Det här med vädret i mars månad, vad är grejen? Eller snarare, vad är det som pågår?

Man vet att det inte hänt speciellt mycket i ens liv senaste dagarna när man bara har vädret att klaga på. Men i veckan vräkte snön ner och det var vitt överallt. Nu är allt borta. Istället är det blött och sådär vackert brunt överallt…
Freja var till en början inte så förtjust i att gå ut och leka i slasket. Men Novadore och Theodore kunde inte låta bli att gå ut och plaska. Med spade övade de på att skotta snöslask i den lilla hinken.
– Oj, i! Turades de om att säga.
De turades även om att äta snö. Det blev tillslut lite för mycket mumsande så jag fick ta till ett knep ur min kommande pappabok. Jag kallar det för ”locka bort barn från ätande av snö” manövern. Jag fick helt enkelt locka med något roligare, Frejas trehjuling!
Den ena fick styra och den andra fick åka med på flaket när jag drog dem fram. Detta vart en succé! De fick turas om att köra och hade jätteskoj. Det uppstod såklart ett problem med detta. Pappa Jimmy blev trött av att gå böjd med ryggen och dra denna lilla trehjulingen. Försökte avsluta åkturen flera gånger men då protesterade twinsen för fullt och högljutt. Det var bara att köra på, invänta ryggskottet och flåsa som en gris. Men tillslut visade jag vem av oss som faktiskt väger mest, och avslutade åkturen. Detta genom att peka på något lila ogräs som växt upp på vår tomt. De ställde sig och stirrade på blomman i ungefär fyra sekunder. Under tiden hann jag vända på cykeln så att den låg ner på styret med hjulen i luften. Smart! För nu blev cykeln en helt ny lek och upplevelse. Var inte oroliga, jag lovar att skriva ner alla dessa tips i min framtida storsäljare till bok, ”Att vara Pappa Tarzan”.

Nu blev Freja nyfiken och kom ut. Men då hade twinsen tröttnat, så då gick de in. Freja och jag byggde snöslaskslott, som hon sedan ville prova att bo i en stund. Det såg ut ungefär såhär.

Vår plantlåda med frön har visat framsteg! Tror det är broccolin som skjutit iväg några gröna små strån, och gräslöken tycks vara på gång den med. Länge leva vår plantlåda! Snart borde vi nog kunna skörda lite grönsaker till middagarna. EKO!

Tänkte skriva några rader om Nova, vår underbara dotter. Hon som tidigare gärna satt i ens knä eller bredvid en i soffan och bara slappade. Nu har hon utvecklats lite mer, hon klättrar och har fått upp farten väldigt bra när hon springer. Så man får numera ha ögonen på henne var hon tar vägen. Theo har ju farit runt sedan länge och har nog faktiskt lugnat ner sig en pytteliten aning.
När de äter numera så har de fått lite kontroll över skeden och träffar oftast munnen. Men de kan såklart kasta mat ibland. Fast i det stora hela så ser det lovande ut. Jag lade ut ett videoklipp på Facebook i veckan när Nova delar med sig av sin mat till Theo. Hon plockar en bit mat från sin tallrik och lägger sedan snabbt över den på Theos tallrik. Detta tycker de är jätteroligt och skrattar hysteriskt. Men om Theo skulle ta något från Novas tallrik, då jäklar. Hon skäller och skriker, oftast så pass mycket att Theo börjar gråta. Vet ej vems temperament hon ärvt, kan omöjligt vara mitt.
Hon är inte dum heller! När jag hade henne på armen och stod vid spisen så försökte hon öppna skåpluckorna bredvid oss. Varje gång hon lyckades så stängde jag luckan omedelbart så att hon inte skulle få tag i något av glasen i skåpet. Efter att detta upprepats ett antal gånger så sa jag ifrån.
– Nej Nova! Sa jag och tittade på henne med bestämd blick.
Då tog hon ut sin napp och körde in den i munnen på mig, lite som ”att tyst du nu”, och öppnade sedan luckan igen. Det är så svårt att hålla sig för skratt när barn löser sina problem på dessa enkla och roliga sätt. Jag försökte visa vem som bestämmer, men blev tystad av en ettåring och hennes napp…
Sedan har Nova och Theo lärt sig, av Freja skulle jag tro, att låtsas ramla i soffan. De ställer sig upp, ler lite finurligt innan de faller ner baklänges. Första gångerna detta hände så höll jag på att tappa andan av förskräckelse. Men de verkar faktist ha lite koll på var de faller bakåt, de har inte trillat in i bordet eller ner på golvet. Ännu…
Barnen är underbara! Man har alltid fullt upp och oftast är det jättekul. Sedan har vi dagar som dessa när de är förkylda och sjuka. När de är pigga är de glada, men de är väldigt kinkiga och griniga när de blir trötta. Det har jag full förståelse för, jag är själv inte så rolig när jag är sjuk. Men varför är de sjuka nästan hela tiden? Snart borde väl immunförsvaret snappa upp något och börja försvara sig, kan man tycka. Snart börjar de dessutom på förskolan, men de kan väl knappast bli sjukare oftare än vad de redan är. Håller tummarna för en friskare vår! Och sommar, ja resten av året för tusan!

Nu sover twinsen middag, Freja är med mormor och Jenny på teater och Lembit tror jag lever inne på sitt rum. Nu har jag lite sådan där egentid, och om Jenny fick bestämma så skulle hon säkert önska att jag städade lite. Men nu är inte hon här, så då tar nog även jag en tupplur. Bäst att dra i sig en öl eller två där i sängen så att man kan vara lite stöddig sen när hon kommer hem. Annars får jag nog en spark av hennes klumpfot i baken. Fast jag skulle ju kunna göra en fin sko till hennes blivande klumpfot, av min gamla fotboll. Då kanske hon inte blir lika arg… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Vet inte, har ju ingen koll på er där ute eftersom vi stannat hemma och varit sjuka. Så att Sune, jag har en överraskning åt dig… Du får utmärkelsen!

Som rubriken antyder så har jag nu tilldelats ett finsk namn. Detta från något som kallas för Finngenerator på VisitFinland.com som jag fann när jag scrollade mig genom Facebook. Namnet? Håll i er…

Ja vad ska man säga. Nog för att jag känner mig stor som en björn. Men kan man tolka namnets förklaring på något annat vis än att jag är en björn som sprider min säd på våren? Tre barn på mindre än två år, jag har tyvärr inga motargument. Finland vet för mycket om mig…

Nu är huset sålt! De veliga köparna skrev tillslut kontrakt med inflyttning 1 oktober. Då har vi ganska lång tid på oss att hitta något nytt, så det känns bra. Vi skrev oss även helt fria från villkor om att genomföra några åtgärder på huset innan de nya flyttar in, förutom flyttstädningen då naturligtvis. Men inga krav på att åtgärda något av det som besiktningsmannen anmärkte på, det var ju och andra sidan inga allvarliga anmärkningar. Men skönt ändå! Nu är det bara att sakteligen börja packa, och snoka rätt på ett radhus i närheten av barnens förskola. ” Ja jag vill leva, jag vill dööööö! I nord… Haghulta?”…

Efter den fenomenala sånginsatsen så väntar jag nu på att Volvo ska höra av sig. Jag tycker att jag sjunger bättre än Zlatan, så då är jag nog intressant för Volvo och deras kommande reklamfilmer. Jag nöjer mig med en bil som betalning, så vet ni det…

Igår var jag väldigt bestämd och hävdade att det var våffeldagen här hemma. Vet ej om det verkligen var det eller ej, det kanske är nästa vecka? Sak samma, det blev våfflor igår! Med tanke på att jag är en psykologiskt instabil man så bör detta inte ifrågasättas. Det är nog bäst för alla att vi i så fall byter dag på våffeldagen så att den, från och med igår, nu är över för i år.
Twinsen fick äta lite våffla och det blev en kladdig historia. Men de verkade gilla det, Freja likaså! Lembit har knas med magen och åt inte så mycket. Så det blev våfflisar över till lunch idag. Smaskigt!

Vi lämnar bloggen där för ikväll, kände mig plötsligt väldigt trött. Så trevlig helg på er alla, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Finland. Hur kan de veta så mycket om mig, har de spioner här? Oroväckande…

Varför skulle magen kurra igår? Jag gick som på räls fram till kylskåpet, hit hittar jag utan problem. I kylen låg en bit pizza som jag inte orkade äta upp dagen innan. På era platser… Färdiga… Ät upp pizzan!

Sagt och gjort, jag tuggade i mig pizzabiten. Men magen som först klappade händerna av lycka, började plötsligt bli lite obekväm. Åh nej… Mot toaletten! Där hamnade jag upprepade gånger under kvällen och natten. Jäkla pizza, nästa gång tar jag ett äpple istället…

Så, nu har jag återhämtat mig från dumheten med att intala mig att äta äpple när magen kurrar. Kroppen vred sig av skratt här, den har ju knappt ätit äpple sedan fruktstunderna på lekis. Oj oj, inte chockera kroppen med nyttiga dumheter. Man måste ju smygstarta lite och vänja magen med tanken på äpple. Som äppelcider, det blir en bra början! Det tar vi!
– Jenny! Är du gullig och tar bussen till Systembolaget och köper lite cider åt mig, tack! Hohoo?
Inget svar…

Idag var första mötet med psykologen som ska utreda mig. Hon verkar lugn och snäll, vi kan kalla henne Indy. Hon hade en läkarstuderande med sig som ville sitta med under sessionen. Det var lite nervöst, jag kände mig iakttagen hela tiden när jag fyllde i formulär och svarade på frågor.
När jag började berätta om mitt liv så lyssnade de båda väldigt iakttagande. Hur jag som barn troligen hittades av mina föräldrar i en papperspåse i Brandbergens Centrum, till mina oförklarligt genialiska skolår i Jordbro, och att jag tvingades ut ur hemmet och köpte en pytteliten lägenhet i Brandbergen direkt efter att värnplikten var avklarad. Psykologerna såg tårögda ut. Jag fortsatte sedan berätta om hur min karriär på ICA Brandbergen tog slut och hur jag tog värvning för att kämpa för freden i Kosovo. Hur det var att komma hem till en knäpptyst lägenhet igen efter sju månader, och att jag var tvungen att ha dammsugaren igång första nätterna för att ens kunna somna. Sedan fick jag den där jäkla Eddie som inneboende, helt mot min vilja. Han som var lika hög som en ketchupflaska, sov bakom min tjockis TV, red runt på min katt och plockade ur alla innersulor på mina skor och radade upp dem på dörrmattan i hallen. Den jäkeln…
Psykologerna bröt ihop och grät, jag verkade ha knäckt dem. Då hade jag inte ens hunnit berätta om de senaste tio åren. Stackars psykologer, hoppas de har några att prata med…
Nä jag bara narras, busiga Jimmy! Nej idag gick vi bara snabbt igenom varför jag skickats dit, att reda ut om bröstsmärtorna är stressrelaterade. Hon förklarade att det troligen är orsaken, och berättade hur vi ska gå tillväga framöver. Vi ska börja med 2-3 sessioner, och sedan får vi se om jag behöver mer. Antingen borde jag väl vara friskförklarad då, eller så för de bort mig i en sådan där vit tröja med trassliga ärmar…

Nu när snön vräker ner så passade Freja och jag på att plantera lite frön, och skapade vår alldeles egna EKO-odling. Lite gräslök, morötter, purjolök, chili, gul lök och broccoli. Nu återstår att se hur vi lyckas, jag är särskilt nyfiken på Frejas små krukor. Där hamnade fröerna lite hur som helst och hon försökte mer bygga ”sandslott” med jorden än att plantera. Men bara för det så växer väl hennes planteringar som tusan sen…

Ett stort varmt TACK till alla er som väljer att dela vidare denna blogg på Facebook och Twitter med mera. Underbart! Snart trillar säkerligen ett lukrativt erbjudande in om att börja blogga på heltid, då kommer jag att minnas er lite extra mycket när pengarna börjar rulla in. Fast jag bloggar nästan på heltid redan, det tar ganska lång tid att få ihop ett inlägg redan idag. Tänk vilken tid det måste ta att blogga om vilka kalsonger jag valt för dagen, och var jag dricker dagens viktigaste kopp kaffe. Det kommer bli toppen! Åh vad jag längtar efter mitt första miljonkontrakt, $$$!

