för mig så ska jag ta ett snack med Gud i kyrkan på söndag. För då ska jag dit med barnen när de ska sjunga, och då vill jag inte ha en predikan från prästen utan jag vill ha svar!

Vilken helg det har varit, så himla mycket att fira och glädjas åt. Så låt oss börja med den regniga konserten på Gröna Lund i fredags!

I fredags så mötte jag upp Mogge och Marcus efter jobbet, vi sammanstrålade vid Slussen och åkte sedan gemensamt med färjan över till Gröna Lund. Man kan inte annat än älska samtalsämnena vi har numera, så vuxna vi blivit. Det diskuteras barns olika faser i livet, blöjbyten och varför man bara vill sova emellanåt. Som förälder verkan man nämligen alltid vara trött när man vaknar på morgonen, men vissa dagar har man mer energi än andra. Men ikväll skulle vi hålla oss vakna och kolla på Europe när de skulle lira sitt gig på grönan, och att träffas såhär är alltid en minnesvärd upplevelse!

När vi kom in så tog vi skydd från regnet i en av barerna, härifrån kunde man se scenen genom baren och samtidigt dricka öl. Jag vill bara förklara en sak, vi gillar öl. Mycket! Efter ett tag så anslöt även Tommy och Jossan till festligheterna, och vet ni… De drack öl de med! Kort därefter anslöt även Tina, och vi bjöd snabbt in henne i ”matchen” där under det stora trädet där vi tog skydd från regnet. Jag noterade att hon varit snäll mot sin sambo som tagit med sig regnkläder, så Marcus såg ovanligt nöjd ut efter hennes ankomst. Men det kanske berodde på henne och inte regnkläderna, hon är ju faktiskt en trevlig kvinna och jag vet ju att han gillar henne väldigt mycket. Det var lite mysigt att stå där under det stora trädet som skyddade oss från att bli blöta där i baren, men ibland kunde en enorm vattendroppe slinka igenom lövverket och majestätiskt dyka ner i plastmuggen med ett högt plums.

– Oh nooo! Nu blev det ju lättöl! Tänkte man tyst men plågsamt för sig själv och köpte snabbt en ny öl.

Marcus har en bror, Jonas, han kom också förbi med sitt skägg. Det var jättestort! Han gömde även två damer i skägget som plötsligt kunde titta fram i våra konversationer ibland. Sådant skägg skulle man haft i sin ungdom! Konserten var riktigt kul i alla fall, även om vi glömde bort att titta hela tiden eftersom det var så roligt att prata och dricka öl. Men konserten var bra, vi hörde alla de bra låtarna som man ville höra. Märkligt nog så minns jag inte om Mogge sjöng med när de spelade Carrie, och det är ju ingen idé att fråga honom för det minns han säkert inte själv. Efter konserten så var det jättelång kö till djurgårdsfärjan, så vi tittade oss omkring för att hitta en nödlösning. Där fanns en bar! Jorå satt vi stegade fram dit, och det visade sig att Jonas skägg och vakten kände varandra så vi fick komma in fortare än kvickt. Jag gillar sånt, när vakterna är medmänskliga. Han såg hur törstiga vi var och hur varm Tommy höll på att bli, så vi blev glada över att snabbt på komma in och beställa mera öl. Medan Mogge fokuserade på att stå upprätt och se nykter ut så pratade jag politik med Tina en stund. Och även fast vi tycker olika så var det ett givande samtal, det tackar jag för. När Mogges öl var slut så tackade vi för oss och sen åkte vi hem. Vuxet av oss att komma hem i god tid tycker jag, på en fredag och allt. Och det bästa av allt är att vi snart ska ses igen, när vi om två veckor ska åka på kryssning. Wohoo!

På lördagen så var det kalasdags, vi åkte hem till min mor för att fira hennes Kent som fyller 60år! Vi passade även på att fira två andra födelsedagsbarn när vi ändå var i farten, Mike och Sussie. Så det blev trippelt firande kan man säga! Och där fanns även min moster Susanne och hennes man Lasse också, jättekul att få träffas så snart igen. De var ju på besök från Norrland här i somras, och nu var de redan tillbaka igen. Det blev ett roligt kalas med mycket gofika och skratt. Till middag grillades det vildsvin, kotletter och korv. Jag kände mig som Obelix vid matbordet, allt var ju så gott! Jag blev även lite bästis med min brorsdotter Svea för första gången på riktigt, vi hoppade studsmatta och hade springtävling på gräsmattan.

– Svea vann! Ropade hon hela tiden, även fast jag inte riktigt höll med henne.

Jag blev helt slut efter alla dessa aktiviteter och åkte hem tidigt på kvällen. Vilken fest! Ett stort GRATTIS till alla er som fyllde år! Men att festa två dagar på raken var tuffare än jag trodde, är jag verkligen så gammal nu…?

Igår var det Stockholmsderby mellan Hammarby och Djurgården i fotboll, något jag inte riktigt sett fram emot på grund av den dåliga form som Djurgården befinner sig i just nu. Men de brukar ju inte vinna derbyn så egentligen var jag redan inställd på det värsta, tråkigt nog. Men de överraskade med ett nytt spelsystem denna dag, så det var spännande att se vad det skulle ge för resultat.

Mål! Jaaaaaa! Djurgården tog ledningen med 1-0, som sedan blev 2-0 till och med! Jag var euforisk, detta kändes ju helt overkligt. Men sedan kom en reducering från de där grönklädda pajasfigurerna, och så blev det jobbigt spännande direkt. Men jag behövde inte oroa mig egentligen, för Djurgården gjorde sedan 3-1 vilket senare blev slutresultatet. ÄNTLIGEN EN DERBYSEGER! Som man har väntat, i över tio år har detta gäckat alla oss supportrar. Men nu kanske media kan sluta prata om derbyspöken och annat läskigt, mot SM-guldet!

Snart fyller jag år, det blir fränt det. Så jag passade på att baka bullar igår, ibland är jag så himla huslig av mig. Det luktade riktigt gott i hela lägenheten efter det sen, och jag kunde hålla mig från att äta upp de flesta bullarna. Till middag kände jag mig tvungen att fira efter den fina derbysegern, så det blev en skiva oxfilé och pommes med hemmagjord bearnaisesås och vitlökssmör. Gott!

Efter middagen var jag proppmätt och ångrade att jag ätit så mycket god mat, så jag låg på soffan och lyssnade på musik en stund. Utan att röra mig alltför snabbt eller för mycket, det bästa var att ligga så stilla som möjligt. Haha, lite jobbigt nästan! Men jag har ju hittat en låt som jag blivit lite överförtjust i för tillfället, en coverlåt på Pet Shop Boys gamla dänga ”I’ts a Sin”. Den var en favorit när jag var barn, och nu framfördes den av mina nuvarande favoriter ”Ghost” på ett jäkligt bra sätt! Hans röst passar riktigt bra, sedan så är ju han Tobias duktig på att sjunga så det blir ju succé direkt när han gör på detta viset. Den kan jag varmt rekommendera!

Det var allt för idag, nu ska jag åka och förtidsrösta. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Mathem. Jag har beställt från dem massor av gånger, men de gånger de kommit inom utsatt tid är lätträknade kan jag lova. Så jag fick ett litet utbrott på dem nu senast när jag beställt matleverans, då kom de 45 minuter efter utlovat tidsfönster. Så efter mycket mycket om och men så fick jag 300 kronor i kredit att handla för, vilket jag egentligen inte ville ha eftersom jag tänkt sluta handla av dem. Men jag gjorde det ändå, och igår kom leveransen faktiskt i tid! Jag blev alldeles chockad när de ringde på dörren, men jag tog glatt emot leveransen och började sjunga lite medan jag packade upp alla matvaror hemma. Men tror ni inte att de klantat till det på något vis ändå… Inga varor saknades, men de hade lagt all frukt i botten på en av kassarna och sedan två stycken 2-litersflaskor med läsk ovanpå frukten. Men vad gott med mosiga bananer och äpplen, det gillar jag… NOT! Dumma dumma, DUMMA Mathem!

I helgen var det knattelopp för barnen, och de sprang i samma lopp i år för första gången!

Som vanligt var det mycket annat som hände vid Hammarbybacken kring detta. Barnen fick prova lite olika saker som handboll, köra små elbilar, hoppa på en lång luftfylld studsmadrass och testa olika hinderbanor. Sedan kunde man hälsa på Spider-man och även prinsessorna Elsa och Anna från ”Frost” som gick runt där bland barnen, de höll även i lite uppvärmning inför loppet också. Det gick också att skaffa ansiktsmålning till barnen för en liten peng, och det ville de ju ha såklart.

Under själva loppet så höll de ihop hela vägen fram till mål, och vi vuxna behövde inte springa med barnen i år. Tack för det! Så vi väntade vid mållinjen där de kom inspringande, och där fick de ta emot sin medalj som de stolt bar runt halsen efteråt. Det doftade ibland lite illa från reningsverket som ligger precis bredvid backen, något Nova kommenterade som hon ju alltid gör när det är något som luktar illa.

– Fy vad det luktar illa här. Det luktar värre än fy Fabian! Muttrade hon besvärat och höll för näsan.

Sedan följde barnen med Jenny hem till deras mormor för att äta hamburgare. Jag åkte hem och fortsatte göra klart i barnens rum. De har fått ett nytt skrivbord och min gamla TV som de kan använda till att spela TV-spel på och lite sådant. Det börjar bli ordning där inne nu och de sitter gärna där och ritar och leker. Tidigare så var de alltid i vardagsrummet där de har ett annat litet soffbord som de suttit vid när de ritat och pysslat. Men nu har det mest blivit ett pysselbord för pärlor och sådana saker, och så ritar de vid sitt nya skrivbord istället. De verkar få lite mer lugn och ro på det viset, och det blir inte heller en lika kaotisk röra som när de sitter vid samma bord. Freja gillar att sitta vid skrivbordet och rita och pyssla, Theo väljer gärna att spela TV-spel nu när han kan göra det utan att behöva vänta på att TV:n i vardagsrummet ska bli ledig. Och Nova, ja hon lallar runt och gör lite som hon vill. Hon kan sitta och spela med Theo en stund, sen så hör man att de inte riktigt kommer överens och då kan Nova ligga upp och ner och spela. Vilket inte går så bra och då blir Theo irriterad, men då kan hon gå till Freja och kolla vad hon gör istället. Ibland sätter hon sig och ritar med henne en stund eller så kommer hon och umgås med mig. Alla verkar harmoniska i alla fall och har något att göra. Familjen när den är som bäst!

Jag passade även på att titta på fotbollsmatchen mellan Djurgården och Elfsborg i söndags som slutade 2-2. Vi säger inte mycket mer om det än så. Eller jo, det var en bra upphämtning från 0-2 underläge att ändå få till ett kryss i den matchen. Men mer än så behöver sägas…

De ringde från skolan igår och berättade att Nova fått en gunga i ansiktet. Hon var jätteledsen och hennes fritidsledare trodde att hon dessutom bitit av en tand. Jag skulle ändå nästan sluta för dagen så jag skyndade mig dit, eller försökte i alla fall. Vad är oddsen, att på en strecka på knappt en mil mellan mitt jobb och barnens skola, så ska jag behöva hamna bakom två bilolyckor. Nu kanske det verkar drygt av mig att värdesätta min egen framfart mer än de som kanske skadades i olyckorna. Men det var inte den sortens olyckor, det var en lastbil och en buss som fått problem. Tyvärr på helt fel ställen för att trafiken skulle kunna flyta på bra, så det blev ett tvärt stopp och långa köer. Men när jag tillslut kom fram till skolan så verkade allt bra med Nova, hon satt med sin fritidsledare på en soffa och väntade. Theo berättade om hur läskigt det var när Nova blödde på läppen. Och Nova själv förklarade det hela som att hon trodde hon skulle dö. Så ledsamt att höra, det var nog väldigt obehagligt för dem båda. Men som sagt, hon mådde snabbt bättre och verkade sen helt ha glömt bort vad som hänt.

Freja upplyste mig om att Theo flossar. Ni har kanske hört talas om den dansen eller vad man ska kalla den för, jag tror Samir & Viktor gjorde det på Melodifestivalen i år när de var med där eller något liknande. Man står i alla fall och guppar och skakar som om man drog en osynlig handduk mellan benen fram och tillbaka, lite som att använda tandtråd. Därav namnet skulle jag tro. Men vi har nu uppmärksammat att när Theo är rastlös eller lite nervös så börjar han flossa, jättegulligt! Jag försökte flossa lite själv men det var ingen vacker syn, så då självutlöstes något sorts varningssystem i min kropp som gjorde att jag fick ont i ryggen. Därmed slapp omgivningen uppleva och ta skada av det oförskämda försöket från min sida att vara en trendig och ”down with the kids”…

Någon som absolut inte är ”down with the kids” är ju Donald Trump. Eller jo på ett sätt så är han nog ”down with the kids”, men att kalla det för det vore en förolämpning mot alla kidsen. Han är rätt omogen för sin ålder, tycker ni inte det? På tal om USA så hörde jag att senatorn John McCain avlidit. Jag är inte så insatt i vem han egentligen är eller vad han står för. Han är en gammal pilot som stred i Vietnamkriget och som suttit fängslad där under flera år, något som Trump starkt ifrågasatte. Han gillar inte de som tas till fånga, han hade inte mycket till övers för dem. Så sa han under sin presidentkampanj, men frågan är om han själv ens var där? I Vietnam alltså, har ingen koll men jag skulle knappast tro det. Men herr McCain var i alla fall där, och han var på senare år en republikansk senator som jag förstod det. Han tycks ha varit en ödmjuk och uppskattad sådan, som även varit omtyckt av de demokratiska presidenterna Bill Clinton och Barrack Obama. Dessa önskade han skulle närvara på hans egen begravning, men inte Donald Trump. Det var han tydligen väldigt tydlig med och skrev det i sitt testamente, att Trump inte får komma. Haha, ska man kalla det för matchboll till John McCain kanske? Sorgligt är det i alla fall när goda människor lämnar oss. R.I.P. John McCain…

Det var allt för idag, på fredag väntas det regn när vi ska till Gröna Lund. Muntert, men vi får dricka oss varma och njuta av musiken som Europe ska bjuda på där under sin konsert. CARRIE! CAAAAARRIE!!! Så kommer Mogge att låta på fredag, haha! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den snåla f*n som snodde mina torkarblad på bilen och som sedan satte dit sina egna gamla söndervispade skitblad från Biltema. Hur jag upptäckte detta? Ja ena torkarbladet lossnade plötsligt på motorvägen när jag behövde torka bort regnvattnet från vindrutan i 100 km/h. Märkligt att jag ska behöva råka ut för detta, så tack för en bra bytesaffär… NOT!

Om några veckor så stänger vallokalerna i Sverige och då får vi se vilka som kommer regera landet i de kommande fyra åren. Är det någon mer än jag som ledsnat på politikernas uppförande redan nu?

I hela mitt liv så har jag röstat långsiktigt, jag har alltid tänkt framåt för mina barns och kommande generationers skull. Men det som ofta låter bra blir ju sällan det eftersom regeringar byts ut och löften inte alltid hinner infrias. Så nu i detta val, så kommer jag för första gången tänka ”vad är bäst för Sverige just nu”. Vad behöver vi göra nu, inte längre fram utan NU! Det är nog mitt tips till er andra som har svårt att bestämma er för hur ni ska rösta. För problemen vi har i samhället just nu kräver också en lösning omgående, om än långsiktigt så behöver det ge snabba resultat. Annars kommer välfärd och miljö ta skada, medan hat och segregation kommer att växa. Det är vad jag tror.

Jag har aldrig varit socialdemokrat, men välkomnade ändå många av deras förslag inför förra valet. Men som vanligt så låter det mesta väldigt bra när de ska införa sina förändringar, och de lovar så mycket. Men efter fyra år så är jag bedrövligt besviken på vad de åstadkommit. De har absolut gjort bra saker, men det som jag ansåg vara de viktigaste punkterna att förändra ur mitt perspektiv där gjorde denna regering ett riktigt magplask. Så detta valet är nog det svåraste jag varit med om hittills, för jag vet verkligen inte hur jag ska rösta. Jag har röstat på samma sätt hela mitt liv, det har alltid känts självklart. Men nu handlar det om så mycket mer än bara arbetslösheten och skatter med mera. Det känns som att det finns fem viktigare punkter i detta val som verkligen måste få till en förändring, och det är NU!

SKOLAN – Här upplever jag att det fortfarande finns massor att göra, båda i skola och på förskola. Det är stora klasser och barngrupper som verkar skapa en otrygghet bland barnen. Jag minns ju själv när jag gick i skolan, vi var väl mellan 20-25 elever i klassen, men man kände sig ändå sedd av läraren och fick alltid hjälp om man behövde. När jag gick min KBT-utbildning förra året så var det flera lärare i min grupp som berättade om vilka arbetsförhållanden de hade, och det var inte roligt att höra hur de får pressa sig själva till max varje dag för barnens skull för att skolan ska fungera relativt bra. De gjorde det för barnen och för att det gör skillnad, men de måste få fler lärare och vuxna som avlastar dem och hjälper till. Och skolledningarna runtom i landet måste verkligen lyssna på lärarnas behov, det är ju ändå de som har den dagliga kontakten med våra barn och vet vad barnen behöver. Så här vill jag se fler satsningar från regeringen, och det ska ske i riktning med hur lärare och elever vill ha och vad de behöver. Och INTE vad politiker TROR att lärare och elever behöver. Så till nästa regering vill jag säga – Lyssna, utvärdera och kom med bra förslag NU!

VÅRDEN – Ja vad ska jag ens börja. Jag lyssnade på Stefan Löfven i veckan när han pratade om hur bra den svenska vården är, att det är den fjärde bästa vården i världen. Men vad hjälper det om de som är i behov av vård inte får det? När vårdköerna är så långa att folk ibland faktiskt hinner dö innan de får hjälp. När vårdpersonalen har skrikigt efter bättre arbetsvillkor och fler personal i åratal, så kan jag inte förstå hur statsministern kan säga att vården är bra. Vården håller absolut hög klass för de som får den, men för vissa tar det ju en evighet att få vård. Detta har ju varit ett problem jättelänge, och därför blir jag besviken på honom i hans sätt att uttrycka sig när han inte vill ta på sig ansvaret för att vården inte fungerar som den är tänkt. De har ändå suttit vid makten nu i fyra år och lovade ju inför förra valet att ändra på detta och skyllde som vanligt allt på den tidigare Alliansregeringen. Men jag tycker inte det har blivit så mycket bättre. Att få åka in till akuten är fortfarande en fruktansvärt påfrestande upplevelse med flera timmars väntan och sedan får man träffa en stressad läkare i 10 minuter som förmodligen själv önskade att denne hade mer tid för sina patienter. Om en högre inkomstskatt är lösning på detta problem så tror jag många är beredda på att betala vad det kostar, för detta har ju varit en politisk fråga nu i hela mitt vuxna liv och det verkar fortfarande inte vara lösta. Satsa pengarna och resurserna som behövs NU! Det är ju nästan löjligt att när man blir sjuk eller skadad att man utöver oron över det, då dessutom ska behöva oroa sig över om man kommer få tillgång till rätt vård inom en skälig tid.

SÄKERHETEN – Den där kommentaren om att ”Sverige aldrig har varit tryggare” har ju använts flitigt på sociala medier som någon sorts ironi i samband med videoklipp på bilbränder och stenkastande människor. Jag tycker det blivit uttjatat, men förnekar inte att jag själv känner mig mindre trygg än tidigare. Jag är inte så orolig för mig själv, men för andra. Att mina egna och andras barn, ungdomar och vuxna ska utsättas för rån och våld. Det tråkiga är att respekten för andra människor många gånger helt tycks ha försvunnit, och tidigare kunde det räcka om någon vuxen sa ifrån om de bevittnade hot eller en misshandel eller liknande. Alla gjorde det inte, men nu gör definitivt färre det på grund av rädslan att själva råka illa ut. Och jag förstår det, för jag tycker det blivit brutalare och våldsammare i samband med brott. I min ungdom så kunde man bli hotad eller rånad under knivhot, men fick de vad de ville så skadades man oftast inte och sedan lämnade gärningsmannen platsen. Nu verkar man ju bli misshandlad i vilket fall som helst, sen blir man rånad. Och det florerar fler och farligare vapen på gatorna än tidigare. Jag vet inte hur man ska få bukt på detta, men det måste ju lösas omgående. Sen om det krävs fler kameror, nattvandrare, väktare eller poliser är upp till de som kan området att avgöra. Men de behöver ju ekonomiska hjälpmedel att lösa dessa problem så fort som möjligt, för annars tror jag att utvecklingen fortsätter fortare åt fel håll. Det låter dock som polismyndigheten är på rätt väg när det gäller organiserad brottslighet och gängverksamheter, men de skriker ju efter hjälp för att de är så underbemannade och inte hinner med. Att de måste prioritera värre brott som mord istället för våldtäkter eller våld i hemmet, det får ju inte bara vara så och det har jag uttryckt mitt missnöje om tidigare. Och jag tror att det är precis samma sak här, att detta är ett område som jag tror många är beredda att acceptera skattehöjningar på om man ser att det ger resultat. Men det krävs säkert mer än bara höjda skatter är jag rädd.

INTEGRATIONEN – Här har det ju aldrig riktigt fungerat för någon regering. Jag talar av egen erfarenhet efter att ha växt upp i Jordbro och Brandbergen, två väldigt invandrartäta områden med många kulturer. Och det finns större och värre områden än dessa runtom i Sverige. Jag menar inte att jag var livrädd under min uppväxt eller att invandrare var anledningen till att dessa områden var osäkrare. Men när problemen med kulturkrockar i skolor och på arbetsplatser lyftes fram så blev dessa människor direkt stämplade som rasister. Det kunde vara en ojämställd kvinnosyn eller liknande värderingar som vi som bor i Sverige inte delar och som för oss var problematiska. Invandrarkillar som inte tyckte att de behövde lyssna på kvinnliga lärare eller chefer och istället nedvärderade dem för att de var just kvinnor. Problemen som fanns då löstes aldrig för de som påtalade problemen var ju bara rasister, DET ÄR FAKTA och inget annat. Den mentaliteten hos politiker, som själva tog en promenad på eftermiddagen med en TV-kanal på ett torg verkade sedan plötsligt tro att nu kan de allt om problemen i dessa bostadsområden, och det var att rasismen måste bekämpas. Ja rasism ska bekämpas, alltid! Men det löste ju ingenting för varken de boende eller invandrare som senare kom dit. Utgångsläget var fortfarande alltid detsamma, möjligheterna likaså. Det krävs engagemang och satsningar för att alla ska känna sig delaktiga och kunna bidra till en förbättring. Men här vill jag även lyfta fram föräldrars ansvar, oavsett etnicitet eller liknande. Ha koll på era barn och ungdomar, för redan på min tid så ryktes de med i olagligheter och gäng. De ville oftast känna en tillhörighet till någon eller något, men fick sällan göra det. Men i dessa gäng så blev de uppmärksammade och uppskattade. Och jag vet flera som visste om att det de gjorde var olagligt eller fel, men de kände äntligen en delaktighet och de kände sig uppskattade. De fick respekt, något samhället inte visat dem tidigare. Och jag vet inte hur sanningsenlig den fakta är som presenterats där man ser en tydlig överrepresentation av olika våldsbrott och våldtäkter bland utrikesfödda. Men om det nu är så, varför är det så? Man kan ju inte bara börja hata invandrare för det, man får väl forska närmare på vad det beror på och sedan vidta åtgärder som fungerar och ger effekt. Blir så trött på alla kommentarer om att det bara är att ”skicka hem packet” eller ”ut med skiten”. Vad hindrar dem från att begå liknande brott där? Visst där kanske det inte ens klassas som ett brott, men jag tycker ändå att man bör tänka större än så. Sedan finns det fall där utvisning är en del av straffet för brott som begås här, då ska det självklart efterföljas.

Invandringen är ju därför en stor valfråga i årets val, där det blivit hårdare och stramare flyktingpolitik. Men jag tror det är för att de insett att det faktiskt behövs, Sverige och några andra få EU-länder kan inte dra detta stora lass själva utan alla medlemsländer MÅSTE hjälpas åt. Och det finns de länder som har det mycket kämpigare än oss kan jag säga till er som tycker att vi i Sverige tar emot alldeles för många flyktingar. Titta på bara på hur stora flyktinglägren är i exempelvis Jordanien, och hur många flyktingar som kommer med båtar till bland annat Grekland och Italien med flera som ligger i närområdet till de länder där krig och korruption härjar varje dag. Men man ska samtidigt värna om asylrätten, det är viktigt! Och jag är inte rasist, inte heller SD-sympatisör. Men jag tror på riktigt att om alla länder inom EU och övriga Europa skulle hjälpas åt bättre med detta så skulle även förutsättningarna för flyktingarna bli bättre. För detta är något som kostar mycket pengar och som ofta dessutom verkar ske på bekostnad av andra områden inom välfärden. Pensionärer, vård och skola tycks vara några områden som fått ta konsekvenserna av detta. Så nu är vi tillbaka till skattehöjningar igen, om det ger resultat som alla vi människor faktiskt får uppleva och se så tror jag de allra flesta är beredda att gå med på det. Men blir det skattehöjningar utan resultat så kommer problemen bara fortsätta växa, tror jag.

FÖRSVARET – Ja detta är kanske helt oviktigt för andra, men för de som är mer medvetna om vad som försiggår utanför och även i viss mån innanför Sveriges gränser så är detta en viktig fråga. Här har det ju skurits ner i försvaret under flera mandatperioder innan man nu började öka anslagen igen för att bygga upp ett starkare försvar. Och det är för att det finns skäl för det, att tro att vi lever helt skyddade och att vi inte har något att oroa oss för är inte längre den verklighetstro vi vaggats in i under början av 2000-talet. Att Ryssland skulle invadera Sverige har länge ansetts som osannolikt, och jag anser nog att det är så än idag. Men Ryssland har visat att de inte skyr några medel att ta det de vill oavsett sanktioner, och intresset för just Gotland är stort. Jag tror inte heller att de skulle ta Gotland ifrån oss, men de är närmare den verkligheten nu än de varit på många år. Och det sker även andra verksamheter innanför landets gränser som tycks komma på order från Kreml, att de försöker manipulera svenska folket med missvisande sanningar och fakta som vi tror kommer från svenska källor är bara ett exempel. Allt för att gynna dem själva, och valet nu i höst är nog av stort intresse för dem såklart. De vill definitivt inte att Sverige får en regering som vill att landet går med i NATO, och gör nog vad som helst för att det inte ska hända. FAKE NEWS! Akta er för detta, för det är sannolikt den metoden de använder för att förvirra oss medborgare. Och för att skydda oss mot alla dessa sorters kränkningar och manipulationer så är det Försvarsmaktens jobb att stoppa dem från att det händer. Men vi behöver även rusta upp igen för att kunna försvara oss om något faktiskt skulle hända, och vi såg ju vilken fantastisk insats Försvarsmakten gjorde i somras med alla skogsbränder. De gör ju så mycket mer än springer runt med AK5:or och skjuter ute i svenska skogarna! De skyddar våra gränser, bevakar våra intressen och hjälper till med stora insatser vid alla sorters katastrofer. Inte minst räddningstjänsten var oerhört tacksamma för den organiserade och effektiva hjälp de fick vid skogsbränderna i somras, och förklarade verkligen hur viktig deras insats var där. Det är sådant som många inte tänker på, att de faktiskt är till större nytta än vi tror i alla avséenden. Så här behövs också mer pengar och resurser för att förnya och utveckla försvaret, för det gynnar ju alla tycker jag.