Sköt om er och ge inte upp, våren kommer snart. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm… Får nog bli Sune då, kommer inte på någon annan som gjort sig förtjänt av utmärkelsen idag.

Skrattar bäst som skrattar sist. Jag will propp you rätt on the käft!

Hon menade säkert inget illa, damen som satt i kassan på Coop. Men när Theo och jag skulle betala för våra varor igår så uppstod en liten situation. Först så skrattar Theo när damen i kassan säger hej. Det tyckte hon var gulligt och sa hej till honom igen. Jag var tuff och kastade maskulint upp två blöjpaket, ett paket nötfärs och tortillabröd på kassabandet. När jag sedan skulle betala så såg jag hur kassörskan försökte hålla sig för skratt. Trodde det var åt Theo men han var upptagen med att äta på kundvagnen. Då insåg jag att det var min gnuggis på handen som hon skrattade åt, fjärilstatueringen jag fick av Freja tidigare samma dag. Den hade jag helt glömt bort. Okej att den inte utstrålar manlighet, men så roligt är det väl inte!
Jag blev upprörd och ifrågasatte vad som var så jäkla kul! Mitt i mitt utlägg om vad man inte gör för sina barn så tyckte jag att hon skrattade till. Jag blev vansinnig! Jag rev ner några burkar med lakritsstänger som stod vid kassan, sparkade bort kundkorgarna och började rycka i cigarettskåpet ovanför kassabandet. Men det satt fast. Theo började grina och jag hävdade att allt var hennes fel och att jag aldrig någonsin skulle handla där igen. Sedan slängde jag varorna i vagnen utan att packa ner dem i påsarna, och stirrade argt på kassörskan när jag med bestämda steg lämnade affären…
Tänk så arg man kan bli över en gnuggis. Men om sanningen ska fram, så hände inget av ovanstående. Eller jo, damen i kassan flinade åt min gnuggis. Men jag blev inte alls så arg som jag beskrev det. På sin höjd så ryckte jag kvittot lite bryskt ur hennes hand när hon räckte fram det. Inte mer än så. Betyder detta att jag bär på en inre ilska? Dags att boka in sig på lite ”anger management” hos Jack Nicholson och reda ut detta…

Efter att vi handlat färdigt så åkte vi till pizzerian. Medan vi väntade på vår söndagsmiddag så vandrade Theo runt och utforskade lite bland matgästerna. Sedan utbrast han plötsligt i ett glatt vrål och sprang iväg. Jag sprang efter, medan förskräckta matgäster och pizzabagare nog frågade sig själva vad tusan det är frågan om. Theo hade fått syn på ett brödskåp med bullar i livsbutiken i lokalen bredvid.
– Macka! MACKAAA! Ropade han hela vägen när han rusade fram.
Jag hämtade tillbaka honom och lyfte upp honom på armen, köpte en cola och tog pizzorna på andra armen. Sedan låtsades jag att jag var osynlig hela vägen ut till bilen. Tack Theo för den upplevelsen, undrar om vi verkligen är ”välkomna åter”…

Idag fick jag stanna hemma från jobbet. Freja har varit febrig några dagar nu, och dessutom så ramlade Jenny igår och skadade sin fot. Som tur är så minns jag min sjukvårdsutbildning väl och lindade snabbt in fossingen för att förhindra att den svullnade upp. Men tydligen så saknade vi bandage hemma så jag fick ta en av mina strumpor. När jag lindat foten så tejpade jag strumpan hårt med kirurgtejp så att den skulle sitta kvar. Strumpan alltså, foten ramlade inte av om nu någon tror det. Hörde jag någon kalla mig McGyver? Ja kanske, men det verkar ha hjälpt. Foten är bara lite svullen idag och förhoppningsvis kan hon snart gå på den igen. Sedan måste jag vända mig till någon jourhavande präst eller dylikt för att få svar på vad det är med Rogelandarnas leder i kroppen. Vad jag förstår så har Lembit hål i hålfoten, Mayas knän hoppar ur led, Jenny hävdar att hennes knän är ”lösa” och nu snubblar hon dessutom på sin egen fot så att den går sönder…
Men nu är Freja feberfri, så då återstår att se hur Jenny mår imorrn. Förhoppningsvis så klarar hon av att gå så pass bra på sin skadade fot att jag kan återgå till jobbet igen. Vi behöver ju få in lite stålars! Så nu väntar vi och ser hur det blir imorgon, jag håller tummarna.

Nu är det förvisso snö ute, men snart börjar eländet för alla oss pollenallergiker. Dock så läste jag en länk på Facebook som kan vara värt att testa.
Det är ett gammalt husmorsknep mot hösnuva och rinnig näsa vid allergier. Man tar tallbarr, en nypa eller två och lägger i ett glas med vatten. Låter det ligga där i en timme och sedan dricker man upp vattnet. Har ej provat detta själv, men jag gissar att man låter bli att svälja barren. Detta fungerar tydligen för de flesta, men inte alla. När någon av er som läser bloggen testat detta så kan ni väl höra av er till mig och berätta om det fungerar eller ej. Vore väl perfekt om man slapp all medicin och istället kunde dricka lite tallbarrsvatten!

Nu sover alla utom jag här hemma, bäst att göra slag i saken. Sov gott och ha d biff!

DAGENS JERKER går till den skrattande kassörskan på Coop. Haha, vad sa du nu då! Inte så kul nu längre va? Skrattar bäst som skrattar sist…

Att behöva vakna innan klockan 06.00 en lördag är inte jättekul. Att sedan kliva ur sängen med twinsen på vardera arm och mötas av överraskningen när vi tittar ut genom fönstret gjorde mig än mer bitter. Snö…

Det snöade ordentligt. Varför? Så otroligt onödigt. Jag tittar på termometern och ser att det är -1 grader ute. VARFÖR? Då kommer ju snön ligga kvar! Gissar att fler än jag längtar efter sommaren nu och vill slippa kyla och vinter. Twinsen tittar ut och säger ”oj” och ”åh”, ja de var glada i alla fall. Och när Freja vaknade en stund senare så blev hon glad.
– Nämen, det snöar! Ropade hon glatt.
Jenny såg ut att vara lika besviken som jag kände mig. Här trodde man att våren var på väg…
Men detta innebar att alla barnen, ej Lembit som var i Tallebo med mormorna & Magnus, ville ut och leka i snön. Så efter frukosten hade de fått på sig sina overaller och sprang ut på baksidan. Nu hade temperaturen stigit en aning och snön började smälta. Jag rev av ett högt ”hurra” inombords och hoppades att snön skulle försvinna igen. Och det gjorde den, det var mestadels slask och vatten när vi lekt färdigt. Hoppas det var sista snön denna säsong, men till kommande vinter får det gärna vräka ner massor igen!

Trots snö och slask i mars så finns det såklart ljusglimtar! Som min nya tatuering till exempel, den är nu läkt och fin. Och jag är rätt nöjd med resultatet…

Den matchar väl vår guldfärgade Carnival buss? Haha, nej det är en gnuggis. Jag hade inte mycket att välja på, utan fick den av Freja när hon skulle sätta på sig sina tatueringar. Det blev ett trollspö och en älva för hennes del. Inte så otippat kanske med tanke på hennes beundran för Tingeling.

Freja ville även leka kurragömma idag. Så hon gömde sig och jag letade. Efter en stund hörde jag någon stå och fnissa bakom dörren i hennes rum. Så jag kikade fram och såg henne stå där med en filt över sig.
– Haha, där är du! Ropade jag glatt och tänkte att nu är det min tur att gömma mig.
– Nej det är inte jag. Svarade Freja.
– Va? Joho, du står ju där bakom dörren Freja. Sa jag lite fundersamt.
– Nej jag är i England. Du får leta lite till! Sa hon bestämt och drog för dörren igen.
Jaha…? Såhär lekte inte vi kurragömma när jag var liten. Vad gör man nu då? Nåja, jag började om igen och lyckades efter ett tag ”hitta” henne igen. Men denna gången var det okej, nu fick jag äntligen gömma mig och ta en minuts powernap…
Jag har bränt en ny skiva till barnen med musik de gillar. Lite blandad gammal musik och lite nytt är låtar med Mora Träsk som de älskar. Och det var lite roligt första gången jag spelade upp den för dem. När låten ”Honky Tonk” spelades så stannade twinsen upp. De har ju bara sett Mora Träsk på TV och tittade därför dit, men den var ju avstängd. Hur var detta möjligt? De såg fundersamma ut länge innan de till slut inte orkade tänka mer på saken, utan började istället dansa loss så som bara de kan. Underbart!

Freja har nu avslutat sin medicinkur för magen. Hon får problem med hals och svalg av den medicinen, så nu tycker läkaren att vi ska avbryta. Hon har hostat och haft feber hela helgen, så vi får hoppas att det släpper nu. Dock klagade hon över att örat gjorde ont nu på morgonen. Ska vi lägga en tjugolapp i potten och hälsa nästa sjukdom välkommen? Öroninflammationen! *håller upp en applådera ej skylt*

Nej, inga fler sjukdomar här nu tack! Nu ska det fikas chokladbollar tror jag, det lät som att Jenny och Freja bakat. Så trevlig söndag på er och ha d biff!