Det var mina fem punkter som jag tycker är viktiga för mig i denna valrörelse. Men miljön då tänker ni kanske, är inte den viktig? Eller jämställdhetsfrågorna? Jo det är det såklart, men jag är av den uppfattningen att de är så pass viktiga att de inte ska behöva vara olika valfrågor. Miljöarbetet ska alltid gå framåt, men det tycker jag också att det gör i Sverige. Visst kan vi alltid göra mer, men här kan man inte bara stirra sig blind på vår nation utan det gäller ju verkligen att få med sig alla andra länder på detta. Inte minst i vårt närområde! Det känns säkert hopplöst många gånger när vi här gör massor för att motverka klimatpåverkan och annat här i Sverige, men så ser vi hur närliggande nationer kring exempelvis Östersjön fortsätter pumpa ut avfall och annat rätt ut i havet. Frågan behövs ta på allvar i hela EU och resten av världen, men samtidigt med sunt förnuft. Man kan inte heller förbjuda allt utan komplement eller alternativ som det görs idag. Då motarbetar ju bara folket detta för att de inte har några andra val, och utanför Stockholm så är dessa valmöjligheter färre och svårare att tillgå än vad våra politiker verkar förstå.

Och när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter så är det lika självklart för mig det med att det inte ska behöva vara en valfråga. Här borde politikerna verkligen göra en stor insats ekonomiskt på alla sätt för att förbättra många kvinnors vardag. De möts av kränkningar och trakasserier varje dag för att det blivit normaliserat och accepterat, så får det fan inte vara! Och våld i hemmet måste ju vara bland det obehagligaste och hemskaste som finns, tänk er själva att inte ens ha någon fristad i ert eget hem på grund av en våldsam make eller liknande. Här är jag för dåligt insatt för att veta vilka åtgärder som behövs, men att åtgärderna behövs det förstår jag. Så gör satsningar även här, riktiga satsningar så inte hela Metoo-rörelsen faller i glömska. Allas rätt och lika värden är något som Sverige ska bli bättre på.

Jag har tidigare liknat riksdagen som en stor sandlåda där man beter sig illa mot varandra och visar dålig respekt inför folkvalda politiker. Man skojar på andras bekostnad och gör sig rolig över andras misstag i tron om att väljarna blir roade. Men jag är ganska säker på att fler än jag tröttnat på allt trams nu och vill se någon eller några som tar ordentligt ansvar. Lite som moderaternas Ulf Kristersson sa när han ville ha fler vuxna i rummet. Sen vet jag inte om han själv lever upp till det uttalandet, men tanken är i alla fall god och jag tror det är vad väljarna vill se och höra. Tänk vad kul det skulle vara om partiledarna pratade om vad deras eget parti vill förändra och vad de står för, istället för att svara på frågorna med vilka dåliga lösningar de andra partierna har på problemen. Då skulle jag faktiskt orka lyssna på en hel partiledardebatt tror jag. Och ta bara de senaste dagarnas ekonomiska granskningar av politikerna den senaste veckan, så fort någon politiker använt skattemedel felaktigt så blir den personen uthängd i media och totalt lynchad av de andra partierna. Vilket jag har svårt att ta på allvar när de själva förmodligen har samma problem inom sitt eget parti dessutom, det ska låta så bra och man skyller på andra för egen vinning. Veckan efter uppdagas det att någon inom dennes eget parti ha gjort liknande saker och då blir det plötsligt knäpptyst. Men som de flesta andra människor så synar vi ju politikerna när de står där och låter så duktiga, ”att sådant händer inte i vårt parti”, men det gör det ju såklart. Finns det något parti som inte har någon politiker som blivit uthängd efter en granskning? Jag minns då inget parti som kommit undan detta och därför blir det ju bara tramsigt när de fördömer andra partiers agerande vid sådana tillfällen. Städa upp i ert eget parti innan ni anklagar andra kan jag tycka, sen kanske vi människor tar er på allvar.

Jag välkomnar såklart dessa granskningar, för jag är övertygad om att skattemedlen används för privat bruk oftare än vi tror. Och de ska fasen inte komma undan med sådant! Hela systemet är ju genomruttet, för om någon blir utesluten ur riksdagen så får de ändå ersättningar och pensioner så de klarar sig utan problem. Men om en vanlig ”Svensson” skulle göra samma sak så blir ju konsekvenserna katastrofala. Istället för att ett parti står och spyr galla över något som någon annan gjort i ett annat parti så skulle jag välkomna att den skyldiges parti visar att de tar ansvar för vad som hänt, och vidtar åtgärder för att det inte ska kunna hända igen. Det skulle imponera mer på mig och vinna mitt förtroende, och kanske även min röst i september.

Långt blogginlägg, stor eloge till er som orkade läsa hela texten. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till partiledarna som tramsar istället för att ta ansvar för sig själva och sitt eget parti.

Nu är det på riktigt, barnen har nu börjat i sina klasser och ett nytt läsår väntar dem!

De började på fritids förra veckan, så de är ju redan inskolade kan man väl nästan säga. Men nu så började själva skolan, där nu Nova och Theo börjar i sin förskoleklass. Och Freja, hon börjar i ettan! Hjälp vad tiden har gått fort, men detta har hon sett fram emot nu att få börja i skolan ”på riktigt” som hon själv säger. Ni som läser bloggen ofta kanske minns hur hon i våras uttryckte sitt missnöje över att behöva gå i förskoleklassen. Hon hade ju lärt sig göra allt man kunde göra på den stora klätterställningen på skolgården, så då tyckte inte hon att hon behövde gå i skolan längre. Haha, så roligt resonemang!

Men nu går de alla tre på samma skola, och har klassrummen ganska nära varandra dessutom. Så de kommer träffa på varandra ute på skolgården om inte annat, och jag uppskattar smidigheten att bara behöva åka till en skola med alla barnen nu istället för två olika. Det går så smidigt allting, och de verkar alla tre ha väldigt roligt i skolan med sina klasskamrater så hämtningarna och lämningarna går förträffligt bra. Jag är så stolt över de små liven, de börjar verkligen bli stora nu känns det som.

Jag har beställt biljetter till ”Walking with dinosaurs” som kommer till Globen i oktober. Barnen har länge pekat på Globen när vi kör förbi där på dagarna och berättat att de vill gå in där. Så när jag visade dem att vi skulle se på dinosaurieshowen blev de såklart glada, men det stora jublet kom när jag berättade att det var på Globen vi skulle se showen.

Nu kanske det var lite ogenomtänkt av mig att berätta om detta redan nu när det är mer än två månader kvar tills vi ska gå dit, för nu frågar de ju varje gång vi åkt förbi Globen om vi ska dit snart. Ni vet lite som när man sitter i bilen under en lång bilresa och får höra ”är vi framme snart” ganska ofta. Men det ska bli jättekul, ser fram emot denna upplevelse med kidsen och att få köpa med oss en tam Velociraptor hem efter showen. För jag förutsätter att man får köpa dinosaurieägg med sig hem sen som man får vårda tills dinosaurien kläcks och sedan ta hand om tills den blir vuxen och kan börja jobba på en egen dinosaurieshow. Vi kommer att bli rika!

Vi tittade på fotboll hemma is söndags, när Djurgården spelade mot Kalmar FF. Det går ju inte riktigt Djurgårdens väg just nu, för att uttrycka sig milt. Kalmar tog ledningen med 1-0 och i halvtid så pratades det om en vändning av detta. Jag började heja på laget lite högre där hemma och barnen hakade på, nästa mål måste Djurgården göra. Kom igen nu! Men så blev det ju inte, Kalmar gjorde istället ytterligare ett mål. Här blev det tydligt hur olika vi reagerade i familjen, jag blev arg och tyst på ett vuxet sätt. Medan barnen uttryckte sitt missnöje mer verbalt.

– Men åh, det var ju Djurgårdens tur att göra mål! Utbrast Theo.

– Jag vill inte se mer för det här är orättvist. Sa Nova och lämnade soffan.

Ja det går tungt just nu men det vänder väl snart får jag hoppas. Och snart börjar dessutom hockeysäsongen, det ska bli kul! Ser fram emot det väldigt mycket och tänker även att i år ska det ses lite fler matcher live. Men tills dess får jag nöja mig med fotbollen, vilket är helt okej. Heja DIF!

Det var allt för denna gången, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går den av mina grannar som ibland kopplar upp sig på min trådlösa högtalare hemma. Rätt som det är så startar högtalaren upp sig och så spelas det någon sorts folkmusik på ett språk jag inte förstår, mycket olämpligt. Men nu har jag bytt namn på högtalaren så om någon nu har haft en likadan hemma så heter de inte samma sak längre, hoppas att det fungerar…

Nu börjar man sakta hitta tillbaka till sina vardagsrutiner igen. Jobbet rullar på och barnen är tillbaka i skolan igen.

Barnen började på fritids denna veckan, så nu går alla tre på samma skola. Känns väldigt bekvämt att inte behöva åka till två olika skolor nu när man ska lämna och hämta dem. I måndags följde både Jenny och jag med barnen till sina nya klassrum och delade upp oss där. Hon gick med twinsen och jag gick med Freja, men de var inte blyga eller oroliga alls verkade det som. Jag ordnade en plats i kapprummet till Freja, sedan gick hon direkt och satte sig hos sina klasskamrater. Hon har ju samma kompisar i klassen nu som förra året, så hon började rita och prata på en gång. Jag stannade kvar en stund för att se att allt gick bra innan jag gick därifrån.

– Ska du inte gå snart pappa? Frågade Freja när hon tittade upp på mig från sitt ritpapper.

– Ja okej då, jag gör väl det om det känns bra. Sa jag och gav henne en kram innan jag gick.

– Pappa jag kan gå i skolan nu, så du kan åka. Sa Freja innan jag gick.

Så det var ju skönt att det gick så bra. Det hade gått lika bra för twinsen berättade Jenny sen. De börjar ju förvisso i en ny skola, men har ju följt med Freja till och från skolan så många gånger att de kan den nu. Och de har ju många gamla kompisar från förskolan på fritids som de började leka med. Blir kul att se hur det går nästa vecka när de börjar i sina ordinare skolklasser, men det känns som att det kommer gå väldigt bra!

Igår var det studiedag för barnen så jag var ledig. Vi hade en lång frukost och tog det lugnt på morgonen. Barnen har fastnat för det gamla barnprogrammet ”Fragglarna” och tycker det är jätteroligt! Jag tycker också mycket om fragglarna och har ju min alldeles egna favorit! Medan den gamla och repiga DVD:n snurrade på så förberedde vi oss inför det som komma skall senare denna dag… Vi skulle nämligen åka till ett nyöppnat lekland i Länna på eftermiddagen!

Som vi väntat på att de skulle öppna detta lekland efter att det förra i samma område stängt, men nu kom vi äntligen iväg. Mina syskon, Linda och Tommy, dök också upp med sina barn. Även Lindas gamla vän Sofie och ett av hennes barn var med, så det var fullt ös! Stället var häftigt och med någon sorts djungeltema, och när vi vuxna kollat runt färdigt så fikade vi medan vildungarna rusade runt för fullt. Förutom Theo som vid ett tillfälle klättrat upp på en flodhäst och inte kunde komma ner själv.

Min bror var plötsligt borta, men efter lite detektivarbete så kunde vi hitta honom sittandes i bollhavet med uppgiven blick. Alldeles ensam…

Haha, eller ser han lite glad ut över att få leka där alldeles för sig själv? Nej då, Svea var också där bland alla bollar men hon fastnade inte riktigt på bild eftersom hon inte ville vara stilla. Men bollhavet gillade alla! Det var vita bollar med någon sorts LED-ljus på botten som skapade vågor av olika färger, riktigt coolt! Till och med jag blev sugen att bada bollhav, men tyvärr var ingångshålet för lågt placerat för att jag på ett smidigt sätt skulle kunna ta mig in och ut därifrån…

Men det blev en lyckad dag på leklandet! Barnen var alldeles svettiga när vi kom hem igen så de fick minsann hoppa in i badet allihop. Under tiden de plaskade runt där inne så började jag med middagen, det skulle bli en av mina favoriträtter till middag denna dag. Schnitzel!

Jag bankade kött så grannarna måste ha blivit oroliga, och sedan panerade jag dem i ströbröd. Köttbitarna alltså, inte grannarna. Hur skulle det se ut! Medan schnitzlarna stektes på sen så kokades det rödvinssås och den där maskinen snurrade ihop goda pommes frites. Det gick smidigare än det kanske låter, och är värt all ansträngning för det blir så gott! Det tyckte barnen också, Theo åt tydligen hela tre schnitzlar enligt honom själv. Något jag först inte trodde på men sen såg jag att alla var slut på fatet, ingen kvar till någon matlåda åt mig…

Men det gör inget, alla tre älskade maten och ville äta det igen. Inte mig emot! Jag klantade även till det och köpte blåmusslor som barnen hade ätit på Rhodos, men insåg för sent att de inte skulle vara hos mig denna helgen. Så de fick med sig dem hem till Jenny, så hoppas jag att de kan koka ihop något smaskigt av dem istället. Nu nalkas det helg! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Varför måste han stå utanför jobbet när jag kommer körandes med bilen på morgonen och gestikulera? Han har ju semester för tusan! Kanske att saknar han jobbet så pass mycket, eller mig. Men det kan jag ju i och för sig förstå, jag är ju en ganska frän arbetskamrat…

Nu är ingenting sig likt längre, jag känner mig så ensam. Vem vill prata sport, science fiction och mat med mig nu då…

Visst finns det några jag kan prata med på jobbet om detta. Vi har exempelvis direktör Sjölund som ju gillar sport och pratar gärna om det, men han är ju AIK:are. Han tycker även om mat, men gillar inte science fiction. Min gamla vapendragare Billy finns ju förstås kvar, och han pratar gärna om mat och lär mig mycket om hans veganska mat vilket alltid är intressant. Han kan man i viss mån prata med om science fiction, men han gillar inte sport alls. Jag tror faktiskt han brukar svära svordomar när man pratar om sport i hans närhet, haha! Affe som jag delar kontor med verkar uppskatta science fiction, jag kanske skulle kasta en wookie på honom lite spontat en dag för att se om han blir glad eller förbryllad. Han är även sportintresserad och vi båda uppskattar det fina fotbollslaget Liverpool, men när det gäller lagen här hemma så står vi långt ifrån varandra. Han håller på AIK och jag på Djurgården. Jag har aldrig hört honom prata om mat, så jag vet inte vad han tycker om det. Men jag såg honom äta ett påskägg en gång! Det är förstås alltid en början. Sedan finns det flera andra personer som kan fylla dessa behov. Hm, jag märker ju att jag kan prata om alla dessa saker med mina kollegor om jag bara sprider ut det lite…

Tidigare så hade jag ju Sune a.k.a Sunis, men han har nu gått i pension. Detta inlägg handlar om Sune och här är min egna lilla hyllning till honom. Vår fantastiska Sune, som jag kommer sakna honom. Vi skulle ha haft en avtackning på jobbet i form av en afterwork, men tyvärr gick hans mor bort då så det blev en vanlig AW utan Sunis. Och vad jag förstår så tackades han av under min semester istället. Hoppas att han tycker det är okej att jag skriver om honom såhär, annars får han eller någon höra av sig.

Han har jobbat i produktionen där på ”Bettan” med Ubbe sedan andra världskriget ungefär, och har varit en mycket lojal medarbetare under alla dessa år. För mig har han varit en väldigt betydelsefull arbetskamrat, eftersom vi jobbat så nära varandra i produktionen när jag jobbade där. Han har alltid varit omtänksam av sig och är alltid trevlig och hjälpsam, jag tror nog aldrig att jag sett honom arg en endaste gång faktiskt. Det var alltid en höjdpunkt på somrarna när hans radarpartner Ubbe hade semester, då kunde man nämligen bli placerad på ”Bettan” med honom. Och det är ju varmt vissa dagar, så när han en dag gick fram till golvfläkten där vi jobbade och drog sin tröja över den för att kyla ner sin mage så blev han ju lite utav en hjälte! Haha, för vem gör så? Men han tyckte ju det var varmt, så då löste han det på sitt vis. Han behövde även glasögon för att läsa vad som stod på våra papper i produktionen, men dessa smög han med och hade dem aldrig på sig. Utan skulle han läsa något så drog han upp dem ur fickan och höll dem framför ögonen som en sorts monokel innan de snabbt åkte ner i fickan igen.

Våra samtalsämnen har oftast handlat om sport eller mat, något han visat en stor passion för hela tiden. Jag kommer exempelvis aldrig kunna äta en semla utan att tänka på honom, han kan prata om sin längtan efter semlor året om. Och sedan när februari kommer så blir han som ett barn på julafton, då inmundigas det semlor till höger och vänster mest hela tiden. Sedan så springer han till McDonalds oftare än vad jag någonsin gjort, för han älskar sin Big Mac så pass mycket att jag tror att han äter en nästan varje gång han åker till eller från stan. Vilket blir nästan varje dag, han älskar att spela biljard med sin bror eller bingo med de gamla damerna i bingohallen på söder. Han har alltid varit tydlig med att han får i sig nyttig sallad när han äter Big Mac, därför var han aldrig imponerad av mina matlådor när jag hade sallad med mig till jobbet. Sallad och nyttigheter är helt enkelt inget för honom, han gillar livets goda saker. Men ibland varierar han sin kost och slår till på sin mongoliska buffé, då är han lite extra mallig efteråt.

Sedan så tycker han ju mycket om alla dessa science fiction filmer som pumpas ut från Hollywood. Han vet att jag gillar Star Wars så han brukade komma fram till mig och fråga om jag sett någon bra film som jag kunde rekommendera. Han gillar ju det mesta inom science fiction, det gör ju inte riktigt jag. För mig är det bara Star Wars som gäller på den fronten eftersom det är baserat på verkliga händelser, men visst finns det andra filmer som också är okej. Sune brukade vänta tills han hade semester eller var julledig, då köpte han ett sorts klippkort så att det blev billigare att gå på bio vissa dagar. Då passade han på och kunde se flera filmer i veckan på bio som han sedan kom och berättade om för mig sen när vi träffades på jobbet igen. Vilket var tacksamt eftersom jag för egen del inte går på bio så ofta, och då vill man ju gärna ha ett säkert kort när man väl går dit.

Sune var en riktig jägare också! Han hade ett skarpt öga för extrapriser och jagade ofta billig lax och bakverk till utförsäljning på kvällarna. Och en annan sak som var så bra med honom var att om man exempelvis var sugen på en plankstek, då visste han direkt ett bra och billigt ställe man kunde åka till. Han gillade att åka finlandsbåt också, och drog ofta iväg med sin bror på kryssningar. Hade man varit snäll så erbjöd han sig ibland att köpa winegums till mig, de var ju så färska och goda på båten som han alltid brukade säga. Han är verkligen en riktig kompis…

Titta! Det är som en sådan där mystisk bild på ”Bigfoot”, fast det där är ju vår Sunis. Så märkligt, det fanns tydligen inte ens färg i kamerorna på Sunes tid. Så gammal är han…

Han fick även lite oförtjänt axla rollen att väljas till utmärkelsen ”Dagens Jerker” här på bloggen via den oskrivna regeln, att om ingen annan utmärkt sig så gick utmärkelsen automatiskt till Sune. Men eftersom han är en sådan genomsnäll människa så kändes detta fel, och detta ändrades istället till att Henke får utmärkelsen vid dessa tillfällen. Helt rimligt och det enda rätta! Med Sune har det varit väldigt många härliga skratt och han bjuder på sig själv i alla lägen. Ingen annan än Sune kunde heller under de varmaste sommardagarna dra sin tröja över den stora golvfläkten och låta fläkten piska sin mage med frisk luft. Den synen är obetalbart fantastisk! Så Sune, du kommer saknas oerhört mycket. Hoppas att du besöker oss någon dag i framtiden, och ett stort lycka till nu med all din lediga tid framöver!

Det blev lite sorgligt avslut på inlägget nu. Se på honom, där sitter han iklädd sin röda skjorta och bara myser. Jag får väl utbringa en skål för Sune här istället helt enkelt… SKÅL FÖR SUNE! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke för att han kom undan sitt öde här tidigare och omedvetet tvingade på Sune att axla rollen som Dagens Jerker när ingen annan utmärkt sig. Du är född att bära fram denna utmärkelse Henke, du har Dagens Jerker. Igen…

De sista dagarna har det varit svalare hemma, det måste vi väl tacka det mildare vädret för gissar jag. Även om det just igår var väldigt varmt på eftermiddagen så tyckte jag ändå att det var behagligt i lägenheten när man kom hem efter jobbet.

Jag var produktivare än planerat igår, det blir lätt så när man klantar till det. Haha, men det återkommer jag till lite senare. Men jag hade planerat för en tvättdag, så redan när jag åkte till jobbet på morgon så startade jag timern på tvättmaskinen så att det första lasset med tvätt skulle vara klart när jag kom hem. Och det var det, så långt allt bra! Sedan körde jag igång tvättlass nummer två och hoppade in i duschen, allt flöt på så fint. Medan jag väntade på att tvättmaskinen skulle bli klar så var det dags att ordna middag, så jag öppnar kylsåpet och får se något tråkigt. Jag stänger dörren och går därifrån en stund. Innan jag berättar vad som hänt så måste vi backa tillbaka i tiden en dag…

Ja då kom jag också hem från jobbet som vanligt, med matkassar i händerna och ett glatt humör. När jag började packa in alla matvaror så uppstod ett begär, ni vet ett sådant där matbegär som man kan få ibland. Pizza, jag blev sugen på pizza! Jag funderade först på om jag skulle beställa hem pizza, men fick sedan en superbra idé att istället göra en egen hemma. Så jag tog fram ett recept på pizzadeg av Jamie Oliver, han har ju varit en av mina favoritkockar när det kommer till matlagning och hans recept brukar oftast ge väldigt goda resultat. Receptet jag hittade verkade både smaskigt och enkelt, den skulle dock jäsa en timme först innan man kunde göra pizzan. Men det som var fiffigt med detta recept var att man kunde spara överbliven deg i kylskåpet i några dagar, så då kan ju barnen få göra sina egna pizzor när de kommer till mig på fredag tänkte jag. Det kommer de tycka om! Nöjd över min planering och briljans så låter jag degen jäsa klart innan jag sedan täcker bunken med plastfilm och ställer in den i kylskåpet efter att ha tagit en liten degboll till min egen pizza dagen till ära. Resultatet blev jättebra, pizzan var delikat och jag var väldigt belåten för stunden. Men något gick inte riktigt som planerat här.Nej, jag mådde inte illa eller blev sjuk av min pizza. Den var som sagt jättegod! Men igår när jag klev ur duschen och öppnade kylskåpet för att fixa middag så möttes jag av en lite småtråkig syn. Pizzadegen som jag förvarat där inne hade ju jäst JÄTTEMYCKET! Den hade vuxit sig ur bunken och sedan runnit ner på alla hyllplanen under den, och passade även på att fastna i varje fack på kylskåpsdörren under sin framfart. När jag möttes av denna syn som såg helt förfärlig ut, pizzadeg överallt och en tilltrasslad plastfilm inklämd mellan degen och hyllplanet, så stängde jag bara dörren och satte mig ner vid köksbordet en stund. Detta krävde ju planering för att lösa på ett smidigt sätt, var maten skulle förvaras medan jag städade ur kylskåpet och en tidsuppskattning för detta. Och hur skulle jag hämnas på Jamie Oliver för detta…

Det var ju ingen idé att skjuta upp detta elände på något vis, även om jag önskade att få göra lite roligare saker medan jag tvättade. Så det var bara att börja, fram med rengöringsmedel och sedan på med lite bra musik. Kent kändes som ett lämpligt musikval för denna uppgift, lite deppig men ändå trallvänlig musik. Sedan fram med papperskorgen och skotta ner all pizzadeg där i, och ni som gjort egen pizzadeg hemma någon gång kanske vet hur trådig den är och även kladdig. Den är ju smidig och lättarbetad om man mjölar degen ordentligt. Och tro mig, den fanns tillfällen då jag övervägde att ta fram mjölpåsen och bara kasta in mjölet i kylskåpet. För det gick ju bra att torka och skölja av alla flaskor, burkar och andra förpackningar som fanns i kylskåpet. Men alla grönsaker som låg där inne var det ju bara att slänga, de var inte lika lätta att skölja av tyvärr. Det var även finurligt av degen att hitta åt alla små springor inne i kylskåpet som den täppte till ordentligt, de var inte lätta att rengöra! Här började ett sug uppstå att byta bort musikvalet Kent till någon sorts tempofylld deathmetal istället, men Jocke Berg fick fortsätta och sjöng nu passande nog låten ”Skyll inte ifrån dig”. Nej det kunde jag ju såklart inte göra, detta var ju bara mitt fel och ingen annans. Eller, kan jag skylla ifrån mig här? Ja, jag tror att Jamie Oliver har ett visst ansvar för det som hänt här hemma. Och nu medan jag städa upp det sista så började jag planera för min hämnd mot honom, det var ju hans idé att förvara överbliven deg i kylskåpet! Dumma… Nakna kock! Jamie alltså, jag hade kläder på mig. Han kallades ju för den nakna kocken när han slog igenom om någon minns det. Jag vet inte varför, men jag kände att en brevduva vore rätt väg att gå här. Kanske för att han är engelsman, har svårt att motivera denna brevduva på annat sätt. Men denna brevduva är ingen vanlig duva, nej nej. Den har en skräckinjagande uppsyn och bara ett öga, och istället för ett vanligt fågelben så har den en spelpjäs från ”Fia med knuff” fastklistrad med ett tuggummi. Det är en jättearg och aggressiv duva som kallas för Rambo men egentligen heter Stig, kanske kan den vara utrustad med en hagelbrakare och ha små tendenser av Tourettes syndrom! Inget man ska skämta om, men då förstår ni kanske allvaret ändå med min brevduva. Den ska få flyga till honom med ett tydligt budskap och skälla ut honom efter noter, samtidigt som den kanske spottar och svär helt okontrollerat. Sedan skulle han bli så orolig och nervös att han vill kompensera för sitt misstag, och skickar med duvan en pastamaskin och några gulliga brödformar tillbaka till mig. Allt skulle lösa sig fint om det inte vore för att jag inte vet vart jag kan hitta denna talande duva…

Haha, nej jag är inte alls så bitter som jag låter. Kanske var jag en aning bitter och bekymrad när jag öppnade kylskåpsdörren och såg vad som hade hänt, men det har gått över sedan länge. Nu har jag i alla fall ett välstädat och skinande rent kylskåp! Får se om vi kanske väljer ett annat pizzadegsalternativ på fredag när barnen kommer, för jag är säker på att de kommer vilja baka pizzor och jag själv får ju inte bli traumatiserad av denna incident. Då kanske jag aldrig vågar göra pizza hemma igen, så kan vi inte ha det. Nu har jag letat fram en gammal DVD med ”Fragglarna” som jag ska titta på, av anledningar som jag väljer att behålla för mig själv för stunden. Hihi… Tack för att ni läser, ha d biff!

JERKER OF THE DAY goes to Jamie Oliver, for his bad advise about his own pizza dough recipe!

”You can easily store your leftover dough in your refrigerator, it will come out just perfect for your next dinnerparty or when you would like to fix an easy evening snack”…

Easily my ass!! Jamie, my pizza dough exploded in my refrigerator you schmuck! Know what, you´re not my favourite cook anymore…

Hej då brandmännen från Polen, och tack för hjälpen! Nu har de åkt hem igen och det verkar som att bränderna i Sverige nu är under kontroll.