DAGENS JERKER går till programmet ”Smartare än en 5:e klassare” på SVT. Det är underhållande, men det är definitivt inte bra för självförtroendet. Vissa frågor är ju pinsamt svåra, har jag verkligen kunnat allt detta en gång i tiden? Man borde få tröstwhisky när sändningen är slut så att man inte deppar ihjäl sig…

Då var det klart! Truckkortet väntas komma på posten inom tre veckor. Försökte googla fram en bild på ett truckkort, men hittade denna. Hoppas det jag får ser lite bättre ut…

Kursen gick bra i alla fall. Både Anton och jag tyckte körningen med truck i tisdags var busenkelt. Det ska mycket till för att bli underkända, men skönt att ha det avklarat nu ändå. Dock fanns det några på plats som vi nog starkt måste ifrågasätta om de ska ha ett truckkort. De körde på det mesta. En lyckades dessutom med bedriften att efter ha kört in gafflarna och lyft upp en trave träpallar, dra i fel spak. Så istället för att sänka ner pallarna igen så drog han isär gafflarna och splittrade sönder hela pallen. Utbildningsläraren var inte imponerad.
Han var för övrigt en vansinnigt underhållande herre. I måndags när vi träffades första gången så reagerade nog alla när han började prata. Han sluddrade på bred stockholmska, var han bakis eller? Nej, han förklarade att när han var 14år så dök han från klipporna vid en sjö. Men missade vattnet helt och krossade tänderna samt underkäken mot berget. Så han hade protes och löständer, därav pratade han lite otydlig. Men rolig var han! Han lärde oss saker som inte har med truckar att göra. Först berättade han bestämt att dessa små jäkla Smart Car bilarna, de är inga bilar. De var någon sorts opraktisk kondom man trädde på sig och kastade sig ut i trafiken med. Tyckte jag var intressant! Sedan förklarade han skillnaden mellan att dricka Red Bull och alkohol. Se bilden nedan så förstår ni…

Han syftade på att man många gånger fått krypa hem på alla fyra från krogen. Jag hade väldigt kul åt den jämförelsen!
Sedan avslutade han kursen med att förklara en sak. Att vissa personer är bra på att köra truck men dåliga på att lära ut, och andra är dåliga på att köra truck men duktigare på att lära ut. Han var kass på båda sa han…

Igår kväll var jag en lite tuffare pappa hemma. Under tiden jag stod och plockade disk och gjorde fint i köket så lät jag en dvd med Sabaton spelas i vardagsrummet. Jättebra diskmusik! Efter ett tag hör jag små bara fötter plaskandes i rask takt från Frejas rum in till vardagsrummet. Det var Nova, hon ställde sig framför TV:n och var alldeles tyst. Kort därefter kom Freja inspringande, hon satte sig i sin lilla stol och tittade på konserten. Sedan kom även Theo tassande.
– Pippi? Pippi? Sa han frågande.
– Nej det är Sabaton! Vrålade jag rockigt. Eller nja, jag kanska sa det i mer normalt tonläge egentligen. Men jag var så inne i konserten.
Freja verkade tycka att det var okej, och Theo började dansa lite på sitt speciella vis. Efter ett tag kom även Jenny och Lucas in i vardagsrummet. Då blev Nova lite gnällig, och Jenny tyckte vi kunde titta på något annat. Jag hävdade att vi var flera som gillar musiken och att en dvd med Sabaton är pedagogiskt för barn. Hon höll inte med mig alls, och bytte sedan till Pippi Långstrump.
Först ville jag göra uppror och markera mitt missnöje med att hungerstrejka. Men det skulle hon säkerligen tycka vore bra så att jag, tjocksmocken, gick ner i vikt. Nej, jag får komma på något annat nästa gång jag vill göra uppror hemma. Åh grymma värld…

När lunchen startade på jobbet idag så var jag kissnödig á la oh my god! När jag kommer fram till toaletterna utanför lunchrummet så var alla redan upptagna, utom en. Jag kikar in och sniffar försiktigt för att inte kliva in i en odörkammare. Kusten klar! Kliver in men upptäcker då att lyset ej fungerar på denna toalett. En svordom senare så går jag ut och avvaktar för att se om någon annan skulle bli ledig. Men icke, de andra hade tydligen långsittande gäster så jag gick bittert in i mörkret igen. Får väl tända lampan på mobilen och kissa i ovisshet tänkte jag. Men den lös upp ordentligt, okej då kör vi. När jag är fullt uppe i att ”kasta vatten” så startar plötsligt musikspelaren på mobilen, och Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten” spelas upp på högsta volym. Det tar mig en liten stund innan jag lyckas avsluta det jag var mitt uppe i och tvätta händerna, för att sedan stänga av musiken. På väg ut från toaletten slog det mig, att de som var på de andra toaletterna måste ha hört detta. Och vad fasen ska de tro, när någon går in på toaletten och lyssnar på Ted Gärdestad på hög volym. Tur att ingen såg mig, då hade det väl börjat snackas på jobbet kan jag tänka mig. Tänk om detta blir en av punkterna som tas upp när vi har möte på konferensresan senare. Vem skummisen på ”muggen” är…

Skakad av detta så har jag nu grillat en kyckling. Dags för kvällsmiddag, måste tröstäta. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de som ville köpa vårt hus. Efter senaste besiktningen så drog de sig ur, trots att det ju inte var något allvarligt fel på huset. I vår irritation över detta beslutade vi oss för att skjuta fram husförsäljningen till hösten, och piffa till det sista vi inte hunnit fixa. Men då hörde de av sig igår igen och vill plötsligt köpa huset igen. Va fan, jäkla velpellar! Men nu säljer vi bara om vi själva hittar nåt först, annars får det vara. Då säljer vi i höst istället, orkar inte strula med dessa mer…

Vad härligt! Går ej att beskriva känslan. Äntligen en sovmorgon, börjar nästan gråta av lycka…

I lördags var det dags att checka in på Grand Hotel Saltsjöbaden. På vägen dit lämnade vi Freja hos mormor Lena. Nova och Theo stannade hemma under uppsyn av faster Linda och farmor Cina.
När vi checkat in så slängde vi på oss badrock och tofflor, sedan bar det av ner till Grand Hotel Spa. Där var alla klädda som oss i vita badrockar och tofflor. En känsla av kloster med munkar infann sig och jag hade kul åt den tanken en kort stund. Sedan insåg vi att alla sköna liggplatser runt poolen var upptagna. Vi flappade vidare i våra tofflor in till jacuzzin. Jag hade ju varit här tidigare i samband med ett julbord så jag hittade fram hur bra som helst. Dock så var jacuzzin redan ockuperad av andra, typiskt. Men där fanns en ångbastu! Tyvärr var den inte igång ordentligt, och en lång farbror kom ut och klagade över den fisljumna temperaturen. Så dit in gick vi inte! Istället slog vi oss ner i varsin stol runt ett litet bord, och inväntade att personalen skulle dyka upp. Vi hade varsin ansiktsbehandling bokade och blev senare upphämtade av två mystiskt klädda kvinnor. Hon som tog med sig Jenny såg ut som en glad rödklädd läkare, medan hon som tog hand om mig var klädd i svart som en ninja. Hon såg inte lika glad ut som Jennys röda läkare. Oroväckande. Men hon tänkte väl säkert att ”hurra, ytterligare en orakad tjocksmock”…
När behandlingen började så blev jag desto lugnare. Hon berättade vad hon gjorde i de olika stegen, och förhoppningsvis så hittar hon ingen livsfarlig hudsjukdom i mitt vackra ansikte tänkte jag. Det gjorde hon inte, istället höll jag nästan på att somna när jag fick ansiktsmassage på slutet. Sedan var det klart, mitt ansikte var inoljat och sken som bara den! Jenny såg också lite glansig ut i ansiktet, men rena och fina var vi! Spaavdelningen var fortfarande fullproppad av människor, så vi gick upp till rummet igen.
När vi klätt upp oss så öppnade vi en flaska champagne och åt lite ost med tillhörande romantiska kex som vi fick med oss i present. Det var mumsigt, och samtidigt bra att ha stretchat magsäcken lite inför middagen. Jenny ville ta en fin bild på oss, men jag blir ju aldrig fin på bild. Beskåda Jenny och döingen…

Efter att ha återupplivats var det dags för middag. Det blev trerätters, och sedan var vi verkligen mätta. Skönt att äta middag i lugn och ro. Så pass avslappnat att Jenny blev trött. Vi gick upp på rummet igen och lade oss på sängen en stund för att smälta maten. Men där slutade kvällen, båda somnade. Vaknade till efter en stund och bäddade ner oss igen, sedan sov vi en hel natt utan att bli väckta av ett enda barn… Zzz!
Hur länge sov vi nu då denna barnfria sovmorgon? Gissning någon? Jenny vaknade kl.05 och hade svårt att somna om efter det. Jag vaknade till tidigt men somnade om lika fort, en egenskap som vi är experter på i min släkt. Men kl.08 vaknade jag utvilad, då var Jenny redan uppe och pysslade i badrummet. Trodde jag skulle sova till kl.11 eller nåt, men icke. Efter att ha dragit sig en stund så gjorde vi oss redo för frukost i Franska matsalen. Oh lá mare!
Vi åt mycket frukost, länge. I över en timme satt vi och njöt av en frukost i lugn och ro. Gott var det också såklart. Men sedan var det dags att återvända till rummet igen och förbereda utcheckning. Ett dygn av lugn, vila och harmoni hade kommit till sitt slut. Nu bar det av hem igen!
Jag släppte av Jenny hos Lena, de skulle ta med Freja på Mumin teater senare på eftermiddagen. Och jag tuffade vidare hem till twinsen. De verkade ha haft det hur bra som helst med Linda och morsan. Så nu vet vi att det går, vi kan faktiskt lämna ifrån oss barnen utan att världen rasar samman. Och att barnen har kul även utan oss! Så ett stort varmt tack för hotellvistelsen och barnpassningen, vi behövde verkligen detta!

Idag var Anton och jag på truckutbildning. Vi går båda som lärlingar och lär oss blanda alla dessa krämer vi tillverkar på jobbet. En del av detta är att köra truck, så då behövs såklart ett truckkort. Det började med en lång dag av teori ute i Skärholmen, och dagen avslutades med ett teoriprov. Vi klarade detta båda två med 24/25 poäng, klart godkänt! Så imorgon väntar en dag av truckrattande ute i Jordbro, mina gamla ”hoods” där jag växte upp. Så vi hoppas på en bra dag och att vi sedan har klarat av utbildningen. Tut tuut!

Nu måste jag nog sova så att jag är redo för morgondagens stora utmaningar. Ha d biff!

DAGENS JERKER går nog lite till spaavdelningen på Grand Hotel. Det var ingen vidare ordning där och väldigt mycket folk som skulle trängas tillsammans. Inget vidare ”relax” om ni frågar mig, här behövs det styras upp lite på tyskt vis…

Vill klargöra att varken Barack Obama, NSA eller USAs ambassad har ring och bett mig om ursäkt för deras uppförande efter avlyssningen i söndags. Mitt förtroende för the US and A börjar svikta…

Idag är det fettisdagen! Var hälsad semla! Men under tiden jag mumsade i mig semlan på jobbet så var besiktningsmannen tillbaka hemma i huset. Denna gången för att utreda fuktmarkeringarna de hittade på kontrollbesiktningen förra veckan.
– Hej! Det blir 5000kr på momangen tack! Men du, det är lugnt. Priset är inklusive moms!
Men tackar så hemskt mycket för det, inklusive moms och allt. Ja men 5000kr har jag nog liggandes och skräpar här någonstans, så fattigare är precis vad jag ville bli. Tur att jag hittat en ny inkomstkälla, ska återkomma till den sen.
Besiktningen genomfördes och vad det verkar så är situationen inte alltför allvarlig. TACK! Fuktmarkeringen under badrummet berodde inte på något läckage. Det kom utifrån, när vattnet rinner bort från baksidan. Det hade krupit in vatten längs med två bjälkar, och ingen skada är skedd. Precis vad jag ville höra! Detta går säkerligen att åtgärda, men då kan man nog ordna det själv. Ska kolla upp saken närmare när jag får besiktningsprotokollet.

Låt mig uppdatera lite om min arbetsplats! Idag dök diskussionen upp om att några av oss som redan har barn bör skaffa flera. Det är inte för sent ännu! Men responsen var sådär. En äldre dam som ändå är hyffsat ung, vi kan kalla henne ”Mormorn” på Djurö. Hon hävdar att hennes ”kiosk” minsann är stängd sedan länge. Och hon påpekade att det borde nog min ”kiosk” också vara, med tanke på hur effektiv min kioskverksamhet varit de senaste tre åren. Det höll även fröken Tallrot med om. Intressant!
Låt mig berätta lite ny fakta som just nått mig om fröken Tallrot. Hon hävdar nu efter att ha fått två barn att hennes kiosk är stängd. Jättemycket stängd till och med! Men, en fjäril viskade i mitt öra att de skaffat båt nu till sommaren. Fjärilen påpekade då att de kommande romantiska kvällarna ute i skärgården kommer att se till att kiosken öppnar igen. Det är jag nog beredd att hålla med om. Dessutom bor de i typ Barnvik, hörs ju på namnet att i den viken görs det barn. Hur underbart vore det inte om även de fick tvillingar! Det vore verkligen trevligt. Då kan jag dela med mig av alla mina asbra erfarenheter!

Fjärilen heter Henke och är full av nyheter. Han är själv tvåbarnsfar och vad beträffar hans kiosk så är den tydligen så pass stängd att den i princip kan rivas. Men jag har hört av en rosa liten fågel att det inte är helt uteslutet med fler barn där trots allt. Kanske har han smygöppet vissa tider? Ja vi får väl se, jag skulle tycka att det vore trevligt om de fick tvillingar. Eller jag önskar dem mer än så, trillingar! Då kan de få köpa min Carnival bil sen, tänk vad allt kan lösa sig bra ibland!
Eftersom fjärilen Henke är så barnkär så kanske han vill haka på en affärsidé jag har klurat på ett tag. Vi borde åka runt och uppträda för barn och ungdomar i skolor. Henke kan sjunga och jag kan lira elbas eller elgitarr! Jag är ju aningen mer rock n’ roll än vad han här, så det blir bäst så. Vi kan kalla oss Värmdö Träsk, och fortsätta i samma anda som de mer kända Mora Träsk. Detta kan leda till att jag blir miljonär inom en snar framtid, det ska bli min nya inkomstkälla.
Om Henke mot all förmodan skulle dra sig ur denna briljanta idé, så har jag en back-up plan. Henke är så rik att han grävt ner en kista med rikedomar i skogen bakom sitt hus. Skattkistan har jag nu fått nys om och kommer med hink och spade att leta efter denna. Platsen den är nedgrävd på har han märkt upp med två grankottar som parar sig, så det borde gå smidigt att hitta tycker jag. Åh vad det ska bli skönt att bli rik!

Jag blir så glad! Min gamle kamrat herr Andersson har tagit sig tid att skapa en sida på Facebook. Vi ingick i samma pluton när vi var nere i Kosovo, och det är vår pluton sidan handlar om. Den är ganska färsk fortfarande, men några av oss har börjat lägga upp bilder från missionen. Väldigt roligt att titta på, och vilka minnen de väcker. Kolla bara in bilden på den här unga snyggingen! (Fotat av herr Malmbom)

Vilken man, solbränd och allt! Det är nu 12 år sedan, tiden springer iväg. Stort tack till dig herr Andersson! För oss betyder denna sida mycket, keep it up! Hoppas på en återträff så fort vi samlat ihop plutonen igen. Vore trevligt att träffa alla igen, och det finns så mycket minnen att gå igenom. Vet ej om sidan är offentlig eller om den är privat, men alla nyfikna kan leta upp KS05 Bravo Romeo. Jag avslutar ämnet med en bild jag hittade på min grymma stridsgrupp, ser ni mig?

Jag borde raka mig. Ser ut som Borka i Ronja Rövardotter snart. Men jag är så trött, och batteriet i trimmern var slut. Varför dör alla batterier i min närhet? Åh grymma värld… Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går Biltema. Köpte deras billiga solfilm till bilen och smackade dit den på rutorna i söndags kväll. Visst, man får vad man betalar för. Och visst, det var mörkt ute. Men resultatet är under all kritik! På ena sidan sitter filmen jättefint, men på andra sidan… Hen min gud! Vi snackar inte om någon enstaka liten bubbla här, nej nej. Det ser mer ut som om en sandorm slingrat sig fram under solfilmen. Fy, bakläxa! Det får jag göra om, ser fasen ut som bubbelplast på rutorna…

En oroväckande avlyssning hos amerikanska NSA tidigare idag, har satt grillor i huvudet på Barack Obama.
Det som först lät som en ny variant av tystgående ubåt registrerades i norra Europa. Med tanke på det spända läget mellan Ryssland och Ukraina så vred de garanterat upp volymen och började lyssna av situationen. Har president Putin i Ryssland skickat iväg ubåtar och andra stridsfartyg från Kaliningrad eller St. Petersburg? Detta var NSA tvingade att följa upp, ordentligt.
Ljudet var främmande, men ändå bekant. Efter lite finjusteringar kunde man tillslut ringa in ljudet, det kom från Stockholms skärgård. Vore det klokt att larma Sverige, de skulle i så fall erkänna att de trots offentligt förnekande fortfarande sysslar med sin avlyssning. Svaret blev nej, Sverige varnas ej och de fortsatte sin avlyssning i hemlighet…
Det är något oroväckande över detta ljud. Experter kallas in för att reda ut om det kan röra sig om ett motoriserat ljud. Kan det vara en ny rysk ubåt som utvecklats i hemlighet utan omvärldens vetskap. Men vad gör den i Stockholms skärgård? En beskrivning av ljudet är att det låter ”släpande” eller ”hasande”. Är det möjligen biologiskt? Efter ytterligare finjusteringar lyckas man finna ett grymtande ljud i allt detta. Medarbetarna på NSA skojar friskt om att det låter som en enorm valross som kämpar sig fram i en enorm låda med grus. Plötsligt hör de ett högt vrål, sedan blev det tyst…
Personal från USAs ambassad i Stockholm skickas omedelbart ut för att undersöka situationen. Under tiden hörs det släpande ljudet igen, och det följs nu upp med ett lågmält mumlande. De vrider upp volymen för att försöka urskilja eventuella nyckelord ur mumlandet. Då hörs ett fruktansvärt oljud!
BRRRRRRRRRRRROW! BRRRRRRROW! BRRR-RRR-RR-R…
Det skär i öronen. Likt en enorm tandläkarborr som smular sönder en toalettstol i porslin. Sedan hörs riktigt otrevliga ord ropandes. Samtidigt anländer ambassadens personal till platsen och bevittnar händelsen utanför det stora röda huset med vita knutar.
– Nej! Nej! Neeeej! Jäkla borrmaskin! Ska du dö nu ditt förbaskade batteri? Vrålar en mörk och andfådd röst.
Rösten verkar komma någonstans underifrån huset. Alla stannar upp en stund, och hör hur det släpande ljudet börjar igen. Även det vrålande ljudet fortsätter.
– Hur fasen kan batteriet dö redan nu, det var ju nyladdat! Fan ta dig ditt lågpris skit till maskin! Här kryper man på knä och ålar sig fram i smutsen, till vilken nytta? Vrålar en uppgiven herre som inte låter speciellt glad.
Några ur personalen springer tillbaka till en av bilarna och åker raka spåret till ambassaden igen. Kvar står nu två modiga men knäsvaga och oroliga personer, vad är det för oväsen under huset? Plötsligt dyker även en marinbiolog upp på platsen. Hen håller en konstig antenn i ena handen och lyssnar med stora hörlurar på öronen. Sakta smyger hen sig fram till de två andra som nu står utanför huset som gud glömde.
– Blåval? Frågar marinbiologen de två andra och rynkar på sitt ena ögonbryn.
– Sorry, we only speak english. Förklarar de.
– Åh, okej… Jag, me have tracked down denna signal to this red house. It sounds like a bleaue, eh… I think there is a bleaue, a blue val. A blå whale, yes! Ja! Där in the red house. Förklarar marinbiologen.
– A whale? Frågar ambassadörerna och rynkar på pannan.
Ett konstant bankande uppstår under huset och vrålen fortsätter!
– Dö äckelspindel! Det är mitt hus! Mitt! Mitt! MITT! Vrålar blåvalen, valrossen eller vad det nu är för något där under huset.
Marinbiologen börjar gråta hysteriskt och springer från platsen. Ambassadörerna tittar på varandra och backar sedan långsamt tillbaka till bilen. De stannar upp en stund, sedan kliver de med stor försiktighet in i bilen. Ögonen är fixerade på det röda huset. När en lucka plötsligt öppnas nertill på huset med en väldig kraft får de panik. De börjar skrika och kör omedelbart ifrån platsen, utan hänsyn till varningsskyltarna i området om lekande barn.
Ut ur luckan skildras ett moln av brunt damm och ut kliver en storväxt herre med nedsmutsade kläder och arg uppsyn. Magen står rakt ut i all sin prakt. I sin hand håller han en orange borrmaskin som han stirrar och ibland skäller på, samtidigt som han rör sig uppför trappan till husets ingång. Sedan går han in i huset, denna så kallade ubåt, valross eller blåval. Efter sig stänger han dörren med en hög smäll…

Ja, någon ubåt rörde det sig såklart inte om. Inte var det heller en valross som NSA så glatt roade sig över, eller en blåval heller för den delen till marinbiologens förtvivlan. Nej, det var bara en stor överviktig man som kröp runt i smutsen under husets trånga små utrymmen. Det är inte alltid lätt att ta sig fram, än mindre när man ska släpa med sig verktyg och annat. Och klart som tusan att något ska jäklas när man väl ålat sig fram och börjar arbeta. Nu var det batteriet i borrmaskinen som dog efter två ynka borrade hål. Inte alls så som jag planerade det! Jag skulle fästa upphängningar till avloppsrören på några ställen för att stabilisera rören lite mer. Besiktningsmannen som var här tidigare hade synpunkter på hur det såg ut innan, men nu är det åtgärdat! Det var väldigt lite kul att göra…
På vägen ut igen i all min ilska så mötte jag en stor spindel som började kaxa med mig. Jag var onekligen inte på humör, och orkade inte ta diskussionen om vem som bodde här först. Jag hävdade att det var mitt hus, och följderna till detta ledde till att den stora spindeln dog. Och när jag menar stor så är den stor, ingen liten sak. Det finns några stora rackare under huset, de livnär sig säkert på möss, katter och grävlingar. Kanske även rådjur, det kan jag inte utesluta med tanke på spindlarnas storlek. Bläh!