Det har nu äntligen regnat och det var välbehövligt för vår kära natur, även om det har åskat en hel del. Men jag tror inte att det startat några nya bränder på grund av detta i alla fall, men jag vet inte helt säkert. Och till alla er som vill grilla så måste ni ju vara glada nu när detta blivit tillåtet igen i de flesta kommuner, det har man ju saknat. Jag kan ju inte grilla på min balkong, men ibland när man varit ute och promenerat så kände man dofterna av att det grillas och det luktar ju så ljuvligt. Men i och med eldningsförbudet som varit så har det inte grillats så mycket, så nu hoppas jag att folk börjar grilla igen så jag har något att lukta på under mina korta promenader. Såg en rolig notis i sociala medier angående den tuffa tid som vi gått igenom, när de fortfarande ökade på eldningsförbuden varje vecka.

Och på tal om roliga saker, så skickade min bror en bild till mig på olika tekniker att kissa med förslag från våra stora fotbollsstjärnor. Måste ändå säga att jag är mest imponerad av Ronaldinho, han kan fortfarande den gamla brassen. Även vår egna Zlatan Ibrahimovic hade en speciell teknik tydligen, fast han har ju alltid varit lite trixig av sig. Men fransmannen Giroud behöver onekligen träna lite extra på toalettbesöken och sina avslut på mål ser det ut som. Och brassen Neymar verkar ha det lika jobbigt som han hade det i fotbolls-VM i sommar, då han ständigt låg i gräset och vred sig i plågor. Att gå på toaletten är tydligen inte så lätt för en av världens bästa fortbollsspelare, hoppas någon hjälper honom upp ur sin lilla pöl av kiss…

I helgen var det ”Stockholm Pride” med massor av människor som minglade inne i stan, jag var inte där dock. Men jag såg lite bildklipp från pridetåget bland annat och blir ändå lite lycklig över att se exempelvis Sveriges förbundskapten i fotboll, Janne Andersson, som var på plats för att ge sitt stöd. Även Försvarsmaktens överbefälhavare, Micael Bydén, var på plats och sjöng en låt av självaste Elvis Presley under pridetåget. Kanske borde de polska brandbilarna ha anslutit till pridetåget en stund innan de fortsatte sin resa hem, vilket jubel det skulle bli då! Eller vad tror ni?

Sedan var det såklart politiker och andra ointressanta människor enligt mig, sådana som bara är där för att samla pluspoäng på något vis. Det är väl bra att så många som möjligt deltar, men när man hör de verkliga anledningarna så blir man ju lite irriterad. Jag är absolut inte insatt i detta, men när man till och med hör arrangörer och deltagare i pridetåget som uttrycker sitt missnöje kring detta så borde ju dessa politiker och företagare komma till någon sorts insikt. En person som intervjuades på TV berättade att dessa personer och företag bara gör detta för att synas och för en ekonomisk vinning, men att när det handlar om rättigheter och andra viktiga saker för alla människor så har de tydligen inte gjort ett skit. Utan det är de själva som fått kämpa för sina rättigheter och för de förändringar som skett, utan någon egentlig hjälp från dessa ”glassare” till personer som bara rider med på vågen för att få synas.

Vad vet jag, men det skulle inte förvåna mig om det var sant. Det tycks ju vara så det fungerar numera tyvärr, och därför blir jag bara sur när jag ser personer som Stefan Löfven och andra politiker som deltar i pridetåget. Det är såklart bra ur det perspektivet att de visar på allas lika värden och rättigheter och att de står bakom detta, men vad gör de egentligen för att förbättra situationen för människorna där? Inte ser eller hör jag dem göra något åt problemen som människor upplever ute i samhället, annat än att de bekräftar och pratar om problemen som finns. Jag hoppas att jag har fel, de kanske gör mer än vad jag tror. Men jag ska inte enbart gnälla och klaga, Stockholm Pride är ju en stor kärleksfest som Rickard Söderberg uttryckte sig. Jag tycker han är grymt bra, och duktig som fan på att sjunga för övrigt! Så att se Janne Andersson och Micael Bydén på plats och att de inte bara glider med genom tåget var bra, de deltog verkligen helhjärtat verkade det som! Det behövs ju för både fotbollen och militären har ju årtionden, om inte århundraden, som är fyllda av en sorglig machokultur. Respektive förbund och myndighet har ju och andra sidan ofta pratat om allas lika värden, men jag vet inte om jag tycker att de levt upp till vad de sagt. Och många verkar ju ifrågasätta om Försvarsmakten ska ägna sig åt HBTQ-frågor… JA! Det ska de göra! Det borde ALLA göra! Och förändringens tid är kommen, så det var kul att se dem där!

Vi hade min syster och hennes barn på besök hos oss i lördags, så vi fikade och åt tacomiddag tillsammans. Det var roligt, och skönt att få sitta ute på balkongen i solen en stund även om det var varmt. Men det var inte lika varmt som tidigare och så det gick bättre nu när man hade sällskap. Vi åt glass också! Det måste man ju göra när det är varmt och dessutom helg, annars kan man döden dö. Tack för en härlig lördag syster Linda och familjen!

Igår var twinsen bjudna på födelsedagskalas med poolparty hos en kompis, så vi lämnade av Freja hemma hos Jenny och kunde sedan cykla till kalaset därifrån. Vi hade tur med vädret kan man säga, för under kalaset så öppnade sig himlens portar och regnet öste ner. Men det störde inte barnen, det hade däremot stört mig om vi hade varit tvungna att gå hem i regnet efter kalaset. Barnen hade precis badat klart och var ute på skattjakt när ovädret drog förbi, men sedan sprack det upp lagom tills vi skulle gå hem igen. Det var ett roligt kalas för barnen och det var kul att träffa några av föräldrarna igen. Så fick man prata ihop sig lite om skolstarten som börjar nu snart, och höra hur allas semestrar varit. Och så fick man lite tips på vad man kan göra med barnen nästa sommar, längtar redan till nästa sommar nu.

Nu tycker jag att det får räcka med skrivandet för denna gång. Det var kul att höra att många av er uppskattade det senaste avsnittet av ”Smalltalk” som publicerades på bloggen i helgen, tack för alla fina ord! Och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke igen. Inte för att han egentligen gjort något dumt denna gången, utan för att han borde stå upp för vad han tycker lite mer. Han tycker i och för sig många dumheter om ni frågar mig, men han berättade att han var inne på ”Stockholm Cruising” i stan i lördags. Han är förvisso intresserad av bilar, men jag tror att han egentligen var inne på Pridefestivalen men inte vågar erkänna det och istället hävdar att han bara åkt raggarbil på Sveavägen under lördgaskvällen. Det är okej Henke, ingen dömer dig om du vill gå med i pridetåget. Tycker snarare tvärtom att det är jäkligt bra gjort av dig att åka med i pridetåget iklädd den där kamouflagefärgade one-piecen med rosa inslag och glitter som du sytt själv i syslöjden för länge sedan. Allt för att hylla de mänskliga rättigheterna! Pride betyder ju stolt, och detta gör mig så glad och stolt över dig Henke.

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode V.

Som jag tagit upp här tidigare så fokuserar jag här på barns utryck och formuleringar, det är en rolig resa vi gör här tillsammans.

Idag tänkte jag starta lite försiktigt med ett av de senaste orden som barnen säger hemma. Theo tog fram sitt plus-plus pyssel och skulle bygga en sådan sak, nämligen en… Blejblej!

– Titta här vad jag lärt mig bygga på förskolan, det är en blejblej som man kan leka med.

Detta är inget jag är bekant med, förutom namnet. Det han syftar på att han skapat när han byggt sin blejblej är en sort leksak som heter ”Beyblade”. Jag vet inte riktigt hur de fungerar eller vad det går ut på, jag trodde det var som någon sorts Pokemon eller liknande. Och jag kan tyvärr inte förklara vad detta är för Theo bara byggde sina blejblej och han lekte aldrig riktig med sina skapelser vad jag vet. Men det tycks vara en sak man skjuter iväg med ett snöre eller något liknande, som är riktigt populärt bland barnen över hela världen.

Ett ord som jag uppskattar, inte minst för dess innebörd, är det som kommer härnäst. Det finns tillfällen då jag nattar barnen och de vill försöka förklara varför de inte kan somna, med ordet… Snappna!

– Jag vill verkligen försöka somna pappa, men min kropp vill inte snappna.

Att ligga i en säng när man är trött, men det bara kryper i kroppen som det kan göra främst när man är barn är jobbigt. Och ordet snappna är en sammanslagning av orden ”slappna av” som Nova använder som uttryck när hon inte kan ligga still. Hon är normalt sett den som vaknar först på morgonen och därför brukar vara tröttast på kvällen när det är sovdags. Men ibland vill det sig inte riktigt när jag förklarar att man kan hjälpa kroppen att somna genom att slappna av, det fungerar i ungefär 15 sekunder. Sedan ser man ett ben glida upp på väggen bredvid hennes säng, sedan ett till. När jag berättar att kroppen kan behöva lite hjälp med att förstå att det är sovdags och att man ibland behöver träna på att ligga lugnt och stilla, så förklarar hon i sin tur att det bara inte går att snappna just då och att benen måste få klättra lite. Vilket de får göra då tills hon efter ett tag lyckas snappna och därefter somnar omgående. Vila och avslappning är ju bland det bästa som finns, om ni frågar mig. Så där har ni det, snappna mina damer och herrar!

Då har vi tagit upp ett ord för både Theo och Nova, så nu kommer ett ord Freja använder för att göra detta rättvist. Detta ord använder egentligen alla tre hemma, men jag är ganska säker på att det var Freja som började använda ordet… Konfritt!

– Kan jag få lite ketchup till mina konfritt! Vill du smaka på mina konfritt en gång?

Ordet konfritt har vi försökt träna bort, det egentliga ordet är pommes frites. Varje gång vi äter detta så hör jag barnen prata om sina konfritt och hur goda de är, men jag vill inte vara den som rättar allt de säger hela tiden. För sanningen är den att dessa roliga felsägningar är underhållande, och vi kan skratta åt det tillsammans. Men jag berättar alltid vad det egentligen heter, så att de kan försöka komma ihåg det till nästa gång. Men just pommes frites tycks vara väldigt svårt, för konfritt har jag hört i säkert över 4 år nu.

Här kommer dagens sista ord. När barnen säger detta så är ordet i sig inte fel, men det betyder i deras fall något helt annat. Och ordet som kommer ut ur deras mun är… Nutella!

– Nutella är som en väska man har armen i om den gör ont. Kommer ni ihåg när mormor Solen ramlade och fick ha sin arm i en sån där nutella?

Så är det, om man har ont i armen kan man få ha den i en ”mitella”. Varför de säger nutella iställer för mitella vet jag inte, men det händer än idag. De vet ju vad nutellakräm är, och frågar efter nutella när de ska äta pannkakor exempelvis. Men ibland när de leker så kan någon ha skadat armen och då hör man att doktorn i leken ordinerar patienten att gå med armen i nutella. Låter smaskigt!

Det var allt ”Smalltalk” hade att erbjuda denna gången, och det är inte helt omöjligt att detta blev det sista avsnittet. Nu har jag bara ett fåtal ord kvar som inte ens räcker till ett helt avsnitt, men om barnen fortsätter säga roliga saker så kanske jag får ihop ett nytt avsnitt i framtiden. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke enligt den oskrivna regeln. Alla andra tycks ha skött sig exemplariskt, så grattis Henke!

Det var en gång, en reslig och mediokert överviktig man som levde sitt liv i Sveriges huvudstad, Stockholm. Detta är historien om natten då han försvann…

Året var 2018 och nu pågick den varmaste sommaren på flera år. Bränder härjar över landet och kräver assistans från andra länder för att stoppa eldens framfart. Svenska bönder kämpar mot klockan, djurens foder tar slut och djur skickas på slakt. Men så har vi den där mannen kallad Jimmy, som kämpar på sitt alldeles egna vis i vardagen.

Han tycker det är varmt, precis som alla andra. Men han vill inte klaga för mycket, det gör så många andra ändå. Med lite tekniska färdigheter och tips från björnvänner så skapade han en egen liten kylanläggning hemma med hjälp av sin bordsfläkt och kylklampar. Nätterna blev mildare i sovrummet och sömnen var ljuvlig igen. Och… Nej, det här går inte… Det är ljug! Alltihop! Inte det första jag skrev om bränderna och bönderna, det är sant. Men att jag skulle må så bra i värmen utan att klaga är bara en dåres påhitt och förbaskad lögn! Jag flyttar nog till Svalbard snart, jag gör det på riktigt.

– Men du behöver ju gå ner några få hundra kilo så det är väl bara bra, eller hur?

Så kanske en dåre resonerar, och visst luktar jag bacon i solen men detta är inte rimligt längre. Jag har faktiskt googlat på olika typer av bostäder på Svalbard, så nära är det nu! Men jag blev så glad och lycklig över förslaget att ställa frusna vattenflaskor framför fläkten som då spred kylan vidare. Och jag minns hur jag låg där i sängen och kände att äntligen skulle jag kunna somna utan att svettas ihjäl. Men det tog ungefär 20 minuter, sen började det knaka och smälla om flaskorna som tinades upp i hiskelig fart där i rummet. Jag tänkte, att hellre lite oljud än den där värmen. Och det var som om någon kunde höra mina tankar, för vad hände då tror ni? Jo det ska jag berätta, fläkten gick av på mitten!