Ja det var en händelserik dag under huset idag. På tisdag kommer besiktningsmannen tillbaka och tittar närmare på fuktmarkeringen de upptäckte sist de var här. Nu har jag i alla fall påbörjat lite förbättringsarbete åt nya husägarna om de bestämmer sig för att köpa huset. Man vill ju överlämna huset med ett gott samvete. Nu återstår bara för oss att hitta något nytt boende. Men det tar vi och tittar på en annan dag!

Jag har börjat använda hashtags! Ni vet sådana här tecken #. Min gode herre Marcus vid hål tre ute på Saltsjöbadens golfbana gick även han igång på detta. Nu vill vi att alla börjar använda sig av hashtags när ni skriver om era statusar i sociala medier, typ Facebook med mera. Ni kan följa oss på Facebook, där har det verkligen tagit fart. #nyautmaningar #endagunderhuset #hejamig #åtenglassidag

Passade även på att sätta solfilm på rutorna i bilen idag. Gjorde det ikväll i mörkret medan snön sakta dalade ner. Såg inte ett smack! Blir spännande att se resultatet imorrn i dagsljuset. Eller inte! #nattarbete #stackarsmig #längtareftersommaren

Ni har hört det förr, men jag tänkte återvända till jobbet imorgon. Då är det bäst att vara utvilad, godnatt! Ha d biff! #sovdags #spändalårmuskler #trött #boom!vilkenkillejagär

DAGENS JERKER går till tillverkarna av borrmaskinen jag äger. Nog för att den är några år nu, men lite bättre styrka i batteriet vore önskvärt! Inte bra för min hälsa att behöva bli upprörd på detta viset…

Hej och välkommen till mitt liv! Idag ska jag prata om mina nya värderingar som jag till en början var skeptisk emot.

Jag pratar inte om att jag börjat sympatisera för Sverigedemokraterna eller något sådant. Nej, jag har övertalats till att börja tänka mer ekologiskt. Bra va!

Ni som tänker att det förmodligen är min sambo Jenny som ligger bakom detta, ja ni har helt rätt. Efter en artikel som publicerats om hur icke ekologisk mat är ohälsosamt för barn så såddes ett lite frö i mina tankar. Ska jag verkligen, är det dags nu…
Jag har aldrig haft något emot ekologiska matvaror, det verkar ju bara finnas fördelar med detta. Utom på en punk… Priset! När jag har traskat runt där i matbutiken i alla dessa år, så har jag ofta jämfört priserna på just ekologiska varor mot de icke ekologiska. Och ibland har priserna nästan varit det dubbla, något som avskräckt snål-Werner (den snåla gubben från tv-serien Tre Kronor) inom mig. Oftast är kött, frukt och grönt det som kostat mycket mer. Men så funderade jag, att det är kilopriset som är dyrare. Då blir det inte så många kronor mer för en påse äpplen, en gurka eller liknande. Kilopriset var avskräckande, men verkligheten blev som sagt inte så läskig. Förutom på kött kanske, där hoppas jag priserna kan närma sig varandra lite mer i framtiden. Mejerivaror är oftast bara en eller två kronor dyrare per förpackning. Inget att gråta över känner jag. I så fall kan man ta med sig egna bärkassar istället för att köpa nya varje gång, så sparar man en slant att kunna lägga på ekologiska varor. Bra tips, eller hur!
Jag uppmanar alla som varit ekonomiska eller skeptiska att börja köpa ekologiskt. Ni kommer se att det inte blir så mycket dyrare trots allt. Och så kan man känna sig stolt över att man bidrar till något väldigt bra. Framför allt för våra barns skull.
Jag ska nog tatuera ett ”KRAV” märke på min ena skinka. Som ett minne av mitt nya insiktsfulla och ekologiska jag.

Nu, nästan en vecka senare är jag beredd att skriva en notering om hockeyfinalen mellan Sverige och Kanada i OS. Det började med att omvärlden bara någon timme innan nedsläpp nåddes av beskedet att Nicklas Bäckström inte skulle spela. En av Sveriges stora stjärnspelare, var dopad på allergimedicin…
Ja, tråkigt men sant. Lika tråkig var finalen, Kanada vann klart med 3-0. Det blev en silvermedalj i alla fall, det får vi nu acceptera och ta med oss till nästa OS om fyra år. Tänk om Mats Sundin ändå spelade fortfarande, kingen!

Nu har jag en stor portion schnitzel i magen, den satt där den skulle. Jag ska nu drömma mig bort, och invänta lördagen. Lördagsgodis! Sov gott vänner, och ha det ”ekologisk” biff!

DAGENS JERKER måste jag ge till denna hen som arbetar på ByggOle här i Mölnvik. Hen visste inte vad rörupphängningar var, trots min fina förklaring. Fy skäms, jobba på byggvaruhus och inte ens veta sånt…

Hahahahaha! Hohoo? Hahaha! Hihi! Koko? Haha! Koko! Hahahahahaha! Ale-op-op-op-op-op-op-op! Ale-op-ip-op-ip-op!

Har jag blivit galen? Kanske, ska återkomma till det snart.
Först lite uppdateringar kring vår husförsäljning! Vi har accepterat ett bud och börjat skriva kontrakt. Men innan de betalar handpenningen så ville de göra en kontrollbesiktning av huset, och nu är det gjort. Några mindre skavanker fanns såklart eftersom det är ett gammalt hus, men inget allvarligt. Bortsett från en fuktmarkering under huset…
Detta behöver inte nödvändigtvis vara något allvarligt, men de vill utreda saken först. Och det är väl fullt förståeligt, det hade jag nog själv velat göra. Så på tisdag kommer de tillbaka för att reda ut orsaken till detta, hoppas det går bra!

Om ni fick önska er vad ni vill att äta till frukost, vad vill ni ha då? Kanske en god äggröra, eller lite smaskiga korvar? Fruktsallad, eller varför inte en bakelse? Vi har ett barn, eller vi har flera barn men vi frågade Freja idag vad hon ville äta till frukost. Till vår förvåning svarade hon… Frysta köttbullar! Haha, ja men det låter väl gott. Mums!

Nova fortsätter vara sjuk här hemma, även om vi idag äntligen såg tecken på förbättring. Idag har hon ätit för första gången på flera dagar. Hon var sist ut av oss alla, det är så det brukar vara. Men hon verkar ha drabbats av något annat än influensan. Hon har inte kräkts, utan mer varit ”lös” i magen och haft över 40 graders feber. Det kan såklart vara influensan ändå, men dessa symptom hade ingen av oss andra när vi drabbades tidigare. Och som vanligt när man är så liten som hon är, så måste detta kollas upp varje gång. Jag längtar tills alla våra älskade små barn blir lite större, lite friskare och kan stå emot alla sjukdomar som de nu konstant drabbas utav.
Theo, han lallar runt här hemma medan Nova ligger sjuk och Freja är på förskolan. Han försöker prata, och vi förstår faktiskt en hel del. Även om han spottar och fräser lite ibland. Men bappis (napp), pippi (Pippi Långstrump) och tjäsk (Mora Träsk) är det han säger mest just nu. Och han tjatar väldigt ofta om Mora Träsk, vi har en film med dem som alla barnen älskar. Samtidigt visar han med att klappa händerna eller klappa händerna på knäna som de gör. Hans favorit är just deras kändaste hit, Tigerjakten. Den vill han se och klappar med i takt så gott han kan, vår duktiga lille pöjk!

Freja har fastnat för Alfons Åberg, både som bok och film. Det är kul när de fascineras av samma saker som man själv gjorde när man var barn. Då kan man haka på och uppleva lite barndomsminnen. Men minsta antydan från någon av barnen att jag liknar Alfons pappa, då är vi färdiga med Alfons…
Nova har fastnat mer för Pippi Långstrump som Freja också har som favorit. Nova rusar ofta fram till den lilla fotöljen framme vid vår TV och slår sig ner när hon upptäcker att Pippi är påslagen. Sedan kan hon sitta där och skratta, alldeles själv. Ser så gulligt ut!

Jag har upptäckt en sak med vår bil. Vi har ju numera en Kia Carnival, men så mycket carnival över den tycker jag inte att det är. Varje gång jag ska ta fart ut längs påfarten till motorvägen så upplever jag det som läskigt. Den accelererar inte alls till en början, och man kan inte trycka ner pedalen mer i botten än vad jag redan gör. Skrika hjälper inte heller.
– Kom igen nu då! Kängan i kaminen ditt carnivalhelvete!
Och när man i princip hissat ner båda sidorutorna och skickat ut armarna på vardera sida för att börja paddla sig fram för att få lite mer fart, då vaknar den till! Då drar den iväg med ganska bra fart, och då får man hålla i sig. Bruuuum!
Det är klart det är skillnad mot vår gamla bil, man ska inte ens tänka tanken att jämföra dem. Men jag har börjat vänja mig med denna lilla familjebuss nu, och den är inte så tokig. Körglädjen är rätt begränsad, men den fyller sin funktion och fungerar bra rent praktiskt. Kanske behåller denna lite längre än planerat trots allt. Fördelen med att den redan är lite sliten är att man inte bryr sig och är lika pedant när det gäller barnen i bilen. Nu kan de kladda på rutorna och smutsa ner med sina små skor utan att jag behöver gå i taket av ilska. En terapibil kan man säga! Men för mig påminner den lite om ”Familjen Flintas” bil…

Nu till all galenskap om all djävulskap! Som jag inledde i början, har jag blivit tokig? Haha, nej förhoppningsvis inte. Men idag fortsatte utredningen om min hälsa, efter mina bröstsmärtor förra veckan. Då gjordes EKG-test och blodprov lämnades på akuten, men då konstaterade de att hjärtat är friskt.
Idag undersökte läkaren mitt hjärta igen, kollade lungorna, tog blodtryck och kände på magen och bröstkorgen. Sedan hade vi lite samtal om vad hon trodde det kunde bero på, och sedan fick jag berätta vad jag trodde orsaken kunde vara. Ett första steg nu är att kontrollera om det har med magmunnen att göra. Kommer smärtorna tillbaka så har jag nu fått utskriven medicin som jag då genast ska ta. Så får vi se vad som händer, om medicinen hjälper eller ej.
Sedan fick jag tid hos tokdoktorn. Denna ska reda ut om detta är stressrelaterat och om det är på grund av stress eller ångest jag fått ont. Blir intressant, första gången jag gör något sådant. Eller nej, jag fick ju prata med en psykolog när jag kom hem från min mission i Kosovo. Men jag minns inte så mycket från den sessionen. Mer än att jag hade tid när Sverige mötte Argentina i fotbolls-VM, och att jag ville bli klar så fort som möjligt för att kunna se klart matchen.
Nåja, det kommer nog gå bra. Blir skönt när allt är utrett och klart så att man kan lägga detta bakom sig. Har ju fullt upp som det är redan.