Själva fläkten med det roterande bladet föll ner från själva foten den stod på. Men den lossnade inte, utan bara vägrade att rikta sig framåt eller uppåt längre. Den satt fortfarande fast i foten på fläkten, men fläkten bara hängde alldeles löst rakt ner som ett avsvimmat huvud. Haha, men jag kan ju det här med teknik! Så jag stod där i kalsongerna och undersökte den trasiga plastfläkten försiktigt. Och ganska snabbt ramlade det ut en plastspak i händerna på mig, det var den som justerar hur fläkten ska vara vinklad och om den ska rotera under tiden den fläktar. Snabbt blev jag svettig när jag stod där och letade reda på vart plastspaken skulle sitta, och de frusna petflaskorna hade nu tinat upp och kondenserat massor av vatten som rann ner på golvet. Men det fick jag torka upp senare, för nu hittade jag vart plastspaken skulle sitta! Det visade sig att en liten skruv lossnat och därför föll själva spaken bort, så det var ju bara att skruva tillbaka den igen. Eller hur, hur svårt kunde det vara…

På jobbet är det också varmt, som det förmodligen är på de flesta arbetsplatser runt om i landet just nu. Så när vi satt utomhus på en av våra raster i veckan så kom vi av någon anledning in på våra åldrar och prostataundersökningarna som man som man kan utsättas för efter en viss ålder. Jag berättade då om min anekdot när vi förra året hade vår hälsokontroll på jobbet, när sjuksköterskan som fyllde i mina uppgifter gratulerade mig i förskott eftersom jag fyllde år bara någon månad senare.

– Men då är det lika bra att du får kolla din prostata här nu. Sa hon bestämt.

Jag har ju berättat om detta här tidigare, hur chockad jag blev när hon sa så och trodde att hon skulle stoppa upp sina fingrar i min rumpa som jag sett att de gör på TV. Detta var ju något som man bör kontrollera förstås, men för min del så behövde jag få lite tid att förbereda mig på detta innan det skulle ske och inte såhär bara pang på rödbetan. Men det handlade ju bara om att de skulle kolla detta när jag lämnat både urin- och blodprov, vet inte riktigt vilket av dem som de använder sig av. Men vi hade lite roligt åt detta i alla fall och fortsatte sedan vår diskussion angående prostataundersökningar, när Roffe plötsligt delar med sig av sina tankar kring ämnet. Att istället för att bli undersökt med fingrar i rumpestumpen kanske skulle kontakta en sådan där webdoktor istället via sin webkamera eller mobilkamera. Hahaha! Jag hann inte stanna kvar och lyssna färdigt, men började genast måla upp bilder i mitt huvud kring hur detta skulle gå till rent praktiskt.

– Hej du talar med doktor X, vad kan jag hjälpa dig med? Frågar nog läkaren snällt när man kontaktar dem.

– Hej jag skulle vilja få min prostata undersökt. Svarar man då målmedvetet.

– Prostatan? Ja men då är det nog bättre att… Börjar nog läkaren förklara och syftar troligen på att man ska uppsöka sin närmsta vårdcentral, men det har man ju hört förut så då gäller det att direkt avbryta läkaren där innan hen hinner avsluta meningen.

– Jo du förstår, jag har upplevt ett obehag den senaste tiden… Förklarar du samtidigt som du ställer dig upp och börjar klä av dig byxor och kallingar. Sedan vänder du baken mot webkameran och böjer dig sakta framåt och särar på skinkorna så att läkaren tydligt kan få sig en titt innan du fortsätter förklara din åkomma.

– Jag är orolig över att det kan vara början på prostatacancer, jag börjar ju komma upp i den åldern nu att man ska vara extra vaksam. Kan doktorn se något oroväckande? Frågar man då med darrig röst för att visa att man tar detta på största allvar.

Hur detta slutar kan jag omöjligt svara på, utan här tror jag att mycket hänger på hur dedikerad och angelägen läkaren är i sin undersökning av problemet via webkameran. Men denna tankeställning var underhållande, och jag undrar om det har hänt att man kontaktat en läkare på detta viset och helt enkelt visat baken via mobilen eller en webkamera. Det vore lite roligt ändå!

Nu är det varmt, temperaturen inomhus ligger nu på 31 grader så jag orkar inte skriva mer. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till tillverkaren av min bordsfläkt. Ni kanske är nyfikna på hur det slutade förresten? Jo jag skulle ju bara skruva fast den lilla plastspaken igen, och detta hade nog gått utmärkt om det inte vore just för att den var tillverkad av billig plast. Gängorna på skruven tog ej längre, och detta började göra mig ledsen nu för klockan började bli mycket denna kväll. Jag började leta efter en ny skruv hemma och hittade märkligt nog bara långa skruvar som ej gick att använda, men efter en lång tids sökande så fann jag en skruv som påminde om den gamla. Det krävdes en hel del pillande för att få skruven på plats innan jag kunde börja fästa plastspaken igen, och jag vet inte om det var värmens fel men nu var humöret inte på topp längre. Det strulade lite för mycket just nu, men när skruven äntligen var på plats så bjöd jag på ett litet glädjetjut och började sakta att skruva fast spaken igen. Men vet ni… Haha! Då fäster inte den skruven heller längre! I ett moment av ilska så tog jag nu en lång och grov jäkla skruv och bestämde mig för att skruva den genom hela den ihåliga plastspaken, i teorin skulle det nog fungera. Men nej, det gjorde det ju såklart inte. Det började bra dock! Jag kände hur skruven tog fäste och hur plastspaken började komma på plats igen. Men det var just det där lilla extra draget med mejseln på slutet för att försäkra mig om att detta inte skulle hända igen som förstörde allt. Hela plastspaken sprack mitt itu, skruven satt stadigt kvar men delar av plastspaken ramlade in i fläkten någonstans. FASEN DÅ! Jag tänkte att nu skiter jag i den här spaken, så startade jag fläkten och hoppades att den på ett mirakulöst sätt skulle fungera ändå. Men nu uppförde sig fläkten på följande sätt, att fläkten startade men istället för att hålla sig upprätt och gå från sida till sida så hängde den knäckt på mitten och själva foten rullade runt på golvet och började sakta trassla in sig i elkabeln till vägguttaget. Jag drog ut sladden ur väggen, lät fläkten ligga kvar på golvet och sedan gick jag in och lade mig i sängen. Där började jag sakta smälta bort i nattens hetta, och när solen steg upp nästa dag så hade jag förångats bort och blivit ett med min sängmadrass. Det enda som låg kvar var ett par kalsonger och ett svettigt avtryck på huvudkudden av en man som såg ut att ha skrikit under sina sista andetag innan han gick över till andra sidan. Eller under ytan, vad fan man nu ska kalla denna kollaps. Orkar inte mer…

Fyra veckor… Hela fyra veckors semester är nu över… Slut! Bara sådär…

Det är inget fel med att börja jobba igen, tvärtom! Men varför upplever jag alltid att semestern blåser förbi en, den är över så snabbt att man inte ens hinner reflektera över vad tusan man har gjort egentligen. Jag känner mig dock utvilad, så det är något väldigt bra. De tre första veckorna av min semester tillbringade jag med barnen, förutom helgerna då de var med sin mor. Men vi har haft det väldigt bra, med kryssningen som höjdpunkten för både mig och barnen. Vi har tagit det lugnt och ätit många glassar, man orkade inte annat i den värmebölja som varit. Man ska inte klaga på vädret, vi har haft den soligaste och varmaste sommaren som jag kan minnas. Många älskar den varma solen, men inte jag. Av en anledning egentligen, att jag inte kan sova på nätterna. Det blir som en ond cirkel ju, man dricker kopiösa mängder vatten om dagarna för att inte smälta bort och när natten kommer så testar kroppen gränserna för ens kontinens och spelar en ett elakt spratt. Man ligger i sängen och vänder på sig för att det är för varmt i flera timmar, man slumrar till korta stunder men vaknar lika snabbt upp intrasslad i sitt eget lakan och kudden den är alldeles fuktig av alla svettningar. Och när den där nödsäkringen kickar in i kroppen för att den verkligen behöver sömn så somnar man tillslut, i högst en timme. Sedan utspelar sig någon sorts efterfest i urinblåsan med rejält ”dunka dunka” och så håller man plötsligt på att bli sängvätare. Man gör ifrån sig märkliga oljud och suckar när man kämpar sig upp ur sängen med lakanet fastklibbat på ryggen likt en mantel när man släpar sig in i badrummet. Man kissar och gråter, ibland samtidigt. Sedan tillbaka till sovrummet igen, lakanet faller av och ligger kvar på golvet någonstans på vägen mellan badrummet och sängen men det orkar man inte bry sig om just då. Bordsfläkten går på högvarv och nu börjar kampen igen, man måste försöka somna om i den varma sängen. Men igår eftermiddag fick jag faktiskt nog av värmen, och planerade för en permanent flytt från hettan i Stockholm…

Svalbard, där verkar det svalt och skönt! Och vi verkar vara flera som nappade på denna idé, för det började dyka upp diverse hälsningar om att andra vill följa med mig dit. En annan sak som lite olyckligt dök upp igår var en nyhet om en isbjörnsattack på en tysk man på just Svalbard. Så olämpligt! Men jag vill åka dit ändå, och en av de som meddelat sitt intresse att följa med till Svalbard är en gammal vän vid namn Anders a.k.a Pandan. Så vi har en egen björn med oss dit, så det så! Bring it on angry ice-teddys!

På Svalbard finns ju som sagt andra saker att se upp med, men det är i alla fall ett skönt klimat där som lockar. Jag tillhör den lilla skaran med människor här i Sverige som gillar och uppskattar en snöfylld vinter, och en av anledningarna till detta är just att det är svalt på nätterna. Det är på vinterhalvåret jag sover som allra bäst, och sen så tycker jag det är mysigt med snö. Det blir ljust och fint, bara det är plogat på vägarna och någon liten minusgrad så att det inte blir en massa snöslask. Men, en vinter utan snö är inte lika rolig förstås. Då känns det lite som ett evigt mörker bara, men man kan ändå sova gott och ladda batterierna i kroppen varje natt. Helt underbart! Detta kan man nästan göra varje dag på Svalbard, året om med tanke på klimatet där. Och så kan man njuta av norrsken och andra fina saker, superhärligt! Så varför haka upp sig på att det finns isbjörnar där, vi har ju som sagt vår egen Panda med oss.

Pandan gav mig ett bra tips igår när jag ville ta av mig livet i hettan, att han fyllde glassbyttor med vatten och stoppade i frysen. När de frusit till is så placerade han dessa framför en fläkt som då spred kylan vidare i rummet. Jag hade sett liknande tips tidigare, men med hans visdomsord så beslöt jag mig för att testa detta hemma. Tyvärr hade jag bara glasspaket av kartong, vilket inte skulle fungera problemfritt så det sprack omgående. Men jag fyllde istället petflaskor och frös in dessa, sedan ställde jag två stycken framför min lilla bordsfläkt i sovrummet medan jag borstade tänderna och gjorde mig klar för att sova. Och när jag kom in i sovrummet så märkte jag en skillnad direkt, flaskorna gjorde ju susen! Det var svalt, och jag bara njöt när jag låg där i sängen. Självklart utan täcke, för så kallt var det inte. Jag såg fram emot att få en hel natt sömn för första gången på hela semestern, om jag inte behövde gå upp och kissa förstås. Men det behövde jag inte! Det var istället andra omständigheter som just denna natten förstörde min sömn…

Tor! Blixtrar och dunder! Åskan dundrade och saker började pipa i lägenheten när strömmen försvann under korta tillfällen. Jag gick upp och larmade av kylen och frysen vars larm behagade pipa högt från köket när strömmen bröts. När kan jag få sova? Dags att skicka ett nytt brev till ”Bullen” igen.

Jag hade helt sedvanligt köpt lite olika viner som jag tänkt avnjuta på balkongen under semestern. Att få sitta där och lyssna på ”Kent” eller annan bra musik, och sörpla på ett glas rosé eller det där märkliga blå vinet jag råkade köpa tidigare i somras. Men det gick ju inte, solen stekte ju sönder min hud så fort jag vågade mig ut dit. Det gick inte ens att andas i den värmen! Så min relation till balkongen denna sommar har mest handlat om när jag snabbt smög mig ut dit runt midnatt för att vattna lite örter och Theos jordgubbsplanta, sedan sprang jag snabbt in igen. När barnen var här så lekte de själva i lekparken nedanför, då försökte jag sitta där på balkongen och se lite cool ut med en bok i ena handen och en kopp isdryck i andra handen. Men de underbara barnen tyckte inte heller om solens stekande strålar och kom ganska snabbt tillbaka in igen, vilket jag var tacksam för eftersom jag svettades kopiöst där ute och det gick inte att skilja svetten från tårarna som rann nedför mitt plågsamma ansikte. Stackar mig faktiskt…

Barnen är på Rhodos nu med Jenny och sin mormor med flera. De verkar ha det bra där, varmt och skönt. Har fått lite bilder skickade till mig och man saknar de små liven enormt när de är så långt borta. Men de kommer tillbaka nu i veckan så då ses vi ju igen, hoppas att de får en fortsatt bra semester där i Grekland och att inte några läskiga bränder dyker upp i närheten.

Här hemma i Sverige så står ju landet i lågor, värmen och torkan är förstås en orsak. Men en stor anledning tycks även vara människors slarv med grillar, cigarettfimpar och annat som startat flera bränder. Och trots ett rådande eldningsförbud så tycks många ignorera detta märkligt nog. Puckon! Vet inte om det är språksvårigheter som är orsaken, men jag tror den största anledningen är människor som tror att de är kungar vid grillen och klarar allt. Dessvärre visar det sig att det inte är fallet, och massor av frivilliga hjälper brandkåren och försvarsmakten med släckningsarbetet som pågår över hela vårt land. Jag såg en karta över alla bränder som pågår just nu och det är fasen skrämmande att se! En enormt stor eloge till er alla som kämpar med släckningsarbetet varje dag!

Vad har hänt mer då denna semester, jag har vårdat och pysslat om bilen lite. Det kanske ni tror att jag gör ofta, men denna gången så var jag hemma hos min bror och gjorde en liten service på bilen. Bytte olja och oljefilter, sedan tvättade och vaxade jag bilen. Så nu skiner den vackert och motorn mullrar fint. Annars så har jag faktiskt försökt att läsa en bok som heter ”Nordiska Myter”, men det krockar starkt med mitt intresse att inte läsa böcker. Haha, jag köpte boken så att jag kunde läsa den för barnen innan de skulle sova på kvällen men sagorna var lite för läskiga för dem så de somnade ju nästan skräckslagna. Men jag hittade en historia om ”Mästerbyggaren” i boken som inte var så läskig, så den fick de höra och de somnade sött den kvällen. Annars så har vi mest haft det lugnt och tagit dagarna som de kommit, och gjort det som fallit oss in för dagen. Så jag är nöjd med semestern denna sommar, känner mig som sagt utvilad att börja jobba igen. Barnen är lediga i två veckor till innan de ska börja på fritids innan skolstarten senare i augusti, men tills dess så får de vara hemma med Jenny som nu har sin semester.

Detta blev ju som en lång semesterkrönika, hoppas ni orkade läsa allt. Till alla er som också börjar jobba imorgon vill jag bara önska lycka till, nu kör vi! Och till er som nu går eller fortfarande har semester, skit på er… Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till fackförbunden som inte sett till att vi får ha sex eller sju semesterveckor om året. Det finns ju de som har det så bra, jag vill också ha det så och då kanske det inte känns som att semesterveckorna bara blåser förbi varje sommar. Inte så konstigt att man är en så kallad ”svartfot” och inte vill tillhöra facket så länge det ska vara på det viset. Fast vi är ju lediga två veckor varje jul och nyår på mitt jobb, så jag ska nog inte klaga egentligen. Då vill jag ha 6-timmars arbetsdagar istället! Haha, fasen vad jag klagar. Men jag tror att man måste få klaga lite för att ta sig framåt och utvecklas, annars så står man ju kvar på samma punkt genom hela livet.

Captain Jimmys log, Kids-fleet. Day 2, 2018. The Baltic Sea, Sweden.

Aaaarrgghhh! Landkrabbor, drägg och flygfän (svanar) bör akta sig för här kommer den numera ökända piratfamiljen… Sparris!

Vid midnatt igår var myteriet ett faktum, och Cinderella var i vår ägo. Allt började med att när kapten Jimmy Sparris hade nattat sina små pirater så gick han upp till taxfreen för att köpa alla nödvändigheter för att kunna borda skeppet. Och även en annan kapten behövdes, Captain Morgan!

Nej det är inte min gode vän Mogge, utan en flaska rom behövdes såklart för att komma i bra sjörövarform. Men även en flaska billig vodka och lite farliga kläder som skulle inge respekt. Och ett par Ray Ban pilotbrillor! Sedan brölade och skrek jag högt och livligt i trapporna hela vägen från plan 7 upp till… Ja det där stället där kaptenen och de andra som kör båten håller hus, vet inte vad det heter och det är heller inte viktigt! Där gjorde jag en Molotovcocktail av den billiga vodkan jag köpt på taxfreen och kastade den mot framrutorna på båten för att skapa en läskig effekt. Det brann ordentligt och kaptenen och de andra kom utrusande, det var då jag smet in och tog över den där stora ratten man styr båten med… Rodret! Jag tog över rodret!

När kaptenen och de andra släckt eldkaoset jag skapat så försökte de ta sig tillbaka in igen, men det gick inte sörru! För jag hade ju smörjt in handtaget med billigt smör som jag sjörövat från restaurangen när vi åt middag, så de lyckades inte vrida på det konstiga handtaget. Kaptenen fick panik och ringde på ordningsvakterna. Eller oredningsvakterna som Freja trodde det stod på deras rygg. Men när vakterna väl lyckades bryta upp dörren och såg hur bestämd och läskig jag såg ut där vid rodret i mina Ray Ban, då fylldes deras byxor snabbt av deras egna varma urin… Mwohahaha!

– Vem är du? Varför gör du såhär? Är du en IS-terrorist? Frågade kaptenen med gråten i halsen.

– Jag är ingen jäkla terrorist! Jag är kapten Jimmy Sparris! Ty mitt namn får tidvattnet att skälva av rädsla och till och med den fruktansvärda Kraken räds mitt namn! Skrek jag hotfullt och såg hur andrestyrman svimmade av i bakgrunden.

– Vad vill du oss? Varför har du tagit över mitt fartyg? Fråga kaptenen.

– Ditt fartyg? Detta är mitt fartyg nu! Och det heter numera Holst Nilsson! Skrek jag bestämt.

Det var en härlig syn att se hur den tidigare Cinderella besättningen bröt ihop där på Holst Nilsson, det som skulle bli det mest fruktade kryssningsfartyget/sjörövarskeppet på Östersjön. Snart det mest fruktade i hela världen! Vi skulle borda andra fartyg från Tallink och Silja Line och plundra dem på all deras taxfree. Även deras färgglada bollar i bollhaven skulle vi ta för att utöka vårt eget bollhav till världens största! Sedan skulle vi tvinga in alla resenärer i livbåtarna innan vi sedan sänkte deras ynkliga fartyg. Hehe…

– Här! Ta denna piratflagga och hissa den på toppen av fartyget. Men spara Ålandsflaggan och ge den till mig, jag gillar dess färger. Sa jag och kastade fram min finaste flagga, the Jolly Rogers.

Besättningen gjorde som jag sa och var nu helt i mitt våld. De hissade piratflaggan och kom tillbaka med den fina Ålandsflaggan, den hängde jag upp på väggen bakom mig tillsammans med två tavlor på Sören Åkeby och Zoran Lukic. De två tränarna som tog Djurgården till sina två guld i Allsvenskan i början av 2000-talet. Det blev fint.

Sedan vred jag rodret helt om och satte kurs mot Gotland. Men det var ju inte Gotland som var mitt mål, utan vi skulle bara ta oss ut från Östersjön och vidare ut på Atlanten. Målet var Västindien och den där ön där Tortuga ligger, jag hade sett att sjörövare samlades där i ”Pirates of the Caribbean” filmerna. Där skulle vi äta och dricka friskt, jag skulle skaffa mig en talande papegoja som jag kunde lära festliga Bellmanhistorier och köpa mig två tama delfiner som jag kunde stå på när de körde mig fram genom vattnet. Vi skulle även kunna fånga en tigerhaj och placera den i poolen på spaavdelningen. Den kunde sedan matas med personal som försöker göra myteri eller som helt enkelt väljer att hålla på AIK eller Hammarby. Hehe, så ynkligt…

Holst Nilsson skulle bli det mest skräckinjagande fartyg i piraternas historia. Vi ska åka från hamn till hamn och plundra städer på rom och guld såklart. Undrar om min kollega Harry planerar någon semesterresa till Västindien i år? Han brukar resa dit lite då och då, jag tror vi kan ha användning av honom på Holst Nilsson! Han har goda kunskaper om rom och han kan även skrämma slag på kustbevakningen om de blir för närgångna. Det är bara att be honom klä på sig sin blå arbetsoverall och ställa sig längst fram i fören på Holst Nilsson, lite som i filmen ”Titanic”. Fast istället för att göra det hela till en kärleksscén så vill jag att han ska skrika och spänna ögonen i de andra båtarna om de kommer för nära. Han skulle vara välkommen ombord så länge han önskade, men tillslut skulle han längta tillbaka till jobbet och vilja åka hem igen. Istället för den där varma blå overallen han brukar ha på sig så kan han ju få en Västindienanpassad blå overall, om han vill stanna här ett tag! Jag tror han gärna vill piffa till sig lite om han bara får möjlighet till detta. Hoppas ändå att han kan stanna en vecka eller två…

Det var ovanligt tråkigt att köra båt, så jag sa åt den före detta kaptenen att ta över rodret tills jag var tillbaka. Nu gick jag ner till nattklubben en sväng, där var det bra drag! Ingen hade en aning om att rutten var ändrad och alla verkade ha en toppenkväll! Jag krävde en flaska Captain Morgan av bartendern, men denne stirrade bara på mig med oförstående blick. Jag sänkte mina Ray Ban och stirrade tillbaka för att visa att jag menade allvar. Då kallade bartendern på oredningsvakterna som kom springande med sina nedkissade kläder. De tittade på mig med förskräckta ögon och meddelade sedan bartendern att allt var lugnt, att de bara skulle ge mig allt jag ville ha. Bartendern blev rädd och gjorde som de sa och ställde fram min flaska med rom. Jag tog tillfället i akt att bjuda laget runt, vilket gjorde mig omåttligt populär där på nattklubben. Tänk va, jag som inte ens är så förtjust i rom i vanliga fall…

Nu började solen gå upp och det var dags att väcka mina små pirater i vår hytt. Jag stormade in och pussade försiktigt på dem så att de skulle vakna. Sedan klädde de på sig och borstade tänderna som riktiga sjörövare innan vi gick till frukostbuffén. Där frossade de i sig frukter och bröd, och jag svepte i mig två respektingivande piratkaffe med mjölk efter varandra. RESPECT!

När är vi framme? Är vi framme snart? Hur långt är det kvar? Är vi framme nu då? Alla dessa frågor…

Vi hann inte ens passera Gotland innan jag vände på skutan hem till Stockholm igen. Tjatet om när vi skulle vara framme tog knäcken på mig, eller så var det all rom jag druckit. Jag vet inte, det var i alla fall skönt att kliva av Holst Nilsson hemma i Stockholm igen och sätta sig på bussen hem. Jag får helt enkelt fortsätta att drömma om Västindien ett tag till. Tack för att jag fick dela med mig av mina drömmar, men nu måste kapten Jimmy Sparris sova lite…

Haha, inte riktigt så kanske! För vår sista dag ombord på båten kantades av en massa aktiviteter för barnen. Först så åt vi som sagt frukostbuffé, det var lika mumsigt som i min piratdröm. Sedan så tittade de på en spökteater som var spännande och lite läskig.

Efter det så provade vi lite spelmaskiner. Vi testade lyckan på enarmade banditer utan framgång, och sedan på en pokermaskin. Där vann vi lite pengar men spelade upp allt. Sen fick vi nys om en fiskedam där barnen ville fiska, och här blev det vinster i form av fidgetspinners!

Efter fiskelyckan så åt vi lite lunch, och lyssnade på mer livemusik. Men det skulle hända mer grejer så vi kilade vidare för att delta i en magisk show med trolleri. Vi fick även lära oss några trick själva som man kan glänsa med på någon fest senare i livet. Fräsigt!

Efter det var det fri hopp och lek tills vi kom hem igen. Det var en härlig kryssning med massor av bus, skratt och lek. Jag råkade även köpa med mig winegums igen av gammal vana, även fast de inte är lika goda längre. Men jag tror vi ska kunna pressa i oss det paketet ändå utan problem.

Stort tack för att ni läser, önskar ni ta värvning i min besättning på framtida Holst Nilsson så går det bra att maila in ert intresse till mig eller lämna en kommentar här om detta. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till båten Cinderella. Den liknar ju inte ens ett piratskepp! Vart kan man hissa de svarta seglen på den? Men den är ju respektingivande med sin storlek dock…

Captain Jimmys log, Kids-fleet. Day 1, 2018. The Baltic Sea, Sweden.

Barnen är taggade på detta som tusan och har väntat en hel månad nu på att få komma iväg. Så nu var det äntligen dags att ge oss av på sommarkryssningen med Cinderella!

Det var riktigt varmt, 32 grader i skuggan och barnen var lite utmattade av värmen. Själv så höll jag på att döden dö och kunde knappt andas i den kvava luften som erbjöds. Men jag hade ett mål med denna kryssning som jag ska komma till här lite senare, så jag höll ut. Vi var garderade med riktigt kallt vatten som gick åt snabbt i vänthallen innan vi fick gå ombord. Nova ville så gärna sova och låg på golvet och lite överallt, men slutligen så fick vi gå ombord.

Kidsen var alldeles studsiga av glädje, och allt övergick i någon sorts eufori när vi klev ombord på båten och välkomnades av självaste Ville Viking! Katten höll fram handen för att hälsa men mina barn fungerar inte så, de sprang oblygt fram och kramade om katten länge. Jag blev lite paff över hur orädda de var, men gladde mig samtidig över att slippa ha det jobbet en dag som denna. Det måste vara fruktansvärt varmt i den där dräkten. Mwohahaha!

Vi fortsatte vår väg fram till vår hytt, där lämnade vi packningen och tittade ut genom vårt fönster när båten sakta lämnade kajen. Det var ett väldans liv på barnen och de tyckte hytten var så rolig, de började paxa sovplatser och klättrade runt lite överallt. Själv tog jag det lugnt och tittade igenom en välkomstbroschyr med en skiss över fartygets alla våningar, jag hade som sagt ett mål med denna kryssningen…

Vi gick sedan upp till buffén där vi hade bokat bord. Men att hitta vårt bord där vi skulle sitta var inte det lättaste, och man blev ju lätt stressad över att tiden för bokningen började springa iväg utan att vi ens hittat var vi skulle sitta. Men tillslut fann vi bordet, der var bra placerat precis vid ett fönster. En gyllene regel med bufféer är att se till att de går ordentligt back på min bokning, så vi greppade varsin tallrik och gick bananas på utbudet som erbjöds. Det var massor av godsaker, men schnitzeln föll mig bäst i smaken och jag byggde ett imponerande matberg på min tallrik. När vi kom tillbaka till vårt bord så hade nån oansvarig människa lämnat sina tre barn vid bordet bakom oss medan de hämtade mat eller nåt. Den yngste av barnen som kanske var två år skrek hysteriskt, och pappan i familjen bakom dem satte sig vid barnen för att trösta dem. Men då skrek plötsligt alla tre barnen istället, nu var även personalen på plats och försökte muntra upp barnen och tittade samtidigt nervöst efter föräldrarna som inte syntes till någonstans. Tack för den ”harmoniska” evigheten som det upplevdes innan föräldrarna tillslut kom tillbaka, men de verkade inte alls så berörda över att barnen varit så ledsna och tittade bara förvånat på alla främlingar som samlats runt deras barn. Själv kändes det som att jag blivit en smula döv, men tiden rann iväg så nu fick man lägga på ett kol så vi skulle hinna pressa i oss lite desserter också. Det blev jordgubbar, vaniljpudding och några veganska marmeladgodisar som Theo slukade snabbare än ögat hann blinka.