Med detta syftar jag inte på att jag blivit handikappad. Ser ni inte att det är en bild av mig när jag provsitter på en pilatesboll. Läkaren tycker nämligen att jag ska börja träna…

Sovdags! Detta får avsluta kvällen, tack och godnatt. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till läkaren som antyder att jag har några extrakilon och behöver träna. Några extrakilon? Vad fan menar hon med det, jag har minst 20 extrakilon numera! Men hon sa några och därför är hon dum. Grattis doktorn, du har just fått Dagens Jerker…

*KNACK KNACK*
Två bekanta knackar på hemma hos oss.
– Hej! Mitt namn är Diarré även känd som ”Rallybajs”, jag jobbar för företaget Influensan. Presenterar sig Rallybajs artigt.
– Och mitt namn är Spyan, jag jobbar för företaget Kräksjukan. Våra företag expanderar massivt för tillfället och bedriver en kampanj ihop just nu, har du hört talas om det? Frågar Spyan.
– Eh, jo tack ni var här för bara några dagar sedan. Svarar jag.
– Utmärkt! Ni minns oss alltså! Vi vill bara höra om alla var nöjda med vårt senaste besök? Frågar Spyan.
– Jag minns er mycket väl båda två! Det gör nog min sambo Jenny och vår dotter Frejadore också. Vet ni vad jag tycker att ni kan göra? Ni kan dra åt hel… Mer hinner jag inte säga innan jag avbryts av Rallybajs.
– Fantastiskt! Det låter som att ni fick hela upplevelsen, precis vad vi eftersträvar med vårt samarbete! Jublar Rallybajs och skrattar.
– Men enligt våra noteringar så är ni fler än tre i hushållet. En Lembit och tvillingarna Novadore och Theodore, fick de inte ta del av vårt förmånliga erbjudande när vi var här sist? Frågar Spyan och skrynklar förvånande ihop sig.
– Nej tack och lov för det! Vi fick så vi klarar oss utan er en bra tid framöver! Jag ska säga er, att om… Sedan avbryts jag av Rallybajs igen.
– Men så får det inte gå till! Det är helt emot vår policy! Berätta mer Spyan. Säger Rallybajs och ställer sig med ett léende brevid Spyan.
– Ja exakt! Våra företag Influensan och Kräksjukan är rikstäckande och även stora internationellt. Vi har som policy att inte lämna någon oberörd, och här tycks vi ha brister i organisationen eftersom inte hela din familj fick ta del av vårt erbjudande senast. Var befinner sig dessa tre barn just nu? Frågar Spyan.
– Lembit är hos sin skäggiga pappa och utom räckhåll för er! Tvillingarna ger ni fan i, för jag svär att om… Sedan avbryts jag av Rallybajs igen.
– Nä men vem har vi här, är det Theodore tro? Säger han och kikar in bakom mig.
Där stod en oskyldig liten pojke med ett busigt léende och lyssnade på den hetsiga diskussionen.
– Du lämnar honom ifred! Skriker jag och brottar ner Rallybajs med våldsam kraft.
Då smyger sig Spyan fram till Theodore och klappar honom på huvudet. Sedan tar han barnets napp och smaskar på den innan han lämnar tillbaka den igen. Theodore tror att Spyan försökte stjäla nappen och stoppar snabbt nappen i munnen när han springer in i huset.
– Kom nu Rallybajs, vi får återkomma vid ett bättre tillfälle. Säger Spyan och särar på mig och Rallybajs.
– Beklagar att det blev såhär, vi hoppas ni vill återkomma som kund till oss inom en snar framtid. Vi tror starkt på vår produkt och har som mål att nå ut till så många som möjligt. Förklarar Spyan artigt.
– Far! Åt! Hel… Skriker jag med avbryts av Rallybajs en sista gång.
– Tack för att du tog dig tid! Vi ska vidare nu, vi har många vi ska hinna med att besöka här i området. Ha nu en fortsatt trevlig dag! Ropar Rallybajs samtidigt som de ger sig iväg.
Man blir alldeles tom, vad tusan är det som händer? Och när jag går in igen så sitter Novadore och Theodore i soffan och tittar på Pippi Långstrump med Frejadore. Theodore ser inte så pigg ut, han vill helst ligga i min famn och gosa.
– Är du trött redan Theodore? Frågar jag och tittar på honom.
Theodore kräks. Jag ställer mig snabbt upp och börjar gå mot badrummet med honom. Då hör jag en hulkande förvarning, sedan kaskadkräks han innan vi hinner fram. I en kortare andningspaus fortsätter jag min rusning vidare in till badrummet. Där fortsätter han kräkas…

Det var berättelsen om hur vi återigen drabbades av sjukdom. Två dagar efter att vi frisknat till från förra gången. Nu lär väl snart Novadore drabbas även hon, sedan är det full pott på oss här hemma. Åh grymma värld!

DAGENS JERKER går till Rallybajs och Spyan.

Sådär ja, nu börjar jag känna mig som en människa igen!

De sista dygnen har varit lite jobbiga. Först fick jag åka in till akuten på SÖS som jag skrev tidigare. Men där gick allt bra, de gjorde EKG test och tog ett troponin prov. Allt för att utesluta en infarkt eller att det var något fel på hjärtat. Men allt verkade bra, den gamla stenen i bröstet slog så fint så! Jag blev även upplyst om att man inte får svära i väntrummet på akuten…
Däremot ska jag träffa en läkare nästa vecka för att utreda vad som är orsaken till dessa bröstsmärtor jag haft. Hoppas de kommer fram till vad som hänt.

Inte nog med detta, influensan slog ut Jenny totalt natten till igår. Och senare under dagen började den nafsa på mitt immunförsvar. Så igår kväll däckade vi båda två ordentligt efter att vi efter mycket kämpande fått barnen i säng. Och idag, oboy… Båda vaknar med illamående och huvudvärk. Vi turas om att springa in på toaletten för att kräkas. Men barnen mår bra, de är så pigga och glada så!
Vi kände att vi behövde be om hjälp, vi orkade knappt ge barnen frukost. Men vem kunde hjälpa oss? Svärmor Lena var i Tallebo, syster Linda var i London och moder Cina låg själv hemma i influensan. Pääive mitää fruttiilainen…
Men då kom han, hero of the day! Magnus, han ryckte ut och köpte med sig mat och förnödenheter till oss. Sedan lagade han lunch till barnen, proppade i oss vätskeersättning och tog hand om barnen. Helt underbart! Kan inte beskriva hur tacksamma vi var, Jenny och jag. Vi kunde sakta vila och återhämta oss tills vi kände att vi hade kontroll på läget igen. Så tack Magnus för din heroiska insats idag!

Jag har inte skrivit så mycket om OS-hockeyn, men det har gått bra för Sverige. Trots blandade insatser så har de vunnit alla sina matcher och spelar nu semifinal imorgon. Mot Finland, oj hur ska det gå. Finland spelar alltid bra mot Sverige av någon anledning, men jag hoppas det går vägen. Vi puttar lite på dem och smackar dit fler mål än dem, sen är det klart! Heja Sverige!

När man är sjuk så finns det inget bättre än att ligga i soffan och titta på ”Sagan om ringen”. Det känns alltid bra när man är krasslig att se hur andra har det lite jobbigare. Nu sover alla barn och då är det fritt fram för pappa Jimmy att inta soffan. Trevlig kväll på er alla!

DAGENS JERKER går till den envisa bacilluskan som härjar i vår familj. Eller så är det Henke som är i farten igen med sin voodoo badboll för att förpesta tillvaron för mig. Låt oss bli friska nu!

Satt och slöade framför TV:n igår kväll och zappade mellan kanalerna. Då dök de plötsligt upp, en kär gammal serie. V•Ä•N•N•E•R

Detta kan vara världens bästa serie någonsin! Den hade allt man kan önska sig och det var nog den första serien jag blev helt såld på. Jag skrattade och skrattar fortfarande när jag ser den.
Nu är det 10år sedan sista avsnittet sändes, och enligt min åsikt så har ingen serie kommit i närheten av ”Vänner”. Visst, vi har ”How I met your mother”. Den är rolig, men inte lika bra. Sedan har vi ”Kungen av Queens” och ”Scrubs”, de kan vara kolossalt underhållande. Men de är ändå inte riktigt samma sak. I dagsläget är det nog bara ”The Big Bang Theory” som kan leverera en show som kommer i närheten. Den är galet rolig, men saknar nog ändå den där charmen man kände när man tittade på ”Vänner”. Och nej Marcus, jag glömmer inte bort att nämna ”Eastbound & Down”. Den är sjuk, lite i stil med ”South Park”. Det är humor som passar mig perfekt, men det är tyvärr inte som ”Vänner”.
Haha, jag brukar nog ofta säga att jag inte kollar mycket på tv-serier. Men inser här nu att jag faktist följt ett par stycken serier trots allt. Komediserier är roliga, därför kan jag inte låta bli att kika om jag får chansen. Det är underhållning!

Igår var vi på Nacka sjukhus med Freja. Ingen fara på taket denna gång. Nu fick vi även prata med en dietist som ska hjälpa oss att relatera magproblemen till maten vi äter hemma. Men hon fann inget konstigt i våra matvanor, tvärtom. Vi gör allt rätt! Skönt, då kan vi nog utesluta den teorin om att det är något hon äter som orsakat problemen.
På tal om Freja och något helt annat så har vi upplevt en intressant sak här hemma! I vårt badrum så sitter tre små färgglada knoppar, där barnen har varsin liten handduk hängandes. Jenny har piffat till det genom att inte låta handdukens färg hänga på en knopp i samma färg. Detta gillade inte jag i början, det kändes fel. Så jag hängde handdukarna så som jag vill ha det, det vill säga grön handduk på grön knopp och så vidare. Men detta ändrade Jenny snabbt på och blandade färgerna igen. Men detta gillade inte Freja heller när hon upptäckte det efter att hon tvättat händerna.
– Nej! Så däj ska det ju inte vaja ju! Brast hon ut i hög ton och hängde genast handdukarna på sin matchande knopp igen.
Jag kunde inte annat än skratta, är det mig hon brås på i dessa sammanhang?
– Så, nu äj det bja. Nu hängej dom jätt igen. Titta pappa! Säger hon och pekar.
– Ja nu är det bra igen, vilken tur att du rättade till handdukarna. Sa jag sympatiskt.

Undrar om Freja är på väg att utvecklas till en ny Sheldon Cooper? Han är med i en av serierna jag skrev om här ovan, ”The Big Bang Theory”. Han gillar inte alls förändringar och är ett kontrollfreak. Tror nog inte att Freja blir som honom dock. När hon ritade på vår griffeltavla i köket så visar hon tecken på att hon vågar ”tänka” utanför ramarna. Genom att helt enkelt rita på ramen och utanför tavlan…

Jag provade att baka hamburgerbröd i helgen, efter ett recept från Flippin’ Burgers. Det blev jättebra! Det tillsammans med nötfärs från den styckade ekologiska tjuren och en burk hamburgerdressing från Max blev en succé! Förmodligen de godaste hamburgarna vi gjort hemma. Mums!

Vi hade några vänner på besök i söndags, de ville gratulera Freja i efterskott. Hon blev lite häpen, fyller hon år två gånger? Men glad var hon såklart! Hon lekte massor med sin kompis Sigge. Sedan roade sig Nova, Theo, Tuva och Ellen med att busa lite försiktigt med varandra. Alla hade kul, vi vuxna också såklart! Jag längtar tills jag fyller år…

Jag skrev tidigare om att vi börjat natta twinsen samtidigt i vår säng. Det går över förväntan bra! De är lite roliga precis när de är på väg att somna, då ska de kämpa in i det sista för att hålla sig vakna. Det gör de genom att sätta sig upp, sedan tippar de och faller handlöst ner i sängen igen. Rätt skoj att observera hur de tippar runt fram och tillbaka innan de tillslut somnar. Söta bäbisar!

Nu sitter jag på akuten inne på SÖS. Jag sa ju att jag skulle dö en skvätt efter att ha sålt det grå monstret, älsklingsbilen…
Nej, jag vaknade inatt igen av ett hårt jäkla tryck över bröstkorgen. Det har hänt kanske 1-2 gånger i månaden sista halvåret. Det gör jäkligt ont, och att vakna av det trycket mitt i natten är inte roligt alls. Sedan fortsätter det så i några timmar innan jag lyckas somna om.
Så efter att ha pratat med sjukvårdsrådgivningen blev jag inskickad till akuten. Här sitter jag nu, mår bra men känner mig lite öm efter nattens upplevelse. Inväntar ett EKG, sen borde jag få åka hem. Jag är ju hungrig. Hoppas inte min kurrande mage skrämmer läkaren eller registreras på mitt EKG…

Det blir allt för denna gång, ska berätta mer hur det slutat i nästa inlägg. Kommer inget nästa inlägg så var det slutet och himlen har fallit ner över Jimmy Hanell. Fast det kan jag inte tänka mig, en atletisk spänstig ung herre som jag kommer kämpa på ett tag till. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till min syster Linda, OM hon inte köper winegums till mig nu när hon flyger till London. Köper hon det är hon felfri och utmärkelsen går istället till Sune. Enligt grundregeln…

Hej då! Hej då bilen… *snyft*

Nu är den såld. Det grå monstret, min ögonsten. Pärlan! Jaha, jag kanske skulle ta och lägga mig ner och dö en skvätt…
Med bilen såld nu så får vi en hel del pengar till vårt planerade radhusköp. Bankerna sätter sig på tvären med sina förbannade kalkyler, eftersom Jenny inte fått anställning ännu. Även om vi skulle få en lägre månadskostnad än vi har nu så går det inte. De räknar på utgifter som inte stämmer med vår verklighet och eventuella räntehöjningar, men de är väl tvungna… Jag är så besviken…
Men strunt samma, nu hade vi visning för vårt hus i söndags. Så nu får vi hoppas att vi kan få många fina miljonaaar för vårt hus! Då kan det ordna sig ändå, budgivningen börjar troligen imorgon. Kom igen nu!

Så vad har vi för bil nu då? Jo, det blev en sådan här, en Toyota IQ!

Den kanske är lite liten. Men förutom mig som förare så får det plats en passagerare och två bilbarnstolar i bak. Freja får ligga i en skidbox på taket, inte optimalt men det får duga tillsvidare. Vi kör oftast korta sträckor ändå. Sedan när vi hittat en ny bostad så får vi skaffa en större bil igen.
Näää! Jag bara skojar, såklart! Vi har köpt en liten guldfärgad familjebuss. Vi fick ett bra pris av Lenas stora passion och livskamrat, Magnus, han hade den ståendes i Nacka. I den ryms vi allihop, så det blev en bra lösning. Så nu åker vi KIA Carnival ett tag framöver, tuut tuuut!

Freja fyllde år i helgen! Hela tre år har hon blivit nu, vad tiden går fort. Så i lördags kom släkten hit för att fira henne. Hon ville ha tre sorters tårtor på sin födelsedag! En glasstårta, en chokladtårta och en gräddtårta. Där ser man, men det gick att ordna. Sedan fick hon många fina presenter, hon var så himla glad. Mycket uppskattat!

Vi har noterat att Nova gillar mat. Nästan oroväckande mycket. Som min gamle gode vän Jocke ungefär, han gillar också mat. Kanske mest av alla jag känner i hela vida världen faktiskt. Jag har sett honom sitta och trumma och klappa sig på magen vid matbordet oftare än jag sett honom springa. Och Novis är nog inte långt efter där…
För hon gillar mat, så pass mycket att hon är beredd att använda lite våld för att få äta sin mat. Vid middagsbordet tog Theo en bit mat från hennes tallrik, och när han är på väg att stoppa sitt krigsbyte i munnen så greppar hon tag i hans arm och käkar upp det han har i handen. Victory!

Vi har börjat natta twinsen samtidigt nu på kvällarna. Tidigare så började vi med en i taget, men nu lägger vi oss med båda i vår säng. Där får de knöla runt tills de somnar helt enkelt. Eller, helt enkelt är det inte. Det tar ungefär 20-30 minuter innan båda somnat ordentligt. Men det är nog de intensivaste 20-30 minuterna jag upplevt! En rullar dit, en skriker och kryper åt andra hållet. En skrattar och kryper mot sängkanten, den andra klättrar över mig. Så håller de på, och när de tar fart ut mot sängkanten så sätter man hjärtat i halsgropen. Men det funkar, båda somnar. Vi sparar in mycket tid på denna metod, även om man kan känna sig som ett vrak efteråt.

När jag kom hem idag efter jobbet så kräktes Freja för fullt. Tydligen hade några barn börjat kräkas på förskolan och sedan har det eskalerat. Vi kan konstatera att Freja nu är magsjuk, och att det inte är helt orimligt att Nova och Theo blir dåliga här hemma. Igen!
Vad gör man när man inte orkar mer? Man biter ihop och kämpar! Nu har det varit mycket sjukdomar och eländiga magar länge här hos oss, men vi ska klara av detta. Någon gång så kommer det ta slut. Någon gång… Slut…

Jenny och jag fick en övernattning på Grand Hotel Saltsjöbaden i julklapp. Denna övernattning är nu bokad och om cirka en månad så nalkas det sovmorgon. Den första riktiga sovmorgonen på över ett år tror jag. Ska bli skönt, och spännande att se hur man klarar att vara ifrån barnen en hel natt. Men det går säkert bra, jag får se till att bjuda Jenny på mycket champagne så att hon somnar ordentligt. Annars kommer hon väl oroa sig hela natten. Det kommer bli toppen!

Igår började hockeyn i OS! Som jag har längtat, i fyra år. Nu håller jag tummarna för en rolig OS-turnering som slutar med svenskt guld. Heja Sverige!

Nu känner jag mig trött, måste sova lite. Snart börjar nattskiftet med sjuka och ledsna barn. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bank. De är dumma, och jag blir upprörd på hur man resonerar som bank. Jag uppmanar till revolution mot bankerna! Mer pengar till folket!

I dessa dagar är det mycket fokus på Volvos nya reklamfilm med Zlatan Ibrahimovic. Jag kunde inte bry mig mindre.

Bitter, jag? Nähe! Bara lite småsur, som vanligt…
Varför blev inte jag fotbollsproffs som Zlatan och tjänar miljontals kronor? Varför pushade inte min fotbollstränare mig att satsa allt i min dåvarande klubb, Haninge FF. Kanske hade jag fått motivationen och den lilla extra energi som behövdes för att lyckas. Att våga tro på sin talang, utvecklas i varje klubb och ta kliven ut på de stora arenorna i Europa. Som kämpe i Haninge FF, till Djurgårdens IF i Allsvenskan. Att som spelgeni senare lämna Djurgårdens IF för Inter i italienska Serie A. Att därefter ta farväl som il capitano och flytta till Liverpool och bli bästis med Steven Gerrard. För att senare bli skyttekung i La Liga för Barcelona i Spanien. Wow…
Allt hade kunnat vara verklighet om bara… Äh, va snackar jag för skit…
– Det blir ingenting med det. Hade Jocke sagt.
Så sant. Jag hade ingen talang, förstod knappt lagets spelidé, orkade inte springa och fick oftast spela högerback. Hur fasen blir man skyttekung som högerback? Nej det blir man inte, bara uppsnurrad av små snabba killar med bra kondition. Bollrädd var jag nog också. Efter att ha gått in helhjärtat i min enda nickduell så slutade det med mosad näsa och blod som forsade. Men jag är inte bitter, nä…

Freja! Vi ser en förbättring med magproblemen, äntligen. Det tog 8 dagar innan den laxerande medicinen hjälpte. Men då kom det, bajs bajs bajs. Sedan har det fortsatt nu senaste dagarna, otroligt skönt att hon slipper sin spända mage. Hon är fortfarande rädd när det är dags att bajsa, men hon börjar vänja sig och det går sakta framåt. Jag tog ett beslut nu ikväll att stanna hemma från jobbet veckan ut. Blir bara dumt om jag skyndar tillbaka till jobbet och så händer något med henne när inte jag eller Jenny är där. Nu skyndar vi långsamt så att vi inte stressar upp henne till nya problem och tvingas börja om från början igen. Heja Freja!

Vad håller twinsen på med i allt detta då?
Nova har börjat gå lite själv nu. Det går jättebra, hon måste bara våga lite mer så kommer hon gå runt utan hjälp här hemma snart. Hon har även försökt trycka in en träsparris, från Frejas leksakskök, i Pippidockans rumpa. Det var en lite obehaglig lek för Pippi kan jag tänka mig.
Theo börjar äta mer och mer själv med sked. Han är dock inne i det lite för mycket ibland och märker inte att matglada syrran Nova plockar mat från hans tallrik under tiden. Hon gillar mat.
Sedan har han börjat klättra när han inte når det han vill ha. Idag såg jag honom dra ut lådan under ugnen i leksaksköket, den ställer han sig sedan i för att nå översta hyllan i köket. Smart kille!

Mer oroande var att han börjat klättra i Frejas hylla för att nå sådant han ej får röra. Han vågar mer än Nova, hon blev höjdrädd av att ställa sig på en decimeter hög liten väska för att nå upp till rittavlan och sudda lite. Då fick jag rycka in och rädda henne.

Nu säger jag natti natti, dags att sova. Ha d biff!

DAGENS JERKER kunde egentligen gått till mig. Jag ställde inte in kaffekopparna upp och ner i diskmaskinen, vilket resulterade i att alla var fyllda med diskvatten när maskinen var klar.
Men Jenny lyckades med än ÄNNU större bedrift! Jag hörde ett ”åh nej” ropandes från badrummet. Hennes telefon trillade ur fickan och ner i toaletten. Lätt hänt kanske. Men att ta upp telefonen och skölja den under vattenkranen i handfatet för att rädda den från toalettvattnet är dagens stora bedrift. Hon handlade i panik säger hon, hon förtjänar dagens utmärkelse säger jag.

Nu är jag tillbaka igen med ett nytt inlägg, det var ett tag sedan. Längsta uppehållet hittills, men det har sina förklaringar.