När vi ätit klart gick vi till taxfreebutiken för att fynda godsaker. Här hade barnen enorm beslutsångest, men det kan man ju förstå när det finns så mycket gott godis att välja på. Men de hittade varsin skattkista med godis och ett litet gosedjur som vi köpte och tog med oss till vår hytt. Vi lämnade bara våra inköp där och rusade vidare upp till ”Äventyrsön” där en överraskning väntade. Jag hade beställt armband till barnen som de kan visa upp för att få gratis dricka överallt på båten. Men inte bara det! De fick även glasskuponger, ett varsit glas och gympapåsar med Ville Viking tryckt på dem. Barnen blev så överlyckliga att de ropade högt att mannen bakom disken som gav dem allt detta var den snällaste i hela världen. Jag hade inte hjärta att berätta att det var jag som betalt för allt detta utan lät dem tro att det var väldigt generös personal som jobbade på denna båt. Vi gick runt lite och utforskade ”Äventyrsön” och kom alldeles lägligt när alla barnen erbjöds tatueringar. Så det skulle kidsen självklart få, och efter det så lekte de och hoppade i en hoppborg en stund innan vi gick till vår hytt igen och lämnade alla fina gåvor. Men innan det var dags att sova så gick vi upp till dansscenen och lyssnade på livemusik en stund. Vi nyttjade barnens arband och fick gratis dricka, utom jag då som var tvungen att betala för mig. Sen satt vi där och drack våra drinkar en stund innan ljudnivån blev för högt, nu var barnen trötta och ville sova. Så vi gick tillbaka till hytten igen och bäddade ner oss i sängarna. Freja fick sova i den övre bädden och var väldigt glad och upprymd över detta, så det tog ett tag innan alla kunde somna. De andra ville ju också klättra upp till henne och känna på hur det kändes att sova så högt upp i luften. Sedan tillbaka ner i sina egna sängar igen, där de somnade ganska så omgående efter en händelserik kväll. Nu när de somnat så är det dags för mig att iscensätta mina planer och uppnå målet med denna kryssning…

Vi ska borda skeppet inatt! Plocka ner Ålandsflaggan och hissa en fasansfull piratflagga istället! Jag ska bryta mig in hos kaptenen och de andra nissarna som tror de bestämmer på båten och visa vem som VERKLIGEN bestämmer. Sedan ska vi vika av från vår rutt och sätta kurs mot Västindien, ur spår landkrabbor och annat drägg! Här kommer för f*n jag, kapten Jimmy Sparris!!!

Imorgon fortsätter resan och jag hoppas ni läser vad som händer efter nattens myteri som jag ska genomföra här på Cinderella. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de som stormade planen under VM-finalen mellan Frankrike och Kroatien igår. Så jäkla osmart och idiotiskt, som de förstör! Fotbolls-VM som bara spelas vart fjärde år, då ser man verkligen fram emot att få se en bra finalmatch. Så händer detta! Nåja, Frankrike vann ändå tillslut med 4-2 efter en målrik final. Inte så spännande men väldigt underhållande! Så ett stort grattis till grodlårsslukarna, det var de värda. Viva la France!

Idag stannar Sverige, så skulle man helt klart kunna säga. Allt på grund av en kamp, om en boll…

Det kan inte ens ha ungått de mest ointresserade att Svergie skulle möta England i kvartsfinal denna lördag. Det står om det överallt, det pratas om det på både radio och i TV. Jag riktigt kan se framför mig, hur min far sitter och suckar och svär över att alla hans ordinarie program ställs in till förmån för dessa jäkla fotbollsmatcher. Haha, men jag gillar det! Fotbolls-VM alltså, inte att hans Tv-tablå nu är rena rama misären. Så nu återstod det att se om kommentatorn Jesper Hussfeldt fick rätt, om detta skulle bli en sådan där magisk sommar med fantastiska svenska fotbollsframgångar.

Idag har mitt flöde på främst Facebook präglats utav en ny variant av bönen ”Fader vår” där förbundskaptenen Janne Andersson står i fokus. Jag vet inte vem som skrivit om den, men den har fått stor spridning och går såhär:

Fader vår
Som är i Ryssland
Helgat vare Ditt Namn
Tillkomme Din seger
Ske Din spelplan
Såsom i åttondelen
Så ock i kvarten
Vårt dagliga mål, giv oss idag
Och förlåt oss våra tvivel
Så som ock vi glömma dem oss Zlatan vare
Och inled oss icke i oro
Utan fräls oss ifrån britten
Ty segern är din, och jublet och glädjevrålet
I Slutsignalen
I Jannes, Forsbergs och den Helige Granens namn

Men när matchen väl ska spelas så tror jag varken på magi eller böner. Utan allt skulle nu hänga på de spelare som ju redan överraskat oss alla genom att ha tagit sig till kvartsfinal för första gången sedan VM-bronset 1994.

Tyvärr så började matchen inget vidare. England spelade ganska långsamt och dåligt, vilket gynnade Sverige. Men de hade en målchans och på den nickade de in sitt första mål. Sedan rivstartade Sverige andra halvlek i någon minut innan England lyckades öka på till 2-0. Så slutade matchen och även denna turnering för Sverige…

Men! Vilken resa detta laget har gjort, och vilka stora fotbollsnationer som fått se sig besegrade av våra svenska vikingar. Det blev inte riktigt en lika magisk sommar som den varma sommaren i USA 1994, men det var nära nog och jag är så imponerad. Dessutom så måste jag skaffa en ny matchtröja, den blå som laget burit i denna turnering är en av de snyggaste jag sett. Tack för allt!

Ja nu ska man då ställa om från högklassig toppfotboll till… Allsvenskan. Det brukar kännas som att titta på fotboll i slowmotion ungefär, och där domarna har en alldeles egen låg nivå emellanåt. Men det är ju i alla fall fotboll, och fotboll är kul! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den vidriga idiot som utsatta den svenska reportern Frida Nordstrand för sexuella trakasserier mitt i direktsändning. Att detta har blivit nån konstig trendgrej eller fenomen att utsätta en person för något sådsnt i direktsändning för att sedan kunna visas om och om igen på Youtube med mera är så satans tragiskt. När ska alla män skärpa sig? Jäkla neandertalarbetéende! Tänk om fler sa ifrån när dessa saker inträffar, så att de som utsätter andra människor för sådana saker blir riktigt jävla utbuade och får skämmas ihjäl. De kan gått få krypa till korset sen och be om förlåtelse också. Men det viktigaste är att det aldrig händer igen…

Det finns stunder i livet när man behöver lite extra styrka och tröst, och det läskigaste här hemma är tydligen när man ska gå på toaletten själv. Så för att komma till bukt med barnens rädslor har vi en numera en ny familjemedlem. Tillåt mig att presentera… Trygghetsbollen!

Trygghetsbollen är barnens variant av en snuttefilt som de tar med sig in på toaletten när de känner sig ängsliga. Nu kanske inte ni vet vad det lurar för faror på vår toalett? Det är ingen mindre än Voltemort från ”Harry Potter”, lite oväntat kanske man kan tycka. Men att springa runt i lägenhetens olika rum, badrummet inräknat, helt ensam tycks inte vara så farligt. Men så fort ett behov ska uträttas, då tycker Nova att det blir läskigt att gå in där själv. Jag har följt med henne hela tiden tidigare, men försöker nu hitta olika lösningar på detta där hon vågar gå in där själv på något vis. Ibland har hon så bråttom in där att hon inte ens tänker på att hon går in där ensam. Men sedan kommer det något tillfälle då och då när hon inte vågar sig in där på grund av Voldemort.

Jag har försökt förklara varje gång att han bara är påhittad i en saga, och att det inte finns något farligt alls i badrummet eller i övriga lägenheten.

– Det vet du inte pappa! För jag har sett rumpnissar där inne och vill att du ska följa med mig in där! Fräser Nova åt mig bestämt.

Så jag får snällt följa med henne dit, men någon ond trollkarl eller rumpnissar har jag fortfarande inte sett…

Vi besökte min brors familj i måndags så att barnen fick en lekstund med sina kusiner. Jag trodde att de skulle passa på att leka ute, men det var tydligen för varmt. Istället lekte de för fullt inne medan vi vuxna försökte fika lite. Svea verkar ha fattat tycke för Theo, hon kommer och frågar efter honom så fort han inte är i hennes närhet. Så gulligt! Innan vi åkte hem så ritade barnen lite teckningar, och jag fick en väldigt färggrann teckning av Freja med ett tydligt budskap. Den åkte direkt upp på kylskåpet hemma, tack underbara barn!

Theo fick ont i magen senare samma kväll och låg på soffan medan hans syskon pysslade tröstisar till honom. Han var inte alls intresserad av detta, utan ville titta på sina ninjapaddor på plattan i lugn och ro. Men när Freja och Nova kom fram med sina färdigpysslade tröstisar så såg jag att han sken upp. De hade ju pysslat egna ninjapaddor till honom som de klippt och klistrat ihop, så omtänksamt!

Idag ska vi åka till min mor, barnen längtar efter sin farmor och hennes vovvar. Även Tommy och barnen kommer dit så då ses vi idag igen. Hoppas på fint väder så att barnen kan springa av sig ordentligt där ute på deras stora gräsmatta. Det blir även spännande att höra hur det går för min andra bror, Max, som sommarjobbar på en rörfirma nu i sommar. Nova vill även ”titta” lite på det där trumsetet som farmor och Kent har hemma hos sig. Tror nog hon vill mer än bara titta…

Igår var det dags för Sverige att spela fotbollsmatch igen! De skulle möta Schweiz i åttondelsfinalen, ett land som är rankat 6:a i världen. Jag tyckte motståndet skulle passa Sverige rätt bra, så detta skulle bli spännande. Barnen och jag hade bakat pizzor innan matchen och hade en liten pizzabuffé framför TV:n när matchen började.

Ett mål blev det i matchen, och det gjordes av Emil Forsberg för Sverige! Det räckte för att vinna och nu är Schweiz utslaget medan Sverige får möta England i kvartsfinalen på lördag. Tänk va, att Sverige nu är ett av världens åtta bästa lag. Det är inte illa pinkat alls!

Nu ska vi åka till min mor snart, hoppas ni alla får en trevlig dag! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som inte tycker om fotbolls-VM. Självklart är fotboll inte allas stora intresse, men nu när Sverige är på väg mot ett mirakel så borde man väl ändå bli lite nyfiken och intresserad kan jag tycka. Men nej, alla håller inte med…

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode IV.

I detta avsnitt fortsätter vi gå igenom barnens sätt att uttrycka sig genom gulliga uttal och roliga fraser. Jag har haft förmånen att få ta del av många roliga uttryck genom åren, och vill så gärna dela med mig av dem här.

Det första ordet i detta avsnitt går långt tillbaka, ända till några utav Frejas allra första ord faktiskt! Och ett ord man ofta fick höra då var… Apum!

– Mera apum! Pappa skriv ordet bajs med apum!

Detta kunde man ofta höra vid matbordet, och apum betyder ketchup. Hon har alltid älskat ketchup och gör så än idag, men nu så hör man inte henne säga apum så ofta längre. Hon vet ju att det uttalas ketchup numera, men ibland så skojar hon till det än idag och ber om att få lite apum till sin mat.

Vi kör på här och hoppar på nästa ord direkt! Detta var också något som älskats av barnen och som ofta önskades när man frågade vad de ville äta, nämligen… Pastaroner!

– Jag älskar pastaroner! Ge mig mera pastaroner nuuu!

Det är nog inte så svårt att lista ut vad pastaroner betyder, makaroner! Vet inte varför barnen valde att sätta ihop pasta och makaroner, men då blev resultatet i alla fall pastaroner. Det var inte ett långvarigt ord tyvärr, utan försvann så fort de lärde sig prata lite bättre. Jag saknar att höra dem önska sina pastaroner till middag, givetvis med en rejäl klick apum till detta.

Nu lämnar vi orden kring matbordet och vänder blickarna mot lekparken. Där finns en väldigt spännande och rolig sak som är svår att uttala. De första mötena med denna sak var nog med lite skräckblandad förtjusning, kanske därav namnet som myntades av barnen… Ruskelkana!

– Finns det en ruskelkana där? Jag vågar åka ruskelkana nu för jag är så modig!

Ruskelkana betyder rutschkana. Att ta sig uppför en stor ruskelkana och sedan åka ner har varit blandade känslor genom åren. När de var mindre så var ruskelkanan ruskig, men nu kastar de sig nedför rutschkanan och ibland med huvudet först utan rädsla.

Theo vill även han bidra med ett ord, och det tar oss tillbaka till maten. Jag tror kanske att detta uttryck smittat av sig på Nova dessutom, för jag tror att hon också använder det ibland. Är ni redo? Här kommer det… Gubbgubb!

– Är det gubbgubb i smoothien? Jag vill gärna ha glass med gubbgubbar ovanpå!

Detta är nog också relativt enkelt att lista ut, gubbgubb betyder inte helt oväntat jordgubb. Det kan som sagt handla om gubbgubbssylt eller varför inte en gubbgubbstårta. Haha, såklart att detta blir en härlig ljusglimt i vardagen när det exempelvis nalkas pannkakor. Det är inget man hör så ofta längre men det har varit många roliga år som vi fått njuta av gubbgubb i alla dess slag.

Tack för att ni läser, kommentera gärna och skriv vilka ord ni fått höra från barnen i er omgivning. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till den lilla fågeln som satt och stirrade på mig med öppen näbb när jag och barnen var på McDonalds. Jag tappade ju helt mitt fokus på maten, och kände mig inte längre hungrig efter att ha blivit utstirrad under några minuter. Den satt jättenära dessutom, min syster hade blivit livrädd och omgående bett någon spola ner den i toaletten…