Först så kan jag återkomma till Freja och hennes söta med upproriska mage. Förra helgen åkte vi in till SÖS och då fick hon äntligen svar på vad felet är. Kronisk förstoppning, måste åtgärdas omedelbart! Hon har fått laxerande medicin för barn som ska hjälpa henne få igång magen igen.
Men första dygnet så fick hon hudirritationer, hon kliade på kroppen så det började blöda på sina ställen. När vi träffar läkaren igen efter två dagar så blev hon fundersam, fortfarande inget bajs?
– Då får vi höja doseringen helt enkelt. Ja vi måste vända det här nu, annars får ni bara börja om och börja om. Då tar det aldrig slut! Sa hon tydligt och bestämt.
Efter att ha ringt och rådfrågat andra läkare så beslutar hon att vi ska ge Freja vuxen dosering istället. Då kommer det hända grejer! Sedan fick vi remiss till dagvården där vi ska träffa en speciell dietist och även behandla med Klyx (vatten spolas in i rumpan) flera dagar i följd. Allt för att förhindra att hon fyller på magen och blir förstoppad igen.
Nu har det gått en vecka igen, men inget bajs. Hon är ledsen och behöver tas om hand hela tiden, men hon har ingen feber denna gång. Inte ännu i alla fall. Vi får vara hemma med henne tills första ”lasset” kommer helt enkelt, och försöka göra det utan att det blir dramatiskt för henne. För tänk om det skulle hända på förskolan, en veckas laxermedel som plötsligt släpper. Det kan bli kaotiskt. Så bra har det gått hittills, jäkla elände…

Sedan har vi en annan anledning till att det inte skrivits några inlägg. Det är vår dator, den har varit dum.
Jag har försökt byta moderkort på den och det gick oväntat bra, i början. Sedan när jag skulle starta upp datorn igen så var jag tvungen att fabriksåterställa den. Det vill säga tömma den på allt och börja om från början…
Nu gjorde inte det så mycket, för det var så mycket konstiga program på datorn som jag inte har en aning om vad de är. Tror Lembit är skyldig, men från och med nu är det MIN dator och slut på sånt!
Igår var jag klar, med alla uppdateringar som krävdes (127st) och drivrutiner som skulle förnyas. Dock så låter datorn som ett flygplan som tar sats att lyfta på Arlanda, men det orkar jag inte bry mig om. Så nu är det bara att köra på igen!

Den tredje anledningen är att vi ska sälja huset! Det är inte sålt ännu, men vi har haft mäklaren och fotografen här. Så till helgen nu som kommer så kan ni spana in kåken på Hemnet. Idag hade vi förhandsvisning för några, så vi fick städa hela förmiddagen. Jättekul, INTE!
Blir vemodigt att sälja tycker jag, tycker det är asjobbigt. Trivs så otroligt bra här och vill egentligen inte flytta. Men det blir både billigare och närmare förskola m.m, så det kan det vara värt. Hoppas vi hittar något nytt som vi fastnar för bara, har tittat på två radhus men det har inte resulterat i något. Vi får se, kanske får flytta huset istället!

Jag vill tacka min svärmor Lena, för hennes insats av första hjälpen förra veckan. Jag tynade nästan bort, var döende och svag. Men hon hade varit på semester i Thailand minsann, och kom hem med en sådan här, tack tack!

Nu är klockan 03:33, och Freja har kämpat hela natten men har fortfarande inte lyckats bajsa. Jenny ligger hos henne inatt, hoppas de får någon timmes sömn i alla fall.
Själv fick jag psykbryt på twinsen nu inatt. Inget jag är stolt över, men båda vaknar vid midnatt och somnar inte om. Jag gör ersättning till dem och försöker få dem att somna om. Freja kan inte heller sova och ockuperar Jenny, så nu är jag ensam.
Efter ytterligare en timme så har twinsen fortfarande inte lyckats somna. De har så roligt och skrattar åt saker mitt i natten. Jag är egentligen inte så trött själv, men tappar sakta tålamodet när jag inte lyckas få dem att somna om. De gnäller och kastar sina nappar. När klockan passerat 02:00 får de en varsin flaska välling, det borde göra susen! Men icke, de kastar flaskorna och nu är Theo tokledsen. När jag tar upp och tröstar honom så blir Nova ledsen. Efter att ha kört runt dem i vagnen inomhus utan framgång så brinner det till i skallen. Nu orkar jag inte mer! På med ytterkläder, bäddar ner dem i vagnen och sedan ut i den stormiga natten. Fasen va kallt det var! Men nu lugnade de sig och låg stilla i vagnen. Efter en timme ute i vinternatten så somnade de, ÄNTLIGEN!
Nu är de nerbäddade, och jag är trött. Sov gott nu tills de vaknar om några timmar igen. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla barn som vägrar sova mitt i natten. Va fasen…

Vilken lördag, fy tusan…

Vi började med att åka till Nacka sjukhus på morgonen, Freja skulle göra en kontroll av sin mage. Där möter Lena och Magnus upp oss och tar hand om twinsen under tiden vi går in med Freja.
Läkaren som tar hand om oss är trevlig men väldigt bestämd.
– Detta är förstoppning, ja ja. Jättevanligt, mm. Säger hon med sin Balkan brytning.
Vi förklarar att det har alla andra läkare sagt tidigare men inget har hjälpt. Och att hon är inte hård i magen eller något sådant, men vi blir avbrutna av läkaren.
– Ja ja, det är förstoppning. Dricker hon mycket mjölk? Detta är så vanligt, oh ja. Förstoppning! Upprepar hon bestämt, och jag tycker hon är lite arrogant och påminner nu om Hitler.
Vi får inte mycket gehör för det vi berättar känns det som, men hon verkar övertygad om att det är förstoppning. Sedan läser hon igenom journalerna från ALLA de gånger vi fått besöka barnakuten och vårdcentralen.
– Ja ja, här ser jag. Mm, förstoppning. Säger hon och läser vidare.
Det slog mig att detta var första gången någon av alla dessa läkare varit beslutsam, och faktiskt talar om för oss vad problemet med Frejas mage beror på. Tidigare har det varit väldigt veligt, kanske beror det på ditt eller datt. Jag börjar gilla denna bestämda läkare från Balkan med sin tyska resoluta bedömning.
Sedan undersöker och kontrollerar hon Freja, som till en början vägrar låta läkaren göra detta. Men sen så gick det bra. Och läkaren konstaterar att det är en kraftig förstoppning. Det hjälper inte att bara spola ändtarmen med lite Klyx som de gjort tidigare. Vi skickas omedelbart vidare till SÖS!

Här lämnar jag av Freja, Jenny och Lena. De får fortsätta medan jag åkte hem för att mata twinsen. Ska berätta mer om hur det gick för Freja sen, men först så fick jag uppleva något.
Bensinen i bilen var nästan slut, och varningslampan för bensinmätaren tändes på vägen in till sjukhuset. Med för mycket annat att tänka på så missade jag bensinstationerna på väg ut ur stan. Så då bestämde jag mig för att tanka på JET vid avfarten mot Gustavsberg. Bilen rullade på utan problem, nästan ända fram…
Innan Värmdöbron så hamnar jag bakom en hel drös vägsniglar som kör riktigt långsamt. Eller bahnschniglen som de troligen heter på tyska. Wir auf den autobahn gefahren, mit das grau monster. Unt verskrecklish, mein auto nicht fungieren! Es bist kaputt, mit auf den Värmdöbrau. Ich können nicht gegasen, das auto stehen still aus den Värmdöbrau. Scheisse! Ich starten das achtungblinken.
– Nein! Nein! Nein! Was is das? Ich sahe.
Ich können nicht mit der twinsen auf autobahn gehen…
För att sammanfatta min briljanta tyska som bara jag och Sickan i Jönssonligan förstår. Så skulle jag göra en asball omkörning av dessa vägsniglar precis vid brofästet ut över bron. Men när jag placerat mig i omkörningsfilen och kört om alla så går det plötsligt inte längre att gasa, bilen saktar långsamt ner. Mitt på bron. Jippi! Där stod vi nu stilla, med varningsblinkers igång och två helt ovetande twins i baksätet. Vägsniglarna kör om mig. Skit! Nu när vi är så nära bensinstationen och allt. Jag ilsknade till och provar att köra igen, och på något vis skuttar det grå monstret igång. Härligt! Hoppas jag kommer av bron nu åtminstone tänkte jag. Det gjorde jag, men jag tog lite alternativa vägar sista biten…

Jag körde av vid Hålludden utifall vi skulle få bensinstopp. Då kan jag stanna och gå med twinsen i vagnen sista biten, utan att riskera att bli påkörda. Men på något vis tog vi oss hela vägen fram till JET. Vilken tur, detta vill jag inte uppleva igen. Så nu åker alltid reservdunken med i bilen framöver!

Vid sjutiden ringde Jenny och bad mig hämta dem. Så jag packade in twinsen och drog iväg.
Freja var glad och berättade allt möjligt när jag var framme. Men jag hängde inte riktigt med i svängarna om allt hon berättade. Hon ville stanna och köpa ”Pigolin” glass på vägen hem, så mycket förstod jag. Så vi åkte förbi sjöstaden och släppte av mormor Lena som varit så snäll och stannat med dem hela dagen. Tack så jättemycket för hjälpen!
Sedan somnade barnen på vägen hem. Det var bara att lyfta in dem en och en till sina respektive sängar. Och när allt var klart så berättade Jenny om vad som hänt.
De träffade en ny läkare som tog hand om dem inne på SÖS, och sedan skickades Freja vidare till röntgen. Detta tog lite tid. Men hon var tydligen jätteduktig och det var inga problem att röntga magen. Sedan fick de vänta på bilderna hos läkaren igen. Då konstaterade han att hon hade en kraftig förstoppning som var tvungen att åtgärdas omedelbart. Så de blev förflyttade till en annan avdelning, där Freja fick lugnande medicin för att underlätta tarmsköljningen. Men den lugnande medicinen fungerade inte, hon totalvägrade när det var dags. Jenny fick ligga och hålla i henne medan de sköljde. Men sedan fick de åka hem!
Nu har vi fått ny medicin som vi ska ge henne tre gånger om dagen. Sedan har vi ett återbesök hos läkaren på Nacka sjukhus nu på tisdag då de ska följa upp allt som hänt. Så det var en händelserik lördag, men förhoppningsvis har detta gett resultat. Äntligen kan Freja behandlas ordentligt för sina magproblem. ”Proppen ur” känns det som, på ett bra sätt!

Jenny har kanske fått ett nytt jobb! Äntligen slut på fattigdom och elände! De ska träffas nu i veckan, hoppas allt går bra. Go Jennyt go!

Nu är jag helt slut, måste sova. Sov gott alla, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Marcus. Han är nu ”bilägare” igen, eller åtminstone för en 6-8 månader som jag förstod det. Till en SAAB, men då borde det ju inte räknas. Hade hoppats på en stor fet svart pick-up, det är mer hans och Kenny Powers stil…
Jag minns vad min far sa till mig när jag köpt min första bil, en vit Golf.
– Om jag dör! Och du går och köper en SAAB för pengarna du fått ärva. Då kommer jag återuppstå och slå dig jäkligt hårt på käften!
Detta är min erfarenhet av SAAB, köp dem inte…